Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

söndag 31 mars 2013

Brott utan konsekvenser.

Socionomerna skriker för bättre arbetsvilkor.
http://www.socialpolitik.com/det-sociala-arbetets-yttersta-ansvar/
Jag tvivlar till exempel på, att studenter under sin utbildning uppmuntras till samhällsengagemang, samhällsintresse och ett kritiskt tänkande, vilket är nödvändigt för att kunna utföra ett gott socialt arbete.
Vidare undrar jag över hur vi dagligen för värderingsdiskussioner på arbetsplatserna, där vi påminner oss om vårt uppdrag och i vilket sammanhang som vi utför det. För att den enskilde socialarbetaren i sitt dagliga, tunga uppdrag, ska ha ork till detta krävs det ledare som tar på sig detta ansvar.
Vi har lagmässigt stöd genom bland annat socialtjänstlagens portalparagraf som jag tycker egentligen ger oss ett uppdrag att vara demokratiarbetare, och i förvaltningslagen som ger oss uppdrag att som offentliganställda vara styrda av följande värden: demokrati, rättssäkerhet, effektivitet och förvaltningsetik.
Vad jag vill tillföra pågående diskussion om orsaker till socialarbetares tystnad är hur samhället i dag utnyttjar det viktiga begreppet ”det yttersta ansvaret”.
 
Hittar också en artikel om en mamma som nu riskerar utvisning men då hennes 3-åriga dotter är svensk och får stanna innebär det samtidigt att hon förlorar sitt barn.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16513084.ab
Skälet heter Sofia och ­fyller tre år i sommar. Sofia är Saras dotter som hon fått i Sverige tillsammans med en svensk man, som hon i dag har ensam vårdnad över.
Skulle polisen hämta Sara för att utvisa henne, blir ­Sofia ensam kvar. Hon är svensk medborgare och kan aldrig tvingas från sitt hemland.
Flickan plaskar omkring med nya gummistövlar när Sara berättar sin historia. Hon vet ingenting om nationaliteter och är lyckligt ovetande om gränser som hon, men inte hennes mamma, får stanna innanför.
En annan artikel tar upp hur barn av domstolen tvingas till umgänge med en pappa som misshandlat dem http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16511396.ab
Misshandeln i det småländska hemmet var omfattande. Han slog barnen mot huvudet och kroppen, med knytnävar, han sparkade dem, hällde hett vatten på dem, och lyfte dem med ett grepp om halsen, tryckte dem mot väggen.
Domen förra året blev fängelse i tre år och nio månader. Sedan ville pappan, som avtjänar straffet på Skogomeanstalten, ha umgänge med sina barn.
Kriminalvården säger nej, eftersom barnen är brottsoffer. Socialtjänsten har inte kunnat förklara på vilket sätt fängelsebesöken skulle vara bra för barnen. Dessutom bedöms risken hög att pappan begår nya brott.
Pappan överklagade, men förvaltningsrätten ansåg att kriminalvårdens fattat rätt beslut.
Även det beslutet överklagades och nu slår nästa domstol – kammarrätten – fast att besöken ska bli av. Socialtjänstens beslut väger tyngre än kriminalvårdens invändningar. Det får "antas" att besöken hos pappa är till barnens bästa, skriver kammarrätten.
Alltså återigen en dom som visar att domstolarna inte har det barnperspektiv som de skall enligt lag.
Ett tydligt barnperspektiv skall råda i alla ärenden gällande barn säger de till mig i riksdagen.
Jasså vad händer då det inte sker? Ingenting eftersom det inte är kopplat till några konsekvenser.
Jag kan inte få in i mitt huvud hur det kan tillåtas i Svergie att behanda barn på dethär viset.

Självklart finns det även mödrar som är våldsamma.
http://www.expressen.se/nyheter/mamma-knivhogg-pappa-infor-barnet/
Mannen fick ett flertal knivhugg och fördes till sjukhus, men uppges inte ha några livshotande skador.
Barnet har tagits hand om socialtjänsten.
 
Men varför är barn inget värda? varför följer domstolarna inte lagen? Jo jag vet varför därför att det inte blir några konsekvenser.
 

lördag 30 mars 2013

Lyckas eller inte lyckas

Det har varit en del skriverier om barn som felaktigt placeras i särskolan. Man menar att de fråntas chanser senare i livet.
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/felplacerade-elever-maste-fa-stod_8037574.svd
men då måste de också få det stöd de behöver utan att vara inskrivna där. Så är det sällan idag.

Jag har sett otaliga barn misslyckas varenda dag eftersom de inte når upp till målen i den vanliga skolan. Det är väl bättre att sänka kraven för de barnen än att ställa dem inför misslyckanden varje dag. Men då måste eleven mer eller mindre ha en diagnos. Har en väninna med en son som har problem. Hon var inne på att placera honom i särskolan för hans skull. För att hon ser att han aldrig kommer att klara alla målen men i särskolan skulle han kunna satsa på kärnämnena bara och då ha en chans. Han avskydde skolan. Det slutade med att de testade en privat skola och där har de utgått ifrån honom. De strök alla ämnen han inte "behövde" och läser bara de ämnen han måste och struntar i resten. Istället för att tjata om högre betyg är man nöjd om han får ett G. (vet att det inte heter det) Plötsligt har skolan blivit rolig igen och han längtar dit. Plötsligt får han känna hur det är att lyckas.

Alltför ofta blir formen viktigare än personerna som skall stöpas i den. Men det är väl viktigare att lyckas än att göra det på "rätt sätt" om det medför att man misslyckas, varje dag.
Att gå i vanlig skola för att inte fråntas chanser man ändå inte kommer att ha eftersom man inte kommer att uppnå de mål som krävs blir bara dumt. Det leder bara till en ständig känsla av misslyckande.
Att aldrig känna att man kan, aldrig lyckas riktigt. Alltid ligga på gränsen. Det gör att man lätt ger upp det är ju ingen idé iallfall.
Att sänka kraven för de barnen ge dem känslan av att lyckas i en del även om det inte blir allt ger bättre självförtroende och de kan läsa ikapp sådant de missat senare om det behövs.

Det är min åsikt

fredag 29 mars 2013

Barnkonventionen utreds

Barnkonventionen skall kanske göras till svensk lag. Man skall utreda hur det skulle bli.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/fns-barnkonvention-kan-bli-svensk-lag-men-fragan-splittrar-alliansen_8037010.svd
Möjligheten att göra barnkonventionen till svensk lag ska utredas. Det beslutade regeringen i går. Men frågan, som splittrar alliansen, avgörs först efter valet 2014.
Vad jag hört så är det moderaterna som inte vill vilket bekräftas lite ssenare i texten. 
Barnkonventionen antogs av FN:s generalförsamling den 20 november 1989. Den slår fast att alla barn – oavsett bakgrund – har rätt att behandlas med respekt och att få komma till tals.
Barnets bästa ska komma i främsta rummet.
 
För mig blir det lite tokigt. Vad är det som skall utredas? Varför skall allt utredas?
Sverige var ett av de första länderna som ställde sig bakom skrivningarna. Men det är inte tillräckligt, anser FN:s barnrättskommitté, som kräver att barnkonventionen får ställning som svensk lag.
Även Unicef, Bris och Barnombudsmannen vill att den ska inkorporeras i sin helhet.
”Det tydliggör barnets roll som rättssubjekt med egna, specifika rättigheter och säkerställer att de krav konventionen ställer får genomslag på alla nivåer i det svenska samhället”, skrev Barnombudsmannen Fredrik Malmberg i en debattartikel förra året.
En sådan förändring har också brett stöd i riksdagen.
Sedan Centerpartiet svängde i frågan 2011, är det bara Moderaterna och Sverigedemokraterna som har hållit emot. Ett av argumenten är att barnkonventionen innehåller många vaga formuleringar som är svåra för domstolar och myndigheter att tolka.
 
Redan nu tolkar ju domstolarna som de vill så vad är skillnaden undrar jag.
utredaren Anita Wickström får i de direktiv som klubbades i går i uppdrag att granska både ”för- och nackdelar”.
Och frågan om barnkonventionen ska bli svensk lag eller inte avgörs först efter valet 2014.
Utredningen ska inte presenteras förrän i mars 2015.
 
Som sagt det låter ju bra men utredningen skall inte vara klar förän efter valet och då vet man ju inte ens vilka som sitter vid makten.

torsdag 28 mars 2013

Ingenting

Just nu är jag trött.
Har i och för sig varit sjuk i snart 1 1/2 vecka och det verkar inte vilja gå över så det tar väl ut sin rätt men i allafall.
Jag är uppgiven.
Undrar vad allt kämpande är värt, vad det påverkar.
Visst jag har varit med och påverkat massor av lagar. Det har blivit bättre. Det har gjorts ett antal utredningar utifrån vad som hänt oss eller utifrån vad jag väckt men sedan då?
Blir det några konsekvenser?
Det känns inte så.
Man nöjer sig med att konstatera fakta. Så är det men vad gör man åt det? Ingenting.
Barnskyddsutredningen gjordes men sedan hände inget.
Sammanbrottsutredningen gjordes och konstaterar att det är som jag sa men vad hände? Inget.
Den nya lagen stärkt stöd för barn och unga kom i januari men eftersom socialförvaltningarna säger att de inte kan sjösätta den så betyder den inte mycket. Påverkar alltså ingenting i vissa delar förvärrar den till och med.

Nu har man utsett den som skall se över om barnkonventionen skall bli lag. Vilka konsekvenser det skulle få. http://www.regeringen.se/sb/d/16774/a/213626 Hon heter Antia Wikström.
Hon är en domstolsjurist med stor erfarenhet av familjerätt. Anita Wickström var även sakkunnig i Barnkommittén som under åren 1996-1997 såg över frågan om införlivande av barnkonventionen i svensk rätt.
 
Man har alltså sett över frågan tidigare och vad hände då? ingenting.  Min stora fråga är när skall det börja hända något?

onsdag 27 mars 2013

Frågar fel personer... igen

På många ställen kämpar man för att få ordning på socialtjänsten medan man på andra ställen väljer att blunda. Just nu pågår en debatt i DN
I Stockholm http://www.dn.se/debatt/stockholmsdebatt/socialtjansten-utvecklas-hela-tiden har man :
* Under 2013 startar staden tillsammans med Stockholms läns landsting, Polisen och Åklagarmyndigheten ett Barnahus. Syftet med Barnahus är att i en trygg, barnvänlig miljö låta barn som misstänks vara utsatta för övergrepp vara i centrum för utredningsprocessen.
* Sociala insatsgrupper - en insats för kriminella ungdomar eller ungdomar som riskerar att bli kriminella. Det är en samverkan mellan polis, socialtjänst, skola och andra viktiga aktörer i ungdomens nätverk som ska stötta honom/henne att upphöra med kriminalitet. Sociala insatsgrupper finns numera i hela staden.
* Stockholms stad föräldrastödsprogram som påbörjades i höstas och riktar sig till alla föräldrar som har barn mellan 3-12 år. Det är för föräldrar som vill diskutera föräldraskap och få stöd i att utvecklas i sina föräldraroller. Över 5 000 föräldrar har anmält intresse.
Bra, men det räcker inte. Sedan behöver det insatser på fler ställen än Stockholm. Det menar även socionomerna i Stockholm.
http://www.dn.se/debatt/stockholmsdebatt/hjalp-oss-att-bryta-tystnadens-kultur
För att våra högsta arbetsgivare ska få en helhetsbild av verksamheten tror vi att det är av värde att politikerna inte enbart har en dialog med förvaltningsledningarna. När vi har haft möten med politiker har vi nämligen förstått att de inte har så mycket kunskap om det dagliga arbetet inom socialtjänsten; kanske eftersom chefer inte har tid att berätta mer än om budgetläget, kanske för att cheferna inte vill eller vågar berätta om hur det ser ut, eller så kanske inte heller förvaltningsledningarna har insyn i det som vi socialarbetare ser.
Vi önskar att ni hjälper oss att bryta tystnadens kultur i Stockholms stad och gör det möjligt för socialarbetare och mellanchefer att känna sig trygga med att prata om hur det fungerar på deras arbetsplats. Vi kan förhoppningsvis komma fram till konstruktiva förslag tillsammans!
Det är väl som vanligt, man frågar fel personer. De frågar cheferna istället för arbetarna.

tisdag 26 mars 2013

Kontaktpersoner

Då skall det vara avgjort, ärendet runt advokaten. Nu är det bara att vänta tills beskedet kommer.
I går kom det ut ett inslag på radio sjuhärad om att en politiker hoppar av. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=5484621
Ingamaj Krüger. Hon antyder att det har med Hermansson att göra.
Den exakta orsaken till avhoppet vill Inga-Maj Krüger inte uppge men för P4 Sjuhärad berättar hon att det varit mycket det senaste året. Hon antyder också att avhoppet har med Per-Olof Hermanssons ledarstil att göra - Hermansson är både ordförande för KD i Mark och socialnämnden - där Krüger är ersättare.
Nu väljer hon att sitta kvar som "vilde" En duktig, kompetent, medmänsklig, omtyckt politiker som lämnar på grund av en man som är allt annat än detta. Inte klokt.

Hittade även en ledare som lyfter problemen med granskningsmyndigheterna. De granskar vad de har lust. Så är det med alla granskningsmyndigheterna. JO JK och socialstyrelsen. http://www.dn.se/ledare/huvudledare/do-fortsatter-att-ga-vilse

Diskrimineringsombudsmannen väljer själv vilka mål myndigheten vill driva. Och trots chefsbytet fortsätter man att välja fel.

Brottsoffermyndigheten har skattat riktlinjer för skadestånd. För misshandel och rån kan man få upp till 10 000 kronor. Är våldet grövre, används till exempel tillhygge eller det rör sig om ”olaga hot med livsfarligt vapen”, kan beloppet stiga till 15 000 kronor. Anders Eklund, som våldtog och mördade Engla Höglund, dömdes att betala 75 000 kronor i skadestånd till flickans mamma.
Det är skillnad på brottmål och civilmål. Men DO:s strategi att försöka få till stånd en praxis där ett förolämpat par kan kamma hem nästan en kvarts miljon kronor på en förflugen, men diskriminerande, mening är bisarr. Förutom att beloppet är stötande riskerar vi att få en anmälnings- och kränkthetskultur av amerikanska mått. Den ena sidan av en sådan utveckling är att enskilda kan göra sig en rejäl hacka på en – i jämförelse med misshandel, våldtäkt och mord – synnerligen måttlig kränkning. Den andra att personer som påstår sig ha blivit diskriminerade kan misstänkliggöras för att vara ute efter pengar.
Och det gynnar inte diskriminerade.
I spåren av Oasen väcks nu förslag om att det måste finnas utomståenden kontakt personer för placerade barn http://www.newsmill.se/artikel/2013/03/18/dags-f-r-externa-kontaktpersoner-till-barn-i-samh-llets-v-rd
Det har i omgångar varit på tal, tillsättandet av kontaktpersoner för barn och ungdomar i samhällets vård. Kontaktpersoner som är utomstående, utanför familjen, utanför behandlingskontexten.
Barnombudsmannen gav 2011 ut rapporten Bakom Fasaden där ungdomar i regel hade mer positiv erfarenhet av familjehem än av HVB hemsvård, där teckenekonomin tolkades som ett negativt bestraffningssystem och där ungdomarna redogjort för hur social isolering, nekande till tillgång till dator, internet och mobiltelefoner är rutin inom HVB hemsvården. Detta visar, att debatten inte enbart borde handla om det utpekade HVB hemmet, utan HVB hemsvård i allmänhet. Med hjälp av en extern kontakt för den placerade kunde en utomstående reagera på missförhållanden, på social isolering som ett led i behandlingsarbetet, agera kontakt på den ungas villkor. Barnombudsmannen kan inte kliva in i enskilda ärenden, socialtjänsten väljer ibland att göra sin egen tolkning av det som sägs och den unga har sällan egen kunskap om tillsynsmyndighetens funktion och journummer. Erfarenheten visar också, att dessa samtal görs av och till, men inte alltid lyssnas på av den i andra änden. För här handlar allt om enskilda personer, enskilda tjänstemän, och deras tolkning av det som framförs.

De enskilda aktörerna ger uttryck för att välkomna granskning. Det måste i sammanhanget noteras att de aldrig synes ha lämnat in en Lex Sarah anmälan i verksamheten, även om de fysiska skadorna på barn och unga varit omfattande och i ett fall krävt sjukhusvård. De enskilda aktörerna har därmed visat i handling, att de snarare egentligen inte alls är särskilt intresserade av insyn och granskning. Det kanske är dags att återuppväcka frågan om externa kontaktpersoner för de placerade barnen, utanför de behandlingsallianser bestående av vuxna inblandade. För en allians har en motpart, annars är det ingen allians. Motparten i det här faller ser ofta ut att vara det maktlösa barnet, maktlösheten skapar frustration, frustrationen leder till ilska och aggression, och vad har vi då uppnått med vården? Det finns nu positiva erfarenheter som framförs i diverse forum, och negativa. Det måste noteras, att en god gärning inte rättfärdigar en dålig. Inte ens tre goda gärningar i relation till den dåliga raderar ut existensen av den dåliga. Vi måste ta de negativa berättelserna av dessa system på allvar. För Varje Unges Skull.
 Visst borde det vara så att utsatta barn skulle få ha någon som kan lyssna, följa med, reagera agera och anmäla om så behövs.

måndag 25 mars 2013

Sossarnas valmainfest

Då formar sossarna sitt valmanifest:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5458692
– Det har ju varit väldigt uppmärksammat de här fallen där mannen dödat kvinnan, och sen ändå kunnat behålla vårdnaden om barnen. Ofta mot barnens vilja. Vi tycker att det är stötande, det bör ske en automatisk prövning av vårdnaden i de fallen. Du kan också ha situationen där kvinnan dödar mannen, exempelvis efter att själv har blivit utsatt för misshandel under lång tid. I det fallet tycker vi då inte att hon automatiskt ska bli av med vårdnaden, säger Morgan Johansson, ordförande i riksdagens justitieutskott.

– En viktig signal till gärningsmannen, om du begår ett allvarligt övergrepp mot ett barn, då kommer du aldrig någonsin kunna gå fri till följd av det gått lång tid. Lagens arm kommer att kunna nå dig, säger Morgan Johansson.

hittade även ett lite äldre inlägg runt att   facket nu agerar över den jobbiga arbetsmiljön i Borås.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=5458667
Var tredje socialsekreterare idag upplever en för hög arbetsbelastning och allt mer tid går åt till administration medan kontakten med klienterna blir mindre. Sju av tio har dessutom funderat på att byta jobb. Det är inte bara socialsekreterarna som påverkas av den tuffa arbetssituationen, även människorna som söker sig till socialtjänsten riskerar att inte få den hjälp dom har rätt till.
– Socialsekreterarna har alldeles för mycket att göra i förhållande till den tid och dom resurser som personer kan lägga på sitt arbete. Det kan leda till att man dels får fysiska problem som sömnsvårigheter och koncentrationssvårigheter. Och dels att man inte kan garantera att man gör sitt jobb med god kvalitet, säger Heike Erkers, ordförande i Akademikerförbundet SSR.
– Vi behöver höja statusen på socialsekreterarnas arbete, sen måste kommunpolitikerna ta ansvar för den arbetsbörda som våra medlemmar har. Vi behöver höja lönerna och skapa bättre villkor för deras arbete. Sen behöver vi också inse att samhället håller på att utvecklas och bli mer komplext, och att vi har människor som har komplexa problem. Man behöver organisera arbetet på ett sånt sätt så att man kan ge medborgarna det som de behöver, och det är politikernas ansvar.

söndag 24 mars 2013

Dömer på åsikter istället för fakta

Det är fler än jag som reagerar över rasismen i olika sammanhang.
I en  ledare i aftonbladet skriver Daniel Swedin :
Något farligt är på väg att hända i Sverige

I dag är något farligt på väg att hända i Sverige. För det är ju så att apartheidbussarna till Åland, ambulanspersonalen som vägrar vårda flyktingbarn, poliser som jagar papperslösa i tunnelbanan, migrationsministrar som talar om flyktingar i termer av ”kvoter” och förlorar sig i rent rasistiska resonemang kring ögonfärg och tv-debatter där frågan om ”hur mycket invandring Sverige tål” ställs hänger ihop.
Vi leker en farlig lek just nu. Misstänkliggörandet, bristen på respekt för andra människors upplevelser och politiker som glatt experimenterar med avgrundsretorik – det är ett gift som kommer få samhället att ruttna inifrån.
I dag är 1,8 miljoner människor i vårt land är födda utomlands eller har två föräldrar som är det. Det är var femte svensk.
Om vi inte tillsammans säger ifrån i dag kommer var femte svensk få sitta på den andra bussen i morgon.
 

Bra skrivet för visst är det så.  Det är inte många som är "renrasiga" svenskar längre om det nu finns några sådana alls. Det är väl heller inget vi skall sträva efter som jag ser det och alla skall behandlas lika.

Såg att de första vanvårdade äntligen får sin ersättning.
http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article16467584.ab
Femton stycken till att börja med. En har hitintills nekats. Men jag är övertygad om att många kommer att nekas eftersom de sagt att det skall vara dokumneterad misskötsel, anmälda övergrepp.

Jag känner som blev utsatts för övergrepp först i sin fosterfamilj.
Vem skulle hon anmäla till? Mannen som gjorde det eller frun som levde med honom. De väljer ofta att ta det som ett angrepp på maken och vill inte tro att de själva har ratats så de väljer ofta att inte tro barnet.
Hon visste attom någon överhuvudet taget skulle tor henne skulle hon få flytta och visst kan man tycka att det vore att föredra men att samtidigt veta att det skulle innebära att inte veta vart man skulle hamna, få lämna vänner, skola och ännu värre inte veta om någon skulle tro alls.
tillsist misskötte hon sig rymde m.m. så det blev flytt ändå.
Hon hamnade på en institution där förgrep sig föreståndaren på henne.
Vem skulle hon anmäla till då?
Den som utsatte henne för det?
Den som placerat henne där och på förra stället?
Risken fanns ju som för så många av dessa barn att inte bli trodd. Vaddå blir du utsatt på varenda ställe nu inbillar du dig eller ljuger...

Med hänvisning till artikel jag hänvisade till häromdagen utreds dessa brott desutom sällan eller aldrig. Hur skall då dessa barn någon sin kunna bevisa vad de utsats för? En del bestämmer sig bara för ur det är utan att se till att ha fakta. Dömer ut utan att veta.

Det råkar jag själv ut för fortfarande. Jag får fortfarande inlägg i bloggen, senast ett igår (som jag väljer att inte lägga ut) ifrån sådana som först tycker att jag hängt ut mamman och sedan utgår ifrån att mamman är och var kapabel. Att det inte fanns skäl att ta barnen från början. Jag väljer att inte lägga ut dem därför att jag kan inte bemöta dem utan att hänga ut mamman  ännu mera. Det blir en rävsax jag kan inte försvara utan att göra det de anklagar mig för så jag väljer att låta bli.

lördag 23 mars 2013

Rasism

Hittade en artikel ifrån igår: Rasistisk ambulans personal
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16465802.ab en 16 åring alltså ett barn som flytt för sitt liv. som får beskedet att allt han gjort var förgäves. Han får inte stanna utan skall utvisas. Han sitter i ett fönster och polis och ambulans tillkallas.
– En av ambulanskillarna gick omkring och pratade med både räddningstjänsten och polisens personal och sa saker som att det var lika bra att låta honom hoppa, att det ändå inte spelade nån roll, det är ju bara en flykting, säger en källa till Arbetarbladet.
Till slut hoppade 16-åringen ut från fönstret och föll sex meter mot marken.
På marken skulle ambulanspersonalen vara redo att hjälpa pojken – med de vägrade skjutsa honom till sjukhus.
 
I polisrapporten står det:
http://www.expressen.se/nyheter/ambulans-vagrade-kora-flyktingpojke/
“Ambulansen vägrar lasta!!!!”, skrev polisen i sin händelserapport från dagen för ungefär två månader sedan då en 16-årig flyktingpojke hoppade från ett fönster sex meter över marken på Öster i Gävle.
 
Det är inte klokt. Man blir bara så arg. En sådan person skall inte jobba inom det yrket och jag hoppas att han får sparken

I dag var det dags igen
http://www.expressen.se/nyheter/resenarer-delades-in-efter-hudfarg-pa-buss/
Här är det resenärerna till en av Finlandsfärjorna. Två bussar, en för svenskar och en för de med annat utseende.
Chauffören förnekade att passagerarna delats upp på grund av hudfärg. Enligt Samer Chantila menade han i stället att den buss de befann sig på var en direktbuss för de som förbokat resan, medan den andra bussen skulle stanna längs vägen för att plocka upp passagerare.
Men varken Samer Chantila eller hans reskamrater hade förbokat sina resor - och båda bussarna körde exakt samma väg och båda stannade för att plocka upp passagerare.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16472660.ab
– Vi kände oss förolämpade, kränkta och diskriminerade, faktum var att det kändes som om vi var på väg till Arlanda för att bli utvisade ur Sverige, säger han till DN.
Ja vad säger man? Rasism finns överallt.

Minns då jag tillsammans med en svart kompis tittat på Malcom X och jag minns hur illa berörd jag var och vi pratade om det efteråt. Jag var mobbad då jag gick i högstadiet så jag kan ändå sätta mig in i situatioen eftersom jag anser att rasism och mobbing är samma sak med olika ord kanske olika anledningar. Hon var uppvuxen i fina kvarter och hade varit populär i skolan med massor av vänner. Om så skall man hårddra så visste hon heller inte hur det var. Hon var arg på mig när jag talade att man kan tycka att det är lika fel och reagera lika starkt även om man är vit men Nej enligt henne skulle jag aldrig förstå bara för att jag inte var svart.
Jag frågade om hon var medveten om att även det uttalandet var rasistiskt. Att säga att jag inte skulle/kunde förstå på grund av min hudfärg. En av de andra som var med menade att man inte kunde vara rasist om man var svart men så fel det är.
Skall väl tillägga att hon, min kompis blivit lite smartare och nu håller med mig. Men vi skrattar gott åt minnet att hon engång var "rasist".  Det är lika mycket rasism vem som än uttalar och vem det än riktas emot. Att förminska någon se ner på någon dömma ut någon på grund av hudfärg, religion, läggning eller annat är rasism.

Rasist föds man inte till det blir man..
Hittade en kolumn av Alexandra Pascalidou som handlade presis om det.
http://www.metro.se//kolumner/man-fods-inte-till-rasist/EVHmcu!zUiuhlzNaFomI/
En grekisk journalist frågar en flicka i första klass: ”Hur många pakistanier, romer och albaner har ni i klassen?” ”Inga. Vi har bara barn i klassen” svarar sexåringen snabbt.

Man föds inte till rasist. Man blir det. Man formas och fostras av en föräldrageneration som förgiftar en ren själ med fördomar, av en systematisk, ofta subtil hjärntvätt via propagandistisk populärkultur, en filmindustri som saluför stereotyper, en nationalistisk historieskrivning, medier som multiplicerar myter och reducerar oss ”andra” till objekt.
Hon avslutar med orden:
 -I svepande ordalag framställer de krigens offer som det största hotet mot vårt välstånd. De krig som vi inom EU deltagit i. Därför kommer ÖB Sverker Göranssons ord som en passande påminnelse: ”Det handlar om varumärket Sverige. Det måste finnas en grad av medmänsklighet” mot de afghanska tolkar som svenska militären anlitat och som nu mordhotas av talibaner. Så enkelt påmindes vi om vad det innebär att vara människa igen. Oavsett ursprung, hår- eller ögonfärg.
 
Ibland räcker det med lite sunt förnuft och lite medmänsklighet.

fredag 22 mars 2013

Ingen har ansvar

Hittar en debattartikel
http://ekuriren.se/ledareasikter/debatt/1.1702917-myndigheter-sviker-barnen
I en närliggande kommun finns en förtvivlad 11-årig flicka som inte vill leva längre för att hon ska tvingas till sin våldsamme pappa. Fem chefer och 20 handläggare har fått allvarlig kritik för att ha agerat partiskt, av Länsstyrelsen, Kammarrätten, Förvaltningsrätten, JO och Socialstyrelsen. Men inget händer ändå. Trots den allvarliga kritiken från alla håll vägrar socialförvaltningen att byta ut handläggare med hänvisning till att den brottsmisstänkte pappan vill ha dessa kvar. Vem är ansvarig? Till vem ska man vända sig?
JO tar helt godtyckligt upp vilka fall som ska granskas. Barnombudsmannen (BO) har inte mandat att ingripa i enskilda ärenden. Inte heller ministrar i regeringen. Socialstyrelsens granskningar tar månader eller år. Inte heller renderar allvarlig kritik i någon påföljd. Kritiserade myndigheter kan fortsätta precis som förut – och gör det. För ett krossat barn finns ingen hjälp att få. Det är meningslöst att anmäla myndigheters misstag.
Barnombudsmannen måste få mandat att gå in i enskilda ärenden eller få ett kompletterande uppdrag med tillsynsansvar. Eller så bör en ny tillsynsmyndighet skapas, med rätt att akut hjälpa barn som drabbas.
Det måste finnas hjälp när myndigheter sviker och inte klarar av sina åtaganden.
Precis så är det. Ingen får kan eller vill agera. alla som har lite insyn skriker att något måste hända. Socionom som organiserats sig i Nu bryter vi tystnaden gör allt för att väcka. De skriver i DN:

Politikerna måste agera. Missförhållanden inom socialtjänsten påtalas alltför sällan och stadsdelsdirektörerna vill ha chefer som mer värnar om budgeten än klienternas behov. Självklart påverkar chefernas rädsla även fotfolkets yttrandefrihet, skriver företrädare för socialarbetarnätverket ”Nu bryter vi tystnaden
http://www.dn.se/debatt/stockholmsdebatt/oroande-tystnad-praglar-stockholms-socialtjanst
Arbetar vi så effektivt i ekorrhjulet att vi inte hinner se bristerna i våra verksamheter? Eller har våra empatiska hjärtan hårdnat och lågan slocknat efter några år i maskineriet?
Arbete inom socialtjänsten är inte alltid så lätt. Vi ska arbeta rättssäkert och värna våra klienter, särskilt barnen. Utredningar och beslut måste vara klara inom en viss tid. Beslut och utredningar kan påverka ett barns eller en familjs hela tillvaro. Vi ska samtidigt arbeta förebyggande, uppföljande och med eftervård.
Allt detta ska styras av klienternas behov och bedrivas inom lagens ramar. Allt detta är vi duktiga på.
Problemet är att över detta arbete svävar en budget som vi ska hålla oss till, vilket påverkar vårt arbete långt mer än vad man kan tro. En ständigt stram budget gör arbetsbelastningen ohållbart hög medan våra löner är ohållbart låga. Vi kan inte arbeta med mer än det som är akut och kvaliteten på våra utredningar och beslut blir inte rättssäkra.
Besluten styrs inte av barnets bästa eftersom detta inte hinns med att utreda tillräckligt.

Med den budget vi har i dag finns inte den ekonomiska möjligheten att följa lagen. Vi har helt enkelt inte tid. Vi borde anmäla att barn drabbas hårt av ständigt förlängda utredningar och att vi inte har möjlighet att ge den hjälp föräldrar till barn i familjevård har rätt till för att kunna återförenas med sina barn. Vi kan inte ge de insatser familjer med stora behov behöver eftersom resurserna inte räcker till det.
Budgeten måste hållas till varje pris. Det är vad vi får höra från våra stadsdelsdirektörer i Stockholm och ner genom chefsleden. De höga tjänstemännen förmedlar att våra politiker inte kan ha fel i sina beräkningar, utan att det är vi som varit oansvariga med våra utgifter om budget inte hålls.
Piskan följer ledet ner till oss handläggare. Spara, spara, hålla budget! För vems skull? Inte är det för våra klienters skull.

torsdag 21 mars 2013

25 april

Fick då besked att ärendet runt advokaten bordlades till d 25 april så det är bara att vänta lite till...

Går som på nålar

Idag är det svårt att vänta. Ärendet runt advokaten skall upp idag. Fick veta att de hade så många ärenden att en del fick bordläggas men med strösta sannolikhet skulle ärendet ändå upp. Vet i morgon om det var uppe eller inte. Sedan får man vänta et tag till. De har två veckor att lägga till dra ifrån och skriva ihop men inom 4 veckor har jag beslutat.

Jag har nog aldrig önskat så hett att någon skulle åka dit som nu. Men det skulle bli någon form av upprättelse att få papper på att han gjorde fel. Att han inte försvarade rätt. Chansen är väl tyvärr inte så stor då egna granskar egna men hoppet är det sista som överger mäniskan.

I dagen tar de upp BOs rapport runt barn i arresten.
http://www.dagen.se/opinion/ledare/ungdomar-far-illa-i-arrest-och-hakte/
Ett antal ungdomar beskriver de skräckupplevelser som vistelsen i polisens arrest inneburit, i isolering utan möjlighet att skilja mellan natt och dag och utan kontakter med anhöriga. ”Man behandlades inte som en människa överhuvudtaget”, säger en. ”Skriker du i en halvtimme så bryr de sig inte för alla skriker där”, konstaterar en annan.
De flesta släpps efter några dagar i arresten. Några vittnar om att det sker utan att de anhöriga eller socialtjänsten informerats och att de tvingas ta sig hem utan pengar eller till och med ytterkläder och skor.
En betydligt mindre, men växande, grupp hamnar i stället i häktet fram till rättegång. Där beskrivs förhållandena som generellt sett bättre men långt ifrån acceptabla. Många nekas kontakt med anhöriga utan att informeras om att sådana restriktioner kan överklagas. Andra tvingas avbryta skolgången helt under tiden i häktet. Isoleringen riskerar att leda till ångest och depression som påverkar möjligheterna att resonera rationellt och att presentera sitt försvar när det så småningom blir dags för rättegång.
Att en dålig behandling av unga i arrester och häkten skulle avskräcka dem från att fortsätta på brottets bana är ett minst sagt tveksamt resonemang. Om ett brottsligt beteende ska kunna brytas måste det i stället för isolering och kränkande behandling handla om kvalificerade utredningar och systematiska hjälpinsatser. Annars är risken påtaglig att effekten blir precis den motsatta

Håller med risken är annars stor att de fortsätter de är ju ändå på något sätt dömda. Har hört många som döms på förhand på grund av bakgrund, hudfärg eller annat. Många av de här banren blir inte trodda ändå. Till sist är det många som resonerar som jag kan lika gärna göra det eftesom jag ändå får skit för det....
Ännu värre blir det då man läser
http://ekuriren.se/nyheter/sverige/1.1726901-brottsutsatta-barn-undersoks-sallan?fb_comment_id=fbc_514376175275783_5392791_514414908605243#f2b3769909f854e
Barn som misstänks ha utsatts för sexuella övergrepp eller misshandel läkarundersöks sällan trots polisanmälan.

2011 gjordes 14 000 polisanmälningar om sexuella övergrepp, våldtäkt eller misshandel mot barn under 15 år men bara 430 rättsmedicinska undersökningar.
- Just fysiska spår kan ha en oerhört stor betydelse för om man kan driva förundersökningen vidare, säger Anna Kaldal, docent i processrätt vid Stockholms universitet, till Ekot.
 Man kan unhdra varför. Är de inte lika mycket värda? Inte lika trovärdiga. Inte lika berättigade till upprättelse? Att bli hörda trodda och få hjälp i vad de utsatts för?

Ja man undrar när de ledande politikerna skall börja ta det här på allvar och sluta stoppa huvudet i sanden med hänvisning till att de inte går in i enskillda ärenden.


onsdag 20 mars 2013

En ny årsrapport

Igår lämnade Barnombudsmannen in sin årsrapport till regeringen. Från insidan - Barn och ungdomar om tillvaron i arrest och häkte, handlar 2013 om barn som frihetsberövats, i arrest och häkte.
http://www.barnombudsmannen.se/nyheter/2013/3/barnombudsmannen-lamnar-rapport-om-barn-som-misstanks-for-brott/
Jag har letat i alla större media men inte hittatsärkillt mycket om det. Varför då? Återigen blir det så tydligt att utsatta barn inte har något värde. Ingen verkar bry sig om vad som händer dem.

DN lyfter genom en artikel.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/behandlingen-av-barn-i-arresten-liknar-tortyr
Ett barn berättar:
– Först blev jag visiterad, fick klä av mig alla kläderna och lämna in dem. Sedan blev jag inlåst i arrestcellen. Det är ett helt kalt rum och det enda som finns är plastmadrassen. Det finns ingen klocka i cellen och fönstren är igenbommade.
-Alfons var misstänkt för brott och hamnade därför i en cell i en arrestlokal. Under år 2011 hände det minst 3  118 gånger att barn mellan 15 och 17 år låstes in i arrester.
Sverige har fått kritik från Europarådets tortyrkommitté och FN:s kommitté mot tortyr för sin behandling av barn som är misstänkta för brott.
 
BO, Fredrik Malmberg säger i rapporten:
– Allvarligaste är den isolering som man regelmässigt utsätts för. Barnen avskärmas från all mänsklig kontakt i mer än 22 av dygnets 24 timmar. Det finns inte heller någon tidsgräns för isoleringen, säger Fredrik Malmberg.
I rapporten intervjuas 34 barn som har varit frihetsberövade. Många berättar att de tappar verklighetsuppfattningen, börjar höra röster och får självmordstankar.
– Några beskriver att de blir helt desperata och är beredda att säga vad som helst för att komma ut igen. Det är förstås ett hot mot rättssäkerheten, säger Fredrik Malmberg.
 
Man fortsätter:
När DN besöker lokalen är det förhållandevis lugnt. En kraftigt berusad kvinna skriker från en cell och bankar på dörren. Arrestbefälet Magnus Nilsson tycker att det är ovanligt lugnt. Det är bara en som skriker och det luktar inte spyor och avföring från hela korridoren, som det ofta gör på helgerna.
Här kan alltså ungdomar hamna, intill vuxna missbrukare och grova brottslingar. Om de är misstänkta för brott kan de få sitta här i fyra dygn. De har rätt till en timmes rast per dygn, det är allt. Det är detta som upprör Fredrik Malmberg.
– När man är frihetsberövad ska barn behandlas som barn, enligt konventionen, betonar Fredrik Malmberg.
BO har också tittat på 108 fall där barn har häktats. Fredrik Malmberg berättar att en del har suttit inlåsta i flera månader.
 
Det är ju inte klokt. Hur kan det tillåtas hända och framför allt hur kan det tillåtas fortsätta?

Socionomerna själva  har länge slagit larm om för hög arbetsbelsatning, för höga krav och för lite stöd.
Annika Strandhäll Förbundsordförande Vision http://vision.se/Opinion/Annika/Kommentarer/Socialt-arbeta-kraver-schyssta-villkor/ skriver att man nu skickat ut en enkät där man hoppas att alla skall skriva på hur de ser på sin arbetssituation. Hon skriver:
Idag upplever många som arbetar inom socialtjänsten att det finns allt mindre tid och möjlighet att göra ett gediget utredningsarbete. Ett annat problem är en hög personalomsättning, vilket vittnar om brister i arbetsmiljön.
För att våra medlemmar ska kunna göra ett professionellt arbete krävs att de har rätt förutsättningar. Vision arbetar för att du ska ha rätt till handledning och stöd, möjligheter att följa upp och utvärdera insatser samt tid för reflektion och att följa ny forskning. På arbetsplatsen krävs ett nära ledarskap, ändamålsenlig organisation och ekonomiska möjligheter

Jag vill lägga till för dålig utbildning. 

tisdag 19 mars 2013

Vad hjälper det...

Ännu en kommun som får mer kritik. Socialtjänsten i Landskrona
http://hd.se/landskrona/2013/03/18/mer-kritik-mot-socialtjansten/
de har redan fått kritk av JO men nu ger även revisorerna kritk.
Individ- och familjenämnden i Landskrona har brustit i sin uppgift att styra, leda, följa upp och kontrollera verksamheten. Med ett bättre kontrollarbete kunde nämnden ha upptäckt och åtgärdat de allvarliga bristerna långt tidigare

Det var vid en inspektion i maj 2012 som Justitieombudsmannen, JO, konstaterade allvarliga brister i socialtjänstens handläggning av barn- och ungdomsärenden och inom familjerätten. Och efter mordet på 19-åriga Maria i april samma år lät Socialstyrelsen genomföra en tillsyn där liknande felaktigheter fastslogs.
Individ- och familjenämnden har sedan dess presenterat en lista med åtgärder, bland annat har ett nytt kvalitetsledningssystem införts, de över 300 medarbetarna har genomgått en handläggnings- och dokumentationsutbildning, sektionerna för utredning av barn- och ungdomsärenden har fått ökad bemanning och det har blivit tydigare rutiner för hur cheferna ska få överblick.
 
 Jenny Strömstedt skriver i sin krönika om flickan som ställde sig framför tåget i Kumla.
http://www.expressen.se/kronikorer/jenny-stromstedt/jenny-stromstedt-barnen-ar-allas-vart-gemensamma-ansvar/
Hon avslutar med orden:
Ingrid Betancourt sa en bra sak till på sitt hastiga Sverigebesök. Efter sju år i koncentrationsläger i djungeln har hennes vilja att förändra världen inte minskat. Men det är inte politikerna som kommer stå för förändringen, säger hon. Inte heller ledarna. Det är du och jag i mötet med andra, och varandra, som kan skapa en dräglig värld för alla. Om vi rannsakar våra svällande egon, kontrollerar våra känslor av hot och underlägsenhet och försöker att i varje enskilt möte ge i stället för att ta, så finns det en liten chans till något så stort som fred på jorden.
Själv bestämde jag mig för att "ta tillbaka" newsmill och fick ut en artikel där
http://www.newsmill.se/artikel/2013/02/20/fostermamma-barn-r-r-ttsl-sa-i-omplaceringsbeslut
 Jag inleder med orden:
Vad hjäper det att barn skall höras om ingen lyssnar? Vad hjälper det om ett tydligt barnperspektiv skall vara rådande i alla ärenden gällande barn om inte ens rätten dömer utifrån barnperspektivet? Vad hjälper det med lagar som ingen följer?

Ja Maria när skall du börja ta frågorna på allvar och göra något på riktigt?
 


måndag 18 mars 2013

En artikel på newsmill

Hittade en artikel på newsmill.
http://www.newsmill.se/artikel/2013/03/17/hvb-hem-f-r-v-ld-och-bestraffning
Kan du föreställa dig hur det skulle vara att som barn bli placerad på en institution långt hemifrån, långt från mamma och pappa och andra närstående personer? Kan du föreställa dig att som förälder tvingas placera ditt eget barn på en institution långt från barnets egna hem? Kan du föreställa dig smärtan?
Argumentet för en placering till barnet: "Du kommer att få det bättre lilla vän. Du kommer att bli omhändertagen av personal som är vana att jobba med barn, personal som vet vad som är bäst för dig."
Argumentet för placering till förälder: "Ditt barn kommer att bli väl omhändertaget av personal som har stor erfarenhet och mycket kunskap av den här typen av problematik. Allt kommer att bli bra!"

Kan du föreställa dig att som förälder få ett samtal från ditt barn där barnet vittnar om våld, hot och kränkningar eller kan du föreställa dig att som barn berätta för föräldrar och vuxna att du blivit utsatt. Kan du föreställa dig känslan av att inte bli trodd?
"De här barnen behöver regler och ramar! Vi vet vad som är bäst för dem! Kom inte och ifrågasätt våra väl utarbetade metoder och kunskaper! Vi har jobbat med den här sortens problematik under många år. Vi vet vad som funkar bäst! Va - sa ditt barn att han blivit nedlagt? Nej, nej - det gör vi inte här om det inte är i yttersta nödvärn - att barnet kan skada sig själv eller någon annan. Va - sa han att han blivit bestraffad? Nej, det kan inte vara möjligt - du vet, de har såna fantasier *skratt*. Vi bestraffar inte, vi belönar! Du vet, det är jobbigt för barnen att vara långt hemifrån. De hittar på historier när de längtar hem! Va - sa han att han inte får ringa hem och att vi öppnar hans brev? Det skulle vi aldrig göra! Du kan vara helt lugn! Nej då, det går jättebra för ditt barn. Han har gjort stora framsteg! Vaddå - har han sett personal sitta på ett annat barn? Nej, de metoderna använder vi inte här!"
Kan du föreställa dig oron, ångesten och osäkerheten att som förälder känna på sig att något inte stämmer? Och kan du föreställa dig smärtan när du sedan får veta att din oro varit befogad - att ditt barn faktiskt blivit utsatt för hån, ironi, psykiska och fysiska kränkningar, maktmissbruk, bestraffning, hot om våld, väld....
Hur har synen på utbildning vad gäller dessa barn blivit så skev? Hur skulle vi reagera om det tillsattes poliser utan utbildning? Lärare? Läkare? Brandmän? Men när det gäller att ta hand om utsatta barn är tydligen allt helt godtyckligt.
Barnombudsmannens rapport "Bakom fasaden" visar att det är vanligt förekommande med kränkningar just på hvb-hem och att kränkningarna oftast ser likadana ut på de flesta hvb-hem - ett belöningssystem (teckenekonomi) som blivit ett bestaffningssystem.
Just nu är debatten om hvb-hem het men hur länge till? Kommer locket åter att läggas på och debatten tystna? Kommer våra myndigheter på allvar att jobba för en radikal förändring eller sitter vi här igen om 5 år och konstaterar att ingenting hände? Jag hoppas vid min Gud (om det finns någon) att locket har lyfts på allvar den här gången och att inte bara ångan sipprar ut, utan hela den förbannade kokande grytan!
 
Det var nästan hel men den var så bra. En tidigare anställd på HVB hem som reagerade så starkt över vad hon såga att hon skrev en bok om det.
Hon undrar över om HVB  är Hem för Våld och Bestraffning?
Det är tänkt att de skall vara Hem för Vård och Boende.
Håller med henne. Måtte det nu diskuteras, lyftas, belysas så att det får ett slut.

söndag 17 mars 2013

Svar från Maria Larsson igen

Fick då återigen ett brev/svar ifrån Maria Larsson. Hon försöker visa att hon gör något även om jag inte tycker att det räcker. Hon svarar att hon förstår att jag upplever min situation som oerhört svår och beklagar det men jag har faktiskt inte lyft min situation utan tar bara vad som hänt oss som exempel på vilka konsekvenser vissa saker får. 
 
Bästa Eva,
Tack för ditt brev som inkom till Socialdepartementet den 18 februari. Av korrespondens och artiklar förstår jag att du upplever din situation som oerhört svår och det beklagar jag. I ditt brev lyfter du även diverse frågor om barns bemötande inom socialtjänsten.

Som du redan vet, är jag förhindrad att uttala mig i enskilda fall men jag vill gärna skicka med några generella kommentarer till de frågor du berör.

Den sociala barn- och ungdomsvården, liksom barns bemötande och deltagande i rättsprocesser, engagerar mig mycket. I egenskap av barnminister har jag arbetat intensivt för att med förbättrad tillsyn, utbildning, metodutveckling, kunskapsspridning och lagstiftning åstadkomma förbättringar på det här området. Jag vill också nämna att regeringen strax före jul gav Socialstyrelsen i uppdrag att kartlägga i vilken utsträckning och i vilka situationer socialtjänsten tillämpar möjligheten att väcka talan om vårdnadsöverflyttningar i samband med att det förekommer våld i familjen eller den ena vårdnadshavaren har dödat den andra.

I uppdraget ingår att kartlägga vilka riktlinjer och rutiner som finns i kommunerna när det gäller vårdnadsöverflyttningar i denna typ av situationer. Syftet med uppdraget är att bedöma om socialtjänstens ansvar för att uppmärksamma behovet av en vårdnadsöverflyttning behöver tydliggöras eller utökas. Med utgångspunkt från kartläggningen ska Socialstyrelsen lämna förslag till sådana åtgärder. Uppdraget ska redovisas senast den 1 november.

Frågan om barns bästa i familjesituationer är en fråga som förtjänar både uppmärksamhet och omsorgsfulla överväganden. Från och med den 1 januari i år har Sverige en ny Socialtjänstlag med ett tydligare barnfokus. Det är en viktig förändring för alla de barn och unga som far eller riskerar att fara illa. Men vi varken kan eller får vara nöjda. Regeringen avser därför att under mandatperioden inleda en utvärdering av 2006 års vårdnadsreform i syfte att se om det finns behov av ytterligare förbättringar.

Möjligen läste du den artikel som Beatrice Ask och jag hade i Aftonbladet som tar upp dessa frågor och något mer utförligt beskrev regeringens synpunkter. Är du intresserad kan du läsa artikeln i sin helhet via länken nedan:


Arbetet med att säkerställa att barn och ungdomar inte far illa innebär ofta svåra bedömningar, som kan vara livsavgörande för de barn, ungdomar och föräldrar som berörs. Att socialsekreterare som arbetar med dessa uppgifter har tillräcklig kompetens och erfarenhet för att klara uppgifterna är angeläget, bl.a. med tanke på föräldrars och barns behov av rättssäkerhet och kvalitet i verksamheten. Dessa frågor berörs i behörighetsutredningen som ska utreda frågor som rör behörighetsregleringen inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Är du intresserad kan du läsa slutbetänkandet via nedanstående länk.


Tack än en gång för ditt brev och dina frågor.
Vänliga hälsningar

Maria Larsson
Barn- och äldreministern

Är tacksam för svar men kommer att bedmöta Lägger ut det då det är skrivet.

lördag 16 mars 2013

Utreda brott eller bedömma anmälaren?

Ännu ett inslag på radio sjuhärad som visar att systemet vi har inte alls är rättsäkert. Att man låtar bli att utreda vissa saker därför att man dömer ut de mäniskor som anmäler? http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=5474436
Det är runt familjen som anmälde redan för ett par år sedan. Åklagaren lade ner underförkningen
Men familjens polisanmälan ledde aldrig till någon utredning. Kammaråklagare Patrik Tilly i Borås, som var den som fick anmälan på sitt bord, valde att inte inleda någon förundersökning om brott. Tilly vill inte ställa upp på en bandad intervju om hur han kom fram till sitt beslut. Han säger att han inte vet hur han resonerade men säger att han kanske hade regerat annorlunda om han fått uppgifterna idag. Det han såg i anmälan från familjen var inget brott, säger han till P4 Sjuhärad.
Patrik Tilly säger också att han fattade beslutet utifrån sin helhetsbedömning av familjen - som själva alltså var föremål för utredning just då.
 
Han lade ner efter en helhetsbedömning av familjen. Han lade ner utifrån en helhetsbeömning om familjen men det var ju inte familjen han skulle utreda utan brott mot dem. Han dömde familjen och lade ner förundersökningen mot de som nu på grund av andra kankse kommer att dömas.
Hur kan en åklagare välja att inte utreda en anmälan utifrån vad de utsatta säger eller talar om vad de utsats för eller vad de upplevt på grund av att han väljer att döma familjen? och på grund av det lägga ner?
Han erkänner att han  inte vet hur han resonerade men säger att han kanske hade regerat annorlunda om han fått uppgifterna idag.
Varför då? för att andra nu sagt samma sak?
Varför bedömde han inte denna familjen som trovärdig? Bara för att de var "intagna" på ett behandlingshem och han trodde att de var allmänt missnöjda? Familjen har behandlats fruktansvärt och tillsist sa socialstyrelsen ifrån att om man från förvaltningens sida fortsatte att utreda, jaga denna familj skulle de ses som trakaserier, men på grund av att de tvingats in där blir de bedömda som mindre trovärdiga? Nu är de plötsligt inte trovärdiga i det de berättar?
Åklagarens jobb var att bedömma om ett brott begåtts och hur allvarligt det isåfall var inte att bedömma familjen som utsats.

Det påminner om flickan som utsattas för sexuella övergrep av en polischef där polisen första lade ner anmälan därför att personalen på hemmet sa att de inte skulle lita på henne. Hon var enligt dem inte trovärdig.

Lägg till att jag av en åklagare fick veta att de inte har resurser för att utreda mindre brott. Brott med lägre straffsatser.
Vad har utsatta då för chans?

Det "poppar" upp en hel mängd sådanna ärenden nu, där man granskat lagt ner och sedan återupptar eller granskar igen för att den förra granskningen var för dålig.
https://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.1337062-utredningschefen-ar-kritisk-fallet-tas-upp-igen
Helt plötsligt har förundersökningen återupptagits i Erik Taheris nedlagda ärende. Utredningschefen vid Göteborgspolisen är kritisk till hanteringen av ärendet.
Den handläggande kriminalinspektören vill inte prata med GP, med hänvisning till att han "har hela skrivbordet fyllt av papper".
GP ber därför utredningschef Anders Börjesson titta på ärendet och han återkommer dagen därpå med beskedet att Taheris ärende återupptogs i fredags, 22 februari, efter ett beslut av samme kriminalinspektör som la ned det den 15 januari.
 
Såg även något på nyheterna i veckan där en åklagar nu skulle granska ett ärenden som tidigare lagts ner. Därför att de upptäckt att utredningen var för dåligt gjord. Hittar den tyvärr inte.
Vad har man för chans om anmälanre bedöms istället för det man anmäler, om förundersökningarna görs så dåligt att man tvingas göra om dem då press uppmärksammat tillräckligt mycket?

fredag 15 mars 2013

Pudel

Då erkänner Hermansson att de vetat om Oasen
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=5473234
Markborna larmade Socialstyrelsen om att allt kanske inte stod rätt till på Oasen redan 2010, utan att något hände. Även Marks kommun fick information om familjens upplevelser på hemmet. Trots det har kommunen fortsatt att placera barn där.
Det var dåvarande ordföranden i socialnämnden, Ove Eglinger (S), och sociala utskottets ordförande - Ann Hjertén (S) - som fick ta emot informationen vid ett möte med föräldrarna. Ove Eglinger säger till P4 Sjuhärad att han lämnade vidare informationen till den handläggare på socialförvaltningen, men vill i övrigt inte kommentera frågan
 
Den nuvarande ordförande i socialnämnden, Per-Olof Hermansson (KD), säger dock att informationen nog fastat på vägen - på grund av brister inom nämnden.
Ja vad lätt det är att skylla ifrån sig. Han hade ingen aninng men han läste Bo Edvardssons utlåtande (det ligger på nätet på Örebro högskola) och var så arg över det att han gick ut i press med vad han tyckte om honjom och hans uttlåtande. I den stod det om familjen och Oasen men ändå påstår han att han inte själv visste utan att det är förvaltningnens fel.

Lite anmäkningsvärt är ändå att Owe och Ann återigen hamnar i blåsväder. De som inget gjorde, inget tog tag i och inte lyssnade. De borde ställas till svars.

torsdag 14 mars 2013

En avhandling om utsatta barn

Hittade en avhandling gjord på Stockholms universitet: Unga placerade är särskilt utsatta
http://www.su.se/om-oss/press-media-nyheter/pressrum/unga-placerade-pa-institution-sarskilt-utsatta-1.84104
 Avhandlingens empiri är hämtad från den första levnadsnivåundersökningen speciellt riktad till ungdomar placerade i familjehem och institutioner, genomförd inom ramen av projektet Välfärd i samhällsvården lett av professor Marie Sallnäs. 272 ungdomar i vård i åldern 13-18 år har svarat på frågor om sina levnadsförhållanden inom områdena hälsa, utbildning, ekonomiska och materiella resurser, familj och sociala relationer, boende, trygghet, fritid och politiska resurser. Undersökningens frågor är hämtade från de så kallade Barn-LNU och Barn-ULF som genomförts bland barn och ungdomar i Sverige sedan år 2000. Jämförelsegrupperna har utgjorts av ungdomar som svarat på frågor inom ramen för Barn-ULF.
Unga som är placerade i vård får mindre stöd i skolarbetet än unga som bor hemma. De har också färre kamratkontakter och måste ägna en större andel av tiden utanför skolan till hushållsarbete. De resultaten framkommer i en doktorsavhandling i socialt arbete om placerade ungas tillgång till välfärdsresurser av Hélène Lagerlöf som disputerar vid Stockholms universitet.
Hélène Lagerlöf har undersökt vardagen när det gäller skolgång, fritid och kamratrelationer för unga placerade på institution, Hem för Vård eller Boende HVB, och familjehem. Resultaten har jämförts med resultat från studier om ungdomar som bor hemma. Bilden som framträder är att placerade unga har en tillvaro som till viss del präglas av resursbegränsningar inom dessa tre centrala områden i ungas liv.
Ungdomar i familjehem har förhållanden som är mer lika de unga som bor hemma och har tillgång till fler resurser än unga i HVB. Men också för unga i familjehem finns skillnader i förhållande till hemmaboende unga. Ungdomar på HVB har inte tillgång till skolrelevanta resurser som exempelvis internet för skolarbetet i samma utsträckning som unga som bor hemma. De får inte heller lika stor hjälp med läxor i sin boendemiljö och uppger i större utsträckning att de ”inte så ofta” eller ”aldrig” får hjälp av lärare i skolan när de behöver det. Unga i familjehem har en större tillgång till skolrelevanta resurser än unga i HVB i förhållande till deras respektive jämförelsegrupp.

- Flera av ungdomarna i undersökningen ger uttryck för en vardag präglad av regler och begränsningar av handlingsutrymme. De gäller särskilt de ungdomar som är placerade i HVB, säger Hélène Lagerlöf.

Unga i HVB har färre kamratkontakter än de som bor hemma. 72 % av de unga i HVB umgås med en kompis minst en gång per vecka vilket kan jämföras med 97 % av ungdomarna i jämförelsegruppen. Placerade ungdomar är mer utsatta för mobbning och skolkar mer än unga som bor hemma. 26 % av familjehemsungdomarna och 28 % av unga i HVB är utsatta för någon typ av mobbning minst en gång per månad jämfört med 15-16 % i jämförelsegrupperna. Nära en tredjedel av de unga i studien skolkar minst varje månad medan en knapp femtedel i jämförelsegrupperna gör det. Skolket är lika utbrett bland familjehemsplacerade unga som bland ungdomar i HVB.

När det gäller placerade ungdomars övriga fritid finns det på det stora hela inte några stora skillnader mellan omhändertagna ungdomar och de som bor hemma. Undantagen är att färre placerade ungdomar ägnar sig åt idrott minst en gång per vecka och att ungdomar i HVB ägnar sig åt organiserade fritidsaktiviteter i något större utsträckning än både unga i familjehem och de som bor hemma.
De placerade ungdomarna har varit föremål för samhällsvård under en förhållandevis lång tid. Ingen av ungdomarna i Hélène Lagerlöfs studie har tillbringat mindre än sex månader i vård. De unga i HVB har en genomsnittlig vårdtid på nära två år och ungdomarna i familjehem har en genomsnittlig vårdtid på sju år.

 
Återigen bevisas att de sätts på undantag. Att de behandlas  annorlunda. Får sämre/mindre möjligheter än andra. Får mindre stöd än andra. Blir ännu mer utsatta.

onsdag 13 mars 2013

Visste inte ... eller hur var det med det...

Även Mark har placeringar på Oasen.
http://www.bt.se/nyheter/mark/marks-kommun-ser-over-barnhemsplaceringar(3688431).gm
Nu skall man se över dem och fundera på om de skall sägas upp säger Hermansson ordförande i nämnden.
Inför teveprogrammet kontaktade socialförvaltningen en familj vars barn tidigare bott på Oasen.
– Vi har kollat med familjen och ungdomen men de har inte upplevt verksamheten där som negativ. Vi har ingen anledning att förstärka bilden av att det inte fungerar, vi har ingen sådan information, säger Per-Olof Hermansson.
Han är förvånad över uppgifterna om bestraffningarna.
– Vi kan inte tillåta att det sker, det är absolut inte bra det som påstås. Vi ska vara vaksamma när det gäller alla hem, hur verksamheten fungerar där, säger Per-Olof Hermnansson.
Han är förvånad över uppgifterna säger han, men han har vetat om att det var något fel.... länge.
Det var ju en familj som slog larm redan 2010. De kontaktades inte utan de anmäldes istället.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=5471758
Signaler om att det inte stod rätt till på hemmet kom till myndighetens kännedom redan för flera år sedan. 2010 anmälde en familj från Marks kommun Oasen till Socialstyrelsen.
– Jag såg barn som slets och drogs i händer och armar. Jag såg ett barn som kastades rakt ner i golvet i en hall. Sedan instängningen – om ett barn har en diagnos som gör att de är ganska aktiva så kanske de inte ska ha en "lugn stund" mitt på dagen och stänga in dem på rummet. Men det sker varje dag där, säger mamman i familjen
Familjen från Mark, som skulle utredas på hemmet och bodde där i början av 2010, reagerade tidigt på det de såg och slog larm.
– Jag kan berätta om en händelse. Jag tror det var dag två eller tre, i stora matsalen. Ett barn hade dåligt bordsskick. Detta var ett barn som hade en diagnos som gjorde att han inte kunde hejda sig, han kunde helt enkelt inte ha ett perfekt bordsskick. Personalen skrek på honom, slet ifrån honom tallriken och sa att "nu har du förlorat alla dina poäng, nu räcker de inte, nu kan du inte ringa till din pappa i helgen."
 
Det var alltså inte en nyhet för honom vilket han påstår. Han precis som sin föregångare låtsades som inget. Valde att titta bort, valde att ignorera det de fick höra underlät att anmäla vilket de skall enligt lag om de får veta att något är fel, om någon far illa. Varför gjorde han inte det?

 Hittade en sak som kanske inte direkt hör till ämnet men ändå handlar om utsatta. En debatt artikel där en skribent ber om att få byta plats med Beatrice Ask.
http://www.dn.se/kultur-noje/basta-beatrice-ask
Den är så bra skriven. Hur lätt det är att skapa otrygghet. Hur lätt det är att döma andra.

tisdag 12 mars 2013

Gjorde bra ifrån mig

Då jag letade efter inslaget httade jag inslaget där jag själv mötte Maria Larsson. http://www.tv4play.se/program/nyhetsmorgon?video_id=1648117
Det var precis efter de bestämt att barnen skulle hem igen.
Så blev det ju inte.  Men jag kan inte säga annat än att jag gjorde bra ifrån mig Ok jag vet jag är partisk men jag tycker ändå att jag gjorde ett bra jobb.
Fick mycket sagt på kort tid.

Halvera mer

I går var Maria Larsson på tv. Det som diskuterades var unga och rökning. Siffrorna går visst upp igen eller står still. Det var det som diskuterades och de kunde väl inte enas om hur det var. Maria sa att man tittade på fel siffror.
De går iallfall inte ner.
http://www.svtplay.se/video/1080010/11-3-21-00
Inslaget börjar 00.10 och framåt

I nyheterna igår sa man att regeringens nationella mål vill halvera ungdomarnas rökning tills nästa år.

Tänk om man kunde minska antalet placeringar. Tänk om vi kunde halvera omplaceringarna.

Ang rökningen försvarar idag sig Maria
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/vi-ar-pa-ratt-vag-i-kampen-mot-rokning_7703686.svd
Vi är på rätt väg menar hon.

Skolverket har fått extra pengar för att stödja skolornas undervisning om alkohol, narkotika, dopning och tobak. En strategi för rökfria skolgårdar har tagits fram
FHI har bland annat beviljat bidrag till en särskild kartläggning för att få ökade kunskaper om faktorer under uppväxttiden som kan öka risken för rökning bland unga.

Socialstyrelsen har fått 20 miljoner kronor i år för arbetet med de nationella riktlinjerna för hur hälso- och sjukvården ska arbeta med alkohol och tobak. Stödet till mödra- och barnhälsovårdens informationsinsatser om riskerna med narkotika, alkohol och tobak fortsätter. En metod är under utvecklande för det tobakspreventiva arbetet i tandvården. Vi har lagt ett större ansvar på den som säljer tobak, i en skarpare tobakslag.
Regeringen har igen, från den 1 januari i år höjt tobaksskatten med 7 procent. Dessutom har vi byggt in en indexering i tobaksskatten.
Vi har gett i uppdrag till FHI att utreda förekomsten av passiv rökning på allmänna platser, i synnerhet där barn vistas och föreslå åtgärder för mindre exponering av tobaksrök.
Med regeringens och många andras insatser har vi uppnått resultat!

Tänk om man hade lagt 20 miljoner på att förebygga omplaceringar....men det är klart det gäller inte lika många som rökare. "Bara" ca 20 000 barn.
Men eftersom varje trasigt barn kostar miljoner skulle förtjänsterna vara kännbara ändå.

En olycklig dag då barnen förstorar upp en liten grej

I svallvågorna efter reportaget om Oasen är det nu kommuner som väljer att avsluta sina placeringar där. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=91&artikel=5470381
Det tror jag är bra. Fler borde markera annars får det inget slut. Media borde granskna fler sådanna hem. Hur man hanterar barn och vuxna.

I Alingsås är det ytterligare en pappa som mördat en mamma inför deras barn.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16398996.ab
De, mamman och tre barn hade kommit hit tidigare och han kom förra året. Han hade hotat dem tidigare med kniv och de fick även då skärsår.
Han försvarar sig med att frun krittiserat honom inför barnen.
Han menar att barnen överdriver när de, svårt skadade efter händelsen, sagt till polisen att han högg ner dem. Och deras mor.
– Det kan vara förlusten över sin mamma som har gjort att dom säger så. Eftersom det var en olyckshändelse och om det är så att min fru inte ville ha mig här i Sverige så varför har hon skickat efter mig? Det var inte så det var.
Pappans inställning till mordanklagelserna är att det var hans fru som attackerade honom. Och att han försvarade sig.
Dagen då hans fru dog beskriver han som en ”olycklig dag”.
– Det var ingenting som jag hade i tanken, att jag skulle skada min fru. Det var inte min mening att det blev som det blev. Och nu det som blivit efter den här händelsen är det jag som har blivit mest drabbad.
I förhören nekar pappan till anklagelserna och menar att dottern lika gärna kunde ha skurit sig vid ett när hon lagat mat.
– Nu förstorar dom upp en liten grej och dom säger att "vår pappa har varit dum mot oss och han har varit elak". Och jag har inte gjort det.
Oj vad synd det är om honom. Hur kan de anklaga honom efter en sån "liten" grej. De förstorar ju bara. De ljuger ju bara för att det blev en så olycklig dag.
Ja vad säger man? Inget tror jag, hans ord talar väl för sig själv. Förstå bara inte att han tror att någon skulle tro honom. Tycka synd om honom.
Det är klart att det är hans rätt, att tukta en kvinna som kritiserat honom inför hans barn ... eller?
Nej i Svergie. Här är det inte tillåtet och synen på kvinnan är en annan.



Jag berättar eller dör

Hittade en artikel om en tjej som utsatts för övergrepp som 8 åring.
Hon talade inte om det för någon. Efter att ha försökt ta livet utav sig ett antal gånger förstod hon att hon måste ta itu med sina sår. Hon måste berätta. Antingen berättar jag eller så dör jag. http://www.expressen.se/kvp/antingen-dor-jag-eller-sa-berattar-jag-allt-nu/

Sedan har åter en flicka som fallit offer för nätmobbing som inte orkade med utan tog sitt liv http://www.expressen.se/nyheter/natmobbade-flickans-ord-fore-sjalvmordet/
Varför måste en del vara så elaka?
Varför kan de inte låta bli.?
Vem ger dem rätt att utsätta en annan mäniska för sin inskränkthet?
Vem någon rätt att sätta sig på eller över andra mäniskor?

Det skall aldrig vara OK med mobbing eller någon typ av trakaserier ändå verkar det ok bara mobbingen kommer ifrån "rätt" håll.
Minns efte valet då SD kom in. Man vägrade hälsa på dem, vägrade gå in i samma studio som dem. Man behöver inte hålla med, behöver inte tycka om men man har inte rätta att kränka någon annan. Det räcker med att vara allmänt trevlig, uppfostrad och hyfsad som person. Det smittar inte att hälsa. Jag bloggade om det även då. Mobbing skall tydligen vara OK bara det är rätt personer som gör det mot rätt personer...
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/melodifestivalen/article16399884.ab
Som sagt det är tydligen OK om det är rätt personer, kända har tydligen rätt att förnedra andra. Särskillt om de också är kändisar, då skall de tåla.
Marc Levengood och Jonas Gardell twittrade under melodifestivalen. Hade de kommit från någon annan hade det blivit ramaskri hävdar en del
”Danny raring, bry dig inte om gnället om att du läst innantill. Med en kropp som din ska du inte behöva kunna läsa överhuvud­taget" Skriver Gardell
Mark Levengood publicerade ett foto på Dannys Saucedos rygg­tavla och skrev:
”Kanske lite suddigt – Men uppriktigt sagt, som fotograf bryr jag mig inte när jag tar Danny bakifrån!”.
 Jonas G: ”Hejar på Ulrik och Yohio allt vad jag kan! Fast på ett ’sedesamt med händerna på täcket och med­veten om min höga ålder’-sätt
 
I ett debattinlägg på SVT:s hemsida skriver journalisten Joakim Lamotte om hur makarna vecka efter vecka tävlat i vem som kan dra flest sexskämt om Danny Saucedo.

Jag förstår inte hur en del kan anse att det är ok
Det är ju kränkning, mobbing på hög nivå. Ingen skulle vilja bli omtalad på det sättet, det spelar väl ingen roll att de är offentliga kända personer det ger inte rätt att behandla dem hur som helst ändå. Och Marc och Jonas, har aldrig gillat någon av dem men detta är väl ändå att visa den allra sämsta sidan av sig själv dessutom på någon annans bekostnad.
Hur kan de? Vad ger dem den rätten? Det var ju bara på kul? men vem ger dem trätten att ha kul på andras bekostnad? Om de inte tycker att de är kul då är det en kränkning. De borde skämas.

måndag 11 mars 2013

Dagen efter Kalla Fakta.

Då var det kalla fakta igår. Första programmet på ny tid och med ny programledare.
Jag tyckte att det var bra men för kort. Bara 1/2 timme med diskussion efteråt i Tv4 news, en betal kanal.
http://www.tv4.se/kalla-fakta/klipp/kalla-fakta-studio-2298417
Diskussionen efteråt var hyfsad. Hon ställde rätt tuffa frågor.
Först var det VD som mötte kvinnan från organisationen som var med samt en annan kvinna som jobbade med barn utsatta för trauma.
Sedan var det BO som mötte en chef för socialstyrelsen och en som jobbat på ett annat hem och talade om att det är fler hem som gör likadant. Hon själv var chockad över det hon sett och hade skrivit en bok om det.
De satt alltså inte tillsammans utan det var tre åt gången i två sittningar så att säga.

Jag är väl av åsikten : på dem bara men tycker att det var tuft utav honom, Vd´n att ställa upp. Han visste ju att han skulle bli påhoppad rejält.
Tyckte att de borde ställt vd´n emot socialstyrelsen chef eftesom vd´n sa att socialstyrelsen vetat om time out rummet och hade Okeyát det men nu inte stod för det. Då hade de kunnat ställas mot varandra nu blev det den ena som sa något som det andra bemötte utan att det kunde diskuteras.

BO tyckte att det var bra att man nu tar hårdare tag men det är första gången de polisanmäler. Att barn ofta känner sig underlägsna då de vuxna som sitter och fikar och pratar och det känns som om de håller ihop, då är det svårare att berätta om övergrepp.
Ok nu har de polisanmält men alltför ofta blir det bara kritik, så jag tycker fortfarande att det är för mesiga konsekvenser. Det är ändå barn som drabbas.
Det är barn vars framtid man förstör genom att ta ifrån dem tilltron till vuxna och skadar dem inuti.

Chefen från socialstyrelsen fick frågan hur illa det skal behöva bli för att de skall stänga ett hem men det visste hon inte. De fick se om de rättat till det de skulle nu.
Som jag tidigare jämfört, om jag gör fel t.ex kör utan bälte och möter polisen så hjälper det inte att jag svär att aldrig göra om det, sätter in en summer som låter så jag inte skall glömma. Jag får böter ändå. Här får man kritik och får sedan rätta till och har man rättat till tillräckligt så blir det inga konsekvsern. Det är för mig ofattbart.

http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/brottstraff/article16390131.ab
De intervjuade flera barn som varit med om övergrepp, samma behandling, samma övergrepp trots att de bott där olika tider och inte kände varandra. Behandlade som brottslingar med polisgrepp coh inslängda i ett kalt rum utan möjlighet att komma ut på egen hand.
Killen i filmen hade dessutom trauma efter våld och kvinnan från organisatinen Glöm inte Pele och Fadime sa att en sådant bemöter man med ytterligare våld. Att bemöta en person som har tauma efter att ha utsats för våld. att bemötas dess konsekvenser med mera våld får fruktansvärda konsekvenser.

Vd´n försvarade sig med att de bara tagit upp ett par extremsituationer  men då undrar jag vad det är för hem som har så många extremsituationer, flera i veckan.
Straff fick de bara om de avbrutit skoldagen. Den avbröts igenom att de slängdes ut ur klassrummet och drogs tvärs över skolgården till ett timeout rum där de låstes in, utan möjlighet att sjävla öppna eller ta sig ut. Om de var glada lekte eller sjöng menade man att straffet inte fungerade. Så stod det i en bok de använde sig utav som handbok för hur de skulle göra men VD´n sa att den var från USA och de inte använde allt.

Man berättade även hur personalen talar om för föräldrarna att de tar ifrån dem deras föräldrarätt. De tuktar och straffar även mot föräldrarans vilja och på ett sätt som de inte accepterar.

Själva går Oasen ut och bemöter på sin hemsida
http://oasen.com/vi-kanner-inte-igen-oss-i-den-bild-tv4-formedlar/
De känner inte igen bilden som Kalla Fakta visar.

Det lär inte vara det sista vi hör av eller om Oasen och jag är övertygad om att det kommer avslöjanden om andra hem, andra orgaisationer i svallvågorna efter detta.

söndag 10 mars 2013

Blir det bättre? Inte än..

Dagen efter melodifestival och det är ramaskri över vilken låt som vann om det är rätt eller eller fel. Tänk om engagemanget vore lika stark vad gäller utsatta barn.

I kväll är det kalla fakta.
Skall bli intressant att se svallvågorna efter det i morgon.
En artikel på newsmill runt programmet ikväll
http://www.newsmill.se/node/49535
Socialstyrelsens granskningsrapporter visar tydligt, hur metoderna faktiskt var olagliga. Hur behandlingshemmet i fråga trott sig kunna tolka lagarna utifrån en självpåtagen roll som avgörare för vad som kan anses vara nödvärn, när nödvärnsrätten i själva verket avgörs av domstolar eller JO. Behandlingshemmet menade på fullaste allvar, att personalen skulle ha rätt att försvara sig när de blev angripna. Förekomsten av det så kallade Time Out-rummet försvaras med att det minskar förekomsten av det som behandlingshemmet kallar för ”holding”, en situation där barnet hålls fast. Det känns nästan overkligt att läsa resonemanget, eftersom detta fasthållande av barnet i sig är olagligt. Rapporterna visar hur behandlingshemmet upprättat rutiner för hanterande av dessa olagliga metoder som använts. Rapporterna visar också, hur personalen på behandlingshemmet utbildats i dessa grepp, som gör barnet maktlöst. Rapporterna visar vidare hur behandlingshemmet verkar ha missuppfattat en förälders befogenheter i sitt föräldraskap, hur den som försöker förklara detta förhållande blir tillrättavisat av Socialstyrelsen vad gäller hierarki mellan Föräldrabalken och Brottsbalken. Brott mot liv och hälsa står högst.
Vi måste, i alla sammanhang, lära oss att sätta barnen först. Allra först. I alla lägen. Vi måste lära oss att se barnens agerande som ett svar på en fråga, och fråga oss hur frågan ställdes av de vuxna. I hedersvåldskontexterna och i familjer med våldsproblematik mellan de vuxna växer ofta barnen upp med frekvent våld i familjen. Våldet ger konsekvenser, som inte kan botas med med våld.
Till alla de barn som genom åren inte blivit lyssnade på, när de försökt berätta, säger vi: berätta nu. Vi lyssnar, vi lovar.
Tyvärr det tror jag inte på.

Hittar ett debatt inlägg på Newsmill.
http://www.newsmill.se/artikel/2013/03/06/ingen-hj-lp-finns-n-r-barn-drabbas-av-myndigheters-fel
en f.d. våld och sexbrottsutredare som skriver:
Ingen hjälp finns när barn drabbas av myndigheters fel
Runt om i landet kämpar föräldrar för sina barns rätt att leva i trygghet och inte utsättas för våld och sexuella övergrepp. Samtidigt som våldet mot barn ökar, så blundar ofta de myndigheter som ska skydda barnen. Socialtjänsten är den myndighet som får mest kritik för felaktiga beslut i strid mot lagar och Barnkonvention. Socialstyrelsen har fått många anmälda fall.
 
Hon fortsätter:
Även om förvaltningen agerar så upphör inte dessa missförhållanden.
En socialsekreterare som tvingas lämna sin tjänst kan senare anlitas externt för utredningar av liknande slag. Man löser alltså inte problemen utan flyttar bara över dem till någon annan. Likaså flyttas socialchefer till andra kommuner där de fortsätter leda sitt arbete i samma anda som tidigare. Eftersom det inte finns någon legitimation som kan återkallas, kan denna destruktiva verksamhet fortsätta.
JO tar helt godtyckligt upp vilka fall som ska granskas. Barnombudsmannen (BO) har inte mandat att ingripa i enskilda ärenden, inte heller ministrar i regeringen. Socialstyrelsens granskningar tar månader eller år. Inte heller kommer allvarlig kritik att rendera i någon påföljd. Myndigheterna kan fortsätta precis som förut – och gör det. Det är meningslöst att anmäla. För ett krossat barn finns ingen hjälp att få när myndigheter begår misstag.
Barnombudsmannen måste få mandat att gå in i enskilda ärenden eller få ett komplementerande uppdrag med tillsynsansvar. Eller så bör en ny tillsynsmyndighet skapas, med rätt att akut hjälpa barn som drabbas.
Det måste finnas hjälp när myndigheter sviker. Jag vill inte se fler traumatiserade barn som inte vill leva eller barn som tar livet av sig för att myndigheter inte klarar sina åtaganden.
Håller helt med om att man bara flyttar omkring på problemen.
Tänk om BO kunde få mandat att gå in i enskilda ärenden.  Han står verkligen på barnens sida.
Håller med. Det måste finnas hjälp när myndigheterna sviker.

En kollumnist skriver i SVD
vi måste agera, reagera medan barndomen fortfaraden kan repareras.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/medan-en-barndom-annu-kan-repareras_7980378.svd
Barnen som tystas , tystnar, förstummas – de finns runt omkring oss. Några har hunnit bli skadade vuxna, andra är fortfarande små och står mitt i helvetet.
 
Vi måste agera och reagera medan det finns tid, innan det är för sent.




lördag 9 mars 2013

Då kom polisanmälan också

Då kom polisanmälan också
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/socialstyrelsen-polisanmaler-barnhem_7979530.svd på Oasen.
Vet familjer som varit där och påpekade bristerna redan för tre år sedan ändå hände inget.
De politiker som fick veta och inte agerade var Ove Eglinger och Ann Hjerten samma som i vårt ärende alltså i Mark. Det torde ge extra tyngd åt anmälningarna runt tjänstefel vad gäller dem.

HVB hem Oasen får kritik

Då är det ett HVB hem som får kritik. Det har varit i press flera dagar.
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/jonkopingsnytt/barn-stangdes-in-pa-oasen
Det var vid en inspektion i november i fjol som barn berättade om ett speciellt "time-out"-rum på hemmet. Dit ska barn mot sin vilja stängas in efter händelser som kräver det. Det kom också fram att verksamheten har skriftliga rutiner för time out.
Ett barn har också berättat om en händelse där personalen tagit hårt i barnets arm och vridit om armen. Nu inleder Socialstyrelsen en fördjupad tillsyn för att granska personalens hantering av barnen. Man vill också granska hur ofta det förekommer att barn stängs in.
– Det är aldrig tillåtet att stänga in barn som är placerade vid ett hem för vård eller boende vare sig det sker vid enstaka tillfällen eller återkommande, säger Birgitta Hagström, enhetschef vid Socialstyrelsen.
– Vi stänger inte in barn på det viset, säger Bo Hjort, styrelseledamot i Oasen HVB&Skola.
Hjort säger att han tolkar det som att Socialstyrelsen ändå anser att metoden med time-out kan användas, men att det finns en gråzon för när den kan användas vid till exempel en nödvärnssituation.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=91&artikel=5466024
Det var vid en oanmäld tillsyn som man upptäckte att hvb-hemmet använde sig av ett så kallat timeout-rum och stängde in barn där de var aggressiva. Det så kallade timeout-rummet beskrivs som ett 5-6 kvadratmeter stort rum, med kala väggar och golv, och med krossäkert glas i fönstret.  
Har talat med personer som varit där och de barn som stängdes in där var barn med diagnoser samt utvecklingsstörda och barn med down syndrome.
Oasen menar att de endast sådana här åtgärder vid nödvärn och om det inte finns något annat alternativ.
– För att förhindra den typen av angrepp är man tvungen att göra så, säger Bo Hjort på Oasens barnhem i Aneby.
Men hur var den nu?
Här säger han: För att förhindra den typen av angrepp är man tvungen att göra så
I tv sa han:  – Vi stänger inte in barn på det viset,

Nu funderar socislstyrelsen på att polisanmäla dem
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=91&artikel=5466829
Hur vanligt är det att ni polisanmäler ett hvb-hem eller personal?
– Det är ju väldigt ovanligt, säger Erik Kangeryd.  
I morgon på KALLA FAKTA tar det upp och över 10 ungdomar som varit där intervjuas.  

fredag 8 mars 2013

Fler och fler

Det är fler och fler som talar om att de är barn som levt i missär eller som hamnat i familjehem. Jessica Andersson, Morgan Alling, Stefan Lövén, Frank andersson Nanne Grönwall. Listan kan göras hur lång som helst.

I efter tio hos Malou var rapparen Johan Alander
http://www.tv4.se/efter-tio/klipp/johan-alander-hos-malou-2011-se-intervjun-igen-2291481

Sedan en till Ralf som är med och spelar på det brinnande pianot i melodifestivalen. Han talar om att han bott/växt upp i familjehem.
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/melodifestivalen/article16362390.ab
Han var tre år gammal när han lämnades bort.
Sedan dess har Ralf Gyllenhammar kämpat för att inte bli en besvikelse för adoptivföräldrarna:
– Nu vill jag bara säga ”Ser du farsan, ser du nu? Kolla vem som är på tv nu, med en brinnande flygel”, säger han.

– Folk säger adoptivföräldrar, men de är ju mina riktiga föräldrar. Jag var tre när jag kom till dem. Jag kommer inte ihåg nånting innan dess. Jag är så tacksam för att de tog emot mig. Nu när jag har egna barn, när jag fick min första dotter så kände jag ”hur kan man lämna bort sitt barn?” säger han.
Föräldrarna berättade tidigt för Ralf att han var adopterad.
Succén i Melodifestivalen har också varit viktig för Ralfs självkänsla:
– Det har ett stort personligt värde. Jag var inte så dålig ändå.
Var har du fått det ifrån att du skulle vara dålig?
- Det kommer naturligtvis från det här att man blir bortlämnad av sina biologiska föräldrar. Det är ju klassiskt att barn tar på sig skuld helt i onödan. Det är ju inte mitt fel att de klant­arslena trasslade till det. Men det har förföljt mig.
 
 Tänk att det för vissa är så svårt att förstå att det är precis som han säger :
de är ju mina riktiga föräldrar. Jag var tre när jag kom till dem. Jag kommer inte ihåg nånting innan dess.

så var det för "våra" också.

I spåren av socialstyrelsens rapport så är det intrevjuer med barn som varit placerade.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5466679 en som känner igen sig både i flyttarna och medicinerna.
– Jag känner igen mig i nästan allt som står här. Det var ett tillfälle då jag var upp i åtta, tio tabletter om dagen. Det var precis som de gjorde mig till en zombie, säger Linda.
Ett problem som lyfts fram i rapporten är att socialsekreterarna som arbetar med utsatta barn och ungdomar ofta är unga och oerfarna och ibland saknar tillräcklig kompetens för att göra bra utredningar
Linda, som i dag har egen lägenhet men med stöd från Socialtjänsten, vet också vad hon vill se för förändringar.
– Jag känner att socialsekreterarna ska lyssna mer på vad barnen och ungdomarna har att säga. Ibland känns det som att socialen vet bäst, men det är ändå vi som går igenom det, säger Linda.
En annan som är tacksam för att hon placerades.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=5466318
men inte förrän hon var 16 år trots att både polis och social varit inblandad sedan hon var 7 år. Själv ville hon ha egen lägenhet men soc sa ifrån och hon hamnade i familjehem nu är hon tacksam för det.
Man kan väl konstatera att hon antagligen borde ha omhändertagits långt tidigare.

Fick veta i går kväll att mamman till barnen, hennes man var i bråk igen igår.
http://www.bt.se/nyheter/mark/man-slagen-med-brada-i-ansiktet(3681239).gm Han sitter fortfaraden häktad. I den senaste domen runt lillebror kom också fram att han misshandlat en vaktmästare men det var ju enligt honom och barnens advokat bara en engångsföreteelse. Undrar hur han skall förklara att företeelsen kom tillbaka så snabbt. Först en tjänsteman och nu en tonåring.  Han sitter fortfaraden häktad. Mamman var med http://markbladet.se/?artikel=201303071920544742 Men utan barn undrar var hon gjort av dem?