Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

måndag 30 juni 2014

Upprop v 26

Fick ett mail ifrån en fostermamma. Hon har en placering och det är hens syster det handlade om. Tösen har varit placerad men har flyttats runt. Till sist tappade hon förtroendet för vuxna och soc. I röran hamnade hon i dåligt sällskap, utnyttjades av en äldre kille och blev som 16 åring gravid. Hon placerades då i ett mamma barn boende. Hon sökte och kom in på skola men då fick hon inte bo kvar. Hon bönade och bad om att få bo kvar eftersom hon fått bra kontakt med familjehems mamma i mamma barn boendet och hon kände att hon behövde stödet mer än någonsin nu då hon skulle plugga. Men nej hon tvingades flytta. Hon har senare fått veta att familjehems mamman förbjudits kontakta henne. Hon skulle ju lära sig att klara sig själv.
Hon får först in i ett etta som var så liten att hon knappt fick plats själv ännu mindre med ett litet barn. Det var inte rent och inte alls anpassat efter barn. Våningssäng inget skötbord m.m.
Mitt i allt detta har hon klarat av skolan och fått bra betyg. Efter ett bra tags tjatande fick hon flytta till ett lite bättre boende där har hon bott tills skolan slutade. Nu för någon vecka sedan fick hon ett sms ifrån sin handläggare. Du måste flytta nu då du gått färdigt skolan. Lägenheterna är för de som pluggar och är i behov av stöd. Hon ringde och bad att få bo kvar men utan respons. Hon frågade vart hon skulle ta vägen men ingen ville ge henne någon svar. Handläggaren sa att det vore bra om hon kunde flytta innan sista datum eftersom hon skulle gå på semester. Frågade om hon inte kunde bo hos någon av sina syskon. Men de är yngre och alla placerade. Vart skall hon ta vägen med en nu fyra års pojke. Handläggaren lämnar tomlådor utanför henns dörr men talar inte med henne.
Har inte soc ansvaret? Jag vet att de har det och de har inte rätt att ställa en 20 årig ensamstående mamma med en fyra åring på gatan? ändå gör man det bara för att man kan. Som jag sagt gång på¨gång vad hjälper det om lagarna finns om de inte måste följas? Jo det är klart att de måste följas men då det inte blir några konsekvenser då de inte följs så blir kontentan att de inte behöver följas.
En sak till vet ni att om ett barn omhändertas så fråntas föräldrarna oftast barnbidraget. (helt rätt) men de får betala underhållsbidrag. Man tar alltså deras barn och sedan skall de betala för det. Det är ju inte klokt.
Sedan vet jag inte om jag nämnt det tidigare men om ex en förälder har ett barn boende i ett skyddat boende eller säg två föräldrar har gått isär och den ena bor i skyddat boende med barnen så kan de göra en anmälan om något oftast sexuella över grepp. Anmälan kollas av polisen men om de kommer fram till att det inte ligger något i anmälan så läggs den ner och skickas tillbaka till den som anmälde med namn och adress på den som anmälts och skyddet är röjt. Så gick det till i värt fall.
En annan sak som jag just upptäckt. Jag gjorde för ett par veckor sedan en ny anmälan på Marks kommun. Jag skickade den till IVO och jag talade om att det inte bara är mina ord utan jag har inspelningar för att bevisa det jag påstår. Det var inget jag ville att Mark skulle veta men jag skrev det för att stryka under att det inte bara är påståenden. Den anmälan skickar IVO rakt ner till Mark dem jag anmäler i sin helhet men uppgifterna om att jag spelat in vilket medför att de straffar oss och har nu stängt av allt umgänge mellan oss och barnen. Hur kan det var möjligt att Ivo skickar ner bevis till den som anmäls? Tänk om polisen skulle göra så, någon anmäls och det finns bilder eller inspelningar. Polisen skulle ju aldrig skicka bevisen direkt till den som anmäls.
Hur kan ni tillåta att det är så? Har fått bekräftat ifrån Ivo att det är så de brukar göra.
Vad göra ni? Ert parti och du själv? Varför skall vi kryssa in just dig eller varför skall ditt parti sitta kvar Vart står ni i dessa frågorna? Har ställt frågan vecka efter vecka men får inga svar. Svarar ni inte era väljare? MVH Eva fostermamman i Mark ärendet

söndag 29 juni 2014

Könsneutrala Hen

Psykologen som säger att vi skall sluta göra barn känsneutrala
http://www.exponerat.net/leg-psykolog-sluta-forsoka-gora-barn-konsneutrala/#
Bilden ifrån FI´s Göteborgssida talar sitt tydliga språk.
Inte konstigt att våra umgommar är vilsna. De har inga förebiler. Ingen vågar längre att vara vuxen. Förebilderna är de som gör sig kända på tv genom att gröa bort sig. Ju mer tokigheter de gör ju mer kända blir de. Yrken som bloggare eller dokusåp kändis hör till det många ungdomar idag drömmer om, ser upp till eller önksar sig.
Alf B Svensson som skrivit säger:
Trots det är fortfarande 98 procent av förskollärarna kvinnor. Män begår också fortfarande mer än 90 procent av alla våldsbrott. Så vi har inte lyckats särskilt bra.
Många genusfundamentalister säger nu att om vi bara försöker skapa könsneutrala barn genom att behandla pojkar och flickor exakt lika så löser vi problemet. Vi ska ge dem könsneutrala namn och leksaker, börja använda ordet ”hen”, förbjuda flickor från att klä sig i rosa och välja genuscertifierade förskolor.
Förskollärarna ska agera könspoliser, slänga ut dockvrån och avstyra alla typiska kill- och tjejlekar. Men den strategin kommer inte att lyckas, för kön är inte bara en social konstruktion. Alla skillnader mellan pojkars och flickors beteende beror inte på att vi behandlar flickor och pojkar olika.
Den som offentligt vågar ifrågasätta den feministiska genusdoktrinen utsätts för personangrepp, hånas och förlöjligas. En som haft modet att göra det är Martin Ingvar, professor i klinisk neurovetenskap vid Karolinska institutet. I en statlig utredning konstaterar han att det visst finns genetiska orsaker till skillnader mellan pojkars och flickors beteende.
Hjärnan utvecklas exempelvis olika hos pojkar och flickor. Flickors hjärna är störst när de är tio, elva år, medan pojkars hjärna blir det först senare. Kvinnor har fler förbindelser mellan vänster och höger hjärnhalva. Pojkar och män har mer av hormonet testosteron, en orsak till att de är mer aggressiva och har fler tillfälliga sexuella förbindelser.
Flickor som under fosterstadiet fått ovanligt mycket testosteron på grund av en ämnesomsättningsrubbning hos modern är betydligt mer pojkaktiga både i sin lek och i sitt beteende.
Flickor är mer språkligt begåvade än pojkar. De är mer ambitiösa och motiverade och har bättre betyg i alla ämnen utom idrott. Dubbelt så många flickor läser vidare vid universitet och högskola. De har däremot sämre psykisk hälsa, framförallt i tonåren. Förmodligen för att de har en medfödd större sårbarhet.
Vi ska inte göra våld på naturen och försöka skapa könsneutrala barn. Ska de utvecklas optimalt och inte hämmas av biologiska skillnader och stereotypa könsroller ska vi i stället behandla dem olika. Men inte på det traditionella sättet där pojkar att vara tuffa och coola och flickor söta, tysta och snälla.
Vi ska medvetet träna pojkar att bli bättre på att kontrollera sin ilska och inte hävda sig genom att trycka ner andra. Vi behöver motivera dem att ta skolan på större allvar och utveckla sin känslomässiga intelligens och sociala kompetens. Annars kommer många av dem att 20 år senare vara olyckliga, lågutbildade, arbetslösa, frånskilda män.
Vi behöver medvetet lära flickor att tro på sig själva, att våga säga ifrån och ibland tänka lite mer på sig själva. Uppmuntra dem våga satsa, ta risker, men inte ställa så höga krav på sig själva. De måste inte vara snygga, smala, smarta och sexiga för att duga.
Ska vi ge pojkar och flickor lika stor chans att lyckas i livet kan vi inte undervisa dem på samma sätt i skolan. Pojkar är inte lika bra som flickor på att ta ansvar för sitt eget lärande och arbeta på egen hand. De behöver mer lärarledd undervisning i helklass.
Med samma pedagogik ökar klyftan ännu mer mellan pojkars och flickors betyg och chanser att lyckas i livet och pojkarna blir de stora förlorare.
 
Har han fel? Nej jag tycker inte det.


lördag 28 juni 2014

Budget går före

Ännu en socionom som slår larm http://www.flamman.se/budget-gar-fore-behov-manniskor-offras-i-socialtjansten
Personen som har skrivit till Flamman, och som kommer att kallas Sven men egentligen heter något annat, vill vara anonym
”Socialtjänsten är dit de allra mest utsatta i samhället vänder sig och ska stå upp för de barn som vuxenvärlden har vänt ryggen.” Enligt socialtjänstlagen ska barnens behov komma i första hand. Men än en gång sviker samhället och vuxenvärlden. Kostnadsjakten får gå före människornas bästa. Barn placeras i jourhem som redan är överbelagda eftersom det blir billigare. Sven berättar om fall då barn har omplacerats för att få ner kostnaden.
Jag frågar om det är vanligt att socialarbetarna blir tillsagda att hålla kostnaderna nere.

Han berättar också om en chef som helt lugnt konstaterade att de ändå inte kan hjälpa alla, och då måste några offras. Viktiga värderingar går förlorade, egoism och girighet får ett större utrymme, och solidariteten med de utsatta och behövande urholkas.
Samtidigt blir socialsekreterarnas arbetsbelastning allt större. Sven upplever att klienterna bara blir fler, och att problematiken blir allt grövre. Kriminaliteten går längre ner i åldrarna, och psykiska problem bland barn är ett gissel. Inte minst unga flickor drabbas, och självskadebeteenden förekommer i stor utsträckning.
– För att kunna hjälpa utsatta människor måste man bygga upp relationer och skapa förtroende. Och det tar tid, lång tid, säger Sven.
Arbetssituationen på socialkontoren gör det i stort sett omöjligt att ägna mycket tid åt enskilda människor. Sven berättar att han som handläggare har 15 familjer, och är dessutom medhandläggare i nästan lika många andra ärenden, då det egentligen alltid ska var två socialsekreterare i mötet med familjer för rättssäkerhetens skull.
”I verkligheten arbetar socialsekreteraren väldigt mycket ensam. Ensam i beslut, ensam i känslor och tankar”. Och en ensam socialsekreterare blir snabbt utarbetad och får svårt med sin närvaro i mötet med människorna, vilket i stort sett omöjliggör att bygga upp en nära kontakt.
Den pressade arbetssituationen leder till många sjukskrivningar, och det gör läget än värre. Många blir utbrända, personalomsättningen är extremt hög, och åtskilliga ger upp och söker sig till andra yrken.
– Ungefär var tredje månad är det någon som säger upp sig, säger Sven.
Ett sätt att tackla underbemanningen är att anställa konsulter, en form av stafettsystem. Man hyr in personal från privata bolag, för ett par tre månader, givetvis till en högre kostnad. Dessa är visserligen utbildade socionomer, och förväntas ha minst ett par års erfarenhet, men Sven hävdar bestämt att det här är ett sätt att arbeta som inte passar inom socialtjänsten.
”Principer som gäller ett internationellt företag som säljer diskmedel går inte att överföra till socialtjänstens arbete med barn och unga”.
Sven tycker det är viktigt att säga ifrån så att en förändring kan komma till stånd. Mer resurser är förstås nödvändiga. Men också att andra attityder får styra socialtjänstens arbete.
– Fokus måste ligga på kvalitet i det vi gör, och det betyder att se människan och inte bara ett namn på ett papper.
 
I Borås tidning idag en man som våldtagit en funktionshindrad flicka under 6 år. Första gång var hon 5-6 år.
http://www.bt.se/nyheter/boras/valdtog-funktionshindrad-flicka-under-sex-ars-tid(4343819).gm
De första övergreppen skedde hösten 2003 då flickan endast var 5-6 år. Sedan ska mannen ha fortsatt att utnyttja den funktionshindrade flickan "vid ett stort antal tillfällen" fram till våren 2009. Brotten ska ha begåtts både i mannens bostad i Borås samt hemma hos offret
 

fredag 27 juni 2014

Barn Inte viktiga?

Visste ni att över tusen barn i Sverige inte har ett förnamn http://www.bt.se/nyheter/tusen-svenska-barn-saknar-fornamn(4336115).gm
Man har inte kunnat bestämma sig, eller så slarvar man med att skicka in. eller så har man valt ett så konstigt namn att de säger nej.  Man har tre månader på sig annars kan det bli böter. Konstigt vad kallar de barnen om de inte har något namn på dem? tror nog att  de har namn men glömmer

Jag undrar ofta över om barn är viktiga, i myndigheternas ögon.
Det verkar inte så ibland.
Hittade en debatt artikel ifrån BRIS som talar om att: Våld mot barn klarars inte upp http://www.dn.se/debatt/knapp-tiondel-av-valdsbrott-mot-sma-barn-klaras-upp/
Antalet anmälningar om misshandel mot de allra yngsta barnen, de mellan 0 och 6 år, har ökat stadigt de senaste 20 åren. År 2009 gjordes 2.195 anmälningar till polisen, medan det år 2013 gjordes sammanlagt 3.261. Vi ser alltså en ökning på hela 49 procent.
En viktig orsak till ökningen är att vuxna på senare år har blivit bättre på att larma vid misstankar om att ett barn far illa. Men när vi uppmanar vuxna att ta sitt ansvar måste vi också kunna garantera att rättssamhället tar sitt.
I Bris och Stiftelsen Tryggare Sveriges nya rapport ”Våld mot barn” undersöker vi vad som händer vid polisanmälningar om misshandel mot barn mellan 0-6 år. Resultatet visar att få av dessa brott klaras upp. Av de sammanlagt 14.137 brott som anmäldes under perioden 2009-2013 klarades endast 1.319 upp i den meningen att en gärningsperson kunde knytas till brottet. Det motsvarar en personuppklaring på endast 9 procent, vilket är en skrämmande låg siffra, även jämfört med andra svårutredda brott i nära relation.
Resultaten visar också på stora skillnader mellan polismyndigheterna
De stora skillnaderna mellan länen innebär inte bara att det rättsliga skyddet för barn i Sverige varierar beroende på bostadsort. Det tyder också på att det är möjligt att klara upp fler brott. Det kräver dock att polisen och andra inblandade aktörer har förmågan i form av bland annat kunskap och resurser att lösa uppgiften. Efter att ha intervjuat ett flertal poliser, åklagare, socialsekreterare och anställda vid barnahus ser vi att förändringar måste till inom följande områden: 
Barnutredningar måste prioriteras i större utsträckning.

Låt inte ärenden bli liggande.

Samtliga inblandade måste ha rätt kompetens.
Utför förhör och förundersökningar grundligt.
Alla inblandade måste ta sitt ansvar och ha förmåga till samarbete.

Barn måste bemötas på ett respektfullt sätt genom hela rättsprocessen.

Äventyra inte barns säkerhet.
 
Gå gärna in och läs hela. Tycker att det är märkligt eftersom det oftast är vårdnadshavarna som misshandlar.  Det borde inte vara så svårt att utreda. Man kan väl bara konstatera att barn inte prioriteras. Barnfrågor prioriteras inte.


 

torsdag 26 juni 2014

Omvänd bevis börda

Hittade en som tar upp att man alltid utgår ifrån att myndigheter alltid gör rätt, trots att det är vanliga människor som jobbar där. Människor som gör fel även i domstol gör man då.
Han tar upp det i samband med personer som begär LSS stöd.
http://www.dagensjuridik.se/2014/06/domstolarna-har-litat-pa
Även där blir det på något sätt omvänd bevis börda.
Det åligger alltså personen som söker assistans att visa att denne har sådana hjälpbehov som ger rätt till assistans.
Om behovet av hjälp faktiskt inte är tillgodosett har personen rätt till insatsen enligt LSS § 7. Det är här avdraget för föräldraansvar kommer in.
Det anges både i förarbete, praxis och sedan något år tillbaka även i socialförsäkringsbalken (51 kap § 6) att det normala föräldraansvaret kan tillgodose behovet av hjälp. Myndigheterna ska i sin bedömning av ett barns rätt till assistans göra ett avdrag för de hjälpbehov som normalt sett finns hos barn.
Det är här problemen börjar. Ingen myndighet har bemödat sig med att ta fram ett underlag för denna bedömning. Det finns inte heller några riktlinjer för hur denna bedömning ska göras.
Handläggarna är således hänvisade till att på egen hand göra en bedömning av vad som får anses vara det normala behovet av hjälp. I den färska rapporten ”Vad är normalt? Föräldraansvaret i assistansersättningen” som tagits fram av ISF, konstateras det att Försäkringskassans beslut om assistans för barn inte är rättssäkra. Ingen har tagit reda på vid vilken ålder kan man förvänta sig att barn kan äta själv, klä på sig eller duscha själv.
Avsaknaden av sådant underlag innebär att bedömningarna blir subjektiva och godtyckliga.
ISF anger också att det förekommer att de intervjuade handläggarna utgår från egna eller kollegors erfarenheter av vad barn i en viss ålder klarar av, utöver den begränsade praxis som finns på området. Rätten till assistans har alltså påverkats av vilken handläggare som utreder ett behov och vilka erfarenheter denne har.

Tidigare undersökningar har dessutom visat att ungefär hälften av besluten, där föräldraansvaret varit en del av bedömningen, ändras i domstol. Vi har även gjort en egen enkel undersökning av barns normala hjälpbehov och kommit fram till att myndigheterna ofta överskattar barns normala behov av hjälp.

Tyvärr har även förvaltningsdomstolarna lagt myndigheternas godtyckliga påståenden om föräldraansvaret omfattning till grund för sina domar. Antalet processer hade kunnat minskas drastiskt om myndigheterna hade haft en ordentlig grund för sina påståenden och om förvaltningsdomstolarna hade lagt bevisbördan om föräldraansvarets omfattning på myndigheten.

Försäkringskassan har bäst förutsättningar att utreda vilka hjälpbehov barn överlag normalt sett har och det är de som framför påståendet om att föräldraansvaret tillgodoser det aktuella barnets hjälpbehov.

Bevisbördan för föräldraansvarets omfattning bör därför läggas hos myndigheten, något som ligger i linje med juridisk teori kring bevisbörda så som den framställs av professor Christian Diesen i Bevis 7. I och med detta blir de också tvungna att utreda föräldraansvarets omfattning.

På detta sätt kan rättssäkerheten öka och en avsevärd minskning av antalet processer avseende rätten till assistans kan ske. Detta i kombination med att alla beslut från de senaste åren omprövas kan rättssäkerheten förbättras avsevärt när det handlar om föräldraansvar och personlig assistans.
 
Det är mycket vad gäller lagar och regler runt myndigheter som behöver rättas till.  

onsdag 25 juni 2014

Är det någon som klarar av uppgiften?

Och så är det Västerås som inte klarar uppgiften http://www.ivo.se/press/nyheter/Sidor/Vasteras_kommun_hanterar_inte_barn_och_familjer_i_tid.aspx

Fler och fler stämmer staten för att de missköts.  Här är en kille som stämmer dem för att han inte fått träffa sin pappa så mycket
http://www.expressen.se/kvallsposten/son-till-fangelsedomd-man-stammer-staten/
Bakom stämningsansökan står föreningen Reclaim Justice, vars initiativtagare, en tidigare bedrägeridömd man, nyligen förlorade ett annat mål mot staten som gällde de säkerhetsavdelningar där tungt kriminella placeras. Föreningen betalar rättegångskostnaderna och kräver bara en symbolisk krona i skadestånd å pojkens vägnar.
– Syftet är att komma åt att barnet inte fått träffa sin pappa i tillräcklig utsträckning. Det är synd om pojken, säger advokat Stig Barrdahl, som formulerat stämningen.
I stämningen hävdas att pojken lidit både fysiskt och psykiskt av den bristfälliga kontakten med sin pappa.
 
Oj vad många som kommer att stämma staten om de lyckas. T.ex "våra"

Då är det med i Radio skaraborg också. Att vi inte skall få träffa barnen http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=97&artikel=5897814

tisdag 24 juni 2014

Stoppar umgängena

Då är det i Borås tidning
http://www.bt.se/nyheter/mark/kommunen-stoppar-fosterbarnstraffar(4338577).gm
– Vårt umgänge med barnen är fullständigt stoppat nu. Vi fick reda på det här under ett möte ?i slutet av förra veckan. Det känns fruktansvärt och man känner sig väldigt liten, jag mår inte alls bra, säger fostermamman Eva.
Hon har sin bild klar över vad ?som ligger bakom kommunens beslut.
– Det är för att jag tidigare har anmält kommunen till IVO. Men det känns hemskt att detta ska gå ut över barnen. Kommunen har inte gjort någon utredning av barnens behov utan det är väldigt godtyckligt.
Men Mia Magné (M), ordförande för socialutskottet i Marks kommun, tillbakavisar ”allt snack om hämnd”.
– Det stämmer att träffarna är stoppade till mars 2015. Men det här har ingenting med några ?anmälningar till IVO att göra. Den här typen av beslut utgår från barnens bästa och det är något som ?varierar över tid. Vi har gjort ?en noggrann bedömning, säger hon.
 
Undrar hur det vet vad som är barnen bästa när de inte gjort någon utredning?
De säger att vi är viktiga för barnen undar hur de tycker att de visar dem det?
Konstigt då att det kommer strax efter min anmälan och det vr en av de första sakerna de tog upp.

Och så i radion http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=95
Eva är orolig för hur barnen ska påverkas nu och hänvisar till ett psykologutlåtande, som säger att det är av största vikt att barnen får ha regelbundet umgänge med det familjehem de hade sin trygghet i som små.
– Det enda sättet att barnen ska klara det här är att de får ha tillgång till sitt ursprung, till den verklighet de hade här. Att de får ihop sina verkligheter. För annars kommer det skapa problem hos barnen, säger Eva.

Chockad

I dagens skörd hittar jag en kommun som tar till nya grepp för att få tag i familjehem.
http://norran.se/nyheter/vard-omsorg/ska-twittra-efter-nya-familjehem-218354
Dels ska verksamheten upparbeta ett kontaktnät med olika föreningar för att nå nya familjehem. Man söker även nya rekryteringsvägar, via moderna medier som tevereklam, Facebook och twitter. För tillfället diskuteras en eventuell facebooksida för ändamålet.
Familjehemssekreterarna ska få vidareutbildning i handledning, och stödet till familjerna ska utvecklas. Bland annat utifrån synpunkter verksamheten fått från en fokusgrupp. Gruppen bestod av familjehem som valt att gå över till privata företag, något kommunen ville veta orsakerna till. Det visade sig att de privata företagen erbjöd högre ersättning, samt bättre stöd och tillgänglighet. Möjligheten att kunna vara hemma med barnet på heltid i början, var en annan fördel som nämndes.
I planen nämner kommunen att möjligheten att vara hemma i början i 2-3 månader, bör utredas. Här står även att det ”ibland bör finnas möjlighet till ett mer flexibelt tankesätt som möjliggör högre ersättningar.”
– Vi har redan i dag en social beredskap, utanför kontorstid. Men just detta är en av de frågor vi ska titta närmare på och försöka förbättra, säger Kennerth Fahlesson (S) ordförande i socialnämnden.
 
Spännande
Sedan är det kvinnan som dyker upp på akuten. Hon är 18 år och gravid och har ett litet barn.
På sjukhuset berättade hon att det var hennes svärmor och svägerska som misshandlat henne och att det hänt flera gånger tidigare. Också kvinnas man ska ha slagit henne.
Kvinnan, som är EU-medborgare från ett annat land, berättade också att misshandeln bland annat skett för att hon vägrade att prostituera sig. I utredningen kring fallet framkommer det också att kvinnan ska ha blivit kidnappad i sitt hemland och tvingats till giftermål. Hon uppger också att maken har våldtagit henne och att hon misshandlat upprepade gånger av honom och hans familjemedlemmar
Sjukpersonalen hjälpte kvinnan att få kontakt med socialtjänsten men beskedet hon nåddes av rörande henne själv och hennes fyra månader gamla son var att det som kunde erbjudas var bistånd till en biljett tillbaka till hemlandet.
Nu riktar Inspektionen för vård och omsorg (IVO) kritik mot socialtjänsten i den aktuella stadsdelsnämnden i Göteborg på grund av deras agerande.
 
Man borde sluta förvånas men Nej jag blir fortfarande förvånad över hur illa man kan hantera människor. Men trots kritik vad händer? Oftast ingenting. Här är ett exempel visserligen inom ett annat område men det är fortfarande barn som drabbas
http://www.sydsvenskan.se/sverige/larare-sexanmald-av-barn-i-fem-skolor/
Sedan 2006 har läraren tvingats sluta på fem skolor i skånska kommuner. Mönstret har varit det samma, mannen har anmälts efter att elever berättat att han tafsat på dem.
Alla polisanmälningar mot mannen har lagts ner och i samtliga fall har det slutat med att läraren har köpts ut av arbetsgivaren. Totalt för hundratusentals kronor.
I Landskrona köptes mannen ut för 64 000 kronor, i Kävlinge för 321 000, i Malmö för 79 000, i Örkelljunga betalades nio månadslöner ut för att läraren skulle skicka in sin avskedsansökan. I slutet av februari blev slutligen 282 000 kronor priset för att Lunds kommun skulle bli av med honom.
 
Ja vad säger man? Jag tror jag är tyst...

måndag 23 juni 2014

Får ingen hjläp

Det är ändå konstigt att media skall till för att man skall visa lite medmänsklighet http://www.metro.se/nyheter/efter-uppmarksamheten-svart-sjuka-jasmin-4-far-stanna-i-sverige/EVHnft!EoiYd10KwGlfA/
Flickan en fyra åring som jag tagit upp sedan tidigare och skulle utvisas får nu stanna.
Det märkliga är att nu får hon plötsligt stanna. Nu går det bara för att press lyft. Vad händer med alla dem press inte lyfter och belyser?
Hon borde alltså fått stanna oavsett.

Och i Uppsala är det en 15-årig pojkesom inte har inte gått i skolan på ett år. Han umgås med nynazister och har polisanmälts av sin mamma för dödshot. Mamman kräver att han omhändertas och även polisen har reagerat men socialtjänsten säger nej.
http://unt.se/uppland/uppsala/mamma-kraver-tvangsvard-far-nej-3188530.aspx
Vart skall man vända sig om man inte klarar av eller orkar?
Sedan är det andra som inte vågar därför att de går in med mer än de behöver och sedan inte slutar då det räcker.

söndag 22 juni 2014

Ställ politikerna mot väggen

Idag tänker jag ara ledig från datorn så det blir bara en liten uppmaning:
Nu inför valet så har man möjlighet att skriva och fråga vad politikerna gör eller tänker göra.
Passa på du också Ställ din fråga här http://www.rattfraga.se/

Får lägga till ett talade  citat

lördag 21 juni 2014

Upprop v 25


Då har vi ärendet med en pojke som kom till sitt familjehem som 5 åring. Allt går bra och han utvecklas som han skall. Han går i skolan och det går bra på alla sätt.
Då han är 9 dyker plötsligt en pappa upp. Han strider för att få hem pojken och soc går honom till mötes. Familjehemmet plockas snabbt bort. Pojken protesterar och vill inte och pappan klarar inte av situationen. Det slutar med att pojken får flytta till farmor som heller inte klarar av situationen. Han längtar hem, mår dåligt över hur allt hanterats och hela situationen. Nu skall han istället flyttas till en institution 110 mil bort för de hävdar att han skall börja om. Under ett år har han haft 7 handläggare.
Barnperspektivet skall väga tyngst i alla ärenden gällande barn säger ni. Ser ni det i detta ärendet?
 
Eller familjehemmet som haft två flickor boenden ett år. Mamman sticker då med barnen under ett umgänge och man lät henne behålla dem. Det går två år sedan brakar allt ihop igen. De placeras i samma familj och det tar ett bra tag innan de lugnar sig och anpassar sig. De har umgängen med mamman. Det går ett år till nu begär hon hem dem igen och soc. säger javisst. En hemtagningsplan startas och skall fullföljas trots att mamman står inför ett utvisnings beslut.
Barnperspektivet skall väga tyngst i alla ärenden gällande barn säger ni. Ser ni det i detta ärendet?
 
I veckan hörde en fostermamma av sig. Jag har lyft ärendet v v 5. Hon har haft två multihandikappade flickor som nu plötsligt skulle omplaceras eftersom hon kom i klinch med socialchefen. Den ena är redan omplacerad och nu skall den andra flyttas trots att hennes syskon bor nära henne, och de träffas ofta. Hennes mor bor i samma stad som hon bor nu och då hennes pappa besöker Sverige bor hos sin syster som bor i samma stad. Nu skall hon flyttas över 30 mil till en institution trots att Skövde i veckan fick kritik ifrån IVO för att de just låtit en flicka bo i en lägenhet med assistans eftersom de inte hittade något familjehem till henne. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=97&artikel=5893157 Barn skall inte bo på institution sa man då. Men i Helsingborg tycker man annorlunda. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=128&artikel=5888909 och även om de skulle få kritik. En flicka som har svårt att kommunicera och har svårt att göra sig förstådd. Som bor i en familj som älskar henne och gör allt de kan för henne.
Barnperspektivet skall väga tyngst i alla ärenden gällande barn säger ni. Ser ni det i detta ärendet?
 
Sedan var det en familjehems mamma som hörde av sig nu innan midsommar helgen. Hon har en placering vars syster blev gravid då hon var 13. Fickan har alltid varit ordentlig och har höga betyg i skolan. Hon får en mamma barn placering. När hon vill studera vidare tar de ifrån henne det stödet och sätter henne istället i en ungdomslägenhet. Hon själv ville stanna eftersom hon kände att hon behövde stödet då hon pluggade men ingen lyssnade.
Nu har hon bott i lägenheten med sin son som nu är tre år gammal och skolan är slut. Vad händer jo hon skall vräkas. Hon får meddelandet per sms. Barn räknas ju bara som barn fram tills de är 21 och soc brukar bara stötta tills de gått klart skolan.
Hon hör av sig till handläggaren och skriker på hjälp, frågar vad hon skall göra men får svaret att de inget kan göra. Ja hon kan hjälpa till att flytta men hon får skaffa kartonger själv. Handläggaren föreslår att hon skall flytta till sin syster. Det är bara det att systern är placerad. De har inte kontaktat familjen och frågat om det skulle gå bra eller om de kan ta emot en mamma med barn.
Lagen säger väl att man inte får vräka barnfamiljer. Soc. får väl inte vräka en ung ensamstående mamma på det viset? Men det gör de ändå. Bara för att de kan. visst kan man anmäla men det blir ju för sent. Vad skall hon göra under tiden? Hon har fått jobb men har nu ingen bostad.
Barnperspektivet skall väga tyngst i alla ärenden gällande barn säger ni. Ser ni det i detta ärendet?
 
Själva inbjöds vi dagen innan midsommar på ett möte med Mark. De ville bara tala om för oss att de ställer in alla umgängen mellan oss och barnen ett år framåt. De säger att barnen mår för dåligt i samband med umgänge men de vill inte utreda varför. Till oss säger barnen att de vill vara mer hos oss, oftare och längre tid. Det står till och med i akterna ändå tar soc bort oss. De har ju bestämt att barnen skall bo där de bor och det handlar om att de skall foga sig, sluta protestera, ge upp hoppet att får komma hem. Jag är också övertygad om att beslutet kom nu därför att jag återigen har anmält dem och därför straffas vi.
Hoppas att ni haft en bra midsommar för det har nog ingen av oss som lever i verkligheten ni ansvarat för, som ni är med och skapar förutsättningarna för. Vad gör ni åt den? Vad gör ni för att förändra? Vad tänker ni göra om ni kommer till makten eller sitter kvar efter valet?
MVh Eva fostermamman i Mark ärendet

fredag 20 juni 2014

Straffad

Har ju ett tag inte skrivit så mycket om vad som händer mellan oss och barnen eftersom vi inte velat "reta" dem, soc i onödan.  Vi har ju hoppats att vi skulle tjäna på det. Men så var inte fallet.
Igår var vi på möte med dem. Det är så att vi har träffat barnen men väldigt sporadiskt.
Då de tog dem var det över ett år tills vi fick träffa dem igen. Det var då tre gånger för att göra ett avslut som det så fint hette. Sedan bestämde de ju att barnen skulle tillbaka och vi fick träffa dem var tredje vecka hela sommaren.
Beslutet verkställdes inte och mamman överklagade.  De skickade först en jurist som inte stått i rätt på 5 år.
Han förlorade.
Då skickade man advokaten som åkte till Australien tror jag det var och lämnade rättegången ett par dagar innan det var slut till en bisittare.
Han förlorade också och eftersom jag gick ut i press straffar ordförande oss genom att lägga sin vågmästar röst mot ett överklagande trots att han i press inför hela Sverige lovat att se till att få ett prejudicerande fall.
Då dom faller står det att en förutsättning för att barnen skall kunna bo kvar där de bor är att de får ha fortsatt umgänge med oss. Då var det var tredje vecka. Det första de gjorde var att stänga av det i 8 månader.

Sedan fick vi träffa dem hemma här för första gången sedan de omplacerades. Det var var 10:onde vecka. Trots att alla umgängena var övervakade dvs två personer satt och tittade på allt vi gjorde så hörde ingen att banren varje gång sa att de ville vara mer hos oss oftare och längre. Så vi spelade in när de talade om det eftersom vi ville spela upp det för de som bestämde.
Då straffades vi genom att umgänget ställdes in här hemma. De påstod att barnen hade sagt att de ville vara någon annanstans. Ingen var intresserad av att höra inspelningarna.

Umgänget stängdes återigen av och denna gången 6 månader.
Nu fick vi återigen träffas på offentligt ställe två gånger och jag anmäler hela hanteringen.
vi hade ett umgänge inbokat men plötsligt fick vi en inbjudan till ett möte. Tre datum som förslag . Inte ett ord om att det är någon typ av krav, att det var förknippat med något sista datum då jag skulle höra av mig och mitt i påskveckan. Jag var inte tillräckligt snabb att svara och jag får då ett mail att datumen då är borta (samma dag som jag svarade) och likaså är umgänget borta.
Det var alltså ingen inbjudan utan ett krav.

Nästa förlag på datum är på skol avslutningen.
Det är klart att vi inte kunde då. Jag jobbar som lärare och sonen slutar. Vi fick då gårdagen.
Det är nu tre månader sedan barnen träffade oss.
Igår åkte vi då ner på möte för att få veta när vi skulle få träffas igen och fick veta att vi återigen straffas denna gång för att vi anmält. Nja de påstår att de anser att vi är viktiga för barnen och det visar de genom att återigen stänga av oss denna gång 1 år framåt.
De säger att barnen mår dåligt men är inte intresserade av att undersöka varför. De vill inte starta en utredning om orsaken. De talar om att de inte är några experter men drar de slutsatserna.
Vad säger man? Tänker vi ställa upp på det? Nej

Sedan visar det sig att IVO skickat hela min anmälan direkt ner till Mark.
Jag är medveten om och förstår att de måste gå på dem om att de fått en anmälan och be dem bemöta den men tänk om polisen skulle skicka anmälan till den som anmälts. Nej så gör man inte utan de kallar på förhör och talar om vad man anklagas för och sedan får man bemöta det. 
Märkligt.

torsdag 19 juni 2014

Inkonsekvent.

I går skrev jag om en flicka som inte får bo kvar i sitt familjehem. I dag är det en flicka som är 8 år som de inte får tag i familjehem åt och då vill placera ensam i en lägenhett tillsammans med assistans. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=97&artikel=5893157 Det säger IVO att man inte får. Det är inte lämpligt.

Å ena sidan är det inte lämpligt men igår anser hela nämnden i Helsingborg att det är lämpligt att ta en flicka ifrån en familj och placera henne långt ifrån allt hon känner till på institution.
Ännu ett typ exempel hur olika man kan tolka samma lag.

I Valdemarsvik har soc fått kritik och ombeds att göra barn och ungdomar mer delaktiga i beslut som rör dem. http://www.nt.se/nyheter/valdemarsvik/socialtjansten-uppmanas-gora-barnen-mer-delaktiga-9894855.aspx

Och i Landskrona skall de granska igen. http://hd.se/landskrona/2014/03/17/ny-tillsyn-vantar-socialtjansten/ Det är märkligt att de kan få fortsätta trots att de fått kritik tidigare. Hur många gånger skall en kommun kunna kritiseras utan att det blir rejäla konsekvenser?

Och i Nyköping bråkar man om vem som har ansvaret och ställer under tiden en tonåring på gatan http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=87&artikel=5890095

Fick samtidigt mail ifrån en som har kontakt med en flicka som nu kastas ut på gatan då skolan har stängt (det är sommarlov) trots att hon är ensam med en 3 årig grabb. Hon har inget jobb.  Har ju bestämt för mig att man inte får ställa barn familjer på gatan.

onsdag 18 juni 2014

13 åring omplaceras

Då är ärendet med 13 åringen som skall omplaceras på radion. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=128&artikel=5888909  Assistansjuristerna slår larm hon kommer i och med flytten få 34 nya kontakter. Det är inte alls i henne intresse eller utifrån hennes bästa. Social chefen som gjort massor av fel och fått kritik tidigare säger att beslut togs igår och de var eniga. Gör det att det blir mer rätt undrar jag?

tisdag 17 juni 2014

D 17 juli

Igår blev jag uppringd av press. De ville veta om jag var tillgänglig idag domen skulle komma d. 17 kl 11 och de ville ha en kommentar. Det visade sig vara lite för tidigt. Den kommer d. 17 men nästa månad alltså juli.

Sedan hittade jag ett radioprogram som tar upp förlusten av syskon vid placering. Det är ju inte så många som kan ta en hel hög. Man förlorar alltså inte bara sina föräldrar utan även sina syskon.
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/385894?programid=3381&playepisode=385894
programmet tar upp hur det känns.

måndag 16 juni 2014

Upprop vecka 24

Denna veckan skall ni få två ärenden med biologiska familjer. Den ena en pappa som flyttade ner till sin flickvän. Det skulle senare visa sig ställa till problem. Minns inte om de var gifta eller sambo. De hade två barn tillsammans. En av hans syskon dog med nästan hela sin familj och de fick en liten flick på köpet som de adopterade.
Nu i höstas flyttar de isär. Barnen vistas mest hos pappa som ändå gör vad han kan för att uppmuntra barnen att åka till mamma som bor ca 7 km bort. Farmor bor granne med skolan. Barnen blir alltmer ovilliga att åka till mamma. Hon gör inget med dem, de har tråkigt och längtar hem. Vid en födelsedag mutar hon/hotar med att de inte skall få några presenter om de inte kommer. De vägrar ändå. En dag kommer de inte hem. Det visar sig att mamman tillsammans med soc har hämtat barnen på skolan. Det visar sig nu att det är flera av hennes vänner som jobbar där och de sväljer hennes version. Barnen LVU´as mot pappa. De får inte åka dit och träffa honom när de vill, de vägrar flytta till mamma så de placeras i ett jourhem för att vänjas hem till mamma. Vid ett besök rymmer pojken 7 år. Springer i vinter kylan utan jacka hem till pappa. Han hinner in hackar tänder och pappan får på honom torrt och försöker få ur honom vad som hänt. Han hinner knappt få en förklaring innan soc. dyker upp tar med honom därifrån utan någon förklaring. Alla barnen har både till soc. och skolsyster talat om att pappa inte har talat negativt om mamma. Att det inte är han som orsakat att de inte vill åka men det hjälper inte. Inte ens farmor som de brukade springa in till efter skolan får träffa dem.
De har lvu´at utan grund. Bara för att det är mammans vänner som jobbar på soc. En av cheferna är en av hennes närmaste vänner. Ändå kan de inte ens flytta hem barnen till mamma eftersom de vägrar. Varför kunde de inte lika gärna bo kvar medan inskolning sker i så fall?
Och tösen som adopterades är pappan enda släkten som hon har kvar. De begränsar barnen umgängen med pappan utan domstols beslut.

Det andra ärendet en mamma som hörde av sig också hon på bloggen. Hon är ensamstående och har en flicka. Flickan är 8 år och mycket blyg och en ny lärare försöker få med henne på ett läger. Det skulle vara 5 helger i rad. Flickan vägrar. Läraren gör då en orosanmälan och tycker att mamman skall anlita BUP. Mamman är en helt vanlig mamma men med mer kunskap än de flesta hon är nämligen läkare och håller på att specialiserar sig till just barnläkare.
Hon kallas på möte på soc.. De säger att hon nog skall kontakta BUP ändå. Hon frågar om de inte måste utreda innan de kan komma med sådana förslag eller krav. De gör en utredning, de träffar flickan en gång, men kommer inte fram till något. De kallar återigen på möte och säger att de ändå kommer att följa upp om 6 månader... såvida det inte kommer in någon mer anmälan. Hon undrar vad de menar med det och varför det skulle komma fler anmälningar och de talar om för henne att de inte tycker att hon verkar så samarbetsvillig. En vecka efter hör de av sig och talar om att det kommit in en anonym anmäla till. De vill nu starta en ny utredning på den anonyma anmälan trots att de just avslutat en som inte visade på några brister. I anmälan står sådant de talat om på mötet och bara där. Det står även saker som inte stämmer som att hon bytt skola. Stämmer inte de bytte dagis en gång och det är ju flera år sedan. Mamman är rädd att de bestämt sig för att ställa till det med vet inte hur och på vilket sätt. Hon vet inte vad hon skall göra.
Det skall inte få vara så att allt hänger på en person. Anonyma anmälningar borde inte betyda något alls. En del hävdar att det då inte skulle komma anmälningar men jag menar att man istället skall lägga kraften på att säkerställa att den som anmäler skall kunna förbli anonym för dem man anmäler om så önskas. Det innebär att en granna eller släkting kan anmäla utan att det kommer fram. Det innebär också att man slipper anmälningar ifrån bio föräldrar som är missnöjda eller föräldrar i vårdnadstvister. Soc. skulle se vart anmälan kommer ifrån och lättare kunna avgöra om det ligger något i den.
Det skall inte vara möjligt att ta ett LVU på så lösa grunder. Det skall inte får inte var en handläggare som både bedömer, utreder, verkställer i samma ärendet.
Det som förvånar mig mest är att ingen av er reagerar nämnvärt. Jag har fått tre svar. En som engagerat sig lite mer. Vad gör alla andra? Räcker det med att konstatera att det är illa? Vad gör du för att du skall förtjäna att röstas in i riksdagen nästa gång? Vad tänker ditt parti göra i frågorna?
Jag vill ha svar. Mvh Eva fostermamman I Markerandet.

söndag 15 juni 2014

På gång

Jag berättade ju att jag samtalade med en i riksdagen när jag var uppe sist.
Han har gjort mer än att lyssna och konstatera att det är illa. Han har agerat.
Han har redan haft ett antal samtal med flera som är villiga att driva frågorna. de har lagt upp en strategi för hur de skall lägga upp det och var och en kommer att lyfta det i sina partigrupper.
De har en debatt artikel på gång och utifrån vad och hur de skall jobba.
Han har gjort mer än de som lovat mig att jobba för det gjort på tre år.
Det gör mig glad.

lördag 14 juni 2014

Någon att dela med

I går var det skolavslutning och så fick vi kattungar. Har inte skrivit om längtan eller saknaden på ett tag, men det känns, den finns där och drabbar en när man minst anar det.

Att varje år att sitta där på skol avslutningarna se deras klasskompisar, hur de växer. Höra sångerna de valt att sjunga. I vår skola är de duktiga på att hitta lite annorlunda låtar och barnen är väldigt hemlighetsfulla runt vad just de skall sjunga. Det kan gå bra men sedan plötsligt sitter jag där med tårarna i ögonen av saknad. Man kämpar febrilt med att inte gråta, det kan vara så där fjantiga saker som utlöser det. I går var det då jag fick syn på tösens bästis sandaler. Plötsligt kom jag att tänka på vad "hon" hade på sig på sin avslutning, om hon hade sandaler.

Jag satt och tittade på killarna och undrade vad "han" hade på sig. Såg vår son leta efter oss i församlingen och skina upp då han fick ögonkontakt. jag får inte var med då de slutar. Nu är det tre månader sedan vi träffades senast,. Umgänge var bokat men så ville de ha ett möte och vi bjöds in. Det visade sig att mötet inte var en inbjudan utan ett krav och umgänget ställdes in tills det hade varit.

Och kattungarna.. Vad roligt de hade tyckt att det var. Sonen sa då vi satt där brevid lådan och tittade på då unge efter unge pluppade fram; just nu är livet perfekt förutom att jag inte har någon att dela det med. Jag förstod precis vad han menade. Det hade inte hjälpt att tala om att jag fanns att han kan dela med oss för det är inte oss han saknar, inte oss han vill dela med.

Då vi bad aftonbön bad han; "Gode gud låt min lillebror komma hem så jag har någon att dela med".

fredag 13 juni 2014

Sammanfattning av gårdagen

Satt då och lyssnade på slut pläderingen. Åklagaren började med att tala om att samtliga vittnen faktiskt bekräftar det vi berättat. Det fanns inga skäl. Det gjorde ingen utredning utifrån det de påstod att de fått.

Han hävdar böter och att de får betala rättegångskostnaderna.

Det manliga chefen har redan avskrivs. Åtalat mot honom lades ner på sittande förhandling igår. De hade där också dokumenterats så dåligt att man inte kan säga att han var med eller medveten om vad som pågick. Han har därmed avpolletterats.

Sedan började handläggarens försvarare. Handläggaren försvarare menar att de tvingats ta ett akut beslut för att det fanns läckor i utskottet

Min kommentar: det är helt befängt att påstå att en läcka skulle komma till mig. Jag visste då inte ens att det fanns ett utskott så vi begärde företräde inför nämnden för vi trodde att var de som ansvarade. Vi fick nej med hänvisning till att det inte var de som hade hand om det. Det var först då jag fick veta att det fanns ett utskottet det var långt senare. Jag hade alltså ingen kontakt med någon i nämnden eller utskott.

Det kryper fram saker jag aldrig hört tidigare, att de tog dem som de gjorde skulle berott på att trodde att jag då ; hör och häpna ha ihjäl barnen. Jag älskade dem så mycket att om jag fått veta skulle ha ihjäl dem, om jag inte fick ha dem skulle ingen annan få ha dem. DE ÄR INTE KLOKA.

Åklagare talade om att det inte fanns några belägg för något sådant och ingen som trodde på det heller varför han lämnat det utan åtgärd men får man verkligen häva ur sig så grova anklagelser utan att jag får bemöta eller försvara mig?

De menar att hennes arbetsbelastning var så stor. Ändå jobbade hon heltid med vårt ärende och hade en person till hjälp. Men hennes arbetsbelastning var så mycket större än handläggaren i Vara eftersom hon påstods inte ha gjort något. Ändå har hon gjort fler utredningar och ett bättre jobb än den åtalade handläggaren trots att hon hade hjälp. Försvaret menade att det inte var så svårt att sköta det på en halvtid om det inte var några umgänge och de inte hade kontakt med familjen och bara tog beslut som nämnden kunde säga ja till.

Min kommentar: Eftersom mamman överklagade allt så handlade det om 50 utredningar per år Hon hade mer än nog att göra. I Mark gjordes en utan att träffa oss eller barnen. Det blev också väldigt tydligt att hon inte hade träffat barnen mer än en gång under hela tiden men däremot träffat mamman varje vecka och t.o.m. hennes släkt. De menade att handläggare tvingades att rätta till Varas misstag då de inte trodde att man skulle kunna flytta hem de här barnen och lagen säger att man alltid skall jobba hem barnen.


De hävdade att socialpedagogen som varit med inte såg några problem, att mamman mycket väl skulle kunnat ta hand om även de två barn som bodde hos oss. Det kom hon fram till på två umgängen som inte ens var hemma hos mamman. På två umgängen på 4 timmar såg hon att mamman skulle vara kapabel att ta hand om 4 barn under 5 år. Trots att två utredningshem kommit fram till att hon inte klarade 4 under 7 år och strax efter kom de fram till att det inte gick att flytta hem dem alls.... Mark har inga intentioner att flytta hem barnen. Inte dåligt.
Min kommentar: Sådana handläggare är i min värld farliga.

De menar att det gått så långt tid att de borde gå fria eller få väldigt låga böter.

Att hon redan straffats tillräckligt eftersom hon inte fått jobb utan har tvingats gå i pension med en lägre ersättning.

Min kommentar : ingen har tvingat henne att gå i pension hon hade kunnat vara arbetslös ett tag och dörmed fått en högre ersättning. Sedan är frågan om man skall gå fri bara för att processen att ta fram alla felaktigheter skall innebära att man skulle gå fri från vad man gjort? Att man skall slippa straff bara för att det är ett tag sedan. Blir skadan mindre då?

Enligt försvaret för den kvinnliga chefen så menar de att lagen ändrats att hon inte var ansvarig för de delarna då. De menar att det var uppe i nämnden flera gånger och att det blivit samma beslut även om det kommit under. De menar att barnens hälsa inte påverkats, att man inte kan veta om de farit illa även om de bott kvar.

Min kommentar: de har flyttats 11 gånger och bor i sitt tredje familjehem och går på BUP. Det kan jag lova inte hade varit situationen om de fått kvar.

Sedan gjorde de senare en utredning som visade att det inte gick att flytta hem barnen. Alltså precis det vi sa. Om de väntat så hade de ju kommit fram till samma sak och banren hade inte behövt flytta.

De vill ha ett lägre böter straff i så fall eftersom hon heller eller inte jobbar kvar och inte har någon chefs position. Är det ett skäl för att slippa straff?

Sedan försvaret för ordförande. De menar att det inte är säker ställt när jag började blogga, att det var orsaken att de tvingats ta barnen. Jag har visat polisen att det inte är förmän i november. Åklagaren bröt in och sa att det är säkerställt i förhör att jag började efter. Försvaret blev surt och sa att han inte fick ta upp saker som inte tagits upp i under rättegången men han replikerade att han inte trodde han skulle behöva eftersom det stod i underlaget vilket han utgick ifrån att hon läst.

Hon hävdar att åklagaren inte har koll på valdagen säger om familjehem och deras roll. Att det var en förhandling på gång så de var tvungna inför den att göra sin egen bedömning.

Min kommentar: sanningen är den att datum redan var satt och utredningen var redan klar. Den utredning de gjorde var inte ens till rättegången. Att de sa att man skulle gemensamt skulle åka och visa att man hade en samsyn i två kommuner. Sedan flyttades datumet för förhandling och Vara informerades inte. Chefen som var där gick emot sin egen nämnd och menade att LVU skulle upphöra trots att nämnden inte ansåg det.

Även här hävdade man att åtalet mot henne borde läggas ner eftersom hela hennes liv ändrats. Hon har fått säga upp sina politiska uppdrag och hennes konsulttjänster är det inget som efterfrågar. De lever en tynande tillvaro som de sa.

Jag satt där ock tänkte hur kan de hävda att de redan straffats nog att de skall gå fria? vi då? både barnen och våra liv har de raserat och vi får inte ens en ursäkt. Vi lever fortfarande i straffet och det slutar inte i och med den här rättegången. De kan gå vidare men det kan inte vi.

De hävdade att socialstyrelsen bara kritiserat dokumentationen men inte handläggningen. Att det blev en politisk maktkamp vilket gjorde att man åsidosatt barnperspektivet. Att de försvarade att barnen skulle tillbaka inte för att det var rätt utan för att få politiska poäng.

Min kommentar: socialstyrelsen kritiserade inte bara dokumentation och formalia utan i princip allt de gjort eller inte gjort i ärenden. Värst kritik för brist av barnperspektivet.

Sedan stängdes dörrarna och de skulle fortsätta med de delarna som rörde sekretess.
I dagens radio sjuhärad är det ett kortare inslag http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=5887915 .
GT var där så det är förmodligen en artikel där i dag. Återkommer med länk.




torsdag 12 juni 2014

Slutpläddering

Då är det äntligen dags för slutpläddering. Det är öppet och vem som helst får åka dit och närvara. Skall strax åka.

Vanvårdspengen är återigen uppe. I går visades Sofia Rapps film Skär dig fri och man diskuterade varför inte de som drabbats efter 1980 skall få ersättning. http://www.tv4.se/nyheterna/klipp/vanv%C3%A5rdade-f%C3%A5r-ingen-ers%C3%A4ttning-2659020 Nu är det ett par stycken som slått sig ihop och stämmer i Europadomstolen. http://www.tv4.se/nyheterna/klipp/fosterhemsbarn-st%C3%A4mmer-staten-2655838

Det är fler som talar om att det inte är rättsäkert och i Norrköping går man så långt att man säger att det skulle lika gärna kunna hända här http://www.nt.se/nyheter/norrkoping/fallet-med-yara-kunde-ha-hant-har-9873628.aspx

onsdag 11 juni 2014

På torsdag är det över

Ja på torsdag så är det slutplädering i rättegången http://www.bt.se/nyheter/mark/fosterbarnsfallet-snart-avslutat(4319958).gm
Men det har varit stängda dörrar på grund av sekretess.
– Det är givetvis för barnens bästa. Stora delar av bakgrundsmaterialet från socialtjänsten är ju även det sekretessbelagt, säger Claes Östlund, offentlig försvarare för den före detta chef inom kommunen som står åtalad.
Han menar att förhandlingarna hittills har gått ungefär som väntat. Och det råder inget tvivel om vad som är kärnfrågan enligt Claes Östlund
Kammaråklagare Håkan Johansson menar också att graden av utredning är en nyckelfråga, i kombination med hur beslutet om omhändertagandet fattades. Men i övrigt är han sparsam med kommentarer innan slutpläderingarna är klara.
– Jag kan säga att jag har stärkts i min uppfattning om att de här personerna begick tjänstefel, men det är självklart upp till rätten att avgöra
 
Självklart kommer jag att vara med.

Stämmer staten

För ett bra tag sedan stämde ju Sofia Rapp staten eftersom hon inte omfattas av vanvårdspengen. Det är för att hon vill att även de barn som utsatts efter 1980 skall rätt till ersättning.
Nu är det flera som inte fick vanvårdspengen för att de inte ut sats grovt nog.?? En kille var ju med på uppdrag granskning. Han tvingades äta sina egna spyor, utsattes för skendränknignar m.m Ändå fick han inget för han hade inte utsatts tillräckligt... Man kan undra hur det inte skulle räcka? Nu är det flera av dem som tillsammamns stämmer  staten i Europadomstolen. http://www.dn.se/nyheter/sverige/kranktes-pa-barnhem-nu-stammer-han-staten/ 
Mycket summariskt, konstaterar advokat Jens-Victor Palm, och hävdar i stämningsansökan att nämnden också höjt beviskraven genom att omtolka lagen till att gälla bara dem som utsatts för ”de allvarligaste formerna” av övergrepp eller försummelser. I lagtexten finns en mildare skrivning, att ersättning ska utgå ”om det kan antas” att den sökande utsatts för övergrepp eller försummelser ”av allvarlig art”. Det är, enligt Jens-Victor Palm, i båda fallen brister i nämndens hantering som strider mot konventionsrätten.
Jens-Victor Palm driver också ett annat skadeståndsfall mot staten, i Stockholms tingsrätt. Det handlar om författaren och artisten Sofia Rapp Johansson, som utsattes för omfattande sexuella och andra övergrepp både i sitt föräldrahem och som omhändertagen i familje- eller behandlingshem mellan 1980 och 1998.
Ersättningskraven grundas dels på att staten inte levt upp till artikel 3 och 8 i Europakonventionen om skydd mot förnedrande eller omänsklig behandling och skydd för privat- och familjeliv, dels på att övergreppen mot henne skedde efter 1980 och inte omfattas av ­ersättningslagen. Därför saknar hon rätt att få sin sak prövad, och det kan ifrågasättas om lagen uppfyller det grundläggande kravet på att alla är lika inför lagen i en rättstat, argumenterar Jens-Victor Palm.
I morgon, onsdag, visas i riksdagen dokumentärfilmen ”Att skära sig fri” om henne och hennes kamp för upprättelse.
Skall bli spännande att följa. Önskar dem lycka till och hoppas att de vinner. Det banar ju väg för så många fler däribland "våra".

Fick ytterligare ett ärende i går. En fullt fungerande mamma, högutbildad som plötligt får en anmälning och kallas till soc. De kräver att hon skall gå till BUP med flickan för att hennes tös är blyg. De kräver att hon skall göra det innan det kommer fler anmälningar och visst kom det en till. En anonym  med ord och information som bara finns hos ett par personer kurator och handläggare.  Mamman är barnläkare, hon känner sitt barn. Varför skapar man problem som inte finns.
Skönt att jag kunde bistå med en bra advokat som tog kontakat redan i går.

tisdag 10 juni 2014

Aldrig nöjd..

Hittade ett blogginlägg som fick mig att tänka på Veronica Maggios låt Aldrig nöjd jag blir aldrig nöjd... (bara rubriken i refrängen)
 http://petrakrantzlindgren.se/2011/09/05/varfor-blir-barnen-aldrig-nojda/
Jag minns nämligen hur jag själv uttryckte mig i slutet av sommaren när semestern led mot sitt slut: ”Usch, jag vill inte börja jobba igen! Jag vill ha minst en månad till ledigt!” Betydde det att jag inte var nöjd med min semester? Tvärtom, det betydde att jag var väldigt nöjd. Jag tänker också på hur jag brukar reagera när min man kliat mig på ryggen och slutar. Det kvittar om han hållit på i tjugo sekunder eller tjugo minuter, jag suckar likväl och säger ”Inte sluta redan!”. Betyder det att jag inte är nöjd? Tvärtom, jag är väldigt nöjd.
Detsamma tror jag gäller barnen. Ett barn som efter en heldag med fika och bio skriker att han vill se en film till säger också något mellan de skrikiga raderna. Jag tror han säger: ”Jag har haft en helt fantastisk dag! Så fantastisk att jag önskar att den aldrig skulle ta slut!”
Mitt tips till föräldern: istället för lyssna på barnets ord och höra missnöje, försök höra känslan bakom orden – den stora tillfredsställelsen – och svara på den!
 
Det är inte så lätt med de som aldrig blir nöjda men visst låter det logiskt...

Körkort på barn

Då jag var yngre jobbade jag på en skola. Där satt jag och en kollega ofta och pratade barn. vi kom fram till att det borde vara körkort på att få skaffa barn. Du måste ha uppnått en viss ålder för att få skaffa körkort och du behöver undervisning i hur du skal köra och sköta bilen. Du behöver ha uppnått en viss ålder för att få handla på systemet. För att rösta likadant men  barn kan vem som helst skaffa när som helst.
Nej jag vet att en del har svårt och längtar halvt ihjäl sig men om man talar generellt.
Det borde vara körkort på barn. ett krav på att gå igenom en kurs i hur de sköts, hur de läses av och hur man uppfyller deras basala behov. Det skulle genomgås i förebyggande syfte. Jag tycker inte att det är helt fel när de som i USA låter elever sköta dockor en vecka för att se hur det är. Det har  medfört att tonårs graviditeterna går ner markant i de områdena där det praktiserats.
Här har vi t.o.m tagit bort de delarna ur hem och konsumentkunskapen där det tidigare ingick.

Det är definitivt ingen självklarhet att veta hur man hanterar barn bara för att man blir gravid och föder barnet. De flesta vill göra rätt och gör rätt med tiden. andra vill inte och kan inte eller bryr sig inte. Dem borde man kunna hitta tidigare. Att få barn borde inte vara en rätt, barn skall skötas och gör de inte det skall de placeras hos någon som gör det.
Sedan är det heller inte alltid en garanti http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=128&artikel=5883884
Barn skall höras och det gjorde inte hen men hen agerade. Inte alla tonåringar eller barn är så starka.

Som tur är så gör de flesta familjehem ett otroligt jobb och lyckas i 0 % av fallen.

måndag 9 juni 2014

Veckans brott

Det är många som reagerar och försöker tala om att det är något på tok, även socionomerna själva.

Socialtjänsten – veckans brott och diplom


Nätverket "Nu bryter vi tystnaden" kommer att publicera ett brott i socialtjänsten i veckan fram till valet. Det handlar om när socialarbetare inte känner att de kan göra ett professionellt arbete. Nätverket delar också ut diplom till anställda inom socialtjänsten som har varit särskilt modiga och verkligen stått upp för sin profession
http://www.socialanatet.se/post/socialtjansten-veckans-brott-och-diplom/#.UzkTDBCfWW8.facebook

Undrar när de i beslutsfattande ställning skall börja agera?
 Veckans brott hittar du under länken http://nbvt.wordpress.com/2014/06/04/veckans-brott-en-nyutexaminerad-socionoms-verklighet/  där ligger de berättelser de lägger ut. De finns även på facebook för de som är intresserade https://www.facebook.com/nubrytervitystnaden

Och som påminnelse över hur onda människor kan vara mot barn så hittade jag en artikel om en liten tre års flicka i Saudiarabien som utsats för en gäng våldtäckt http://www.emirates247.com/crime/region/3-year-old-saudi-girl-gang-raped-2013-10-29-1.526128 

söndag 8 juni 2014

Vart är barnperspektivet?

Min favorit bloggare skriver; Snälla berätta för mig, hur menar du att den här lösningen är för barnens bästa?
http://evalenaedholm.se/blogg/2014/06/snalla-beratta-for-mig-hur-menar-du-att-den-har-losningen-ar-for-barnens-basta/
Vad är det som gör att barnens rätt till en lugn uppväxt är mindre viktig än den här mammans vilja att ha sina barn boende hos sig?
De här tvillingarna hade äntligen landat i familjehemmet, de upplevdes som trygga och det syntes att det fanns en ömsesidig anknytning, det var tydligt att barnen hade sin mamma och pappa i familjehemmet. De träffade sin biologiska mamma varannan helg, familjehemmet var mån om att barnen skulle få ha den kontakten och åkte 26 mil enkel resa för att umgänget skulle fungera.
Barnen är bara två år och har redan erfarenhet av kastas hit och dit mellan olika vuxna; de har bott hos biologiska mamman – i jourhem – tillbaka till mamman i tre veckor – tillbaka till jourhemmet som nu blir familjehem (menad att vara ett långvarigt boende) - bor på ett utredningshem i två månader där mammans kapacitet utreds och de kom fram till att biologiska mamman ”saknar föräldraförmåga fullständigt” (citat !) - tillbaka till familjehemmet…..
Men den biologiska mamman ville bli den enda mamman för sina barn, det är viktigt för henne och hon tror att hon gör det som är bäst för sina barn. Det här är inte en mamma som missbrukar, kriminell eller har misshandlat sina barn och det kan vara här som problemet ligger för Tingsrätten kanske har bländats av ytan och sin övertro på det biologiska föräldraskapet….
Den 30 maj 2014 flyttades de tillbaka till biologiska mamman
Men borde inte de som tar beslut som gäller barn, vara insatt i hur det är för barnen? Borde de inte se till barnets bästa?
Tror de att små barn är som föremål som kan flyttas hit och dit utan att de påverkas?
Vad tror du? Är barnen är för små för att påverkas när de knappt är stora nog att ha ett språk?
Det som hände i den här berättelsen var att det ena barnet slutade äta och hade svårt att sova, båda barnen blev mycket mer klängiga på familjehemsföräldrarna. Förskolan gjorde en orosanmälan till socialtjänsten eftersom båda barnen fått ett annorlunda beteende. Barnens läkare kopplades in eftersom de har problem med luftvägarna och går på regelbundna kontroller, han gjorde också en orosanmälan till socialtjänsten.
Jag skulle vilja fråga dem som bestämmer HUR deras lösningen är det bästa för de här barnen?
Jag lyfte ärendet i mitt vecko brev v 21  

fredag 6 juni 2014

Ett nytt barnskyddssystem

Det finns de som hävdar att socialtjänsten inte längre skall ha ansvaret för anmälningar vad gäller barn som far illa.
http://www.aftonbladet.se/debatt/article19007517.ab?fb_action_ids=10152139732520418&fb_action_types=og.recommends&fb_source=aggregation&fb_aggregation_id=288381481237582
En debatt artikle som lyfter och har förslag på hur det skulle se ut. Följ länken och läs förslagen mer utförligt.
  •  Lyft ut barnskyddssystemet ur socialtjänsten och skapa en barnskyddsmyndighet som har till uppgift att utreda och ge skydd till barn som far illa
  • Inrätta en barnskyddsutbildning Det är till cirka 90 procent socionomer som anställs för att utreda, bedöma och omhänderta barn. Socionomer anställs inte sällan vid 23 års ålder utan arbetslivserfarenhet för att arbeta med barns skydd. Många lämnar även ofta myndighetsutövningen när de fått erfarenhet och vidareutbildning. Socionomprogrammet utbildar inte heller specifikt för uppdraget att skydda barn. De professionella som arbetar med de tre skyddsnivåerna behöver utbildas specifikt för arbetsuppgifterna; en utbildning som saknas i dag.
  •  Inför nationell statistik över barnskyddssystemets tre nivåer
Exemplen visar på förändringar som behöver genomföras. Vi anser att de omfattande problemen inte kan åtgärdas på annat sätt än genom att en kommission tillsätts för att förutsättningslöst ta ställning till hela barnskyddssystemet. En sådan kommission bör arbeta under medverkan av barnskyddssystemets olika intressegrupper, med uppdraget att skapa ett system som överensstämmer med normer, värderingar och kunskapsläget i ett välfärdssamhälle daterat 2000-talet.
Madeleine Cocozza
Dagmar Lagerberg
Pernilla Leviner
Carl Göran Svedin
 
 
 
Jag håller med, systemet som är nu fungerar ju inte. St.o.m. socionomerna själva slår ju larm https://www.akademssr.se/text/vi-fick-nobben-av-regeringen-nu-gar-vi-vidare-till-skl 

Ännu en krönika

Då har Patrik skrivit ännu en kränika dör han tar upp ett annat fall men hänvisar till jämför med vårt http://www.d-intl.com/2014/06/03/kronika-socialtjansten-ingrep-inte-michael-mordades/
Han skriver om ett fall för 24 år sdan där en pojke blev mördad av sin styvfar. det hade föregåtts av ett otal anmälningar men precis som i fallet med Yara.
Under hela sin tid i Sverige misshandlades Michael. När familjen bodde i Dalarna kunde Michael inte äta utan hjälp, på grund av skador på handen som han fått när han försökt skydda sig mot slag med olika tillhyggen. Han stängdes in på lägenhetens toalett som saknade fönster och belysning. Övergreppen eskalerade och i Saddegavva tvingades Michael sova utomhus.
Nätterna till 27 och 28 juni bands Michael vid en tall. När han andra natten skrek att han ville komma loss satte styvpappan tejp över hans mun. Något senare försökte styvpappan tvinga i Michael ris som bara kokats några minuter. När Michael vägrade äta tog den fruktansvärda dödsmisshandeln sin början.
Styvpappan ”sparkade honom sedan nedför slänten till stranden”. Michael fick ta emot slag och sparkar i ryggen och ansiktet och kastades i vattnet. Efter en stund bar styvpappan upp Michael till stranden. Han och hans bror påbörjade hjärt-och lungmassage vid 9-tiden på morgonen. Först flera timmar senare kallade man på hjälp och klockan 14 anlände polis och ambulans till brottsplatsen.
Då var Michael fortfarande vid liv. Han fördes med helikopter till lasarettet i Boden, men hans liv gick inte att rädda. Klockan 15.30 dagen därpå dog pojken, fyra år gammal.
 
Det är ett av de andra fallet som faktiskt ledde till åtal för tjänstefel. De undlät att göra något. Totalt är det tre ärenden (inkl vårt) där man väckt åtal. Det har gått 24 år och nu först åtalar man igen. Skall det vara så svårt att få rätt? Det känns inte som om så mycket har ändrat sig.
 

torsdag 5 juni 2014

Inte så länge sedan.

Då är jag äntligen klar. Har gjort det jag kan och kan inte påverka mer. Känner ändå att jag fick sagt det jag ville och nu ligger det i andras händer. Jag hade "koll" tex då ena advokaten hänvisar till vad en person skulle ha sagt i en dom och advokaten menade var tvärt emot vad jag påstod att personen i fråga sagt. Jag mindes att personen inte ens varit kallad till just den förhandlingen utan hens uppfattning utredning sammanfattades av Marks handläggare. Tittade man sedan i ursprungs utredningen så stämde det vad jag sa.

På Irland har man hittat en massgrav med barn. 800 stycklen http://www.expressen.se/nyheter/800-doda-barn-hittade-i-bortglomd-massgrav/
I en septiktank finns kropparna från närmare 800 barn som dog på hemmet under åren det var verksamt, 1925–1961.
Polisen utreder nu fyndet, som kommer från en mörk period i den irländska 1900-talshistorien för ogifta mödrar.
– När döttrarna blev gravida, blev de utfrysta av sina familjer. De var rädda för att grannarna skulle få veta, för att bli med barn utanför äktenskapet var det värsta som fanns. Det var det värsta brott en kvinna kunde begå, även om det många gånger handlade om att kvinnan våldtagits, säger Catherine Corless till Washington Post.
Utfrysta från sina familjer
Utfrysta från sina familjer och utan möjlighet att försörja sig själva hamnade många kvinnor på hemmet med sina barn.
Enligt dokumenten som Corless hittat var barnadödligheten mycket hög på hemmet. Barnen dog av undernäring och vanskötsel. Sjukdomar som mässling, tuberkulos och lunginflammation tog också många små liv.
Kan vara fler än 800 i graven
Lokalbefolkningen befarar att det kan vara fler än 800 barn i massgraven.
– Ingen vet hur många som är där nere, säger en anonym lokal källa till Daily Mail.
Ja det var inte så länge sedan. Det hade kunnat vara jag eftersom jag är född inom det spannet i tid.


Fick en kommentar i bloggen:
Jag förstår inte varför det ligger så stort fokus på att anmälan på flickan i Karlskrona blivit liggande utan åtgärd. Det hade ju kommit in flera anmälningar innan som inte lett till någon åtgärd vad jag förstår. Vad är det som säger att denna anmälan lett till något? Är det inte bättre att flytta fokus från anmälan som blivit liggande till varför ingen åtgärd tagits trots flera anmälningar innan? Om man tittar bakåt så tror jag tyvärr inte att de hade agerat även om de läst anmälan. Det är det som är problemet tycker jag.

Kan bara hålla med. Det är inte att en blev liggande utan att det är för ofta som det händer för lite.

I Finland har man i en källare hittar fem nästan fullgånga foster. Man tror att de haft chans att överleva men har legat där och ruttnat. Kvinnan som fått dem hade nyligen flyttat dig så hon hade förmodligen flyttat med dem http://www.expressen.se/nyheter/levde-ett-vanligt-liv--i-kallaren-lag-doda-barn/ Hon levde ett vanligt liv utåt. Jobbade och fick barn efter barn som hon påstår var dödfödda men hon sparade. http://www.expressen.se/nyheter/fem-doda-barn-har-hittats-i-en-kallare/

Och ännu en man som utreds för sexbrott mot barn över hela landet. http://www.expressen.se/nyheter/20-aring-misstanks-for-valdtakt-mot-barn/

onsdag 4 juni 2014

Kostsam utvisning utan nytta

Varför utvisar man en person som bott i Sverige i 10 år, har familj och barn här ?
http://www.nt.se/opinion/ledare/kostsam-utvisning-9853563.aspx#.U4jg01JAe9E.facebook
Siavash satt i förvar i sex dygn. Det är inte bara integritetskränkande för den enskilda, det är också dyrt.
Flygbiljetter kostar likaså en hel del. Och under resan från Stockholm till Iran via Moskva fanns poliser vid Siavash sida. Den tid och de resurser allt detta tagit i anspråk borde rimligtvis kunnat användas för att ta reda på vad som faktiskt skulle hända när planet väl landat. För Siavash hann inte vara i Iran mer än något dygn innan han åter satt på ett plan – nu mot Sverige – och slutligen anlände med tåg till hemmet i Norrköping.
Rutiner, beslutsprocesser och bedömningsgrunder behöver uppenbarligen ses över.
 
Sedan har Arjeplog fått kritik http://norran.se/nyheter/kommun/socialtjansten-i-arjeplog-kritiseras-210107?utm_source=rss&utm_medium=rss&utm_campaign=socialtjansten-i-arjeplog-kritiseras
Samma som överallt
Det handlar bland annat om brister i biståndsutredningar, dokumentering och beslutsunderlag 
– De har helt enkelt inte hunnit med sitt jobb, säger socialchefen Eija Lugnet.
 
Då åker jag ner för att vittna igen vi fortsätter där vi slutade.

tisdag 3 juni 2014

Små hus blir större

Nu ändras lagen så att små hus som många har på tomten får vara större. http://www.svd.se/naringsliv/investera/bostadsaffar/ny-lag-vantas-leda-till-byggboom_3612086.svd
tror att det kommer påverka familjehem där många har brevd boenden. Nu kan de, får de vara större än 15 m2.
Det är alltså nu på onsdag som riksdagen väntas rösta igenom liberaliseringen. Från 2 juli slipper villaägare i så fall att söka bygglov för ett nytt extrahus på tomten. Klart är att den nya bostadsytan kan bli större än 25 kvadratmeter. Till exempel lanserar Skånska byggvaror just nu ett Attefallshus på hela 40 kvadratmeter boyta tack vare sovloft – Attefallhusen får nämligen vara fyra meter höga.

– Det här öppnar faktiskt för nya livsstilar. Dels underlättas generationsboenden när tonåringar, studenter eller pensionärer kan bo billigt på tomten vid ett släkthus. Dels öppnas för nya sätt att leva när folk kan sälja villan och satsa på vinterboende utomlands i kombination med billigt sommarboende i Attefallhus

Dagen efter

Då är gårdagen passerad och jag är inte klar utan skall ner igen i morgon. Hur det var? ja det är svårt att beskriva men jag åkte hem trött och med spänningshuvudvärk som satt i halva kvällen.
Det var fortfarande lykta dörrar. 

Hittade en notis om tjejen som dog i Karlskrona. http://www.bt.se/nyheter/pa-tjansteresa---missade-larmet(4310995).gm Faxet ifrån polisen visar sig ha hamnat i en socialsekreterares  fack där det blev liggande för att on var på tjänsteresa utanför kommunen. http://www.expressen.se/kvallsposten/darfor-blev-inte-oros--anmalan-om-yara-last/
Hen har stängts av trots att hen  inte kom tillbaka förrän ett par dagar senare.
Förstår inte är det inte bättre att ändra rutinerna så att någon annan tar emot om någon är borta?

Och i Mark omhändertogs en pojke som fick eskorteras till Kalix med polis http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=5877924
Det började i fredagskväll på ett boende i Marks kommun där en 18-åring hotade personalen. Tonåringen skadade därefter sig själv och fick åka ambulans till Borås.
Då kom en begäran från 18-åringens hemkommun i Värmland om omhändertagande enligt LVU, lagen om vård av unga.
Hundratals mil
Boråspolisen är tvungna att agera enligt lag, och man sökte då i hela landet efter en ledig plats på ett ungdomshem. Den enda lediga plats i hela landet fanns i Kalix.
18-åring fick bo på hotell i Borås under bevakning, innan han kördes med bil till Stockholm eskorterad av två poliser. Efter ytterligare en hotellnatt på Arlanda blev det flyg till Luleå och sen hyrbil till Kalix.
När 18-åringen var avlämnad blev det hemresa på övertid för dem två boråspoliserna som kom hem i går.

Kriminalvårdens transporttjänst jobbar inte på helgen, och en person under 18 år får inte sättas i arresten.

Det de flesta reagerar över är vilken kostnad det får för samhället. Det jag tänker är hur dåligt en liten 18 åring mår för att betee sig på det viset. Man är inte så stor då egentligen.

Sedan ökar våld i nära relationer http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=5878194 för att på erka skall man nu ha en tema vecka.
Våld i nära relationer är ett stort folkhälsoproblem i Sverige, men sällan hör vi personer som blivit utsatta eller utsatt någon för våld själva tala om sina upplevelser. Nu ska vi ändra på det.
Första veckan i juni – måndag 2 juni till torsdag 5 juni, satsar vi på att tillsammans med er och era erfarenheter förstå hur våld i nära relationer kan se ut. Veckan avslutas med P1 Debatt söndag 8 juni som sänds direkt från Kulturhuset i Stockholm.
 
Sedan direkt ett bevis för det  http://www.expressen.se/kvallsposten/pappa-forsokte-kvava-sitt-eget-spadbarn/ En familj kommer in med en baby där pappan försöker döda det två gånger. Nu skärps rutinerna för att anmälningar måste leda till att man startar utredningar på en gång.
Det trodde jag redan det var lag på...
Vid oro skall en anmälan göras och en oros anmälan måste iallafall göras en förhandsbedömning på.