Då har de ändrat på sidan igen så jag inte känner igen mig.
Kass.
Det är väl bara som vanligt, le se glad ut och gilla läget.
Har varit sjuk i helgen febrig, snuvig och helt utan ork.
Hittar inget direkt att skriva om nu på morgonen.
På Onsdag är det ett inslag i kalla fakta. Det handlar om en pappa som missbrukade och förlorade sitt barn. Mamman vet jag inget om.
I vilket fall så rättar han upp sitt liv och vill träffa dottern men hon mår för dåligt så handläggaren bedömmer att det inte skulle vara bra för henne. Han får vänta ett litet tag.
Det brister då för mannen och ingen vet om det var det eller något annat men han tar liveet av sig.
Hans pappa i sin tur anklagar då socialen och hotar dem, handläggare och nämndemän så de inte kan bo hemma utan får bo på hotell. Polisen är inkopplad och han går långt över alla gränser. Det har stått om det i press. Han letar en syndabock.
Han har försökt få en mängd media att ta upp hans bild av vad som hände och har nu alltså lyckats.
Kalla fakta har tagit hans storry och gör som så många andra tar vuxenperspektivet.
Vad skulle handläggaren gjort? Sagt att; Vill du träffa ditt barn? ja visst hon kommer inte må så bra av det men OK din vilja väger tyngre. Visade pappan överhuvudet taget att han mådde dåligt för handläggaren? skulle hon sagt Oj mår du så dåligt? Visst kommer barnet att må dåligt men du får väl träffa henne ändå för det är viktigare att du mår bra.
Barnet mådde dåligt och han var orsakerna till att det fick placerats, kansek inte att det mådde dåligt just då, men nu när det passade skulle hans perspektiv, hans vilja, hans behov väga tyngre.. .. ändå.
Visst är det tragiskt, jag säger inget annat men handläggaren var skyldig att se till barnets bästa och det var just vad hon gjorde och nu hängs hon och hennes handlade ut i press.
Vad har det fått för konsekvenser?
Hon har slutat och har bytt yrke. Socialen, "vi" har fått en mindre som faktiskt tar/tog sitt ansvar och utgick ifrån barnet.
Pappan är död och han kommer inte tillbaka, barnet har förlorat sin pappa och det går inte att ändra på men en mäniska bestämmer själv över sitt liv. Ingen tvingade honom. Sedan vad som gjorde att det blev droppen som gjorde att han inte orkade vet ingen, det är ju inte ens säkert att det var just detta som var orsken även om pappan vill ha det till det och letar en syndabock.
Men vad får ett sådant program för konsekvenser? Soc svartmålas ännu värre, trots att de enligt min åsikt denna gången inte har gjort fel.
Handläggaren orkar inte mer utan har bytt yrke. Ändå är det ju just sådanna som hon som har ett tydligt barnperspektiv som det är brist på.
Och barnperspektivet? Det lyser igen men sin frånvaro på bekostnad av den vuxnes väl och ve.
28 oktober 2009 tog socialtjänsten i Mark "våra" barn. Två små fosterbarn som bott hos oss hela sitt liv. Följ min kamp att få hem dem till det de ser som sitt och samtidigt visa på alla missförhållanden som förekommer inom socialtjänsten mot små barn på redan utsatta barns bekostnad.
Bakgrund
Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.
Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.
Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.
Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.
Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.
Hej Fostermamman!
SvaraRaderaDu har ju seglat upp till att bli lite av en auktoritet inom det här området. Därför tänkte jag passa på att ställa lite frågor till dig:
- Bara så att jag förstår dig rätt: du tycker alltså att ett barnperspektiv är värt att riskera en vuxen människas liv? Kan du inte hänvisa lite närmare till vad du lutar ditt ställningstagande mot för forskning?
- Hur tror du att barnet i reportaget på sikt kommer att påverkas av det som skett med bio pappan?
- Hur ser du på barns rätt att, vid sidan av att ha tillgång ett socialt och psykologiskt arv, även ha tillgång till sitt kulturella urspung och deras släkt och biologiska föräldrar?
