Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

torsdag 31 januari 2013

Barn som familjen inte skyddar

Maria Larsson har skrivit en debattartikel på Newsmill.
http://www.newsmill.se/node/48933
Familjen är ett skydd mot ondska. Tanken är god men förlåt mig, jag reagerar ändå.
Hon säger :
Den människa som i tidig ålder får lära sig att människolivet är okränkbart och att vi alla är lika mycket värda har lättare att stå emot ondska.

Hon citerar en tysk kristdemokratisk politiker  Edmund Stoiber
"Bara föräldrarna kan lära sina barn i tidig ålder att det gemensamma bästa angår oss alla. Föräldrarnas rättigheter är viktiga, skriver Stoiber, men glöm inte deras skyldigheter".
och fortsätter:
Jag vågar påstå att den människa som i tidig ålder får lära sig att människolivet är okränkbart och att vi alla är lika mycket värda, står vaccinerad mot bra många dumheter och inskränkta åsikter.   
Sedan avslutar hon med orden:
Men historien lär oss att det inte är ondskan som är starkare eller smartare. Det är avsaknaden av ett reellt alternativ till ondskan som möjliggjort dess framfart. Detta är den verkliga slutsatsen som vi ska dra en dag som denna. Och det ska vi lära våra barn och unga.
 
Om alla är lika värda hur kommer det sig då att Maria Larsson inte vill lagstifta runt utsatta barn och ge dem samma möjlighet till trygghet som andra barn?
Om barn är lika mycket värda undrar jag varför:
Vuxenperspektivet fortfarande väger tyngst till och med i domstol.
Föräldraperspektivet väger så tungt att man nu särskillt måste se över lagstiftningen då det gäller barn till föräldrar där den enda med berått mod tar livet av den andre men behåller vårndanden om barnen.
Varför hon inte vill se över vårndadsöverflyttnignar för de över 800 barn som är så små då de placeras att de får hela sin ansknuytning till familjehemmet. Maria vill inte trygga dem genom att ge dem rätt till dem de ser som sina det de ser som sitt.
Är inte utsatta barn lika mycket värda t.ex ett liv i trygghet?
Det politik man nu för medför att det är sammabrott i över 40% av tonårsplaceringar och över 30 % vad gäller små barn 0-10 år. Är de barnen inte värda trygghet? Att få stanna, bo kvar, växa upp på samma ställe...

Det sticker mig i ögonen när hon skriver om hur barn i tidig ålder skall få lära sig att mäniskolivet är okränkbart och alla lika värda då jag har två små som ingen lyssnar på och vars vilja inte är något värd. Två barn som myndigehter förstör livet på med kraft av lagen. Barn som förstörs mer och mer för var dag som går utan att någon verkar kunna göra något eller så vill de inte.

Hon skriver:
Det är avsaknaden av ett reellt alternativ till ondskan som möjliggjort dess framfart.
För våra två barn som de senaset tre åren bara sett ren och skär ondska som bottnar i prestige utan att få någon förklaring eller ens tillstymmelse till att rätta till de fel som begåtts mot dem så klingar orden falskt. Det finns inga allternativ till ondskan de utsätts för.

Som Stoiber säger att vara föräldrer är inte bara rättigheter utan även skyldigheter.
De rättigheterna borde man kunna förvärva. förlora.
Bara föräldrar kan lära... visserligen kan dåliga föräldrar ochså lära sina barn något men bra vuxna är bättre.
Att barns bästa angår oss alla håller jag helt med om men ändå verkar ingen reagera.

De gånger jag sitter med någon i telefon och berättar om alla och allt jag stött på. Hur illa barn i Sverige behandlas i dag blir de chockade men ändå är det ingen som verkar vilja lyfta problemet. Ingen i press just nu vill ta i vare sig jäv situationen runt socialstyrelsen. Inte heller alla de ärenden jag har eller hur fel man hanterar barnen. Inte hur fel lagen kan tolkas eller hur den hanteras, inte heller det faktum att socialtjänsterna inte kan sjösätta den nya lagen som då blir verkningslös eller att det inte får några som helst konsekvenser.
Så nej jag håller inte med.
Familjen är inte automatiskt ett skydd mot ondska bara om den är väl fungerande.
Men vettiga bra sunda vuxna och deras uppfostran, stöd och kärlek kan rädda barn som kommit på kant på grund av att familjen inte varit det skydd de var tänkta att vara.
De barn som familjen inte skyddar.
Det är dem du är satt att värna om Maria.
Du skall värna om familjen då det fungerar men när det inte gör det skall du värna om barnen.
Men det verkar du ha glömt.

onsdag 30 januari 2013

Sagor och fler kändisar

Barn som far illa kan behandlas på olika sätt. Sagor hjälper
http://hn.se/nyheter/omkretsen/1.1923155-sagor-hjalper-barn-i-kris Säger en expert. Det tror jag på. Att kunna drömma sig bort ifrån eländet gör att man får en fristad. Barn kan sätta ord på det jobbiga den elaka häxan eller det elaka trollet.
– Fördelen med sagorna är att man inte talar direkt om svåra saker utan indirekt. Man kan komma åt olika frågeställningar på ett sätt som barn kan förstå, förklarar han.
– Sagorna är jag-stärkande i den mån att de alltid tar den minstas utgångspunkt, och inte väjer för att beskriva problematiska situationer. Ta till exempel Hans och Greta som formulerar en ångestfantasi som barn kan ha om att de är glupska och ställer för höga krav på sina föräldrar. Där finns rädslan om att förskjutas från hemmet och rädslan över att förlora en god moder för att i stället möta en annan som är elak. Det är en stark berättelse om att ta ett steg framåt i sin utveckling, menar han.
 
Jag menar att varje barn har en potentiell hjälte eller hjältinna i sig. Sagorna behandlar tidlösa teman om vad det innebär att vara människa, att växa och möta sin egen utveckling, och slutet är alltid lyckligt. Mellan raderna kan barn intuitivt förstå vad sagan vill säga och applicera det på sin egen verklighet.
Michael Lundgrenar menar att det i generation efter generation har funnits ett sug efter den tidlösa kampen mellan det onda och det goda.
– Titta bara på Harry Potter och Sagan om ringen, som är väldigt populära.
Du nämner det lyckliga slutet som finns i sagan, men det är ju inte alltid ett lyckligt slut i verkligheten. Hur ser du på det?
– Vi kan aldrig vara några garanter för hur någonting ska gå men vi är skyldiga våra barn att stå för den fasta övertygelsen att allting kan bli bra. Det är en symbolisk peptalk, som jag tycker att vi som vuxna är skyldiga våra barn att förmedla. Det är ett sätt att möta känslor på.
 Barn far illa i alla instanser. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=5425437 en familj med en 7 månaders baby stoppas av polisen och pappan förlorar körkortert. Mamman och babyn berordras ut i kylan och kan inte ta sig därifrån på egen hand, blir ståenden där i 3 timmar. Vart är känslan för humanitet? medmänsklighet?

Och ännu en "kändis" som berättar om sin trasiga uppväxt. http://www.expressen.se/noje/extra/johan-hedenberg-jag-ar-uppvaxt-med-stryk/

tisdag 29 januari 2013

Det är skilland

är trött. Har fortfaraden svårt att sova på nätterna. Det leder i sin tur till huvudvärk som vid det hr lagt är så påträngande att jag har bokat ett besök hos ciropraktorn i dag.

Hittade en debatt artikel av Alf Svensson http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/jamstalldhet/article16139583.ab
han menar att vi skal sluta uppfostra barn könsneutralt.
Den är så bra att jag plankar hela. Håll till godo:
Att vi föräldrar  vill att våra barn ska utvecklas efter sina förutsättningar och inte hämmas av stereotypa könsroller om hur en kille eller tjej ska vara är inget nytt. Personalen i förskolan och skolan har också under många år försökt motverka traditionella könsroller. Trots det är fortfarande 98 procent av förskollärarna kvinnor. Män begår också fortfarande mer än 90 procent av alla våldsbrott. Så vi har inte lyckats särskilt bra.
Många genusfundamentalister säger nu att om vi bara försöker skapa könsneutrala barn genom att behandla pojkar och flickor exakt lika så löser vi problemet. Vi ska ge dem könsneutrala namn och leksaker, börja använda ordet ”hen”, förbjuda flickor från att klä sig i rosa och välja genuscertifierade förskolor. Förskollärarna ska agera könspoliser, slänga ut dockvrån och avstyra alla typiska kill- och tjejlekar.
Men den strategin kommer inte att lyckas, för kön är inte bara en social konstruktion. Alla skillnader mellan pojkars och flickors beteende beror inte på att vi behandlar flickor och pojkar olika. Den som offentligt vågar ifrågasätta den feministiska genusdoktrinen utsätts för personangrepp, hånas och förlöjligas.
En som haft modet att göra det är Martin Ingvar, professor i klinisk neurovetenskap vid Karolinska institutet. I en statlig utredning konstaterar han att det visst finns genetiska orsaker till skillnader mellan pojkars och flickors beteende.
Hjärnan utvecklas exempelvis olika hos pojkar och flickor. Flickors hjärna är störst när de är tio, elva år, medan pojkars hjärna blir det först senare. Kvinnor har fler förbindelser mellan vänster och höger hjärnhalva. Pojkar och män har mer av hormonet testosteron, en orsak till att de är mer aggressiva och har fler tillfälliga sexuella förbindelser. Flickor som under fosterstadiet fått ovanligt mycket testosteron på grund av en ämnesomsättningsrubbning hos modern är betydligt mer pojkaktiga både i sin lek och i sitt beteende.
Flickor är mer språkligt begåvade än pojkar. De är mer ambitiösa och motiverade och har bättre betyg i alla ämnen utom idrott. Dubbelt så många flickor läser vidare vid universitet och högskola. De har däremot sämre psykisk hälsa, framförallt i tonåren. Förmodligen för att de har en medfödd större sårbarhet.
Vi ska inte göra våld på naturen och försöka skapa könsneutrala barn. Ska de utvecklas optimalt och inte hämmas av biologiska skillnader och stereotypa könsroller ska vi i stället behandla dem olika. Men inte på det traditionella sättet där pojkar att vara tuffa och coola och flickor söta, tysta och snälla.
Vi ska medvetet träna pojkar att bli bättre på att kontrollera sin ilska och inte hävda sig genom att trycka ner andra. Vi behöver motivera dem att ta skolan på större allvar och utveckla sin känslomässiga intelligens och sociala kompetens. Annars kommer många av dem att 20 år senare vara olyckliga, lågutbildade, arbetslösa, frånskilda män.
Vi behöver medvetet lära flickor att tro på sig själva, att våga säga ifrån och ibland tänka lite mer på sig själva. Uppmuntra dem våga satsa, ta risker, men inte ställa så höga krav på sig själva. De måste inte vara snygga, smala, smarta och sexiga för att duga.
Ska vi ge pojkar och flickor lika stor chans att lyckas i livet kan vi inte undervisa dem på samma sätt i skolan. Pojkar är inte lika bra som flickor på att ta ansvar för sitt eget lärande och arbeta på egen hand. De behöver mer lärarledd undervisning i helklass. Med samma pedagogik ökar klyftan ännu mer mellan pojkars och flickors betyg och chanser att lyckas i livet och pojkarna blir de stora förlorare.
 
