Ord som förändrar

Häromdagen skrev jag om Morgan Alling som sommarpratade och jag länkade till inslaget igår.
Han blev även framröstade bland dem folket ville höra igen.
Igår var det inslaget.
Han kallade det för Ord som föräldrar. 
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/131418?programid=2071
Den första han träffade i sin nya klass vågade säga ifrån början till mobbing.
Lägg av, kalla honom inte tåbira Peter.
Han kan inte hjälpa att han går som han gör. På tå..
Vet du varför han går så jo om han väcker sin pappa så får han stryk.
Han var alkoholist barn. Barn till folk som dricker. Sedan upptäcker Morgan att även kompisens föräldrar drack.
Hon skämdes inte för honom, att han var barnhemsbarn utan hon skämdes för sina föräldrar.
Skämdes för att visa hoom hur det stod till.

Jag kan föreställa mig känslan av att inte vara ensma, att det fanns fler som han...

Han avslutar med att man bara kan förändra sig själv. Att kriget var slut, (rubriken på hans bok som jag varmt rekomenderar) Hur hålet han haft inuti försvann.
Att man kan höra och ta åt sig av vad andra säger om en men det är först då man låter det etsa sig fast och påverka en som det bliret problem. Innan är det den som säger, gör eller utsätter andra för vad det nu kan vara. Men tar man åt sig påverkas av det, styras av det så tar man själv över problemet.
Ord kan förändra både possitivt och negativt men bara om vi låter dem.
Att man får drömma och man kan påverka sig själv men inte andra.

Lyssna på programmet det fängslar och tankar som många borde höra och göra sig till ett med, ta åt sig för att orka leva vidare, resa sig och skaka av sig och blir starkare. Förstå att det inte var de, dem det var fel på utan omgivningen. andras beslut som fått konsekvenser för dem. Men att de kan resa sig vägra blir bli offer.
Morgan jag beundrar dig och vi driver samma kamp fast på olika sätt.

I Sverige börjar en ny lag gälla nu d 1 januari. alla barn skall få egen handläggare.
http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=83&grupp=10974&artikel=5386610

Författaren Sofia Rapp Johansson, med egen erfarenhet av placeringar i fosterhem, tycker att den nya regeln är ett steg i rätt riktning, men att den inte kommer att kunna förverkligas.

– Det finns inga resurser i kommunerna. Jag jobbar i dag på ett behandlingshem och märker att kommunen inte har råd att skicka ut handläggarna för att prata med sina klienter. Det finns inte någon ekonomi, säger Sofia Rapp Johansson.

Dessutom, menar  Sofia Rapp Johansson, att barnets kontaktperson borde vara en fristående person, inte en socialsekreterare.

– Jag blev söndertrasad och flyttade jättemycket. Soc var bara en person som kom och hämtade mig och körde mig till ett annat fosterhem. Jag fick aldrig bygga en relation eller samtala med dem. soc var någonting otrevligt. Jag upplever att många barn som är placerade i dag har samma känsla, att soc är en fiende och är ond, säger hon.

Håller med.
Sedan kommer nästa problem. När fel upptäcks och barn behöver placeras så är det bristen på familjehem jourhem och akuthem. Bristen är akut i hela Sverige.
http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=83&grupp=10974&artikel=5393161

Det kan sluta lyckligt

Det finns barn som tvingas till umgängen med vårdnadshavare som misshandlat. det blir extra tydligt i en dom från i år.
http://www.newsmill.se/artikel/2012/12/21/r-dda-barnen-till-jul-1

Är det rimligt att en man som dömts för att ha misshandlat sina barns mamma, även inför barnen, får ensam vårdnad? Är det rimligt att en liten skräckslagen pojke på sex år och två tvillingflickor på fyra år rycks upp från sin mamma, förvägras all kontakt med henne under flera månader och istället tvinga träffa den man som slagit deras mamma? Jag tror alla som själva har barn kan föreställa sig hur hemskt det skulle vara om barnen plötsligt skildes från allt som varit deras trygghet. Men så går det till i Sverige 2012.

Men för att visa hur komplext det är hur svårt och hur en del utnyttjar systemet, andras välvilja och orsakar att man tillsist inte tror ens de som behöver det. En tonårsflicka som ljög så många gånger att ingen tillsist trodde henne. Man slog istället fast att hon ljugit om övergrepp för att få egen lägenhet.
http://www.dagensjuridik.se/2012/12/tonarsflicka-erkanner-under-ed-att-hon-ljog-att-fa-egen-lagenhet-omhandertagande-havs
Ja ingen har sagt att det är lätt.

Avslutnignsvis ett inslag på radio av Morgan Alling som berättar om varför kriget, hans krig som barnhemsbarn är slut. http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/131418?programid=2071
Det kan sluta lyckligt.

De osynliga barnen

Då är en storhelg över och nästa på gång.
Hittar lite bland vad gäller artiklar runt utsatta barn.
Tex barn i vårdnandstvister, de s.k. osynliga barn för dem är det ofta ingen som lyssnar på http://bloggar.aftonbladet.se/enannanjul/2012/12/de-osynliga-barnen/
de säger själva att det inte är själva separationen som är värst utan bråken mellan föräldrarna.
Främst om dem.
De har svårt med var de skall lägga lojaliteten. De som inte ens skulle behöva välja.

I tvisten är det lätt att den ena eller andra anklagas för saker bara för att någon vill "vinna"
Som pappan som anklagas utan grund. http://www.aftonbladet.se/wendela/article15952391.ab
Pappan säger:

– Följden av det här är för mig på ett sätt värre än när ett barn dör. När ett barn dör sörjer du men försöker så småningom gå vidare för du kan inte förändra det. I den här situationen vet jag att hon finns, jag kan inte sörja, släppa henne och gå vidare. Smärtan över förlusten minskar aldrig. Lina försvann men mitt helvete bara fortsatte i och med anklagelserna.
 

Jag känner igen det. Det är så vi känner också. Man kan inte sörja och gå vidare. De finns ju där även om vi inte får träffa och inte får tala med trots löfte. 18 veckor sedan vi sist sågs och ett telefonsamtal på hela den tiden.  Alltså nästan 1/2 år igen och vi bara försvinner. Det är fjärde gången.

Karlavagnen igår

I går kväll  handlade Karlavagnen om familjehem.
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/129911?programid=3117&date=2012-12-26
Lyssnade och försökte komma fram men det var för många som ringde. Flera som jag har kontakt med kom fram.
En mamma som fråntagits sina barn fick samma fråga som jag fått så ofta förr och som jag också säkert ställt om jag inte vetat bättre vid det här laget.
Så du tycker att det var fel att man tog dina barn, att man gjorde det för lättvindigt men man tar väl inte barn i sverige utan anledning...

Nej det trodde jag heller inte, förr i tiden.
Men nu vet jag bättre.

Det finns barn som behöver omhändertas och det finns barn som inte skall eller bör bo med sina föräldrar.
Ändå finns det kommuner  där det tar på tok för lång tid innan man går in och tar barn.
Men det finns ochså de kommuner där det inte verkar finnas några skäl alls till att man tar vissa barn.
Det finns inga skäl.

Jag skrev en kommentar under programmet:

Fel begås på båda sidor. Barn tas på fel grunder från biologiska föräldrar men även ifrån famijlehem. Alltör mycket makt ligger i handläggarnas händer. De som dessutom inte ens har ansvar för sina beslut. Några orsaker är först utbildningen till socionom inget runt barn,  inte ens obligatorsk närvaro krav. Sedan utredningar som inte håller måttet. Som är fullt av tyckande, tänkande, och avsaknad av fakta. Samma handläggare både utreder, omhändertar, processar och verkställer. Skulle aldrig vara tillåtet då brottslingar omhändetas i samhället men då barn omhänderts går det bra. Det skapar trasiga barn som har svårt att helas. Hela systemet behöver ses över.

Har tänkt så mycket på det där att samma handläggare både utreder, omhändertar, proceccar och verställer beslut. Det är inte klokt. En handläggare som saknar utbildning för stora delar hon gör och som sedan inte ens har personligt ansvar för de beslut hon fattar.

Det var så många som ringde men inte kom fram så jag hoppas att de gör fler program i ämnet.

Att hjälpa till på nära håll

Fick en länk till ett konto på facebook. Skulle vilja uppmana alla har FB att gå med här https://www.facebook.com/groups/284263635011828/ 

Det är en sida för att stödja Hadille. Det finns även ett konto där man kan sätta in pengar till hjälp till advokat familjen har ju inte rätt till en utan får betala själva. Nummret är 5398-3235
Det är Östra Broby och Emmislövs församling som har öppnat kontot och äktheten i uppgifterna kontrollerar du genom kontakta präst Anders O Johansson i Östry Broby härad. anders.o.johansson@svenskakyrkan.se 

Mer information finns på http://www.facebook.com/HaddilesRattskonto?ref=tn_tnmn
Om alla skulle sätta in bara 5 eller 10 kr eller mer så skulle det bli mycket. Som sagt de har inte rätt till advokat utan får isåfall betala själva. De har fått tag i en som ställer upp men det kostar.
Pengar som eventuellt blir över kommer att användas till att hjälpa andra i liknande situationer.

Bra initiativ.

Läste ett inlägg runt jul
http://www.aftonbladet.se/debatt/article15957213.ab
Jag tycker att det är tankeväckande.
Julen handlar om ett flyktingbarn.
Det är så lätt att se behoven på långt håll. Man samlar in pengar till barn i nöd, barn på flykt, barn i katastrofer men glömmer att det finns de som bor nära och behöver hjälp.

På julafton var jag och sonen med och hjälpte till några timmar på allternativa julfirandet som kyrkorna ordnade här i närmaste staden. Den är inte så stor men det samlade ca 100 stycken.
Sonen sa då vi åkte hem: Jag hade ingen aning om att det fanns så många som var så ensamma att de inte hade någn att fira jul med.
Det är klart att han inte hade, det är inget som skall tynga ett barn men jag tror ändå att det är bra att se att alla inte har det så bra och att han kan vara med och hjäpa till att göra något för dem.
Han sprang med drickor och hämtade mat till några som hade svårt att gå. Var behjälplig på de sätt han kunde. Och han fick känna att han hjälpte till, att han var duktig och bjöd på sig.
Det gjorde hans jul mer meningsfull än att bara sitta framför Tv´n och öppna egna paket.

Tänk om vi alla kunde hjälpas åt att se att det är mycket man kan göra om man bara vill.

För ett tag sedan var det ett inslag på tv (Nyheterna). Det handlade det om en familj, tror att de var romer. De bodde i bilen. De hade ingenstans att bo. De hade två barn och flickans största dröm var att få gå i skolan. Efter inslaget var det en kvinna som ringde upp nyheterna och bad att få kontakt med familjen. De bor nu i ett litet hus på hennes tomt. Flickan skall börja i skolan.

Man kan mer än man tror eller tänker på. Tänk om alla skulle hjälpas åt att göra lite.

God Jul i år igen

Ja då blev det jul i år igen.
Det är ändå konstigt hur livet går vidare även om det känns som det stannat.
Det är julpyntat och grannen är klädd.
Vi har bakat julgodis, lussekatter och pepparkakor men julkänslan fattas.
Kanske för att det blev ännu mera påtagligt då vi fick tala med dem igen nu efter 18 veckor utan att ens ha sett dem.
Det är snart ett halvt år sedan igen.
Äntligen fick vi gratta och önska god jul.
Det enda de pratade om var när vi skulle träffas, att de längtade efter oss och att de älskade oss. Självklart talade även vi om hur mycket vi älskar, saknar och längtar.
Det som var förvånande var att förvaltningen sagt i 18 veckor att barnen har informerats om att de får ringa oss när som helst.
De har inte ringt och ingen skall inbilla mig att barnen vetat och inte velat ringa men de hade informerats enligt förvaltningen.
Då vi talde med barnen fick jag bekräftat det jag trodde. De har inte fått veta, ingen har talat om det för dem.
Det är ju inte första eller enda gången man ljuger för oss.
Som sagt man slutar aldrig förvånas.

Jul igen

Ja då var det jul igen. Huset är städat och pyntat men tomt.
Tomt på barnskratt och utslängda saker. Tyst eftersom vår tioåring inte för sådant väsen.
Tänk att man kan sakna stök och städning... efter dem.

Vi har faktiskt fått tala med dem i telefon. Men jag väljer än så länge att inte skriva om det.

I Mark är de i blåsväder igen.
http://www.bt.se/nyheter/mark/man-lag-dod-i-10-dagar---skulle-haft-tillsyn-av-socialen(3578196).gm
Nu är det en man som dött och som låg död i 10 dagar. ansvaret för honom låg på soc i Mark.

Jul är inte så fridefull för alla.
För många så är det föräldrar och andra anhöriga som dricker Östra Göinge:

– Skippa alkoholen, julen är barnens högtid.Budskapet kommer från Östra Göinges kommunalråd Patric Åberg tillika julambassadör för IOGT-NTO. http://www.kristianstadsbladet.se/ostragoinge/article1777972/En-fridfull-jul---alla-barns-ratt.html

Kan bara hålla med.

Brevsvar

Fick ett mail ifrån Görna Hägglund igår.
Jag hade skrivit till honom ang en artikel han skrivit. jag skrev:
Läste i ditt nyhetsbrev.
Föräldrar kan inte ersättas.(d 23) Måste kommentera det.
Ett av de största problemen är just din inställning. Du resonerar som om alla
föräldrar är bra föräldrar. Alla föräldrar kan inte vare sig uppfostra eller ta
hand om sina barn. Alla föräldrar kan inte heller älska sina barn. Jag skulle
vilja se dig säga det till en flicka som utnyttjats av sin pappa eller en pojke
som misshandlats av sina föräldrar. Att de är bäst på att ta hand om dem. Eller
barn till missbrukande föräldrar. Du visar att du har ett vuxenperspektiv och
tron att alla vuxna gör ett bra jobb. Så resonerar du antagligen inte då det
gäller adopterade föräldrar. Jag kan hålla med dig om du utgår ifrån dem barnen
ser som sina föräldrar.

Även i riksdagen har man en övertro på att myndigheter alltid gör rätt. I våras
kom det fram att en familjehems pappa utnyttjat två små barn. Han dömdes nu
till 8 år. Han är förmodligen redan ute efter halvtid medan han förstört hela
livet för barnen han förgripit sig på. Samtidigt kommer nu ökade krav på
familjehemmen. Det är bra. Men varje vecka utsättas barn för övergrepp i form
att t.ex omplaceringar av myndigheter utan att någon som helst agerar. Så fort
det handlar om myndigheter som gör fel så händer ingenting. Trots att Donia
dog i ett familjkehem i våras har mamman inte ens rätt att få en utredning runt
vad som hände eller vem om någon är ansvarig.

Skall man ha ett tydligt barnperspektiv måste man utgå ifrån barnen och dem
barnen ser som sina inte vilka som fött dem. Som sagt vad säger du annars till
adopterade barn? Det är inte så att du blir en bra förälder bara för att du kan
föda barn. Jag hävdar att din ståndpunkt är förödande för utsatta barn, ur
deras perspektiv. Jag hävdar också att du har ett föräldraperspektiv inte ett
barnperspektiv. Lagar behövs inte för de som sköter sig och tar hand om sina
barn men för de som inte gör det. KD säger sig värna om familjen men familjer
ser olika ur idag.Det vore bättre att värna om mäniskan vem hon är är, i vilken
situation hon än lever och hur hennes situation än ser ut.

Han svarade nu:

Bästa Eva,

Tack för ditt brev och dina synpunkter på föräldraskap.

Vi människor är ofullkomliga. Det innebär att vi alla nu och då gör fel. Detta gäller också föräldrar. Ingen familj är perfekt, inga föräldrar felfria. Dessvärre finns det barn som lever med föräldrar som inte kan ta sitt föräldraansvar. I vissa fall kan detta få förödande konsekvenser för barnen och familjen. Jag förstår att du som fosterhemsmamma har fått möta barn som farit illa. Det är djupt upprörande när en förälder, som är tänkt att ge sitt barn kärlek och trygghet, missbrukar sin roll och skadar ett oskyldigt barn fysiskt eller psykiskt. I dessa fall är samhället skyldigt att gripa in till hjälp och försvar för de barn som far illa.

Men alla barn far inte illa, alla familjer är inte dysfunktionella. Grundinställningen måste vara att barn har rätt till sina föräldrar och att föräldrarna har rätt till sina barn. Därför anser jag att föräldraansvaret behöver stärkas. Föräldrar ska ges bättre möjligheter att spendera mer tid med sina barn. Vi måste tilltro föräldrarna förmågan och ge dem mer makt över den egna tillvaron.

Vänliga hälsningar,Göran HägglundPartiledare Kristdemokraterna
 

Jag kunde inte låta bli att svara igen:

Tack för ditt svar. Håller helt med men vi lagstiftar väl inte för de som sköter sig och sina barn utan för de som inte gör det. Att stärka föräldars rätt till sina barn gör det ännu svårare att gå in och göra något då det blir fel.

Det är inte föräldrars ställning som skall stärkas utan barnens, det handlar inte om föräldrars rätt till sina barn utan barns rätt till sina föräldrar, det handlar inte om att göra föräldrar tryggare i lagens mening utan om att barnen skall ha rätt till trygghet även om de råkar ha föräldrar som inte sköter om dem som de skall. Det handar om barnens rätt till att växa upp och leva under trygga säkra omständigheter inte om föräldrars rätt att styra över barn de förstört för.

Föräldrar kan och måste ibland ersättas. Det finns som du skriver föräldrar som inte kan eller bör ta hand om sina barn och de barn måste även i lagen få ett starkare skydd. måste tänka om och ta barnens perspektiv inte föräldrarnas Det handlar ju inte om att ta barn ifrån väl fungerande föräldrar utan som sagt att ge barn i behov av skydd fortsatt skydd, att ge barn man redan tvingats ta fortsatt skydd och rätt till fortsatt trygghet.

MVH Eva

 

Står inte för sitt ord.

För sex år sedan lovade barn och äldre minister Maria Larsson att inga barn skulle vräkas eller bli hemlösa. Nu då man granskat så visar det sig att trots hennes har ändå 3000 barn blivit hemlösa.
http://www.expressen.se/nyheter/trots-hennes-lofte---3000-barn-vrakta/

Sex år efter löftet har ändå mer än 3 000 barn kastats ut från sina hem av Kronofogden, visar ny statistik som DN tagit fram.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/familjer-med-barn-vraks-fortfarande

Löften till barn är inget värda.

TV 4 nu på morgnen

Nu på morgonen var det ett inslag på TV 4 kl 6.45 om Hadille. Vet inte hur långt in i programmet det blir men det kommer en egen länk till det  lite senare under dagen.
http://www.tv4.se/nyhetsmorgon/klipp/nyhetsmorgon-2124420
Vad händer nu.
Hennes mamma och pappa kommer hit och vill ta med henne hem. De har med en känd advokat ifrån Algeriet. Vad jag förstått har hon t.o.m. varit med och kidnappat barn. Hon vill stoppa adoptioner ifrån Algeriet till icke kristna länder. Hon vill att inga muslimska barn (som Hadille) skall bo i kristna familjer eller kristna länder.

Fick även veta att det i Algeriet kan du åka i fängelse för att ha fått barn utanför äktenskapet. Som Hadille.
Det är lika stor synd att lämna bort barnet även det kan du åka i fängelse för. Återigen som Hadille.
Det barnet kommer alltid att behandlas som en oäkting. Det kommer inte att få gå i vanlig skola, Inte vara med i vanliga socialsammanhang. För alltid vara utstött. Det är var Hadille riskerar att få växa upp i.

Inslaget var bra särskillt bra tyckte jag experten som pratade om anknytning var. Jag tyckte det var bra att den ena experten lyfte det faktum att för ett barn som fått sin anknytning hos ett familjehem eller bio hem är det fruktansvärt traumatiskt att ryckas upp. Det gäller ju alla de barn som sammanbrotts utredningen granskande ochså som våra.
Juristen som var med menade att en god anknytning kan kompletteras men vi som familjehem får ju sällan vara kvar. I Hadilles ärende blir det ju näst intill omöjligt eftersom hon kommer att bo i ett annat land i såfall.
Och som en familjehemmesmamma  sa efter en omplacering; du kan glömma att de ställer upp på umgänge om barnen sedan skriker efter dig i flera dagar.
Juristen sa att barn alltid skall hem men måste se hur det ser ut just då i varje enskillt fall men hon utgick ifrån föräldrarna för ur barnets perspektiv förstår vem som helst att det efter ett antal år inte kan vara bra för barnet att ens fundera på en flytt vart det än skall flyttas, nytt familjehem eller hem till biosar. utifrån barnets synvinklel är det alltid bäst att stanna slippa flytta såvida det inte är misskött förståss.

På Facos hemsida ligger deras senaste tidning www.faco.nu Där finns en länk till anteckningar från en föreläsning runt anknytnign
http://faco.nu/pdf/Forelasning_Borlange.pdf Mycket läsvärd. kopierar in lite:

Om ett litet barn på ca 1 år, bott i familjehem och det blir fråga om hemflytt vid ca 3 års ålder, finns det ingen annan orsak än omsorgssvikt i familjehemmet som kan motivera någon flytt! Om man placerar barn i familje-hem med högre ålder, så måste socialtjänsten ha tänkt på detta innan. Barn bryr sig inte om åldern på sina familjehem! Biologföräldrar kan vara viktiga personer, men barn skall inte flyttas p.g.a. åldersskäl.

Hittade ett tankvärt inlägg
http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/familj/article15935215.ab
Det handlar om att vi skiljer oss lite för lätt nu för tiden.
Att man kanske borde lägga lite mer kraft på att försöka få det att fungera även om känslorna tagit slut.
Hon väcker tanken på att det kanske inte är så dåligt att stanna kvar även om inte de himlastormande känslorna finns kvar.  För frågan är om inte tryggheten man har ändå är värd något. Vi skall vara så känslo styrda nu för tiden.
Belyser det hela ifrån en annan vinkel kan man säga.

Eget ombud

Att barn far illa i Sverige är det nog ingen som läser den här sidan som tvivlar på.
Hittde en artikel av en som driver och jobbar för att barn skall få rätt till någon som företräder dem.
Han är jurist och har tydligen specialiserat sig på LVU ärenden.

En artikel från igår i dagens juridik (en jurist tidning)
http://www.dagensjuridik.se/2012/12/juridiken-satts-ur-spel-nar-socialtjansten
Han börjar faktiskt med vårt ärenden.
Han skribenten menar att:

"Juridiken sätts ur spel när socialtjänsten utreder, omhändertar, processar och verkställer..."

Jag håller med. Att ingen under hela den resan tittar på ett ärenden utifrån. ingen utifrån granskanr att alla delar är med, att alla hörts eller att även det som inte bekräftar det man försöker få fram, få det till är med är inte rättsäkert.
Han forsätter:

Ett tvångsomhändertagande, ibland nödvändigt, är ett stor trauma i barnets och familjens liv. Rättssäkerheten borde vara hög men tyvärr sätts det juridiska systemet ur spel när sociala myndigheter själva utreder, omhändertar, processar och verkställer i samma ärende - någonting som är otänkbart vid en polisutredning som kan leda till frihetsberövande.
 

Polisen agerar under åklagaren som utreder brott, beslutar om åtal och framträder i domstol. Objektivitetsprincipen - en i lag skyddad rättsgrundsats - kräver att polis och åklagare utreder och för fram även omständigheter som är till den misstänktes fördel. Samma ordning borde vara en självklarhet även när den som ska utredas och omhändertas är ett barn. 

Ett barn borde, precis  som en vuxen, också ha rätt till ett ombud under hela tiden för omhändertagandet. Viktiga beslut om att vården skall upphöra, byte av familjehem eller att umgänget med de biologiska föräldrarna skall öka eller minska ska inte kunna tas utan att barnet försäkras en rättssäker process.

Bravo, underbart inlägg. Håller med till fullo.

I alla samhällsklasser

De första barnen begravs nu efter masakern. Stackars de anhöriga.
http://www.expressen.se/nyheter/jack-och-noah-begravda-efter-massakern/
Det är nu det blir tyst och omgivningen går vidare med an de själva skall börja bearbea och lära sig leva utan. det upplevs som alla andra glömmer medan man själv har ett stort hål som gör sig mer påmint än det går att beskriva.

Efter massakern är dt en del som kräver att lärare skall få bära vapen.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15943869.ab
Jag vet inte om man skall skratta eller gråta. för det första undrar jag om alla ens skulle vilja det. Knappast. Sedan utgår man ifrn att alla löärare är sunda och förnuftiga. Det finns idioter i alla samhällsskickt även inom lärarkåren.

Att det finns lärare som är idioter får vi bevisat lika snabbt. I dagens tidningar i Sverige möts vi av rubriken att en vikarie slagit både en elev och en lärare blodiga.
http://www.expressen.se/nyheter/lararvikarie-gripen---slog-ner-elev-pa-skola/
Tänk om han haft ett vapen. Ok förslaget var inte i sverige men folk är likadana överallt. Det finns av alla sorter.

Att det lönar sig att göra något för barn fick Linnea bevisat
http://www.aftonbladet.se/svenskahjaltar/article15942142.ab
Hon själv är bara 12 år men samlade in pengar till ett Vietnamesiskt barn med hjärtfel. Nu vill han bli läkare och rädda andra. Pengarna hon samlade in räckte till att operera två pojkar. Nu vill hon samla in 20 000 så att fler kan opereras.

Att alla inte är lämpliga att ha barn hittar vi beviset för då en världskändig åkt fast för knark och även hans son på 6 år har kokain i blodet.
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article15943383.ab

Konsekvenser

I Aftonbladet idag är det en artikel om ett par tjejer som misshandlat en tredje.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15939196.ab
De bröt henne finger och brände henne i pannan med en cigarett så hon har ett ärr.
Men nu förstår ni mår de så dåligt för det var ju inte meningen att hon skulle bli så skadad.
Familjerna är så förvånade för så brukar de ju inte göra.
Men det finns en första gång i allt.
Precis som det skulle vara en ursäkt. Jasså ni menade det inte då struntar vi i det. Ni brukar inte göra så "nehä" då är ni ursäktade?

Det slutade inte där utan då hon talade om att hon hade ont, att fingern antagligen var av slog de henne med knytnävarna i ansiktet. De fick en blackout och bara slog och slog. De knäckte näsbenet på henne. Sedan tog de bussen hem.
Flickan själv lyckades ringa amulans och åkte in med hjärns­kakning, frakturer och bränn­märket i pannan.
Nu har det varit rättegång.

Åklagaren ville att de två 16-åringarna skulle dömas för grov misshandel. Men tingsrätten dömde dem i torsdags för misshandel av normalgraden till samhällstjänst. Mathilda ska också få ungdomsvård.

– Jag ångrar mig riktigt mycket, säger hon.

Ursäkta fattar jag rätt? Misshandel av normalgraden?
Finns det en normal grad av misshandel?
Hur mycket misshandel skall man behöva utstå då och det är normalt?

I DN frossar de i hur masakern i USA gick till.
http://www.dn.se/nyheter/varlden/massmordet-i-newtown--sa-gick-det-till
De beskriver hur förövaren gick från rum till rum och sköt barn efter barn. Man får ont i hjärtat bara vid tanken. Vilken panik de måste ha kännt, och lärarna att inte kunna rädda.
En människa som inte verkar känna något, inte verkar bry sig måste vara något av det farligaste som finns.
Det är vad jag hävdar att man skapar då barn utsätts för övergrepp gång på gång.
Hitintills har jag hållit tyst med vad som pågår runt oss och de barn som bodde hos oss bara för att jag hoppas på att någon nere i Mark, någon med lite sunt förnuft skulle agera men det verkar inte så, så snart tänker jag inte vara tyst längre.....

Drabbar fler

Fortfarande är det masakern som fyller löpsedlarna.
Med rätta.
Det är fruktansvärt, så många barn som dog.


Här hemma hittar jag ett inslag
Det var en kille jag skrev om för ett par dagar sedan som skulle utvisas.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=5348344
Nu kom polisen för ett par dagar sedan och skulle hämta honom. Men efter en natt på migrationsverkets förläggning släptes han.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=5379145
Alla andra barn på flyktingförläggningen blev lika rädda.
Vilken vanmakt och panik då någon bara försvinner. En ung pojke som lämnat allt och som skall bort. Men det är inte bara honom man utsätter för skräck och panik över vad som kan hända.

Jag känner mig så maktlös över hur man behandlar mäniskor och framför allt barn.

Nu är hans utvisning uppskjuten
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=5352473

Barn far illa överallt

Ja barn far illa överallt. Idag får jag nästan inte plats att skriva om alla. rubriker.
I Expressen hittar jag inlägget om pappan som kvävde sin 4 årige som och som nu slpps ut. http://www.expressen.se/nyheter/kvavde-4-arige-sonen---nu-kan-pappan-ga-fri/
Han har suttit på psyket men läkarna anser inte att han behöver mer vård. Då´borde han väl kunna dömmas eler?

I Helsingborg har en baby misshandlats http://www.expressen.se/kvp/brot-larbenet-pa-sin-fyra-manaders-baby/ 

Pappan ska ha börjat misshandla sin dotter när hon bara var tre veckor gammal. Han ska ha slagit flickan i magen, bitit henne i ansiktet och böjt hennes ben så pass hårt att lårbenet gick av.
 

Sedan är det killen som misshandlat en 2,5 åring utanför Kramfors.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15935579.ab

Den 2,5-årige pojken skulle då vaktas av sin mammas nye sambo, en man född 1983, för första gången.

Mamman arbetade skift, skriver tidningen, och därför fick den nye pojkvännen vara barnvakt.

Men när mamman kom hem upptäckte hon att hennes son var svårt medtagen och skadad, skriver tidningen.

Sambon ska inte ha brytt sig om att tillkalla hjälp. I stället ska det ha varit mamman och hennes förre pojkvän, pojkens pappa, som kallat på ambulans.

Sedan är självklart förstasido nyheten massakern i Newtown, Connecticut, i USA.
http://www.expressen.se/nyheter/malet-doda-dem-mamman-alskade/

En kille som först skjuter sin mamma och sedan går til skolan där hon jobbar som fröken och sköt alla hennes älskade elever. det strök med ett antal till som kom i vägen, barn mellan 5-10 år. BArn som hade hela livet framför sig. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15936293.ab Totalt 28 offer.

Pepparkaksgubbar

Debatten runt pepparkakksgubbar fortsätter
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article15933831.ab 
Nu har man klippt bort ett par saker ifrån kalle anke på julafton. Bla en svart docka som får ett OK i rumpan och en kosak. 

Det spårar ur mer och mer anser jag. Så här kommer ett inlägg ifrån mig runt pepparkaks gubbar och färgade:
När han föds är han svart, när han fryser är han svart likaså då han svettas.
Då han mår illa är han svart och då han dör är han fortfarande svart.

När jag föddes var jag skär, när jag fryser blir jag blå.
Då jag svetttas blir jag röd och då jag mår illa grön.
Då jag dör blir jag sakta lila ändå är det honom man kallas färgad...

Oönskade frågor

Många hävdar att pappor har sämre förutsättningar då det gäller att få ta hand om sina barn.
De vinner mer sällan än mammor och i vårdnadstvister går vårdnaden oftare till mamman. De tillfrågas inte.
En kommun Kungsbacka vill nu undersöka om det är så och vad de kan göra åt det.
De har nu kallat ett antal pappor för att höra ifrån dem vad de tycker.

