Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

onsdag 26 mars 2014

Upprop vecka 13


I sammanbrottsutredningen 2010 fastställde man att så många som 30 % av alla små barn som placeras, alltså barn under 10 år omplaceras. Enligt utredningen var det för att fosterfamiljerna sa upp med hänvisning till att barnen plötsligt inte gick ihop med de biologiska barnen. Spädbarn som växt upp med de biologisk barnen och som blivit som egna skulle plötsligt inte passa ihop med resten av familjen.
Tror jag inte en sekund på. Jag har visat ärende efter ärende där det inte är så. Jag har inget ärenden där familjehemmet har sagt upp ändå står det i akterna att det är de som sagt upp.

Det största felet som jag ser det med den utredningen är att man frågade fel personer. Varför frågar man inte oss varför? Man frågade handläggarna som jag anser ofta är orsaken till omplaceringarna inte oss familjehem. Varför inte begära en ny utredning i samma område, med samma personer men fråga familjehemmen den här gången. Jag är övertygad om att ni skulle få ett annat svar.
Sedan undrar jag vad som hände med den utredningen? Lades den i en byrålåda? Nöjde man sig med att konstatera hur det var? Vad gör man för att minska omplaceringar? de skapar ju trasiga barn som kostar samhället miljoner.

Jag undrar varför inte vill kvalitetssäkra det vi familjehem gör. Varför frågan man inte oss varför vi fortsätter, vad vi behöver för att orka, vad det är som att vi lyckas och sedan bygger vidare på det?

I dag blev jag kontaktad av ärendet jag beskrev i uppropet v 47. Bifogar det ifall någon inte har läst så slipper ni leta. Pojken som bodde i en familj han inte var placerad i. Han har bott där i 4 år. Mamman vill inte ha honom utan anser att han har det bra där han är. Men soc. vägrar att placera honom där och vägrar samtidigt att vårdnadsöverflytta honom dit. Sedan hotar de mamman. Ärendet anmäldes till IVO och Fagersta fick grav kritik. I kritiken står det att man försatt både barnet, mamman och familjen han bor i i en fruktansvärd situation. Det står i princip rent ut att man inte längre kan flytta pojken. De skall redovisa vad de gjort inom en vecka.

Igår hade, jag kallar honom ändå familjehemspappan, blivit uppringd. Det var socialen som ville veta vart hans fru var. Han själv jobbar i Norge och hade ju naturligt vis ingen aning. De hade sökt henne hela dagen innan. (Det visade sig sedan att hon hade ett missat samtal ifrån dolt nummer så hela dagen hade de knappast jagat henne).
Han undrade vad de vill. Jo de skulle komma med pojken kl. 14 för nu skulle han flytta hem. Mamman hade hört av sig kl. 8 på morgonen och nu hade bestämt sig, nu ville hon ha hem honom.
”Pappan” frågade hur man kunde flytta ett barn som bara haft umgänge med sin mamma 2 gånger under förra året och som uttalat att hon inte ville ha honom. Fortfarande är ingen utredning om förmågan gjord och hon vare sig vill och inte heller familjehemmet. Pojken är för liten att förstå. Han har ju en familj. Pappan undrade vad de skulle packa. Nej de hade köpt allt så det behövde de inte tänka på vare sig kläder eller leksaker. Kl. 14 skulle de vara där.

Han slängde sig i bilen hem och de kontaktade en från rädda barnen som engagerat sig samt advokat De tog inte med pojken. Väl på plats får de veta att mamman inte alls ringt och velat ha hem honom utan själv hade blivit uppringd och kallad på möte och blivit tillsagd hur det skulle bli. Hon vägrade. På mötet hotade soc. då inför både advokat och rädda barnens ordföranden i det området, med att omplacera honom. De skulle se till att vare sig det hem han nu bor i eller mamman skulle få se honom igen om hon, mamman inte tar hem honom omedelbart. Advokat och ordförande i Rädda barnen och familjen samt mamman talar om att det bryter mot alla regler, barnkonvention och mänskliga rättigheter att de ju just fått grav kritik och skall lämna redovisning för vad de gjort i ärendet inom en vecka.
De får svaret från handläggarna på förvaltningen att kritiken ifrån IVO är inget man behöver bry sig om. Till press har de sagt att det är kommunstyre så de gör som de vill även hur de tolkar lagar och annat.

Frågan är vad de kommer att göra. Egentligen borde de inte göra så mycket. De kan inte hämta honom eftersom han inte är placerad där. De kan inte göra ett LVU mot familjen han bor eftersom han inte är placerad där och det inte finns vare sig hotbild eller vanvård. De kan heller inte göra ett LVU mot mamma eftersom hon heller inte vanvårdat honom. Hon har bara lämnat honom till någon annan för stadigvarande vård. Socialen har ju varit informerad så de har ju gjort det man skall.
Soc. har alltså inte så mycket att sätta emot egentligen så vad gör de? Jo de hotar att omhänderta även det barnet mamman har hemma om hon inte gör dem till viljes. Det gör de inför vittnen. Inte ens det får dem att passa sig. De vet att de kan eftersom det inte blir några konsekvenser. Mamman är naturligtvis livrädd. Familjen vet inte vad de skall göra.

Som sagt en anmälan hjälper inte mycket när de ändå gör som de vill. Hur kan någon ens vara i närheten av att tycka att det skulle vara ett barnperspektiv? Att barnet skulle må bra av detta? Förvaltningen säger att de inte godkänt och inte kommer att godkänna familjen eftersom han för ca 10 år sedan hade en försenad inbetalning på en elräkning. Det finns inga skäl och man gör inte såhär. Ändå händer vecka efter vecka.

Att kontakta politikerna som är ytterst ansvariga hjälper inte mycket för de flesta sitter i knäet på tjänstemännen och vill inte vara obekväma eller ifrågasätta. De utgår ifrån att tjänstemännen gjort sitt jobb. Få läser på innan de kommer på mötena. De är dessutom låsta till vad tjänstemännen väljer att låta dem veta. Men det borde vara ett brott mot grundlagen för enligt lag skall det vara politikerna som är ytterst ansvariga men få har insyn och få begär insyn. hur kan man vara ansvarig för något man inte har mer insyn i än tjänstemännen bestämmer? Jag vet att det fungerar bra i en del kommuner men fruktansvärt i andra.

Trots att IVO och tidigare socialstyrelsen hittar rena lagbrott så anmäler de inte utan det skall familjen, den drabbade själva göra. Familjen som inte är part och inte har någonstans att vända sig, som inte har rätt till advokat utan själva får stå för kostnaden i något som sällan leder till något alls.

Sedan även om en förvaltning bryter lagen så är många av lagarna inte straffsanktionerade vilket innebär att det inte är kopplade till något straff. Man kan alltså bryta dem utan att något händer.
De som gör det vet det oftast.
Det är mycket runt utsatta barn som inte lag, även om det står i en lag, utan det är regler som man bör följa. Konsekvenserna blir att man ”bara” överskrider en regel och det blir då inget lagbrott. Man kan bryta mot ex socialtjänstlagen och anda lagar utan att kunna åtalas.

Eftersom jag redan lyft detta ärendet kommer här ett till.

Det är ett familjehem som haft ett syskonpar boende ett par år. Det föds nu ett syskon, en pojke och de får frågan om de vill ta honom också och accepterar. Pojken har svår kolik och gråter nästan hela nätterna. Då har båda jobb bredvid men den ena får sjukskriva sig och den andra tar tjänstledigt. De får turas om att sova. En tar vaknatt och en sover. Men den som sover får sedan dagen efter ta resterande barn samt djur då de har en mindre gård. Sedan blir det dennes tur till vaknatt natten efter. De begär avlastning för pojken de vill ha bara en natt i veckan så att de kan får sova men får till svar att de två stora kan man få hjälp med. Men det är inte de som är problemet. Efter ett halvår går familjen på knäna. Vaknätterna, skrikandet gör att de står på sig de vill ha hjälp. De begär ett möte. på mötet får de veta att om de begär avlastning så säger de ju egentligen att de inte klarar uppdraget så barnen skall omplaceras allihop med omedelbar verkan. Handläggare åker till dagis och hämtar barnen utan att familjen får säga adjö. De fick packa ihop deras tillhörigheter och lämna på kontoret. Sedan dess har de inte vare sig sett barnen eller hört av de. Det nya familjehemmet är förbjudna att ta kontakt eller svara ifall de själva försöker ta kontakt. De hotas med uppsägning om de inte “lyder”. Hur barnen mår? ja det kan man bara gissa.

Är det såhär det skall vara?

Då uppdrag granskning lyfte vårt ärende ”Markskandalen”var det 800 barn som lämnas lämnas rättslösa. 800 barn som har hela sin anknytning hos familjehemmet men som inte tryggas av lagen därför att man anser att det är barnens bästa att deras föräldrar skall få bestämma och i många fall förstöra för dem ta ifrån dem tryggheten gång på gång. Eller en handläggare som har makten att ta ifrån dem allt därför att ingen har rätt att gå in i ärendet och sätta stopp. Ingen kan kräva rättelse. Vad gör ni åt det? Ingenting. Är dessa barn inte viktiga nog?

Man måste lagstifta om när en omplacering skall göras. Och det skall bara vara som sista åtgärd om familjehemmet själva begär eller barnet begär. Inte för att det passar en handläggare. Det måste finnas någon utifrån som granskar som har makt att stoppa då det går så snett. Som kan ”frysa ” ärenden tills de granskats. Som kan kräva rättelse i själva ärendet inte bara vad gäller formalia och dokumentation.

Förlorar man en placering dyker nästa problem upp. Vi har ju inte haft ett jobb, vi är kontrakterade. Vi har inte haft lön utan arvode. Sedan ser man det på olika sätt i olika instanser. Arvodet räknas som lön i hos t.ex CSN Det innebär att du får inte ha en placering och ta lån ifall du pluggar. Men det räknas inte som lön i a-kassan vilket innebär att du inte får tillgodoräkna dig det då du löne beräknar inför vad du skall få ut som arbetslös. Du kan ha varit hemma med barn och haft ut över 30 000 kr i månaden och efter en omplacering åka ner på lägsta stämpel nivå om du är arbetslös.

Ni måste se till att hela systemet ses över. Det får inte fortsätta såhär. Vad gör ni? snälla sätt stopp för misshandeln av barn och familjehem. Mvh Eva fostermamman i Markärendet

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar