Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

onsdag 31 december 2014

Vägrade fota underbart

Underbar artikel om passfotografen som vägrar att fota barn som skall utvisas.
http://www.expressen.se/nyheter/vagrade-fotografera-barn-som-ska-utvisas/
Fotografen Martin skulle ta utvisningshotade Marias, 2, passbilder.
Men han vägrade.
– Jag kan inte medverka till att den här lilla flickstackaren ska bli utvisad. Har nu Migrationsverket bestämt sig för det får de ta bilderna själva, för jag ställer inte upp på det, säger Martin

I våras kom beskedet att hon och hennes biologiska familj, två föräldrar och en äldre bror, ska utvisas till Armenien. Det trots att pappan i sin ansökan om uppehållstillstånd berättat hur han har torterats av säkerhetstjänsten i hemlandet och att mamman och sonen både misshandlats och vapenhotats.
I går skulle Lisa Marklund, Marias fostermamma, ordna passbilder till fosterdottern, så att hon ska kunna utvisas. Men fotografen i fotobutiken i Piteå vägrade.
– Jag att de inte ville göra det egentligen, sen kände jag igen dem från tidningen. Jag insåg hur fel det kändes, alltihop. Så jag sa det till dem, "jag vill inte göra det här", säger fotografen Martin som inte vill synas med sitt efternamn.
– Har nu Migrationsverket bestämt sig för det får de ta bilderna själva, för jag ställer inte upp på det, fortsätter han.

"Jag står fast"

Det blev alltså inga bilder. Så fort Maria och Lisa lämnat butiken ringde Martin till sin chef och berättade vad som hade hänt.
– Han sa att "det där är ditt beslut. Ingen kan tvinga dig att göra något du inte vill", säger Martin som absolut inte ångrar sig.

Den enda andra fotobutiken i Piteå hade stängt, så det blev inga bilder alls. I stället skickade Lisa och Jens Marklund ett meddelande till Migrationsverket och sa vad som hade hänt.
– Vi ska försöka igen och höra av oss i slutet av nästa vecka om det inte blir några bilder. De vill fortfarande ha in passbilderna, men det är klart, sådant här skjuter på saker och ting. Tid är alltid bra om man vill att positiva saker ska hända, säger Lisa Marklund.
 
Det är inte så länge sedan som folk i planet som skulle ta med ett par som skulle utvisas inte kunde lyfta eftersom alla i planet ställde sig upp och vägrade att sätta sig igen innan de hade plockats av planet. Civil olydnad kallas det och jag ÄLSKAR det.

Skyddar sina barn= riskerar fängelse

En mamma som försöker skydda sina barn riskerar nu fängelse i Spanien
http://www.ostrasmaland.se/kalmar/mamman-skyddade-barnen-riskerar-fangelse-i-spanien/
Två barn föds. Pappan avstår vårdnaden. De går isär efter flera år och mamman som är svensk flyttar med banren hem till Sverige. Då börjar pappan bråka. Vill ha ner barnen. Han överklagar och överklagar. Förlorar och förlorar för att sedan plötsligt efter två år vinna och banren skall ner till honom.
Det sker under kuppartade former. Polisen smyger på dem. Får tag i dem särar på mor och barn och överlämnar dem till pappan som tar med dem till Spanien.

Det kryper sedan mer och mer fram att barnen far illa. Pojken är 6 år talar inte spanska. De går inte i skolan. De bor inte med pappan utan med farmor.
Den 5 oktober i år hämtar Hanna Tingsgård hem barnen från Spanien. Hon ställer sig utanför huset där barnen bor och får kontakt med dottern som hämtar lillebror. Man springer hals över huvud över en grannfastighet till en väntande bil där morfar Dag tar familjen till närmsta flygplats och vidare till Sverige.
Den 9 december utfärdar spansk domstol en arresteringsorder på mamman. Man kräver att polis ska hämta de båda barnen som ska föras till spanska konsulatet i väntan på att lämnas över till pappan.

Hanna Tingsgård anhålls av polisen i Kalmar och får tillbringa två och ett halvt dygn i arresten. Enligt ett beslut i Kalmar tingsrätt den 11 december släpps hon på fri fot sedan den spanska domstolens häktningsbegäran ogiltigförklarats av domstolen.
Men frågan om överlämnande till spanska myndigheter, där mamman riskerar upp till fem års fängelse avgörs först tisdagen den 30 december. Beslutet kan bli att mamman återigen skiljs från sina barn.
Inför beslutet har barnen skrivit till tingsrätten om att de vill vara hos mamma och inte vill träffa pappan.

i dagsläget handlar det om hur det svenska rättssystemet är på väg att kapitulera. Barnen, som farit mycket illa under dessa år riskerar att i praktiken bli föräldralösa, helt i onödan.

Ja vart är barnperspektivet frågar jag igen? Och hur kan man ena stunden inte vill ta ansvar för att sedan ändra sig då det sker på någon annans bekostnad? Det är väl en sak att vilja finnas kvar men att tvinga dem att lämna land , kamrater, skola och sedan inte ens ge dem detsamma på nästa plats... inget ens finnas där själv utan överlåta dem till sin mamma

Skyddsnätet måste hålla

Hittade en ledare
http://www.expressen.se/ledare/ledare-skyddsnatet-maste-halla/
Brister av det här slaget finns på många håll i landet. Barn far illa allt för länge, alltför ofta, utan att samhället griper in.
För att socialtjänsten ska kunna göra ett bra jobb måste lagarna vara vettiga. Rutinerna måste vara ändamålsenliga - och åtföljas. Och personalen måste vara kompetent.
Men socialtjänsten är en krisbransch. Erfarna socialsekreterare flyr fältet. I synnerhet flyr de områden som rör barn och ungdom och försörjningsstöd. Många gånger ersätts de av nyutexaminerade socionomer. Som i sin tur blir kortvariga.
En ond cirkel uppstår: stor personalomsättning leder till misstag och ineffektivitet. Ineffektiviteten leder till stress, eftersom man inte känner att man gör ett bra jobb. Det ökar personalomsättningen. I många kommuner tvingas man anlita bemanningspersonal, vilket blir både ryckigt och dyrt.
Ofta är budgeten för snålt tilltagen, givet behoven.

På bloggen "Nu bryter vi tystnaden", där desperata socialsekreterare berättar om sin tillvaro, skriver en: "Lagstiftning, professionalitet, etik och moral får stryka på foten för ekonomiska intressen. Det är allvarligt och många tiger, säger upp sig eller beter sig som om att detta är fullkomligt normalt."

Politiker, både på riksplanet och ute i kommunerna, måste ge socialtjänsten drägliga förutsättningar. Personaltätheten får inte vara för snålt tilltagen. Lönen måste vara bra. Mentorsystem skulle kunna förhindra att nyutexaminerade lämnar yrket i förtvivlan.
 
Socialtjänsten är samhällets sista skyddsnät för människor, inte minst barn, som far illa. Det får inte trasas sönder. Det måste hålla.
 
Ja man kan väl inte annat än hålla med. De finns de som tror att jag är emot handläggare men så är det inte. Jag strider lika hårt för att få drägliga arbetsförhållanden för dem. Annars kan vi inte heller förvänta oss att de skall göra ett bra jobb. Först då kan vi arbeta bort de som inte borde finnas där, de som inte gör ett bra jobb även om de skulle få möjligheterna.
Jag jobbar som familjehem och jobbar för att vi skall få det bättre men jag vill ändå ha bort de som inte gör ett bra jobb, annars drar det ner oss som gör det.
 

tisdag 30 december 2014

Även Falun

De svagaste drabbas
http://www.dt.se/dalarna/falun/de-svagaste-drabbas-1
Brist på socialsekreterare är ett rikstäckande problem. P1 programmet Kalibers granskning visar att hälften av de 222 kommuner som undersökts saknar full bemanning på sina avdelningar för barn och unga. Falu kommun är en av dem.
Det huvudsakliga problemet är enligt Johan Gnospelius, chef för barn- och familjesektionen, inte att rekrytera socialsekreterare utan att få personalen att stanna. Problemet med stor ruljans drabbar särskilt de grupper som arbetar med barn och familjer.
– Vår personal ansvarar för barn och ungas välmående under enormt stor arbetsbörda. För socialsekreterare med mindre erfarenhet kan det bli övermäktigt. Något måste göras för att stödja personalen, säger han.
På kommunens barn- och familjesektion är sju av 59 tjänster vakanta. Kalibers granskning visade att det i 16 kommuner saknades mellan 20 och 30 procent av personalstyrkan och i 13 kommuner saknades ännu fler.

En åtgärd som påbörjats är att tillsammans med Borlänge kommun skapa ett traineeprogram där nya socialsekreterare får en bättre introduktion och stöd i arbetet.
Socialnämndens ordförande Christina Knutsson (s) menar att den här typen av projekt på förvaltningen ska lösa personalbristen.
 

Allas ansvar= ingens ansvar

Hittade en artikel på Sydsvenska Dagbladets bränpunkt. http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/allas-ansvar-for-barn-blev-ingens-ansvar_4207495.svd Den handlar om att när det blir allas ansvar så är det lätt att ingen tar ansvar. Visst är det så om någon skall göra så är det ingen som känner sig som någon och ingen vill gröa mer än någon annan om inte någon annan heller behöver...

Vi uppmanas i lag att anmäla när barn misstänks fara illa – ändå får många barn aldrig hjälp. Vi har bra skyddslagar, men när de inte följs finns inga effektiva sanktioner. Det skriver Monica Dahlström-Lannes, före detta vålds- och sexualbrottutredare hos polisen.

I år fyller FN:s barnkonvention 25 år och konventionen om barnets rättigheter föreslås bli lag. Men hur har lagstiftarna tänkt? Redan nu har vi bra barnskyddslagar, men när de inte följs så händer ingenting. Allas ansvar blev ingens ansvar.
När inte ens IVO, BO eller JO kan ingripa så finns ingen hjälp vid myndigheters övergrepp på barn.
Sedan beskrivs ett ärende
Trots att fem myndigheter (JO, kammarrätten, förvaltningsrätten, länsstyrelsen och Socialstyrelsen, numera IVO, Inspektionen för vård och omsorg) kritiserat socialförvaltningen 16 gånger så ändras inga beslut och nya misstag begås.
”Lite fel kan det ju bli”, ansåg ordförande i socialnämnden som är polisanmäld för grovt tjänstefel. I stället för att rätta felen byts handläggarna ut, hittills 26 stycken, alla med samma inställning. Och trots pågående polisutredning tilläts den politiskt tillsatte ordföranden att ta beslut i samma fall.
Sedan beskrivs bevis och vittnesmål i rätten Sedan beskriver hon felen Samma som jag lyft gång på gång
IVO som redan tidigare kritiserat socialförvaltningen kan inte ingripa. Vitesföreläggande har ingen effekt. Ärendet kan inte heller flyttas till annan kommun. De erbjuder sig att göra en orosanmälan till samma socialtjänst som redan är kritiserad 16 gånger. Moment 22.
Barnombudsmannen kan inte ingripa i enskilda fall, men kan också göra orosanmälan. BO hänvisar till IVO och JO som ju redan har framfört kritik. Moment 22.
Socialförvaltningen hänvisar till bristande resurser, när det handlar om brist på kunskap. Och vad har 16 granskande utredningar kostat?
Forskning finns och många barn, nu vuxna, kan berätta om hur de blivit bemötta.
Massmedierna vill inte heller synliggöra dessa barn. Trots att våld, hot och sexuella övergrepp är orsaken till vårdnadstvisten framställs den som ett bråk mellan två vuxna. Vem kan samarbeta när en av parterna är våldsbenägen och den andre skräckslagen? Barnen glöms bort.
Vi har bra skyddslagar, men när de inte följs finns inga effektiva sanktioner. Hur många barn som drabbats av myndighetsfel behöver kartläggas.
Barnombudsmannen måste få mandat att ingripa i enskilda fall eller en Barnskyddsmyndighet inrättas, liksom barndomstolar med kunskap om barn och trauma. Också IVO bör få starkare verktyg att agera.
Främst behövs en attitydförändring med fokus på barnen. När det inte räcker med kritik 16 gånger så är allt ett spel för gallerierna.
Unicef Sveriges förslag om upprättelse och klagorätt för barn är ett viktigt steg (SvD 14/12). Men det måste också finnas möjlighet till akuta ingripanden. Att förlora hela sin barndom i väntan på hjälp är oacceptabelt.
Ord måste bli handling nu!
Underbart skrivet tydligare kan det väl inte göras. Samma sak som jag sagt i snart fem år.

Fler som får kritik

Känns snart som om alla kommuner granskas. Nu är det Jönköping och Vaggeryd
http://www.jonkopingsposten.se/artikel/35097/kritik-mot-familjehemsplacering
Inspektionen för vård och omsorg, IVO, har utrett ett klagomål mot socialtjänsten i Jönköping. Enligt klagomålet har verksamheten brustit i sin handläggning av ett barns familjehemsplacering.

Klagomålet handlade bland annat om hur nämnden tagit hand om klagomål som föräldern kommit in med, hanterat missförhållande under frivillig placering samt planerat umgänge under placering.

Klaganden hade också uttryckt önskemål om att få byta handläggare och upplevde att beslut tagits från en ofullständig utredning samt att den inte har meddelats på ett korrekt sätt.

Nämnden beskriver att klagomålen från föräldern har bemötts, men att nämnden och den klagande har varit av olika uppfattningar. IVO kom fram till att vårdgivaren har vidtagit nödvändiga åtgärder och avslutar därmed ärendet

Vaggeryd också http://www.jonkopingsposten.se/artikel/35096/klagomal-om-valdsutsatt-barn
Inspektionen för vård och omsorg, IVO, har utrett ett klagomål mot socialtjänsten i Vaggeryd. Enligt klagomålet har verksamheten brustit i handläggningen av ett våldsutsatt barn.
I utredningen framkom information som tyder på att barnet får sina basala behov tillgodosedda i form av kost, sömn och hygien och att det beskrivs som trygg lugn och nöjd, vilket överensstämmer med de observationer som gjorts av handläggare. Man har även närvarat vid konflikter mellan föräldrarna, men inget tyder på att detta påverkat negativt. Inte heller BVC säger att de iakttagit någon förändring eller uppfattat någon oro för utveckling eller hälsa.
IVO kommer fram till att vårdgivaren har vidtagit nödvändiga åtgärder och avslutar ärendet.
 
Men det händer inget. Alla ärenden avslutas Det leder sällan till mer än kritik.

Miste fem barn

Hur överlever man psykiskt?  http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20003271.ab
Den 7 januari 1999.
Peter och Carina väntade sitt femte barn. Tillsammans med hela familjen var de på jullovsresa.

Resan gick bra - men plötsligt i en svag kurva vid Huggnora utanför Smedjebacken mötte de en personbil som fått sladd. Den kom kanande i hög fart med bredsidan mot dem.
Smällen blir fruktansvärd och Peter tuppar av. Han vaknar av att det brinner för fullt vid instrumentpanelen och vid kåpan mellan de två framsätena. Bredvid honom sitter yngsta dottern, Emma, 15 månader, i sin barnstol.

Den andra bilens bensintank hade gått sönder och bensinen hade slungats in i motorrummet på familjens bil. Lågorna blev allt större och den giftiga röken tjockare. Men det gick inte att få upp dörrarna.
– Jag sträcker mig över och försöker knuffa upp dörren på hennes sida, och hon sträcker sig efter mig och vill komma loss... men det går inte...
– Samtidigt håller jag på att gå ner för räkning själv. I ren panik vänder jag mig om och stirrar in i Henriks ögon, han sitter ju och tittar på mig. Jag sa: Ta dig ut bakåt bara!

Peter var nu nära att svimma av. Han krossar sin sidoruta genom att dunka huvudet rakt igenom. Han faller sedan ut i en kullerbytta.
– I och med att jag kommer ut kvicknar jag till och kan ta mig runt. Bilen står med 45 grader mot vägräcket. Det gör att jag bara får upp ena dörren, Carinas dörr, och då trillar hon ut med överkroppen.
– Jag hade midjebälte på mig, inflikar Carina.

Han drar i Carina och till slut lossnar hon. Bältet hade brunnit av.
– Jag får ut henne och släpar bort henne kanske 50 meter bort. Och så vänder jag och ska springa tillbaka. Då blir det en syreexplosion, då smäller det.

Peter är så illa däran att han faller ihop. Några förbipasserande trafikanter har stannat och gör berömdvärda insatser. När Carina vaknar till ligger hon i en kvinnas knä.
I deras bil hade farmor omkommit liksom alla fyra barnen: Emma, 1, Jenny 6, Joakim, 8, och Henrik, 9.
I den andra bilen hade föraren och två barn, 6 respektive 9 år, omkommit.
Peter och Carina var svårt brännskadade. Carinas ena höft var ur led, ett lårben och bäckenet var krossat. Hon var gravid i 25:e veckan. Barnet gick inte att rädda.
Peter och Carina blev kvar på sjukhus i fyra månader. Under den tiden fick de också ordna begravningen. I kyrkan, full till sista plats, stod sex kistor.

– Första gången var vi hemma bara en timme, sedan åkte vi tillbaka till sjukhuset. Sedan gick det någon vecka och så var vi hemma en dag. Nästa gång var vi hemma fredag-lördag.
Carinas bror hämtade en container.
– Vi rensade och slängde. Det mesta av möbler och sådant åkte ut. Men barnens alla leksaker sparade vi.

Hur klarar man att bli människa igen?
– Många försöker gräva ner sin sorg i någon sorts bubbla och sedan törs de inte ta fram den. Men vi måste bli riktigt ledsna - så att det gör ont!
– Så var det första året, säger Carina, vi grinade hur mycket som helst.
– Ja, säger Peter, vissa dagar satt vi i varandras famn och bara grinade.
– Och det sa kuratorn, prata med vänner och bekanta, berätta och bli ledsna, det ska verkligen ut. Bryt ihop och gå vidare!

Tack vare att de hade varandra, säger de, gick det att komma vidare. Och tack var de nya barnen.
Det var en självklarhet att försöka få nya barn. En av de stora ljuspunkterna i det nya livet, livet efter olyckan, kom när Carina blev gravid igen.
Nästan exakt på dagen ett år efter kraschen såg dottern Emelie dagens ljus. Hon fyller 15 nu i januari.
Ytterligare ett år senare kom Wilma. Och sedan Evelina, 10.
 
Ändå utan att förringa vad de varit med om, deras sorg så tror jag att det är lättare då barnen dött. Man har liksom inget val än att lägga sig ner och ge upp om livet eller gå vidare ändå med sorgen. I våra, alla vi som förlorat placeringar så sörjer vi men våra är inte döda. De finns men vi har uteslutits ur deras liv. De finns men vi får inte vara delaktiga. De lever men vi får inte vara med och dela glädje och sorg eller framsteg.  Vi får inte trösta då de är ledsna och inte glädjas då de lyckas. Vi får inte se på hur de utvecklas. Det innebär ytterligare en sorg i sig som inte går att förklara för de som inte varit med om det.

Fler som brister i utredningar

Att socialtjänstens utredningar ofta har brister är snart ingen nyhet längre.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=87&artikel=6055899
Sex av länets kommuner ingår i undersökningen. Och på grund av bristerna riskerar barn och föräldrar hamnar i kläm. I Flens kommun blev två barn omhändertagna, vilket sedan underkändes i förvaltningsrätten.
– Det är ett trauma som man går igenom, man är totalt maktlös. Det är hemskt att de tar ens barn, berättar Karin som vi kallar henne, och som är mamma till de två barnen.
Karin och hennes juridiska ombud upplever båda att utredningen om ett omhändertagande av Karins två barn gjordes utan ordentliga observationer och byggde på lösa antaganden. De saknade beskrivningar på varför socialtjänsten gjort vissa antaganden om mamman. Senare underkändes omhändertagandet av Förvaltningsrätten.
 
Som sagt inget nytt Frågan är bara när man skall göra något åt det. Mer tid så att de hinner med att dokumentera, mallar för hur man skall göra utredningar så att tyckande tänkande och personliga åsikter försvinner.
Som jag skrev i mitt upprop v 51 handläggare borde man kolla i samtal med psykolog under utbildning men även inför anställning hur det ser ut med deras relationer som t.ex kontakt med partner, föräldrar, samt barn. Om de har destruktiva relationer hur skall de då kunna vara objektiva? De kan ha massor av sammanbrott utan att någon kollar.
De bedömer hur vi städar men kan ha fått stryk om de inte städade, De kanske har delad vårdnad eller är så osams med släkt att kontakt inte ens finns. Det kanske är de som orsakar sammanbrott på det personliga planet hur skall de då kunna medla eller samarbeta i jobbet? Om de själva ligger i t.ex en vårdnadstvist hur skall de kunna vara objektiva då de lägger en umgänges plan. Alla deras värderingar som skilsmässobarn eller missbrukar hem. som sviken eller orättvist behandlad lägger de ju i sina bedömningar. 
Det är väl inte mer än rimligt eller?

måndag 29 december 2014

Nya lärarstudenter lämplighetstestas

Riksdagen vill utreda om man kan höja statusen inom lärar kåren genom tex att införa lämplighetstester.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/lamplighetsprov-for-blivande-larare/
Personer som inte har fallenhet för läraryrket ska sållas bort i särskilda prov till lärarutbildningarna. Regeringens besked om att utreda ett sådant lämplighetstest välkomnas brett.

En debatt artikel efterfrågade det för några dagar sedan lämplighetstester för lärare http://www.svt.se/opinion/article2547478.svt
Poliser, spårvagnsförare och väktare. Det är några yrken vars utbildning kräver att de sökande, utöver grundläggande högskolebehörighet, genomgår lämplighetstest.
Syftet är att säkerställa att de sökande är lämpade för yrkesutövningen som väntar efter examen. Söktrycket på landets lärarutbildningar har gått ner drastiskt de senaste decennierna och vid vissa lärosäten råder det inte ens konkurrens om platserna i dagsläget.
Vi riskerar att ta in studenter som inte är lämpade för uppdraget. Lämplighetstest bör därför även införas för lärarutbildningen. 
Studenter som är tydligt olämpliga för att bli lärare bör stoppas redan i dörren. Det är hög tid att återinföra lämplighetstest för lärarutbildningen.

Under en lång tid i Sverige genomgick studenter kunskapsprov för att antas till lärarutbildningen. 1946 års skolkommission ämnade att bedriva en
utveckling av kraven till att omfatta lämplighetsprov.


Studenter prövades på flera sätt - dels fick läraraspiranten genomföra muntliga framställningar, men även vad som kallades för sysselsättning med barn.


Och som ett brev på posten kommer de som test på en skola nämligen i Jönköping http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=91&artikel=6055988
De som planerar att börja plugga till förskollärare eller lärare vid Linnéuniversitetet eller Högskolan i Jönköping nästa år kan räkna med att bli prövade dubbelt. Först på vanligt sätt, med betyg eller resultat från högskoleprov. De som antas kommer sedan att ingå i en försöksgrupp där lämpligheten för studierna och yrket testas.
Men ingen blir diskvalificerad, för det är en försöksomgång. Lärosätena vill först och främst se hur testerna fungerar, innan dessa prövas skarpt 2016.

Tanken med antagningsproven är att sålla bort dem som saknar motivation eller förmågor för att bli en bra lärare. Dåligt rustade studenter är ett problem på lärarutbildningarna, enligt Per Gerrevall, professor i pedagogik vid Linnéuniversitetet.

 
Varför är det ingen som driver att det skall införas för de som skall bli socionomer?


BRY revolutionen

Var med och stödj BRY revolutionen för barns rättigheter Skriv på sprid   http://namninsamling.se/index.php?Namn=Namn&sida=2&nid=9539&fnvisa=namn
Vi som undertecknat denna namninsamling kräver att:

• Socialtjänsten reformeras! Socialsekreterare som arbetar med barnavårdsärenden ska ha specialistutbildning och lång yrkeserfarenhet så att de vet hur man avslöjar barnmisshandel och sexuella övergrepp.
• Alla som arbetar med barn skall ha kunskap om hur de kan upptäcka, hjälpa och skydda ett utsatt barn!
• Förbättra samverkan mellan socialtjänst, polis och skola så att inget utsatt barn kan gå obemärkt förbi!
• Ge Barnombudsmannen befogenhet att agera i enskilda ärenden eller tillsätt en ”reklamationsnämnd” som kan hjälpa barnen med konkreta råd och handfast stöd.
• Inrätta en särskild barndomstol med specialutbildade åklagare och domare! Handläggningen skall ske skyndsamt!
• Skärp straffen för förövarna! Straffen måste stå i relation till de skador som misshandel och övergrepp förorsakar.

Vi kräver att Sverige följer FN:s Barnkonvention!

Barns rättsskydd måste prioriteras på den politiska agendan och förändringarna måste genomföras snarast! Barnen kan inte vänta längre!

Behöver jag säga att BRY är en av våra samarbetspartners, vi kämpar ju för samma sak.

Vår verklighet v 52


Har ett ärende där en fostermamma hör av sig. De har en flicka som bott hos dem i 1 år och 8 månader. Sedan har de ett barn till. Men det är den första flickan det handlar om. Hon är 8 år och de får plötsligt veta att flickan skall omplaceras.
Skälet skulle vara att de bor för avsides.

Flickan har bott där nästan två år så det kan ju knappast vara en nyhet. DE kan heller inte ha gjort fel i socialtjänstens ögon för den andra placeringen får bo kvar. Att flickan går i skolan och nu tvingas lämna kamrater och allt annat tas ingen hänsyn till. Hon flyttas på tre dagar från att de fått veta.

De har begärt att få en förklaring till varför men har inte fått någon annan än att de skulle bo för isolerat, på landet.

Jag förstår inte hur man kan hantera barn så här.

Jag förstår inte hur man kan behandla familjehem heller på det här viset när hela Sverige skriker efter familjehem.

Vad gör du och ditt parti åt krisen inom Socialtjänsten i Sverige? En hel del av problemen skapar man själv anser jag. Vill väldigt gärna ha ett svar.

Mvh Eva Hallgren ordförande i BPIS (Barnperspektivet i Sverige)

Vår verklighet v 51

Fick ett meddelande på facebook. En fostermamma ville att jag skulle höra av mig. Hon berättade att hon hade en flicka på 4 år placerad. Flickan togs direkt på förlossningsbordet. Hon var så skadad (tror mamman missbrukade) att hon fick stanna på BB i fyra månader. Sedan hamnade hon i ett jourhem. Min passus om flickan var på BB så länge borde de förstått att hon skulle komma att placeras och borde kunnat jobba för ett familjehem som kunde börjat besöka henne där för att sedan ta över då hon var frisk nog. I vilket fall I jourhemmet bor hon tre månader så hon har bott i nuvarande hem sedan hon var 7 månader och hon är idag 4 år.
De har haft flera handläggare även om det bara handlar om 4 år.

Flickan har flera syskon alla placerade. Hon har flera diagnoser och skador. Flera som krävt operationer. Han har haft umgängen till och från 45 min i taget med övervakning. Efteråt har hon reagerat kraftigt Vägrar att lämna fostermamman, är som ett klister på henne och kräks så länge och mycket så hon har tappat vikt. Nu skulle hon opereras och läkaren slog larm och sa att de fick ställa in umgängena så att hon gick upp i vikt annars kunde de inte operera. Så skedde. Men samtidigt kommer en ny handläggare. Hon menar att så kan man inte göra. Umgängena måste igång igen annars får man väl omplacera flickan till någon som klarar av att få henne att behålla vikten ändå. Fostermamman ringde läkaren som ringde handläggaren och sedan har det varit lugnt men hon är orolig.

Hur kan det komma sig att en handläggare kan får efter att ta över ett ärende ändra hela planering som har funnits under kanske flera år? Hur kan en handläggare få/ha rätt att göra en helt annan bedömning och ändra på all planering som finns? Hur kan en handläggare ha rätt att göra en så ny bedömning att barn tvingas flytta ifrån allt de ser som sitt?
De kan alltså misskreditera sina kollegors arbete. Hur kan de tillåtas ha en annan syn hur kan deras syn vara det som styr när det resulterar i att barn omplaceras ifrån det de ser som sitt hem?
Ang handläggare borde man kolla i samtal med psykolog under utbildning men även inför anställning hur det ser ut med deras relationer som t.ex kontakt med partner, föräldrar, samt barn. Om de har destruktiva relationer hur skall de då kunna vara objektiva? De kan ha massor av sammanbrott utan att någon kollar.
De bedömer hur vi städar men kan ha fått stryk om de inte städade, De kanske har delad vårdnad eller är så osams med släkt att kontakt inte ens finns. Det kanske är de som orsakar sammanbrott på det personliga planet hur skall de då kunna medla eller samarbeta i jobbet? Om de själva ligger i t.ex en vårdnadstvist hur skall de kunna vara objektiva då de lägger en umgängens plan. Alla deras värderingar som skilsmässobarn eller missbrukar hem. som sviken eller orättvist behandlad lägger de ju i sina bedömningar.
Hur er du på det? Vad gör du och ditt parti åt det? Vill gärna ha ett svar. MVH Eva Hallgren ordförande i BPIS (Barnperspektivet i Sverige)

Inga barn är lika

Svensk politik bryter mot FN´s barnkonvention
http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.2583235-svensk-familjepolitik-ar-inte-till-for-barnen
Känner en som föreläser om hur barn konventionen och svensk lagstiftning krockar. Anser ändå att den behöver bli lag men det måste tydliggöras vilken lag som då väger tyngst.
Sveriges familjepolitik bryter sedan 24 år både systematiskt och grovt mot FN:s barnkonvention. När regeringen nu vill införa barnkonventionen i svensk lag, innebär det att familjepolitiken även kommer att bryta mot lagen.