I veckan var ett tiotal pappor inbjudna av individ- och familjeomsorgen i Kungsbacka till en träff ledd av en extern forskare.

– Jag har tagit initiativ till det här ur ett jämställdhetsperspektiv. Jag kan se att det finns ett mönster i det som de här papporna berättar om hur de upplever att de blivit bemötta, säger förvaltningschefen Mia Sjödahl.
 

Vad skönt att någon väljer att titta på det. Hörde om ett ärenden där ett barn skulle placeras och morbror erbjöd sig att ta hand om henne men fick nej med hänvisning till att han som kille kunne väl inte vara intresserad av att ta hand om ett barn som dessutom inte ens var hans.

Läste även i Evalenas blogg ett bra inlägg om hur man skall få samarbetet mellan familjer och soc att fungera bättre:

Rubriken : Fråga den oönskade frågan

http://evalenaedholm.se/blogg/2012/12/fraga-om-den-onskade-fragan-och-lyssna-pa-svaret-det-ar-ett-satt-att-bygga-upp-en-relation/
 

Tänk om någon vågade...

Hadille

Som jag tidigare skrivit är Hadille som skulle till Frankrike långt ifrån säker.
http://www.kristianstadsbladet.se/kristianstad/article1769227/Kand-advokat-ska-fa-Haddile-till-Algeriet.html
Nu kommer mamman och pappan med en av Algeriets mest kända advokateroch kräver hem henne. De skall ha ett möte på soc och sedan vill de återvända och ta flickan med sig.

Vare sig flickan eller fosterfamlinjen har advokat. 
Ingen som försvarar dem eller deras rättigheter.
Det blir hur tydligt som helst att de inte har några.

Barn är ägodelar som man flyttar runt som det passa.
I morgon kommer det en ny artikel där fostermamman berättar om framtids utsikterna.

Vems fel är det?

Skolorna är i kris heter det.
Håller med och det är våra barn som far illa i den.
http://hn.se/nyheter/omkretsen/1.1870622-undersokning-visar-pa-kris-i-skolan
I Mark säger lärarna nu ifrån.

Allt färre lärare ska göra allt mer. Varje elev ska mötas utifrån sina enskilda förutsättningar, men det är bara att glömma. Lärarna hinner inte förbereda lektionerna och skolböckerna är trasiga och inaktuella.

Till Sverige nyanlända elever får inte den hjälp de behöver och samma sak gäller elever med behov av särskilt stöd. Utflykter och pedagogisk verksamhet i förskolan utanför skolans väggar och gård får ställas in eftersom lärarna känner att de inte kan garantera barnens säkerhet i andra miljöer.

 Frustrationen växer så klart när lärarna av tidbrist inte kan erbjuda enskilda elever det extra stöd de behöver för att inte halka efter – trots att behovet av extra hjälp är solklart.

 – Samtidigt med besparingarna har det införts ett nytt betygssystem och flera andra skolreformer, påminner Per Källman från Lärarnas riksförbund.

När besparingar genomförs är det ofta den lilla extra kryddan som försvinner först. Men efter fem år med besparingar är det länge sedan åtgärderna enbart handlade om en inställd friluftsdag. Och förutom att eleverna nu, enligt lärarfacken, inte får den undervisning som Skollagen ger dem rätt till sliter besparingarna också på personalen.

 – Det är inte ovanligt att folk går ner i tjänstgöringsgrad för att orka jobba och inte bli sjuka. Man orkar helt enkelt inte jobba heltid, berättar Lena Duwe från Lärarförbundet
 

I en debatt artikel menar skribenten att det för med sig att man då jagar de lågpresterande eftersom de ger dåliga siffror. http://www.newsmill.se/artikel/2010/09/27/sluta-jaga-de-l-gpresterande-barnen
Jag håller med i vissa hänseenden men inte i andra.

I DN http://www.dn.se/nyheter/sverige/yrkar-14-ar-for-barnvaldtakter hittar jag ett inlägg runt en man som "beställt" våldtäckter som förövaren sedan spelat in så mannen kan följa dem /se dem via datorn. Barnen var i 7 års åldern och våldtäckterna var grova.
Hur sjuk i huvudet måste man vara för att ens komma på tanken?
Vem ställer upp på sådant? De måste vara lika sjuka. Vad skall de skylla på i rätt? Det var han som gjorde det eller fick mig att göra det?
Åklagaren vill att han skall få 14 år. Även om han skulle få det så är han är väl ute efter halvtid och barnen även om de skulle leva på gatan med sex föräljning så har de fått sår som aldrig läks. Minnen som gör att de tappar självkänslan och tror att de förtjänade eller inte är värda annat.
Man blir bara matt vid tanken och känner sig liten. det görs för lite för att skydda våra barn.

Såg en karta på länder i världen som förbjudit barnaga.
Den är på tok för liten.

Kris på flera förvaltningar

Det är kris på förvaltningar lite var stans inom sociatjänsten.
I Vårgårda anmäler de sig själva.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=5376758

– Jag ser efter en tid här väldigt stora brister i ärendehanteringen. Bristfällig dokumentation och bristfälliga utredningar, säger Eva-Stina Premberg, chef för Utredningsenheten, sektor Lärande och Omsorg, i Vårgårda
 

I Lidköping flyr personalen.
http://nlt.se/startsidan/lidkoping/1.1867964-personal-flyr-fran-ungdomsenheten
 De har inte en enda erfaren handläggare kvar.
Undar hur långt det skall gå innan regering och riksdag reagerar och gör något ordentligt.

Asylsökande barn

Har hört många som resonerar och reagerar runt asylsökande mäniskor. Det cirkulerar en massa påståenden i utskick  osanningar om att de t.ex. erbjuds gratis körkort eller att asylsökande får så jättemycket pengar.
Det är inte sant.
En person sa har du inte sett dem då de kommer i sina snygga kläder, smycken och fina bilar.
Det ha ndlar om då de väl får stanna och prioriterar andra saker än oss. Inte många har allt tingel tangel som vi har. Få har blommor inne för det har man inte söderut. De äter billigare mat eftersom de äter mer vegetabilier än oss. De lägger helt enkelt pengarna på annat.

Och då de kommer vet jag att ibland får bo under rent omänskliga förhållanden.
Hittade ett inslag om just det. 
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5373594
Vad sägs om 24 vuxna och barn om en toalett. Det som inte kommer fram är att de dessutom inte känner varandra.
En familj på 6 personer bor i ett rum.
Att de bor i områden där knivdraman är vanliga likaså våldtäckter och rån.
Att de får mat som är så dålig att barn blir sjuka.
Att det är så kallt att de fryser.
Såg i en annan artikel att få har råd med vinterskor utan går i sandaler eller typ foppatofflor.

Att många boenden är tillfälliga dvs på campingplatser eller vandrar hem. Vid granskningen var det 29 av 44 boendena som var just tillfäliga och var bebodda.
De tillfälliga är nämligen billigare de är ju bara avsedda för tillfälliga boenden, ofta sommar då vi semesterar. Ett billigt sätt att även få betalat på vintern.
De tillfälliga betalar man bara för då det bor någon där. De mer permanenta kostar hela tiden. Jag har varit i asyl boenden där parketten låg lös på golvet, där rutor var trasiga. coh spisen sönder. Man hade gjort upp ett hål mellan två lägenheter för unga flyktingar utan familj och där bodde över 16 personer. Hålet var inte fixat till ordentligt utan det var bara ett hål.
De hade två toaletter. Det var våningssängar med 4-6 i varje rum. Personer som inte kände varandra. Personer  inte hade valt själv, som de antagligen inte valt om de varit hemma.
Träffade personer där som bott här tre år utan att veta om de skulle få stanna eller skulle utvisas. De fick inte gå i skolan eftersom de inte visste om de fick stanna och de fick inte jobba eftersom de inte hade uppehållstillstånd. Livet var väldigt enehanda och tråkigt. och där fanns barn.
Barnen till dessa vuxna som levde utan att veta om de har hopp, utan möjlighet att börja jobba, göra något. Vuxna så fyllda av tristess som tärde på alla relationer. Barn med traumatiserade upplevelser. Som varit med om både det ena och det andra. Barn som läser av hur de vuxna känner och mår dåligt. Det är lätt att ha åsikter om man inte känner, inte vet eller är insatt.
Sverige är inte så bra som vi så gärna vill tro utan det finns mycket att göra...

Pepparkaksgubbar

Häromdagen lyfte jag ett inslag där en person på radion ifrågasatte om de som är emot en välsignelse i kyrkan på avslutningen låter bli att fira jul. Eller om de även tycker att vi skall att bort andra kulturella saker som inte längre fyller någon funktion (enligt dem) som Visby ringmur. Han menade att om man tar bort delar av julen måste vi ju även ta bort orsakerna till att vi firar jul.
Han menade att risken annars är att vi urholkar mer och mer. Plockar bort del efter del.

Nu kommer just det han föreutspådde, fortsättning av idiotin som jag ser det.
Det är nämligen precis vad man gör på Kanalskolan i Laxå.
http://na.se/nyheter/laxa/1.1909703-pepparkaksgubbar-forbjuds-i-luciataget
Där få barnen inte vara pepparkaksgubbar eller sjunga vi komma vi komma från pepparkakeland. I stället ska två barn vara tomtar, och förutom en lucia ska resten vara stjärngossar eller tärnor. Någon kan ju ta illa upp annars.

Mamman Jenny :

– Då gick jag i taket och ringde till läraren och frågade om det var sant. Jo, de hade tagit bort det. För att det inte skulle stöta någon, säger Jenny, och fortsätter:

– Jag sa att då kommer min son inte vara med. Han ska inte stödja något Ku Klux Klan-tåg – för det är vad det är när de kommer in med vita strutar på huvudet och vita klänningar.

– Det är ändå barn vi pratar om. Om alla vill vara lucior kan väl alla få vara lucior, eller tomtar eller vad de vill vara. Då frågade jag henne: "Pepparkakor då? Ska vi inte äta pepparkakor heller?" Nej, det hade de också tagit bort.

 

Kontraproduktivt förbud

Jenny tycker att förbudet blir kontraproduktivt.

– Ska man ta bort såna här saker för att inte stöta, från en tradition. Då kan man nästan vända på det: Varför tar vi bort det? Är inte bruna lika oss, eller? Får inte bruna vara med?

Häromdagen skickade Jenny ett sms till läraren och frågade om beslutet kvarstod. Hon fick följande svar:

"Jag vet vad du tycker och vad du skriver. Vi har tyvärr inga pepparkaksgubbar och sånger i vårt tåg! Vi kan inte bjuda på pepparkakor på grund av elevers allergi.”

Något som Jenny tror var en efterhandskonstruktion.

