Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

fredag 31 december 2010

Sista mötet ... som tur var

Jag ringde upp Patrik Larsson (S) ordförande i utskottet och frågade vad de kom fram till på mötet nu d 29 dec.
Jo de hade tagit beslut att vi inte skulle träffa barnen mer. Han menade att vi hade fått tre umgängen under hösten för att göra ett avslut och nu hade det gjorts så därför fanns det ingen anledning att ha fler.

Jag frågade varför och på vad de bedömt det? Jo svarade han att vi inte skulle röra upp barnen mer så därför hade de bestämt att vi inte fick träffa dem. Barnen fick inte bli mer upprörda sa han. Alltså är barnen upprörda efter att de har träffat oss varför kan man fråga sig? Är det för att de vill hem? Längtar efter oss?

Jag frågade vem som gjort dem bedömningen förvaltningen svarade han. Vem på förvaltningen frågade jag det visste han inte men det var inte relevant sa han. Jo, sa jag det är väldigt relevant om det är en barnpsykolog eller en handläggare. eller om det är någon som överhuvudet taget träffat barnen eller inte som gjort bedömningen hävdade jag. Men det verkade han inte veta.
Ja det var i alla fall vad de bestämt och det fick jag finna mig i och acceptera sa han.

De umgängen vi haft har varit väl fungerande och utan kontroverser så jag förstår inte vad de bedömer det på.

Jag sa at jag tyckte att det var märkligt eftersom det var just det socialstyrelsen kritiserat hårdast just att barnen inte fick träffa oss och jag tyckte även att det var konstigt hur de kunde göra den bedömningen under en pågående utredning runt att kanske flytta hem barnen till oss igen men det tyckte inte han. Jag fick faktiskt acceptera deras beslut och var det något jag undrade så fick jag tala med socialchefen Magnus Andersson.

Återigen visar de att de inte kan ta egna beslut utan låter förvaltningen göra det. Men nu är det Magnus de frågar istället för Agnetha. Här hänvisar de till förvaltningen som bedömt, bestämt och politikerna bara accepterar utan att ifrågasätta. Det är ju det som varit fel hela tiden att förvaltningen styr.

En kompis frågade om det inte gick att stämma någon för psykisk misshandel ena dagen skall vi utredas för en ev. hemflytt och nästa har vi gjort ett avslut utan att ens veta om det.
De har ju redan bestämt sig så varför kostar de på sig en utredning om de redan har bestämt utgången?

Som sagt var,det kan inte bli sämre det var det sista mötet de hade i beslutande possition D 3 januari träder den nya nämnden in får hoppas att de har mer sunt fönuft än dessa.

Årets sista dag

Då var det sista dagen på året. Som en annan drabbad som ringde igår sa:
”Ja nästa år kan ju knappast bli sämre”.
Så det är med den förhoppningen jag nu går in i nästa år att det kan ju inte bli sämre.

Det som förvånar mest är att de fortsätter i samma stil, även en del av de nya som tillkommit på förvaltningen, enligt de jag har kontakt med. De svarar inte i telefon, lämnar inte ut begärda handlingar, besvarar inte mail, fortfarande är det ärenden som inte har handläggare, sekretessbrott där man informerar obehöriga i ärenden samtidigt som man hänvisar till sekretess då det gäller andra. Flera drabbade har varit på möten där de bemöts kränkande och omänskligt eller inhumant. Ingen tendens till ödmjukhet eller ursäkt för att man hanterat dem som man gjort.

En familj berättar hur i samtal den nya socialchefen pekar finger åt en den ena av dem och ryter du skall hålla tyst när jag pratar medan han malde på utan att vare sig lyssna eller visa någon vilja att ändra sig.
En annan får återigen bekräftat att det saknas handlingar som inkommit nu efter kritiken. Löften infrias inte och bemötandet är under all kritik.
Fortfaraden lyser barnperspektivet med sin frånvaro och trots all kritik så hänvisar man bara till kritiken efter verksamhetstillsynen och som handläggaren på socialstyrelsen sa i Hallands nyheter häromdagen hade det varit en fungerande förvaltning så hade de tagit tag i kritiken redan i mars.

Jag förstår inte att de vågar.

Visst har det nu äntligen börjat hända en del, det rätta till så att det inte skall kunna hända igen. Men i kritiken ingick även att rättat till det som blev fel inte bara framåt utan även bakåt. Det stod ju
:”Enskildas rättsäkerhet ska garanteras och brister i ärenden ska rättas till”
det innbär inte bara att säkerställa att det inte händer igen utan verkligen att rätta till det som gick fel också. Nu kommer socialstyrelsen att börja titta på vad som hänt bakåt i ärendena, om de rättat till de felaktigheter man gjort bakåt och som går att korrigera. Och där gissar jag att det blir massiv kritik igen.

Så med andra ord sämre kan det inte bli så en önskan om ett GOTT NYTT bättre ÅR önskar jag er alla. Hörs nästa år med en fortsättning.

torsdag 30 december 2010

En rosa tröja

Igår bloggade jag inte. Det finns liksom inte så mycket att skriva om. Det är som i somras och det ar semester. Allt stannar ett par veckor.
Det var ett extra möte i utskottet, Har hört något om att mamman ev. begärt företräde. De skulle ta upp bl.a. frågan om barnen skulle få träffa oss. Det var igår.
Fortfaraden har jag inte fått någon information. Jag har mailat ner men får inte svar.
Får heller inte ut vår akt som jag begärt ut igen (d 8dec) eftersom skolan begärt rättelse i samtlig kommunikation och jag vill se hur det ser ut. Men de har jag heller inte fått.

Det har visst även varit årskrönika på radio Sjuhärad. Det handlade mycket om socialtjänsten i Mark har jag hört.

Fördriver tiden. Började stick igen efter ca 15 års uppehåll. Det resulterade i en rosa dröm åt flickan. Får väl se när jag får lämna över den.

tisdag 28 december 2010

Mycket omfattande brister

I Hallands nyheter idag är det en artikel. Tyvärr inte på nätet så jag lägger ut den här.

Det fortsätter alltså att strömma in anmälningar, 24 stycken och Mark riskerar att alla ärenden skall gås igenom igen.
Som sagt i kritiken från verksamhetstillsynen står det att bristerna skal rättas till, det innebär inte bara rätta til så att de inte händer igen utan även rätta till de fel som begåtts och där har Mark inte gjort något alls (som jag berättat tidigare)
Mikael Thörn på socialstyrelen säger att de gör den största genomlysningen som kanske gjorts någon stans.

Årets sista Markblad

I går kom årets sista Markblad. På sid 8 står det om kritiken från utredarna. Anita Lomander går ut och talar om att det viktigaste nu är att man rättar till det som blivit fel. Det vore ju på tiden eftersom varken vi eller någon av alla de jag har kontakt med fortfarande inte sett en enda konsekvens. I min värld betyder också att rätta till bakåt ställa till rätta i den mån det går och annars kompensera.

Utredarna bekräftar socialstyrelsens kritik och den bekräftar också att en orsak är arbetsklimatet.

De kommer nu att införa en internrevision där var tredje månad två (en extern person och en nämndeledamot) kommer att se över vissa ärenden. Det skall anställas nya handläggare men kravet är att de är erfarna. De som är kvar har på sig till d 27 januari för att rätta till de brister som hittats. Men för mig räcker det inte att rätta till framåt utan de måste som sagt även rätta till bakåt. Det var uppdraget från socialstyrelsen.

Även de tar upp en del av kritiken, vad den innebär:
• Det saknas handläggare i många ärenden
• Utredningar har påbörjats men inte avslutats
• Utredningsplaner saknas
• Vårdplaner saknas som i vårt ärende
• Genomförande planer saknas precis som i vårt ärende
• I vissa fall har tjänstemän beslutat i ärenden som inte får delegeras de har alltså beslutat i saker de inte får.
• Utredningar avslutas medan öppnas utan anledning dagen efter.
• Det finns handskrivet material och icke införda uppgifter.
• Det saknas saker i syskonakter som det gjorde i våra
• De är dessutom osorterade och i oordning och en del saker saknas i akterna. Precis som i våra.
• Det saknas dokumentation om saker som hänt eller inte hänt
• En del anmälningar har inte förhandsbedömts
• Samtycke saknas i vissa fall och beslut är inte undertecknade av de som skall skriva under som föräldrar och andra
• I vissa fall finns underskrifter på papper som inte visar vad de samtyckt till
m.m.
Men de skyller på att det var för många gamla erfarna som slutade att de hade för många nya oerfarna nyutbildade.

