Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

söndag 4 december 2011

Vi ger oss inte

Först hittade jag ett inslag på radio västerbotten http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=109&artikel=4832093
Ordförande för samhällets styvbarn säger att fosterbarn aldrig skall behöva en ursäkt igen.
Men jag hävdar att forstätter man som nu så kommer det ändå blir så.

Fortsätter jag in på hennes blogg den kopierar jag delar av rätt av, det handlar om oss, den är så bra. Har inte tagit med allt utan ni får följa länken om ni vill läsa hela. http://anneskaner.wordpress.com/2011/12/02/blod-ar-tjockare-an-karlek/
Hon skriver:
Vi såg den sista etappen i Uppdrag Granskning och även om de utelämnade en del viktig information från Socialstyrelsen som kunde stärkt bilden än mer, så var inslaget bra. Det speglar inte minst hur olika socialtjänstlagen och LVU tolkas i Sverige. Här talas om att barnen skall återförenas, trots tre tidigare misslyckanden.
Hon fortsätter:
Uppväxtplacering ska innebära att barn skall känna sig trygga i sin uppväxt och veta att de får växa upp i lugn och ro. Men föräldrabalken och LVU krockar och LVU är den starkare som slår fast att blod är tjockare än kärlek och omsorg. Eller för att citera Anders Broberg, professor i klinisk psykologi vid Göteborgs universitet och expert på anknytning: ”Förälderns rätt att återfå barnet väger i nästan alla sammanhang tyngre än barnets rätt att få vara kvar där det har rotat sig”. Broberg påpekar också att ”LVU verkar vara skriven för äldre barns tillfälliga placeringar snarare än för små barns långsiktiga behov av stabilitet i sina föräldrarelationer”.
Det som var så beklämmande i UG i onsdags 20111201 var den advokaten som bara såg caset men inte barnen. Nej det fanns ju ingen garanti att barnen fick stanna i det nya hemmet heller. Nej givetvis skall samhället flytta de här barnen runt runt mellan en mamma och icke fungerande miljö till nya familjer. Ewa fostermamman i Marks sa ”de här barnen kommer om 30 år ställa samhället till svars för att de blev vanvårdade”. Detta är vad som Samhällets Styvbarn vill motverka. Men beslutsfattare och politiker måste någon gång bestämma sig för vems rättigheter det är som gäller – barnens eller föräldrarnas.

Å ni alla som säger jo men barnen skall ju hem igen. Nej de här barnen kommer aldrig att komma hem för att stanna, de är den nya generationens barnvandrare som utsätts för experiment och hänsynslös social exploation tillsammans med 397 små barn i samma sits.

Nej nu är jag arg slutar för den här gången…men inte med debatten.
Samma här jag sitter i ett julpyntat hus och undrar om det är såhär livet kommer att bli, vi utan barnen, träffar någon gång ibland, förhoppningsvis nu här hemma.
Trots att alla fel konstaterats, trots att man konstaterat att barnen har sin anknytning hos oss, trots att man konstaterar att det är oss de ser som sina föräldrar, trots att de inte skall hem igen.
Nej det gör även mig så arg att jag måste sluta.. men inte heller jag med debatten eller försöken att förändra lagen.
Upplagd av kl.

1 kommentar:

  1. Anonym5 december 2011 kl. 23:08

    Hej.
    På Uppdrag Granskning sades att Marks Kommun inte kommer överklaga senaste domen. Det gör mig galen.!
    Vad innebär det? Att nu är det som det är? ( Och inte en enda politiker son betalar priset utan bara 2 små barn som inte kan göra något.)
    Och vad innebär det när du skriver att ni inte ger upp?
    Går det att göra något? Kan man göra något?

    Varma hälsningar och önskan om energi, ork och beslut åt rätt håll!
    Louice Johansen, Göteborg

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)