– Det här med pepparkakorna, då hade hon väl tänkt till på det, och då sa hon att det hade med allergi att göra. Men de som är allergiska äter väl inte pepparkakor? Går det att servera lussekatter då? Det finns väl de som inte kan äta det på grund av allergi.

Det är vi som skall vara föredömen för barnen.
Det är vi som sätter gränser för vad som är OK och inte.
Det är vi som skall föra traditioner vidare. Det är vi som visar hur de skall bli som vuxna.
Vi måste börja försvara vårt arv, våra traditioner och vår rätt att fira dem annars blir vår kultur utan ryggrad och vi har inget att vare sig försvara eller vara stolta över.

Julen är främst barnens högtid och det är vi vuxna som avgöra genom vårt sätt att vara om den blir bra eller dålig.
Låt oss värna om barnen rätt att behålla julen och traditionerna och vårt ursprung.
Låt dem få behålla rätten att veta varför vi firar jul och vad den kom till av för anledning.

 

Ny lag 1 januari

I riksdagen har man ju nu tagit beslut:

Stärkt stöd och skydd för barn och unga

Ni kan läsa den här:
http://www.regeringen.se/content/1/c6/19/90/59/26dca99d.pdf
Några av punkterna som är med:
Barn skall höras.
Skyldighet att se till att placerade barn får tillgång till sjuk och hälsovård.
Skyldigheterna att anmäla blir tydligare och starkare.
Öppna insatser skall kunna ges till barn över 15 år utan vårdnadshavarens tillstånds.
Om en utredning avslutas utan insats skall det ske en uppföljning.
Familjehem skall ha kontrakt. Så är det inte idag.
Famljehem skall få utbildning.
Handläggaren skall beöka familjehemmet och barnet med jämna mellanrum.
Kvaliteten skall utvecklas. följas upp och säkras.
Det skall finnas rutiner för hur man förebygger, upptäcker och åtgärdar risk för missförhållanden.
Socialtjänstens roll och ansvar skall tydliggöras i det förebyggande arbetet likaså för den uppsökande verksamheten.

Lagen träder i kraft d 1jan nästa år alltså om bara några veckor.  

 

Riksenheten för korruption

Fick lite tid att gå igenom gamla lappar. Hittade en anteckning: anmäl till riksenheten för korruption. Kom ihåg vad det var. Det var ju informationen om att personal på socialstyrelsen jobbat som konsulter åt kommuner de sedan kan komma att granska.

Ringde upp och fick tala med en åklagare som fann det mycket intressant och uppseendeväckande. Han frågade om jag hade bevis skriftligt. Och det har jag ju.
Så nu är anmälan gjord och inskickad.

Sorg och saknad

Igår läste jag en blogg. Tyvärr lade jag inte ner länken så jag kan inte länka dit men texten var så underbar. Har någon läst den får ni gärna skicka en klänk så kan jag lägga in i efterskott.
Den handlade om en mamma som skulle lämna sitt barn på dagis och hur tösen först var lycklig men efter någon månad var ledsen och grät.
De försökte trösta och  släta över ända tills de talade om varför och hon fick ett lite förvånande svar hon tyckte att det var jobbigt att hon inte fick sörja i fred. Sakna mamma för att hon inte var där.
Hon skriver:

Problemet, kan jag förstå så här i efterhand, var att varken jag eller de välmenande pedagogerna respekterade min flickas känslor. Vi önskade hett och innerligt att hon skulle sluta vara ledsen och med glädje, iver och entusiasm springa in till de andra barnen på avdelningen. I hemlighet önskade jag till och med att hon skulle tindra med ögonen vid blotta omnämnandet av dagis, så där som jag hört talas om att det fanns andra barn som gjorde.

Så en morgon fick jag en ingivelse och frågade min dotter:

- Är det så att du vill vara ledsen när jag lämnar dig på dagis?

- Ja, jag saknar ju dig mamma.

- Skulle du önska att du inte saknade mig?

- Nej, jag vill sakna dig när vi inte är tillsammans.

Och sedan tillade hon:

 - Problemet är ju bara att jag inte får vara ledsen ifred på dagis.

Hennes svar ändrade något i mig. Plötsligt var det inte alls viktigt för mig att hon var glad när jag lämnade henne på förskolan. Jag ville att hon skulle få ha sin sorg! Jag hade ju faktiskt också en liten sorg när vi skiljdes åt.

Tillsammans med förskolepedagogerna pratade vi om hur hon ville ha det när hon var ledsen på dagis. Hon berättade att hon ville sitta i en speciell stol, i ett speciellt rum där hon fick vara ensam. Hon ville ha tillgång till papper och pennor så hon kunde rita lite samtidigt som hon var ledsen. Självfallet fick hon det precis som hon ville.

Ett par dagar senare lämnade jag, för första gången på lite mer än ett år, inte en vilt gråtande femåring i kapprummet utan en lugn och stillsamt sorgsen. Ytterligare några dagar senare fick jag bara en hastig puss på kinden innan hon sprang direkt in till de andra barnen med ett leende på läpparna.

Den eftermiddagen när vi gick hem från förskolan sa hon helt spontant:

- Idag var jag inte ledsen när du lämnade mig mamma. Jag har kommit på att jag kan sakna dig och vara glad samtidigt.
 

Tänker på de två små som vi saknar till vanvett. Tror inte att det bra är vi utan även ifrån deras håll. Att inte få sörja, att inte få kontakta, att inte få träffa, inte få veta när eller om......
En sådan situation är skitjobbig för vem som helst. Nu är det två små barn som skall leva i den och vi tvingas titta på utan att kunna göra något.  

Värna julen och traditionerna

Mer inslag runt julen.
http://www.exponerat.info/umit-dag-levererade-ett-chockartat-politiskt-inkorrekt-inslag-i-p4/
Umit Dag, truckförare i Västerås, levererar ett inlägg i debatten om firandet av kristna högtider i skolan. Ett måste-lyssna-inslag.
”Skolan får samlas i kyrkan under advent, förutsatt att det inte finns några religiösa inslag i ceremonin”. Det skrev Skolverkets generaldirektör Anna Ekström och undervisningsrådet Claes-Göran Aggebo på Dagens 
Nyheters debattsida för en vecka sedan.
http://www.dn.se/debatt/vi-kan-inte-tolka-lagen-annorlunda
Reaktionerna lät inte vänta på sig runt om i landet och under tisdagsmorgonens programpunkt Tänkvärt på P4 gav sig Umit Dag sig in i debatten.
För första gången på länge så tar någon bladet från munnen och sjunger ut, totalt icke-PK. Telefonen går varm på Wästmanlands radio.

Fritt återberättat.
Man skall använda kyrkan men Gud får inte finnas den.
Rädslan för kristendomen är löjlig. Julen är ju en kristen högtid punkt slut. Om man är så mycket emot skall man heller inte fira julafton. Man kan ta bort lucia, klappar och allt annat som har med julen att göra.
Tänk att ett gosebarn som föddes för över 2000 år sedan sätter sådan skräck i politiker.
Barn får visserligen vara i kyrkan men de får inte veta varför. Snart får man väl inte berätta ens varför vi firar jul.
Vi tömmer julen på dess innehåll och fyller den ännu mera tomrum som att vi bara firar för klapparnas skull.
Det blir bara en larvig tradition.
Då kan man ju lika gärna ta bort den, om den ändå inte fyller någon funktion.
Vi har ju så mycket traditioner, eller??
Muren i Visby kanske också kan rivas. Den fyller ju ingen funktion längre. Men så gör man inte.

Hur kan julens tanke om omtänksamhet vara så farlig, den borde inte vara det.
När något hemskt har hänt samlas man i kyrkan.
Den står alltid öppen för alla.
Då går det bra.

Barnen skulle säkert bli så hjärntvättat så de blir religösa av att höra en välsignelse eller att få veta varför de går till kyrkan eller varför vi firar jul. Nej det är bättre att de får sitta hemma och spela sina krigsspel istället.

Ironin i inslaget kan inte bli tydligare.

För de som inte håller med säger han:
Vi är så tolleranta mot andra religioner så vi sopar vår egen under mattan. Han hoppas (och jag med) att de som protesterar inte heller köper gran, inte sätter stjärna i toppen eller köper klappar.
Inte heller firar lucia eller har pepparkaksgubbar.

En rektor kallade lucia för skräp. Hade någon annan i en annan religion kallat sin egen tradition för skräp hade det blivit ramaskri.
Om ingen vågar ställa upp för våra traditioner är det inte konstigt att Sverige demokraterna växer.
Nej våga protestera både som rektorer och föräldrar. Om vi fortsätter som vi börjat så har vi snart inga traditioner kvar.

Jag gillar inslaget starkt. Lyssna på de ca 6 minutrarna och jag tror att de flesta håller med.

Problemet är inställningen

Då jag hittade Göran Hägglunds inlägg runt julen hittade jag även ett inlägg han gjorde förra veckan.
http://www.kristdemokraterna.se/Personsidor/GoranHagglund/Nyhetsbrev/121123
Den fick mig att tända till och skriva till honom.
Han skrev:

I helgen skrev GT en ledare att föräldrar inte ger barnen den bästa uppfostran. Redan själva utgångspunkten är felaktig. Jag tror att det var författaren Sven Lindqvist som skrev: ”Vissa saker bör man göra själv, även om andra kan göra det bättre. Som att ligga med sin fru och styra sitt land.” Jag vill lägga till ”att uppfostra sina barn” på listan. Vad som är bäst för våra barn är inte en effektivitetsfråga och ska heller inte styras av den senaste opinionsundersökningen eller i vilken riktning åsiktsvindarna för tillfället blåser.

 Samhället har en skyldighet att hjälpa till och stötta om barnet far illa men vi måste göra upp med vanföreställningen att någon annan än föräldrarna är de viktigaste personerna i barnens liv. Föräldrar kan inte ersättas, inte ens med aldrig så skickliga pedagoger. Istället måste vi tilltro föräldrarna förmågan och ge dem mer makt över den egna tillvaron.

Jag skrev: (vissa delar)
Läste i ditt nyhetsbrev.
Föräldrar kan inte ersättas.(d 23) Måste kommentera det.
Ett av de största problemen är just din inställning.
Du resonerar som om alla föräldrar är bra föräldrar. Alla föräldrar kan inte vare sig uppfostra eller ta
hand om sina barn. Alla föräldrar kan inte heller älska sina barn. Jag skulle vilja se dig säga det till en flicka som utnyttjats av sin pappa eller en pojke som misshandlats av sina föräldrar. Att de är bäst på att ta hand om dem. Eller barn till missbrukande föräldrar.
Du visar att du har ett vuxenperspektiv och tron att alla vuxna gör ett bra jobb.

