Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

måndag 31 mars 2014

Cykelhjälm och bilbälte

Sammanlagt har regeringen satsat 140 miljoner på föräldra stöd.
http://www.bt.se/debatt/regeringen-satsar-pa-stod-till-foraldrar(4223000).gm
Cirka 80 kommuner är på olika sätt engagerade i strategin och flera kommuner rapporterar att föräldrastöd har blivit en del av det ordinarie samverkande hälsofrämjande arbetet. Det borgar för att föräldrastöd kommit för att stanna.
Rent praktiskt är föräldrastödet en mycket stor palett, allt från en mötesplats för föräldrar till en längre föräldrakurs. Riktat till alla föräldrar via mödra- och barnhälsovård, öppen förskola, skola eller till föräldrar med särskilda behov, vid missbruk, funktionsnedsättning, skilsmässa, psykisk eller fysisk ohälsa eller när barn mister en förälder.

Enligt forskaren och docenten Anna Sarkadi och hälsoekonomen Inna Feldman, visade det sig att investeringen betalade sig redan efter två år om man räknade ihop alla vinster som samhället kunde göra genom att programmet minskade förekomsten av beteendeproblem hos barnen i gruppen som erbjöds programmet. De långsiktiga vinsterna förväntas vara ännu tydligare.
Regeringen satsar nu vidare på en ny stödstruktur i varje län som ska stödja kommuner och landsting i att utveckla sitt stöd till föräldrar med barn i tonåren. Tonårsföräldrar anger ett större behov av stöd än föräldrar med barn i andra åldrar, men får färre erbjudanden. Föräldrastöd i ungas tonår ger även att skolan lyckas bättre i att stödja elevens lärande.

Föräldrarna är de viktigaste personerna i ett barns liv. Kan en god relation byggas mellan föräldrar och barn blir alla vinnare!
 
Behöver jag lägga till att föräldrar nödvändigt vis inte behöver vara de som fött barnen.
En kompis framförde på ett föredrag:
Om man satsar 182 miljoner årligen på den sociala barn och ungdomsvården så är det ju konstigt att socialtjänsterna upplever att de inte får tillräckligt med resurser. Det räcker ju inte med att ändra lagen så det låter fint, tex egen socialsekreterare till varje barn och utbildningar, utan socialtjänsterna behöver ju ...få pengar så de klarar att genomföra det också. 

Hon fortsatte:
det vore ju bra om de som sitter i socialnämnder fick någon slags utbildning så de har insikt i de verksamheter som de sitter och beslutar om. 

Som sagt det satsas pengar men märks de? Nej. Jag anser fortfarande att handläggaransvaret måste tillbaka för då kommer de själva att kräva andra arbetsvillkor, bättre utbildning m.m.
Lagar måste kopplas till konsekvenser.
Det är ingen som följer lagen för att vara snäll eller för att de är så duktiga, jo de finns, men tänk på hur det var med bälteslagen.
Innan det var lag på bälte så visste folk att det var en stor skaderisk att inte ha bälte men man bältade sig inte ändå. Inte ens barnen spändesfast. Det blev inte förrän man lagstiftade om bälte som de allra flesta har det. Och det finns fortfarande de som struntar i det.
Hur var det med cykel hjälm? Inte förrän det blev lag har de allra flesta barn hjälm.
Hur var det med att sota skorstenar? förut var det frivilligt något man själva ansvarade för nu måste man ett visst antal per år. Bara en del med utbildning kan få dispens att göra det själva.
Jag kan göra listan lång.
Bälte, hur svårt är det men ändå fuskas det och de allra flesta började då man annars riskerar att få böter.  Cykelhjälm på barn, de riskerar att skadas för livet ändå fuskas det.

Nej lagar följs inte för att medborgaren är så laglydig utan för att straffet är värre än att låta bli.


  



Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)