Enligt regeringen ska barnkonventionen genomsyra alla delar av regeringens politik och prägla alla samhällsområden som berör barn. Men familjepolitiken ingår inte i de politikområden där regeringen planerar insatser för att barnkonventionen ska kunna införlivas i svensk lag. Det är att segla under falsk FN-flagg då svensk familjepolitik sedan 24 år bryter mot både själva ramverket och ett tiotal artiklar i barnkonventionen.
Överträdelserna kan betecknas som både systematiska och grova. Systematiska därför att de pågått sedan Sverige ratificerade konventionen 1990, vilket innebär en förpliktelse att följa den oavsett om den införts i svensk lag.

svensk familjepolitik är inte ämnad för barnen. Deras behov har aldrig varit i centrum för systemets utformning; de har överhuvudtaget inte varit med på ritbordet när de sociala ingenjörerna satte ihop det. I stället har det handlat om behovet av arbetskraft och jämställdhet, men det bör tillgodoses på andra vägar än på barnens bekostnad.
Trots att det i dag råder ett överskott av arbetskraft och vägen till jämställdhet via familjepolitiken orsakat fördubblad sjukskrivning bland småbarnsmammor jämfört med pappor, framhärdar regeringen med dessa argument. Inte ens den ökande psykiska ohälsan bland unga samt forskning som visar på ett samband med barns brist på tid med deras föräldrar, beveker dem att inta ett barnperspektiv. Nu senast belagt i en nordisk avhandling från Sahlgrenska akademin: stressade föräldrar ger psykiskt sjuka barn – och Sverige är värst i Norden.
 
Sedan ett antal artiklar där skribenten talar om vilka berister hon ser.
Artikel 3. Barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla beslut som rör barn.
Familjepolitiken tillgodoser inte det gemensamma behovet hos alla barn av en obruten anknytning tills de är minst tre år för att minska riskerna för psykisk ohälsa i högre åldrar. Den ger inte heller utrymme för många barns individuella behov av mer tid med sina föräldrar även senare under uppväxten.
Hon utgår mest ifrån att barn behöver vara hemma med sina föräldrar längre.  Hon utgår ifrån att anknytningen är det mest grundläggande och viktigast i ett barns liv.
Artikel 9. Ett barn ska inte skiljas från föräldrarna mot deras vilja, utom när det är för barnets bästa.

En god anknytning är grunden för att kunna utveckla trygga relationer.
 
Hon avslutar med orden
För att komma till rätta med överträdelserna – och undvika framtida lagbrott – måste regeringen förändra familjepolitiken så att den ger föräldrar möjligheter att ge sina barn den tid och närhet de behöver för en trygg uppväxt.Vi kräver därför att regeringen myndigförklarar Sveriges föräldrar och låter dem fritt få disponera de ca 10 000 kr/mån/barn som kommunerna i dag ensidigt lägger på förskolan, till att själva välja den barnomsorg som passar deras barns behov bäst.
 
Det var också en vinkel, utifrån barns bästa. Men vad är det?
Återigen utgår man ifrån att alla föräldrar är bra föräldrar  Så är det inte. tyvärr.

Men andemeningen håller jag med om.
Att politiken inte utgår ifrån barnen som den säger att den skall. Att lagar inte främjar dem, inte alltid är till deras bästa.
Man skall utgå ifrån barnet, en del barn älskar andra barn, att vara med och leka och alla föräldrar trivs inte hemma och då mår barnet kanske bättre på dagis eller hos dagmamma några timmar. Och man skall utgå ifrån dem barnen har sin anknytning till. Alla barn är inte lika och därför behöver det finnas större möjligheter till att vara flexibel göra det som passar just det enskilda barnet bäst. Och vem vet det bäst jo naturligtvis oftast föräldrarna

Tappar håret

Arbetssituationen för socialsekreterarna i Uppsala har nu lett till ytterligare en anmälan till Arbetsmiljöverket.

Det är två fackliga huvudskyddsombud på Uppsala kommun som begär att kommunen vidtar arbetsmiljöåtgärder vid kontoret för barn, unga och arbetsmarknad enhet norr. Distriktet servar cirka 80 000 av kommunens 200 000 invånare
http://mobil.unt.se/start/tappar-har-av-all-stress-3523020.aspx
Håravfall, sömnsvårigheter, magont och domningar i händer är exempel på vanliga stressymptom som drabbat socialsekreterarna på enheten. Här har personalomsättningen varit mycket hög under flera år. Det talas om en omsättning på 20–50 procent per år.
– Ytterst är arbetsmiljöansvaret politikernas, men de delegerar det till kommunens chefstjänstemän. Egentligen borde det införas en möjlighet för cheferna att delegera tillbaka till politikerna när det inte fungerar. I dag görs inte det eftersom cheferna är rädda om sina jobb, säger Michael Walldén.
Han säger också att omsättningen på personal gör att unga, nyutbildade socialsekreterare får lära upp nyanställda.

Enligt anmälan hinner personalen inte heller avsluta alla utredningar inom laglig tid.
Anders A Aronsson (FP), ordförande för socialnämnden för barn och unga, svarar att han och många andra politiker är fullt medvetna om problemet som drabbar både anställda och Uppsalas barn och unga.
– Jag har lyft de här frågorna i över ett år. Nu finns fem miljoner kronor extra med i kommunstyrelsens budgetförslag så att vi kan anställa fler, säger Anders A Aronsson.

Vid tidigare nödrop från socialsekreterarna i Uppsala och en kraftig ökning av antalet ärenden har några nya tjänster kommit till, kommunen har tagit hjälp av pensionerade socialsekreterare och man har lagt in anslag för att höja socialsekreterarnas löner, enligt Anders A Aronsson.
– Men frågan är om det räcker. Tyvärr är det samma situation i många kommuner just nu. Problemet handlar också om att det är brist på socialsekreterare. Vi har svårt att få tag i rätt utbildad personal, säger Anders A Aronsson.

 
Reagerar mest över orden Vi har vetat i flera år. Visst har de gjort en del men frågan är varför det inte hänt mer under så lång tid.

söndag 28 december 2014

Vet bäst

2010 gjordes en ändring i lagen om unga lagöverträdare (LUL), som skulle leda till att polisen utredde alla grövre brott som begås av barn under 15 år. I övriga fall skulle socialtjänsten bedöma behovet av polisutredningar.
http://www.dagensjuridik.se/2014/12/nya-lagen-har-inte-lett-till-fler-utredningar-av-barnbrott-olika-syn-pa-vardet-av-ett-forhor
Men lagreformen har inte lett till att en större andel av de brottsmisstänkta barnen utreds av polisen, enligt en ny rapport från Brottsförebyggande rådet (Brå). Såväl 2005 som 2012 var det en femtedel av dessa fall som utreddes. 
- De grövre brotten, som till exempel rån, våldtäkt, grov misshandel och mordbrand utreds däremot oftare. Men det görs fortfarande inte regelmässigt.
Andelen utredningar som initierats av socialtjänsten halverades mellan 2005 och 2012, tvärtemot lagstiftarens intentioner. Det tycks delvis bero på att socialsekreterarna inte uppmärksammat att det ligger på dem att be polisen om en utredning, när de tycker att en sådan vore värdefull.

Men det beror också på att socialtjänsten ofta tycker att de fått veta tillräckligt om vad barnet gjort och vilka insatser som behövs genom den egna utredningen.
- Polisen och socialtjänsten har ibland lite olika syn på värdet av ett polisförhör. En ökad samverkan behövs för en ökad förståelse för varandras roller och kompetenser, säger Nadja Bogestam.

En underliggande tanke bakom lagändringen är att den markering som ett polisförhör innebär, skulle kunna minska risken att barnet återfaller i brott. Brås studie ger dock inget stöd för den tanken.

Återfallsrisken är också stor bland barn som misstänks för brott. Inom ett år en fjärdedel av de dessa barn misstänkta för nya brott, och inom tre år är det hälften av barnen som misstänks för nya brott.
- Att så många återfaller är ett tecken på att detta är en grupp barn som samhället bör rikta uppmärksamhet mot. Men just polisförhör verkar inte vara någon effektiv insats, säger Stina Holmberg, enhetschef på Brå.
 
Ja tänk vad lite samarbete skulle kunna göra och tänk om man kunde följa lagen. Reagerade särskilt på texten: Men det beror också på att socialtjänsten ofta tycker att de fått veta tillräckligt om vad barnet gjort och vilka insatser som behövs genom den egna utredningen.
Man anser sig vara allsmäktig, veta bäst och tolkar själv utan inblandning.

En som flydde

http://sourze.se/2009/07/02/jag-flydde-sverige-nar-socialen-ville-ta-mina-barn__68295
Jag är en ensamstâende mamma till två barn, nu 12 och 15 âr gamla. För två âr sen blev jag sjuk och bad socialen om hjälp, för jag blev inlagd pâ sjukhus. Hade inga anhöriga på bostadsorten. När jag sen kom hem blev det problem. En psykodynamisk utredning var igâng och barnen skulle bort frân mej i förebyggande syfte. De hittade inget konkret att anmärka pâ. Socialen menade att det var säkrare att förebygga eventuella framtida problem i vâr lilla familj.

Hela utredningen visade att man spekulerade psykodynamiskt. De hittade olika tragiska teorier i sina framtidsvisioner. De konstruerade en höna av en fjäder. Domstolen klubbade igenom det som myndigheterna önskade, LVU tvångsomhändertagande av barn enligt Lagen om vård av unga, utan att ha ett normalt bevisunderlag.

Min 13-âriga dotter skrev, i desperation, detta brev till tidningen i vâr lilla stad, dvs den stad där jag bodde, för mina tvâ flickor var i fosterhem på annan ort. Jag hade tidigare hamnat i en chock krisreaktion men var nu hemma igen. Min dotter ville få hjälp nâgonstans, ville komma hem.


