Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

söndag 26 december 2010

Radio Sjuhärad igen

Fick se att radio sjuhärad har lagt ut ett längre inslag runt vad som hänt oss ända från början. 15 minuter långt. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=279&artikel=4117174

Det börjar med en intervju med Lisbeth Pipping som berättar hur det var, sedan ett klipp ur en intervju med den förra ordföranden i nämnden Owe E (s) som påstår att det fanns grund ändå anklagar han oss utan grund, Det har ju även Ann Hjertén (s) och nu Anita Lomander (s) och nu sist Patrik Larsson (s) fortsatt med.

Det är även ett klipp från intervjun med mig då jag berättade hur det var. Sedan kommer en intervju med Mikael Thörn från socialstyrelsen som dömer ut det Mark gjort. Sedan försvara Owe det Mark gjort i alla fall. Han påstår att vi inte velat ta till oss informationen och att de skulle utrett oss men inte dokumenterat den.

De tar upp kritiken från verksamhetstillsynen och intervjuar Mikael Thörn igen. Han talar om att dt inte är enskilda ärenden och att det handlar om rena lagbrott. Rättsäkerheten är den största bristen att man inte följt upp insatserna.

Sedan ändrar Owe sig och säger att han förts bakom ljuset. Men jag hade skickat brev de visste. Pelle P (s) försvarade också sina partikamrater.
Henry S (mbp) talar om att han ifrågasatt och blivit tystad. Så även Mia M (c) Men Pelle P (s) menar att Owe (s) inte fått några indikationer på att det var något fel.
Men mina brev då?
Sedan hoppade Ann Hjertén (s) av och två chefer fick sparken.

Den nya kommunchefen bjuder in på möte och lovar upprättelse. Men ingen har ju trott oss. Många undrar vad vi gjort som inte vi talar om men det var inget. Vi hade inte gjort något som gav dem anledning att ta barnen ifrån oss på det sätt som gjordes.

Det kändes konstigt att höra allt igen. Det väcker inte så trevliga minnen. Det påminde mig om att polisen ville att jag skulle sammanfatta och gärna skicka länkar eller artiklar där politiker och andra går ut och bryter sekretess och diskuterar oss. (Som Owe i inslaget)Här fick jag ju en till.

Sedan fick jag ett mail Anita Lomander (s) har visst öppnat sin hemsida igen. Både gästboken och bloggen är igång. http://www.s-info.se/page/default.asp?id=1655

Julen är över och jag väntar på att något skall börja hända igen.
Som sagt på något sätt är allt som vanligt samtidigt som det inte alls är det. Vi firar jul men två stycken saknas. Vi är inte lika entusiastiska eller förväntansfulla. Vi gör det vi måste och det vi kan för att sonen inte skall märka för stor skillnad. Vi gör det vi skall för att inte fastna i sorgen. Vi gör det vi brukar för att inte tappa rutiner och allt skall falla ihop. Vi planerar samtidigt som det känns som vi lever i ett vaccum där tiden står still. Vi väntar utan att veta på vad. Vi hoppas utan att veta om önskan kommer att slå in.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar