Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

lördag 30 november 2013

Vad var det jag sa...

Då har socialstyrelsen kommit med ännu en utvärdering av LVUáde barn. Då jag läser drar jag slutsatsen att det mest handlar om barn placerade på institution.
http://www.socialstyrelsen.se/nyheter/2013mars/alarmerandeomplaceradebarn
Av utvärderingen framgår bland annat att:
  • Dödligheten är nära 5 gånger så hög bland ungdomar som är eller har varit placerade jämfört med andra i åldersgruppen 15-24 år.
  • 10 gånger fler barn och unga som är placerade på HVB har vårdats för självskador.
  • 15-19 gånger fler barn och unga som är placerade i HVB tar regelbundet sömnmedel, antidepressiva- eller antipsykotiska läkemedel jämfört med andra barn och unga.
  • Bara 6 av 10 barn som placerades före 10 års ålder går ut grundskolan med gymnasiebehörighet (godkänt i svenska, engelska, matematik). Resultatet är sämre för de som placerats efter 12 år.
Men man inte kan jämföra med hur det skulle varit om, de stannat eftersom man inte kan låta dem stanna.

Lyckad skolgång är nyckeln

– Från forskningen vet vi att en lyckad skolgång är den viktigaste faktorn för att få ett bra vuxenliv. Att klara gymnasiet minskar risken för tidig död, ohälsa, psykosociala problem och försörjningsproblem, säger Mona Heurgren, enhetschef på Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen vill också betona att socialsekreterare som arbetar med barn och unga ska ges goda förutsättningar för att klara det ofta svåra uppdraget. Dessutom behöver landstingen se över utskrivningen av psykofarmaka till placerade barn.
OK igen gör man fel (tycker jag) skall man tolka det som om bara skolan är det viktigaste? Inte var man bor? Jag tror att det är en kombination av bra boende och lyckad skolgång. Barn skall inte bo på institution utom i väldigt speciella fall. Man kanske borde ställa krav på institutioner där man placerar barn (som jag påpekat tidigare) tala om vad som skall uppnås under tiden de är där. Om banren är placerade i familjehem sätta in stöd och stötta oss i att göra ett bättre jobb. Ta bort alla saker som gör att barnen/ungdomarna inte vågar lyckas. Omplaceringar eller hem placeringar är ett gissel.
 
En fostermamman skrev:
Något jag upplevt flera gånger är hur lite äldre barn/ungdomar, som efter att ha landat och börjat knyta an till familjehemsfamiljen plötsligt "fegat ur" och liksom släppt alla förhoppningar på att de skall få fortsätta bo och ha det bra i familjehemmet. Istället känns det som om de ger upp och bara väntar på att "svärdet" skall falla igen och att de skall tvingas flytta tillbaka till bio. De orkar inte med ännu en besvikelse och därför ger de upp alla förhoppningar redan från början.

 Många placerade barn far illa

– Utvärderingen vi publicerar i dag uppmanar till handling på alla nivåer: i kommunerna, landstingen och staten. Samhället måste bli en bättre förälder. Många placerade barn och unga far, eller riskerar att fara, mycket illa, säger Lars-Erik Holm.
Det är generaldirektören på socialstyrelsen. Kan bara säga vad det jag sa... vad är det jag säger. Vad är det jag lyft i varenda brev till riksdagen?

fredag 29 november 2013

Tjänstemanna styre

Jag har inte hört en enda socialnämnd i en enda kommun där man inte sagt att allt är tjänstemannen styrt. det är alltså tjänstemännen som bestämmer vad som skall upp, vilka ärenden samt var i ärendena som politikerna skall ha kännedom om.  Det är oftast de som förbereder och har förslag på åtgärder.  Det är de som företräder i domstol i många fall. I vårt fall gick ju t.o.m. tjänstemannen (kvinnan) emot sin egen nämnd i domstol. Det står då hon talar i saken att de vill en sak nämligen att LVU skall upphöra men två rader längre ner står det att nämnden vill de vill att det skall vara kvar.

Inget har ändrat sig trots att politikerna är de som har det yttersta ansvaret.
I Svenljunga är det en som hoppas av det politiska arbetet i protest. http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=95

Jag undrar hur länge man skall tillåta att det är så. Vara ansvarig för något man vare sig styr, vet allt om eller kan påverka mer än någon annan bestämmer.

Sedan är det de som har det tvärtom. Politikerna sätter riktlinjerna sparkraven för hur tjänstemännen skall jobba.
På många ställen går de på knäna. I Tyresö har de gett upp. De ärenden man inte hinner med har man nu lämnat över till politikerna. http://www.dn.se/nyheter/sverige/socialsekreterarna-fick-nog-nu-far-politikerna-ta-over/
Nu är ärenden inlämnade till politikerna i socialutskottet som får ta ansvar för utredningarna. Ordförande i socialnämnden i Tyresö, Andreas Jonsson (M) säger att en orsak till problemen är en satsning som gjorts i kommunen för att fånga upp barn som kan fara illa i ett tidigt skede, uppger Sverige Radio.
Det här har gjort att antalet ärenden ökat och socialnämnden jobbar nu för att lösa problemen.
–  Vi tittar på nyanställningar av socialsekreterare och vi har tittat på att hyra in där det är möjligt. Det är brist på socialsekreterare, men där vi lyckas få tag på socialsekreterare kommer vi hyra in dem, säger Andreas Jonsson (M) till Sveriges Radio.
Jag undrar vad som skall till för att det skall bli en ordentlig förändring, på alla håll.

Sedan har Mark Levengod varit i Mark och där fick han frågan om de inte kunde få sätta upp en bild på honom vid skyltarna till mark och skriva välkommen till min kommun. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=5717755 Han avböjde eftersom han inte bott där och inte ens varit där tidigare. Han tyckt att det var roligt att få frågan. Undrar hur positiv han varit om han vetat hur illa människor sköts i den kommunen.

torsdag 28 november 2013

Ice age

Tyvärr finns det hur mycket som helst att skriva om.
Utifrån vad jag skrev igår om att man måste garantera att det blir bättre hittade jag denna. http://www.calgaryherald.com/Fatal+Care+Dead+days+story+Baby+Delonna/9203274/story.html visserligen inte i Sverige men ändå. Det är i USA. En mamma blir av med sin fyra månaders baby. Hon beskriver då polisen kommer vilken panik hon kände. De vill ta mitt barn, de skall minsann inte ta mitt barn.
Jag kan bara säga att jag känner igen mig. Då jag mötes av socialsekreterarna med uppsägningen var det som ett vart håll slukade mig. Det var som en mardröm som man bara ville vakna ur. Hela tiden med en enda tanke dunkande i huvudet; det här händer inte, det kan inte hända, det får inte hända.
Så här får man väl inte göra. så här kan de väl inte göra. Vad skall jag göra? inget att sätta emot.
Som sagt om man tar barn måste man kunna garantera att det blir bättre.
Men för mamman i USA  gick det åt skogen. Sex dagar senare var babyn död.

Det är lätt att skuta ifrån sig med att det inte var i Sverige men det händer ju faktiskt här också. Donia Hassan som dog i sitt familjehem. Marianne Sigströms pojke som dog i sitt familjehem.

Kommun efter kommun får kritik men ingen får ens böter. Man kräver inte rättelse i de enskilda ärendena.
Lundby i Göteborg får kritik för att de låter ekonomin gå före lagen http://www.svd.se/nyheter/inrikes/skarp-kritik-mot-socialtjanst_8767554.svd

PÅ JO´s sida under publicerade beslut är det senast Markaryd som får kritik http://jo.se/ .

Fagersta har fått kritik men säger t.o.m i press att de struntar i det eftersom det är kommunstyre så de gör som de vill. Drabbade tar till det de kan http://fagersta-posten.se/insandare/1.2293621-fagersta-sparkar-nedat men det är som att slåss mot en väderkvarn. Det är omöjligt att vinna om inte de som är satta att granska gör sitt jobb.

Har börjat begära ut siffror för granskning av socialtjänsten. Håller på att jämföra det första halvåret då socialstyrelsen hade hand om granskningen och sedan 1 juni då IVO har hand om den. Kan säga att det inte ser bra ut. Färre ärenden har lett till kritik än då socialstyrelsen hade hand om det och då förlorade de ansvaret redan efter 3 år eftersom det blev för lite konsekvenser.

Barn berättar som vuxna hur de misskötts utan att någon reagerar http://www.tv4.se/efter-tio/klipp/under-15-%C3%A5r-f%C3%B6rgrep-sig-morfadern-p%C3%A5-jeanette-2492460 kvinnan i det här inslaget utsattes för sexuella övergrepp av sin morfar från att hon var fyra månader tills hon var femton och ingen har förstått eller gjort något?
Vad ger det? hur kan någon tända på det? Man kan undra vad någon får ut av att utsätta ett fyra månders baby för sexuella övergrepp. Denna någon måste ju vara allvarligt sjuk i huvudet.

Ibland känner jag mig som den där lilla ekorren i Ice age. Ni vet han som jagar en nöt i varenda film.
För mig symboliserar nöten något som behöver knäckas, eller hoppet om att något skall/kan knäckas. Som om eller när den knäcks blir underbart och kan njutas av många.

Precis som han jagar jag också en nöt ett hopp. Jag jagar för att jag vill knäcka, det här ur dåliga systemet. Systemet som gör att människor, barn far illa.
Det jag jagar är hoppet, hoppet om att det ändå skall bli en förändring, något skall hända, någon med makt skall slå näven i bordet och säga att nu är det nog, skall göra något.
Jag jagar hoppet lika mycket lika hårt som ekorren i filmen hur dumt det än ser ut, hur meningslöst det än verkar eftersom det inget händer.
Men jag vill vara som den där ekorren, lika envis, lika obenägen att ge upp. Jag vill inte, tänker inte ge upp. Jag vill inte ge upp hoppet, för förlorar vi hoppet så händer det ju ingenting. Slutar vi jaga en förändring så händer det ingeting. vi accepterar som det är. Så jag efterlyser lite mer av ekorrens envishet.
Vad är nöten för dig? Vad är det du vill käcka? förändra?


onsdag 27 november 2013

Måste göra ett bättre jobb

Hittade en gammal artikel i smålands posten. http://www.smp.se/ung/omhandertagna-ungdomar-berattar(1044439).gm
Den är från 20008  men lika aktuell. Jag fattar inte att man inte lär sig. att man inte utvecklar, förändrar, förbättrat utan samma kritik samma problem skall bestå år efter år.
Man har intervjuat 68 ungdomar som var LVUáde
Kränkande skola för brottslighet och knark. Självmordstankar och rymningar. Smålandsposten har pratat med 68 ungdomar som varit omhändertagna enligt LVU.  Omdömena om vården är genomgående starkt kritiska.
 
En tjej som var på institution säger:
"Jag upplevde inte att det var några som lyssnade på mig över huvudtaget. Personalen på socialförvaltningen frågade mig om hur jag mådde, men de lyssnade inte på vad jag svarade.
Jag fick läsa igenom det de hade skrivit om mig och mitt ärende. Jag tyckte inte att det stämde med vad som sagts, men de ville inte ändra på det.
Jag gillade inte stället jag kom till. Men efter ett tag var det okej. Jag tror inte att man ska vara för länge på ett hem. Man anpassar sig för mycket. Man lär känna andra som mår dåligt och det är inte alltid så bra.
En till på institution
"Hela skiten med LVU var kränkande. Jag rymde flera gånger och försökte förklara att det inte var bra på hemmet jag hamnade på. Efter jag kom ut så släppte de mig bara. De pratade om uppföljningar, men det har de inte gjort.
En kille
"När det gällde själva beslutet tycker jag inte att de som bestämde tog till sig det jag sa. Men nu i efterhand kanske det var bra ändå. Själva hemmet var bra för mig, skulle jag inte kommit dit så skulle det ha gått riktigt åt helvete tror jag. Jag har slutat med narkotika, nästan. Det är mest alkohol och lugnande tabletter jag går på nu. En sak som jag tänkte på var att de inte gjort någon uppföljning. Jag ansökte om pengar för att kunna plugga. Jag fick pengarna men ingen har kollat vad jag använde dem till. De har inte träffat mig eller så i efterhand heller. Det tycker jag är dåligt. Det är ganska mycket skattepengar lagda på mig, vill man inte veta om pengarna investerades i något som gav resultat då?"
 
Kille 18 år:
"Det kändes ungefär som om man satt och kollade på en film om sig själv. Alla andra bara bestämde allt, hur jag mådde, vad jag ville och så vidare. Jag fick inte igenom något. Jag var hos en familj först, men sen ville de som bestämde att jag skulle vara på ett hem istället. Jag rymde därifrån tillbaka till familjen. Jag ville bo där, familjen ville att jag skulle bo där, men de som bestämde tyckte inte att det var bra. 
Det är ett antal berättelser läs dem gärna. Men utifrån den sista, de flesta av barnen ungdomarna var placerade på institution. Barn skall inte bo på institution de skall bo i en familj. och den sista berättelsen bekräftar ju det han rymde dit igen. Varför fick han inte stanna där?
Det är bättre med familjehem och då borde man även hjälpa oss, stötta oss i att göra ett bra jobb men istället lyfts alltid det negativa. LVU är kass. Ja i många fall där barn/ungdomar hamnar på institution men för 90 % av de som hamnar i familjehem går det bra. Varför lär man sig inte utan samma diskussion dyker upp m med 10-15 års intervaller? vi måste bli bättre på att göra ett bra jobb.

tisdag 26 november 2013

Rapport runt handläggare

Det har kommit en ny rapport om kommunala barn- och ungdomshandläggare
http://www.skl.se/press/nyheter_2/ny-rapport-om-kommunala-barn-och-ungdomshandlaggare
– De socialsekreterare som arbetar med barn- och ungdomsfrågor inom kommunerna är i många fall relativt nyanställda. Men det innebär inte att de alltid ska ses som oerfarna. I många fall har de arbetat med socialtjänstfrågor även innan började att ägna sig åt barn och ungdomar.  
Eftersom en nyexaminerad socionom inte har full kompetens för alla arbetsuppgifter inom sitt verksamhetsområde måste kommunerna ha goda planer för en inskolning och vidareutbildning. Det gäller både för dem som ska arbeta som handläggare och, när det är aktuellt, även som ledare och chef. Kartläggningen ger kommunerna ett stöd i arbetet att behålla och utveckla personal och bedriva en verksamhet med hög kvalitet för barn, unga och föräldrar, säger Sara Roxell.

Ja det var väl inget nytt men nu finns det på pränt. 
Och en annan ny rapport visar att barn och unga är mer stressade. Ett inslag på TV om den http://www.svtplay.se/klipp/1579225/stressade-unga?tab=klipp&sida=3
Ungdomar mår allt sämre. Krav och olika fixeringar i samhället gör att det oftare krockar, de behöver allt oftare hjälp.