Jag kan hålla med dig om du utgår ifrån dem barnen ser som sina föräldrar.

Skall man ha ett tydligt barnperspektiv måste man utgå ifrån barnen och dem barnen ser som sina inte vilka som fött dem. Vad säger du annars till adopterade barn? Det är inte så att du blir en bra förälder bara för att du kan föda barn. Jag hävdar att din ståndpunkt är förödande för utsatta barn, ur deras perspektiv. Jag hävdar också att du har ett föräldraperspektiv inte ett barnperspektiv. Lagar behövs inte för de som sköter sig och tar hand om sina barn men för de som inte gör det.

KD säger sig värna om familjen men familjer ser olika ur idag.Det vore bättre att värna om mäniskan vem hon är är, i vilken situation hon än lever och hur hennes situation än ser ut.

Vet inte om han läser det. Träffade honom då jag var i Stockholm och talade om att jag skickat ett mail till honom. Han skulle titta efter det.
Jag blir så arg och frustrerad över bristen av barnperspektiv. Att man så ofta utgår ifrån den vuxne och utgår ifrån att hon alltid gör rätt. Tyvärr är det ju inte så enkelt. Och det är då staten, vi skall värna om den utsatte. Det är då lagarna skall skydda de som behöver det bäst och det är då man måste kunna komma åt de som inte gör det.

Firande utan att tala om varför.

Hittade inte sak som inte hör till utsatta barn men som jag vill lyfta ändå.
Julfirande i skolan.
Orsaken till att jag ens tog upp det var en artikle jag hittade dagen innan.
http://www.expressen.se/kronikorer/marcus-birro/marcus-birro-om-nu-vi-bryr-oss-sa-lite-om-gud-varfor-vacker-han-sadana-starka-/

Skolverket tappar alla koncept och förbjuder präster att säga "Gud välsigne er" till sommarlängtande skolbarn.

Stilla undran. Om nu vi bryr oss så lite om Gud, varför väcker han sådana starka känslor?

Det är samma sak med Gudshatande grupper som ändå är beredda att ta alla strider som finns för att få gifta sig i kyrkan. Fast de egentligen inte vill. Vad handlar det om? En barnslig bekräftelse från en Gud de inte tror på och människor de föraktar i hemlighet.

Om vi nu inte bryr oss om Gud i Sverige, varför är det då viktigt att ingen präst säger tre ord till våra barn, tre ord som bär allt det ljus och all den värme som den tvåtusenåriga traditionen av Jesus och Gud burit med in i vår civilisation. Vi tar de orden igen: Gud välsigne er. Dessa tre ord vägrar skolverket prästerna att säga. Det är så bisarrt att man inte tror det är sant.

Ja det kan man undra. Varför är det så hemskt?

 

Även Göran Hägglund (KD) skriver:
http://www.kristdemokraterna.se/Personsidor/GoranHagglund/Nyhetsbrev/121130
rubriken är en fråga:

Är det Luciakronor, julkrubbor och sommarpsalmer som är de största hoten mot våra barns och ungas välbefinnande?

Han har också en lösning på problemet. 

Ändra lagen så att man får vid vissa traditionsbunda högtider. Jag är rädd att Skolverkets tolkning snarare bidrar till förvirring än bringar klarhet. När lärare och rektorer tvingas värdera varje enskild psalm för att avgöra om den är tillräckligt traditionsenlig har det gått för långt. Hela avslutningsdebatten är tramsig, och det är på tiden att frågan löses en gång för alla. Jag vill därför se en lagändring som möjliggör för skolor att vid enstaka tillfällen under året fira högtider i kyrkan.

En sådan lagändring skulle i ett slag återföra makten dit den hör hemma – de enskilda skolorna – och samtidigt ge de elever som absolut inte vill delta i avslutningarna rätten att slippa. Den skulle låta oss respektera både våra traditioner och det fåtal som verkligen inte vill exponeras för dem. Den skulle, till skillnad från Skolverket, ge skolledarna klara och tydliga besked om vad som gäller.

 

Men visst det kan det ha med utsatta barn att göra. Det kan vara det enda lugna julfirandet en del barn får. Det enda julfirandet alls kanske för en del.
Vad är det som är så hemskt med att ge någonen välsignelse, önska varandra att det går bra.
Som de mycket riktigt skriver det är inte muslimer eller mäniskor med andra trosuppfattningar utan ateister som drivit igenom detta. Gissar att även de flesta ateister firar jul också men varför kan man undra. Om vi inte får önska guds välsignelse eller tala om varför vi firar våra högtider skall vi överhuvudet taget fira dem då?
Om vi tar bort allt som har med vår tradition och vårt kulturarv att göra vart hamnar vi då? Om man nu kan fira jul borde man även kunna tala om varför. Om vi kan fira påsk och andra högtider som har med kyrkans år att göra borde vi kunna tala om varför. Annars plockar vi bort vårt arv, det som gjort oss till det vi är som land.
Men det är bara min åsikt.

Runt familjehem

Hittade massor av inslag runt sammanbrotts utredningen http://sverigesradio.se/sida/sok.aspx?q=familjehem

Tex i Nyköping så anställs familjehemmen som assistenter i sina egna hem.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4816151

– Jag tror att det finns sådana ungdomar som vi har, och som finns i andra kommuner på behandlingshem, som skulle kunna finnas i ett förstärkt familjehem, där det finns resurser för att kunna möta upp de ungdomarnas behov, säger Gabriel Billing.

Ann Kristin Hellgren har sedan länge ett familjehem på en gård i Sörmland. Hon tror på idén att anställa familjehemsföräldrar för att ge de placerade barnen bättre stöd.

Ja det var också ett sätt.
Då blir det ett yrke och statusen höjs kanske. Det blir tryggare.

En av dem http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=4936719  runt att det finns familjehem som behöver mer stöttning,som inte borde vara familjehem.

Runt utredningen var det ett inslag
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5364778  Vad de kommit fram till och varför.

Har redan sett och hört många som ändå tolkar det som om familjehemmen igen ställs som ansvariga. Att det är deras fel. Men som sagt i de över 80  omplaceringar jag har kontakt med så är det inte familjehemmen som sagt upp placeringarna.

Sammanfattning

Ja då är det snö över nästan hela landet tror jag.

Saknar dem så. Våra två små godingar. Vi brukade vara ute och leka. Busa i snön. Åka pulka, skidor och bygga snögrottor som vi sedan satte ljus i till kvällen.
Sedan är det ju första advent och då jular vi hela huset. Har svårt att få den riktiga julstämningen att infinna sig, trots att vi spelar julmusik och sonen hjäper till.

Hittar lite diverse artiklar.
På socialstyrelsens hemsida ligger en sammanfattning av utredningen. http://www.socialstyrelsen.se/nyheter/2012november/vanligtattfamiljehemsplaceringaravbrytsifortid

– Studien indikerar att konflikter med familjehemsföräldrarna är vanliga, men det sker ju även bland tonåringar som bor hos sina biologiska föräldrar. För placerade barn riskerar dock konsekvenserna att bli stora eftersom familjehemsavtalet kan sägas upp med kort varsel, säger Marie Berlin.

Risken för sammanbrott ökar om det placerade barnet har beteendeproblem, om det varit med om sammanbrott tidigare, eller om det finns ett biologiskt syskon som är placerat i samma familjehem. Om socialtjänsten fått varningssignaler, som att barnet sagt sig inte trivas i familjehemmet, eller att familjehemmet uttryckt sig negativt om barnet, slutade 60 procent av placeringarna med sammanbrott.

– Det visar att socialtjänsten måste ta varningssignalerna på allvar och snabbt vidta åtgärder för att förhindra sammanbrott. Det sker inte alltid idag, säger Marie Berlin.

Man kan undra varför barn som placerats som små får beteende problem. Är de medfödda eller uppkommer de genom sätter de behandlas på?
Risken ökar också om de omplacerats tidigare. Som Sofia Rapp sa i en intredvju i går man tror att ingen vill ha en. Man ger upp innan.
Eller som en  annan sa:
Man missköter sig så att det blir som man tror, allt för att bekräfta för sig själv att det var som man trodde. Det blir en självuppfyllande profetsia.

Det kommer varningar. Familjehemmet har uttryckt sig negativt om barnen. Det gjorde vi också men inte om barnen på det sättet, att det var problem med dem utan att de reagerade negativt vid de ökade umgängena.

Vid 28 procent av sammanbrotten var det de långvarigt placerade barnen själva som tog initiativ till att avbryta. Bland de yngre barnen låg istället de biologiska föräldrarna bakom 38 procent av sammanbrotten. För yngre placerade barn innebar tät kontakt med den biologiska mamman en ökad risk för att placeringen skulle avbrytas i förtid, liksom om familjehemmet hade biologiska barn i samma ålder.

– Socialtjänsten behöver bli bättre på att erbjuda hjälp och stöd när det uppstår konflikter mellan de biologiska föräldrarna och familjehemmet, säger Marie Berlin.
 

 Om barnen själva tar initiativet tror jag mest att det beror på lojalitet med föräldrar som tror att de kan få tillbaka dem om de flyttar och får barnen att välja det allternativet. Det kan ockå vara så att de tycker att det är jobbigt att familjehemmet inte kan skydda dem, tvingar dem till något de ibland inte vill. Att de sätter likhetstecken med att det betyder att de heller inte älskar dem. Som sagt jag har bland mina över 80 ärenden inte ett enda fall där familjehemmet inte vill längre. Jag har något där barnet valt att flytta eller anmält men på felaktiga grunder och trott att de skulle få något de inte fick. Eller ännu värre ibland "gett igen" och inte förstått vilka konsekvensr det skulle få och sedan går beslutet inte att ändra på. Där anser jag att soc borde göra långt mycket mer för att överbrygga eller undersöka vad orsaken är och försöka medla eller göra vad de kan för att barnet skall kunna stanna.

Om en tät kontakt med bio föräldrar gör att risken ökar för att barnen skall tivngas flytta, tvingas ryckas upp så undrar jag om det är värt det? Skall det då vara täta umgängen eller räcker det med känna till umgängen?

Avslutningen tycker jag om och har lobbat för länge:

Även familjehemmens rättsliga ställning bör ses över. Idag har familjehemmen ingen rätt att komma till tals hos socialnämnden i beslut som rör barnet, trots att barnet ibland bott där under större delen av sitt liv. 

Sammanbrottsutredningen

Då är socialstyrelsen utredning om omplacering av små barn klar.
Själva uppdraget kan ni läsa här:
http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Utskottens-dokument/Betankanden/Arenden/201213/SoU4/
För tre år sedan trodde de mig inte när jag sa att det var så många. Det hade de inte fått indikationer om. Här är sjä'lva publikationen.
http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2012/2012-11-28
Nu är det var fjärde barn
http://www.tv4.se/nyheterna d 30 kl 19.14
Sofia Rapp som omplacerats 11gånger säger att man trasas sönder inombords man tror att ingen vill ha en. Precis de ord som min man uttalade i Uppdrag granskning. De måste tro att ingen vill ha dem men det är det ju.

Man hävdar att det beror på att det blir bråk mellan barn och familjehem eller föräldrar och familjehem. Jag tror att man hade fått lite andra orsaker om man frågat familjehemmen. Skulle man fråga handläggarna i vårt fall skulle de förmodligen påstå att det fanns skäl även där. Trots att socialstyrelsen sagt annorlunda.
Nu har man bara frågat handläggarna.

Det är klart att det blir bråk mellan familjehem och barnen som placerade om man som familjehem inte kan skydda dem. Inte kan hjälpa dem då de är frustrerade. Inte har något att sätta emot då knasiga beslut tas. Tvingar dem till umgängen de inte vill ha. Det blir familjehemmet som får ta smällen.

Att det blir bråk mellan biofamiljen och familjehemmet är heller inte konstigt då man ständigt lever med hotet att bli av med barnen. Har du åsikten att det inte kommer att gå med en eventuell hemflytt eftersom du ofta har insynen och förstår att det inte kommer att fungera. Inte vågar ifrågasätta, inte vågar bli obekväm.
Som nu då Hadilles föräldrar kommer och familjehemmet skall hjälpa dem att knyta an för att om de lyckas förlora henne. Det är klart att det antagligen blir konflikter eller åtminstone känns obekvämt.
Hur skall de kunna vara hjärtlig,a se till att det blir bra umgängen? Det är omänskligt.
Så var det ju även i ärendet där en familj skulle adoptera ett svenskt barn och mamman ändrade sig efter tre år. De skulle hjälpa henne och pojken att knyta an för att då de lyckades förlora barnet.
De hade då klivit ur kön och fick om de ville adoptera utlands ifrån börja om. Pojken har de inte sett honom sedan dess.
En vårdnadsöverflytt hävdar jag tryggar barnen. Man kan se till att det blir bra umgängen utan risk att det leder till något annat.

Man skall inte ta barn i från föräldrar som har förmågan och därför menar jag ochså att  man först måste utreda om det går att barnen kan vara kvar. Alla möjligheter skall uttömmas. Man skall verkligen göra allt. Men om det inte går så skall allt satsas på det nya stället. De skall vara väl utredda och det skall vara stickprover

Att omplaceringarna beror på att det inte fungerar mellan barnen och familjehemmet stämmer inte i något av de senaste fall som varit i press. T.ex.2 1/2 åringen som tvingades flytta 100 mil för att mamman skulle ha närmare till umgängen med henne. Killen som varit i press och skall flyttas i Jönköpings län trots att han inte ens längre har någon vårdnadshavare. Inte heller i något av de 80 andra ärendena jag har.  Det har inte varit några bråk av de anledningarna som står i utredningen i något av de ärendena.

Jag tror att en hel del av omplaceringarna skulle undvikas om man gör vårdnadsöverflyttningar. Så var det ju i vårt fall. Man slipper omplaceringarna för då blir de ju kvar. Våra hade fortfarande bott kvar trygga, lugna och harmoniska om de fått vara kvar. Nu håller man på att skapa två trasiga oharmoniska barn med sår inuti som kanske aldrig går att reparera.

Utredningen visar även att omplaceeringen föregåtts av varningar. Det gjorde det ju ochså i vårt fall men inte av den anledningen som man verkar dra. Inte för att vi varnade att en omplacering var på gång, inte för att vi inte orkade mycket längre utan för att vi varnade för att barnen for illa. Vi varnade att det inte skulle gå med hemflytten. Vi varnade att barnen inte mådde bra a v de täta umgängena som man plötsligt införde. De mår lika dåligt nu av de täta umgägena men de tvingas ändå. Om man gör en vårdnadsöverflytt så slipper man bråken mellan biosar och familjehem.

Nu vill man ha stärkt stöd till familjehem. Jag tycker på något sätt att det är rätt enkelt. Se till att myndigheterna följer lagen, att det blir konsekvenser för de handläggare som inte sätter barnen i centrum, inte har ett barnperspektiv. Öka trycket på domstolarna så att även de har den grundsynen, att barnperspektivet skall väga tyngst och inte då ur ett vuxenperspektiv. Att det är bäst för barnet att mamma eller pappa bestämmer vad som är bäst.
Att domstolarna återremitterar om underlagen är för dåliga. Utredningar måste hålla högre kvalitet. De får inte bygga på antaganden, åsikter eller tyckande eller tänkanden. Se till att ändra lagen runt barn så att det stå skall istället för bör och se till att vårdnadsöverflyttningar görs efter tre år utom i undantagsfall.

Familjehem en växande marknad

Då blir det Stockholm igen.

Hittade en artikel i Sydsvenska dagbladet.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/fosterhem-en-vaxande-marknad_5986731.svd
Utifrån att det är så svårt att få tag i familjehem är det nu en växande marknad. Men risk, min pasus, att en del hem blir familjehem som inte borde bli familjehem. Känner till några som kommuner först ratat som sedan blir familjehem genom organisationer istället.

”Vi får sämre översyn samtidigt som det är mycket dyrare”, säger Kerstin Lidman, socialchef i Sollentuna kommun

–Vi har en ständig brist på familjehem. Det är inte så framgångsrikt att placera barn på en institution. När de kommer ut därifrån har deras familjesituation inte förändrats. Därför satsar vi mer på familjehemmen numera, säger Kerstin Lidman.
Svårigheten att få tag i familjer har nu öppnat dörren för en ny verksamhet. Privata företag rekryterar fosterfamiljer och förmedlar sedan platserna till kommunerna mot en högre ersättning.

Sollentuna är ett exempel där de inköpta familjeplatserna ses som ett stort problem, även om det inte behöver innebära någon skillnad för de placerade barnen.

– Det är främst en ekonomisk fråga. Vissa av de här barnen får en uppväxtplacering vilket innebär att de stannar hos familjen tills de är 18 år. Då gör vi utbetalningar till det privata företaget varje månad under den perioden, säger Kerstin Lidman, socialchef i Sollentuna kommun. 
 

Bristen på familjehem kan få andra konsekvenser. Trots att HVB-hemmen, för boende och vård, inte ska ses som ett alternativ till ett familjehem så kan de ändå bli en nödlösning för de som saknar plats hos en familj. Hemmen är till för ungdomar som är självdestruktiva eller har behov som gör att de inte kan bo hos en familj.

I en rapport som BO, Barnombudsmannen, presenterade i veckan berättar intervjuade barn som placerats på HVB-hem om allvarliga missförhållanden. Det rör sig om bestraffningar, kränkningar i form av kontroller av mobiltelefoner och förbud mot att få träffa familjemedlemmar.
BO kräver nu att barnens rättigheter tydliggörs genom att skärpa lagstiftningen för HVB-hemmen.
 

Hur kan det fortfarande få finnas brister i omhändertagandet av placerande barn?

– Det handlar om en kvalitetsutveckling där olika kommuner kommit olika långt. Jag har sett de här bristerna under lång tid och det var därför jag sa åt BO att prata med barnen själva, säger barn- och äldreminister Maria Larsson (KD).
Hon har tidigare sagt till SvD att det kan bli tal om flera lagändringar för att stärka de placerade barnens rättigheter.
Maria Larsson uppmanar alla kommuner att vara noga med att välja boenden som ger en bra vård.
– Om ett hem inte fungerar så bör man avsluta kontakten, säger hon.
 

Men Maria Larsson. Fortfarande inte ett ord om handläggaransvaret eller vad som händer med dem som brister i det.
Fortfarande är det på familjehemmen som skulden läggs.
Ändå läser man här:
http://hn.se/nyheter/halland/1.1856260-fortfarande-oklart-varfor-olle-maste-flytta
Det är oklart om Olle får stanna. Det står om : Familjehemmet har sedan tidigare kända brister, familjen har skulder hos Kronofogden, hemmet har ansetts stökigt och huset i behov av renovering.

Inte ett ord om att skulden är ifrån en sköntaxering efter ett tidigare företag eller att skulden nästan är betald. Inte heller att det stökiga huset eller renoveringsbehovet beror på att de inte kunnat renovera inna eftersom pojken reagerat med depression eller panik vid alla förändringar tidigare.  Nu håller de på och är snart färdiga. Där vill man inte avsluta på grund av att familjen missköter uppdraget utan av någon anledning som ingen förstår.

Sammanbrottsutredningen skall visst vara klar. Den socialstyrelsen fick utifrån oss. Att se över hur många barn, orsak och hur ofta små barn omplaeras. Det handllar om barn mellan 0-10 år. Kan säga direkt att det största felet med utredninge är att de frågat fel personer. (Återigen gör ju myndigheter aldrig fel) de har frågat handläggarna. Även i vårt fall hade de fått till svar att det var behövligt.

Stockholm igen

Är trött.
Det händer för lite, för sakta.
I morgon åker jag till Stockholm igen. Denna gången skall jag träffa den som ser över LVU lagen  och de delar i SoL som har med LVU att göra.
Utredningen skal vara klar 2014.

Talade med en politiker som varit på ett möte i veckan. De hade talat om socialtjänstfrågor. Missförhållanden rörande barn. Barn som utsätts ännu mera genom att handläggare fattar dåliga beslut för redan utsatta barn. Där hade en åhörare sagt att det händer varje dag, det är mycket värre än vad någon vill tro. Det är ju precis vad jag säger också.

Talde även med det ombud som företrder de två flickorna i Töreboda. Hade ett bra samtal och kunde ge lite råd som hon skulle framföra. Fick även lite åsikter som jag skall ta med mig i morgon.

I Sundsvall säger tjänstemännen att socialförvaltningen håller på att haverera. http://dagbladet.se/nyheter/sundsvall/1.5316044--socialtjansten-pa-vag-att-haverera-
vet inte om det är politikernas fel. Har 7 ärenden där som vad det ser ut är felhanterade. Men ingen vågar anmäla då de är rädda för represalier.
Ibland blir jag även trött på fegheten hos familjehem. Man lägger ner, tiger, trots att barnen far illa, bara för att man är rädd för anmälningar, att inte få fler uppdrag, att smutskastas. Men jag undrar hur man kan leva med sig själv om man inte gör vad man kan. Vad skall man svara om barnen en dag kommer och ställer en mot väggen och frågar: vad gjorde du? Älskade du mig inte tillräckligt?

