Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

torsdag 22 september 2011

Lagar utan straffsanktion

Då skrivs det om Sigtuna där en mamma dödade sina två pojkar. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13663179.ab
Runt de aktuella barn hade det också kommit in anmälningar. Pojkarna kom inte tillbaka till skolan efter sommarlovet och det gick flera månader utan att något hände. Förskolan hade ringt för att fråga efter den minsta fyra åringen men ingen svarade.
Mamman hade nyligen blivit av med jobbet, de hade stängt av strömmen för henne. hon skickade inte tillbaka pojkarna till skolan efter sommarlovet och ändå var det så få som reagerar?

Artikeln fortsätter runt Sigtuna; Under åren 2000 och 2001 anmälde skola, polis eller anhöriga 178 barn som misstänktes fara illa, till socialen. Allvarliga saker som eget missbruk, föräldrars missbruk, brottslighet, våld mellan föräldrar.
Inte i ett enda fall inleddes utredningar.

Länsstyrelsen granskade eländet och kom fram till att socialen bröt mot lagen. Det påpekades att så här grava missförhållanden sällan upptäcks. Vad hände sedan? Blev det några konsekvenser? Det verkar inte så och de har ju helt tydligt fortsätt.

Det är vad som händer när det inte blir tydliga konsekvenser.

Ett av de stora problemen är ju att lagen ibland inte är straff sanktionerad. Det betyder att man har en lagtext men inget straff kopplat till om man bryter mot den lagen och då kan man alltså bryta mot den utan att det blir några konsekvenser.

Regeringsformen kap1§ 9 om att det krävs saklighet och opartiskhet ifrån myndighetspersonal är en. Det står alltså att man skall vara opartisk och saklig men det har vi hur många bevis för som helst särkillt i utrednignar att förhållandet inte är så men det händer inget om man bryter om den.

Likaså då det gäller socialtjänstlagens målparagraf §1 som handlar om att man skall frigöra den enskildes resurser. Allt som oftast flyttar man barnen och satsar resurserna där istället.

Visst det är många barn som behöver placeras och där det är helt rätt men ibland har jag tänkt att om man skulle sätta in lika eller bara hälften så mycket resurser och stöd som man sedan gör i familjehemmet så hade det kanske gått bra hemma också. Bara en sådan sak som att en ensamstående mamma kunde få hjälp med barnvakt eller avlastning ibland skulle kunna göra henne till en bättre, gladare mamma med mer ork istället för att oroas och vrida på varenda krona. Gäller naturligtvis även ensamstående pappor.
Dålig ekonomi har drivit många över stupet och slutligen resulterat i att man förlorar sina barn.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar