Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

måndag 31 mars 2014

Cykelhjälm och bilbälte

Sammanlagt har regeringen satsat 140 miljoner på föräldra stöd.
http://www.bt.se/debatt/regeringen-satsar-pa-stod-till-foraldrar(4223000).gm
Cirka 80 kommuner är på olika sätt engagerade i strategin och flera kommuner rapporterar att föräldrastöd har blivit en del av det ordinarie samverkande hälsofrämjande arbetet. Det borgar för att föräldrastöd kommit för att stanna.
Rent praktiskt är föräldrastödet en mycket stor palett, allt från en mötesplats för föräldrar till en längre föräldrakurs. Riktat till alla föräldrar via mödra- och barnhälsovård, öppen förskola, skola eller till föräldrar med särskilda behov, vid missbruk, funktionsnedsättning, skilsmässa, psykisk eller fysisk ohälsa eller när barn mister en förälder.

Enligt forskaren och docenten Anna Sarkadi och hälsoekonomen Inna Feldman, visade det sig att investeringen betalade sig redan efter två år om man räknade ihop alla vinster som samhället kunde göra genom att programmet minskade förekomsten av beteendeproblem hos barnen i gruppen som erbjöds programmet. De långsiktiga vinsterna förväntas vara ännu tydligare.
Regeringen satsar nu vidare på en ny stödstruktur i varje län som ska stödja kommuner och landsting i att utveckla sitt stöd till föräldrar med barn i tonåren. Tonårsföräldrar anger ett större behov av stöd än föräldrar med barn i andra åldrar, men får färre erbjudanden. Föräldrastöd i ungas tonår ger även att skolan lyckas bättre i att stödja elevens lärande.

Föräldrarna är de viktigaste personerna i ett barns liv. Kan en god relation byggas mellan föräldrar och barn blir alla vinnare!
 
Behöver jag lägga till att föräldrar nödvändigt vis inte behöver vara de som fött barnen.
En kompis framförde på ett föredrag:
Om man satsar 182 miljoner årligen på den sociala barn och ungdomsvården så är det ju konstigt att socialtjänsterna upplever att de inte får tillräckligt med resurser. Det räcker ju inte med att ändra lagen så det låter fint, tex egen socialsekreterare till varje barn och utbildningar, utan socialtjänsterna behöver ju ...få pengar så de klarar att genomföra det också. 

Hon fortsatte:
det vore ju bra om de som sitter i socialnämnder fick någon slags utbildning så de har insikt i de verksamheter som de sitter och beslutar om. 

Som sagt det satsas pengar men märks de? Nej. Jag anser fortfarande att handläggaransvaret måste tillbaka för då kommer de själva att kräva andra arbetsvillkor, bättre utbildning m.m.
Lagar måste kopplas till konsekvenser.
Det är ingen som följer lagen för att vara snäll eller för att de är så duktiga, jo de finns, men tänk på hur det var med bälteslagen.
Innan det var lag på bälte så visste folk att det var en stor skaderisk att inte ha bälte men man bältade sig inte ändå. Inte ens barnen spändesfast. Det blev inte förrän man lagstiftade om bälte som de allra flesta har det. Och det finns fortfarande de som struntar i det.
Hur var det med cykel hjälm? Inte förrän det blev lag har de allra flesta barn hjälm.
Hur var det med att sota skorstenar? förut var det frivilligt något man själva ansvarade för nu måste man ett visst antal per år. Bara en del med utbildning kan få dispens att göra det själva.
Jag kan göra listan lång.
Bälte, hur svårt är det men ändå fuskas det och de allra flesta började då man annars riskerar att få böter.  Cykelhjälm på barn, de riskerar att skadas för livet ändå fuskas det.

Nej lagar följs inte för att medborgaren är så laglydig utan för att straffet är värre än att låta bli.


  



söndag 30 mars 2014

Barnskyddsteam

Även om det mest är pappor som dödar mammor så händer det att det är tvärtom.
Även om det är mest pappor som misshandlar mammor så händer det att det är tvärtom. http://www.svt.se/nyheter/sverige/pappa-knivhuggen-infor-barn?&_suid=1395895509695038335775751353845 och det är på något sätt mer skamfyllt med en man som får stryk eller hunsas med av sin kvinna, sambo eller fru.
Frågan är hur man skyddar de barn som lever i dessa relationer?

Igår var det i både aftonbladet och expressen om en flicka har misshandlats av sina föräldrar http://www.expressen.se/nyheter/foraldrar-gripna-for-barnmisshandel/ Det behövs skydd för barn i olika situationer och då får det inte brista.

I Skaraborgslän startar man nu ett skyddsteam http://www.skovdenyheter.se/artikel/60869/barn-far-eget-skyddsteam
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=97&artikel=5819361
Tanken är att barnskyddsteamet ska bli ett nav i barnskyddsfrågor och bygga vidare på de arbeten som redan pågår i regionen.
Teamets uppgift är att arbeta med hur man upptäcker, utreder och dokumenterar misstankar av utsatta barn och ungdomar och hur man bäst kan stötta dem och deras föräldrar.
Barnskyddsteamet kommer att införas med start 1 juli 2014.
Barnskyddsteamet kommer att tillhöra Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg och bland annat att bestå av speciellt utbildade läkare och beteendevetare.
 
Inte utan att det behövs.




lördag 29 mars 2014

Anmälan

Då har det kommit in en anmälan i "vårt" ärenden.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=5821743
En som reagerar över att vi har övervakade umgängen och telefonsamtal i den mån vi har några alls.
Det är vad han klagar på samt att det finns beslut som inte följs m.m.
Han bemöts av orden:
alla uppgifter i anmälan inte stämmer överens med verkligheten.
– Det är inte hela sanningen rörande de här två barnen, det finns en mycket större bild, säger Mia Magné.
Något som i min uppfattning ofta uttalas för att miss kreditera motparten.
– Det är jättetråkigt. Det skapar en negativ publicetet kring ett ärende som vi verkligen sliter med för att göra det allra bästa för de här barnen
Hur vet man det då? Ingen av de som bestämmer träffar ju barnen utan man går på vad en eller ett par säger att banren tycker eller vill och det stämmer inte med vad banren säger till oss.
Moderaten Mia Magné är ordförande i socialutskottet. Hon förklarar att det finns en tillsatt grupp med politiker och tjänstemän som tillsammans med de ursprungliga familjehemsföräldrarna jobbar med umgängesfrågan
Det är väl en sanning med modifikation. Vi träffas i en grupp där de presenterar vad de bestämt. Våra önskemål tar man sällan hänsyn till och löften hålls inte utan är senare då vi efterfrågar dem bara önskemål framåt.
Datum för nästa umgänge får vi då umgänget är och kan vi inte ställs det in eller flyttas fram dvs blir ännu längre emellan. Barnen har fått ringa 1 gång sedan oktober.
Det ligger även på Skaraborgsradion. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=97&artikel=5822676
Jag är glad att någon regerat. Hoppas att det blir något av anmälan . Har för övrigt fått veta att det är två anmälningar på väg in till IVO i två andra ärenden också.

fredag 28 mars 2014

Familjehemmens vardag v 13

Fick ett brev ifrån en som hakar på mitt upprop lägger ut det här så alla kan läsa:

Som ni all vet eller i alla fall ni som läser. Så skickar Eva fostermamman i Mark in berättelser till er ang barn som flyttas från sina familjehem sk sammanbrott .

Det sägs ju också att det ofta beror på familjehemmen att det kommer till ett sammanbrott .Jag vill nu visa på en annan sida av det hela .Den innan sammanbrott ,den där familjehemmen skräms hotas till tystnad av rädsla för att förlora sina plac .Vad dom tvingas utstå ,hur mycket dom får offra för "sina " barn .Nedan kommer den första av dessa berättelser .

Familjehemmens vardag
Hej vi blev familjehem för ett par år sedan efter en lång tids fundering .Vi gick igenom djupintervjun och alla register utdrag togs på oss .Det kändes som att ha blivit körd genom en mangel efteråt .Att lämna ut sig så totalt var tufft men vi kände att det var bra samtidigt att så noga kontroller görs för att bli familjehem .Efter att vi blivit godkända så gick vi igenom vilken typ av plac vi kunde tänka oss mer specifikt en del togs upp under intervjun .Vi sa då att vi kunde tänka oss ålder mellan 4-7 och 12-16 år detta för att inte krocka med våra egna barn .Och vi ville helst inte ha barn med diagnoser eller allt för stor problematik då det var nytt för oss ,och vi kunde inget om diagnoser .Sen ville vi gärna kunna fortsätta jobba ( naivt ja jag vet det nu )

Vi fick efter ca 4 mån en förfrågan om 2 st syskon i förskoleåldern och vi sa ja .Dessa barn skulle enligt soc inte ha några problem utan var omhändertagna pga omsorgssvikt. Det blev en ganska snabb inskolning och den gick förhållandevis bra .Men redan efter ett par månader kände vi att det var något som var fel med barnen .Dom uppvisade ett aggressivt beteende och allt gick i en rasande fart . Men enligt soc var detta ett normalt beteende på barn som blev plac och vi fick lita på dom .

Men redan efter väldigt kort tid reagerade förskolan/skolan om att det var problem och det blev en väldigt massa akut utryckningar för att hämta "våra" barn då det uppstått situationer .Förskolan/skolan la då in om att en utredning behövdes på dessa barn .Nu blev det många och långa möten med BUP .Mitt arbete började protestera då jag behövde vara ledig så mycket .Redan innan utr så var det mycket då soc alltid krävde möten dagtid och givetvis inte på den dagen jag redan var ledig .Det skulle till umgänge med bägge föräldrarna på olika dagar mm .Med allt detta så frågade jag om jag inte kunde få LBF av soc under tiden utr pågick men nej det gick dom inte med på utan dom sa att det ingick i mitt uppdrag att göra detta och jag hade redan ett arvode .

Vi började nu gå på knäna av all stress .Barnen var sjövilda soc krävde mer och mer av oss dagtid ,så jag beslöt mig för att säga upp mig .Vi kände att vi inte kunde svika barnen som vi tagit till oss .Men vi förlorade en inkomst vilket gjorde att vi nu fick det väldigt knapert .

Hur det gick ,ja bägge barnen har flera diagnoser ( vilket vi efterhand fått reda på att soc misstänkte då förskolan varnat om det tidigare ) Ingen av dom kan gå i skolan utan heltids stöd .Dom kan inte gå på fritis vilket gör att jag har svårt att börja arbeta igen dom går bara 4 tim/dag .Vi är livrädda att soc ska flytta på dom då vi har det knapert ekonomiskt vi har frågat om höjt arvode men fått nej vi har lägsta på bägge .Varje gång vi tar upp det eller något annat som tex VÖF ( detta gör inte soc trots fler en 3 års boende hos oss pga att dom säger att vi har samarbetsproblem med föräldrarna ) så börjar dom komma med indirekta hot som tex ,Ja vi vet att detta inte var vad ni ville ha så vi kanske ska flytta dom om ni känner så .Vad då känner så klart att vi är förtvivlade ibland då vi inte får det att gå ihop eller att vi inte tycker att dom lyssnar . Men trots att vi inget kunde om diagnoser så har vi lärt oss och får mycket beröm från BUP skola mm vilka framsteg dessa barn gjort .Vårt hem ser ut som en blandning av diverse stilar då vi fått nya saker av snälla vänner och släktingar efterhand som dessa barn gjort sönder våra .Dom gör sönder allt ,kläder leksaker ,möbler mm och inte bara deras eget utan även andras ( det har nu blivit bättre ska jag väl tillägga). Vi har resor varje vecka till Bup till umgänge skola ( dom klarar inte av att åka skolbussen ) mm För detta får vi 5471 i arvode och 3885 i omk ers per barn .Jag kan lugnt säga att dom kostar mer en både arvode och omk ers per månad .Varför säger vi inte upp dom då undrar många .För att vi har kommit att älska dom och och dom oss .Dom ser oss som sina föräldrar och vi dom som våra barn .Och man kan inte säga upp sina barn .Dom blir sakta men säkert bättre och det är ju inte deras fel att dom har diagnoser eller ett soc som inte ser till barnes bästa så därför står vi ut även om vi aldrig hade gått in i detta om vi vetat om det vi vet nu ifrån början
Med vänlig hälsning ett vanligt familjehem


Så då ställer jag frågan till er .
Är det så här ni vill att det ska vara . Familjehem som går på knäna ekonomiskt när dom hjälper till att ta hand om barn som är plac av kommunerna .Och alltså egentligen kommunernas ekonomiska ansvar.

Detta problem hade ju aldrig uppkommit om vi varit anställda och inte haft ett uppdrag som så godtyckligt kan ersättas .

Mitt förslag är alltså

Gör våra uppdrag till ett arbete
Alternativt se över ersättnings nivåerna Det borde ses som skamligt att betala 5471 kr arvode för att ta hand om ett barn oavsett problematik eller ej .Börja med att utgå från högsta som idag är 12276 kr och därutöver .
Höj omk ers alla vet om att barn kostar mer en 3885 kr/mån utgå även där från högsta .Ta som ett ex en familj med 2 vx och 2 barn som får ut säg 35000 kr/mån lägger ju 8750 kr/mån per person Då skulle ju 3885kr motsvara endast 15540kr/mån netto i samma familj ,alltså en extremt låginkomst familj .För det är väl inte så att familjehemmen ska stå för plac barns kostnader .För hur mycket vi än älskar "våra" barn så måste vi leva också och det som vilket familj som helst och inte på gränsen .Barn kostar och ska få kosta men inte på familjehemmens bekostnad

Med vänlig hälsning Annki ett familjehem som älskar mitt "arbete" men inte alltid alla omständigheter vi utsätts för

torsdag 27 mars 2014

Hälften saknar utbildning

Jag och flera med mig har länge hävdat att det är bättre med familjehem än institution. Vi/jag menar också att det är bättre billigare om kommunerna själva står för familjehemmen än att man skall ta ett genom en organisation. Min dröm är att man skulle ha en gemensam familjehemscentral där kommunerna gemensamt rekryterar, erbjuder utbildning, stöd och allt det som organisationerna erbjuder. Det skulle bli bättre insyn, kontroll och rekrytering. Familjehemmen skulle ha mer och bättre stöd och det skulle bli en likvärdig rekrytering. Det finns fler brister vad gäller institutioner också. Det är många risk kapitalgrupper som startar dvs man gör det för att tjäna pengar på det. Man tar in personal utan utbildning och det blir mest dyr förvaring.  En artikel  som bekräftar påståendet<:
http://www.dagensarena.se/opinion/v-barn-och-unga-ska-ha-hvb-hem-att-lita-pa/
Riskkapitalbolagen har gett sig in på området och äger HVB-företag som på ett år gör vinster på 600 000–700 000 kronor på varje anställd. Det finns många mindre företag varav en del är rena lycksökarna och det har till och med förekommit att rent kriminella har försökt ge sig in på HVB-området. Det finns HVB-hem där verksamheten har fått kritik för dålig bemanning, slitna lokaler och att ungdomarna inte känt sig trygga, samtidigt som var tredje skattekrona har gått till vinst.
"Både privat och offentligt drivna HVB har brister. Inspektionen för vård och omsorg rapporterar att hälften av de anställda saknar utbildning inriktad mot vård och behandling av barn och unga.[…]  
Långt ifrån alla privata är dåliga, det finns många som har bra verksamheter. Samtidigt måste vi få bort vinstintresset och de problem som skapats av detta.
Det behövs även mer kontroll så att HVB-hemmen håller kvaliteten, oavsett om de är offentliga eller privata. Kommunen som placerar barn och unga på HVB ska ha möjlighet att följa dem så att de får det stöd de behöver. För att detta ska bli verklighet vill vi öka resurserna från staten. Socialtjänstens personal som arbetar med utredning och placering av barn och unga ska självklart ha socionomutbildning. Men för att höja kvaliteten vill vi även införa en ettårig specialiserad utbildning på avancerad nivå. På sikt ska det vara en skyldighet för kommunerna att ha tillgång till sådan kompetens.
Vad blir det för vård om inte ens hälften saknar utbildning? Hur skall det kunna bli bra? Då är ju familjehem vara både billigare och bättre.
 

onsdag 26 mars 2014

Upprop vecka 13


I sammanbrottsutredningen 2010 fastställde man att så många som 30 % av alla små barn som placeras, alltså barn under 10 år omplaceras. Enligt utredningen var det för att fosterfamiljerna sa upp med hänvisning till att barnen plötsligt inte gick ihop med de biologiska barnen. Spädbarn som växt upp med de biologisk barnen och som blivit som egna skulle plötsligt inte passa ihop med resten av familjen.
Tror jag inte en sekund på. Jag har visat ärende efter ärende där det inte är så. Jag har inget ärenden där familjehemmet har sagt upp ändå står det i akterna att det är de som sagt upp.

Det största felet som jag ser det med den utredningen är att man frågade fel personer. Varför frågar man inte oss varför? Man frågade handläggarna som jag anser ofta är orsaken till omplaceringarna inte oss familjehem. Varför inte begära en ny utredning i samma område, med samma personer men fråga familjehemmen den här gången. Jag är övertygad om att ni skulle få ett annat svar.
Sedan undrar jag vad som hände med den utredningen? Lades den i en byrålåda? Nöjde man sig med att konstatera hur det var? Vad gör man för att minska omplaceringar? de skapar ju trasiga barn som kostar samhället miljoner.

Jag undrar varför inte vill kvalitetssäkra det vi familjehem gör. Varför frågan man inte oss varför vi fortsätter, vad vi behöver för att orka, vad det är som att vi lyckas och sedan bygger vidare på det?

I dag blev jag kontaktad av ärendet jag beskrev i uppropet v 47. Bifogar det ifall någon inte har läst så slipper ni leta. Pojken som bodde i en familj han inte var placerad i. Han har bott där i 4 år. Mamman vill inte ha honom utan anser att han har det bra där han är. Men soc. vägrar att placera honom där och vägrar samtidigt att vårdnadsöverflytta honom dit. Sedan hotar de mamman. Ärendet anmäldes till IVO och Fagersta fick grav kritik. I kritiken står det att man försatt både barnet, mamman och familjen han bor i i en fruktansvärd situation. Det står i princip rent ut att man inte längre kan flytta pojken. De skall redovisa vad de gjort inom en vecka.

Igår hade, jag kallar honom ändå familjehemspappan, blivit uppringd. Det var socialen som ville veta vart hans fru var. Han själv jobbar i Norge och hade ju naturligt vis ingen aning. De hade sökt henne hela dagen innan. (Det visade sig sedan att hon hade ett missat samtal ifrån dolt nummer så hela dagen hade de knappast jagat henne).
Han undrade vad de vill. Jo de skulle komma med pojken kl. 14 för nu skulle han flytta hem. Mamman hade hört av sig kl. 8 på morgonen och nu hade bestämt sig, nu ville hon ha hem honom.
”Pappan” frågade hur man kunde flytta ett barn som bara haft umgänge med sin mamma 2 gånger under förra året och som uttalat att hon inte ville ha honom. Fortfarande är ingen utredning om förmågan gjord och hon vare sig vill och inte heller familjehemmet. Pojken är för liten att förstå. Han har ju en familj. Pappan undrade vad de skulle packa. Nej de hade köpt allt så det behövde de inte tänka på vare sig kläder eller leksaker. Kl. 14 skulle de vara där.

Han slängde sig i bilen hem och de kontaktade en från rädda barnen som engagerat sig samt advokat De tog inte med pojken. Väl på plats får de veta att mamman inte alls ringt och velat ha hem honom utan själv hade blivit uppringd och kallad på möte och blivit tillsagd hur det skulle bli. Hon vägrade. På mötet hotade soc. då inför både advokat och rädda barnens ordföranden i det området, med att omplacera honom. De skulle se till att vare sig det hem han nu bor i eller mamman skulle få se honom igen om hon, mamman inte tar hem honom omedelbart. Advokat och ordförande i Rädda barnen och familjen samt mamman talar om att det bryter mot alla regler, barnkonvention och mänskliga rättigheter att de ju just fått grav kritik och skall lämna redovisning för vad de gjort i ärendet inom en vecka.
De får svaret från handläggarna på förvaltningen att kritiken ifrån IVO är inget man behöver bry sig om. Till press har de sagt att det är kommunstyre så de gör som de vill även hur de tolkar lagar och annat.

Frågan är vad de kommer att göra. Egentligen borde de inte göra så mycket. De kan inte hämta honom eftersom han inte är placerad där. De kan inte göra ett LVU mot familjen han bor eftersom han inte är placerad där och det inte finns vare sig hotbild eller vanvård. De kan heller inte göra ett LVU mot mamma eftersom hon heller inte vanvårdat honom. Hon har bara lämnat honom till någon annan för stadigvarande vård. Socialen har ju varit informerad så de har ju gjort det man skall.
Soc. har alltså inte så mycket att sätta emot egentligen så vad gör de? Jo de hotar att omhänderta även det barnet mamman har hemma om hon inte gör dem till viljes. Det gör de inför vittnen. Inte ens det får dem att passa sig. De vet att de kan eftersom det inte blir några konsekvenser. Mamman är naturligtvis livrädd. Familjen vet inte vad de skall göra.

Som sagt en anmälan hjälper inte mycket när de ändå gör som de vill. Hur kan någon ens vara i närheten av att tycka att det skulle vara ett barnperspektiv? Att barnet skulle må bra av detta? Förvaltningen säger att de inte godkänt och inte kommer att godkänna familjen eftersom han för ca 10 år sedan hade en försenad inbetalning på en elräkning. Det finns inga skäl och man gör inte såhär. Ändå händer vecka efter vecka.

Att kontakta politikerna som är ytterst ansvariga hjälper inte mycket för de flesta sitter i knäet på tjänstemännen och vill inte vara obekväma eller ifrågasätta. De utgår ifrån att tjänstemännen gjort sitt jobb. Få läser på innan de kommer på mötena. De är dessutom låsta till vad tjänstemännen väljer att låta dem veta. Men det borde vara ett brott mot grundlagen för enligt lag skall det vara politikerna som är ytterst ansvariga men få har insyn och få begär insyn. hur kan man vara ansvarig för något man inte har mer insyn i än tjänstemännen bestämmer? Jag vet att det fungerar bra i en del kommuner men fruktansvärt i andra.

Trots att IVO och tidigare socialstyrelsen hittar rena lagbrott så anmäler de inte utan det skall familjen, den drabbade själva göra. Familjen som inte är part och inte har någonstans att vända sig, som inte har rätt till advokat utan själva får stå för kostnaden i något som sällan leder till något alls.

Sedan även om en förvaltning bryter lagen så är många av lagarna inte straffsanktionerade vilket innebär att det inte är kopplade till något straff. Man kan alltså bryta dem utan att något händer.
De som gör det vet det oftast.
Det är mycket runt utsatta barn som inte lag, även om det står i en lag, utan det är regler som man bör följa. Konsekvenserna blir att man ”bara” överskrider en regel och det blir då inget lagbrott. Man kan bryta mot ex socialtjänstlagen och anda lagar utan att kunna åtalas.

Eftersom jag redan lyft detta ärendet kommer här ett till.

Det är ett familjehem som haft ett syskonpar boende ett par år. Det föds nu ett syskon, en pojke och de får frågan om de vill ta honom också och accepterar. Pojken har svår kolik och gråter nästan hela nätterna. Då har båda jobb bredvid men den ena får sjukskriva sig och den andra tar tjänstledigt. De får turas om att sova. En tar vaknatt och en sover. Men den som sover får sedan dagen efter ta resterande barn samt djur då de har en mindre gård. Sedan blir det dennes tur till vaknatt natten efter. De begär avlastning för pojken de vill ha bara en natt i veckan så att de kan får sova men får till svar att de två stora kan man få hjälp med. Men det är inte de som är problemet. Efter ett halvår går familjen på knäna. Vaknätterna, skrikandet gör att de står på sig de vill ha hjälp. De begär ett möte. på mötet får de veta att om de begär avlastning så säger de ju egentligen att de inte klarar uppdraget så barnen skall omplaceras allihop med omedelbar verkan. Handläggare åker till dagis och hämtar barnen utan att familjen får säga adjö. De fick packa ihop deras tillhörigheter och lämna på kontoret. Sedan dess har de inte vare sig sett barnen eller hört av de. Det nya familjehemmet är förbjudna att ta kontakt eller svara ifall de själva försöker ta kontakt. De hotas med uppsägning om de inte “lyder”. Hur barnen mår? ja det kan man bara gissa.

Är det såhär det skall vara?

Då uppdrag granskning lyfte vårt ärende ”Markskandalen”var det 800 barn som lämnas lämnas rättslösa. 800 barn som har hela sin anknytning hos familjehemmet men som inte tryggas av lagen därför att man anser att det är barnens bästa att deras föräldrar skall få bestämma och i många fall förstöra för dem ta ifrån dem tryggheten gång på gång. Eller en handläggare som har makten att ta ifrån dem allt därför att ingen har rätt att gå in i ärendet och sätta stopp. Ingen kan kräva rättelse. Vad gör ni åt det? Ingenting. Är dessa barn inte viktiga nog?

Man måste lagstifta om när en omplacering skall göras. Och det skall bara vara som sista åtgärd om familjehemmet själva begär eller barnet begär. Inte för att det passar en handläggare. Det måste finnas någon utifrån som granskar som har makt att stoppa då det går så snett. Som kan ”frysa ” ärenden tills de granskats. Som kan kräva rättelse i själva ärendet inte bara vad gäller formalia och dokumentation.

Förlorar man en placering dyker nästa problem upp. Vi har ju inte haft ett jobb, vi är kontrakterade. Vi har inte haft lön utan arvode. Sedan ser man det på olika sätt i olika instanser. Arvodet räknas som lön i hos t.ex CSN Det innebär att du får inte ha en placering och ta lån ifall du pluggar. Men det räknas inte som lön i a-kassan vilket innebär att du inte får tillgodoräkna dig det då du löne beräknar inför vad du skall få ut som arbetslös. Du kan ha varit hemma med barn och haft ut över 30 000 kr i månaden och efter en omplacering åka ner på lägsta stämpel nivå om du är arbetslös.

Ni måste se till att hela systemet ses över. Det får inte fortsätta såhär. Vad gör ni? snälla sätt stopp för misshandeln av barn och familjehem. Mvh Eva fostermamman i Markärendet

tisdag 25 mars 2014

Spara till sina barn

Hittade en blogg där skribenten skriver om att spara till sina barn. http://blogg.amelia.se/underbaraclara/2014/02/16/barnen-och-kapitalet/
Jag vet flera föräldrar med god ekonomi som sparar sina barns hela barnbidrag. Jag läste till exempel att Blondinbella kommer spara hela bidraget till sin son. Himla härligt att ha den möjligheten! Men sedan rekommenderar hon andra att försöka spara mer till sina barn, ifall de en dag kanske behöver köpa exempelvis en bostadsrätt ”Kan du dra in på godis varje vecka? Tidningsmagasin? Kaffe? Klokare matinköp? En annan sak är också om ditt barn fyller år. Istället för en massa presenter och julklappar på julafton från mormor och hela släkten, önska insättning av en slant på ditt barns konto istället!”
Och här någonstans blir det fel för mig: när folk med god ekonomi ska förfäkta sparande som en dygd för sämre bemedlade människor. När folk i fina bostadsrätter som går på spa flera gånger i månaden tipsar andra om att sluta köpa tidningen eller godis. För dessa välmenta råd till sämre bemedlade förutsätter ju för det första att de har pengar över att köpa tidningar för. Och det har ju långt ifrån alla! Om jag fick ge ett råd (helt okvalificerat men ändå) är mitt råd till föräldrar med oerhört knappa resurser som endast med nöd och näppe har en hundralapp över ibland är: Lägg den pengen på barnens nöjen! Låt barnen gå på bio eller gå och fika. Låt barnen uppleva saker! Vad kommer de minnas av sin barndom? Den gånger de fick gå på kafé, teater, eller på djurparken? Eller varje gång de inte fick uppleva någonting därför att mamma och pappa sparar pengar till din bostadsrätt som du kommer vilja köpa om femton år. 

Och för familjer med små ekonomiska resurser skulle jag säga att det är vanvett att be släktingar sätta in pengar till barnet istället för att ge presenter på dess födelsedag! Kanske är det just den där presenten från mormor som gör att ett barn kan få känna sig lite rik ibland!? Kan få äga en cykel eller ett par skidor eller en mobiltelefon. Något som är för dyrt för föräldrarna att köpa. 

Jag hoppas att alla föräldrar som inte kan spara pengar till sina barn förstår detta och inte har dåligt samvete. Att ge sina barn pengar när de är vuxna kan aldrig vara ett viktigare mål än att försöka ge dem en barndom rik på upplevelser. De få korta år de faktiskt är ens ansvar.
 
Så sant det är. Vad lätt det är att tla om för andra hur de skall göra, utan att veta vad de lever i.

måndag 24 mars 2014

Ett barn mindre kränkt än en vuxen?

Då har det kommit återigen en dom som får en att lyfta på ögonbrynen. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article10712508.ab
Svea hovrätt sänkte i onsdags skadeståndet för en berusad 14-årig flicka, som våldtogs i somras.
Höga jurister, professorer i straffrätt och åklagare upprörs över domen.
-Vi kan inte döma utifrån hur opinionen blir, säger Christine Möller, ett av hovrättsråden som skrivit domen.
 

Hovrätten står fast vid beslutet om sänkt skadestånd

Den svårt berusade 14-åringen våldtogs i närheten av Strängnäs. Våldtäktsmannen var en 25-åring, nära vän till flickans mamma.
Tingsrätten dömde honom till två års fängelse och skadestånd till flickan med 75000 kronor.
I onsdags fastställde Svea hovrätt fängelsestraffet - men sänkte skadeståndet till 50000 kronor.
Varför sänkte ni skadeståndet från 75000 kronor, som är ett normalt skadestånd för vuxna våldtäktsoffer, till 50000 kronor ?
-Vi har tittat på hur man dömde tidigare, då var det mycket låga skadestånd. Vi har hållt oss till praxis, mannen har inte utsatt flickan för något våld, säger Christine Möller, hovrättsråd vid Svea hovrätt.

Men flickan var kraftigt berusad och hjälplös.

-Åklagaren har inte yrkat det i sin gärningsbeskrivning och därför kan vi inte ta med det i bedömningen.
Varför anser ni att ett barn blir mindre kränkt än en vuxen? Barnets lidande är livslångt?
-Det har inget med ålder att göra. När det gäller kränkningsersättningen till vuxna brottsoffer krävs våld eller hjälplöst tillstånd.
-I det här fallet hade vi en flicka, som var ganska nära 15 år. Om hon hade fyllt 15 år hade hon inte fått ett öre i skadestånd, då utgår jag från en motsvarande situation, säger Christine Möller.

Barn oskyddade

Christian Diesen, professor i processrätt vid Stockholms universitet, säger att domen verkar vara en markering från Svea hovrätt:
Han tror att Högsta domstolen kommer att pröva Svea hovrätts dom.
-Sexuallagen är ny och de vill få nya prejudikat. Men resonerar HD likadant som hovrätten blir det tal om en lagändring.

 
Ja vi får väl hoppas på att det är så för man vill ju inte tro att myndigheter eller domstolar inte bryr sig mer om människor än så.

Upprop v 12


Nya ärenden fortsätter att strömma in. Sedan förra uppropet har jag fått inte mindre än tre berättelser. DVS tre på en vecka.

Vad sägs om pojken på knappt 2 år som plötsligt skall hem till mamma som inte fått ha barnet ensamt på hela tiden. Där man ansåg att det var risk för barnets liv, där barnet inte har sovit över en enda gång.
Mamman har varit på utrednings hem med hen och och BVC hade slagit larm. Hon låg på BB över en månad innan hon fick hen. Då barnet placerats blev det umgänge med övervakning ändå slog familjehemmet larm efter umgängena där barnet trots att det var övervakat kom hem med bajs kvar i stjärten och grät i flera timmar efteråt. Redan i höstas förvarnades familjen om att hen skulle hem. DE ifrågasatte varför och ville då öka umgängena och tiden han var med sin mamma för att de skulle få vänja sig inför en hem flytt men de fick nej.
Sedan flyttades hem flytten fram tills i år.
Under jul ville man att han skulle ha ett extra umgänge Familjehemmet ville igen att han skulle sova över men fick nej.
De fick en vecka när han skulle flytta sedan blev det inte den veckan ändå, det ansågs inte säkert. men hem flytt skulle det bli ändå.
Familjehemmet ville att soc skulle informera dagis men då dagis frågade efter påfyllning av blöjor veckan innan flytt förstod de att så inte hade skett. Dagis blev chockade över informationen att han skulle flytta. Sedan flyttades hem flytten igen fick de en ny vecka då han skulle hämtas men då torsdagen kom och de inget hört ringde de. Nej han skulle flyttas veckan därpå.
De bokade då en restresa eftersom de kände att de inte ville, orkade vara hemma då han flyttat. De orkade inte med det tomma tysta huset. Veckan efter, dvs för fem veckor sedan hämtades han. Soc skickar ett sms att de är på väg och vill bli mötta ute så att han inte protesterar. Han placeras med sin mamma på ännu ett utredningshem. Han har bara träffat mamman övervakat och han har aldrig sovit med mamman. Ingen utredning om det är möjligt med en hem flytt har gjorts utan den skulle göras nu på utredningshemmet. Ett hem 90 mil bort. Först vill soc. att någon från familjehemmet skall åka med men de biologiska barnen säger ifrån. De förlorar ju också någon och vill ha sina föräldrar hemma. Efter någon timme får de ett SMS att allt gick bra, han hade slutat gråta. De har förlorat ett barn och soc. sköter kontakten med familjehemmet per SMS. Pojken har förlorat han allt, han är bara 2 år och förstår ju inte vart mamma och pappa har tagit vägen eller syskonen. Familjehemmet fick veta att de skulle stå jour ifall det inte fungerade, utan ersättning. Restresa fick de ställa in. Soc skulle höra av sig inom 4 veckor det var 6 veckor sedan.
Hur kan man göra så? Vart är barnperspektivet? Vart är barnet bästa som skall vara rådande i alla ärenden gällande barn? Är det så man skall sköta myndighets kontakter, via SMS?

Nästa ärende är tre syskonen som varit placerade i fyra år nu, de är placerade i två hem. Den äldsta är multihandikappad och låg på en madrass då hon omhändertogs. Hon hade inte ens en rullstol så hon hade aldrig varit ute innan hon kom till familjehemmet. De har ytterligare en handikappad flicka som bott re år. Fostermamman är hemma heltid för att sköta flickorna. Hon är uppe tre gånger per natt för att vända flickan i syskonskaran annars får hon liggsår. Familjehemmen stred så de fick uppehållstillstånd förra året och det var dags för vårdnadsöverflytt. Nu kommer en ny handläggare som menar att barnen skall hem till mamman. Man har ändrat sig ang. vårdnadsöverflytt. Mamman har inte ens uppehållstillstånd och har inte klarat av sina barn tidigare. Hon har inte ens eget boende utan bor i ett asylboende och står inför risken att utvisas i höst. Hur kan man fundera på att flytta tre barn efter så lång tid. Lagen om vårdnadsöverflytt ar man inte hänsyn till. Inte heller barnperspektivet eller barnens bästa. Var har de tänkt att mamman skall bo med sina barn? I asyl boendet? Skall de ge henne en annan lägenhet fram tills hösten då hon får veta om hon får stanna? Vad händer om mamman utvisas? skall barnen utvisas med henne då ? De har fått uppehållstillstånd innebär det att de då kommer att få stanna? Skall de då placeras igen? i en ny familj om hemtagningsförsöket misslyckas?

Flickan som är gravt handikappat förstår inte vad som händer. Den minsta har hela sin anknytning till sitt familjehem. Den nya handläggaren startar nu en anknytningsutredning runt mamman, men inte runt familjehemmet. Då familjehemmet protesterar anklagas de för att vara icke samarbetsvilliga. Man säger att man nu kommit fram till att den äldsta multihandikappade flickan skall in på institution, tillsammans med den andra placerade flickan. Man skall alltså ta ifrån dem båda deras placeringar som straff för att de protesterar. En institution som inte ens finns utan skall startas enbart för dessa två flickor. Det påstår de skulle bli billigare än där de bor nu. Men båda flickorna har en familj som älskar dem och som vill ha dem . En familj som de älskar och vill vara i, där de utvecklas och mår bra allt efter deras förmåga. Fostermamman har dessutom begärt vårdnadsöverflyttning vilket innebär att soc. skulle bli av med hela kostnaden. Hon har även rätt till assistansbidrag 300 timmar från försäkringskassan för flickorna vilket innebär att soc. hade sluppit att betala henne för förlorad inkomst. Men där har man också sagt nej till. De har avlastning en helg i månaden.

Mamman har genomgått en psykologisk utredning som visade att hon under inga omständigheter klarar att ta hand om flickan. Man har inte gjort någon ny. Flickan är dessutom epileptiker och får svåra anfall. Hon har avlastningen på ett korttidsboende men där får hon flera anfall men nästan inga då hon är “hemma”. Ändå skall hon flyttas hemifrån. Varför gör man så här? hur kan en ensam handläggare ha så mycket makt? Varför krävs inte att de tar in expertis? Varför lyssnar de inte på expertis. Det finns hur mycket forskning som helst som talar om att barn skadas av att slitas upp ifrån sina anknytningspersoner. Om det är nödvändigt är det en sak men här är det inte nödvändigt. Familjehemmet har efterfrågat vårdplan och genomförande plans som skall finnas med de verkar heller inte finnas. De har inga fått se. Kommunen har sedan tidigare fått grav kritik i andra ärenden men vad hjälper det? De fortsätter att göra fel. Det finns kommuner som t.o.m säger till press efter kritik att de struntar i vilket. Det är ju kommun styre. Juristerna på IVO säger då vi frågar varför de inte ger böter att kriterierna för det är för höga. De kan stänga en institution som missköter sig men man kan inte stänga en förvaltning. inte ens ta ifrån dem misskötta ärenden.
Familjehemmet har anmält men vad hjälper det? Det blir kritik men inget mer och risken att man flyttar barnen bara för att man kan. Sedan behöver man ju inte rätta till. Man hävdar som i vårt fall att det är för sent. Trots att som i vårt fall barnen efter 4 år fortfarande vill hem, tillbaka till oss. Då ser man istället till att ingen kan höra. i vårt fall sa socialchefen att man struntar i lagen i det här fallet.

Familjehemmet är inte part och kan inte ens överklaga beslutet. De anklagas för att inte samarbeta och det blir sanning i rätt utan att de har en möjlighet att försvara sig eftersom de inte är part. Hur rättssäkert är det? Hur kan det vara så? Hur kan du och ditt parti tillåta att det är så? Hur kan ni tillåta att barn och vuxna också för den delen behandlas så? Vad gör ni för att det skall sluta?

Den andra placerade flickan har bott i tre år och mamman har bara dykt upp på tre umgängen. Pappan har inte haft umgängena alls. Nu har de begärt gruppboende vilket man påstår är anledningen till att man nu funderar på att starta hemmet för två. Hur kan föräldrar som misskött sitt föräldraskap så få fortsätta att förstöra för sina barn? Vart är barnperspektivet? Den ena flickan är 15 och vill bo kvar men vem lyssnar på henne?

Det tredje ärendet ett familjehem som haft två barn placerade från två olika kommuner, men de arbetar genom en organisation. De kommer på kant med organisationen de jobbar för. De vänder sig till kommunerna direkt och erbjuder sig att jobba för dem direkt mot samma ersättning. Det handlar om 1500 kr mer än vanligt. Den ena kommunen ställer upp men inte den andra utan väljer att omplacera. Det är bara det att de får inte tag i ett eget familjehem utan igen får vända sig till en organisation. Där kostar det ännu mera än det gjorde i första hemmet. Nämligen 15 000 kr över vad det kostade tidigare. men ändra sig det gör man inte. Barnet är omplacerat trots att vare sig hen eller familjehemmet ville. Barnen skall höras, hen var 18 men vem lyssnade? ingen. Vad händer då? Ingenting.

Här är det tre ärende där ingen vill en flytt ock ändå är det precis vad man står inför eller precis har upplevt. Och barnen vem slåss för dem och deras rätt? Vem ser till att lagarna följs? Vem lyssnar på dem? Ingen.
Och familjehemmen?
Det finns ingen instans dit familjehem kan vända sig för att få råd eller stöd eller hjälp. De hör av sig till mig om de hittar mig. Är det mitt jobb? Det är vad jag gjort nästan heltid i fyra år. Jag kan fortsätta skicka ärenden ett bra tag till, ända tills någon börjar reagera.
Jag vet hur utlämnad jag kände mig då det hände oss. Ingenstans att vända sig. Ingen som kunde ge råd. Vi har inte rätt till juridisk hjälp och vi är ju inte part så vad hjälper det om vi talar med en advokat? Jag kan iallafall lyssna och ge de råd jag samlat på mig under vägen. Men varför finns det ingen som kan sätta ner foten och säga ifrån? Som säger: NU ÄR DET BRA. NU RÄCKER DET. Man behandlar inte barn så här. Man behandlar inte svenska medborgare såhär. Myndigheter får inte behandla människor så här. Har man tagit barn ifrån sina föräldrar så får man faktiskt gör ett bättre jobb.
Vi som familjehem kan inte, får inte försvara de barn som bor eller har bott hos oss. Vi kan inte får inte försvara oss själva. Vill ni ha familjehem? Vi lyckas i 90 % av fallen men vem vill jobba såhär? Hur många tror ni vill fortsätta då man fortsätter att behandla oss så här?


Man blir bara trött, arg och ledsen. och jag ber er gör något. Eva fostermamman i Markärendet

söndag 23 mars 2014

Tjänstepension

Har haft lite mycket om mig och glömde av bloggandet idag. Sorry. Hittade en intressant länk runt om man jobbar utan att tjäna in tjänstepension. DVS som vi familjehem
http://www.dn.se/ekonomi/pensionsskolan/utan-tjanstepension-kravs-ett-stort-lonelyft/
Det är dyrt att ha en arbets­givare som inte betalar in tjänstepension. Ska man spara samma summa själv behövs en rejäl löneökning om man inte ska gå back
Om arbetsgivaren inte betalar in tjänste­pension är det en bra idé att spara själv. Men det kan bli dyrt om man inte får kompensation i form av högre lön.
Pensionsmyndigheten har räknat ut hur stort lönelyft som krävs för att få samma summa in på lönekontot som en person med tjänstepension om man själv ska spara till pensionen.
Beräkningarna visar att en person som tjänar 25.000 kronor i månaden behöver ett påslag med 1.160 kronor i månaden. Högavlönade behöver ett ännu större lyft. Den som tjänar 60.000 kronor i månaden behöver 8.929 kronor mer i lön för att få samma förmån som den som har tjänstepension.
Så mycket högre lön behövs om man inte har tjänstepension.Lön kr/mån Ökning Ökning
kr/mån procent
20.000 928 4,6
25.000 1.160 4,6
30.000 1.350 4,5
40.000 2.929 7,3
45.000 4.429 9,8
50.000 5.929 11,9
60.000 9.291 15,5
Räkneexemplen bygger på att individen använder möjligheten att spara med skatteavdrag och att kommunalskatten är 32 procent.
 
Hoppsan Ännu en nackdel med att vara familjehem. vi som tjänar så bra.... hoppas ni förstår att jag är sarkastisk.

lördag 22 mars 2014

Man gör som man behagar eftersom det går

I dagens nättidning är det en artikel om ytterligare en kommun som får kritik. Stenungsund. Ett barn placeras för att föräldern har en funktionsnedsättning och av samma skäl begränsas umgänget mellan barn och förälder.
http://www.expressen.se/gt/funktionsnedsatt-blev-hindrad-traffa-sitt-barn/
Föräldern hade synpunkter på respektlös dokumentation och bristande information. Men den största kritiken låg i att denne fick begränsad umgängestid med sitt barn utan lagstöd.
Föräldern har en funktionsnedsättning så dennes barn var därför familjehemsplacerad.
Man måste nog ta fram tydliga riktlinjer för när och på vilka grunder man kan begränsa umgänge och varför. Men där bör också den största tyngden ligga i vad som är bäst för barnet. Om barnet reagerar och vägrar eller på alla sätt visar att de inte vill eller mår dåligt av så skall de inte tvingas.
Och det skall inte vara så att det räcker med att en eller ett par personer påstår det utan man får väl ta in experter som granskar och utreder.

IVO riktade kritik:
Nu har IVO fattat beslut i ärendet. De riktar allvarlig kritik mot socialtjänsten i Stenungsunds kommun. Den största kritiken rör det faktum att de utan lagstöd begränsade förälderns umgänge med barnet.
Det ställdes även krav på att socialtjänsten i Stenungsunds kommun ska få tillräcklig och rätt information, oavsett funktionsförmåga.
IVO skriver även att det finns brister i genomförandeplanen som rör barnets förflyttning från en stödfamilj till familjehemsplaceringen. Det saknas bland annat stöd till vårdnadshavaren i sin föräldraroll.
 
Största problemet som jag ser det är att lagarna utgår ifrån att myndigheter alltid gör rätt. man glömmer på något sätt att det är människor som arbetar där och människor gör fel.
Sedan är det så mycket som är en tolkningsfråga och då det tolkas så har myndigheterna tolkningsföreträde.
Sedan är så få lagar kopplade till konsekvenser. Det händer inget då man bryter dem. De fick kritik vad händer sedan?

torsdag 20 mars 2014

Fortsättningen fr d 12 mars

Förra onsdagen d 12 v ar jag ju på TV4 nu ligger äntligen fortsättningen ute. Det inslaget som var på kvällen kl. 22 http://www.tv4play.se/program/nyheterna?video_id=2575399
En intervju med en familjehems mamma där man flyttade en tös som bott 13 år i samma familjehem. Sedan en intervju med en riksdags politier som tar mina brev på allvar. Det är klippt lite knass så frågan hörs inte hur hon reagerat på mina brev är inte med, däremot hennes svar på 1.07 att det lätt ser ut som enskilda fall men nu är det så många sammanlagt (som jag skickat) där man inte satt barns bästa i focus.
Risken är stor att vi får en vanvård process.

En stadig ström

 Nya ärenden fortsätter att strömma in. Vad sägs om pojken på knappt 2 år som plötsligt skall hem till mamma som inte fått ha barnet ensamt på hela tiden. Där man ansåg att det var risk för barnets liv. Där barnet inte har sovit över en enda gång.
Hon själv gick ut i press men det visar bara hur svårt det är då man bara får en sida http://op.se/lanet/1.4836295-annas-nyfodda-bebis-togs-av-socialtjansten-efter-tre-veckor
Inget om att hon varit på utredningshem innan och efter att BVC slagit larm, att familjehemmet slog larm efter umgängena där barnet trots att det var övervakat kom hem med bajs kvar i stjärten och grät i flera timmar efter.
För fem veckor sedan hämtades han. Han placeras med sin mamma på ännu ett utrednignshem. Vad händer om et inte fungerar där då?

eller de tre syskonen som varit placerade i ett par år nu,Familjehemmen stred så de fick uppehållstillstånd och det var dags för vårdnadsöverflytt. Nu kommer en ny handläggare som menar att barnen skall hem till mamman. Man har ändrat sig ang vårdnadsöverflytt. Mamman har inte ens uppehållstillstånd och har inte klarat av sina barn tidigare Hon har inte ens eget boende och står inför risken att utvisas i höst. skall banren utvisas med henne då eller? Skall de placeras i en ny familj om hemtagningsförsöket misslyckas? Ett av banren är dessutom gravt handikappat.

eller ett familjehem som haft två barn placerade och det skär sig med organisationen de jobbar för. De vänder sig till kommunen direkt och erbjuder sig att jobba för dem direkt mot samma ersättning Den ena kommunen ställer upp men inte den andra utan omplacerar till ett annat hem i en annan organisation där det kostar ännu mera än det gjorde i första hemmet.

Man blir bara trött arg och ledsen.

onsdag 19 mars 2014

Vet inte om man inte varit där

Hittade denna i en blogg jag kollar ibland. Så sant det är bara för att man vet mycket om och har insyn innebär det inte att man vet.
 Jag var barnvakt mycket som yngre. Mina syskon fick barn tidigare än jag så jag var mycket barnvakt. Det var ju lätt att ta till moster. Likaså flra av mina kompisar. T.o.m. om de skulle gröa något under en längre tid som en helg med övernattning var det lätt att ta till mig. Och jag tyckte om det. Jag hade kompisar med barn där jag vabbade ibland istället för dem.
Visste ni att man kan vabba för någon annans barn? Det går jättebra.
Jag var arbetslös och de behövde jobba. Jag kände barnen väl och tyckte att det var kul och de tyckte att det var kul då jag tog hand om dem. Jag kanske inte var lika sträng? Hittade på andra saker för att roa? Ett Win-Win arrangemang så att säga.
Jag tyckte att jag kunde mycket om barn men vilken skillnad det var att få egna.
Det gick inte att jämföra även om jag trodde det.
Min syster hade varit dagmamma i många år innan hon fick egna, Hon tog väldigt illa vid sig om något sa att hon inte fattade eftersom hon inte hade egna.
Då jag själv fick barn hörde jag en dagis fröken i föräldragruppen säga det samma. Att hon kunde mycket men att det nu var skillnad på att få egna.

Att ta hand om andras barn är inte det samma som att ha ansvaret 24 timmar om dygnet. Att kunna lämna hem dem och sedan själv gå hem är inte detsamma som att finnas där i vått och torrt. Då de är sjuka, ledsna, har växtvärk. Är i trots åldern (det visar de inte riktigt på samma sätt inför kompisar som hemma). Då de vaknar med mardrömmar, är envisa som synden, tjatar så det känns som det går hål i öronen på en eller har fått för sig något som de upprepar dygnet runt, som att sjunga eller då sonen lärde sig vissla. Eller då de bara är glada och spralliga, så lyckliga att det spritter i hela kroppen och de inte kan sitta still.

Jag säger inte att man är sämre på barn för att man inte har fött några man kan ha barn på andra sätt genom adoption och annat men det är skillnad på att jobba med barn eller vara barnvakt och att leva med barn 24 timmar om dygnet.
Det är något helt annat.

Så är det att jobba som socionom, handläggare också.
Det är lätt att ha åsikter om hur vi som familjehem skall agera och reagera och göra men ingen vet om man inte själva varit i den situationen.
Sedan är varje ärende olik det andra. En placering är aldrig den andra lik. Det beror så mycket på vilken sorts placering, hur och vilka bekymmer barnen har om de har några, hur gamla de är och hur föräldra kontakten ser ut. Likaså vilket samarbete det är med handläggaren.
Som ett gamlat indianordspråk säger döm ingen innan du gått en mil i "hen"s mokasiner.
Då är det lätt att glömma barnet som sitter i mitten och inte har någon talan. Det viktigaste är ju just det, barnet och allas samarbete runt det och det är där man skall lägga krutet som man säger.
Det får inte misslyckas.

tisdag 18 mars 2014

20 punkter

Detta är några av de punkter som sammanfattas utifrån mina brev. Är det mer någon vill ha med så är ni välkomna att höra av er. Jag kommer fortsätta och lägga till fler.

1.      Underlätta möjligheten till vårdnadsöverflyttning. Sammanbrott i placeringar beror till största delen på konflikter mellan biofamilj och familjehem. Fler vårdnadsöverflyttningar skulle minska sammanbrotten

2.    Vårdnadsöverflyttning bör övervägas tidigare än efter tre år vid spädbarnsplaceringar för att undvika sammanbrott

3.     Utöka barnets rätt till juridiskt ombud. Barn bör ha rätt till juridiskt ombud i fler situation än idag, t.ex. vid beslut om omplacering och vid umgängesbegränsningar

4.    Beslut om omplacering bör alltid föregås av en anknytningsutredning

5.    Förälderns rätt att begära omprövning av vården behöver begränsas. En ny utredning ska bara inledas om föräldern kan visa att det kommit fram nya omständigheter

6.    Det behövs högre kompetens hos barnhandläggarna inom socialtjänsten. Handläggaransvaret bör återinföras

7.    Uppväxtplacering bör införas som begrepp i lagen

8.    Anknytningsförälder bör införas som begrepp i lagen

9.    Kommunernas ekonomi styr insatserna, t.ex. beslut om hemtagning

10.  Det bör inrättas ett nationellt samordningscenter med en gemensam familjehemsbank

11.    Det borde finnas en instans i varje domstol som bara handhar barnärenden

12.  Rätt till statlig ersättning även för de som vanvårdats efter 1980

13.  Det behövs riktlinjer för hur överväganden om vårdnadsöverflyttningar ska gå till, idag bedöms t.ex. frågan om betydelsen av umgänge olika

14.  Det borde finnas krav i lagen på hur ombuden ska tillvarata intresset för de barn som de företräder, de har inte ens krav på sig att träffa barnen
15.  Om handläggaren gör fel ska ärendet flyttas över till en ny handläggare. Fortsätter den kommunen att göra fel ska ärendet flyttas över till en ny kommun. Det går lätt prestige i ärenden inom en och samma kommun

16.  Det borde vara olika instanser som utreder, som fattar beslut om vården och som verkställer vården. Jämför med det straffrättsliga systemet där polisen utreder, åklagaren väcker åtal och domstolen dömer

17.  IVO bör ha rätt att gå in i enskilda ärenden och besluta vad som ska göras. Idag kan de bara uttala sig om formalia och dokumentation

18.  Familjehemmen bör vara part i ärenden om t.ex. omplacering

19.  Familjehemmens roll behöver stärkas och lyftas. Familjehemmen måste få en instans som lyfter deras frågor och familjehemmen måste få bättre arbetsvillkor inklusive ekonomiska förutsättningar

20.  Barnkonventionen måste bli svensk lag

21.  Barn som LVU-placeras borde få en god man som företräder deras intressen

måndag 17 mars 2014

Lyssna till barnen

I GP stod det en ledare härom dagen http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.2311187-lyssna-pa-barnen
I organisationen Bris, Barns rätt i samhället, aktuella rapport till FN:s kommitté för barns rättigheter framgår det att barn som är i kontakt med myndigheter sällan får möjlighet att uttrycka sina åsikter. Ungas åsikter och känslor blir, när de tillåts komma fram, inte heller tagna på allvar. Brisrapporten slår fast att svenska barns rättigheter att komma till tals i kontakter med myndigheter i Sverige är starkt begränsade.
I ett pressmeddelande säger Kattis Ahlström, Bris generalsekreterare: "Många barn och unga som mår dåligt hamnar mellan stolarna. Till Bris kommer berättelser från barn som bollas runt, som känner sig maktlösa, eller som inte blivit bemötta på ett adekvat och professionellt sätt".
Så får det naturligtvis inte se ut. Att barn inte blir lyssnade på när de är som mest utsatta är ett stort svek från samhällets sida.
Bris lägger fram en rad förslag som de menar leder till att Sverige på ett bättre sätt skulle leva upp till konventionen om barnets rättigheter. Däribland att Barnombudsmannen ges behörighet att utreda individuella klagomål och att regeringen säkerställer ett likvärdigt stöd för alla barn i hela Sverige.
Förutom de rent konkreta åtgärderna måste det dock ske en attitydförändring gentemot barn från myndighetshåll. I vårdnadstvister är det till exempel barnet som måste få stå i fokus och bli lyssnad på och inte föräldrarna, hur högljudda dessa än må vara. Likadant när barn omhändertas enligt LVU eller på annat sätt kommer i kontakt med myndigheterna.
Barn måste tas på allvar och få den hjälp och stöd de behöver. Annars är risken stor att de slutar som trasiga vuxna.
Kan bara hålla med. Barn måste höras men min åsikt är att de inte hörs eftersom det går eftersom lagen att barn skall höras inte är kopplade till några konsekvenser vilket innebär att inge händer då man låter bli.

söndag 16 mars 2014

Räcker inte

Då blev det kritik i ett av de ärenden jag varit med och lyft. Skickade det till riksdagen v 47 http://fostermamman.blogspot.se/2013/11/brev-v-47.html De fick grav kritik. är det någon som blir förvånad? Fagersta posten skriver om det http://fagersta-posten.se/nyheter/fagersta/1.2416413-sa-nej-men-lat-barn-bo-kvar-i-flera-ar
Familjen har haft ett barn boende hos sig även fast det inte skett en formell familjehemsplacering, något som socialnämnden vetat om. Familjen är kritisk till socialnämndens hantering av ärendet och anser att barnet som bott hos dem i flera år utsatts för onödigt lidande av nämnden då ärendet dragit ut på tiden.
Enligt handlingar som IVO tagit del av framgår det att nämnden vetat om situationen sedan 2011. IVO tycker det är anmärkningsvärt att nämnden inte närmare utrett barnets situation. En till brist hos nämnden, menar IVO, är att utredningstiden förlängts fast det inte funnits särskilda skäl till det. Dessutom framgår det inte att det har beslutats om längre utredning, enligt IVO.
Det är mycket allvarligt att trots att nämnden länge vetat om att barnet bott i en familj som man bedömt som olämplig för medgivande och familjehem, låtit barnet bo kvar anser IVO.
– Varför har man inte hämtat barnet under den här tiden? Vi kan inte vara olämpliga om de inte bryr sig om att barnet bor här, säger ”familjehemspappan”.
I yttrandet säger nämnden att barnet fått god omvårdnad hos boendefamiljen.
Socialnämndens ordförande, Teemu Sulin (V), har kontaktats av Fagersta-Posten för en intervju, men bett att få återkomma i slutet av mars när socialnämndens arbetsutskott fastställt redovisningen av de vidtagna åtgärderna.
De har brutit ett antal lagar och begått ett antal tjänstefel. Förmodligen kommer familjen själva få driva en rättsprocess men jag förstår inte att inte IVO som granskar och hittar och påpekar alla fel inte gör det. Det borde vara så att de driver det istället för att man skal göra det själv. Om någon är intresserad kan ni själva begära ut den Dnr 8.2 35888/2013 IVO Örebro.

Det är ju så att det finns lagar och det stiftas lagar men det räcker inte särkilt med tanke på att de inte MÅSTE följas eftersom det inte blir några konsekvenser om man låter bli. därför att det är så svårt som enskild person t.ex familjehem att göra något eftersom vi inte är part. Det är fler som väcker det problemet. Här på ett annat område.

http://www.expressen.se/debatt/forslaget-ar-ett-svek-mot-sveriges-barn/
Regeringens förslag för att skydda barn från tvångsäktenskap innehåller flera allvarliga brister
Regeringen presenterade nyligen ett förslag om stärkt skydd mot barn- och tvångsäktenskap i Sverige. Trots flera steg i rätt riktning når inte förslaget ända fram. Vi ser framför allt tre brister:
–det kommer även framöver att vara möjligt att erkänna äktenskap som har ingåtts i ett annat land med flickor och pojkar under 18 år som bor i Sverige
–fullmaktsäktenskap kan enligt förslaget godkännas om synnerliga skäl finns
– barn som har tvingats gifta sig i ett annat land och kommer till Sverige ska även i fortsättningen kunna anses vara gifta.
I dag är det möjligt att godkänna barnäktenskap om särskilda skäl finns. Regeringen föreslår en skärpning som innebär att synnerliga skäl ska krävas. Regeringen överlåter åt myndigheterna att skapa praxis och lämnar därmed fältet öppet för undantag även i fortsättningen. Vi ser en uppenbar risk att samhället även framöver kommer att svika unga flickor och pojkar som gifts bort mot sin vilja.
 
Ja man kan väl bara konstatera att det räcker inte på långa vägar.
 

lördag 15 mars 2014

BO borde få utreda klagomål från barn

I går var det inslag på radion om att BRIS reagerar och kritiserar http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5808937 de hävdar att barn inte fått tillräckligt med stöd, de bollas runt mellan olika myndigheter, det är alltså brist på samarbete, barnperspektivet väger inte tillräckligt tungt, Sverige lever inte upp till barnkonventionen,
Det är Kattis Ahlström som talar i inslaget och hon säger:
- Så jag är mest bekymrad över att det inte rör mer på sig åt rätt håll.
I rekommendationerna som Bris lämnat in till FN:s kommitté för barns rättigheter vill de bland annat att Barnombudsmannen ska kunna utreda klagomål från barn, att myndigheter ska bli bättre på att informera barn om sina rättigheter och att Barnkonventionen ska bli lag i Sverige. Och de riktar kritik mot att barnen inte hörs.
 
Samma saker som jag driver. ingen dum ide att barnombudsmannen skall  kunna utreda. Problemet är bara att de inte är så många. Tror de var fem på kontoret.  Men jag står helt bakom iden. Men då måste han också få mandat att göra något som t.ex kräva rättelse, kräva behandling, kräva att man rättar till det man gör eller har gjort fel.

vi är på något sätt fler och fler som driver samma saker på olika sätt. Drömmer om ett bättre samarbete. Vi behöver medlemmar Gå med du också så vi kan komma igång på allavar http://bpis.hemsida24.se/

fredag 14 mars 2014

Seminarie Familjem i framstid

Jo då kommer här en sammanfattning av seminariet. Det var Helena Bouveng (M) samt Meeri Wasberg(S) som stod som inbjudaretillsammans med FACO. Helena hade sin press sekreterare på plats som välkomnade och delade ut lappar och sa att man gärna fick höra av sig för att höra var moderaterna stod i frågorna.
Det började med en inledning och det var enda gången man hörde Meeri.

Först var det Inga Näslund från adoptionscentrum. Hon berättade att forskning i hela världen visade att adopterade barn mår mycket bättre, klarar skolan bättre m.m. än placerade barn. Det fanns bara ett undantag och det gällde tvångsadoptioner av barn som tillhörde minoritetsfolk. Det var en dansk undersökning.
Hon berättade att det bara var svenska barn under ett år som adopterades i statistiken medan det inte ens verkade finnas statistik för resten. Det fanns en rapport om adopterade familjehems placerade barn Det fanns hos socialstyrelsen och gjordes 2014.
I år har hitintills 912 barn under 1 år placerats. Hon talade om att det är få svenska barn som adopteras och man borde istället för att placera spädbarn kanske istället fundera mer på att adoptera bort dem istället. Problemet är att inge ställer frågan. Hon beskrev de olika adoptions"sorterna" Hon konstaterade också att vi har barnhem i Sverige det är bara att vi kallar dem något annat.

Malena Andersson Sekreterare i FaCO och Familjehem talade om vårdnadsöverflyttningar. Hon talade mycket om att vi inte inte längre får betalat, ersättning om vi vårdnadsöverflyttar. Likaså om vi adopterar. Det enda jag fick med mig därifrån var att hon ansåg (och jag håller med) att trots att man gör en vårdnadsöverflytt är umgängena med bios viktig.

Inger Wolf Sandahl ordf i föreningen socionomer Talade mycket om en utredning som Bo Winerljung gjort. Hon konstaterade att har ett barn börjat omplacera tenderar det att fortsätta. Hon talade om riskfaktorer sådant man skall undvika om man vill undvika omplaceringar. Det som var trygghets faktorer gjorde att barn klarade sig ifrån omplaceringar var bl.a om de placerats i tidig ålder, tydlighet med placeringsorsak, var friska psykiskt och fysiskt, (man kan ju faktiskt skapa sjuka barn tänkte jag) tät kontakt med handläggare om familjehemmet fått god info om barnet och o de sedan klarar skolan.

Annsan Palmborg FaCo Talde om att omplaceringar oftast föregås av många och långa rop på stöd och hjläp. Att man ofta får avslag på stöd eller avlastning för att det är för dyrt. Att nya handläggare ofta vill bilda en ny uppfattning istället för att läsa hur det varit. Det skapar oro och blir jobbigt för både familjehem och placerad att vända ut och in på sig så många gånger. Berätta samma sak som de borde kunna läs sig till och sedan komplettera. problemet med vi och de känslan. Att man inte vågar berätta hur det är för att man inte vill verka kritisk och riksera att förlora banren. Hon efterlyste en nationell bank av kunskap med psykologer, jurister och anat man skulle kunna vända sig till då det går fel. Både soc och vi som familjehem. Speciellt i svåra ärenden.

Min reflektion var att det handlade mest om äldre placeringar och samma saker inte gäller för små placerade barn. De blir som en i familjen. Det är inte samma orsaker till omplaceringarna.

Annelie Hed talade om problem i skolan. Att det var 2-3 gånger vanligare att placerade barn inte klarar skolan. Att studiemotivationen tappas i de ständiga flyttarna. Att dessa barn ofta har stora luckor som de inte får hjälp att fylla igen. Att det kan vara svårt nog att få upp dem att sedan få dem att gå till skolan kan vara ett världskrig. Att de kan vara i skolan en dag men direkt lyckas hitta dem som är likadana. Det blir negativa kompisar som drar med varandra på dumheter ex skolk. Att det skulle behövas ett tilläggsbelopp för placerade barn så att ingen kan skylla på ekonomi då man behöver stöd. Att det behövdes riktlinjer eftersom många har svårt att få mer tid än 15 timmar i förskolan och man kanske har fler placeringar som man "jobbar" med skall på olika besök med och har svårt att ha med fler barn.

Sist talade Rikard Tordön som var nationell samordnare för skolfam. Skolsatsning för familjehemsplacerade barn. Jag kan undra varför det inte satsas på alla barn som har svårt i skolan. Det är fler barn än placerade barn som har luckor t.ex. ensamkommande flyktingbarn men även svenska barn. Han berättade vad det gick ut på och hur de jobbade. Jag har hört det tidigare och tror fullt och fast på iden. Jag var glad då vår kommun dök upp på kartan vöer kommuner som jobbar med det. då det gäller placerade barn så vad gäller små placerade barn klarar 60 % skolan Vad gäller större barn är det bara 40%. Om de går skolfam är det 90 % som klarar skolan. Jag vet vilket inte kom fram här att kalrar ett barn skolan så minskar riskbeteende dvs risk för missbruk utanförskap, som att leva på soc för tidig graviditet och annat med 40% Det är värt det. Det betalar sig på 5 år berättade han. Det är på gång en webb utbildning.

Det var mina reflektioner.

torsdag 13 mars 2014

Upprop vecka 11

Hade tänkt lägg ut en sammanfattning av seminariet men jag hann inte så långt. Det blev ett upprops brev istället Läs så förstår ni själva varför.
 
Har inte mer än hunnit hem ifrån seminariet innan jag får ett nytt meddelande på bloggen.
Hej! Vi är en fosterfamilj i samma situation som du varit... I förrgår tog de hastigt våra två små barn som bott hos oss i fem år. Snälla, vi behöver all hjälp, tips och råd vi kan få! Ring oss

Jag ringer. Jag möter en familj i chock. I samma bubbla jag befann mig för fyra år sedan. Har inget hänt? Nej inte på det här området.
De berättar om du de haft två barn en pojke som kom då han var 5 och en flika som var 2. Nu har de bott hos dem i fem år. Man har till och från talat om vårdnadsöverflytt men de har inte vågat eftersom de inte vetat vad det skulle innebära då stödet skulle försvinna. Föräldrarna är skilda och har skaffat var sin ny partner och nya barn. Pappan är sällan i Sverige men de har bra kontakt med mamman. Barnen har ju bott så länge att de ser familjen som sin och trivs och utvecklas som de skall. Det går bra i skolan och de har fritidsintressen. Familjen har egna barn som de ser sina syskon. De känner inte till något annat.

För knappt 2 år sedan kommer den in en ny handläggare. De byter och det strular och det blir inget umgänge på något håll under ca 1 1/2 år. Plötsligt får de höra att man skall göra en hemtagningsutredning. De blir oroliga och undrar varför Jo man skall bara dokumentera att det inte går att flytta hem dem till pappan får de veta. De lugnar sig. Men umgänge ökas med pappan till 2 gånger i veckan. Han bor rätt många mil bort så varje umgänge innebär en ledig dag från skolan. Jo man måste ju se hur det går idet är ju det som skall utredas.
Det var i höstas.
Det är snart jul och barnen har massor av jul evenemang som de missar men det tar man ingen hänsyn till. Det tar hela dagen fram och tillbaka med umgänget.
Barnen mår allt sämre. De vill inte åka, de vägrar att åka. Familjehemmet ringer och frågar vad de skall göra. Jo de skall tvinga dem. Men hur då? Jo de får väl hota dem blir svaret. Med vad då? Vad händer om de inte åker. Jo vi får väl flytta dem till en annan familj. Så vi skall hota dem med att de annars kommer att flyttas. Ja om det behövs. De känner sig som förrädare.

De ringer Bris som säger att nej barn skall höras de får inte tvinga dem.
Vid ett umgänge strax innan jul då fosterpappan kör och handlägger är med vägrar barnen att gå ur bilen. De klamrar sig fast och vägrar kliva ur. De är 7 och 10 och skall höras. De kan göra sig väl förstådda och vägrar.

Fosterpappan går ur för att inte få skulden. Han säger det här får ni lösa själva. Bio pappan exploderar och hela umgänget får avbrytas. Nu trodde man att umgänge skulle avbrytas nu borde de väl sett att det inte går, men nej. De skall fortsätta.
Men ingen hör av sig. Januari går likaså februari. Fostermamman ringer igen frågar efter om det inte skall vara några och får veta att dem kan hon ordna själv. Hon ringer då upp bio mamman och frågar om de kan träffas med hennes nya barn.

Jo då, de bestämmer tid och plats. Dagen efter blir hon uppringd av soc. Hur kan hon göra så? gå bakom ryggen på dem. Ordna utan att fråga. Nu har hon allt gjort något fel. Men ni sa ju att jag skulle svarar hon. Nej då så gör man inte.

Familjehemmet får veta att utredningen är klar och kallas på ett möte. De blir uppringda och man frågar om de kommer men har inte ens fått någon tid. De får den och lovar att komma. De åker dit och möts av frågan vart barnen är.
I skolan såklart. De beordras att hämta dem. De åker tillbaka och får leta reda på dem. Tala med rektorn och lärare och säger att de förmodligen snart är tillbaka. Tillbaka igen förs barnen in i ett rum och fosterföräldrarna i ett annat. De får nu veta att de gjort en massa fel. Saker som inte är förankrade, saker som är misstolkade som det finns en naturlig förklaring på men som det verkar som handläggarna vägrar se. T.ex att de nekar pojken att spela fotboll men det är ju för att han inte klarar lagsporter tänker fostermamman samtidigt som hon tänker på allt annat han gör. flickan har mardrömmar. Ja vad beror det på undrar hon för sig själv. hon brukar komma och lägga sig emellan dem då hon drömmer.
Sedan kommer det; vi anser inte att ni kan tillgodose barnens behov. De undrar i vad då, allt fungerar ju så bra. De trivs i skolan, De är duktiga och gör bra ifrån sig. Är omtyckta. Allt fungerar som det skall . Varför och vad innebär det? Jo Man har beslutat att barnen skall omplaceras. När då frågar de. NU De lämnar över ett beslut på att barnen skall omplaceras med omedelbar verkan. Ni får åka hem och hämta deras grejer.
Vem skall berätta för barnen då? Det gör vi nu. De får sitta kvar och vänta, chockade, bedövade, oförmögna att ta in vad de just fått höra. Skall barnen inte med hem. Vad har de gjort för fel? Plötsligt kommer barnen inspringande. De gråter, klamrar sig fast. Pojken skriker och säger att han inte får bo hos dem för att han inte klarar av att spela fotboll. Flickan är hysterisk skriker och gråter och gör ljud de aldrig tidigare hört. De vet inte vad de skall göra. De båda barnen skriker på handläggarna att de skall döda dem. Fosterfamiljen försöker lugna dem. De säger att vi åker hem och packar och pratar och tar adjö. De reser sig men får veta att de går minsann ingenstans med barnen. Syskonen skall inte få ta adjö ens. Pojken rusar ut genom dörren Skrikande gråtande. Flickan efter. Handläggarna försöker stoppa dem klarar inte av det. Beordrar familjehemmet att hämta tillbaka dem. Ni kan väl visa att ni är mogna får de hör. Fostermamman vänder sig om och säger att det får ni allt klara själva. De sätter sig i bilen och allt brister.
Då de åker därifrån möter de polisen. De hämtar barnens grejer. Syskonen vill med för att säga adjö men de får inte träffa dem. Barnen hemma rasar in i samma chock. De har inte hört ett ljud sedan dess. Det var i tisdags.
När skall ni sätta stop för denna misshandel?
Ännu en familj som inte gett upp. Som inte sagt upp, inte ville bli av med barnen. Ännu ett par barn som inte ville flytta, som förlorade allt de ser som sitt. Som inte var förvarnade, som inte blev lyssnade på. Vad hjälper det att lagen säger att barn skall höras om ingen lyssnar?

Vad är det för handläggare? Har de ingen utbildning? Nej just det de behöver ju inte vara där.. på utbildningen. Och det ingår ju inga delar runt barn. Det är ju de själva som bedömer, utreder beslutar och verkställer. Ingen annan som lägger sig i. Ingen utifrån som får lägga sig i.
De kommer att anmäla till IVO men vad hjälper det? De lär inte se dem igen om ingen gör något. Är någon som har kontakter eller har parti kamrater i Botkyrkan kan ni väl ringa och i alla fall ställa lite frågor hur man hanterar det hela.

Jag orkar inte ens skriva mer. Tror ni fatta men vad gör ni? Konstatera och prata om det går ju men vad gör ni?

Eva fostermamman I Mark ärendet