Ja visst kan man utsätta barn för myccket och på många sätt. Att inte låta dem vara det de är för att man tror att det skulle på något sätt vara eller bli bättre för dem??
Återigen man behöver utgå ifrån barnet och deras behov. Barn har olika behov. Inget barn är lik det andra. Det är skilland och varför inte låta det vara skilland. Varför måste allt vara likadant.
Blir det bättre då? Skulle inte tro det.  


måndag 28 januari 2013

Vart har det tagit oss

Har tänkt tillbaka på hur de senaste tre åren varit.
Då man tog barnen från oss gick det ett år innan de fick se oss igen.
Sedan var det tre gånger av möten, då vi fick veta att vi skulle säga adjö för att sedan aldrig se dem igen. självklart ställde vi itne upp på det. Det blev möten med kramar, längtan och det där att hitta varandra igen även om det gick fort. Att våga släppa inpå igen trots vad som hänt.
Sedan försvann vi igen. Denna gången 1/2 år.
Sedan fick vi träffas var redje vecka under sommaren.
Sedan förvann vi igen för att dyka upp i januari förra året tre gånger.
Vi kallades på möte med en grupp som diskutera utifrån barnen bästa och man kom fram till att vi var så viktiga att vi skulle ses. Det skulle trappas upp och vi började med var 6:te vecka hela sommaren (Lät bättre än det var det blev alltså tre möten totalt på hela sommaren)

Sedan hade vi en återkoppling och alla var så nöjda det gick så bra. Barnen mådde så bra av att se och träffa oss och att veta när. Så därför hör och häpna å¨nästa möte drog man ner på det igen.
Nu skulle det bli var 10:nde vecka. Men det talar man inte om för barnen så för dem blev det som vi försvann utan att de fick veta när eller om de skulle få träffa oss igen.
Då 10 veckor gått mådde barnen så dåligt att man använder  det som ursäkt för att ställa in. Banren mådde för dåligt för att träffa oss sa man så nu skulle det utredas varför de mådde dåligt. Ändå har vi två experter som talar om att just detta blir konsekvenserna om vi plockas bort.

Vi utgick ifrån att nästa inplanerade träff ändå skulle bli av men då jag mailade frågan om allt var OK inför nästa träff fick jag bara svaret att mötena mellan oss och barnen ju var inställda och vi var informerade och de hör av sig då det åter är aktuellt. När då kan man undra om ett par år eller?  Sedan var det inte så det stod i mailet då de ställde in utan det var bara det umgänget och det var inte inställt utan man skulle flytta fram det tills barnen mådde bättre.

Vi upplevde snart mötena som rena informationsmöten om vad de bestämt runt oss och barnen och vi hade inget att säga till om. Vi kallades, fick ta ledigt från jobb och åka på möten som tog oss en heldag. Lite underförstått att det var enda chansen att få träffa barnen. Men utan att någon var intresserad av våra åsikter vad vi ville, önskade eller tyckte.

Vi fick föresten skriva ett brev till barnen där vi fick tala om att de får ringa oss när de vill. Brevet skrevs under av två politiker för att det inte skulle vara några tveksamheter. Det skickades i augusti. Inget hände.
Ingen skall inbilla mig att barnen vetat och inte velat ringa. Jo då så var det fick jag veta av förvaltningen. Brevet var överlämnat så nu var det upp till barnen.
Då pojken fyllde år nu i december och jag stött på extra ringde de så äntligen och jag fick bekräftat vad jag trodde att förvaltningen återigen ljuger för oss. Barnen har inte fått veta.
"Ingen har sagt det till mig" som pojken sa. Flickan sa att "ingen har berättat det för mig".

Pojken talade med maken och sonen som han ser som sin bror. Han talade om att han längtade och ville "hem". Han grät.
På förvaltningen säger man att de inte vill träffa oss.
Flickan orkade inte ens tala med dem.
Men då jag talde med pojken blev saknaden för stor och hon kom. Jag kände knappt igen henne.
Hon grät och frågade varför vi inte får träffas. Hon talade om att hon längtade och vill vara hos mig. Min rädsla och övertygelse är att hon är på väg in i en depression så liten hon är. 7 år och på väg in i en depression för att hon inte orkar med det hon utsätts för.

Men vi skall bara se på. Inte agera, inte göra något för då kan de se till att vi inte får ses igen.
Vad de än gör skall vi bara le och se glada ut och vara tacksamma för vad de gör och att vi får höras och någon gång ibland träffas. Vi skall säga ja och amen. Inte ifrågasätta och inte ha egna önskemål eller åsikter. Hela tiden tänka oss för för allt kan misstolkas och vändas emot oss och det gagnar oss inte har vi fått höra. Hela tiden med det förtäckta hotet om att ställer vi inte upp så får vi inte se dem igen. Vi skall lägga allt bakom oss och se framåt men de fortsätter att behandla oss likadant som de hela tiden gjort.
T.ex. Lögnen om att barnen informerats om sina rättigheter.
Eller det senaste mötet nu för en vecka sedan som ställdes in med två dagars varsel och eftersom det ställdes in menar man nu att vi bara skall få halv ersättning. Men vi förlorar ju lika mycket om de ställt in eller inte vi har ju redan tagit ledigt.
Förstår inte att det skall vara så svårt att höra av sig i tid.
De hänvisar till en polecy som vad jag vet inte finns och ingen jag talat med känner till.
Nu vill de desutom ha arbetsgivar intyg igen, för femte gången trots att de senaste skickades i höstas och inget ändrat sig sedan dess.
Hela tiden underförstått skall vi inte reta dem genom att ifrågasätta eller tala om för någon hur de behandlar oss. Vi har ställt upp på det men vart har det tagit oss?  Ingenstans

lördag 26 januari 2013

Me like

Jag fick en länk till en artikel jag missat. Det är en riksdagsledamot som engagerat sig i Haddile ärendet. Han skriver i Kristianstadsbladet:
http://www.kristianstadsbladet.se/ostragoinge/article1757459/rdquoFosterforaldrar-bor-kunna-fa-adopterardquo.html
Staffan Danielsson är riksdagsledamot – och fosterpappa till två pojkar som bodde hela sin uppväxt hos honom.Han har engagerat sig i Haddilefallet och har JO-anmält socialnämndens och Migrationsverkets agerande. Nu kräver han en lagändring som stärker familjehemsföräldrars ställning.
Han är centerpartistisk ledamot från Östergötland, och har en unik erfarenhet, eftersom han själv haft två fosterbarn, eller familjehemsplacerade barn som det heter nu för tiden.
– De kom till oss när de var ett halvår gamla och bodde till oss till de var myndiga, berättar Staffan Danielsson.
Barnen var placerade hos dem, eftersom föräldrarna hade problem och därför inte kunde ta hand om pojkarna.
– Vid ett par tillfällen mådde föräldrarna bättre och då var det aktuellt att pojkarna skulle tillbaks. Att slita upp dem med rötterna efter många år hade varit som att slita hjärtat ur kroppen på oss alla, säger Staffan Danielsson.
Han poängterar att det är viktigt att familjehem i första hand är en temporär lösning och att målet ska vara att barnen ska tillbaka till sina föräldrar.
– Men har det gått många år och barnen har knutit an till sina familjehemsföräldrar så ska de ha möjlighet att adoptera barnen.
– Har barnet knutit an till sina familjehemsföräldrar så tror jag att de ofta skulle må bäst av att bli adopterade och naturligtvis är det bäst för föräldrarna också. Dessutom så kan det vara en trygghet för de biologiska föräldrarna att veta att deras barn kommer att få en trygg uppväxt, säger Staffan Danielsson.
Beredd att lämna barnet
Han poängterar att det på sätt och vis är ett omöjligt uppdrag att vara familjehemsförälder. Då måste man vara beredd att lämna ett barn som man kanske vårdat som sitt eget i många år.
– Problemet är ju att man inte kan älska ett barn lagom mycket. Man älskar ju sina fosterbarn lika mycket som sina biologiska barn, säger Staffan Danielsson.
Han berättar att Moderaterna krävt en lagändring som ska göra det möjligt att adoptera barn som man vårdar i familjehem om det är barnets bästa.
– Det är ett förslag som jag stödjer helt. Man måste hela tiden se till barnens bästa, tycker Staffan Danielsson.
 
Har bara två ord att säga till det: Me like

fredag 25 januari 2013

Besked

Då har jag fått besked att bl.a. hela "vårt" ärende runt tjänstefel då barnen togs ifrån oss är nu överlämnat  till åklagaren så nu är det bara att vänta på hans beslut att gå vidare och väcka åtal eller lägga ner alltihop.

Fick även veta att anmälan runt advokaten nu ligger i högen för det som skall avgöras av advokatsamfundet.

Har också fått veta att det har startat ett barnrättscentrum i Stockholm.
http://www.advokatsamfundet.se/Advokaten/Tidningsnummer/2012/Nr-8-2012-Argang-78/Barnrattscentrum-i-Stockholm-invigdes/
Har kontaktat och blivit uppringd av ordförande men vi har ännu inte lyckats få kontakt.
http://annerambergs.wordpress.com/2012/04/23/ett-nytt-barnrattscentrum-ska-utveckla-barnratten/
Spännande.

torsdag 24 januari 2013

Vårdnadsöverflyttning vid familjevåld

Idag har det varit mycket telefon.
Pratade av olika anledningar med en kvinna, socionom runt placeringar och jag frågade hur de gjorde med barn vars föräldrar är döda, sitter inne eller av andra orsaker är uppväxtplaceringar. Där man ser det från början och man inte har umgängen. Sådanna placeringar har vi inte för dem lämnar vi in för adoption direkt sa hon.
Vad förvånad och sedan lycklig jag blev. En kommun som ser till barnet i första hand som inte skall testa och testa om det går eventuellt om några år.  En kommun som ser till att trygga barnet direkt.
vilken det var? Jo Västerås.