Då jag gick min utbildning fick jag höra att det var de nyutbildade som visste hur det skulle vara. Att de var rädda för att göra fel så därför dubbelkollade de allt. Det var de som var nyutbildade som hade alla lagar och förordningar i huvudet och visste alla nya regler. (även om det kunde vara svårt att komma ihåg dem) Men här skyller de på att de var nya inte hade jobbat så länge och det skulle vara orsaken.

Det tror jag inte på.

Barnen handläggare utbildades 1970 och hade t.o.m. gått kurs i hur man gör BBIC utredningar men inte hjälpte det. I sina ansökningshandlingar åberopar hon nästan 13 år som socionom även som förste socialsekreterare och enhetschef. Och ändå vet hon inte vad som gäller eller vilka lagar som skall följas? Ändå klarar hon inte av att göra en BBIC utredning eller vet vad den skall innehålla, trots en särskild kurs? Ändå klarar hon inte av att sätta barnens bästa i fokus eller att arbeta utifrån barnperspektivet och ändå hanterar hon oss kränkande som familjehem . Om man inte klarar sitt jobb efter utbildning och 13 års erfarenhet vad skall man skylla på då?
Det handlar inte om att handläggarna var nya utan de gjorde inte sitt jobb och människor har kommit inte bara i kläm utan människor och barn har utsatts för övergrepp som är både brottsliga och inhumana. Det är för mig oförsvarligt att de får vara kvar.

måndag 27 december 2010

Självmord

Då var det mellandag och vanlig dag igen.

I GT igår kunde man läsa under ledaren:
En oberoende utredare har gått igenom 148 aktuella fall med barn och ungdomar som skötts av socialtjänsten i Mark. I 98 av ärendena hade uppenbara fel begåtts från socialtjänstens sida –en osannolikt hög siffra. Socialnämndens ordförande har redan avgått. Fler borde följa. Snabbt.
I aftonbladet idag http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8333313.ab står det att vanliga värktabletter är de vanligaste självmordspillren. Att så unga barn som tolvåringar kommer in och har överdoserat för att ta sitt liv.
Det syns inga symptom och levern är ett av de viktigaste organen som slås ut.

Det sker ett självmord i timmen bara Sverige
Är det konstigt som vi behandlar våra barn? Är det konstigt när vi tar ifrån barnen deras livslust och glädje, deras framtidstro och tro på vuxenvärlden. Samhället idag är tufft nog att leva i och i många sammanhang gör vi vuxna det inte varken lättare eller bättre.
Vi måste börja agera både mer och hårdare när vi ser barn som far illa. Det måste bli mer på barnens villkor vi får inte låta oss stoppas av rädslan för vad andra vuxna skall tänka eller tycka. Vi får inte vara så rädda för att stöta oss med vuxna så att vi väljer att hålla tyst då det gäller att försvara eller tala om när eller om vi misstänker att barn far illa och myndigheter måste även de bli bättre på att ta det på allvar och göra något.

söndag 26 december 2010

Radio Sjuhärad igen

Fick se att radio sjuhärad har lagt ut ett längre inslag runt vad som hänt oss ända från början. 15 minuter långt. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=279&artikel=4117174

Det börjar med en intervju med Lisbeth Pipping som berättar hur det var, sedan ett klipp ur en intervju med den förra ordföranden i nämnden Owe E (s) som påstår att det fanns grund ändå anklagar han oss utan grund, Det har ju även Ann Hjertén (s) och nu Anita Lomander (s) och nu sist Patrik Larsson (s) fortsatt med.

Det är även ett klipp från intervjun med mig då jag berättade hur det var. Sedan kommer en intervju med Mikael Thörn från socialstyrelsen som dömer ut det Mark gjort. Sedan försvara Owe det Mark gjort i alla fall. Han påstår att vi inte velat ta till oss informationen och att de skulle utrett oss men inte dokumenterat den.

De tar upp kritiken från verksamhetstillsynen och intervjuar Mikael Thörn igen. Han talar om att dt inte är enskilda ärenden och att det handlar om rena lagbrott. Rättsäkerheten är den största bristen att man inte följt upp insatserna.

Sedan ändrar Owe sig och säger att han förts bakom ljuset. Men jag hade skickat brev de visste. Pelle P (s) försvarade också sina partikamrater.
Henry S (mbp) talar om att han ifrågasatt och blivit tystad. Så även Mia M (c) Men Pelle P (s) menar att Owe (s) inte fått några indikationer på att det var något fel.
Men mina brev då?
Sedan hoppade Ann Hjertén (s) av och två chefer fick sparken.

Den nya kommunchefen bjuder in på möte och lovar upprättelse. Men ingen har ju trott oss. Många undrar vad vi gjort som inte vi talar om men det var inget. Vi hade inte gjort något som gav dem anledning att ta barnen ifrån oss på det sätt som gjordes.

Det kändes konstigt att höra allt igen. Det väcker inte så trevliga minnen. Det påminde mig om att polisen ville att jag skulle sammanfatta och gärna skicka länkar eller artiklar där politiker och andra går ut och bryter sekretess och diskuterar oss. (Som Owe i inslaget)Här fick jag ju en till.

Sedan fick jag ett mail Anita Lomander (s) har visst öppnat sin hemsida igen. Både gästboken och bloggen är igång. http://www.s-info.se/page/default.asp?id=1655

Julen är över och jag väntar på att något skall börja hända igen.
Som sagt på något sätt är allt som vanligt samtidigt som det inte alls är det. Vi firar jul men två stycken saknas. Vi är inte lika entusiastiska eller förväntansfulla. Vi gör det vi måste och det vi kan för att sonen inte skall märka för stor skillnad. Vi gör det vi skall för att inte fastna i sorgen. Vi gör det vi brukar för att inte tappa rutiner och allt skall falla ihop. Vi planerar samtidigt som det känns som vi lever i ett vaccum där tiden står still. Vi väntar utan att veta på vad. Vi hoppas utan att veta om önskan kommer att slå in.

lördag 25 december 2010

Juldagen

Våra jular är en rätt avslappnad historia. För många år sedan började min familj med att fira med min familj varannan jul och med respektive varannan jul. Allt för att slippa sitta i bilen halva julafton. Så varannan jul kommer den av mina systrar och hennes familj (de som bor längst bort) och då firar vi hela familjen. Då är vi med respektive på juldagen. Det var en sådan jul i år.
Nästa år är vi med makens familj och är med min på juldagen. Lugnt och utan stress. Vi har knytkalas så det är inte så mycket ”bök” runt maten heller. Allt eftersom familjen ökat i storlek och nya tillkommit så har de fallit in i samma tradition. Nu börjar även ingifta ta efter samma sätt. Lugnt avslappnat och inget åkande i onödan. Man hinner sitta och ta dt lugnt, spela spel och prata. Då någon gått isär så väljer man att ha barnen den julen vi är med just den familjen på julaftonen.

Men två saknades, det går inte att komma ifrån. Även om jag var distraherad flera gånger dvs. tänkte på annat och glömde av att komma ihåg så rätt vad det var så var tanken där igen på de små som saknades.
Som när den minsta i samlingen öppnade sitt paket med en jättegrävskopa. Oh vad pojken hade velat ha en likadan. Eller när en av kusinerna fick ett par glittriga örhängen "va´ fina "hade hon sagt och hållit dem mot ljuset för att se hur det glittrade i prismorna.
Kusinerna brukade alltid tävla om att leka med dem. De var ju minst. Stoltast var den som vann deras gunst och fick dem att välja just det knäet att sitta i.

Det är inte så att jag på något sätt kämpar för att hela tiden ha dem i huvudet men det är inte så långa stunder som de inte är där så jag blir alltid lika förvånad när jag upptäcker att jag fakltiskt glömt alltihop för en stund.
Som sagt allt påminner de är så fullkomligt invävda i våra liv.
De saknas oss.

fredag 24 december 2010

Julafton

Då var det julafton. En jul till utan de små. En jul till som är full av sorg och saknad.

Sonen är OK så vi kan i alla fall åka på julfirande med familjen. Kusinerna som inte sett de små på snart 1 ½ år.

Jag önskar att alla de som orsakat allt detta åtminstonde någon gång under dagen skulle tänka på de som deras hantering orsakat så mycket skada. Att de skulle tänka lite på allt det de orsakat andra när de själva sitter där bland mänskor de valt, mänskor de tycker om med julstämning och allt som hör till.

Man får inte önska andra ont men jag skulle inte bli ledsen om deras jular inte blev som de förväntat sig.
Men jag behöver nog inte önska någon något illa för jag tror på det man säger
Synden straffar sig själv.

I vilket fall som helst God jul på er alla ni därute som följer oss och jag önskar er en trevlig dag.
Skulle det vara så att du/ni sitter ensamma så tänk på att mycket kan man påverka själv så har du tråkigt vad gör du då åt det? Eller du kanske skall till släkt som du inte ser fram emot att träffa? Du kanske har en dag framför dig som inte alls ’är så rolig? Men som sagt vad gör du åt det?

Jag hörde ett ordspråk:
Om jag själv öppnar fönstret får jag frisk luft öppnar någon annan så dra det.
Kontentan är du väljer själv hur du vill se det. Är det tråkigt eller gör du något bra av det? Det kan bli båda delarna hur du nu väljer att se det. Jag hopapas det senstae allternativet.

Det finns barn i Sverige som idag kommer att ha ett litet helvete. Föräldrarna dricker eller tar andra droger, Julen blir inte alls vad den borde vara. 2/3 av alla i Sverige ser inte fram emot julen hörde jag om en undersökning i går.
Som sagt man kan välja hur man vill se det och man kan välja att ändå mitt i sorgen eller bedrövelsen vara positiv eller negativ.
De små har det i alla fall så bra det går, de kommer att ha julfirande utgår jag ifrån, de kommer att få julmat och klappar även om de inte får tala med eller träffa oss. Även om vi inte ens har fått lämna över våra julklappar. Vi får ta en dag i sänder och göra det bästa av saken. Det vi inte kan påverka är det ingen ide att grubbla över och det vi inte kan påverka just nu får vi lämna därhän ett par dagar.
Nästa jul tror jag att vi är ”hela” familjen samlade igen. Det är vad jag väljer att tro och jag väljer att försöka göra det bästa av dagen julafton, idag för ingen mår bättre av att jag sitter och deppar det påverkar ingenting annat ’än min närmaste omgivning. Så god jul på er och gör vad ni kan för att få en så bra jul som möjligt.

torsdag 23 december 2010

Lilla julafton

Inte heller idag har någon hört av sig. Vem eller vilken skada skulle det medföra att vi skulle få tala i telefon med barnen och säga Grattis?
Jag förstår inte. Jag känner mig arg frustrerad och ledsen. Visst kunde vi ringa själva. Vi har telefonnumret men vi riskerar att de vänder det emot oss så vi vågar inte. Vill inte riskera något. Men jag har så svårt att förstå hur man kan belägga någon med besöks eller kontakt förbud utan anledning. Vi har ju inte gjort något fel även om de till och från anklagar oss för just det. Men det finns inga belägg för det.

Idag har vi pyntat granen. Det brukade vara något av det roligaste barnet viste. De hade egna granar på rummen. Eftersom vi har egen skog så kostade det oss inget. Någon av adventshelgerna brukade vi ha picknick i skogen åka med traktorn ut och välja granar. Vi satt i skogen och fikade och sedan gällde det att välja ut varsin. De skulle såga av dem själva. De var mycket medvetna om vilka av granarna de själva valt ut.
I år blev det bara tre. En ute gran en inne och så sonen skulle ju ha en såklart.

Får se vad det blir för jul i år. Sonen kom upp inatt med hög feber och yrade. Han frågade varför det sprang tjejer i rummet sedan var det något otäckt han inte kunde beskriva. Nu kom maken in och hade huvudvärk och känner sig risig. Vi var bortbjudna i kväll men har fått ställa in.

onsdag 22 december 2010

Vad är det för farligt med ett grattis?

Dagen har varit tuff. Vi hade hört av oss per mail och önskat att få prata med barnen. Pojken fyller år idag. Men Mark besvarade inte ens vårt mail.

Sedan ringde polisen angående tjänstefel och vi hade ett långt samtal med en mängd sker de ville ha kompletterade. De har inte börjat begära in saker ifrån förvaltningen än men träffar åklagaren varje vecka för att diskutera hur det fortlöper. Anmälarna står på rad för förhör och de dignar i papper upp till öronen.

I Hallands nyheter idag var det en artikel. Den ligger inte på nätet så jag lägger in den här.

Sedan ringde socialstyrelsen. Han var chockad … igen, över att barnen inte får träffa oss att de inte verkar ha förstått vad kritiken betydde och att förvaltningen fortsätter att göra samma fel. Jag fick ju inte ens svar på mailet idag runt att vi ville bli uppringda och gratta pojken. Jag har ex begärt ut våra akter igen med hänvisning till att skolan har begärt rättelse i samtliga kontakter och jag vill se hur det ser ut men jag fick mail tillbaka att dem kunde jag inte få förrän tidigast efter jul, då har det gått nästan en månad. JO har prickat andra där det tagit tre veckor och det ansåg de vara för lång tid. Vår akt skall dessutom inte sekretessmarkeras eftersom den handlar om oss så det skulle bara vara att kopiera och skicka. Jag kan vara dra slutsatsen att de fortsätter att göra samma fel.

Sedan fick jag veta att på utskottsmötet i torsdags hade de bordlagt vår begäran om att träffa barnen. Det får jag veta av en tjej som ringt ordförande i utskottet och han verkar inte omfattas av sekretessen utan hade talat om att de hade bordlagt att vi inte skulle få träffa dem förrän tidigast nästa år. Han ansåg dessutom att beslutet att ta barnen ifrån oss var riktigt trots den kritik de fått, han menade också på att det fanns skäl att omplacera barnen som aldrig kommer att komma fram alltså kommer han med falska anklagelser som det inte finns belägg för. Samtalet spelades in och kommer att bli offentligt och jag gissar att han kommer att anmälas för både förtal falsk tillvitelse och sekretessbrott om det är så som jag fick berättat för mig.

Jag mailade ner och frågade om det är meningen att jag skall få den informationen på det sättet och hur han kan diskutera oss med en obehörig på det sättet men fick bara som svar att ärendet hade bordlagts och det skulle vara ett nytt möte i mellandagarna.

tisdag 21 december 2010

Mer kritik och ännu mer på gång

Då är det igång igen. Utredningen runt hur det ser ut i resten av ärendena är klar. Av 1148 ärenden är det kritik i hur 98 har skötts. Det innebär alltså 66 % av alla ärenden har brister en del stora sådana.

I Hallands nyheter http://hn.se/nyheter/omkretsen/1.1065151-annu-en-portion-kritik-mot-socialen står det att ännu en portion kritik har delats ut och lovar en större artikel i morgondagens tidning. De talar även om att det bara är en delrapport så det kommer mer, inte bara i morgon.

I Borås tidning  http://www.bt.se/nyheter/mark/konsulter-bekraftar-stora-bristerbr-(2221606).gm Bekräftar utredare stora brister De anställda bekräftar att man inte sysslat så mycket med myndighets utövning.

Och i Radio Sjuhärad http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=95&grupp=2894&artikel=4251701 berättar de att det är så många som 2/3 delar av ärendena som får kritik. Bristerna förekommer i alltför hög utsträckning.


Förstår inte hur många utredningar det skall till för att konstatera samma sak. Frågan är om så många ärenden är fel då borde det vara många handläggare som inte gjort sitt jobb. Och om de inte gjort sitt jobb borde de inte ha något. Det borde börja rulla huvuden. Det räcker inte med två chefer. Det är ju uppenbarligen så att det är fler som inte vet hur man handskas med andra mänskors liv.

måndag 20 december 2010

Sonens önskelista

Snö och åter snö.
Sonen pratar om att det enda han önskar sig i jul är att ”barnen, de små ” kommer hem.  