måndag 25 november 2013

Så mycket elände

Ja jag önskar ingen att vara i den situationen.
http://www.bt.se/nyheter/boras/hennes-barn-forsvann-under-flykten-till-sverige(4038323).gm
I Italien tvingades Layla gå på innan sina barn - och de försvann från varandra.
– När jag förstod att barnen inte fanns med på båten började jag skrika efter dem och en man, kaptenen, kom fram och tog min väska och telefon. Han slängde dem överbord och sa att om jag inte var tyst skulle han slänga mig i vattnet också. De andra sa "barnen kommer senare, det är säkert".
Men barnen kom inte och Layla anlände ensam till Sverige. Hon berättar att Migrationsverket sa att hon behövde hitta barnen innan de kunde gå vidare med deras ärende. I juli beviljades hon permanent uppehållstillstånd, och för ungefär en månad sedan lyckades hon äntligen få kontakt med sina barn.
– Jag hittade en familj som hade kommit hit med samma smugglare, och de hade hans nummer. När jag fick tag på honom sa han att pengarna inte täckte mer och att han inte hade något ansvar för barnen. Men jag fick reda på att de flyttade runt mellan olika afghanska familjer och tillslut fick jag tag på dem. När vi äntligen fick prata grät vi alla så mycket, jag trodde att mitt hjärta skulle krossas.
Migrationsverket sa då till henne att barnen skulle kontakta svenska ambassaden. Men där sa de att eftersom de inte hade några identitetshandlingar kunde de inte hjälpa dem.
– Barnen sa att ambassaden sa åt dem att ta sig till turkiska polisen i en närliggande stad, för att kunna registrera sig som flyktingar och sedan vänta på att få prata med FN. Men det kostar pengar som saknas, det är en lång resa och sedan kan det ta flera år att sedan få komma hit. Min yngsta dotter är sjuk och får ingen vård. De har inga pengar, är ensamma och rädda.
Barnen befinner sig i Gaziantep, som ligger nära den syriska gränsen. De har berättat för Layla att de är oroliga, och att tusentals flyktingar kommer till området från krigshärjade Syrien.
Just nu får de bo hos en afghansk familj som hittade dem på en busshållplats.
– Jag har pratat med familjen och försökt skicka pengar till dem. Men de har inget bankkonto, de befinner sig också i landet illegalt och de säger att de inte kan ta hand om barnen mycket länge till. Jag vet inte vad jag ska göra. Migrationsverket säger att de måste kontakta ambassaden, och där säger de att de inte kan hjälpa barnen utan handlingar.
Layla är uppgiven och förtvivlad. Hon vet inte vad hon ska göra, eller hur hon ska gå tillväga för att hjälpa sina barn att komma hit. Hon tänker nu på att åka ner till barnen, men vet inte hur det ska förändra situationen, då hon förlorade alla identitetshandlingar då väskan slängdes över bord. Den ekonomiska delen är också ett stort hinder.
– Men bara jag får vara med dem så spelar inget annan någon roll. Mina barn gråter och jag säger att jag ska ordna det, snart är ni här. Men jag vet inte hur. Jag vet att jag inger dem falskt hopp, men det finns inget annat jag kan göra.
Sedan en artikel om en pappa i en vårdnadstvist där de flesta inblandade verkar vra jäviga.
http://norrteljetidning.se/nyheter/nyheter/1.2286646-pappa-anmaler-jav-i-vardnadstvist
Pappan har bland annat anmält Socialförvaltningen i Norrtälje till Inspektionen för Vård- och omsorg. Enligt pappan har socialförvaltningen vidtagit flera utredningsåtgärder för att hjälpa mamman som jobbar inom förvaltningen. Pappan litar inte på de beslut som mammans chef har fattat under vårdnadstvisten.
Pappan har även JO-anmält en domare och en nämndeman vid Norrtälje tingsrätt. Enligt pappan har de båda nära kontakter med mammans chef på socialförvaltningen och var därför jäviga när ärendet togs upp i rätten. Pappan kritiserar även att rätten godtog ett snabbyttrande, skrivet av en arbetskamrat till mamman, som bevis i målet.
Pappan vill också att polisen utreder om det ligger något lurt bakom en oberoende utredning som har gjorts i målet. Utredningen utfördes av personal vid socialförvaltningarna i Österåker och Vallentuna men fakturerades via ett bolag i Skutskär.
 
Pappor har svårt nog i vårdnadstvister men här verkar han ju inte ha en chans av andra anledningar.

söndag 24 november 2013

Ken Ring, Barn

Och så kom det jag väntat på. visste att han förlorat en dotter i en vårdnadstvist men det sas inte ett ord om det på hans dag men nu då han skulle tolka Ulf Dagebys . Han fastnade för en låt; Barn eller rättare sagt refrängen och så svämmade det väl över och han skrev om hela låten så att den kom att handla om hans egen vårdnastvist. http://www.tv4.se/s%C3%A5-mycket-b%C3%A4ttre/klipp/ken-ring-barn-2490962 Ulf Dageby blev lite förvånad och kände ju inte igen den.
http://www.expressen.se/noje/ulf-dageby-det-gar-inte-att-stoppa-ken/
Ken Ring själv säger i programmet att "Barn" är den bästa låt han har gjort i sin karriär. Han har själv avböjt att kommentera mer, men hälsar genom sin presskontakt Christoffer Silverberg:
– Låten får tala för sig själv, men den är väldigt viktig för mig och jag tror att många pappor där ute känner igen sig i den.
Och det var inför allvarliga miner som Ken framförde låten.
– Det är alltid väldigt känslosamt, och han är ju en fantastisk textförfattare och skriver rakt av utan några spärrar eller regler, direkt från sitt eget liv. Och det är alltid väldigt märkligt att vara med om, säger Ulf Dageby
Han får medhåll av Ebbot Lundberg.
– Det är ju en urkraft och det är en energi som är makalös, det känns nästan lite konstigt att sitta och äta och lyssna på Ken. Det blir nästan lite bisarrt, för kontrasterna är så starka. Allt han gjorde berörde, säger han.
Han menar att Ken Ring överlag gjorde låtarna helt till sina egna.
 
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/article17898610.ab
I aftonbladet anklagar man honom för att döda programmet genom att vara för djup. Att han med sin "Tanklösa texten hällde kallt vatten över eftermiddagsmyset"
Han lyssnade på Ulf Dagebys "Barn", fick feeling och skrev i princip en ny låt om sin egen familjekonflikt i stället. Texten kändes tanklös och hällde en spann med kallt vatten över eftermiddagsmyset. Låten hade nog passat bättre i en rättegång än i ett simpelt underhållningsprogram där de inblandade inte kan tala för sin sak.
Det föll heller inte tittarna i smaken om man skall tro på undersökningen på expressen.
Men det är väl så om man lever i en kris eller ett vakuum så avspeglar det sig på, i allt man gör.
folk framför tv´n vill ha underhållning inte verkligheten kastad i ansiktet. då väljer man kanske andra program.  Alla mår inte bra. Förväntar vi oss alltid att man skal sätta på sig en mask och låtsas som inget? Tror vi att det försvinner då? Att vi själva aldrig kan drabbas? Precis som jag upplever att det är när någon drabbas av en kris. Ett barn dör eller försvinner, en skilsmässa. Det är precis som folk tror att det smittar. De slutar till stor del höra av sig. Varför skall alla vara så fega? Nog klarar vi lite verklighet eller? Lite tårar.
Jag tycker han var modig som vågade blotta sig. Annorlunda och oväntat. Han rättade inte in sig i ledet, gjorde inte vad man förväntade sig. Men varför skall allt vara så stereotypt? Likadant?
Nej fram för mer ärlighet, äkthet och verklighet.

Anne igen v 47

Eftersom vi inte kommunicerade med varandra innan vi oberoende av varandra skickade vårt upprops brev lyckades vi lyfta samma ärenden. Vi brukar bara skicka en kopia till varnadra för kännedom Därför väljer jag nu att skicka ett till. Ni kanske redan sett det i gårdagens tidning.
Sedan när börjar polisen och socialtjänsten använda insatsstyrkan för att hämta barn? Hur länge skall ni hänvisa till pågående arbeten samtidigt som ett antal barn och föräldrar far illa. Att föräldrar saknar all möjlighet till stöd o hjälp mot sociala myndigheter i ärenden där Socialtjänsten agerar fel. Hur kan vi som land säga att vi följer Barnkonventionen, har världens bästa lagar för barn, när vi ständigt möts av rapporter som visar på att rättsläget blir allt värre och att Socialtjänstens makt i princip är oinskränkt och omöjlig att bemöta.

Ang artikel i DN
Utan att vara insatt i själva ärendet vet jag ett par saker.
Det står att mamman har ett utlåtande från en psykiatriker som beskriver relationen mellan henne och barnen som varm och ömsint relation och att barnen ”förefaller trygga och väl omhändertagna”. Jag vet att vårdnadshavaren i LVU förhandlingar automatiskt inte får kalla vittnen medan socialförvaltningen får det. De använder t.o.m vittnen som inte träffat de berörda utan går efter handläggares åsikter, tyckande och tänkande. Jag vet också att en myndighet sällan ändrar sig även om de har fel. Trots att lagen säger att vårdashavare skall ha rätt satt träffa sina barn och barnen skall ha rätt till dem som är viktiga för det står det i artikeln att de inte träffats på 1 ½ år. Ändå skall man arbeta för en hemflytt men så verkar inte var fallet. En förälder i panik över att förlora sitt barn får sedan inte reagera för då kan man åtalas. Man får absolut inte hota de som försöker ta ditt barn för då kan du själv åtalas men du får bete dig hur som helst bara du kommer från en myndighet.

Hon var på ett utredningshem där hon visserligen själv gav sig av ifrån men vi har ett antal berättelser ifrån fullt fungerande föräldrar som tvingats in på sådana hem och fråntagits medborgerliga rättigheter som dator och telefon. Som tvingats skriva på papper där de ger organisationer som tillhandahåller hemmen rättigheter som starkt kan ifrågasättas. Där man går in och ändrar i utredningar efter att ha talat med motparter m.m.
Jag har ingen aning om hur det är i det här fallet men har sett och hört allt för mycket för att döma ut en person som förälder på grund av det. Det står också att hon ansågs vara ett hot mot handläggaren men det står inget om att hon ansågs vara ett hot mot barnet. 
Ingenting om hur handläggaren betett sig mot henne.
Att använda övervåld är också tillåtet. Hur pojken reagerade eller får för mén av granaten står det inget om men man skall inte kunna behandla någon medborgare i Sverige på det här sättet.    
Granater mot mamma när barn skulle omhändertas
Uppdaterad 2013-11-21 22:37. Publicerad 2013-11-21 22:29
Ett omhändertagande av en fem månaders pojke slutade med att polisens piketstyrka gick in i lägenheten och mamman slogs, enligt socialtjänsten, ut med distraktionsgranater. Kvinnan hade då beväpnat sig med en kniv.
Händelsen inträffade tidigt på morgonen den 13 november i år då socialtjänsten i Helsingborg begärt polishandräckning enligt lagen om vård av unga. En 30-årig kvinna hade tidigare fått två av sina barn omhändertagna och nu hade de sociala myndigheterna beslutat att också ta hand om kvinnans fem och ett halvt månader gamla pojke.
När polisen kom till kvinnans lägenhet vägrade kvinnan att öppna men polisen tog sig ändå in i hallen. De möttes då av kvinnan med sin son på armen och en kniv i den andra. Kvinnan lyckades låsa in sig i ett angränsande rum där polisen slog ett stort hål i dörren.
 
Enligt dokument från socialtjänsten i Helsingborg vågade polisen då inte fortsätta stormningen eftersom man ansåg att det fanns risk att mamman skulle skada sitt barn.
Men trots många timmars förhandlingar vägrade kvinnan att släppa sonen ifrån sig och polisens piketstyrka kallades till platsen. Utanför hennes lägenhet fanns då en vanlig polispatrull, ambulanspersonal och en kranbil från brandkåren.
Piketstyrkan beslutade då, enligt socialförvaltningens anteckningar, att använda distraktionsgranater mot kvinnan, ett vapen som smäller med upp till 180 decibel och paralyserar personen den riktas mot. Därefter kunde kvinnan övermannas. Pojken fördes till barnakuten medan kvinnan togs till en psykiatrisk mottagning.
Enligt kvinnans juridiska ombud agerade polisen med betydligt mera våld än vad som krävdes:
– Det är väldigt märkligt att man använder distraktionsgranater mot en späd kvinna som bara försöker försvara sitt barn. Hon uppfattade polisens agerande som orätt och kände att hon stod mot en omöjlig övermakt, säger Charlotte Lagersten, jurist vid C. Lagersten Juridik AB.
Enligt socialförvaltningen i Helsingborg har kvinnan uttalat allvarliga hot mot socialtjänstens handläggare. Förvaltningen skriver i ett dokument att man tar hoten mot sin personal på allvar och planerar för att skydda handläggarna.
Den 30-åriga kvinnan har haft flera jobb under de senaste åren. I samband med hot om omhändertagande av sonen redan i samband med förlossningen efterfrågade kvinnan plats på utredningshem för att visa att hon hade förmåga att handha omsorgen om sonen. En behandling hon själv valde att avbryta för en tid sedan.
I ett utlåtande från en psykiatriker i juni förra året före omhändertagandet av de två äldsta barnen noterade denne att hon och barnen hade en ”varm, ömsint relation” och att barnen ”förefaller trygga och väl omhändertagna”.
Kvinnan har också ansökt om att få tillbaka sina två barn, som nu är på fosterhem, till sig vilket socialnämnden i Helsingborg vänt sig mot. Hon har inte tillåtits träffa barnen på ett och ett halvt år.
I juli beslutade nämnden att också sonen skulle tas ifrån henne. En psykolog som träffade modern och sonen, då fyra månader gammal, skriver i ett uttalade: "Sonen visar ett lugn, en harmoni och en tillgivenhet till sin mamma som är sällsynt att skåda i dag."
– Jag är mycket kritisk till hur kvinnan och barnen  har behandlats. Socialtjänsten har valt att inte redovisa några handlingar eller utredningar som talat för kvinnans förmåga till omsorg om sina barn. Man har också helt frånsett att barnen vid omhändertagandet visat sig vara fysiskt och psykiskt välmående. Det har kort sagt saknats laglig grund för omhändertagandet även i detta fall, säger Charlotte Lagersten.
 

Anne v 47

Lägger in brevet som gick iväg ifrån Anne. Vi diskuterar inte innan vilka ärenden vi skall skicka (får nog börja med det) Så det blev tyvärr samma denhär gången. Vi skickade samma dag och bifogade bara en kopia till varandra så vi upptäckte det för sent.

Jag har tillsammans med Eva fostermamman i Mark Kommun skrivit ett antal mail till er om olika händelser, fall inom socialtjänsten där såväl barn som anhöriga drabbas. Jag konstaterar att svaren utebilir ink att det sällan markeras att mailen läses.

Det här är fallet om T 3,5 år som lika länge som ålder bott i ett hem där hans mamma lämnade honom som nyfödd. Mamman deklarerade att hon inte ville ha barnet men vill att J o V skulle ta hand om det. Nu tvingar socialtjänsten henne genom hot att ta hem pojken som inte vem hans mamma är. Hon har sedan i sept träffat pojken 2 gånger men vid de tillfällena aldrig brytt sig i honom. Nu anser sociatjänsten i Fagersta att inskolningen är klar och att pojken skall flyttas till mamman. Man ordnar ett möte på kommunen, trots att familjen där pojken bor inte kan delta eftersom det var annat inbokat som läkarbesök för barnet. Även familjens advokat ringde och förklarade att hon inte kunde delta o bad om en annan tid. Trots detta hålls mötet och socialtjänsten säger att familjen vägrade delta. I de papper som redovisas för hemtagning står att mamman och barnet träffats regelbundet och har en fin kontakt. Tvärtemot hur det verkligen förhåller sig.

Familjen som haft pojken är inte utredda som familjehem, detta har kommunen hela tiden skjutit upp. De har haft honom i 3,5 år utan någon ersättning, inte ens barnbidraget vilket har gått till mamman liksom föräldrapenning mm trots att mamman inte haft barnet hemma.

Var ligger barnperspektivet och barnets bästa i det här fallet.Kan man verkligen med tvångsmedel återföra ett barn som inte vet om sin biologiska mamma eller ens känner henne. Inom Riksdagen talas om Barnperspektiv och BArnkonventionen, Barnets Bästa. Är detta vad man menar med Barnets Bästa enligt lagstiftningen.

Jag blir lika beklämd varje gång jag möter ärenden där barn hamnar på mellanhand. Jag blir också beklämd över att kommuner utan någon som helst problem kan bryta mot den sociala lagstiftningen utan att något händer.

Jag tillhör dem som hörde de vackra orden 21 nov 2011 om att aldrig mer vanvård av Barn och att samhället aldrig mer får behandla barn på det sätt som vi hanterades. Ändå sker det varje dag trots alla sk nya lagar för barns rättigheter. I ett förformulerat brev kunde jag läsa om alla de insatser ni gör, om lagar, utredningar etc... under tiden som allt detta vackra till intet förpliktigande mals i byråkratins kvarnar, fortsätter barn att fara illa. Vet ni att det är som att se hur samhället långsamt skapar en helt ny generation vanvårdade barn.

Anne Skåner Röster För Barn

lördag 23 november 2013

Brev v 47

Och sedan skickade jag mitt brev för veckan, jag lyfter samma fel utifrån olika ärenden:

Jag har skrivit 6 personliga brev med en begäran om ett personligt svar om vad du som riksdagspolitiker gör, men jag har inte fått särskilt mycket respons.
Jag har varit i riskdagen flera gånger och möts varje gång av svaret att ett tydligt barnperspektiv skall vara rådande i alla ärenden gällande barn. Då jag talar om att så inte är fallet och berättar om något ärende svarar ni att ni inte går in i enskilda ärenden.
Därför startade jag uppropet där jag nu skickar ett ärende i veckan för att visa att det inte är enskilda ärenden. Jag har inte bett er gå in i de ärendena jag skickat, jag har inte ens talat om vilka kommuner det gäller. Har heller inga namn eller annat som avslöjar vart ärendena kommer ifrån.
Jag vill tala om att lagarna inte fungerar, att lagarna är verkningslösa eftersom det inte blir några som helst konsekvenser om man bryter dem. Att bristen på familjehem beror på att vi är rättslösa och ingen vill kvalitetssäkra vårt jobb. Ingen frågar varför vi håller på, vad som gör att vi lyckas, för det gör vi i 90 % av ärendena.  Samt att granskningsmyndigheterna inte använder de medel som finns och inte heller har rätt att kräva rättelse i ärenden. Fel kan inte rättas till och bristerna drabbar redan utsatta barn.
Denna vecka handlar det om ett ärende runt en liten pojke som inte är placerad men heller inte bor hemma. En liten pojke som bor med dem han ser som sina föräldrar men de är inte vårdnadshavare. De han bott hos hela sitt liv är inte godkända eller utredda. De har heller inte fått ekonomisk ersättning för honom men har stått för alla kostnader för honom under alla år. Hans mamma vill inte ha honom, är inte intresserad av honom men soc. hotar henne för att få igenom det de anser är bäst för honom dvs att han skall hem till henne.
För fyra år sedan fick en mamman ett barn men pg.av ekonomiska bekymmer och hot om vräkning vände hon sig till grannen som tog hand om hennes son till och från. Det slutar med att grannen blir god man åt henne och hon får bo kvar. Året efter 2010 blir hon åter gravid. Hennes önskan är nu att grannen ska ta hand om det väntade barn fullt ut då hon vet att barnet får det bra och hon känner dem väl. De accepterar. Den första pojken är ju ändå där mer eller mindre.
Den nyfödda pojken hämtas på BB av grann familjen och har sedan dess bott hos dem.
De talar om det för soc. som börjar med sina utredningar om placering, detta läggs ner och man startar ny och de läggs ner. De ber om att få utredas och godkännas som familjehem. Men soc. säger nej med hänvisning till att de då skulle få betala för en placering. Efter tre år vill mamman att pojken skall vårdnads överflyttas till dem och de går in med en sådan begäran. De får åter nej men hänvisning till att de inte är godkända och utredda. De skaffar en advokat som de träffar tillsammans med mamman som bekräftar att hon vill att de skall ”ta över” pojken för hans bästa och ett brev med hennes begäran skickas in till socialnämnden. Det brevet ”glöms och göms”. Det är inte ens diariefört. Det är anmält men utan kritik.
Nu lägger sig plötsligt en handläggare i. Hon hotar mamma med att ta det första barnet om hon inte tar hem sitt barn. Det första barnet klarar hon enbart av med mycket stöd. Hon anlitar en advokat men handläggaren lyckas övertala henne att avskeda advokaten och ringer familjen som pojken bor hos och talar om att det nu är hon, handläggaren som är mammans ombud. Hon övertalar/hotar henne att ta tillbaka alla löften och nu ska hon ha tillbaka sitt barn. Sedan dess har de inte sett den första pojken trots att de var lovade att få finnas kvar i hans liv också.
De kontaktade mig och undrade vad de skulle göra. På min inrådan hotar de handläggaren med en anmälan för jäv så hon backade. De kontaktade återigen sin advokat.
Pojken har bott hos dem hela sitt liv, det är dem han ser som sina föräldrar, de har inte fått någon som helst ersättning under alla år men har stått för alla kostnader för honom. De älskar honom som sin egen och han älskar dem som sina föräldrar, de enda han vet om.
Nu i augusti hör handläggaren av sig. Hon säger nu att pojken skall skolas hem och bokar ett antal möten. Mötena mellan mamman och pojken resulterar under hösten två på vardera en timme. Familjen deltar och spelar in. Mamman är inte det minsta intresserad av pojken som leker själv medan hon fikar med personal som också är med. Nu i veckan, v 47 2013 hör förvaltningen av sig. De kallar på ett möte med ett par dagars varsel. Familjen talar om att de inte kan. De kontaktar advokaten som skriver att de inte kan men ger förslag på ett antal andra datum. Soc. har mötet ändå och skriver att familjehemmet (eller vad man nu skall kalla det eftersom de inte ens får betalt) vägrat att samarbeta eller delta. De säger nu att hemskolningen är klar. Två timmar totalt på hela hösten.
Familjen undrar vad beslutet bygger på och får till svar att handläggaren som inte ens själva varit med, har dokumenterat att mamman är så engagerad i sin son och har lekt med honom. Det är en ren lögn vilket de har bevis för eftersom de spelat in båda träffarna.
Men nu skall han skolas in hemma hos mamman genom att mötena skall förläggas där. De beordras att åka dit och närvara på tider som mamman kommer att skicka. De har fortfarande ingen ersättning vare sig för pojken eller förlorad inkomst då de tvingas delta på möten och nu umgängena.
Familjen vet inte vad de skall göra. De är inte godkända eller utredda. De är inte ens anställda och kan följaktligen inte "beordras". Pojken har bott där hela sitt liv. De har inte fått ersättning för något och har stått för alla kostnader för honom under alla år. De är inte part och har följaktligen inte att säga till om. Mamman är inte intresserad. Barnperspektivet... FINNS INTE.
Det skall inte vara möjligt men uppenbarligen så går det ändå. De har anmält till IVO som lade ner efter ett samtal till handläggaren, hon som gjort och gör fel. Är det så granskningen skall gå till? Är tänkt fungera? Har begärt siffror på hur många kommuner som kritiseras samt hur många som fått böter. Har inte hört talas om något. Kommer att återkomma med dem. Ett HVB hem har anmälts. Tycker ni att det är tillräckligt? Alla de ärenden jag berättat om borde ha lett till grav kritik men de flesta har lagts ner.
Hur kan man få göra så här med barn? Var är lagarna som skyddar honom? Var är barnperspektivet?
Hur kan en handläggare tillåtas gör så här fel? Behandla pojken och ”familjehemmet” (kallar dem det även om de inte är det.) så fel, han är knappast ensam.
Han hänger utan för hela systemet. Vad händer om han är kvar när han skall börja skolan. De får inte skriva in honom för de är inte vårdnadshavare. Om de medverkar så kanske soc. lyckas i att flytta hem honom, mamman kommer inte att klara av situationen eftersom hon knappt klarar en och han tvingas till ett nytt hem trots att han redan har ett. De kommer knappast att flytta tillbaka honom.
Det de möjligen kan göra och funderar på att göra är att neka samarbete. Neka att lämna ut honom, bli brottslingar för att skydda honom för då måste mamman gå till rätt för att kräva hem honom och de blir möjligen part och kan försvara sig och pojken.
De är rättslösa, barnet är rättslöst. Han har inte rätt till dem han ser som sina. Om man nu skall ha ett tydligt barnperspektiv skall man utgå ifrån dem som barnet ser som sina inte vem som fött honom. Så resonerar man ju vad gäller adopterade barn.
Jag begär som vanligt ett svar. Vad gör du som enskild politiker åt det? Vad gör du som politiker i socialutskottet för att väcka de här frågorna påverka det som är fel för du anser väl att det är fel eller? Vad gör ditt parti för att förändra för det kan väl inte vara er mening att det skall vara på det här viset?
O.S.A.
MVH Eva fostermamman i Markärendet
Och tänk nu fick jag läskvitto ifrån sex stycken direkt... 

fredag 22 november 2013

MItt svar

Tack för svar.

Men jag blir lite trött på att alltid bemötas av vad man gjort när jag försöker tala om att det inte fungerar som ni verkar ha tänkt er.

Ni verkar som alltid koncentrera er på översyn och granskning av familjehemmen. Men jag undrar ju varför ni aldrig frågar oss familjehem, kvalitetssäkrar vårt jobb, frågar vad det är som gör att vi fortsätter, lyckas och behöver för att fortsätta lyckas. Önskar en fortsättning av Sammanbrotts utredningen med samma familjer som ingick men fråga familjerna istället, är övertygad om att ni kommer få andra svar om anledningarna till omplaceringarna. Håkan Ceder som ansvarar för LVU utredningen har jag redan kontakt med och har skickat breven till honom också för kännedom.

Varför ser ni inte över hanteringen där utbildningen är undermålig, saknar stora delar. Där ny utbildad personal kommer ut i/på förvaltningar med sparkrav, för många ärenden per person, där äldre erfarna flyr yrket och lämnar ung oerfaren personal kvar som både bedömer, utreder och verkställer i samma ärenden utan handledning i de allra flesta fall. utan utbildning utan expertis där de sedan inte har ansvaret för vad de gör. där det blir smidigare att sparka familjehemmen, omplacera barnen än att ändra sig.

Behörighets krav är nog bra men då måste ni också se över att utbildningen innehåller de delar som behövs och att det åtminstone är krav på närvaro vilket det inte är idag. Jag brukar jämföra med utbildning till läkare ingen vill opereras av en läkare som inte varit på lektionerna. Båda har andra mänskors liv i sina händer men inom socialtjänsten har man inget val. Hur kan ni tillåta det? där kräver ni ingen översyn.

Risken är annars att det blir ytterligare ett bevis för att man gör rätt man har ju t.o.m behörighet. Kommer den att ställas mot något för att uppnås? utbildning inom vissa delar eller minimum närvaro?

Kompetens utveckling, bra, men vad händer om man vet men rent ut sagt skiter i att göra så?

Ni gör mycket runt vad som krävs men inget vad som händer om man inte gör vad som krävs. Det är där jag saknar riktlinjer. Vet ni att polisen idag inte ens utreder brott som inte är straffbart med upp mot två års fängelse. Har ett antal sådana anmälningar som nerlagts. Vad gör ni där?

I varje brev har jag påtalat att lagarna är verkningslösa om de inte måste följas dvs det inte blir några konsekvenser om de inte följs. Barn skall höras, barn skall ha rätt till egen handläggare, besök X antal gånger per år, barnperspektivet skall väga tyngst, skall vara rådande men vad händer om inget av detta uppfylls? Ingenting, hur kan det vara möjligt? Det är vad jag saknar vad jag vill att ni gör något åt. Det hjälper ju inte hur många lagar man än stiftar om de inte behöver följas. Hur kan ni stifta lagar som inte måste följas är för mig obegripligt.

Sedan får samma kommun, samma förvaltning fortsätta i samma ärende trots kritik, i många fall grov sådan. I många fall samma handläggare som misskött ärenden tagit barn på felaktiga grunder eller omplacerat av inga grunder alls. ingen får lägga sig i enskilda ärenden inte ens granskningsmyndigheterna. Varför kräver man inte rättelse i ärendet utan nöjer sig med rättelse av formalia och dokumentation? Av ca 2000 anmälningar till JO ledde ca 200 till kritik för formalia och dokumentations fel men inget annat.

Kanske vore läge för ett SOU runt familjehem som institution för vi tror ju uppenbarligen på oss men varför inte undersöka vad som gör att det fungerar vad som är framgångsfaktorerna för att sedan utveckla det. det tjänar ju alla på. så det var ett gäng frågor till och ett brev till är på väg för jag kommer att fortsätta skicka dem. Men ni kunde ju be era ledamöter att läsa dem får tillbaka läskvitton ifrån de flesta där det står: kastat utan att läsa...
MVH Eva fostermamman i Markärendet.  

Svar från socialutskottet

Ja så fick jag även svar ifrån fyr gruppledare i socialutskottet. Våra tolv brev är visst ändå av den kalibern att man känner sig tvungen att svara ifrån båda instanserna.

Tack för dina mejl Eva.

Till att börja med vill vi tacka för den värdefulla information som du gett oss i dina mejl. Det är viktigt för oss beslutsfattare att få återkopplingar kring det som fungerar och inte fungerar – och när det handlar om barn som far illa vet vi att det finns mycket kvar att göra, trots att det hänt en hel del lagstiftningsmässigt för att stärka barnens behov av skydd och trygghet.
Barnombudsmannen, BRIS och Rädda Barnen har i olika rapporter uppmärksammat oss beslutsfattare på att det finns stora brister inom samhällsvården också när det gäller samverkan mellan verksamheter som arbetar med barn.
Precis som du tar upp så har riksdagen tagit beslut om ändringar i socialtjänstlagen för att stärka stödet och skyddet för barn och unga som far illa eller riskerar att fara illa. Vi har gjort ändringar som berör anmälningsskyldigheten, att socialnämnden, omedelbart, när en anmälan inkommit, ska göra en skyddsbedömning, en särskild socialsekreterare ska ansvara för kontakterna med det placerade barnet, familjehem och jourhem ska ges den utbildning de behöver för sitt uppdrag, öppna insatser ska ges till barn som fyllt 15 år även utan vårdnadshavarens samtycke och socialnämnden ska se till att det finns rutiner för att förebygga, upptäcka och åtgärda risker och missförhållanden.
Du känner väl till detta arbete, så vi tänker inte räkna upp ytterligare insatser som görs, men vi tänker lyfta fram några saker som vi tror är särskilt viktiga för att förhindra sådana tragedier som de du beskrivit i dina mejl.


Just nu pågår en översyn av LVU, med syftet att dels stärka barnrättsperspektivet och rättssäkerheten för barn och unga som tvångsvårdas enligt LVU, dels att bidra till kvalitetsutveckling inom den sociala barn- och ungdomsvården, med särskilt fokus på tvångsvård. I uppdraget ingår många delar som har konkret betydelse för att förhindra att placerade barn far illa, till exempel om kraven på familjehemsföräldrars (och HVB-hems) lämplighet och hur barn och unga i högre utsträckning ska få komma till tals.

För utredningen är det viktigt att få in synpunkter från barn och unga som får eller tidigare har fått vård enligt LVU. Därför har utredningen i samarbete med Barnombudsmannen skapat en särskild postlåda dit barn och unga själva kan mejla eller posta sina tankar om LVU. Läs mer om det här
http://www.sou.gov.se/sb/d/17397

Just nu behandlas också ett betänkande i socialutskottet där regeringen föreslår att det ska införas ett behörighetskrav för de socialsekreterare/handläggare som arbetar med barn och unga.
Socialstyrelsen har också fått uppdraget att utreda legitimation för kuratorer inom hälso- och sjukvård.


I slutet av 2010 fattade riksdagen ett beslut om en barnrättsstrategi. Regeringens fortsatta ambition är att fokusera på insatser för att förverkliga barnens rättigheter med utgångspunkt från barnkonventionen. Det handlar om utbildningsinsatser, informationsspridning, kunskapsinsamling och metodutveckling.
Socialstyrelsen har också fått ett uppdrag tillsammans med Barnombudsmannen (BO). Man ska utforma en modell med fokus på familjehemsplacerade barn. Regeringen vill på detta sätt få en aktuell bild av hur barn och unga själva upplever samhällsvården.
Socialsekreterare och chefer ska ges möjlighet till kompetensutveckling. Insatserna ska riktas mot myndighetsutövning, utredning, dokumentation och tillsyn. Men även hur man samtalar med barn och unga och kunskap om barns utveckling och behov.
Vi kommer att följa utvecklingen noga och kommer att beakta dina frågeställningar i det arbetet. Vi kommer också fortsättningsvis att ha kontakt med de organisationer som arbetar inom området familjehem/familjehemsvård.
Som vi kunde konstatera inledningsvis så görs mycket imponerande arbete inom socialtjänsten och samhällsvården men det finns också en hel del förbättringsområden som vi måste fortsätta att utveckla.
Avslutningsvis kan vi ändå konstatera att det är många saker på gång med fokus på barnen och med syftet att utveckla den sociala barn – och ungdomsvården.


Stockholm 2013-11-21

Med vänliga hälsningar


Anders W Jonsson                                                                         Saila Quicklund
Ordförande i socialutskottet (C)                                                    Gruppledare, socialutskottet (M)

Maria Lundqvist-Brömster                                                            Anders Andersson
Gruppledare, socialutskottet (FP)                                                  Gruppledare, socialutskottet (KD)

torsdag 21 november 2013

Svar igen från departementet

Bästa Eva,

Varmt tack för dina angelägna brev som inkommit 14 och 24 oktober samt den 4 november. Ursprungligen hade du adresserat dina brev till statsrådet Maria Larsson, hon har tagit del av dina brev och gett mig i uppdrag att besvara dig.

När jag läser dina brev förstår jag att du har ett stort personligt engagemang. Som du redan vet får dock varken tjänstemän eller statsråd uttala sig om eller ingripa i enskilda fall som myndigheter handlägger. Detta skulle kunna tolkas som ministerstyre vilket är förbjudet enligt grundlagen. Myndigheterna är självständiga att utöva sina befogenheter under gällande lagar och regleringar samtidigt som domstolarna har till uppgift att tolka lagen och döma enligt den.

Från ett generellt och övergripande perspektiv skulle jag dock vilja nämna några av de initiativ regeringen tagit på områden som dina brev berör. Inledningsvis vill jag nämna att Socialstyrelsen fått i uppdrag att kartlägga i vilken utsträckning barn kommer till tals i familjerättsliga ärenden om vårdnad, boende och umgänge inom socialtjänsten samt på vilket sätt detta sker. I uppdraget ingår att kartlägga i vilken utsträckning barnets åsikter efterlevs samt att redovisa vilka metoder som tillämpas när barnen kommer till tals.

Socialstyrelsen ska samråda med Barnombudsmannen och redovisa barns erfarenhet av att komma till tals i familjerättsliga ärenden. Utifrån kartläggningen ska Socialstyrelsen sedan överväga om åtgärder behöver vidtas för att stärka barnets ställning i ärenden om vårdnad, boende och umgänge och vid behov lämna förslag till åtgärder. Uppdraget ska redovisas senast den 31 december 2014.

Socialstyrelsen har också fått i uppdrag att kartlägga vid vilka situationer och i vilken utsträckning socialnämnderna väcker frågan om nationell adoption av barn som är eller kan komma att bli placerade i samhällsvård och om frågan inte väcks trots att adoption skulle kunna vara lämplig utifrån vad som är bäst för barnet, orsakerna till detta. Utifrån kartläggningen ska Socialstyrelsen också överväga om åtgärder behöver vidtas för att socialnämnderna ska uppmärksamma frågan i högre utsträckning än i dag. Uppdraget ska redovisas senast den 28 februari 2014.

I egenskap av barnminister har Maria Larsson ofta betonat vikten av att lyssna till barns egna berättelser. Trots att det ofta är barnen själva som bäst kan svara på frågan om hur de har det, hur de mår och i det här fallen; hur ett familjehem fungerar, tillfrågas de alltför sällan.

Regeringen har därför beslutat att uppdra åt Barnombudsmannen och Socialstyrelsen att genomföra ”brukarundersökningar” bland de barn och unga som är i samhällsvård. Det är angeläget att kontinuerligt följa upp dessa barns upplevelser av sin placering, men det är också en förutsättning för utvecklandet och säkerställandet av en trygg och säker vård för barn och unga.

Följande står att läsa i regeringsbeslutet:
”Regeringen beslutar att ge Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram en modell för att lyssna på barn i familjehem i syfte att låta dem förmedla sina upplevelser om sin vistelse i familjehemmet. Uppdraget ska delas upp i tre olika faser, en förstudie, en pilotundersökning samt en analys av hur modellen skulle kunna användas i återkommande och regelbundna undersökningar.

Uppdraget ska ske i samverkan med Barnombudsmannen. Socialstyrelsen ska även beakta aktuell kunskap inom området samt samråda med relevanta myndigheter och organisationer inom ramen för uppdraget.”
[…]

”Regeringen anser att det är angeläget att kontinuerligt följa upp placerade barns upplevelser av sin placering. Detta är också en förutsättning för att utveckla och säkerställa en trygg och säker vård för barn och unga. Att få en aktuell lägesbild av hur barn och unga själva uppfattar den sociala barn- och ungdomsvården är även en betydelsefull kunskap för att utveckla kvaliteten i verksamheten.

I propositionen Stärkt stöd och skydd för barn och unga (prop. 2012:13/10) aviserade regeringen att arbetet med brukarundersökningar som sker på äldreområdet även ska omfatta barn och unga i samhällsvård. Som ett första steg i arbetet ska detta ske genom att en modell utformas för familjehemsplacerade barn. Vid Socialstyrelsens frekvenstillsyn talar inspektörerna med barn om hur de uppfattar sin vistelse, vård och behandling. Då familjehem inte omfattas av frekvenstillsynen är det därför angeläget att även dessa barn får komma till tals.”

Avslutningsvis vill jag än en gång tacka för dina brev. Det är alltid värdefullt för oss att få ta del av enskilda personers erfarenheter och synpunkter, särskilt då det gäller något så viktigt som våra barn.

Med vänlig hälsning
Anna Close

Brevsvarare för barn- och äldreministern

Socialdepartementet

Regeringskansliet

''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''
Registrator
Socialdepartementet
Tel. vx 08-405 10 00
Fax. 08-723 11 91
s.registrator@regeringskansliet.se

Jag är så trött på att alltid bemötas av vad de gör eller gjort när jag talar om att det inte blev som de tänkt.

onsdag 20 november 2013

Rapp mot staten

Just nu pågår rättegången mot Enköpings kommun stämd av Sofia Rapp
http://www.tv4play.se/program/nyheterna-g%C3%A4vle?video_id=2488868 på 1.50

samt på http://www.svt.se/nyheter/regionalt/svtgavleborg/fosterbarn-stammer-staten

Det är fortfarande många barn som far illa även i familjehem. Det bekräftar inte minst denna artikeln
http://www.dt.se/nyheter/ludvika/1.6493103-atalas-for-att-ha-utsatt-fosterbarn-for-stor-fara
men man får nog ändå säga att det är undantag. Man "lyckas" ändå i 90 % dvs 90 % av alla barn som är placerade klarar av skolan och lever ett "normalt" liv efter placeringen.
Inte mindre hemskt ändå.
Om man tar barn skall man vara säker på att man kommer att göra ett bättre jobb än föräldrarna annars kan de ju lika gärna stanna där de är.
Sofia driver en upprättelse process för sin egen del men samtidigt för att de som ändå missköts nu efter 1980 och så skall ha rätt till upprättelse och skadestånd. Som "våra" som flyttat11 gånger och nu bor i sitt tredje familjehem. Eller något av alla de som jag beskrivit i breven. Så skall inte barn behandlas.



tisdag 19 november 2013

Barnets bästa

Äntligen säger jag, en krönika som säger det jag sagt i snart fyra år och många andra med mig. Barnperspektivet är bara ett fint ord på pappret men fungerar inte i praktiken. http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/anderslindberg/article17865536.ab
Kärnan i vår lagstiftning är att "barnets bästa" ska vara utgångspunkten när myndigheter fattar beslut som berör barn. Men är det så?
I dag kan barn som fötts och växt upp i Sverige utvisas till länder de aldrig varit i. Barn med funktionsnedsättning eller psykiska funktionshinder får inte alltid den hjälp de behöver i skolan. Nedskärningar inom den sociala sektorn drabbar ofta barn hårdast. Vem tar deras parti?
Ungefär 30 000 barn i Sverige har en av sina föräldrar i häkte eller fängelse. Vem talar för dem?
Risken med uttryck som "barnets bästa" är att de mest blir politiska floskler om de inte tillämpas i praktiken.
Trots att Sverige skrivit under Barnkonventionen och ofta hänvisar till den har den aldrig införts som lag. Barns ställning är i dag för svag i exempelvis kontakten med myndigheter och vid rättsprocesser
 
Orsaken är en rapport en om läget i Sverige gjord av Nätverket för Barnkonventionen som lämnats över till FN:s barnrättskommitté. Letade efter den men hittade inte har mailat och bett om en länk. Hittade istället en annan intressant publikation Barn skall ha rätt att växa upp i en familj.
http://www.mia.eu/sv/Publikationer/MIA-Info/Nr-1---2009/Barn-ska/
Elisabet Sandberg anser att ”Det man måste förstå om man jämför texterna är att varje steg i barnkonventionen ska tillämpas utifrån barnets bästa. Så i artikel 20, där det står en uppräkning av vad man ska ta hänsyn till då lösningar övervägs för barn som berövats sin familjemiljö … där kommer internationell adoption efter fosterbarnsplacering. Det finns de som tolkar detta som att om det finns en möjlighet till fosterhemsplacering ska inte adoption eller internationell adoption övervägas. Men det ska inte läsas så. Ska man tillämpa barnkonventionen och 1993 års Haagkonvention för ett enskilt barn då måste man ju pröva vad som är det barnets bästa. Då kan man inte komma dragande med någon sorts generell regel utan man måste titta på vad som är bäst för det enskilda barnet. Man ska undersöka om fosterhemsplacering är till barnets bästa. Är det inte det utan barnet behöver en permanent familj så ska man gå vidare och pröva nationell adoption. Det är dock inget absolut krav att det ska vara en nationell adoption. Det ska vara nationell adoption om det är till barnets bästa och om man inte kan göra en sådan placering kan man söka efter en familj internationellt. När jag säger detta med permanent familj så är det för att jag också läser in vad som står i preambeln till barnkonventionen om att barnet har rätt till en permanent familj.” Elisabet Sandberg menar vidare att man behöver läsa artikel 20 och 21 tillsammans med artikel 25 som handlar om det omhändertagna barnets rätt till regelbunden översyn av sin behandling. I detta ligger att man regelbundet ska pröva om en placering är till barnets bästa eller om man ska överväga en annan åtgärd. Mot bakgrund av barnets rätt till en permanent familj anser Elisabet Sandberg att det är i strid mot barnkonventionen att besluta att ett barn under en hel barndom ska vara i fosterfamilj i stället för att ge barnet en adoptivfamilj.
 
Ja tänk om det kunde bli så men då gäller det också att säkerställa att omhändertagandet är rätt från början.  Tänk om man kunde sätta barnens bästa i centrum i alla sammanhang gällande barn precis som det står.

måndag 18 november 2013

Låg kompetens på HVB hem

Ny metod för placerade barn och den har visat sig ha bra effekt. (vad man nu menar med det)  http://www.svt.se/nyheter/sverige/han-fick-nytt-liv-med-ny-behandlingsmetod Regler rutiner ligger till grund för den. Det mår väl de allra flesta bra utav.
Annars är det svårt att få tillstånd för att få använda annat än de metoder som är sanktionerna av socialstyrelsen. Det gör att det är svårt att testa nytt även om det är prövat och funderar utomlands.