Pratade även med en annan socionom som efter en timme sa att hon visste vem jag var och beundrade det jag gjorde. "Fortsätt" sa hon "Sådana som du behövs. Hoppas att du orkar fortsätta".
Vad de orden värmde.

Fick veta att socialstyrelsen har fått ett uppdrag att se över
Vårdnadsöverflyttning vid familjevåld
Jag anser ju att det även borde gälla de barn där vårdnadshavarna är olämpliga där vårdnadshavarnas beslut medför att barn tvingas ifrån trygghet gång på gång och tillsist slits sönder.

onsdag 23 januari 2013

Ny socialchef i Mark

Då har det utsetts en ny socialchef på socialtjänsten i Mark.
http://www.bt.se/nyheter/mark/markbo-tar-over-som-socialchef(3614307).gm
Mark hämtar sin nya chef ur de egna leden. 58-åriga Birgitta Andersson bor i Mark och har de senaste åren varit chef för Kullabyn i Torestorp.
Tidigare har hon även varit enhetschef i Torestorp samt chef för hemtjänsten i Svansjö.
Anderssons förordnande gäller i två år, fram tills årsskiftet 2014/15. Under tiden ska kommunen utreda om socialförvaltningen ska behållas eller delas upp i två förvaltningar, där äldreomsorgen blir en separat del.
 
På radio sjuhärad ligger det en intrevju med henne
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=5416358

Hon har alltså jobbat som enhetschef och blir nu socialchef.
Hon passerar alltså förbi ett antal personer på förvaltningen. Undrar vad de tycker om det?
Hon har rykte om sig att vara bra och ha hjärta. Hoppas, hoppas att det blir bra. I och för sig sämre kan det ju inte bli...

tisdag 22 januari 2013

Migrationsverket igen.

Ja då har de gjort det igen.
Migrationsverket.
Tre barn skall utvisas tillsmmans med en amma som inte klarade att ta hand om dem och som dessutom är bostadslös i hemlandet.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16108653.ab
För tre år sedan upptäckte hemtjänsten den femåriga pojken gråtandes på en cykel, letandes efter sin mamma.
I hemmet hittades pojkens svårt handikappade åttaåriga syster och lillasyster på 1,5 år, som gick omkring i sin egen avföring. Alla var "hålögda" och undernärda.
Socialtjänstjouren kopplades in och det tog över en timme innan deras då 33-åriga mamman dök upp.
De yngre syskonen kom till ett familjehem och den äldsta, handikappade flickan till ett annat. Deras mamma klarar enligt Socialtjänsten inte av att ta hand om dem.
Trots det har Migrationsverket beslutat att utvisa de två äldsta syskonen och mamman till Serbien – där de inte har någon bostad.
 
Den yngsta flickan har en svensk pappa, som inte har vårdnad om henne. Men eftersom hon är svensk medborgare får hon som det nu verkar stanna i sitt familjehem i Halmstad.
Barnperspektivet finns inte. Vad säger man när skall det ta slut?

Påverkar lagändring och ändå maktlös

Är inne i en period där MARAN rider mig. Vaknar ett par gånger varje natt kallsvettig och drömmer att jag förlorar dem igen. Eller så är vi i olika situationer där ajg inte kan försvara dem eller hjälpa dem och de har panik eller jobbigt på annat sätt. Att bara se då de gråter och skriker efter mig är omänskligt. jag vaknar i kampen att nå dem komma till dem för att trösta. I natt vaknade jag både kl 2 och kl 4 för sedan inte somna om. Igår var det kl 2 och sedan somnade jag inte mer.
Det blir lite tufft på dagarna då.

Då har jag fått artikeln som var med i Dispatch International innan helgen.


Och behovet av stöd och hjälp för barn ökar
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/abc/fler-anmalningar-om-barn-som-far-illa I Norrtälje har det ökat med 36 %.
Nästan alla kommuner söker med ljus och lykta efter familjehem.
Får fortfarande ca ett äredne i veckan. Nu börjar även barn höra av sig.
Vad säger man till en flikca på ca 14 som ringer och är besviken. Soc hjälp säger hon har orsakat att hennes föräldrar gått isär och nu får hon inte träffa papa alls. Hon har inte sett honom på länge och mår så dåligt att hon skär sig och har försökt att ta livet av sig. Vad säger man? Vad skall jag göra? Maktlöshet är vad jag känner för de har ingen annan stans att höra av sig. jag gör vad jag kan och har påverkat så att ett antal barn har sluppit att flytta. Ett antal barn får fortsätta att må bra. Det är väl det som gör att jag orkar, fortsätter.  Men jag känner mig ändå maktlös.

måndag 21 januari 2013

Utsatta barn tror inte


På radion har det börjat en serie  runt den fastspända flickan Den har gått två helger
Del 1
Det handlar om en flicka som placerades på grund av självskadebeteende. Hon hamnar tillsist på institution. Där börjar hon prostituera sig. En av sexköparna spänner fast henne och utnyttjar henne grovt. Då hon slår larm blir hon inte trodd. Då hon anmäler till polisen säger personalen att man inte skall lyssna på henne. Hon är ju inte trovärdig.
Det blir värre.
Del 2
Då serien spelades in visste man inte vem förövaren som spände fast henne var men då Polischef Göran Lindberg åkte fast upptäcktes det. Det var han. Men det tar inte slut där. Hon behöver hjälp för att bearbeta det trauma hon utsats för. Hon vänder sig till psykolog och begär en kvinlig eftersom hon har svårt med män efter upplevelsen.

I en dold inspelning  säger Ola Gefvert att han inte behöver lyssna på vad hon "jiddrar om", att hon inte behöver bearbetning, och att "Kapten Klänning är ingenting" mot vad hans andra patienter varit med om.
– Dina 18 månader på Ulleråker är ingenting, säger Ola Gefvert.
Dold inspelning här
Hon får ett ultimatum. Sköt dig 1/2 år innan du får en kvinlig psykolog.
Sedan spänns hon återigen fast men nu på psyket. Av en man.

Det finns ett antal fler länkar på sidorna.

Utsatta barn tenderar att fortsätta vara utsatta. för vem skulle tro dem? Vem skulle lyssna. Nu har lagen stärkts och barn skall höras men som jag sagt innan och säger igen Vad hjälper det om ingen lyssnar.

söndag 20 januari 2013

Får inte ihop det.

Idag är ingen bra dag. Jag har inte kunnat sova på grund av huvudvärk. Trots att jag både tagit en tablett och lagt på zon där det är som värst i nacken så gör det ont.

Igår satt vi och tittade på stjärnorna på slottet. Vet inte om jag är hård men jag övertygades inte.
http://www.expressen.se/noje/frolings-starka-ord-i-stjarnorna-pa-slottet/
Missförstå mig inte jag tror visst att hon haft det jobbigt och fruktansvärt och mycket av det hänt som hon berättar om men orsakerna är för mig inte övertygande.
Det står att:
Det var efter andra barnet och andra skilsmässan som Ewa Frölings värld började falla samman allt mer. I programmet berättar hon om hur hon vände sig till läkare och psykologer, men där möttes hon bara av arrogans och okunskap.
- Alltså det här föraktet som jag har mött som ensam kvinna och konstnär är makalöst. Det vill jag inte att min värsta fiende ska få uppleva, säger Fröling.
 
Om man blir så dålig att man inte orkar hålla uppe huvudet själv så har det nog pågått längre än så och jag tror inte att orsaken var som hon sa att det var hennes kamp mot läkare och psykologer som gjorde att hon rasade utan snarare att hon jobbade för mycket och för hårt och för länge innan hon lyssnade på sin kropp. Hon har just skillt sig, varför sprack det? Jobbade hon för  mycket, var för lite hemma?
Sedan fick hon sitt andra barn.
Om de ifrågasatte hur hon  hon klarade barnen med mat och annat, att hon jobbade för mycket så var hon kanske t.o.m. på väg att förlora barnen. Hon talade om den ena, Tilde men den andra nämndes inte ens vid namn. Enligt Wikipedia heter hon Mira men nämndes inte alls.
Det jag satt och funderade över var att hon gick i väggen efter andra äktenskapet och var ensam med två vem tog hand om barnen då hon låg inne? Vad hände sedan med dem? Varför talade hon inte om det andra barnet? och hur ser henns kontakt med dem ut idag?

Hon sa att hon var så dålig att kroppen inte kunde bryta ner näringen hon fick i sig. Hon klarade knappt att kissa för hon inte hade någon energi.
Om man är med om en olycka så kroppen tar stryk så blir man medvetslös eller går in i koma för att kroppen skall kunna koncentrera sig på att få kroppen att överleva. Den gör inte mer än den absolut måste. Alltså inte att stå, gå, röra sig utan bara bryta ner det den måste ha för att överleva så slutar den inte med det även om man ligger i koma eller är medvetslös så får jag inte ihop det hon säger. Hon menar att hennes kropp slutade göra det den ser till att man blir medvetslös för att den skall göra. Orkar man inte så tar kroppen över och man ligger och kissar på sig. Det bara rinner över och ut, men hon hade ingen engeri att kissa. Hon fick kämpa för att klara det.
Jag minns då jag fick barn  och orken var slut då kissade jag på mig. Man klarar inte att hålla emot hon menar att det var tvärtom?

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/article16095804.ab
Robert säger:
– Men sättet hon blev bemött på, det var väldigt chockerande tycker jag. Det trodde man inte. Man trodde att vi hade bättre koll på den typen av problem och hur man ska hantera dem.
 
Vad vet de om det? De har bara hennes ord.  Det skulle kunna vara så att de såg att barnen for illa. Att hon jobbade för mycket, för hårt, var borta för mycket inte tillgodosåg deras behov. Att det var det man försökte visa henne på. Hon vägrade se situationen som den var och jobbade på tills det brast. Var det även orsaken till att det blev skillsmässa? Som sagt varför talade hon inte om barnen sin realtion till dem då och nu. Vem som tog hand om dem då och varför är det så tyst om hennes andra dotter? omhändertogs hon? Har de ingen kontakt? Eller vad var det som hände?

Sedan  berättade hon om hur hon knappt orkade hålla upp huvudet alla tyckte att det var fruktansvärt och Robert sa att det var tragiskt. Minns inte orden men han beklagade och önskade att hon fått skratta mer då svarade hon nej men vi skrattade varenda dag då hon låg inne de var så roliga.
Ursäkta jag får inte ihop det.
Hon har just berättat om hur hon nästan kröp till olika saker hon skulle delta i hur hon inte orkade hålla uppe huvudet men skrattade gjorde hon varenda dag??? det var så roligt? Jag får inte hop det.
Märk väl jag tvivlar inte en sekund på att hon haft det jobbigt men jag är inte övertygad vad gäller hur det var och orsakerna till varför.

Det är så lätt att man fastnar i berättelsen. Känner med så man tappar det logiska och missar annat som är viktigt. Som sagt var var barnen? hur var det för dem? Vem tog hand om dem? Varför talar hon inte om dem? Det skapade frågor hos mig som ingen gav svar på och ingen ställde.
Nej jag får inte ihop det.

lördag 19 januari 2013

Barnperspektivet i Sverige

I går var jag på träff med entt antal underbara människor.
Det resulterade i att vi nu satt ihop en styrelse och tanken är att det skall bli början till en ny organisation som skall jobba med barn frågor. Vi skall även försöka lobba ihop flera som jobbar för samma sak under samma tak så att säga.
vi får väl börja med en förening som sedan övergår i att bli organisation då vi fått tillräckligt med medlemar. Återkommer så fort hemsidan är offenligt. Har även en grupp på FB på gång där man kan gå med och se vad vi gör.
Så spännaden det har jag drömt om snart två år. Hoppas att vi ror det i land.

Var i en tidning igen häromdagen. Inte jag men en artikel om oss eller det jag gjort kämpat för och vad det lett till.
Det är en tidning man måste prenumerara på finns både i nät och pappersbilaga. Lägger ut artikeln då jag fått en variant jag kan scanna in och lägga ut. Delar av den ser ni om ni följer länken http://d-intl.com/sv/articles/sweden/2013-01-17/familjehemsmammas-kamp-ledde-till-ny-lag

torsdag 17 januari 2013

Fel ställd fråga

Dagens rubriker rör sig väl mest om uppdrag granskning igår som tittade på barnfattigdomen i Svergie. 
Kritiken lät inte vänta på sig.

Tyckte att det var svårt att förstå vad syftet med programmet var.
Var det att visa att det inte fanns så mycket fattigdom som det påstås eller var det att visa på att organisationer ljuger om siffror för att få mer bidrag?

Min tanke är väl mer vad organisationer som får pengar till utsatta barn i Svergie gör med dem?
Majblomman har ju där enskillda kan begära extra pengar vid behov.
BRIS kan barn ringa till men ingen av dem får lägga sig i. Agera i enskillda
ärenden.
Men andra.
En mail konversation med ett antal orgaisationer som jobbar med barnfrågor visar det sig att det är få som överhuvudet taget gör något för barn i Sverige
Mailkonversationen kan ni läsa här http://sofiarappjohansson.se/varldens-barn-och-sveriges-ungar/
Radiohjälpen, SOS barnbyar, Röda korset, Rädda barnen. Ingen av dem (med ett undantag) hade någon satsning för barn i sverige. Rädda barnen hade en satsning för barn som utsats för sexuella övergrepp.
Det gjorde att en kompis mailade ytterligare ett antal organisationer på min begäran men vi fick samma svar.

Vad gör de för alla pengar? Det är kanske det man skall göra ett program om...

LÄGGER TILL LITE:
Som sagt kritiken lät sig inte vänta. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16085733.ab
Nu protesterar Tapio Salonen som är professor i socialt arbete vid Malmö högskola och säger att man inte tagit reda på bakgrundsfakta.
Enligt honom finns två vedertagna definitioner av fattigdom. Antingen lever familjen på försörjningsstöd eller så har man en väldigt låg disponibel inkomst. För en ensamstående med ett barn var den summan år 2010 11 453 kronor i månaden eller 17 457 kronor för en familj med två vuxna och två barn. De pengarna ska då räcka till bostad, mat och allt annat nödvändigt.
De här definitionerna ligger till grund för Rädda barnens rapport om att 242 000 barn lever i fattigdom.
– Jag bara konstatera att man bortser från den här kunskapen i "Uppdrag granskning". Man kan betraktas som fattig även om har kläder och mat för dagen.
 
Även en "fattig" bloggerska höjer rösten:
http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/familj/article16086553.ab
Ta mig som exempel. Arbetssökande sedan länge, spridda skurar mellan jobben, sjukskriven på grund av njurproblem sedan i höstas. Kan ej jobba - har jobbat så lite att jag inte har rätt till sjukpenning längre.
Moment 22.
Om jag och mina barn inte hade haft vänner, släktingar och andra stöttande personer i vår närhet, om inte jag hade fått hjälp av Frälsningsarmén, Svenska Kyrkan och andra organisationer, nu när verkligheten är sådan att fattigdom inom socialvården baseras på siffror och inte på verkligheten så hade vi inte kunnat fira jul. Barnen hade inte kunnat få födelsedagspresenter. Vi hade sedan länge varit vräkta på grund av obetalda hyror
I dag, ett par dagar före barnbidraget och den eventuella lönen, lever vi på lånade pengar för att kunna köpa bröd, mjölk och, ja det viktigaste.
Jag röker – erkänner detta, men har inte varit på krogen på flera år – och barnen har det mesta de behöver. Men jag har inga vinterskor som kan anses tjänliga; jag är en whitetrashmorsa från förorten och oavsett om jag hamnat här på grund av egna klantigheter så är det aldrig, aldrig mina barns fel. 

Ja nog finns de... som sagt frågan var vad syftet med programmet var`?

onsdag 16 januari 2013

Annonser

Ibland blir jag både arg ledsen och besviken då jag ser hur en del männsikor har en tendens att förstöra för sig. De har stöd och hjälp och har kommit så långt och sedan plötsligt är det som de inte fattar sitt eget bästa.
En vän sa engång att man inte kan bära den som inte vill gå själv och det är nog så men frustrerad blir jag ändå. Stötta kan man men...

Familjen hem behövs överallt. För att få dem tar man till olika metoder
Hittar denna artiklen. http://www.sydsvenskan.se/omkretsen/staffanstorp/familjehem-for-barn-sokes/
Det är Staffanstorp som tar till nya grepp.
Kommunerna har på senare år haft allt svårare att hitta familjehem till barn och unga. Staffanstorp satsar på nya grepp och värvar via sociala medier som Facebook och reklamfilm på Youtube
Kampanjen premiärvisades för pressen i kommunhuset på torsdagen av socialnämndens ordförande Liliana Lindström (M) och hennes medarbetare inom socialtjänsten
”Har du gröna fingrar?” lyder kampanjens huvudfråga. Det handlar inte om blommor, utan om att hjälpa barn att växa upp i en trygg miljö.

Spännande sedan är det en länk till deras hemsida http://staffanstorp.se/familjehem/2012/09/12/grona-fingrar/

tisdag 15 januari 2013

Kris... fortfarande

Då är det ett antal artiklar på gång igen. En debatt och en runt oss. Sedan är det lite program på gång, om det blir som planerat.

Hittar en ledare http://helahalsingland.se/ledare/1.5480906-nar-samhallet-sviker-de-redan-svikna
runt radioprogrammet häromdagen med Den fastspända flickan

Skribenten skriver om hur man skapar ett senario för att ingen skall tro att det är så illa.
Om hur samhället sviker de redan svikna. Där verkligheten överträffar skakande fiktion som Stieg Larssons "Män som hatar kvinnor" på ett sätt ingen trodde var möjligt.
För hur ska en trasig 17-åring tjej som är placerad på hvb-hem för det hennes förfärliga uppväxt gjort henne, bli trodd?

Till och med personalen sa till polisen atthon inte var trovärdig. Dessa barn kan man alltså göra vad man vill med för ingen tror det ändå.
Hon fortsätter:
Författaren och debattören Sofia Rapp Johansson är dock skeptisk. Med sin bittra erfarenhet av att bo i familjehem med grava missförhållanden är hennes skepticism förståelig. Hon befarar att lagen blir en pappersprodukt som kommunerna inte har någon möjlighet att leva upp till, eftersom socialsekreterarna är för få och socialtjänsten över lag saknar resurser. Hon anser också att det ska kosta för kommunerna när en placering misslyckas. Att inte staten ska betala skadestånd, utan den placerande kommunen.
På elevhemmet i Täby där "Nora" utnyttjades och vanvårdades, betalade placerande kommun 4800 kronor per dygn, för varje barn.
 
Jag hittar en annan ledare som skriver om haveriet inom socialpolitiken
http://www.nsd.se/opinion/ledare/artikel.aspx?ArticleId=7392198
Jag undrar ju när de ansvariga kommer börja ta det här på allvar.

måndag 14 januari 2013

Fler berättelser

Berättelserna fortsätter att strömma in.
Vad sägs om en 8 åring som flyttades i förra veckan. Han omplacerades ifrån det hem där han bott under hela sin placering. 3 1/2 år Han har ADHD och familjehemmet hade begärt stöd då omplacerades han till ett jourhem med motivering att familjehemsföräldrarna var slitna. Man kan undra varför de inte satte in stöd istället. Bio pappan hoppas att få hem honom så där har de inget stöd. På soc säger cheferna att det var ju tragiskt men man litar på sin personal att de gör en rätt bedömning.

Ett annat ärende två placerade barn där mamman begärt hem den ena, den äldsta. Hon säger ju då egentligen att hon inte klarar två. Den yngsta vill för den delen heller inte flytta. Hon har inte ens kunnat visa att hon är drogfri under hösten. Hon fick nej, man delar inte på syskon så nu begär hon hem båda.

Ett ärenden där man tar två barn mamman har suttit i nämnd och nu har de hon suttit med tidigare inom politiken tagit beslut om att ta hennes barn.  Där sitter dessutom föräldrar till barnens klasskompisar.
Mamman har dessutom varit politiskt ansvarig för den tjänsteman som nu tar belutet som på soc är Bitr.avdelningschef. Samma person är dessutom medhandläggaren i ärendet tillsammans med sin dotter som är handläggaren i Lvu-ärendet.
Vice ordförande är gift/sambo med en till som sitter i socialnämnden och en annan av ledamöterna är gift med nämndsekreteraren.
Nog är det märkligt. De anklagas för att ha diagnoser som knapåpt finns och då BuP konstaterar att de inte har dessa diagnoser så säger man att då har de nog något annat....