Från Daddys blog:
SvaraRaderahttp://www.daddys-sverige.com/3/post/2011/09/ensam-kvar.html
En annan som till slut fick kapitulera för socialtjänstens maktfullkomlighet och arrogans är Marcus Björk. Han blev 26 år. År av kämpande för rätten att få vara pappa till sin dotter tog till sist ut sin rätt. När Stina Lindell på socialkontoret i Vara den 21/2 lämnade beskedet att Marcus endast skulle få träffa sitt barn några timmar var åttonde vecka så blev det droppen. Två timmar efter beskedet var Marcus död. Han orkade inte mer.
Så nu kan socialdepartementet med sina socialkontor rista in ytterligare två jack i sin pistolkolv. Hur många jack har dom samlat på sig nu, och hur många skall det få bli innan den nödvändiga förändringen tillåts? Så himla roligt kan det väl inte vara att gå omkring med blod på händerna i onödan, när det finns åtgärder man lätt skulle kunna göra för att förhindra dessa tragedier?
Jag har ställt mig frågan om det inte borde vara olagligt, att med långvarig och upprepad psykisk misshandel driva en människa till självmord? Men det är det inte. I Marcus fall fick socialtjänsten i Vara hård kritik från socialstyrelsen som menar att dom allvarligt brustit i sin myndighetsutövning. Dom ansvariga för Marcus död får alltså en smäll på fingret. Marcus pappa däremot, han blir åtalad för hot mot socialchefen. Här i Absurdistan arbetar åklagarna lydigt efter dom regler och föreskrifter som kommer uppifrån.
Socialtjänsten skyddade ju bara barnet från sin pappa. Och jäklar vad dom lyckades bra med det. Nu behöver ju dottern aldrig mer träffa honom. Så nöjda dom måste vara nu.
---------------------------
Är du verkligen säker på det du tycker här, fostermamma? I uppdrag granskning var ju handlägaren från Vara kommun. är detta mera vänskap än klokskap. Tycker oftast du har klokskap. Dagens blog gör mig bara beklämd.
Instämmer fullständigt! Tragiskt att mannen är död, men handläggaren gjorde helt rätt som utgick från barnets bästa. Hoppas att handläggaren förstår att vi är många härute som anser att han/hon tagit helt rätt beslut...
SvaraRaderaSvar till anonym 23/4 Man kan ha olika åsikter vilket helt klart visar sig här.
SvaraRaderaSedan är det också så att man har olika mycket insyn. Vet inte hur mycket insyn alla andra har som debatterar eller har åsikter. Men man har dem utifrån dem bild man har utifrån den kunskap man har. Jag har genom tidigare jobb haft rätt myceklt att göra med kvarlevande efter självmord.
Om man riskerade någons annans liv kan jag inte svara på eftersom jag inte vet om han överhuvdet taget visade att han mådde dåligt men jag tror inte att detta var det enda han mådde dåligt över. Ett enda besked gör inte att man väljer den vägen utan min erfarenhet är att det är ett antal.
Sedan förstår jag att man letar en syndabock. Men handläggaren gjorde bedömnningen utifrån vad hon ansåg vara barnets bästa och jag vet att hon är en av dem jag stött på med allra tydligast barnperspektiv.I vilket fall som helst kan man inte ha umgänge av anledningen att annars tar pappan eller mamman livet av sig om barnet mår dåligt av det.
Det svaret var även åt anonym 23 var lite för snabb på knappen
RaderaSoc i Vara kan inte sin sak!!! Vet en fosterfamilj i Vara nära folkhögskolan som slog sitt fosterbarn för att han kissade på sig och stammade! Soc visste detta och dem har minst tre barn kvar men hoppas dem har det bra nu!!
SvaraRaderaVet att det finns många som gör fel. Gissningsvis finns de på alla förvaltningar. Men att en gör fel innebär inte att alla gör det. Och det är alltför få som tar barnens perspektiv först. Här var det en som gjorde vad hon kunde för att skydda barnet, det blev fel och konsekvenserna blev fruktansvärda men HON gjorde inte fel. Sedan finns det säkert andra som gör fel
SvaraRadera