Inte ett ljud ifrån Mark. De hade möte i utskottet i torsdags men inte et ljud som sagt. Varken att de mottagit mitt mail eller svar på frågorna vi hade.

Väntar på att det skall hända något, någon stans. Utredningen som pågår på förvaltningen borde snart vara klar, det borde snart komma något från socialstyrelsen, revisionen… väntan är det värsta. Om två dagar fyller pojken år. Förra året var det som han grät så och ville ha pappa. Som en socionom sa som jag talade med. Vill ha dig är en helt annan sak än att vilja vara med någon. Att vilja ha någon inte bara i närheten utan ha nära fullt ut är ett ömhetsbetyd. En bekräftelse på att den personen betyder allt. Men vi får inte ens träffa dem.   

Nu börjar det komma ifrån alla håll. Berättelser om att folk anmäler. Linköping hade ju fem och då har inte alla jag har kontakt med anmält än. Åstorp fem. Har inte kollat hur många det är i Sundsvall. Runt familjen från Dahl Ed som var med i GT sa ju Mikael Thörn på socialstyrelsen att det verkade vara lika många fel som i Mark.
Det skulle vara intressant att veta hur många anmälningar som kommit in med samma bakgrund. DEt är inte ett enstaka ärende som en del menar utan det händer ju hela tiden, överallt.

söndag 19 december 2010

Julkort och Jag hatar dom..

Idag tog vi tag i julkorten. I vanliga fall brukar jag börja för länge sedan och vara klar nu. Jag gör egna kort, nya motiv eller idéer för varje år. I år har varken lusten eller energin infunnit sig men idag tog jag mig i kragen och till sist med både maken och sonens hjälp fick vi klart korten för året. De blev inte lika fina som de brukar och inte lika ”spännande”, kreativa eller unika heller men det var vad vi lyckades åstadkomma i år.

Då jag skulle lägga sonen kom det. ”Mamma det kommer inte bli någon bra jul”. ”Varför säger du så”? frågade jag.
”Barnen är inte här” grät han. ”Det blir inte det samma utan dom. Varför skall dom vara så långt borta och varför får de inte vara här, hemma? Jag hatar dom som gjort så. Dom som bestämmer”. Sa han.
”Jag saknar dom så, ingenting är lika roligt längre.”
Hur tröstar man? Vad säger man? Hans längtan efter ”syskonen” de han växt upp med. De han inte ens minns hur det var att vara utan, särskilt ”lillebror” är så påtaglig.
Hur skall jag förklara sådant jag inte heller förstår? Inte någon annan heller för den delen. Förlusten blir så påtaglig i vissa situationer och det är så svårt att trösta, förklara när man inte själv har några svar.

Igår under bröllopsfesten kom det fram en kvinna. Hon berättade att hon följer oss och vad som hänt. Hon berättade att en släkting till henne jobbar på socialstyrelsen med att skriva ner regler för socialtjänsten om jag fattade saken rätt. Släktingen var informerad om både vårt och ett annat ärende och satt nu på ”första parkett”, försökte ändra, dra riktlinjer göra det som gick utifrån vad som hänt.
Det var många där som visste om oss och vad som hänt. En familj till som varit med om samma sak för något år sedan och en som berättade att den nya ordföranden i nämnden, den som kommer nu efter jul hade varit klasskamrat och alltid hade stått för bra värderingar. ”Jag vet ju vilken etik han lever efter och vilka värderingar han har så det kommer nog bli bra” fick jag höra. Välden är liten ibland. På samma sätt som vi fick veta att och vart de flyttat barnen. De blev ju placerade hos en god väns, vänners, vänner. Som jag sagt tidigare, jag tror inte på slumpen.

lördag 18 december 2010

Utanförskap

Igår var jag bortrest så jag hann inte blogga och idag skall jag på bröllop men jag tänkte att jag får skriva några rader innan jag måste börja med förberedelserna.
Det är alltid jobbigt de dagar som inget syndligt händer. Ingen som skriver om det, ingen som jag hittar som bloggar. Nu är det snart jul också och folk går på semester och det blir ”dött” eftersom det är så många som tar ledigt.

För oss ser det ut att bli det ännu en "trasig" jul. En jul utan att vara fulltaliga. En jul till utan att få träffa dem.
Skickade ett mail till ordförande i utskottet inför mötet i torsdags men har inte fått svar. Det är lika tyst som det brukar. De som skulle bli så tillgängliga.... inget verkar ha ändrat sig där heller.

Talade i dagarna med en advokat som just företrätt en kille som bott länge i ett fosterhem (jag vet naturligtvis inte vem eller var) men det hade äntligen börjat gå bra. En kille som börjat komma på fötter, det började gå bra i skolan, som trivdes och började känna sig hemma och väl tillrätta och så kom det. Familjen skulle åka på semester, till Thailand. Han blev överlycklig. Han hade ju aldrig varit utomlands. Men nu får han veta att familjen skall åka utan honom. Det är ju honom de behöver semester ifrån.

Talade med en annan tjej som också var uppvuxen i familjehem. Hon placerades för första gången hon var ca 10 år. Hon berättade om känslan av utanförskap då hon inte var hemma och placerades i en familj som hon inte kände. Att inte få sova i sin egen säng, vara med människor hon inte kände, inte veta vilka regler som gällde eller vilka mönster som följdes i den familjen.  Maten smakade inte som hemma, det luktade inte som hemma. Alla vänner, allt bekant var borta.
Det var också jul och släkten kom en massa människor hon inte kände och son hon aldrig träffat. Känslan att sitta i en så familjär tillställning bland mänskor hon inte kände var värst. De var snälla men hon kände ändå så tydligt att hon inte hörde dit, hon kände sig i vägen, gick till sitt rum och sa att hon ville vara ensam. Utanför. Hellre rata än ratas. Hellre välja bort dem än att känna att de valde bort henne.

Känslan går inte att beskriva för de som inte varit med om det.

Just jul och midsommar är de två helger som är flest självmord, de två största familjehelgerna vi har i Sverige. Påsk eller andra högtider firas inte riktigt på samma sätt.  
Får ”våra” är det andra julen i rad som de sitter igen med nya människor, nya släktingar, nya traditioner. De kommer säkert att få klappar och mat och julstämning men vad betyder det mot att känna sig hemma?
Att få vara med de som man älskar.

Tänkte nästan bjuda hit ordförande i nämnd och utskott de skulle få både mat och julstämning. De skulle kunna få paket också men jag tvivlar på att de skulle komma även om de blev bjudna. De vill ju som alla andra vara med familjen, släkten, de som de känner tycker om och väljer själva. Samtidigt är det just det som de tagit ifrån två små barn för andra året i rad.

torsdag 16 december 2010

Skolavslutning

Idag är det skolavslutning.
Barnen skall först ha talangjakt och sedan bjuds alla föräldrar (som vill) och barn på gröt i matsalen. Efter det är det öppet hus och hela skolan, alla klasser och grupper visar saker de gjort under terminen. Alltihop avslutas med ett fackeltåg till kyrkan där det är den mer formella avslutningen. Och det skall snöa. Tänk er själva alla barn med sina föräldrar förväntansfulla, snö och facklor. Bara det i sig är en upplevelse.

Men det finns avdelningar jag inte kommer att gå in på. Avdelningar som gör för ont, påminner för mycket. Att se kompisarna till de små eller vad de åstadkommit påminner för mycket om vår egen förlust. Men jag kommer ändå att vara där och titta på allt biosonen gjort så klart.

Var in på en blogg jag följde ett tag. Det är en mamma som hade en liten som dog. Hon bloggade runt det. Hon hade skrivit igen och känslan är den samma.
Man är förvånad över hur livet går vidare utanför, för andra trots att det känns som om det stannat för oss.
Igår talade jag med en kompis och vi pratade om att det nästan är lättare om någon dör för då kan man sörja. Det kan ju inte vi. Vi har förlorat något som finns kvar. Både vi och barnen vill finnas i varandras liv, vi borde ha rät att få finnas kvar där men får inte och det bestäms av andra.

Fick en länk till en blogg igen. http://ramona-fransson.blogspot.com/2010/12/marks-kommun-svarar-lika-torrt-som-de.html Skribenten har skickat ett mail ner till mark och fått svar. Det ser inte ut som de andra jag fått se även om det också är ett standard svar. Känner inte igen kommentaren: Socialstyrelsen anser att den tidigare utredningen är bristfällig och därför har socialnämnden beslutat att göra en ny förutsättningslös utredning.

I går kväll var jag inne på youtube jag fick för mig att söka på Marks kommun och fick ett gäng med träffar. http://www.youtube.com/results?search_query=socialtj%C3%A4nsten+marks+kommun&aq=f

Där ligger bl.a. Lisbet Pippings medverkan i debatt runt barnen.  http://www.youtube.com/watch?v=GskhPzCSOqI

Det är inslag från västnytt om att cheferna sparkas. http://www.youtube.com/watch?v=Y3zSbmfpJjM

Någon som har gjort ett inslag där han frågar om Sollentuna kan lära sig något av socialskandalen och Marks misstag. http://www.youtube.com/watch?v=qLglopTxQAc där har han intervjuat Mia Magnè vice ordförande i nämnden, en intervju som inte ligger någon annan stans.

onsdag 15 december 2010

Ännu ett reportage på sikt

Igår blev jag uppringd av en av de högsta inom advokatsamfundet det var generalsekreterarens sekreterare.  Jag hade sökt henne tidigare och lämnat meddelande med vad jag ansåg behövde lyftas och en hälsning att om hon tyckte att det var intressant skulle jag uppskatta om hon hörde av sig.
Vi diskuterade runt bristen av ombud vid stora beslut, runt placerade barn, som inte går upp i rätten. Att det inte finns några kriterier som behöver uppfyllas när ett ombud representerar ett barn varför en del inte ens bryr sig om att träffa de barn de företräder. Förhoppningsvis är det inte så många som missköter ärenden så men hag vet minst en handfull som inte ens vetat att de haft ombud eller viste vem det var. Hon menade att om någon skulle anmäla en sådan advokat så skulle de prickas. Vet inte om det är för att ingen brytt sig om att anmäla eller om de som drabbas inte heller vet att man kan anmäla men varken hon eller jag hade hört om någon.
Det slutade med att jag blev erbjuden att skriva en debattartikel till advokatsamfundets tidning. En prestigefylld uppgift. Så nu håller jag på att försöka få folk som backar och hjälper mig att skriva. Inga problem som tur är.

Idag har vi haft besök av en journalist och en fotograf från en av Sveriges största veckotidningar. Det tog halva dagen. Reportaget kommer inte förrän nästa år talar om när det är dags. Sedan håller jag på att öva för jag skall spela på ett bröllop för en kompis till helgen så idag har jag inte hunnit med så mycket annat.

I dagens Markblad www.markbladet.se nr 50 står det på sidan 26 om IFO chefen som sagt upp sig. Och under Marbo meningar på sidan 42 är det en som försvarar kommunchefen och ifrågasätter JO anmälan av henne. De tycker jag är bra. Hon behöver nog all uppmuntran hon kan få.

tisdag 14 december 2010

Socionomen nr 8

Nu har jag äntligen fått tidningen socionomen. Nr 8 I den ligger en debatt artikel av Lisbeth Pipping och Maria Kornevik Jakobsson. De skriver om
”Avsaknad av rättsäkert förfarande i Marks kommun”


De lyfter det faktum att barnen inte har någon företrädare vid omplaceringar. Att vi som familjehem inte har någon talan, vi som känner barnen. Bristen av en instans att vända sig. Som de skriver vådan uppstår då man bortser från familjehemmets kunskap om barnen en erfarenhet som är grundad i erfarenheter efter att ha levt med barnen, lärt känna dem under ofta en lång tid. Baren och vuxna skall inte få höra av nämnder att de ”inte haft en aning”.
I vårt fall undrar jag hur någon ens har mage att påstå att de inte visste eftersom jag gjort allt jag kan för att tala om och varenda en har fått minst tre personliga brev hem i brevlådan med informationen att något var helt fel. Hur kan man med att ändå stå och påstå att man inget visste?

I dagens HN http://hn.se/nyheter/omkretsen/1.1057628-skolverket-riktar-kritik-mot-mark står det att Marks kommun återigen fått kritik. Denhär gången är det skolinspektionen. En elev har satts under stöd för att han haft ett negativt socialt beteende. Jag vet att det är svårt i skolan men grabben hade inget behov av stöd i undervisningen, och skoaln ansåg att föräldrarna var ”jobbiga” relationen var ansträngd. Skolan ansåg dessutom att stödet han inte behövde försvårades av den ansträngda relationen med vårdnadshavaren. Men andra ord då vårdnadshavaren ifrågasätter så blir de jobbiga och ses som problemet. Nu vet jag att jag drar slutsatser utifrån vad som hänt oss men jag känner igen det. Vårdnadshavaren protesterar för att man ser att något inte fungerar och då blir det plötsligt deras fel.
Vad jag har hört så är ”Markandan” utbredd.
Alla som inte håller med vad "myndighetspersonen" man kommer i kontkat med är orosmoment och har samarbetsproblem. Och man sätter målen utan att veta om eller hur de skall uppnås, utan att veta hur man skall ta sig dit. Har fått kontakt med och hört om människor som är drabbats av det både inom äldre omsorgen och på handikapp sidan. Och här skolan. Naturligtvis får vi inte glömma socialen som jag anser hitintills varit värst. Hoppas att det blir bättre.

måndag 13 december 2010

Lucia igen

Idag är det Lucia. Vi som föräldrar var inbjudna att närvara på skolan men jag orkade inte. biosonen var ändå inte med i tåget. Jag klarade inte av att står där och se alla kompisar till barnen. Minnas hur det var när de var med. Blunda och tänka på hur de såg ut, hon som tärna med silver i håret och han som tomte med en lykta med ett batteri ljus i. Så fina och stolta när de stod där och sjöng med i julsångerna. I år är de med på lucia firande någon annan stans. Jag får inte se dem uppklädda och fina. Jag får inte höra dem sjunga. Känslan av förlust blir så stor och tung.

Fick ett mail. En som skrev: jag hittade Anita Lomanders hemsidan. Hon som är den nya ordföranden i socialnämnden. Hon bloggar och skriver på socialdemokraternas hemsida.
Jag tittade och där under bloggen har ett flertal skrivit inlägg till henne. Även i hennes gästbok är det mail till henne. Två sidor. 
Det ser ut som om hon slutat blogga och svarar gör hon heller inte längre utan det är ett standard svar till alla: Tack för dina synpunkter, jag har full förståelse för din upprördhet.
Socialtjänsten i Mark fått allvarlig kritik och vi tar kritiken på största allvar.
Vi har som svar på kritiken vidtagit en rad åtgärder.
Vid mitt första sammanträde som ordförande den 10 november beslutade nämnden på mitt initiativ att fallet med de uppmärksammade barnen skulle utredas förutsättnings löst av två oberoende handläggare med stor erfarenhet.
Utredningen ska visa om det beslut om att flytta barnen var rätt.
Jag har bara haft en enda tanke och önskan. Att dessa två barns uppväxt ska bli så bra som möjlig, precis som jag önskar alla barn

Det är inte så många så hon kunde av respekt för de som hör av sig åtminstone försöka svara men inte. Hon påstår också att det absolut inte har med prestige att göra. Ibland kan hon inte låta bli att försvara sig men för det mesta är det standardsvaret som kommer, gång på gång.
Hon har det hett om öronen vad det verkar.

Jag håller med och jag förstår inte att Anita fortfarande att hon inte vet. Inte ens om de gjort fel trots kritiken från socialstyrelsen den hade de knappast fått om de gjort rätt. Hon glömmer också att hon faktiskt hade rätt att gå in i ärendet i våras. Nämnden beslöt ju att två stycken skulle titta på det hela. Hon tittade alltså inte alls på det innan hon avgjorde att det var för svårt. Hon begärde inte ens ut pappren utan bestämde sig för att inte göra något alls på sex veckor. Varför tog hon på sig uppdraget om hon sedan valde att göra ingenting?
Så det är nog så … att hon faktiskt inte vet. Är det så hon brukar hantera sina förtroende uppdrag? Hon borde alltså veta vad det står och vad som fattas. Men det var för svårt, hon valde att inget göra.