Nu får det vara nog vi måste göra något...

söndag 13 januari 2013

Skyll dig själv... inte så illa egentligen

I går tittade vi som så många andra på stjärnorna på slottet.
Brukar faktiskt inte se det men igår var vi trötta och det var inte så mycket att välja på tyckte vi.
Det var Philip Sandén som var värd.
http://www.svt.se/stjarnorna-pa-slottet/det-gor-bara-ont
Han berättade hur han blivit kär i en annan och lämnade sin familj, sina barn, två söner. Han berättade om hur ont det gjorde då han sedan träffade dem och de skulle skiljas. Hur onaturligt det var.
Claes Malmberg höll med. Det blev som ett stort hål efteråt.  Han hade varit i samma situation och beskrev även han hur jobbigt det var och hade varit.
http://www.expressen.se/noje/en-smarta-man-far-lara-sig-leva-med/
Philip beskrev hur han sedan tyckte att smärtan var hans straff
– Din dumma jävla idiot, där får du. Det är ditt straff grabben. Du som älskar barn och älskar dina egna barn över allt på jorden, du ska inte alltid få vara nära dem, säger Philip i programmet.
 
Han beskrev en gång då han inte tyckte att han sagt hej då tillräckligt och hur han bara skrek rätt ut Stopp. Han ville ha dem en liten stund till.
Vi tittade på varandra och sa samtidigt: "grabben du har ingen aning om hur det kan vara".
Det där är ingenting. Inte för att bagatelisera hans känslor men; han valde själv att gå. Han träffade sina barn även om det inte är så ofta han ville. Han visste att och när han skulle få se dem igen.

Vi visste inte ens att vi skulle förlora dem. Vi visst inte när eller om vi överhuvudet taget skulle få se dem igen och så är det fortfarande. Vi tvingas se på då barnen mår allt sämre och sämre utan att få ingripa. Trots att vi vet varför de mår dåligt. Ju sämre de mår ju mer sällan får vi träffas trots att dt är oss de längtar efter så de mår så dåligt. Det är ren tortyr.  Jag trodde inte i min enfalld att barn kunde hanteras som "våra" i Sverige. Jag trodde att någon skulle ha makten att gå in och sätta stopp för dethela. Men så verkar det inte vara. Det värsta är att berättelserna fortsätter att strömma in....

lördag 12 januari 2013

100 kr i timmen för att umgås

Jittade en tänkvärd text:

Sonen: Pappa får jag fråga dig en fråga?
Pappan: Ja, vad är det?
Sonen: Pappa, vad tjänar du i timmen?
... Pappan: Det har du inte med att göra, varför frågar du sånt? Svarade pappan argt.
Sonen: Jag vill bara veta, berätta va du tjänar i timmen!
Pappan: Om du absolut vill veta de, så tjänar jag 100 kr i timmen.
Sonen: Ohhhh :( Får jag 50 kr?
Pappan svarade förbannat: om den enda anledningen till att du fråga är att du ska få låna pengar för att köpa något fånig leksak eller något annat skit så kan du gå och lägga dig med detsamma i ditt rum! tänk på varför du håller på att bli så egoistisk, jag arbetar hårt var dag för att tjäna pengar och så uppför du dig så barnsligt!!!

Den lilla pojken gick till sitt rum och stängde dörren.

Mannen satte sig ner, och blev ännu argare över pojkens fråga. Hur vågar han ställa såna frågor för att få pengar? Efter ca. 1 timme hade pappan fallit till ro och började tänka: kanske va de något som han verkligen behövde dom 50 kronorna till, för pojken bad väldigt sällan om pengar Han gick till pojkens rum och öppnade dörren....

Sover du, min son? frågade han
Nej pappa, jag är vaken.
Jag har tänk, kanske va jag lite hård mot dig innan, det har varit en lång dag och jag lät min frustration gå ut över dig, här har du dina 50 kronor du frågade om!

Pojken satte sig upp och log, "åååhh, tack pappa!"
så lyfte han sin kudde och tog upp några skrynkliga pengar.

Pappan såg att pojken redan hade pengar och började bli arg igen.
Varför ville du ha mer pengar när du redan har?!! frågade pappan.

Den lilla pojken började räkna sina pengar och så tittade han upp på sin pappa:
"för ja inte hade tillräcklit men nu har jag! pappa jag har 100 kr nu kan jag köpa en timme utav din tid sa pojken och räckte pengarna till pappan! Var snäll att komma hem tidigt i morgon, jag vill gärna äta middag med dig!.

Pappan blev förkrossad. Han la sina armar runt sin lilla son och bad honom om att förlåta honom.


Tid är en bristvara. Det finaste vi kan ge barn och andra är tid.
Gratis och egentligen så lätt...
Som jag brukar säga glöm inte bort att komma ihåg...

fredag 11 januari 2013

Vilket ansvar har myndigheter?

Det var lite mycket igår så jag hann inte blogga.

Jag börjar dagen med att surfa runt i vanlig ordning och hittar en artikel i Expressen.
http://www.expressen.se/nyheter/nora-salde-sex---ingen-pa-hemmet-reagerade/
en flicka på ett behandlingshem som där börjar sälja sex och ingen reagerar. Hon kunde vara ute sent och inge överhuvudet taget frågade vart hon varit.
Nu är det några år sedan det hände men ingen skall inbilla mig att det inte händer idag också.
Nora (som de valt att kalla henne) var tvångsomhändertagen på Roslagens elevhem, ett HVB-hem för barn mellan 12 och 17 år i Täby utanför Stockholm. Där var det meningen att hon skulle vårdas för sitt självskadebeteende.
 
Hon omhändertas alltså av myndigheter och i deras vård blir henns problem större än de var tidigare. I deras vård, under deras ansvar våldtas hon av andra myndighetspersoner.
- Det var där det började. Jag hade inte gjort det innan, prostituerat mig. Jag skulle aldrig i min vildaste fantasi ha prostituerat mig innan jag blev placerad, säger Nora till Ekot.
Då det kom fram hade personalen t.o.m försökt övertyga polisen om att hon inte var trovärdig.

Min fråga är vem har ansvaret? Vem har ansvaret då barn omhändertas och far ännu mera illa i myndigheternas händer än de gjorde innan?
Det räcker inte med att konstarera att det hänt och beklaga
Håkan Ramstedt är vd för Roslagens elevhem och menar att man har lärt sig mycket av det som hände.
- Det är klart att det är bedrövligt att få höra det här, säger han till Expressen.
Kan du garantera att något sådant här inte skulle kunna hända i dag?
- Man kan aldrig garantera något sådant.
 
Ja vad säger man? Jag blir alltmed matt. Känner mig maktlös eftersom ingen verkar vilja ta det på allvar. Barn dör på insidan. De tappar tilltron till vuxenvärlden, de tappar tron på sig själva eller att de kan.

Sedan vill moderaterna ta bort straffrabatten för ungdommar. http://www.expressen.se/nyheter/moderaterna-vill-slopa-straffrabatt-for-unga/
Jag tycker självklart att alla skall få sitt straff, att det skall bli konsekvenser då man gör något fel men jag undar hur mycket insatser man sätter in för att ungdommen inte skall hamna i brott eller sedan skall hålla sig ifrån brott? hur mycket chanser har de haft innan? har de haft någon som ställer upp för dem? Finns där?

Var för många år sedan med i en besöksgruppp på ett av de tyngsta fängelserna i landet. En av de första gångerna träffade jag tre män. De kom in på rad, var artiga och hälsade i hand. Det var far och två söner. Mamma satt på Hinseberg ett av landets kvinnofängelser. Då de väl avtjänat sina straff vad skulle de haft för möjlighet att anpassa sig till ett liv utan brott? förmodligen små.

Sedan hittar jag en artikel runt mamman som beställt våldtäckter av små barn. http://www.expressen.se/kvp/atta-ars-fangelse-for-barnvaldtakter/  Där han fått andra att utföra våldtäckter mot barn mot betalning och ju värre det varit ju mer betalt har de fått. Ju värre saker de har hittat att stoppa in i deras små kroppar, ju virdigare det varit för dem ju mer betalt har de fått.
Barnen har vait mellan 6-10 år.
Jag har inte ord.
Kastering och släng in honom någon stans och glöm nyckeln känns väl som ett för milt straff.
Åklagaren yrkar på 14 år men det blev 8 år. Vet ju att många inte sitter mer än halva tiden. Kommer ut efter halva tiden på grund av gott beteende eller på grund av halvtidsregeln eller vad den nu kallas.

onsdag 9 januari 2013

På radion igen

 Det var en "debatt" med en riksdagsman Jan E (M) som motionerat om att utsatta barn borde ha ett ombud. Han fick inte igenom det men nu är det åtminstonde någon annan kollega som kan granska. (tror att det inte får så mycket effekt eftersom det kollegiala är för starkt) Han hade hört av sig till press då stärkt stöd för barn och unga kom och talade om att han faktiskt varit med och påverkat. Att vårt ärende var en av anledningarna. Jag fick frågan om jag ville bemöta och tala om vad jag tyckte och jag var inte sen att nappa. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=5402632
Till hans försvar skall läggas att han försöker, har försökt att påverka. Att han inte sitter i socialutskottet så det är inte ens hans frågor. Så mycket debatt kanske det inte blev, vi tycker alltså rätt lika även om det låter som om han försvara det hela. Mer en diskussion runt vilka brister det är och vad man skulle kunna gör mer. Har fått kommentarer att han fick för mycket tid men att jag var påläst och kunnig. Tack. Man gör sitt bästa.  De klipper ju som de vill så mycket var inte med.

Sedan är det fortsättingen runt Hadille.
Ringde aldrig Hadilles fostermamma för att få första hands info då hade jag vetat alltihop direkt .
http://www.expressen.se/kvp/haddiles-foraldrars-besok-skjuts-upp/
Umgängnet med föräldrarna är inställt för bio mamman är sjuk. Sedan hade många missuppfattat och trodde att umgänget med tösen och mamman skulle vara hemma hos dem men så är det inte.

Det händer på lite olika fronter.
Nu är det en pappa som anklagats och dömts för skakvåld som begär resning.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/domd-for-skakvald-far-resning_7805968.svd
Ok det innebär ju inte att han går fri.
Jag vet heller inte om han är oskyldig men jag vet att det är att det är samma symptom, samma skador som på många förtidigt födda barn med blödningar i huvudbotten och svullnad i vissa delar av huvudet (på insidan) m.m. Eftesom jag har kontakt med en familj som anklagades för det men som i förtvivlan fick tag i en expert utomlands. som kunde vittna till deras fördel. Det satte stenen i rullning då det gäller fler fall. Mamman i det äredent var ju med mig en av gångerna till riksdagen.
Undrar hur många sådanna fall det finns.

