Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

fredag 28 mars 2014

Familjehemmens vardag v 13

Fick ett brev ifrån en som hakar på mitt upprop lägger ut det här så alla kan läsa:

Som ni all vet eller i alla fall ni som läser. Så skickar Eva fostermamman i Mark in berättelser till er ang barn som flyttas från sina familjehem sk sammanbrott .

Det sägs ju också att det ofta beror på familjehemmen att det kommer till ett sammanbrott .Jag vill nu visa på en annan sida av det hela .Den innan sammanbrott ,den där familjehemmen skräms hotas till tystnad av rädsla för att förlora sina plac .Vad dom tvingas utstå ,hur mycket dom får offra för "sina " barn .Nedan kommer den första av dessa berättelser .

Familjehemmens vardag
Hej vi blev familjehem för ett par år sedan efter en lång tids fundering .Vi gick igenom djupintervjun och alla register utdrag togs på oss .Det kändes som att ha blivit körd genom en mangel efteråt .Att lämna ut sig så totalt var tufft men vi kände att det var bra samtidigt att så noga kontroller görs för att bli familjehem .Efter att vi blivit godkända så gick vi igenom vilken typ av plac vi kunde tänka oss mer specifikt en del togs upp under intervjun .Vi sa då att vi kunde tänka oss ålder mellan 4-7 och 12-16 år detta för att inte krocka med våra egna barn .Och vi ville helst inte ha barn med diagnoser eller allt för stor problematik då det var nytt för oss ,och vi kunde inget om diagnoser .Sen ville vi gärna kunna fortsätta jobba ( naivt ja jag vet det nu )

Vi fick efter ca 4 mån en förfrågan om 2 st syskon i förskoleåldern och vi sa ja .Dessa barn skulle enligt soc inte ha några problem utan var omhändertagna pga omsorgssvikt. Det blev en ganska snabb inskolning och den gick förhållandevis bra .Men redan efter ett par månader kände vi att det var något som var fel med barnen .Dom uppvisade ett aggressivt beteende och allt gick i en rasande fart . Men enligt soc var detta ett normalt beteende på barn som blev plac och vi fick lita på dom .

Men redan efter väldigt kort tid reagerade förskolan/skolan om att det var problem och det blev en väldigt massa akut utryckningar för att hämta "våra" barn då det uppstått situationer .Förskolan/skolan la då in om att en utredning behövdes på dessa barn .Nu blev det många och långa möten med BUP .Mitt arbete började protestera då jag behövde vara ledig så mycket .Redan innan utr så var det mycket då soc alltid krävde möten dagtid och givetvis inte på den dagen jag redan var ledig .Det skulle till umgänge med bägge föräldrarna på olika dagar mm .Med allt detta så frågade jag om jag inte kunde få LBF av soc under tiden utr pågick men nej det gick dom inte med på utan dom sa att det ingick i mitt uppdrag att göra detta och jag hade redan ett arvode .

Vi började nu gå på knäna av all stress .Barnen var sjövilda soc krävde mer och mer av oss dagtid ,så jag beslöt mig för att säga upp mig .Vi kände att vi inte kunde svika barnen som vi tagit till oss .Men vi förlorade en inkomst vilket gjorde att vi nu fick det väldigt knapert .

Hur det gick ,ja bägge barnen har flera diagnoser ( vilket vi efterhand fått reda på att soc misstänkte då förskolan varnat om det tidigare ) Ingen av dom kan gå i skolan utan heltids stöd .Dom kan inte gå på fritis vilket gör att jag har svårt att börja arbeta igen dom går bara 4 tim/dag .Vi är livrädda att soc ska flytta på dom då vi har det knapert ekonomiskt vi har frågat om höjt arvode men fått nej vi har lägsta på bägge .Varje gång vi tar upp det eller något annat som tex VÖF ( detta gör inte soc trots fler en 3 års boende hos oss pga att dom säger att vi har samarbetsproblem med föräldrarna ) så börjar dom komma med indirekta hot som tex ,Ja vi vet att detta inte var vad ni ville ha så vi kanske ska flytta dom om ni känner så .Vad då känner så klart att vi är förtvivlade ibland då vi inte får det att gå ihop eller att vi inte tycker att dom lyssnar . Men trots att vi inget kunde om diagnoser så har vi lärt oss och får mycket beröm från BUP skola mm vilka framsteg dessa barn gjort .Vårt hem ser ut som en blandning av diverse stilar då vi fått nya saker av snälla vänner och släktingar efterhand som dessa barn gjort sönder våra .Dom gör sönder allt ,kläder leksaker ,möbler mm och inte bara deras eget utan även andras ( det har nu blivit bättre ska jag väl tillägga). Vi har resor varje vecka till Bup till umgänge skola ( dom klarar inte av att åka skolbussen ) mm För detta får vi 5471 i arvode och 3885 i omk ers per barn .Jag kan lugnt säga att dom kostar mer en både arvode och omk ers per månad .Varför säger vi inte upp dom då undrar många .För att vi har kommit att älska dom och och dom oss .Dom ser oss som sina föräldrar och vi dom som våra barn .Och man kan inte säga upp sina barn .Dom blir sakta men säkert bättre och det är ju inte deras fel att dom har diagnoser eller ett soc som inte ser till barnes bästa så därför står vi ut även om vi aldrig hade gått in i detta om vi vetat om det vi vet nu ifrån början
Med vänlig hälsning ett vanligt familjehem


Så då ställer jag frågan till er .
Är det så här ni vill att det ska vara . Familjehem som går på knäna ekonomiskt när dom hjälper till att ta hand om barn som är plac av kommunerna .Och alltså egentligen kommunernas ekonomiska ansvar.

Detta problem hade ju aldrig uppkommit om vi varit anställda och inte haft ett uppdrag som så godtyckligt kan ersättas .

Mitt förslag är alltså

Gör våra uppdrag till ett arbete
Alternativt se över ersättnings nivåerna Det borde ses som skamligt att betala 5471 kr arvode för att ta hand om ett barn oavsett problematik eller ej .Börja med att utgå från högsta som idag är 12276 kr och därutöver .
Höj omk ers alla vet om att barn kostar mer en 3885 kr/mån utgå även där från högsta .Ta som ett ex en familj med 2 vx och 2 barn som får ut säg 35000 kr/mån lägger ju 8750 kr/mån per person Då skulle ju 3885kr motsvara endast 15540kr/mån netto i samma familj ,alltså en extremt låginkomst familj .För det är väl inte så att familjehemmen ska stå för plac barns kostnader .För hur mycket vi än älskar "våra" barn så måste vi leva också och det som vilket familj som helst och inte på gränsen .Barn kostar och ska få kosta men inte på familjehemmens bekostnad

Med vänlig hälsning Annki ett familjehem som älskar mitt "arbete" men inte alltid alla omständigheter vi utsätts för

1 kommentar:

  1. Fångade ett klokt uttryck: "man säger inte upp sina barn". Näe precis, har man hjärtat på rätta stället, är man familjehem av rätt anledning, älskar man sina barn, då gör man inte så! Och det är jag övertygad om, att det gäller för de allra flesta familjehem! Vi älskar våra barn och behöver förutsättningar för att få göra det. Utan ekonomiska diskussioner, utan rädsla för att barnen ska tas ifrån oss om vi inte är tillräckligt "samarbetsvilliga".

    Jag har inte märkt några sådana tendenser i vår kommun och hoppas att slippa. Men jag blir riktigt rädd när jag läser nya berättelser här varje vecka. Det är nästan svårt att tro på, att socialtjänster runt om i landet faktiskt använder barn som brickor i ett spel, som utpressningsobjekt. De som ska finnas där för att skydda och värna om barnen. Hemskt.

    SvaraRadera