En reporter kom hem till mig när hon hade fâtt brevet. Men hon fick inte skriva om det för sin chef, inte pâ nâgra villkor, för "barnens bästa, det kunde skada barnen" ansâg chefen.

Vi rymde hastigt och lämnade allt, även om vi inte visste hur det skulle gâ. Min andra dotter blev kvar och det sörjer jag mycket. Vi förlorade kontakten med reportern när jag flydde Sverige med min dotter i all hast. Vi hade bara kläderna pâ kroppen och passen. Lite papper och foton fick vi med oss. Jag har inte ens en adressbok kvar.

Är inte det här lika mycket övergrepp som de tvângssteleriseringar som svenska staten har fått betala skadestând för?

Brevet och mer finns på länken. Jag är inte insatt känner inte personen men har sett och hört alltför många liknande berättelser för att ens bli förvånad om det skulle stämma.

lördag 27 december 2014

Anmälningsplikt är tvingande

Det finns ju skyldighets och rättighetslagar.
Rättighetslag; är t.ex vissa delar av socialtjänstlagen som att du har rätt till en dräglig levnadsstandard. tak över huvudet, mat osv Men du får själv ansöka om den och det är sedan soc som avgör om du har rätt till det du begär och hur det skall se ut.
Sedan har vi skyldighetslagar. t.e.x vårdgarantin Du har rätt till vård inom tre månader annars har du rätt att få vården någon annanstans och det är ursprungs landstinget som får betala. Om du inte får det du har rätt till så händer.

Nu kom en prejudicerande dom runt en del i socialtjänstlagen som är tvingande.
http://mobil.svd.se/nyheter/missad-anmalan-kan-vara-brott_svd-4199345

En missad anmälan om ett barn som far illa kan leda till att personal som har anmälningsplikt kan dömas för tjänstefel, slår Högsta domstolen (HD) fast.

– Det lyfter upp Socialtjänstlagens tvingande bestämmelse om att man ska anmäla så fort man får kännedom om något som kan göra att socialtjänsten måste ingripa till ett barns skydd. Och nu har vi fått klart för oss att det sker under straffansvar för den som omfattas av anmälningsskyldigheten, säger My Hedström, byråchef på åklagarmyndighetens rättsavdelning, till TT.
Såväl privata som offentliga verksamheter påverkas av HD:s beslut. Nu måste personal som har anmälningsplikt få information, anser My Hedström.
– Man måste lyfta fram att man riskerar att dömas för brott om man inte följer anmälningsskyldigheten, säger hon.

Avgörandet från HD gäller ett ärende där en föreståndare på en förskola i Malmö väntade nio dagar med att polisanmäla en anställd som misstänktes ha förgripit sig sexuellt på barn på förskolan. Hovrätten över Skåne och Blekinge friade föreståndaren från misstanken om tjänstefel med hänvisning till att det inte rörde sig om myndighetsutövning - men HD tycker alltså annorlunda.
– Nu får hovrätten pröva om det finns förutsättningar för att döma för tjänstefel. Första kravet för att dömas för tjänstefel är att det ska vara vid myndighetsutövning, säger Ella Nyström, justitieråd vid HD.

Flera fall där anmälningsplikten har brustit har uppmärksammats på senare år.
– Justitieombudsmannen har i flera uttalanden slagit fast att anmälningsskyldigheten är absolut. Det finns inget utrymme för anmälaren att själv utreda om det ligger något i uppgifterna man har fått kännedom om, säger My Hedström.
 
Jag anser ju att det är fler av delarna i socialtjänstlagen som skulle vara tjänstefel. Om man gör fel i tjänsten så är det tjänstefel. Om man gör det upprepade gånger så är det uppsåt.

Äldre politik

Ja det är fler områden där man behöver ta ett helhets grepp. I Borås  inför man värdighetsgarantier. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=6047240 Kanske något att ta efter
Från och med den första januari 2015 införs värdighetsgarantier inom äldreomsorgen i Borås stad, något som man arbetat med under de senaste åren. Andréa Andersson är projektledare.

– Utifrån arbetet kan vi nu gå ut och lova genom våra värdighetsgarantier vad du som brukare kan förvänta dig av oss som personal i äldreomsorgen, säger hon.
Inflytande, aktiviteter, trygghet och bemötande är löften som Borås stad nu ger bland annat de som bor på äldreboende och de som får besök av hemtjänsten. Även den privata äldreomsorgen berörs och ska följa garantierna.

Det handlar om att ge brukaren en chans att önska hur vardagen ska se ut, men också att till exempel bli lovad ett bra bemötande. Projektledare Andréa Andersson förklarar.
– Vad har du för önskemål när du vill ha din dusch på morgonen? Hur kan vi tillgodose när du vill äta din frukost? Så långt det går ska vi tillmötesgå och göra det som brukaren känner passar hans eller hennes dagsrytm.

– Mycket av det här gör redan vår omvårdnadspersonal redan idag. Så det här är ingen större skillnad för dem utan detta är mest för att tydliggöra för brukaren vad de kan förvänta sig. Jag känner inte att detta ska bli några problem för personalen faktiskt för de kan det här.
 
Ingen dum ide och den borde införas på liknande sätt i fler sammanhang

Bostadspolitiken

Det är fler områden med socialen som ansvarstagare som havererar
http://m.gp.se/nyheter/debatt/1.2582455-sociala-bostadspolitiken-har-havererat Även bostäder för flyktingar är svåra att få tag i.
Trots att en del verkar få ut multum och bli rika på dem (min passus)

Centerledaren Annie Lööf för klarade nylihgen att ”nyanlända måste fortare komma i arbete, få en bostad och komma in i gemenskapen. Ett värdigt boende och jobb är nyckeln till en bättre integration”. Tyvärr har problemen vuxit till sig både när Alliansen och Socialdemokraterna varit vid makten.

Problemet är att Sverige inte har något hållbart system för social bostadspolitik. Till skillnad från omvärlden lyser dessutom en konstruktiv diskussion med sin frånvaro. Så länge båda blocken negligerar frågan riskerar de sociala utmaningarna och väljarnas missnöje att förvärras.

Utmaningen att hitta boende åt nyanlända börjar bli så allvarlig att det inte längre kan negligeras. Redan i slutet av förra året upphandlade migrationsverket 17 000 platser på campinganläggningar och liknande boenden. Enligt SVT fördes diskussion om att framöver utnyttja ”tält, sovsalar, båtar och oljeplattformar”. Sedan dess har situationen ytterligare förvärrats.
Det är inte bara svårt för Migrationsverket att anordna asylboende. Bristen på bostäder är minst lika aktuell i nästa steg, då de som fått uppehållstillstånd ska skriva sig i en kommun. Bostadsbristen gör att många inte kan flytta till de orter där möjligheter till jobb och studier är goda.

Hem & Hyra rapporterade till exempel nyligen (30 oktober) att över 16 000 hushåll har socialtjänsten som hyresvärd. Antalet sociala kontrakt har ökat med 74 procent på sex år.

Kanske kan vi dra lärdom av Australiens erfarenhet. Där infördes år 2007 reformer för att stimulera till privata investeringar i den sociala bostadssektorn. I likhet med andra utvecklade ekonomier har Australien övergått från att ge offentliga subventioner till byggandet av bostäder ägnade åt familjer med begränsade resurser, till att i stället rikta medel mot kontinuerligt individuellt stöd till de hushåll som är i behov av hjälp. Det är en utveckling som ligger i linje med den internationella organisationen OECD:s rekommendationer.

Möjligtvis bör vi gå ännu längre och lyssna på den nederländska forskaren Hugo Priemus. Priemus har diskuterat idén att över en period av 20-25 år gradvis introducera marknadsbaserade hyror. Låginkomsthushåll som riskerar drabbas negativt av reformen kompenseras genom höjda bostadsbidrag.
En fördel med systemet är att det skulle stärka incitamenten för att bygga och renovera bostäder, inte minst riktade till ekonomiskt svaga grupper. En annan fördel är att det skulle stärka ställningen för låginkomsttagare, då de skulle ha större makt över egna resurser. Nackdelen är att ökade bidrag minskar drivkrafterna till arbete. Detta skulle kunna balanseras med skattereformer som ökar incitamenten till arbete, samt av det faktum att större möjligheter att finna boende nära jobb skulle skapas för grupper som nyanlända flyktingar.
 
Ja visst behöver vi åtgärder som änderar synen på flyktingar. Det är inte deras fel att de klumpas ihop, att de inte får jobb där de bor

fredag 26 december 2014

Allsmäktiga?

http://www.unt.se/start/det-var-som-en-haxjakt-3474845.aspx Även barnskyddsteamet på akademiska verkar tro att de är allsmäktiga. De vägrar bl.a att ta in experter och forskning utifrån. De får mer och mer kritik
En junidag 2013 var Viola Soto på rutinbesök vid BVC med sin två månader gamla son Ivan. Hon säger att läkaren var hårdhänt och efteråt hörde hon hur det knäppte i Ivans skuldra. Hon sökte vård och vid en röntgen upptäcktes fyra revbensfrakturer.
På Akademiska sjukhuset finns en enhet, Barnskyddsteamet, som kopplas in vid farhågor om att barn utsatts för våld och andra övergrepp.
Ivan hade inga yttre skador men Barnskyddsteamet gjorde en anmälan till socialtjänsten och pojken omhändertogs enligt LVU, lagen om vård av unga. Familjen placerades på utredningshem och en polisutredning startade.
Barnskyddsteamets chef överläkaren Gabriel Otterman skrev i en anmälan att Ivan troligen blivit misshandlad. Men en rättsmedicinare kom senare fram till att det inte fanns de skador som brukar ses vid misshandel och åklagaren lade ner ärendet.

