Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

onsdag 24 april 2013

Uppdrag granskning i kväll

Redan nu ligger det ute både i expressen http://www.expressen.se/nyheter/nu-sviker-regeringen-fosterbarnen-pa-nytt/
I kvällens "Uppdrag granskning" träder flera av de drabbade fram.
– Jag förstår inte hur någon politiker kan sätta ett datum på ett barns lidande, säger Joakim Thysell, tidigare fosterbarn, i "Uppdrag granskning" i SVT.
En http://anneskaner.wordpress.com/2013/04/24/ersattningsnamnden-nej-tack-en-krankning-ar-nog/ som borde fått ersättning skriver:
Aldrig att jag sätter mig framför ersättningsnämnden och lämar ut mitt liv, jag tror aldrig jag mått så dåligt efter ett möte som med den sk nämnden och ändå. Det var inte mitt ärende. Man möts i huset av att slussas upp till en reception för att sedan slussas vidare till förhörsavdelningen. Där placeras besökaren i ett väntrum som har allt att önska, tom husläkarmottagningen är varmare.

Därefter inbjuds offret att ta plats i förhörsrummet, i det här fallet ifrågasattes undertecknads ev närvaro under intervjun. Det är inte brukligt förklarades, vilket fick min vän att säga jag vill det. jaha för den här gången då. Alltså offret får själv inte avgöra om han/hon skall ha någon bredvid sig i förhörsrummet.

För det var precis den känslan jag fick. Ett avlångt rum med vita väggar, vitt bord och vita stolar. En kall blå tavla på väggen som enda färgklick. Konferensrummet på jobbet är trevligare skulle jag lätt säga. Den anklagade förlåt, sökande, placeras ensam på ena långsidan omgiven av ett antal tomma stolar för att sitta mitt emot raden av myndighetspersoner som var och en hade ett ansikte lika levande som en stenstaty. Raden idag bestod av 4 män och en kvinna.

Redan placeringen i rummet gav mig magverk, där skall du och jag o vi sitta lämna ut våra liv inför en rad människor som verkade totalt oengagerade eller intresserade av den besökande. Frågorna var ungefär lika djupa som vattnet i en barnbassäng. Jag tänkte för mig själv vilken tur att det inte var sexuella övergrepp med i bilden, undrar vilka frågor man kommit med då. Kanske hur många gånger man våldtogs, utsattes etc. I vilken form skedde övergreppen etc.

Här handlade det om så enkla saker som att aga ett barn under sex år med mattpiskan och känslostörd fostermamma. I slutet av förhöret, förlåt intervjun, frågades från ordförande om det fanns några övriga frågor från de andra i raden av tyngda myndighetspersoner vilket inte fanns.

Efter att vi sluppit ut ur rummet kände jag att jag måste bara ut. Vi vänder oss om och tittar genom glasrutan, det vi ser är svarta ben utan kroppar som nu diskuterar om det blir ersättning eller ej.


De vanvårdade sviks igen.
Det blir sedan, dagen efter alltså på torsdagen kl 16.00 en stor Manifestation på Sergels torg med många musiker och talare bl.a mig. Är ni i krokarna eller vill komma ändå så gör det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar