Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

tisdag 22 april 2014

Pappors rätt att vara pappa

Man talar ofta om pappor som försvinner ut sina barns liv. Ibland på grund av ointresse, de har inte valt att blir pappa. Ibland för att de inte får för mamman som gör vad hon kan för att utesluta honom. Ibland för att paret går isär och de är så osams att pappan inte orkar kämpa för att få finnas kvar. Sedan skall vi inte sticka under stolen med att det finns de som inte är lämpade att vara föräldrar eller pappor. Men det finns de som vill och gör vad de kan men ändå nekas http://www.aftonbladet.se/wendela/familj/article11021626.ab?fb_action_ids=10152050486455418&fb_action_types=og.recommends&fb_source=other_multiline&action_object_map=%5B261354020655747%5D&action_type_map=%5B%22og.recommends%22%5D&action_ref_map=%5B%5D
Anna Hermansson och Jens Vendel längtade efter sitt första barn. Men fem veckor före beräknad förlossning blev Anna plötsligt mycket sjuk. På BB i Karlskrona konstaterades havandeskapsförgiftning, och Leon fick förlösas med akut kejsarsnitt i början av oktober. Annas liv gick inte att rädda.
Som om sorgen efter sambon och det ensamma ansvaret för sonen Leon inte var nog. I drygt två månader har Jens Vendel tvingats kämpa mot myndigheter för att få sitt faderskap godkänt. När ett ogift par får barn tillsammans måste faderskapet nämligen godkännas av mamman.

Har gått två månader

Nu måste i stället en tillfällig vårdnadshavare utses i Annas ställe, som i sin tur kan skriva på faderskapsintyget.
Men på två och en halv månad har socialförvaltningen i Olofström och tingsrätten fortfarande inte fastslagit vem det ska vara. Lille Leon är därmed utan juridisk företrädare.
Jens Vendel tycker att systemet är förlegat.
– Jag har erbjudit mig att göra ett dna-test eller lämna blodprov, men inget hjälper.

Får inte ersättning

Eftersom Jens inte är Leons far på pappret ännu, får han varken barnbidrag eller föräldrapenning. Och det ensamma föräldraskapet kräver all hans tid.
– Hade inte min chef ställt upp och betalat ut semesterersättning och slutlön hade jag fått leva på luft och vatten. Men jag har fått jättemycket hjälp från släkt och vänner.
Socialförvaltningen i Olofström har till slut, på Jens inrådan, föreslagit Leons moster som tillfällig vårdnadshavare, men beslutet från tingsrätten dröjer ytterligare.
Nog borde vi ha kommit lite längre i den frågan i Sverige eller?
Upplagd av kl.

2 kommentarer:

  1. Hanna22 april 2014 kl. 17:15

    Detta var 2006, har inte hittat någon info senare...

    SvaraRadera
  2. fostermamma23 april 2014 kl. 06:23

    Men jag har en ensam pappa som kämpat för och kämpar fortfarande för pappors rätt som långt ifrån är självklar. Han har t.ex fått slåss för barnbidraget trots att barnet bor hos honom. och mycket annat.

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)