Samtidigt kommer det ut att det är för låg kompetens  på HVB http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article17858539.ab
Hälften av personalen på HVB-hem - hem för vård eller boende - saknar relevant utbildning och behandlingsmetoderna som erbjuds är ofta hemmasnickrade och oprövade. Det visar en kommande granskning från Inspektionen för vård och omsorg.
400 hem inspekterades. En del redovisade uppemot tio olika behandlingsmetoder, andra inga alls. Hästterapi och mindfulness var exempel utredarna såg.
– Man kan ifrågasätta om det finns förutsättningar att ge barnen den hjälp de behöver, säger utredaren Gunilla Westerdahl.
Rädda Barnen påpekar att samhället tar ett stort ansvar när det beslutar att ett barn ska placeras utanför det egna hemmet.
– Vi vet att det generellt går sämre för barn som har varit placerade. Socialnämnderna har ett ansvar att se till att det finns tillräckligt bra placeringsalternativ, säger Karin Blomgren, rådgivare.
Enligt Sveriges Kommuner och Landsting måste kommunerna ställa högre krav när de upphandlar HVB-hem.
 
Inte konstigt att det bara i många fall blir förvaring. Det finns inga krav på vad barnet skall kunna då det lämnar institutionen, som att sköta ett eget hushåll, städa, laga mat, tvätta eller sköta ekonomin. Kraven på vad som skall uppnås måste skärpas likaså krav på de som jobbar där. Håller helt med. 

Ersättningsnämnden

Det verkar som de kanske börjar inse att de varit för hårda. att för få får ersättning och de kanske måste ändra på synsättet. De har kallat på möte för att diskutera. Ordförande säger efteråt:
– Nämnden sköter det här helt och hållet. Inget bestämdes vid sittande bord i går, men Vänsterpartiet har lagt en motion om gränsen vid 1980 och Sverigedemokraterna försöker vinna poäng på att förespråka den norska modellen där ersättning enligt olika nivåer betalas ut.
 
Varför är det försök att vinna poäng? Kan det inte vara så att de faktiskt anser att det är fel? Jag är inte Sverige demokrat men jag blir arg över alla ursäkter då man själv inte gör något och sedan då någon annan gör det så är det för att vinna politiska poäng. Om man inte gör något då vad skall man kalla det? Gräva sin egen grav inför valet...

Anne Skåner bloggar om det http://anneskaner.wordpress.com/2013/11/16/i-socialnamndens-fangenskap-fods-rasimen/ och konstaterar
Nej i regeringsställning går det väl inte an att vädra de värsta avarterna, skall bli intressant att se när SD blir så stora att de kan börja ställa krav. Jag hoppas att den dagen aldrig kommer. Men om de inser vilken fin väljarbas de har bland uteliggare, besvikna människor inom Vanvården och andra socialt marginaliserade så har de snart precis vad de vill – vågmästarroll i Riksdagen.
 
Kan bara hålla med. Man spelar dem rätt i händerna.

söndag 17 november 2013

Migrationsverket lär sig inte

En ung familj på flykt från Syrien kom till Sverige efter att ha mist sitt yngsta barn och mammans båda föräldrar. Pappan, 21, är svårt traumatiserad och har helt slutat tala. Mamman, 19, tar hand om barnen, 4 och 2 år gamla. Familjen kommer från en avskild bergsby och har ingen kunskap om omvärlden. Eftersom de inte heller har några identitetshandlingar utförde Migrationsverket ett språktest via telefon med mamman för att besluta varifrån de härstammar. Men eftersom Migrationsverket inte kände igen dialekten och kunde bekräfta att de talar en syrisk dialekt har de beslutat att familjen ska utvisas – till Armenien! Ett land som familjen inte ens vet existerar! Detta trots att flera personer som talar familjens hemspråk oberoende av varandra har kunnat ringa in exakt vilket område familjen kommer ifrån. Detta också trots att Migrationsverkets egna direktiv säger att språktester ska användas med försiktighet. Ändå anser Migrationsverket att det ”inte finns några ömmande omständigheter” för att familjen ska få stanna i Sverige.

Chansen att få till ett prövningstillstånd är enligt handläggare på Migrationsverket 1 på 1000. Maggan Johansson, PH koordinator hos Norea, är god man åt Jamila, familjens mamma. Maggan säger att i andra rättssammanhang brukar man säga ”bättre fria än fälla” om man inte har tillräckliga bevis. Det verkar dock inte gälla en ung, ensam och helt utlämnad familj vars enda önskan är att få överleva.

Om du liksom vi berörs av familjens öde – snälla, dela vidare detta inlägg! 

Familjen har inte en stor chans, men om tillräckligt många blir uppmärksammade på deras situation så kanske, kanske Migrationsverket kan ändra sig!

Vill du hjälpa? - Skriv på namninsamlingen för att Jamilas familj ska få stanna i Sverige!
http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=8253

Nyhetsinslag i SVT/Sydnytt:
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/sydnytt/avvisas-efter-spraktest-pa-telefon

(Foto: Kristianstadsbladet. Läs också mer i dagens Norra Skåne.)

 
En ung familj på flykt från Syrien kom till Sverige efter att ha mist sitt yngsta barn och mammans båda föräldrar. Pappan, 21, är svårt traumatiserad och har he...lt slutat tala. Mamman, 19, tar hand om barnen, 4 och 2 år gamla. Familjen kommer från en avskild bergsby och har ingen kunskap om omvärlden. Eftersom de inte heller har några identitetshandlingar utförde Migrationsverket ett språktest via telefon med mamman för att besluta varifrån de härstammar. Men eftersom Migrationsverket inte kände igen dialekten och kunde bekräfta att de talar en syrisk dialekt har de beslutat att familjen ska utvisas – till Armenien! Ett land som familjen inte ens vet existerar! Detta trots att flera personer som talar familjens hemspråk oberoende av varandra har kunnat ringa in exakt vilket område familjen kommer ifrån. Detta också trots att Migrationsverkets egna direktiv säger att språktester ska användas med försiktighet. Ändå anser Migrationsverket att det ”inte finns några ömmande omständigheter” för att familjen ska få stanna i Sverige.

Chansen att få till ett prövningstillstånd är enligt handläggare på Migrationsverket 1 på 1000. Maggan Johansson, PH koordinator hos Norea, är god man åt Jamila, familjens mamma. Maggan säger att i andra rättssammanhang brukar man säga ”bättre fria än fälla” om man inte har tillräckliga bevis. Det verkar dock inte gälla en ung, ensam och helt utlämnad familj vars enda önskan är att få överleva.

Om du liksom vi berörs av familjens öde – snälla, dela vidare detta inlägg!

Familjen har inte en stor chans, men om tillräckligt många blir uppmärksammade på deras situation så kanske, kanske Migrationsverket kan ändra sig!

Vill du hjälpa? - Skriv på namninsamlingen för att Jamilas familj ska få stanna i Sverige!
http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=8253

Nyhetsinslag i SVT/Sydnytt:
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/sydnytt/avvisas-efter-spraktest-pa-telefon

(Foto: Kristianstadsbladet. Läs också mer i dagens Norra Skåne.)
 
Ja jag säger inget det finns inget att säga så galet är det.

lördag 16 november 2013

Migrationsverket igen

Man kan undra varför inte de ledande ser till att de slutar, att det tar stop med inhumana utvisningar.

Nu är det en mamma och hennes 15 åriga dotter som skall ut medan hennes 2 åriga dotter får stanna. http://www.expressen.se/kvp/mardrommen-dalias-familj-kan-splittras/Visserligen med sin pappa men ändå. Varför skall man sära på familjen. Jo därför att regeler är viktigare. 
Allt därför att :
– Huvudregeln är att man ska söka uppehållstillstånd från hemlandet och vänta där under processen som tar minst sex månader. Det finns dock undantagsregler, säger advokaten Jan-Åke Fält till Helsingborgs Dagblad.
– Dalia och hennes dotter har en anknytning i Sverige, det är en klockren kärnfamilj, och bör därför få stanna här under processen. Dessutom är hotbilden i El Salvador ännu ett skäl till att de inte ska skickas dit.

de måste alltså åka hem till ett land där de riskerar att dödas för att återigen ansöka om att få komma hit. De är ju redan här. Varför kan man inte ansöka härifrån?
De är inte kloka.