I kväll kommer det att gå ett program på Dokument inifrån i SVT2 Det handlar om Bengt och hans bror Kent Sänd. Båda har växt upp på barnhem. Tre veckor efter inspelningen tog Kent sitt liv. Hans bror tror att det blossade upp så mycket minnen att han inte orkade längre. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article10717251.ab

Som sagt vilka spår hanteringen av barn får kan ingen förutspå. Det enda man med säkerhet kan säga är att barn far fruktansvärt illa.
Må gud hålla sin hand över "våra små" och beskydda deras psyke så de orkar stå ut med hanteringen de tvingas utstå.

tisdag 8 januari 2013

Debatt i kammaren

Då är det Hadille igen. Nu skall nu hon provbo två dagar med sina föräldrar. http://www.expressen.se/kvp/haddiles-ska-traffa-sina-foraldrar/
En handläggare skall vara med och se hur hon reagerar.
Det är inte klokt.
Ingen skulle komma på tanken att göra så med vuxna.
Att ta två vuxna och sedan plockar ihop dem under två dagar och står de ut så bestäms att de kan leva ihop resten av livet. Det vore smidigt för en del men helt oacceptabelt för de allra flesta. 

Fler och fler kändisar väljer att berätta om sin uppväxt. En uppväxt i missbruk och missär. Clas Malmberg är sist i raden http://www.expressen.se/noje/extra/claes-malmberg-om-sin-pappas-alkoholism/ Han berättar hur det påverkat. Hans pappa söp ihjäl sig vid 45 års ålder. Så klart att ens uppväxt påverkar. Han själv har missbrukat och han har fem barn med fyra olika kvinnor.

Hittar ännu en artikel till runt föräldrar som mördar sin partner. http://www.newsmill.se/node/48514
Hon tar även upp den nya lagen som trädde i kraft d 1 januari som faktiskt inte är en ny lag utan bara tillägg till lagen som finns.
Men enligt en undersökning gjord i december så finns det ingen beredskap från kommunerna för att ens sjösätta de nya tilläggen.
Alltså blir det bara ytteerligare en verkningslös lag.

Hon berättar även om ett ärende som hon har kontakt med. Trots att lagen säger att barn skall komma till tals nekas en 14 årig pojke att tala om vad han vill. Hans ombud protesterar inte ens.
Som sagt vad hjälper det att lagen säger att barn skall komma till tals eller att de skall höras? Om ingen lyssnar eller vill höra. Om man struntar i det blir det ju inga sanktioner.

Hon skriver om ett annat ärende där man drar fel slutsatser. En mamma ber om hjälp då morfar dött och barnet är väldigt ledsen. De gör en annan bedömning och tar barnet. Istället för att få hjälp i sorgen utsätts barnet dessutom för en separation ytterligare. Ärendet är anmält till socialstyrelsen.

Som sagt vad hjälper det om lagen inte följs? Om det inte händer något då lagar mot barn bryts? det måste bli konsekvenser.

Utifrån Aftonbladets artikelserie väcks fler och fler röster inom riksdagen för en lagförändring. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16032578.ab
Agneta Luttropp (MP), ledamot i socialutskottet har fått OK från Maria Larsson att väcka frågan i kammaren. Hon tar faktiskt upp att det måste gälla alla föräldrar som mördar så vida det inte handlar om nödvärn. Bravo det finns ju faktiskt undantag. De som bara försvarar sig och sina barn men det går fel.

Nu kommer även Maria Larsson tillsammans med Beatrice Ask med dett debatt inlägg. http://www.aftonbladet.se/debatt/article16030661.ab De kräver att socialnämndenras ansvar skall ses över.
Genom 2006 års vårdnadsreform tydliggjordes att det är barnets intressen som måste stå i fokus. Vidare klargjordes i reformen att domstolar och socialnämnder vid bedömningen av vad som är bäst för barnet särskilt ska fästa avseende vid risken för att barnet utsätts för övergrepp eller annars far illa.
Regeringen underströk att socialnämnden som regel ska väcka talan om överflyttning av vårdnaden när en förälder har dödat den andra föräldern. Någon ”automatisk” domstolsprövning av vårdnadsfrågan i till exempel familjevåldssituationer infördes dock inte, utan socialnämnden gavs ett viktigt ansvar.
 
De säger:
Regeringen gav därför , strax före jul, Socialstyrelsen i uppdrag att kartlägga i vilken utsträckning och i vilka situationer socialnämnden tillämpar möjligheten att väcka talan om vårdnadsöverflyttningar i samband med att det förekommer våld i familjen eller den ena vårdnadshavaren har dödat den andra. I uppdraget ingår att kartlägga vilka riktlinjer och rutiner som finns i kommunerna när det gäller vårdnadsöverflyttningar i denna typ av situationer. 
Syftet med uppdraget är att bedöma om socialnämndens ansvar för att uppmärksamma behovet av en vårdnadsöverflyttning behöver tydliggöras eller utökas. Med utgångspunkt från kartläggningen ska Socialstyrelsen lämna förslag till sådana åtgärder. Uppdraget ska redovisas senast den 1 november.
 
Som sagt vad hjälper det att lagen säger om det inget händer då de låter bli?
Varför skall det bara gälla barn till vårdnadshavare där den ena dödar den andra. Varför skall det inte gälla alla barn där vårdnadshavare förstör för barnen i rent oförstånd? För att de inte kan eller vet bättre. För att de inte är kapabla vilket är orsaken till att man tagit barnen från första början.

Återigen utgår man ifrån föräldarna istället för barnen.
Föräldrar som dödar skall förlora sin rätt. Men varför utgår man inte ifrån barnen. Barnens rätt till trygghet, barnens rätt till sina föräldrar om det handlar om nödvärn.

Men varför inte se över hela socialtjänstlagen det är ändå ett plåsterverk som ändå inte fungerar?

måndag 7 januari 2013

Vad hjälper det när ingen lyssnar

Nu höjs rösterna med krav på förändring.
Caroline Zyber (KD) vill att man måste ser över vårdnadsfrågan.  http://dodadekvinnor.aftonbladet.se/2013/01/riksdagsledamot-kraver-lagandring/
Jag hoppas att det även gäller barn som är placerade.

Det är fler som reagerar
http://bloggar.aftonbladet.se/janhelin/2013/01/sondagskolumn-40-om-nar-pappa-mordar-mamma-och-varfor-lagen-maste-andras/
Nu vill man ta ifrån vårdnande från föräldrar.
Samma sak som jag ock många med mig drivit i flera år.
Men bara för dessa barn, de som har föräldrar som mördat. 
Men det gäller ju även barn som "våra" som är så små då de placeras att de får hela sin anknytning hos familjehemmet. Även dem kan vårdnadshavare ta ifrån allt. Ställa till det, tvinga dem att flytta.
I sammanbrottsutredningen kom man fram till att det var kontroverser mellan familjehem och biologiska föräldrar som orsakar de flesta sammanbrotten. Alltså behöver även de ingår i ett nytt lagförslag.

I sammanbrottsutredningen kom man fram till att 45% avbröts av familjehemmen. 38% av biologiska föräldrar. I inget av de hem jag har kontakt med som förldorat sina placeringar är det familjehemmen som gett upp. Ibland kan de har hotat med det för att få stöd eller visa på allvaret men hotet har inte varit på allvar.
Men räkar man efter så saknas ju flera % vem orsakar dem? handläggarna, förvaltningen?

Förra året satt jag med en riksdagsman, det var i maj och jag väckte just den här frågan. Jag fick en fråga till svar: Hur skulle han få opinion för att ta barn ifrån sina föräldrar? Jag talde om att det inte gäller föräldrar till väl fungerande föräldrar utan barn som man redan  har tagit. Nu kommer kravet från flera håll.

Problemet är att det inte är lätt här heller även om det kan tyckas så.
Talade igår med en kvinna som berättade om en familj där situationen var omvänd. Mamman hade misshandlat pappan år efter år. Tillsist slog det slint, Han försvarade sig och hon dog. Han dömdes till fängelse. Han är ju ingen dålig pappa. Skall han förlora vårdnaden eller kontakten med sina barn? Han försvarade bara sig själv och dem. Det är likadant för många kvinnor.  De står ut i många år men får tillsist nog. De försvarar sig och det går fel. Innebär det att de är dåliga föräldrar? nej. som sagt frågan är inte lätt men behöver ses över. Visst är de fallen undantag men de finns.
Det stora problemet är att socialtjänstlagen skall täcka upp allt från dessa barn till de som bor i missär. Tonåringar med sina behov och spädbarn med sina. Men socialtjänstlagen skall även täcka in äldrevård, behandling och rättigheter för svagbegåvade eller sjuka mäniskor. Det går ju inte.
Vi behöver en egen lag för omhändertagna barn.

Artiklarna fortsätter. Nu är det DN som berättar att brott mot barn inte stoppas i tid.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/misshandel-av-elvaaring-fick-fortsatta
Trots anmälningar och trots att barnen slår larm händer inget. Eller så tar det för lång tid. en 11 åring talar om för skolkuratorn som anmäler men det tar 9 månader  innan man började med utrednignen. Lägg sedan till tiden för utredning ... Under hela tiden tvingas pojken bo kvar och misshandlades.  

De fortsätter med en utredning runt att anmälningar runt barn tar för lång tid. http://www.dn.se/nyheter/sverige/brott-mot-barn-utreds-for-langsamt
”Polisen vill inte hjälpa mig”, berättade en flicka i rapporten som fick vänta ett halvt år på att bli förhörd om att hon skulle ha blivit våldtagen.
 
– Det handlar om hundratals barn som blir väldigt illa behandlade av rättsväsendet. Man behöver inte vara särskilt insatt för att förstå vad det innebär för barnen, säger Åsa Landberg, psykolog på Rädda Barnen. Hon har skrivit rapporten ”Brott mot vuxna går före”, som visar utredningstiderna i fjol.
Enligt reglerna ska utredningar om brott mot barn bedrivas skyndsamt och högst ta 90 dagar. Tanken är att samhället ska reagera extra snabbt när barn är utsatta för brott, för att de ska kunna gå vidare i livet. Men verkligen ser ofta annorlunda ut.
DN har nu  granskat utvecklingen under 2012. Det visar sig att barnutredningarna fortfarande tar alldeles för lång tid.
För hela landet låg medianvärdet på 65 dagar, vilket är tre dagar sämre än i fjol.
Nu skall alla barnärenden bort innan mars 2013.

Barn skall höras enligt lag. De skall ha rätt att komma till tals.
Men vad hjälper det när ingen lyssnar?

söndag 6 januari 2013

Psykisk misshandel

Artikelserien i aftonbladet fortsätter
http://dodadekvinnor.aftonbladet.se/2013/01/dag-4-fallet-lisa/
Idag är det 4 åriga "Lisa" som ser sin pappa döda mamma. (Då var hon bara 11 månader) Hon får först bo hos sina morföräldrar där hon redan bodde mer eller mindre bara för att mamman kände sig hotad av pappan och hon inte ville att flickan skulle hamna mitt emellan.
Det är av ”yttersta vikt” att flickan inte flyttas, skriver förvaltningsdomstolen i en dom, som fastslår att morföräldrarna är Lisas främsta anknytningspunkt.
 
Det går tre år och sedan rycks hon ändå ifrån dem. En ny handläggare som gör en ny bedömning. Eftersom de, som vi räknas som familjehem så är de inte part. Har inget att säga till om och tvingas stå brevid och se på.  
Flickan flyttades till ett jourhem Där skall ett barn bara bo max 3 månader men hon är kvar. Det kan jag väl i och för sig tycka är bra att hon inte flyttades ytterligare en gång  men familjen morföräldrarna som hon efter tre år börjat se som sina föräldrar rycktes bort. Hon förlorade alltså mamma två gånger kan man säga. Vad händer innuti ett sådant barn? Som behandlas på det viset? Hur skall hon kunna lita på någon igen? Hur skall hon känna tilltro till vuxenvärlden?
Aftonbladet har läst handlingarna. I sak anmärks att huset är kallt, stökigt och att en av toaletterna saknar tvättfat. Familjen har skulder de betalar av på.
 
Vem har inte skulder? och om man har tvättfat i andra utrymmen behövs det kansek inte vara i alla. Och vad har det med flickans mående att göra?  Inget som har med föräldra förmågan att göra.
Socialtjänstens resonemang går ut på att hemmet inte är tillräckligt bra för Lisa,
 
Det visar bara hur stark myndigheternas makt är hur mycket makt en enskilld handläggare har. Ingen som kan eller får ifrågasätta. Ingen som har makten att gå in i enskillda ärenden.
Även jag har ett sådant ärende. Det har varit uppe i press och socialstyrelsen har krittiserat men vad hjälper det? Ingenting.
Lisa träffar familjen två timmar var 14:e dag och under övervakning. Mormor och morfar har förbjudits nämna för Lisa att de vill ha hem henne.
Samtidigt får de rådet av barnpsykologerna att inte dölja sin längtan – Lisa får inte tro att hon övergivits.
 
De träffas övervakat ett par timmar var fjortonde dag. Övervakat precis som om de vore brottslingar.
Den familj jag har kontakt med får inte träffa sitt barn, sitt barnbarn alls.

Man säger till familjen i artikel att de inte får tala om att de saknar, längtar eller vill att hon skalll komma hem igen. Precis som de till och från sagt till oss.
Personer som säger sådant, bestämmer att man inte får skall inte hålla på med barn.
De har inte förstått grunderna för hur barn fungerar. De har inte förstått hur mäniskor fungerar. Att känna sig övergiven är så fruktansvärt att det går inte att sätta ord på. Ett barn som längtar och inte får känna att de är efterlängtade, saknade. Som längtar hem men de som de längtar efter får inte tala om aatt de också längtar.
Kan man kalla det annat än psykisk tortyr?
Nej Jag anser inte det.
Och det är vad myndighetspersoner sysslar med varje dag. utan att kunna ställas till svars.

lördag 5 januari 2013

Man väljer vad man vill höra

Aftonbladet fortsätter sin artikel serie runt barn till föräldrar där den ena dödar den andra men fortsätter att behålla vårdnaden. Den ena hårresande historien efter den andra.
När skall de ansvariga i regeringen ta det på allvar?

Hörde om ett försök där man lät en kille bo i en lägenhet ett tag. Han fick spela trummor högt och på fel tider. Grannarna gick ihop knackade på och klagade. Gång på gång. Ensamma eller tillsammans.
Sedan lät man en familj flytta in och spelade upp ljud så det var tydligt att någon misshandlade någon. Ljudet var lika högt och borde ha varit lika störande men ingen reagerade. Ingen knackade på och ingen agerade överhuvudet taget.

Det finns familjer där alla visste att pappan slog både barn och mamman Mamman sa att hon var säker på att hon skulle dö men ingen lade sig i. Ingen reagerade. Ingen gick emellan. Till sist blev det som hon trodde.
http://www.svt.se/nyheter/#sverige/mamma-sade-jag-kommer-att-do?&_suid=1357389266676026979354243986775
Hon dog. Hon slogs ihjäl och barnen förlorade sin mamma.

I barnombuddsmannens undersökning runt utsatta barn 2010 var det som var tydligast, som de flesta talade om, att ingen lyssnade. Att ingen hörde dem eller var intresserade av vad de hade att säga.

Gång på gång kommer det fram att barn inte hörs. http://dodadekvinnor.aftonbladet.se/2013/01/syskonen-tvingades-isar-efter-mordet-pa-mamma/
Syskon tvingas isär och tappar kontakten.
Killen berättar att han inte vet hur en barndom skall vara http://www.aftonbladet.se/webbtv/intern/article15935406.ab

Vad hjälper det om ett barn får en egen handläggare om de inte träffas eller den lyssnar?
"Våra" hade ju en egen handläggare men vad hjälpte det?
Vad hjälper det om de skulle få licens om de inte gör ett ba jobb?
Vad hjälper det om man gör utredning efter utredning om de inte håller måttet, inte lyssnar till eller tar till vara barnenst önskan.
Eller som i vårt fall tar beslut utan att göra utredning om det alls är möjligt. Det de planerar.
Det är lika fel att låta bli som i ärendet med tjejerna från Töreboda. de som var med på kalla fakta.
Man lät bli att lyssna. Lät bli att höra. Vad hjälpte det att de hade en egen handläggare.

Det jag tror skulle fungare bäst är konsekvenser och rejäla sådanna. Det måste kosta att göra fel medvetet.

fredag 4 januari 2013

Föräldrarätt kan förbrukas

Barn far illa i hela världen.
http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/anderslindberg/article15995600.ab  FN ser på då barn dör
Den 11 maj 1995 gick bosnienserberna in i Srebrenica. FN som lovat att skydda staden ­hade bara en ­liten grupp holländska soldater på plats. De gav upp.
Under några dagar mördades över 8 000 män och pojkar i det värsta massmordet i Europa sedan andra världskriget. Kort därefter föll Zepa, ett annat FN-skyddat område. Det som till slut gjorde att FN agerade med kraft var en enstaka granat­attack, den 28 augusti samma år, mot en brödkö i Sarajevo som dödade 39 människor.
Först då lyfte Natos stridsplan och ­satte stopp för mördandet, över tre år ­efter att det börjat.
 
Jag anser att det är likadant här i Sverige. Regering och riksdag tar heller inte tag i problemen på allvar.

De senaste dagarna har det stora samtalsämnet varit barn som bevittnar hur deras föräldrar dödas.
http://dodadekvinnor.aftonbladet.se/2013/01/3-ariga-alexandra-sag-sin-mamma-bli-yxmordad-i-koket/
Ofta är det den ena förälder som slår ihjäl den andre men får behålla vårnaden över barnen. Barn som i många fall fått bevittna morden.
http://dodadekvinnor.aftonbladet.se/2013/01/dag-1-nyhetstext/
• 179 barn under 18 år förlorade sin mamma i ett mord eller dråp.
• För 126 av barnen var det pappa som dödade och de förlorade i praktiken båda sina föräldrar eftersom pappa fängslades eller tog sitt eget liv.
Granskningen visar också hur utsatta barnen varit.
• 63 barn var hemma när mamma dödades.
• 33 barn såg mordet.
• Minst sju barn hittade sin mamma.

Tänk att ha fått se sin pappa slå ihäl mamma och sedan skall han ändå bestämma över vad som händer mig.
• För fyra av tio barn är pappan fortfarande vårdnadshavare.
• I mer än vart tredje fall har det uppstått problem som är kopplade till vårdnaden om barnen.
Kartläggningen visar flera exempel på hur pappan kan styra barnens liv från fängelset. Han kan bråka om valet av familjehem. Han kan konstra om skolbyten och göra det svårare att söka vård och ta ut medicin eller vägra skriva på passansökan.


Det spelar ingen roll om det skulle vara mamma gjort samma sak. Det förekommer även det trots att det är mer ovanligt.
Barnen tillfrågas inte. De tvingas till kontakt eller umgänge.

Det finns också hårresande exempel på när pappans rättigheter går före barnets bästa.
• En pojke som sett sin mamma mördas tvingades under många år sova över hos sin pappa i fängelset. Först när socialsekreteraren byttes ut upphörde besöken och det blev uppenbart att pojken varit livrädd för sin pappa.
• En flicka hade under flera år telefonkontakt med sin pappa i fängelset. Han förklarade för sin dotter att det var mammans fel att han mördade henne. Till slut sa BUP ifrån och samtalen stoppades.
Barnen själva är inte alltid tillfrågade om vad de vill och behöver. Många känner sig svikna och övergivna.
– Jag ville inte ha någon hjälp först, sen var det ingen som frågade igen, säger ett barn i Aftonbladets undersökning.


Vad händer med sådanna barn på insidan? De dör. De tappar tron på sammhället, på vuxenvärlden.
http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/brottstraff/article15982565.ab
Och samhället de bestämmande ser på utan att agera. Precis som FN ser på utan att agera.
I aftonbladet skriver en ledare
http://www.expressen.se/ledare/fler-svenska-barn-borde-adopteras/
Det är svårt att tänka sig sämre vårdnadshavare än pappor som mördat sina barns mammor.
De barnen borde adopteras bort.

Han fortsätter:
Att ta ifrån föräldrar sina barn är ett stort ingrepp som måste övervägas noga - om inte annat visar vanvårdsutredningen vilka katastrofala följder myndighetsbeslut kan få för barn. Men tidigare misslyckanden får inte bli en orsak till passivitet när barn far illa i dag.
För en barndom är mycket kort. Och går inte i repris. I väntan på att föräldrarna kanske, kanske ska få ordning på sina liv förvägras många barn i dag trygghet och stabilitet under sin uppväxt. För vad är egentligen det största ingreppet i ett barns liv: att adopteras bort tidigt till en familj eller att tillbringa hela barndomen i olika familjehem?
Ulf Kristersson som leder Moderaternas arbetsgrupp om barn och socialpolitik har föreslagit att socialtjänsten bör tvingas att utreda adoptionsalternativet när den ser små möjligheter för ett barn att återvända till föräldrarna inom rimlig tid.
Det är en bra början.
Men papporna som mördat sina mammors barn visar att det också går att förverka ett föräldraskap.
Jag håller med visst kan man förverka ett föräldraskap. Men inte i lagens mening.

Även barnombudsmannen skriver
http://www.aftonbladet.se/debatt/article16017155.ab

Underrubriken:
Lagen måste ses över – barnets bästa viktigare än mördarens föräldrarätt

Och i slutet
Som barnombudsman har jag därför föreslagit regeringen att lagen ses över och att det sker en automatisk prövning av vårdnaden i de fall där en vårdnads­havare har dödat den andra. Det är alltså inte socialnämndens förmåga att väcka talan som ska vara avgörande.
Utifrån en bedömning av barnets bästa borde en sådan prövning i de allra flesta fall leda till att den förälder som dödat också blir av med vårdnaden. Barnets rätt till en trygg uppväxt måste alltid gå före förövarens föräldrarätt.

Jag håller med och det är vad jag också sagt i fyra år snart. Barnet rätt till trygghet måste väga tyngre än föräldrars rätt till sina barn. Och vad gäller föräldra rätt så kan den förbrukas.

torsdag 3 januari 2013

Jäv situationen inom socialstyrelsen

Hörde ett inslag på radion med generaldirektör Lars Erik Holm på socialstyrelsen. Det handlade om misstänkt jäv runt HPV vaccinet. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5396390
Tänkte att nu var det dags att ta tag i Jävet inom granskningsmyndigheterna ochså. jag skrebv ett brev till generaldirektören och skickade det även trill riksdagen då jag ändå höll på.
Jag skrev:

Till: lars-erik.holm@socialstyrelsen.se
Ärende: ang Jäv

Hörde dig på radion då du diskuterade jäv situation runt HPV vaccinet.
Varför agerar du inte då det gäller jävet inom gransknings avdelningarna då?
De som gransknar socialförvaltningarna. Den handläggare som ansvarade för
grasnkingen av Marks kommun, vårt ärende hade ju jobbat åt Mark, fått betalat
haft lön av Mark och hade just vid granskningen ett aktuellt pågåenden ärende
som var illa skött. Hans utredning som konsult i Marks kommun medförde att en
flicka tvingades bo i en knarkarkvart i 9 år. Hon orkade inte längre just då
han granskande så ärendet fick öppnas igen. Det var alltså i högsta grad
aktuellt. Mamman såg honom på tv och ringde socialstyrelsen och ifrågasatte
lämpligheten i att just han granskande Mark eftesom det var han som var
ansvarig handläggare i hennes ärende. (bifogar ett sådant dokument som bevisar
det, hoppas att du kan öppna annars kan vi ordna det på annat sätt) Först fick
hon inget svar alls. Men hon stod på sig kontaktade chefen men fick till svar
att de inte brydde sig om då det låg så långt tillbaka i tiden. Hon stod på sig
och talde om att det inte alls låg långt tillbaka i tiden utan i högsta grad
var aktuellt. (har även mailkonversationen och kontakat uppgifter till henne
XXXXX av henne kan du få kopior på allt) Då fick hon åter
inget svar utan nonchalerades. Vi inforemerade press som ställde handläggaren
mot väggen och han svarade att det inte var så ovanligt men om han stötte på
ett ärenden han handlagat så lämnade han bara över till en kollega, precis som
han skulle tro att en kollega skulle kritisera en kommun för något han gjort
och sedan jobba vidare sida vid sida som om inget hänt.

Vi börajde fundera över hur vanligt det var och började höra oss för. Fick
veta att då länstyrelsen hade gransknignsuppdraget så var det vanligt
föreommande att handläggare hade konsult uppdrag brevid. Det var t.o.m så att
om de satt på "två" stolar hade de mer betalt. Att inför en graksning hyrdes de
in fick rätta till det värsta och sedan ha kontakterna med
granksningsmyndighetherna och sedan gick de flesta kommuner fria.
Då socialstyrelsen tog över "förbjöds" man ha konsultföretag brevid vad jag
förstått
Vi begärde då ut namnen på handläggare som ansvarade för granskning av
socialtjänsten nu på socialstyrelsen för att se om vi kunde få fram om de
fortfaraden hade företag brevid. Man vägrade lämna ut namnen.
Efter ett idogt arbete lyckades vi ändå få ut en del. ca 90 namn. Många av dem
har vanliga namn så det är svårt att söka på dem och veta att det är just dem
men minst 6 av dem har uppdrag eller annat som man kan ifrågasätta. Flera har
alltså aktiva konsultföretag även nu.

Vad anser du om det då? är inte det en jävsituation. I den enda
gransknignsmyndighet vi har i Sverige så sitter handläggare och jobbar först åt
kommunerna de skall granskan och sedan granskar de i värsta fall sina egna
misskötta ärenden. Inte konstigt att det inte blir några konsekvenser. Vad
tänker du göra åt det?

Sedan säger de nu att socislstyrelsen inte längre har någon kritk mot Mark
http://hn.se/nyheter/omkretsen/1.1891275-lagandring-i-dag-efter-barnskandalen-i-mark
ändå har jag anmält gång på gång och flera med mig men får till svar att de
inte tar upp mina anmälningar för att Mark redan granskats. De går alltså fria
trots att de göra samma fel och värre fel. Det borde ha blivit böter med
hänvisning till tidigare kritk. Vad har man för möjligheter som enskilld
medborgare i en sådan granskningsinstans? ingen anser jag. Vad gör du som
ytterst ansvarig åt det? Press är som sagt informerad tyvärr har de svårt att
tro att det är så illa men jag hoppas att någon av dem hör av sig till dig för
att få svar på hur du kan tillåta detta.
MVH Eva fostermamman i Mark ärendet

Nu på förmiddagen tänker jag talade om det för press och hoppas att någon ringer och ställer dem mot väggen.

onsdag 2 januari 2013

Ja jag påverkar...

Jag gör fortfarande allt jag kan för att påverka. Ibland tar det tid. Oftast i det fördolda.  http://hn.se/nyheter/omkretsen/1.1891275-lagandring-i-dag-efter-barnskandalen-i-mark

Har planer på en "stor" grej på gång i slutet av januari för att bl.a. uppmärksamma vår, familjehemmens situation.
Skulle vilka ha kontakt med så många som möjligt som varit med om omplaceringar utan grund. Nya berättelser som äldre. Om ni antingen mailar era berättelser till mig på fostermamman@gmail.com eller era kontakat uppgifter så ringer jag och ni kan berätta muntligt så skriver jag ner. Ni kan också skicka kontakt uppgifter här under komentarer. Jag lägger inte ut dem.

Fick en länk till en blogg. En kvinna som sitter i advokatsamfundet. Hon är på gång att starta ett barnrättscentrum. http://annerambergs.wordpress.com/2012/04/23/ett-nytt-barnrattscentrum-ska-utveckla-barnratten/ det är många som jobbar för samma sak. Men vi behöver gå ihop. Jobba för samma sak.

tisdag 1 januari 2013

Kräv kontakt..


Lågg en natt och tänkte.  Jag tänkte på omplaceringar utan grund. Vi som familjehem borde backa och stötta varnandra. Sammanbrottsutredningen kom fram till att det var familjerna som sade upp spädbarnsplaceringar för att de plötsligt efter flera år inte skulle gå ihop med de biologiska barnen. Tror att man fått andra svar om man frågat familjehemmen. Jag har kontakat med över 80 familjehem som haft barn som omplacerats. Inget av dem har sagt upp utan har kämpat emot.

Jag önskar att (om någon är på väg att få en omplacering) man skulle kräva att få tala med det tidigare familjehemmet. Antagligen skulle vi få en helt annan version av vad som hänt och varför. Skall vi ta verkligen emot placeringar ifrån andra väl fungerande familjehemmet för att de kommit på kant med en handläggare i sin kamp för barnet? Och är det så borde vi tacka nej. Avsäga oss uppdraget. Vi borde göra det för barnens skulle som vi säger att vi vill stå upp för.

Då hade inte 13 åringen i Karlavagnen behövt flytta. Men hon rycktes upp över dagen på grund av att en mormor ansåg att det var fel att ta mobilen då hon vägrade göra läxor.
Istället får hon nu höra att fostermamman inte är hennes riktiga mamma (men det är hon ju faktiskt känslomässigt för just den tösen) eller att de, det tidigare familjehemmet gjort fel (vilket de ju faktiskt inte ens vet något om) eller att hon tillhör dem nu ( hon kommer förmodligen aldrig kännas så)

Våra hade inte flyttat om ingen velat ta emot. Nu har de flyttats två gånger.

Om vi familjehem hade kunnat samarbeta och krävt att få göra det, hade backat varandra hade flickan, 13 åringen i Karlavagnen kunnat fortsätta träffa sin familj. Få ha telefonkontakt med dem. Vi hade kunnat tala med våra inte som nu bara någon gång när organisationens personal är där och de ringer från deras skyddade telefon trots att de vet att jag har både adress och telefonnummer.
De hade kunnat underlätta umgängen genom att köra barnen till och från umgägen med oss istället för som nu då tanken är att  de skall köra dem till en personal som skall ha hand om barnen tills vi kommer eftersom de inte kan träffa oss. Det är ju en skyddsplacering. Trots att vi är ett godkänt utrett och bra familjehem som som inte gjorde fel och som även vi jobbat med skyddsplaceringar. Det är inte klokt.

Om alla vägrar att ta en omplarenig kommer inte heller 8 –åringen i Ekskjö att behöva flytta. Han som BUP säger att han kommer att gå ner sig i en depression och dö om man omplacerar honom och nämnden ändå tagit det beslutet. Kan vi inte komma överens om att ställa upp för varandra?

Kräv att få tala med och tar man ändå ett uppdrag, det kan ju vara så att familjehemmet faktiskt har gett upp, se till att barnen får fortsätta att ha kontakt med dem som är viktiga för dem.

Man kan ju även slippa otrevliga överaskningar om man talar med den tidigare familjen. Saker man inte får veta annars....  

Kan vi inte komma överens om att göra det för barnens skull.....