Förklaring men ingen ursäkt

I ärendet runt pojken i Eksjö som skall omplaceras ligger det nu ett inslag ute om att mamman faktiskt ville att pojken skulle vara kvar där han var.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=91&artikel=5359896 Hur gör de nu? inga anhöriga. Pojken mår bra där han är. Mamman ville att han skulle vara kvar likaså visar alla utredningar det. Hoppas på att de river upp beslutet och låter honom stanna.

I våras var det två barn som utsatts för sexuella övergrepp i ett familjehem. Direkt skall man nu skärpa granskningen av familjehem.
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/granskning-av-familjehem-maste-skarpas_7704124.svd?utm_source=sharing&utm_medium=email&utm_campaign=20121127
Missförstå mig inte. Jag tycker att granskningen skall fungera och familjehem som missköter sina uppdrag skall inte vara familjehem.
Det jag reagerar över är att då det gäller ett familjehem som missköter sig så händer det något direkt men då barn missköts av socialen händer inget.

Nu kom domen. Fosterpappan som förgrep sig på barnen i våras har fått sitt straff. 8 år. http://www.svd.se/nyheter/stockholm/atta-ar-for-valdtakter-pa-jourhem_7704094.svd?utm_source=sharing&utm_medium=email&utm_campaign=20121127
Men kommer han också ut efter halvtid? det innebär i praktiken 4 år medan han förstört hela livet för de två han förgrep sig på. http://www.expressen.se/nyheter/jourhemspappa-doms-till-atta-ars-fangelse-for-valdtakt/
Det blir i och för sig inte lätt att först åka in. Att inte få ta några beslut själv inte ens när du skall gå på toa, ha övervakning, alltid vara påpassa, kollad. Inte få träffa sin familj så ofta, inte få ringa eller gå ut.  Det i sig är jobbigt men visst förtjänar han det.
Jag vara med i en besöksgrupp på ett av fängelserna i många år och vet därför att fångarna brukar ha sin egen heder och den gäller just vid brott mot barn, särskillt sexuella övergrepp. Gissningsvis får han sitta isolerad för sin egen säkerhets skull.
Det är inte utan att jag hoppas att han får det lika traumatiskt som de barn som bodde hos honom.
Vet att de flesta, det sägs 99% själva har utsats för övergrepp. Men det är en förklaring men ingen ursäkt.

Talade igår med en familj till som håller på att råka illa ut. Eller rättare sagt familjen till ett barn som håller på att råka illa ut. En pojke på 2 1/2 år som bott i familjen sedan han var knappt 1/2 år.
De hade gjort en utredning om det var möjligt och mamman klarade inte ens att vara "ren" under den. Nu skall han ändå hem i december är det sagt  som motivation för henne att sluta. Man vet alltså inte ens om det är möjligt. Men barn är väl inte experiment? Dem tar man väl inte hand om på försök?  Jag känner mig så trött och uppgicven. att det inte tar slut.

Överförmyndarnämnden

Det slutar aldrig förvåna mig hur mäniskor som är satta att stötta eller hjälpa utsatta gör något helt annat.
I Varberg har man granskat överförmyndarnämnden.
http://hn.se/nyheter/varberg/1.1850261-uppenbara-brister-hos-overformyndarnamnden-i-varberg

Ett av de allvarligaste fallen gäller ett arvsskifte. Den gode man som utsetts visade sig vara gift med huvudmannens syster. Svågern är alltså jävig och en ny ställföreträdare borde ha utsetts för att bevaka huvudmannens intresse vid arvsskiftet.

 - Boupptäckningen gjordes 2007 och fortfarande har huvudmannen inte fått sitt arv, säger Lars Schill.

 Ytterligare ett par mycket allvarligt fall har upptäckts där barn inte har fått sina intressen tillgodosedda. Och i drygt tio fall har slarv med aktnummer och liknande upptäckts

Då har  styvpappan som misshandlade Bobby till döds tillsammans med Bobbys mamma släppts ut.
http://www.expressen.se/nyheter/bobbys-styvpappa-fri-efter-sex-ar-i-fangelse/ Han har avtjänat 2/3 av staffet och det blev 6 år. Jag förstår inte varför man sätter straff som ingen avtjänar iallafall.

Inget juridiskt skydd

Ännu en artikel om killen från igår. Här kallas han Olle http://hn.se/nyheter/halland/1.1850900-attaarige-olle-kan-tvingas-flytta-igen
Det står:

Efter ett halvår började Olle slappna av. I dag, flera år senare, går han i skolan, har utvecklats fint och har blivit en del av familjen. Lena och Lars biologiska barn, som är äldre, ser honom som en lillebror.

 

- Vi har tänkt adoptera honom när han fyller 18 år så att han också kan ärva oss. Det känns självklart, han är ju lika mycket en av oss, säger Lena.

 I vintras ville en kommun placera en tonåring hos Lars och Lena. I kommunens utredning rekommenderas familjen av alla referenser, de beskrivs av socialsekreterare och andra som "fantastiska" "engagerade", "duktiga" och "kompetenta". Även Eksjö kommun, som ansvarar för placeringen av Olle och stiftelsen Smålandsgårdar, sa ja med bästa rekommendationer.

Faktum är att det var om jag förstod saken rätt Eksjö själva som placerade den sista även om det var genom Smålandsgårdar. De vill alltså flytta honom på grund av en placering de själva gjort. Som de nu påstår är för mycket.
Skall även tillägga att mamman nu är död. Killen skall inte hem och han har inga, vad man vet, levande anhöriga.

På slutet får enhetschefen en fråga:

Generellt, vad krävs för att socialtjänsten ska överväga en så avgörande åtgärd som att flytta ett barn från en familj?

- Det kan vara en sammanvägd bedömning.

Det stämmer inte. Det finns tre skäl till att flytta barn. Misshandel, sexuella övergrepp eller fara för barnets liv. Ingen av orsakerna finns här.

En kompis skrev:
"det finns inget juridiskt skydd för de barn vi talar om. De är hänvisade till tjänstemän på socialbyråerna och deras uppfattningar o tolkningar. Om en psykolog kallad av socialtjänten tas in är det med baktanke att denne skall stärka socialtjänstens utlåtande. De lagar som tas ger inte barn rättsskydd. Tro mig o kalla mig haverist...ok men då är jag det".

Det får jag säga att i så fall är jag det me´.

Vad gäller barn som omplaceras så hävdar man att barn som har en bra anknytning klarar att få en ny anknytning. Och för dem som inte har någon kan det bara bli bättre.
Men om de redan har en anknytning och familjen inte gjort något fel? Varför skall barnet då fråntas allt?  Det spelar ju ingen roll om de kommer till ett bra familjehem det är ändå en förlust för barnet. De måste förlora något för att få något nytt. Sedan kan man undra hur många gånger skall de klara av en ny anknytning? tillsist vågar de ju inte knyta an alls .

Filip 8 år

I Eksjö är det ett ärende där en pojke bott 4 år i sitt familjehem. Mamman är missbrukare och pappan vet de inte vem han är. För att göra en lång historia kort har en först handläggare, sedan en enhetschef bestämt att han skall flyttas. Han har ett flertal diagnoser som framkommer i inslaget.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=91&artikel=5358416
Talade med ordförande i går.
Det var ju dags för vårdnadsöverflytt och det var upprinnelsen till alltihop. Det var då de sänkte arvodet markant och då familjen inte antog det (han äter mediciner som inte täcks av högkostnadsskydd och det krävs att en person är hemma m.m.) så får de höra att de inte älskar honom nog och han skall flyttas. Men det är ju inte kärleken de betalar för utan vården av honom. De har inte fått betalt sedan i maj tror jag det var.
Pojken vill inte flytta. Familjehemmet vill inte att han flyttas. Hans mamman vill inte att han flyttas. Då försöker socialen att ta vårdnaden ifrån mamman för att kunna verkställa beslutet.
Hon har inget umgängen med pojken men förstår ändå att han borde få stanna och protesterar muntligt.

De gör ändå utredning efter utredning för att bevisa att han behöver flyttas. Nu har de gjort tre och alla visar samma sak. Han skall vara kvar, han mår bra där han är och utvecklas där han är. mer än man kunnat hoppas på. En utredning visar t.o.m. att om han flyttas är det risk att han går ner i en så djup depression att han dör. Ändå tas beslutet.

I inslaget talar de om att en utredning visserligen säger att det är lite rörigt och familjen har skulder. Inget om att rörigheten beror på att de inte kunnat renovera då de tänkt. De första åren klarade pojken knappt av att de byte en duk eller en gardin. Skulderna beror på en skön taxering efter ett nedlagt företag och den är nästan betald.

Då fosterfamiljen i panik försöker få tag i mamman för att få hjälp eller stötta henne i ett överklagande får de kontakt med en granne. Grannen går och knackar på gång efter gång. Efter ett tag tycker han ändå att det är något konstigt. Han ringer polis som går in och hittar henne. Hon är död sedan ett tag...
Det visar sig dessutom att pojken inte är svensk utan finsk medborgare. Hur skall de reda ut detta??
De måste ge honom en ny vårdnadshavare och hur skall den som aldrig träffat honom motivera att hans skall flyttas trots att tre utredningar visar motsatsen?

HUr kan man behandla barn på det här viset? Har de inget lärt sig?

Det kan gå snabbt utför

Hittade även ett inslag på tv runt barns sitution i världen.
http://www.svt.se/why-poverty/valkommen-till-varlden

130 miljoner barn föds i världen varje år. Om du föds i Kambodja är sannolikheten stor att din familj lever på mindre än 7 kronor per dag.

 Och i Sierra Leone är chansen att nå ett års ålder hälften så stor som i övriga världen. Där finns bara 78 utbildade barnmorskor åt en befolkning på nära sex miljoner.

 Ett nyfött barn i den här regionen har ungefär samma överlevnadschanser om ett barn som föddes i Europa på 1700-talet.

Så har vi det iallfall inte i Sverige. Men barn har det dåligt på andra sätt.
Att det finns barn som inte klarar av att gå till skolan av olika anledningar vet vi. Att det finns mobbing och utsatthet vet vi. Läste en blogg av en mamma som tvingas lämna sitt barn trots att han inte vill
http://www.sannanovaemilia.se/vi-begar-overgrepp-mot-vara-barn-varje-dag/

Hittade även ett radio inslag runt en ex kändis, Pia Degermark. http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=909&grupp=17557&artikel=5331636
Hon var filmstjärna och känd som kungens flickvän. Hon träffade en kille, fick barn, mensedan gick det utför. Hon fick anorexia, började droga, fick ett barn till som socialen tog ifrån henne. Idag bor hon hos mamma. Programmet handlar om hur det kunde gå så snett.