Hon påstår att barnen har det bra. Hur vet hon det? Hon vet väl inte ens var de finns och bara för att det har det bra innebär inte att det är rätt. Bara för att barnen inte lever under missär utan är omskötta och får sina dagliga behov tillfredställda så har man ändå tagit ifrån dem allt de ser som sitt, hela deras sammanhang. Självklart så saknar de det som står dem nära. Det visar igen att de inte förstått vad det handlar om.

Det behöver inte vara bra bara för att man har det materiellt bra. Man kan ändå vara olycklig.

Barnen har fortfaraden tagits ifrån hela sitt sammanhang de som de ser som sin familj, sitt hem, sina vänner sina fritidsintressen, sin miljö och bara för att man har kläder, mat och tak över huvudet innebär det inte att det är bra eller att det är rätt. Det är fortfarande inte ”hemma” utan lever med människor de inte känner ordentligt eller har någon anknytning till.Hur kan hon försvara de?
Skulle gå in idag och titta men då var både gästboken och bloggen stängd.

Men det är inte hon Anita L som har den största makten. Det är inte hon som fattar besluten. Utan det är andra som har makten. Nämligen utskottets medlemmar. De med mest, störst makt inte ens är nämnda. Anita har inte mer insyn i ärendet än vad Owe E hade eftersom det är delegerat ner till utskottet. Det är utskottet och dess medlemmar som är ansvariga och alla sitter kvar. Det är bara Ann Hjertén som avgått men nästan alla de andra har i press uttalat att de backar Ann som tog beslutet på så felaktiga grunder. När Ann hoppade av stannade de andra och som ordförande blev det istället en kille som heter Patrik Larsson. http://www.mark.se/sv/Politik-och-forvaltning/Politik/Namnder/Socialnamnden/ Också han sosse. Det han som är ordförande nu i utskottet det är han som är ytterst ansvariga och medlemmarna i utskottet är de som är tar de beslut som fattas runt barnen just nu.

söndag 12 december 2010

En till i GT idag

I GT är det idag en artikel om en annan familj som jag fått kontakt med. http://gt.expressen.se/nyheter/1.2251155/lilla-anna-tvangsplacerades-i-jourhem
Rubrik Lilla Anna tvångsplacerades i Jourhem. De är inte från Mark men jag försöker få ut att det händer överallt.
Den ligger tydligen även i expressens nätbilaga. http://www.expressen.se/

De är från Dahls Ed och förlorade sitt barnbarn i somras då en socialchef fick för sig att flytta henne utan orsak trots att hon bott hos dem (till och från så länge som 10 år) permanent de sista tre åren. Flickan själv hade skrivit ett brev som hon ville skulle lämnas till en advokat som hon hoppades skulle hjälpa henne att få stanna.
Trots att de hade medgivande från både flickans mamma och pappa så tog den utredningen ett år och trots att de hade den så beslutar man om att flytta på flickan eftersom medgivandet bara räckte till ett visst datum. Regeln att man först skall söka i barnets omgivning och se om det finns någon som kan och vill? Den verkar man struntat i fullständigt.
Familjen är inte gamla på något vis utan har t.o.m. barn boende hemma. Mormor är utbildad socionom. De har god ekonomi och ett rikt socialt liv.

Flickan blev hämtad av ett par handläggare från socialen som hade med polis och flickan fick veta att hon skulle flytta till sin mamma. Hon hade frågat om hon måste, sa att hon inte ville.

GT skriver:
Socialstyrelsens kritik liknar den som Marks kommun drabbades av tidigare i höst. Där upptäcktes systemfel som genomsyrat hela individ - och familjeomsorgen.
- Det kan finnas anledning att granska hela socialförvaltningen arbete även här, säger handläggaren Mikael Thörn vid socialstyrelsen.

Socialnämndens ordförande Yvonne Simonsson vill inte kommentera ärendet och säger att mamman uttryckligen bett henne att inte tala med GT. Hon har förtroende för tjänstemännen och anser att man bedriver ett arbete med god kvalitet.
- Vi agerar alltid utifrån barnens bästa säger hon.

Känns det igen, tongångarna? Ordförande har förtroende för tjänstemännen. De påstår att de alltid agerar utifrån barnets bästa trots att de bevisligen gör tvärt om. Trots att socialstyrelsen menar att det verkar vara liknande fel som i Mark.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Mark kan inte vara den enda kommunen vars socialtjänst är så helt fel ute. Och det är mänskor som drabbas inte maskiner . Det är liv som förstörs inte prylar eller saker som visserligen kanske kostar en massa pengar utan här är det mäniskoliv man handskas så ovarsamt med. Mäniskor som såras för livet. Mäniskor som tappar tron på samhället och på omgivningen. Mäniskor som drivs in i depression och maktlöshet vilket kan få vilka konsekvenser som helst. De blir som djur som pressas in i ett hörn, antingen ger de upp eller så försvarar de sig.

lördag 11 december 2010

Första chefen borta på allvar

Igår blev det då offentligt att de kommit överens med den ena av de ”sparkade” cheferna. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=4233801
IFO chefen hade begärt 12 månader men det satte kommunchefen stopp för. Han avgår och får tre månadslöner á 46 000 kr. Men han kommer nog att få svårt att få nytt jobb. Tror knappast att någon vill ha honom med tanke på allt han ställt till med i Mark.

I Borås tidning står det att han säger upp sig själv.
http://www.bt.se/nyheter/mark/efter-socialskandalen-i-markbr-avstangd-chef-sager-upp-sig(2210046).gm Personalchefen säger att han nog insett själv att han inte kan komma tillbaka. (Artikeln är längre).

För enhetschefen är det inte klart. Men hon sade ju som sagt upp sig innan. Så det är ju inte en chefslön som hon skall lösas ifrån.

fredag 10 december 2010

Pierres blogg

Fick en blogg skickad till mig.
http://www.pirre.eu/
det är en man som bor i Mark och tänkte läsa till socionom. Men det blev behandlingspedagog.
Jag tycker att det var mycket både tänkvärda och kloka ord. Jag tyckte om det han skrev så jag har kopierat delar av det hans skrivit. (Hoppas att han inte misstycker. ) För jag tycker att han åskådliggör så mycket av vad det handlar om


Han skriver: Jag har egentligen inte tid att blogga och därför för hittills avstått. Men när det aldrig blir ordning i denna kommun och jag har själv anhörig drabbad känns det hela som en finne som jag tillslut måste klämma.

Han berättar hur han föll för slogan: ”det goda livet” men skriver För mig sticker nu mer denna slogan mig i ögonen, jag ser den som oärlig och som ett hån. Det är oärligt att locka småbarnsfamiljer ifrån Göteborg som vill att deras barn ska växa upp på landet med dess fördelar som möjlighet till utomhuslek och mindre trafik. Det hade vart ärligt med en slogan som “Marks Kommun – Vackert beläget där barn far illa”.

Han fortsätter:Slogan är även ett hån främst för de som utsatts för kommunens myndighetsövergrepp och dels för kommuninnevånare som mig själv som trott att min kommunalskatt har gått till att hjälpa utsatta att få ett bättre liv.

Han berättar hur han själv sett hur kommunen agerar mot de svaga eftersom han arbetat som ledsagare/assistent åt en svårt sjuk man.
Han tar upp triangeln som Magnus socialchefen talade om både på TV och i Markbladet. Han ritade den för att visualisera.
  
Sedan skriver han:Det jag reflekterar över efter att ha ritat det socialchefen beskrev är att pilarna går runt triangeln som barnen är instängd i. Risken blir att man pratar kring barnen och inte om dem. Den röda triangeln är en mur och det svarta utanför är föräldraperspektivet. Här talar man om vad jag anser är bäst för barnen. Innanför muren som är den röda triangeln finns barnet och hos det finns barnets behov, här inne med barnet finns därför barnperspektivet. Utanför muren är det svårt att se barnet och dess faktiska behov och man faller in i ett föräldraperspektiv jag eller vi anser att barnet behöver… det lätt blir prestige och barnen glöms bort och kommer i kläm.
Det är väl lite det som hänt känns det för mig, alla vill hävda sin rätt och intressekonflikter uppstår vad jag anser bäst.


Han beskriver hur föräldra Jaget lätt tar över och skriver att:
Föräldrajaget talar i ord som är absoluta och befallande. ”Du måste” ”Gör nu som jag sagt”. Den som utsätts för någons Föräldrajag brukar svara med sitt barnjag. Barnjaget är trotsig och klär sig i en offerroll. ”Du kan inte göra som du vill bara för du är socialchef” ”jag ska minsann berätta för alla hur illa du behandlat mig” Kanske var det som hände i just detta fallet när kommunen beslutade att omplacera dem i en hast och på ett sätt så man kunde tro att det gällde omedelbar liv eller död utan att ens besökt barnen och sett dem i sitt dåvarande hem?

Sedan berättar han om ett par han känner som har gått isär och har stöd av socialen. ( i Mark) Han jämför triangeln och applicerar den på deras ärende. Där är de parterna morden, fadern och socialen men barnen i mitten.

Där har kontakten i princip helt brutits mellan fadern och modern.
Till skillnad från fallet överst så har socialtjänsten inga problem med att kommunikationen inte fungerar som socialchefen beskrev. I fostermammans fall reagerade de mycket kraftigt även fast jag har en känsla efter besökt hennes blogg att hon inte utryckt sig ens i närheten av det som pappan utrycker till mamman i detta fallet när hon i sitt benämnt den biologiska mamman.

Sedan skriver han:
Därför får jag känslan att den förklaringen som socialchefen Magnus Andersson gav är inget annat än Bullshit. En eftertänkt konstruktion i medialtsammanhang för att rädda socialtjänstens anseende i den mån det går. jag vågar syna hans misstänkta bluff (för att använda en pokerterm som metafor) därför att jag känner till en annan triangel som jag har en känsla av att även Magnus känner också och modifierade efter eget huvud för att fungera som livräddare.

Som sagt jag tycker att det åskådlig gör en hel del. Man ändrar reglerna utefter vem det berör. Alla regeler gällger inte alla utan man tar till de regeler som råkar passa just där och då.

onsdag 8 december 2010

Det som är rätt måste segra

I dag har inte hänt så mycket.

I Markbladet stod det om JO anmälan på sidan 20 men inget nytt. Det börjar bli intresse hos en del veckotidningar och det är intervjuer på gång.

Ifrån Mark är det tyst. Vi har fortfaraden inte fått svar på vår fråga om ett fortsatt umgängen under utredningen.

Fick en tankvärd sak:
En gammal indian sa en dag till sitt barnbarn: "Två vargar krigar inom oss alla. Den ene vargen är rädsla och hat. Den andra vargen är kärlek och fred. "Vilken vinner?" frågade barnbarnet. Den gamle indianen svarade: "Den vi matar."

Jag har hört den förut i andra varianter. Mata den egenskapen du vill skall växa eller välj dina krig, rätt eller fel.

Hittade en sida som vänder sig barn och unga som mår dåligt. Den kallas regnbågsbarn http://www.kastanjebacken.net/1996_2005/regnbagsbarn/ Jag läste berättelsen som fick orakde namnet. En tjej som vågade beskriva vad hon levde i då de skulle skriva uppsats. Och sedan lärarens kommentar då hon berättat om att hennes föräldrar är alkoholister och slår barnen och hon själv har blivit inlåst i en skrubb för att bota hennes mörkrädsla.
Läraren skriver:

Din text är bra uppbyggd, men slutet är lite avhugget.
Tänk på att hålla tempus genom hela berättelsen.
Rätta vid mina markeringar"

Det finns så många barn som lever under vidriga former och de som är satta att slå larm väljer i alltför många fall att blunda eller titta bort. Sidan är startad vad jag förstår av en kvinna som ger råd til en massa unga som hör av sig och mår dåligt. Vi måste på alla sätt som går fortsätta att kämpa för att stoppa vål, misshandel av barn både fysiskt och psykiskt. Vi måste fortsätta att belysa det så att det komemr upp till ytan och vi måste kräva att lagar ändras.

Att kämpa för det som rätt måste vara det som lyckas i slutändan annars faller på något sätt allt hopp om ändring eller bättring. Låt oss aldrig sluta att göra rätt….

tisdag 7 december 2010

Orsak= Konsekvens

I går kväll var det även ett inslag på TV 4 Borås http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyheterna_boras?title=tv4nyheterna_boras_18%3A31&videoid=1158534
Där talade de om att kommunchefen var JO anmäld.

Även Hallands nyheter har ett inslag men det ligger inte på nätet.

Sedan stod det i Borås tidning idag
http://www.bt.se/nyheter/mark/kommunchefen-i-mark-anmals-efter-tv-inslag(2204933).gm
Anita Lomander ordförande i nämnden backar henne och säger:
Man måste ta hänsyn att det var lite panikstämning då när Uppdrag Granskning sände sitt första program. Det finns många olika tyckanden men utredningen som kommer får visa svaret
Lomander menar även att anmälan skulle kunna tolkas som en hämnd för att Agneta stängdes av och att det är ett konstigt sätt att försöka rädda sitt eget skinn.
Första kommentaren ligger inne alla är välkomna att fylla på.

På sista sidan ligger ett reportage om Owe Eglinger eftersom han fyller jämnt. (klicka på den så förstoras den)















Han fortsätter att tala om att han förts bakom ljuset . Han skriver att han tänkt dra sig tillbaka efter årsskiftet men att det nu blev ett snörpligt slut.
Då kan man undra varför han stod med på listorna och varför han sitter kvar i fullmäktige? Han är även utsedd att fortsätta med politiken men nu som vice revisor för föreningsarkivet. Det tyder inte på att han hade tänkt sluta, då hade han inte varit med på några listor och heller inte varit kvar.

Sedan beklagar han att det är många som farit illa i hanteringen men så lät det inte när jag talade med honom i telefon.
Han nämner här att nya utredare skall titta på ärendena igen men det har han ju kämpat emot allt ha kunnat. Det blev beslutat efter att han försvann.

Sedan gick jag in på nyhetsverket. Gör det ibland för att läsa allt som skrivs där och hittade nu ett nytt inlägg av Bennie Åkerfeldt.
http://www.nyhetsverket.se/nyhet/12050/Tack-f%C3%B6r-mig Jag undrade ju vad han hittat på nu. Han skriver att anonyma inlägg mot hans person har gjort att han valt att han slutar skriva för nyhetsverket och han har raderat allt utom artiklarna runt den romska mamman så länge det inte kommer fler anonyma inlägg på de sidorna. Synd att han inte raderade alltihop. Det var länge sedan jag blev så glad över något. Hoppas att min glädje inte får honom att ändra sig bara.

måndag 6 december 2010

Bevis

Då vet vi vem som gjorde anmälan. Agneta Karlsson den före detta enhetschefen. Och samtidigt avslöjar Bennie Åkerfeldt vem som har varit läckan inom socialtjänsten. Anmälan är gjord d 4 alltså i lördags. Samma dag lägger Bennie Åkerfeldt ut det på nyhetsverket.
http://www.nyhetsverket.se/nyhet/11941/Kommunchef-i-Mark-JO-anm%C3%A4ld

Den är inte ens diarieförd utan registrerades på JO d 6 alltså idag.
Hur visste han?
De är alltså så bra kompisar att de har kontakt på helger vilket redan bekräftades 11 januari när jag skickade ett mail till henne med information som kom tillbaka via Bennie dagen efter på min blogg. Han frågade hur jag kunde påst¨å något sådant. Jag frågade mig och henne hur det kom sig att han visste vad jag skrivit och hur han kunde veta att det var jag men det svarade hon inte på.

Och då kom det första inlägget runt det hela http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=4224648 Enhetschefen som fått sparken menar att Haleh försöker att påverka utgången av utredningen. Det ser ut här som om det är båda två som ligger bakom anmälan men det är bara Agnetha som står på pappret.

söndag 5 december 2010

Jo anmälan

Vet inte vem som är ansvarig för anmälan men enligt Bennie Åkerfeldt http://www.nyhetsverket.se/nyhet/11941/Kommunchef-i-Mark-JO-anm%C3%A4ld
så är kommunchefen Haleh Lindqvist anmälts till JO för att hon efter programmet var lika upprörd som alla andra och utifrån situationen uttalade att hennes åsikt var att barnen skulle hem till oss igen. Det kan vara han mamman eller hennes advokat eller alla tillsammans.

JO får ca 6000 anmälningar på ett år. De tar av dessa upp ca 1000 och endast ca 100-150 leder till enbart kritik.
Så jag tvivlar att det skulle bli något av den.
Det som det för med sig är istället att politikerna nu tvingas välja sida. Skall de ställa sig bakom eller emot den nya kommunchefen. Ställer de sig emot riskerar de att förlora henne och var står de då?

lördag 4 december 2010

Kan ingen göra rätt?

Jag är ju övertygad om att det inte bara är Mark som har så stora problem att de behöver ses över. Som gör så stora grova fel. Det är fler. Det dyker ju upp med jämna mellanrum anmälningar mot olika förvaltningar.
Om man söker på Goggel på socialtjänsten får kritik så dyker det upp flera stycken. Västerås, Stockholm
http://www.dn.se/sthlm/hard-kritik-mot-socialtjansten-1.485512
Ingen eller dålig dokumentation och kontroll. För långa handläggningstider. Och uppenbart att likvärdigheten kan ifrågasättas. Stadens revisorer är kritiska till hur socialtjänsten i Stockholm hanterar anmälningar om barn och unga som far illa.
Sedan är det Landskrona. http://blogg.aftonbladet.se/31023/2010/04/socialstyrelsen-har-granskat-landskrona-socialtjanst-socialtjansten-far-kritik-pa-punkt-efter-punkSocialstyrelsen har nu granskat Landskrona socialtjänst, som har exakt samma förhållanden som Stockholms kommun, och Socialtjänsten får svidande kritik på punkt efter punkt.

Sedan är det Uddevalla som brister och får kritik runt en familj där pappan misshandlat hela familjen. http://bohuslaningen.se/nyheter/uddevalla/1.714565-allvarlig-kritik-mot-socialtjansten-i-uddevalla

Eskilstuna, Krokom, Sigtuna, Norrköping, Vimmerby, Eksjö, Karlstad, Nacka, Sjöbo, Kristinehamn. Alla får kritik. Jag förstår att det svårt att arbeta med människor på det viset men gör alla fel? Då saknas ju något.

I SKTF´s tidning står det att även Kalmars socialtjänst har problem. http://www.sktftidningen.se/zino.aspx?articleID=14710
Men där är det en anställd som anmäler. Det är en anställd som tagit sin anmälningsplikt på allvar och har anmält till socialstyrelsen.
Kritiken handlar bland annat om brister i dokumentationen, utredningar som bara genomförs delvis, kaotiska pappersakter och flaskhalsar i utredningsarbetet. Chefen känner inte igen det totalhaveri som beskrivs.
I samma tidning är det ett reportage med Gustaf Hammarsten. Det väcker minnen. Vi var med på samma filminspelning för nio år sedan. Han och hans tjej fick sin första samtidigt som oss så på release festen satt vi och pratade magar. De har ju tre stycken nu. Det har vi ju också haft. Tänk om man vetat då hur livet skulle bli. Tur man inte visste.

Har tänkt mycket på det här med att vara familjehem. De flesta har ingen som helst kolla på vad det är vi gör. Man tror ofta att det är som att ”bara” få ett barn till och då jämför man med sina egna barn eller deras kompisar. Man tänker på kompisars barn, förhållandevis väluppfostrade barn. Men det liknar sällan verkligheten.

Det kan vara en flicka som knappt kan bre sig en smörgås själv men som väntar barn, ett ensamkommande flyktingbarn med grava tortyrskador, våldtäckt eller trauma från sådana upplevelser. Små barn som varit sexuellt utnyttjade, undernärda barn som har stora skador för att föräldrarna inte förstod att ge dem mat eller stimmulans. Barn som inte litar på en vuxen alls eller som tagit för stort ansvar och inte vet hur man är närman är barn. Inte kan leka utan alltid tar ansvar och därför slutar utvecklas som de skall när de plötsligt inte behöver. Eller som tappar självförtroendet eftersom de trott att hela deras värde satt i att hjälpa en förälder. Barn med mycket eftersatt sjuk och tandvård, ofta barn med olika diagnoser som behöver extra besök hos psykologer, talpedagoger m.fl.
Men det är ju inte barnens fel att de ibland upplevs jobbiga. Det är inte deras fel att de behandlats så att de tappat tilltron till omgivningen.

För att få ta hand om dessa barn till den stora kostnaden av mellan 5-15 kr/timmen utslaget på det 24 timmars jobb som krävs så måste du först släppa in flera socialsekreterare som skall utreda din familj. Du skall berätta om alla privata detaljer som syn på ekonomi, förhållande med släkt varandra sexliv m.m. för en eller flera vilt främmande människor. Saker som du kanske på sin höjd annars bara pratar med dina absolut närmaste om.

Sedan blir du kanske godkänd och får ett barn, nej förlåt du får inte bara ett barn utan du tar emot även dens sociala handläggare, hela barnets familj som i många fall är skilda och många av dem har sina handläggare på soc. Det kan allstå innebära en mamma med en ny partner och deras socialsekreterare, en pappa med en ny partner och deras socialsekreterare. Det kan finnas far och mor föräldrar. Alla har åsikter och alla vill kanske ha kontakt.

Sedan är barnens socialsekreterare som i många fall så rädda att du som familjehem inte skall ta emot barnet så de talar inte om allt. Det de undanhåller kan vara allt från diagnoser, farliga föräldrar eller andra släktingar. Det kan vara allt från hot, våld, samtal mitt i natten om det inte är besök även de kan vara mitt i natten. Du kan få kalla på polis flera gånger i månaden. Din egen släkt kanske inte alltid förstår och jag har förstått att det inte är så ofta som de ställer upp även om man har små barn som kommit tidigt. För de biologiska barnen kanske de ställer upp som barnvakt och annat men inte för dessa.

Lägg sedan till att vi inte har några rättigheter och när som helst kan sägas upp utan grund. Vi kan anklagas utan grund och det finns ingen instans som väcker våra frågor.

Då man lägger fram det på det sättet är det konstigt att några alls vill bli familjehem. Varför gör man det då?
De flesta gör det de gör för att man vill göra skillnad, man vill ge dessa barn en chans, man tar ett samhällsansvar.  Man är stolt över att få förtroendet. För varje barn vi "räddar" är ekonomist värt miljoner. Det barnet slutar att kosta samhället en massa pengar istället tillför i arbetskraft. Alla kringkostnader i vård, vandalisering och annat är svårt att uppskatta men är värt hur mycket som helst. Men om vi lyckas och det går bra är det så att för många sänks arvodet för barnet är nu inte lika krävande.
Vad var tanken med familjehem? Hur ser man på det vi gör? Hur uppskattas det? Vad får vi tillbaka? Inte särskilt mycket skulle jag vilja säga. Inte ifrån statligt håll. Hur hade man tänkt sig att det skulle vara? Tror att många i maktposition skulle behöva tänka till där och fundera på om det blev så eller vad som behöver förändras för att komma dit. För många orkar inte längre. Det har jag ju fått från så många håll under resans gång.
Vi vill ju vara med och påverka, göra ett bra jobb. Vi lägger ner själ och hjärta i detta. Det som ändå gör att man fortsätter är lyckan då någon av de man haft i sitt hem lyckas. Får tillbaka tron på sig själv och andra och reser sig upp och kan gå vidare på egna ben. Att ge någon tilliten för andra tillbaka. Det är det som göra att många fortsätter. Men som sagt det är mycket som behöver ändras för att vi skall orka fortsätta och fler skall ställa upp.