Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

torsdag 27 mars 2014

Hälften saknar utbildning

Jag och flera med mig har länge hävdat att det är bättre med familjehem än institution. Vi/jag menar också att det är bättre billigare om kommunerna själva står för familjehemmen än att man skall ta ett genom en organisation. Min dröm är att man skulle ha en gemensam familjehemscentral där kommunerna gemensamt rekryterar, erbjuder utbildning, stöd och allt det som organisationerna erbjuder. Det skulle bli bättre insyn, kontroll och rekrytering. Familjehemmen skulle ha mer och bättre stöd och det skulle bli en likvärdig rekrytering. Det finns fler brister vad gäller institutioner också. Det är många risk kapitalgrupper som startar dvs man gör det för att tjäna pengar på det. Man tar in personal utan utbildning och det blir mest dyr förvaring.  En artikel  som bekräftar påståendet<:
http://www.dagensarena.se/opinion/v-barn-och-unga-ska-ha-hvb-hem-att-lita-pa/
Riskkapitalbolagen har gett sig in på området och äger HVB-företag som på ett år gör vinster på 600 000–700 000 kronor på varje anställd. Det finns många mindre företag varav en del är rena lycksökarna och det har till och med förekommit att rent kriminella har försökt ge sig in på HVB-området. Det finns HVB-hem där verksamheten har fått kritik för dålig bemanning, slitna lokaler och att ungdomarna inte känt sig trygga, samtidigt som var tredje skattekrona har gått till vinst.
"Både privat och offentligt drivna HVB har brister. Inspektionen för vård och omsorg rapporterar att hälften av de anställda saknar utbildning inriktad mot vård och behandling av barn och unga.[…]  
Långt ifrån alla privata är dåliga, det finns många som har bra verksamheter. Samtidigt måste vi få bort vinstintresset och de problem som skapats av detta.
Det behövs även mer kontroll så att HVB-hemmen håller kvaliteten, oavsett om de är offentliga eller privata. Kommunen som placerar barn och unga på HVB ska ha möjlighet att följa dem så att de får det stöd de behöver. För att detta ska bli verklighet vill vi öka resurserna från staten. Socialtjänstens personal som arbetar med utredning och placering av barn och unga ska självklart ha socionomutbildning. Men för att höja kvaliteten vill vi även införa en ettårig specialiserad utbildning på avancerad nivå. På sikt ska det vara en skyldighet för kommunerna att ha tillgång till sådan kompetens.
Vad blir det för vård om inte ens hälften saknar utbildning? Hur skall det kunna bli bra? Då är ju familjehem vara både billigare och bättre.
 
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)