Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

måndag 23 december 2013

Brev v 51

Här är veckans brev till socialutskottet:
Ja om någon inte läst mina brev tidigare (rätt många av er tyvärr) utan öppnar mitt brev för första gången vill jag att ni skall veta att det är ett i raden av brev, ni har fått ett ärende i veckan sedan v 41. Orsaken är att ni säger att ni inte går in i enskilda ärenden. Det begär jag heller inte men jag vill visa att det inte är enskilda ärenden. Att många har /får samma problem med lagen därför att den kan tolkas och att låta blir att följa den, göra som det står inte kopplas till några konsekvenser vilket får förödande konsekvenser för en mängd placerade barn.

Jag skall ta ett exempel från veckan där det inte kan bli tydligare. Ni brukar svara att ett tydligt barnperspektiv skall vara rådande i alla ärenden gällande barn. Sedan skall barn sedan d 1 januari höras.

Härom dagen var det ett barn som talar om vad han vill, han skriker så högt att det hörs i hela Sverige med press hjälp http://www.aftonbladet.se/nyheter/article18053310.ab men vad hjälper det? Lagen som säger att barn skall höras är inte kopplade till några konsekvenser det innebär att inget händer då man låter bli.

Jag har gång på gång frågat er vad det är för ide att stifta lagar som inte måste följas. Ni brukar även besvara mina brev med vad ni tänkt och gjort trots att jag varje vecka talar om att det inte blev som ni tänkt.

Veckans ärende handlar om ett lite äldre barn som också talar om vad han vill men vad hjälpte det?
Pojken har diagnostiserats med ADHD och familjehemmet har gång på gång begärt avlastning och stöd utan att hörsammas. Båda familjehemsföräldrarna jobbar heltid och en del har svårt att få släkt att acceptera eller ställa upp som barnvakt och annat, som för egna barn. Familjehemmet ber om att få för förlorad arbetsinkomst för att en skall kunna gå ner i tid och på så sätt orka mer.

De får då en kallelse till ett möte. På mötet får de nu veta att de skall sägas upp med hänvisning till att de är slitna. Pojken som bott där 3 ½ år, han är nu 6 år. Eftersom han var så liten då han kom är det dem han ser som sina föräldrar. Det är deras hem han sett som sitt. De protesterar och hänvisar till att de gång på gång bett om avlastning och stöd men inget fått. Men soc tar ingen reson, han skall flyttas. Fosterpappan säger i ilska att då får soc. handläggare komma och tala om det för pojken själva. Familjehemmet tänker inte göra det. På fredagen ringer soc. och talar om att de tänker komma och berätta för pojken på måndagen. På måndagen kommer de men säger fortfarande inget till pojken. De frågar hur lång tid det skulle ta innan pojken skulle följa med självmant och fosterpappan säger lite sarkastiskt ja så där en 15 år. Soc. försvinner och familjen vet inget förrän de dyker upp igen med polis. De hävdar att de känt sig hotade och tar nu pojken med våld. Pojken har inte fått någon förvarning och protesterar på alla sätt han kan. Fostermamman protesterar och försöker försvara pojken vilket resulterar i att hon arresteras. Polisen som var med grät och sa att de aldrig varit med om något liknande. De hade hämtat många barn men aldrig ifrån ett fungerande familjehem där det var så tydligt att barnet ville vara kvar likaså att familjen ville att barnet skulle stanna.

Familjehemmet har inte fått någon annan anledning än att de skulle vara slitna. Pojken flyttades först till ett jourhem och sedan till pappan som bara träffat honom två gånger per månader ett par timmar per gång. Pojken mår inte bra men de kan inget göra. Då de frågade hur det var på förskolan fick de till svar att det ju var några bra dagar, alltså var de flesta dåliga. BUP har lagt ner den pågående behandlingen eftersom det inte gick att behandla då pojken utsatts för ett trauma.

De är erbjudna att träffa honom 2 gånger per år under några timmar men då de träffade honom vid första tillfället hade han fått en massa ticks och uppvisade alla tecken på att må dåligt. De vet inte om de orkar fortsätt.

Ärendet är anmält och det blev grav kritik från socialstyrelsen och man krävde att handläggarna skulle skickas på utbildning. Förvaltningen gjorde även själva en lex Sara eller Maria och även den visade på stora brister, men rätta till felen man gjort gör man inte.

Barnperspektivet lyser med sin frånvaro. Barn skall höras men det sker inte. Flytten skedde nu i somras precis innan IVO tog över.

Pojken fortsätter att må dåligt och familjehemmet som inte är part har inget att sätta emot. Ingen är ansvarig då handläggaransvaret är borttaget och trots att man gjort fel och fått grav kritik får man fortsätta hantera samma ärende och kan t.o.m. behålla samma handläggare som gjort fel från början.

Så vad gör du som ledamot i socialutskottet åt dessa frågor? Vad gör du för att väcka dem? Vill ni ha familjehem? Då måste man höja vår status. Vad gör du för att det tydliga barnperspektivet skall följas? Skall barnperspektivet vara tyngst vägande då måste det blir konsekvenser då man låter andra saker väga tyngre. Det måste bli skarpa konsekvenser då man bryter mot lagar runt barn. En anmälan till en granskningsmyndighet skall inte resultera i att de får kritik men sedan kan fortsätta göra fel bara de dokumenterar rätt. Tycker du att det skall vara så? Vad gör du för att ändra på det?

MVH Eva fostermamman I Markärendet

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar