Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

fredag 3 oktober 2014

Lex Bobby

Visste ni att 2013 var det ca 31000 barn omhändertagna för sk dygnsvård i Sverige, Orsaken till placeringarna var i majoriteten av fallen barn vars föräldrar brast i sin förmåga att vara förälder. Då det gäller åldern 13 -18 år är det mest pojkar som omhändertas, flickor utgör bara en liten procent. Med andra ord, flickor som far illa, hamnar i fel sammanhang får sämre stöd än pojkar.
Det kanske är en liten förklaring till varför kvinnliga interner så pass mycket äldre än manliga när de hamnar i fängelse första gången. Fick flickor hjälp på ett tidigt stadium kanske färre av dem skulle hamna i fängelse. Bara en lös tanke (Fick den av en kompis)

Det ligger nog en hel del i det.
Fick se ett annat inlägg.
http://www.gp.se/nyheter/ledare/ledarkronika/1.2505164-maria-haldesten-barns-dod-bor-utredas-battre
I förebyggande syfte införs en särskild lag om att noga utreda barns dödfall efter brott. Tanken är att utredningarna skall ge vägledning åt myndigheterna. Men nu visar Statskontorets slutrapport att Lex Bobby inte har haft någon effekt alls.
Hur kunde en så viktig lag blir tandlös? Dels är Lex Bobby för snäv, dels har Socialstyrelsen tillämpat den för strikt, konstaterar Statskontoret. Chefsjurist Johan Sørensson riktar kritik mot att Socialstyrelsen inte intervjuat inblandade verksamheter, som socialtjänst och skola, och inte heller anlitat rätt kompetens.
Hur har Socialstyrelsen medvetet kunnat välja bort att prata med de myndigheter som varit involverade i ärendena innan dödsfallen inträffade? Det är fullkomligt med tanke på att syftet med lagen är att upptäcka revor i samhällets skyddsnät så att de kan repareras.
Den brutala sanningen bakom fallet Bobby var ju, som i så många falla av barnmisshandel, att dödsfall kanske hade kunnat förhindras om bara ansvariga inom skola, socialtjänst med mera agerat med större kraft utifrån de misstankar som fanns.

Den brutala sanningen är att innan dräpta barn begravs under jord har de inte sällan blivit begravda, i värsta fall bortglömda, under pappershögar på kommunala socialkontor.

Dessa brister har Inspektionen för vård och omsorg (IVO) gång på gång påtalat i samband med tillsyn, bland annat i Göteborg och en rad andra västsvenska kommuner.

I Lundby förklarade socialsekreterare att SDN ansåg att budgetdisciplin var viktigare än att följa lagen. Förklaringen känns igen från förskolans och skolans värld. Budget sätts före barns rätt. Då är risken stor att barn inte blir sedda i tid och att misstankar om att barn far illa inte förs vidare.

Statskontoret föreslår nu att ansvaret för dödsfallsutredningar överförs till IVO. Det förefaller logiskt eftersom myndigheten redan har betydande erfarenhet på området. Men oavsett vilken myndighet som gör utredningar är det viktigt att de blir djuplodande nog. Att inkludera forskare i teamen är en god idé. Vidare måste resultaten nå ut. Lex Bobby för viktig för att slarvas bort!
 
Som sagt, jag känner mig tjatig. Vad hjälper det med lagar eller lex vad de nu heter om de inte måste följas? Om det inte blir konsekvenesr då man gör fel? Skall bli intressant att se hur den nya ministern tacklar frågorna.


Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)