”Det finns inget att anmärka gällande deras föräldraförmåga. Grund för LVU föreligger inte”, summerade utredningshemmet. Då hade familjen tvingats bo där i två månader.
Knäppningarna i Ivans skuldra fortsatte och familjen sökte återigen hjälp på sjukhuset. Trots att LVU-beslutet var upphävt ringde Gabriel Otterman till socialtjänsten och begärde att de skulle skicka över personal för att besluta om ett nytt LVU. Men socialtjänsten vägrade.
– Ett sådant agerande från Gabriel Ottermans sida ligger utanför hans kompetensområde, säger Uppsalaadvokaten Eva Kornhall som tittat på fallet.
– Vi lät senare analysera Ivans blod och det visade sig att han hade extremt låga halter av D-vitamin, något som kan bidra till benskörhet, säger Viola Soto. 

En annan mamma som har erfarenheter av Barnskyddsteamet är Mikaela Eklund som bor med sin familj på en gård väster om Uppsala. En majdag 2013 rullade plötsligt två polisbilar in på gårdsplanen med uppdraget att omhänderta familjens barn.
Bakgrunden var att Mikaela Eklund en mängd gånger sökt sjukvård för sin fyraårige son Leon som led av bland annat hosta och andningssvårigheter.
Läkarna hade gjort en mängd undersökningar, ett par gånger konstaterades lunginflammation och det talades om astma men Mikaela fortsatte att kontakta sjukvården.

Läkare på Barnskyddsteamet tyckte att Leon verkade frisk när han kom till sjukhuset. De misstänkte att Mikaela Eklund led av en psykisk åkomma kallad Münchhausens syndrom som får föräldrar att skada sina barn, exempelvis genom att utsätta dem för onödiga vårdinsatser.

En anmälan gick till socialtjänsten som beslutade om ett tvångsomhändertagande.
Den ödesdigra majdagen i fjol körde polisen tillsammans med sex socialarbetare hem till familjen Eklund. Barnen grät och ett av dem försökte springa mot skogen, men fångades in. Alla fyra syskon fördes bort och Mikaela Eklund bröt ihop i chock.
Tre av barnen släpptes efter ett dygn men Leon placerades på ett utredningshem med sin pappa. Mikaela Eklund fick bara träffa Leon under övervakning, en tid hon beskriver som fruktansvärd.

Men efter fem veckor meddelade socialtjänsten att ärendet lagts ner. Det hade konstaterats att pojken hade astma och förtätningar i lungorna. Enligt utredarna fanns ”trolig orsak till att modern haft stor oro för sonens hälsa och att familjen haft omfattande läkarkontakter”.


Så är det i ett fall med en kvinna vi kan kalla Anna. Sedan ett år tillbaka får hon bara träffa sina döttrar, 10 och 13 år gamla, några timmar i månaden.
Socialnämnden har dock låtit henne bedömas av en specialist i vuxenpsykiatri. Psykiatern ”anser inte att det finns något stöd i den bedömning som överläkare Gabriel Otterman gjort” om Münchhausens syndrom.
Nyligen kom dock förvaltningsrätten i Uppsala fram till att Annas döttrar måste skyddas från hennes ”bristande självinsikt” och att barnen ska vara fortsatt omhändertagna.
UNT har uppgifter från tre kvinnor som hävdar att Gabriel Otterman framfört misstankar om Münchhausens syndrom utan att ens ha träffat dem, misstankar som starkt bidragit till att deras barn omhändertagits. 

Tidigare arbetade Gabriel Otterman vid en motsvarighet till Barnskyddsteamet i Stockholm. Eva, som egentligen heter något annat, kom i kontakt med honom en dag 2010 sedan hon ringt 112. Orsaken var att hennes tvåårige son drabbats av kramper och det visade sig att han fått en blödning i hjärnan.
– Gabriel Otterman sa att vår son troligen utsatts för våld och att han kunde ha hållits i vristerna och blivit svingad i väggen. Ändå hade min son inga yttre skador, säger Eva.
En polisutredning startade och tvååringen omhändertogs i över en månad. Men experterna kom fram till att skadorna kunde ha andra förklaringar än våld, anklagelserna avskrevs och de fick tillbaka sitt barn.
Eva säger att det är självklart att misstankar om våld mot barn ska tas på största allvar.
– Men en läkares ord väger väldigt tungt och Gabriel Otterman borde inte ha dragit så snabba slutsatser. Redan dag två sa han att skadorna måste bero på misshandel.


Syftet med den här artikeln är inte att försvara personer som misshandlar sina barn eller att smutskasta Barnskyddsteamet som tveklöst fyller en mycket viktig funktion.
Men flera föräldrar har känt sig illa behandlade i sina kontakter med Barnskyddsteamet. Kritiken går ut på att de alltför lättvindigt anklagats för att ha skadat sina barn.
Advokat Eva Kornhall har stött på ett par fall som handlagts av Gabriel Otterman.
– Jag har jobbat i 20 år med att värna barns rättigheter och är det någon som vill att Barnskyddsteamet ska finnas så är det jag. Men verksamheten måste styras upp, idag är rättssäkerheten i fara, säger hon.
 
Det får inte vara så att någon blir oantastlig. Att ingen får eller kan ifrågasätta. Det blir farligt.

torsdag 25 december 2014

Galet kan ingen sätta ner foten

Jag förstår inte att det skall vara så svårt att sätta ner foten och låta henne stanna
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20071210.ab
Problemet är att Maria inte känner sin biologiska familj, hon är till och med rädd att vara ensam med dem. Båda biologiska föräldrarna är psykiskt sjuka, mamman är apatisk och sondmatas och kräver dygnet runt-vård av sin man.
Maria talar inte språket och har aldrig varit i Armenien, hon har minimal för att inte säga ingen kontakt med någon ”armenisk kultur”.
Både fosterfamiljen och Marias advokat är övertygade om att Maria skulle hamna på barnhem.
– Mamma, kommer du ihåg när vi drack te här, bara du och jag?

Marias advokat Marcus Sandström är upprörd över utvisningsbeslutet mot Maria.
– Det är fullständigt vansinnigt och ett solklart brott mot barnkonventionen och svensk lagstiftning. Hon är snart tre år och har bott hela sitt liv med denna familj, det är allt hon känner. Att rycka upp henne för att med all sannolikhet hamna på ett barnhem i Armenien, det är grymt, omänskligt och inte värdigt Sverige, säger han.
Sedan juli i år finns en lättnad i lagen som gäller just barn och uppehållstillstånd, när det finns synnerligen ömmande skäl som fara för barnets hälsa och utveckling.
Marias advokat Marcus Sandström har nyligen lämnat in en ansökan om verkställighetshinder hos Migrationsverket, för att stoppa utvisningen av Maria.
Migrationsverket har ännu inte tagit ställning till ansökan.
 
Och lagen som säger att ett tydligt barnperspektiv skall vara tyngst rådande? Den lagen verkar inte väga tyngst i det här fallet och inte många andra heller som jag haft kontakt med.

Betald för att sluta

Medan de flesta kommuner skriker efter fler handläggare så är det de som betalar  dem för att sluta.
http://www.vf.se/nyheter/munkfors/anstalld-vid-socialen-fick-260-000-att-sluta Nu vet jag att det kan nog så svårt att bli av med dem som inte gör sitt jobb så det fanns förmodligen orsak precis som reportern misstänker.
Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, beslutade tidigare i år att utreda hur socialtjänsten i Munkfors arbetar med barn. Mycket talar för att Ivo:s utredning och föräldrarnas kritik är orsaken till att kommunen köpt ut den aktuelle socialsekreteraren – för att på så sätt få tyst på kritiken.
– Jag vill inte gå in på orsakerna till detta, säger Jan-Olov Appel.
Han berättar dock att kommunen betalat socialsekreteraren en summa pengar i samband med att hon sagt upp sig.
– Det handlar om totalt 260 000 kronor.
• Varför har ni gjort det?
– Vi kom överens om det gemensamt, att det var en bra väg att gå.
• Betyder det här att ni inte är nöjda med arbetet den här personen utfört?
– Det är din tolkning.
Gången i ett LVU-ärende är att en socialsekreterare gör en utredning som läggs fram för socialnämnden. De gör i sin tur en ansökan till förvaltningsrätten om ett omhändertagande. I minst tre fall sedan 2012 har socialnämnden fått avslag av förvaltningsrätten.
VF har talat med den berörde socialsekreteraren som berättar att hon börjar en ny tjänst i en annan kommun i januari. Uppgörelsen med Munkfors kommun vill hon inte kommentera.
 
Vi får väl hoppas att hon inte gör samma fel på nästa ställe.

Kris i Borlänge

Läget pressat i Borlänge http://www.dalademokraten.se/dalarna/borlange/laget-pressat-pa-socialtjansten
Brist på socialsekreterare har lett till en pressad situation inom socialtjänstens enhet för barn och ungdom.
– Nu börjar det bli riktigt kärvt, säger enhetschefen Malin Gnospelius.
Övertidsuttaget har ökat under hösten och underbemanningen ökar risken att något går fel
– Jag tror att personalen är ganska trött, säger Karin Konnebäck, socialsekreterare i mottagningsteamet.
IVO, Inspektionen för vård och omsorg, har anmärkt på att enheten inte hinner med vissa ärenden i tid.
– Vi ska redovisa vilka åtgärder vi ska vidta, och en sån redovisning har gått iväg till IVO, säger Malin Gnospelius.

Socialtjänsten har en längre tid haft bekymmer att rekrytera medarbetare med erfarenhet, särskilt barn- och ungdomsutredare.
– Det har blivit mer och mer påtagligt i verksamheten. Jag kom till Borlänge 2011, och sen dess har vi varit beroende av inhyrd personal, säger Malin Gnospelius.
Nu hinns inte arbetsuppgifter med som att gå ut och informera, delta i så kallade trepartsmöten med skolor eller rådgivning.
– Vi har ändå lyckats hantera det, men nu är vi i en brytpunkt.

Borlänge är långtifrån ensamt om bristen på erfaren personal. Omsättningen på socialsekreterare har länge varit hög och det leder till konkurrens mellan kommuner om personalen.
– 2015 blir ett väldigt strategiskt år då väldigt många kommuner balanserar på gränsen till krissituation.
Högre löner blir ett sätt att locka personal. Ingångslönen för en socialsekreterare i Borlänge är 25000 kronor.
– Det är vi bekväma med. Men bekymret är att de som jobbat fem år kan ligga under 27000, och de som jobbat i 20 år precis runt 30000, säger Malin Gnospelius.
 
Jag tror inte att det är lönen som avgör även om den kanske är en bidragande del. Med högre lön klarar man att ta mer skit, står ut längre men det är hela situationen som behöver förändras. Utbildningen, antal ärenden, stöd, vidare utbildning...

onsdag 24 december 2014

Trovärdighets bedömningar

Hittade ett projekt som startade 2003 och skall forska om trovärdighets bedömningar. Den borde vara klar nu. Det står om den:
Trovärdighetsbedömningar har förblivit centrala i många myndighetsbeslut om enskilda inom rättsväsendet och socialtjänsten, men de människor som blir föremål för sådana bedömningar kan ibland uppleva dem som grundlösa och kanske kränkande. Detta beror delvis på att trovärdighetsbedömningar görs "uppifrån" och utgör inslag i en maktutövning.
http://socwork.gu.se/forskning/Myndigheters_trov_rdighetsbed_mningar
Trovärdigheten aktualiseras nämligen främst när det har betydelse för ett ställningstagande, t.ex. för att definiera ett problem eller behov, fördela ansvar eller fastställa ett händelseförlopp när övriga bevis är otillgängliga, otillräckliga eller motstridande. Några sådana situationer är när individer söker bidrag eller asyl, eller när de är parter i en rättsprocess, dvs. i anslutning till beslut, som är viktiga för deras välfärd eller frihet.

Syftet med detta projekt är därför att ge ett empiriskt grundat, teoretiskt bidrag till en sociologisk förståelse av hur trovärdighet skapas och konstrueras i rättsväsendet och inom socialtjänsten genom att belysa följande frågor:

  1. I vilka sammanhang och med vilka innebörder används begreppet trovärdig i utredningar och domar? Hur kommuniceras trovärdighetsbedömningar inom och mellan myndigheter?
  2. Vilka metoder och kriterier använder myndighetspersoner vid rutinmässig bedömning av trovärdigheten hos individer och deras berättelser?
  3. Hur upplever rättsväsendets och socialtjänstens klienter sådana trovärdighetsbedömningar – och vad gör de för att påverka dem?

Dessa frågor skall projektet besvara genom analys av dokument, observationer och utskrifter av intervjuer av myndighetspersoner (fokusgrupper) och klienter inom rättsväsendet och socialtjänsten.
 
Den skulle jag vilja läsa. Får leta efte den. Forskaren har skrivit mer :

Sahlin, Ingrid (2004), Tvekan, tilltro, tvivel – socialarbetare om sina attityder till klienter och deras berättelser. Paper presenterat vid Nordiska sociologförbundets konferens i Malmö, augusti 2004

Sahlin, Ingrid (kommande), “Om trovärdighet i ändrade berättelser.” Accepterad för publicering i Retfærd.

Två åring med syskon utvisas

Ännu en två åring som skall utvisas med föräldrar som inte är kapabla. Jag har lyft ärendet tidigare men gör det igen för jag tycker att det är så omänskligt
http://www.kuriren.nu/nknyheter/maria-tva-ar-ska-ut-8012955.aspx
– Hon var sju dagar när hon kom till oss, säger Lisa Marklund.
Kuriren har tidigare berättat om fallet. Om familjen Gevokiyan från Armenien som sökt asyl i Sverige men fått avslag och ska avvisas. Föräldrarna är i dag inte i stånd att ta hand om sina barn och även Marias äldre bror är placerad i en annan familj.
I våras kom en strimma hopp för då ansökte Migrationsverket själv om verkställighetsförbud, ett tecken på att de tänkte ompröva sitt eget avvisningsbeslut. Men inget hände och inget förändrades i familjens situation berättar Lisa Marklund. Tills en dag i förra veckan.
– Då begärde Migrationsverket in passfoton på Maria. Det känns som om snaran dras åt, säger Lisa Marklund.
Advokat Marcus Sandström i Umeå har hand om Marias fall.
– Migrationsverket samlar in resehandlingar för familjen. Det är ett tydligt tecken på att avvisningen ska verkställas, säger han.
Både familjen Marklund och advokat Sandström pekar på att det vore omänskligt att utvisa familjen Gevokiyan till Armenien nu.
– Det är långt från människovärdigt, föräldrarna är ju vrak, säger Marcus Sandström.
Lisa Marklund vill inte tro att det kan ske.
– Nej, vi gör inte sånt här. Inte i Sverige. Man plockar inte barn från trygga miljöer och skickar dem till ovisshet. Vi känner vånda och stress inför det som sker, säger hon.
 
Hon har fler syskon som också skall u t m jag förstått saken rätt men deras fosterfamiljer vill inte gå ut i press.

tisdag 23 december 2014

Barnfattigdomen

För något år sedan var det massa prat om barnfattigdomen. Uppdrag granskning gjorde ett program där man påstod att den inte fanns och det blev rama skri. Maen nu verkar det ha blivit rätt tyst om det som så mycket annat. DEt lyfts ett tag men sedan tystnar det. Önksar att svensk press vore som utländsk där man tar upp en sak och sedan driver den tills det händer något. Här lyfter man bara om det säljer lösnummer.
I vilket fall att det tystnat är det en som lyfter.
http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/familj/article20031387.ab
Oavsett valrörelse är december och jul svåra tider för många i vårt samhälle. Julklappar ska köpas, mat ska inhandlas. Och det finns väldigt många som helt enkelt inte har råd. Många barn som inte får besök av tomten.
Enligt Rädda Barnens barnfattigdomsrapport som släpptes för en dryg vecka sen, lever 230 000 barn i fattigdom. En ofantligt stor grupp. Trots att problemet inte verkar krympa över tid, trots att ungefär 12 procent av alla barn lever i barnfattigdom, verkar ingenting faktiskt hända. Detta är anmärkningsvärt. Har nyhetsvärdet i att en kvarts miljon barn är fattiga försvunnit, har vi vant oss vid tanken eller finns det helt enkelt inga lösningar? Jag tror snarare på de två första än den sista förklaringen. För självklart finns där lösningar.
Sedan Uppdrag Granskning i januari 2013 totaldemolerade barnfattigdomsbegreppet, och utan egentligt underlag sågade Rädda Barnens hela arbete i ämnet, har en hel del hänt. Eller snarare, mycket mindre har hänt än vad vi kunnat önska.
Det Janne Josefsson gjorde när han utmålade barnfattigdom som ett icke-problem på bästa sändningstid är sorgligt, men framför allt respektlöst mot de barn som fortfarande lever kvar i ekonomisk utsatthet. För faktum är att det mediala och politiska intresset för frågan har avtagit sedan dess.
Varför har den här viktiga frågan lagts på is?

Jag har svårt att förstå varför barnrättsorganisationerna inte mer högljutt står upp för att barnfattigdom visst är relevant, att det är så pass allvarligt att väldigt många samhällsproblem hade kunnat undvikas bara barn hade en ekonomisk och socialt trygg uppväxt. Men när frågan istället har avtagit i relevans är det ju inte konstigt att vi inte längre bryr oss lika mycket.
Men det är verkligen inte okej att så många barn lever i fattigdom. Det är inte okej att ett endaste barn går till skolan i trasiga eller för tunna kläder. Att ett endaste barn inte äter sig mätt för att familjens kylskåp ekar tomt.
Vi behöver kräva att politikerna tar barnfattigdomen på allvar, att varenda unge får en skälig levnadsstandard som Barnkonventionen fastslår. Och om inte opolitiska barnrättsorganisationer som Rädda Barnen med förnyat mod gör det åt oss, vem ska då göra det?
 
Kan bara hålla med. Varför är det så tyst i de viktiga frågorna?

Svårt att ta sig ur

SVT lyfter att det är svårt att ta sig ur bidrags karusellen då man väl fastnat där. http://www.svt.se/nyheter/allt-fler-fastnar-i-socialbidrag
De som drabbas värst är de minderåriga barnen om familjeförsörjarna inte tar sig ur situationen. Socialtjänsten ska därför hjälpa föräldrarna att ta sig tillbaka till arbetsmarknaden, men i realiteten fungerar det inte, arbetsbelastningen gör att de helt enkelt inte hinner med, vilket gör att högen fortsätter växa. Vi har besökt ett socialkontor i Sörmland, som har flest bidragstagare i landet.
 
Det är drygt 400.000 som får ekonomiskt bistånd någon gång under året, av dem är 140.000 barn – en siffra som legat på ungefär samma nivåer de senaste åren, men sedan 2011 har de som får ekonomiskt bistånd under lång tid blivit fler, något som ökar risken för att permanent fastna i bidragssystemen.
 
Alltså behöver man satsa mer på förebyggande arbete. Men inget sådant på gång ens.

 

Sexåringen som ringde polisen

http://viralking.se/liten-flicka-ringer-112-nar-hennes-mamma-blir-misshandlad-av-hennes-styvfar/
Den 21 november 1990 ringde en sex-årig flicka polisen. Hon ser att hennes styvfar brutalt attackera sin mamma och sina syskon. Desperat efter hjälp ringde hon och frågade om polisen kunde komma. Detta var inte första gången Lisa såg hennes mamma bli slagen hela tiden. När hon växte upp delade hon sin historia med Child Protective Service arbetstagare att hjälpa till att utbilda dem om våld i hemmet. Hon berättade att det fanns “tjugotre dokumenterade fall av CPS som kom till hennes hus och att hon samt hennes syskon togs aldrig ifrån sin mamma. Hon sa att hon önskar att hon hade det. Även om hon medgav att hon inte skulle ha velat lämna sin mamma från början, sa hon att det i slutändan skulle ha varit en bättre situation. ”
Hennes barndomsupplevelser hade varaktiga effekter på hennes liv. Hon hade så låg självkänsla att hon hamnade i samma typ av missbruk relation som hennes mamma hade varit i. Men hon slutligen bröt våldsspiralen och fann styrkan att lämna sin ex-pojkvän när hon var gravid med sitt andra barn .

Med hjälp från människor som tog sig tid att uppmuntra henne och hjälpa henne att läka, och stöd från Child Protective Service, började Lisas liv att förändras och bli bättre. Hon delade sin berättelse på deras hemsida, och skrev: “Min resa är inte över – jag har fortfarande många läxor att lära och hinder att övervinna. Jag är bara inte rädd för att ta dem på. Det kommer alltid att vara bra och dåligt, det är egentligen det enda du kan räkna med. Spiralen visade det, och jag bröt den. Jag har inte varit i en annan våldsam relation sen dess. Jag är nu fri att göra de val som jag vill, och nå de mål jag satt upp. Att veta att jag har brutit spiralen och det har gjort den största effekten i mitt liv; och haft människor som har sett mina mina förutsättningar att lyckas har gjort det mycket mer meningsfullt. ”

Lisas samtal som en ung flicka har sedan dess släppts till allmänheten i utbildningssyfte. Lisa hade ingen aning om att hennes band användes för att utbilda människor om effekterna av våld i hemmet på barn. Men i hennes utbildnings samtal med socialarbetare och brottsbekämpning utmanade hon dem att alltid komma ihåg barnen när det handlar om våld i hemmet, eftersom de inte har någon kontroll eller makt att förändra sin situation.

Det finns en länk på sidan där man kan höra henne.  Det skulle lika gärna kunna vara här. Även i Sverige har vi barn som anmäler, andra som anmäler och inget händer. Barn som får bo kvar hos föräldrar utan att någon ingriper och barn som tvingas i från sina familjehem trots att det går bra och ingen anledning finns. Barn som far illa trots att ett tydligt barnperspektiv skall vara rådande i alla ärnden gällande barn.
 
 

måndag 22 december 2014

Anmälning utan åtgärd

Att det händer även i Sverige är väl ingen nyhet längre. De som missat det har nog varit inlåsta någonstans.
http://www.expressen.se/kvallsposten/pappan-hotade-spruta-syra-i-dotterns-ansikte/
Rektorn slog larm till socialtjänsten om flickans utsatta hemsituation. Men anmälan låg i ett år utan att socialtjänsten tittade på den. Nu anmäler socialtjänsten i Lessebo sig själva enligt Lex Maria.
Enligt flickan har hon varit utsatt för hedersförtryck av sin pappa och sina bröder. Pappan ska bland annat ha hotat med att spruta syra i hennes ansikte om hon inte följde familjens regler. Flickan har nu bestämt sig för att bryta med familjen för att inte riskera att utsättas för våld och för att leva ett normalt och självständigt liv, framgår det i anmälan. Hon har fått hjälp till ett skyddat boende på okänd ort. 

Det var i december förra året som rektorn vid flickans skola lämnade in sin orosanmälan. Drygt ett år senare slog skolans kurator åter larm om flickans situation och det var först då som den ursprungliga anmälan uppmärksammades.
"Ingen har dock behandlat anmälan och ingen förhandsbedömning är gjord, vilket får anses anmärkningsvärt med tanke på utgången som blivit i form av ett kvinnofridsärende", skriver man i anmälan.

Undrar hur många som skall behöva  behöva dö innan det händer något på allvar.

Ja vem gör mest?

Och så en debatt artikel där de bråkar om vem som gör mest.
http://vlt.se/asikt/debatt/1.2765478-satsa-mer-pa-socialtjansten
I en debattartikel den 15 december skriver Vänsterpartiet att de är det enda parti som satsar på socialsekreterarna i sin budget för Västerås stad. Detta är inte sant.
Moderaternas budget innebär sänkta effektiviseringskrav, införande av karriärtjänster för socialsekreterare och en extern översyn av arbetet på socialkontoren.

Redan på arbetsgivardelegationen i morgon kommer vi moderater återigen att lyfta frågan om att inrätta karriärtjänster för socialsekreterare. Det krävs åtgärder och det krävs snabba åtgärder så att de som är mest utsatta i Västerås inte drabbas.
När livet inte fungerar, när något har hänt, vilket kan drabba oss alla, då måste det finnas en sista livlina. Detta är ofta socialtjänsten.

Om socialtjänsten inte fungerar är det ett hot mot vårt välfärdssamhälle. Det är därför vi moderater har varit mycket tydliga i årets budget.
Alla de signaler vi har fått om att socialtjänsten inte fungerar som det ska kräver åtgärder och det kan inte vänta.
Erfarna socialsekreterare måste behållas. Genom karriärtjänster erbjuds karriärvägar inom yrket och är något vi måste utveckla.

Den problematik som just nu pågår måste också analyseras för att se över hur arbetet organiseras och vilka åtgärder som behöver vidtas och då krävs en extern översyn.
Ett ja till moderaternas budget hade varit ja till åtgärder och en satsning på socialtjänsten.
 
Ja vem gör mest och på vilket sätt blir det bäst?

Djur större skydd än barn

Ett bråk mellan ett par utanför Skövde i oktober slutade med att mannen kastade en hundvalp rakt in i väggen. Hundvalpen dog omedelbart.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=97&artikel=6050533
Det är kammaråklagare Ylva Lundberg som utfärdat strafföreläggandet och hon förklarar hur det kan komma sig att en hund som fått sätta livet till anses som skadegörelse.– I det här fallet anses djur vara en sak även om det kan låta kallt. Det skulle kunna handla om djurplågeri men här handlade det om en ögonblicklig död och jag har inte kunnat styrka ett längre lidande, säger åklagaren till P4 Skaraborg.
 
Men det ger ändå:
Mannen ska nu betala böter, totalt 26 000 kronor, för ofredande och skadegörelse.
Man kan undra vad det kommer att bli för straff för de släktingar som hade ihjäl Yara.
Övertygande bevisning har presenterats om att den tilltalade kvinnan har tilldelat Yara ett mycket stort antal slag på huvudet, benen, fötterna, armarna, händerna och bålen och att Yara har avlidit p.g.a. av detta. Påföljden bedöms inte kunna stanna vid böter. En rättspsykiatrisk undersökning behövs för att bedöma om den tilltalade har begått gärningarna under påverkan av en allvarlig psykisk störning samt om det finns medicinska förutsättningar att överlämna den tilltalade till rättspsykiatrisk vård enligt 31 kap 3 § brottsbalken. http://www.hjartamodochstyrka.com/bada-ar-skyldiga-overtygande-bevisning/
Båda anses skyldiga till hennes död
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/paret-ar-skyldiga-till-yaras-dod_4196699.svd
För mannens del handlar skulden om att han, i sin garantställning, inte skyddat Yara från våldet. Inget larmsamtal till 112. Ingen hjälp att ta henne till sjukhus, menar tingsrätten.
- Hittills verkar ju inte domstolen ha kommit fram till att bevisningen räcker för att fälla mannen för något annat än underlåtenhet i sin garantställning, säger mannens advokat Christer Holmqvist.
Widner är inte särskilt förvånad över att tingsrätten enbart lägger skulden för det brutala våldet mot Yara på kvinnans axlar.
- Fler omständigheter pekade mot kvinnan. Därför är den här uppdelningen mellan kvinnan och mannen ganska naturlig.
Det  är ofta man straffas hårdare för brott mot djur än mot barn. Man kan få djurförbud men kan fortsätta förstöra för sina barn t.o.m inifrån fängelse.

Har ett ärenden där ett par föräldrar döms till fängelse för misshandel av sina barn. mamman är gravid och får ett barn till. Man BB anser att hon tar hand om barnet så bra att det får följa med till fängelset. Där får det bara vara ett år sedan måste det placeras eftersom hon kommer att sitta inne längre. Hon sitter för att ha misshandlat sina andra barn så grovt och får ändå behålla nästa. Det får iallafall inte jag att gå ihop.

söndag 21 december 2014

Könsstympning

Hittade en länk med fruktansvärd information
http://www.d-intl.com/2014/12/20/extra-konsstympningar-i-harnosand-under-julhelgen/

Polisen i Västernorrland utreder just nu flera fall av planerade könsstympningar i Härnösandsområdet under julhelgen. På onsdagen gick Härnösands kommun ut med en varning om att polisen har fått ett anonymt tips om att könsstympning mot flickor eventuellt kommer att genomföras i Härnösandsområdet under julhelgen. Tipset bedöms som trovärdigt – och polisen har samverkat med socialtjänsten.
”Vi bedömer uppgifterna som mycket trovärdiga”, säger Christina Björk, utredare vid länspolisens barnrotel till lokaltidningen Härnösand Allehanda.
”Man får ju lov att säga att det är ett ovanligt ärende. Vi har begärt ett yttrande från socialnämnden i Norrköping, men det är inte ovanligt”, säger Andreas Rung, föredragande på JO till Norrköpings Tidningar.
Lag med förbud mot könsstympning av kvinnor (1982:316) slår fast att könsstympningarna som planeras i Härnösand är ett mycket allvarligt brott. Den som bryter mot lagen kan dömas till fängelse i högst 4 år. Om brottet bedöms som grovt kan fängelse i högst 10 år utdömas. 

I går morse hade Kommunal vuxenutbildning i Härnösand en informationsträff för alla elever som läser Svenska för invandrare och grundläggande svenska, om könsstympningstipset. Alla elever på skolan samlades och blev indelade i grupper med tolkar som talade deras språk. Eleverna fick information om tipset och fick veta att könsstympning i Sverige är absolut förbjudet. Polisen, socialtjänsten och vuxenutbildningen och skolförvaltningen har samarbetat kring det inkomna tipset.
”Jag hoppas att fler föräldrar inser att det är farligt och att man inte får skada sina barn på det här sättet”, säger Christina Björk.

 
Jag får säga att det känns som om hela magen vänder sig ut och in bara vid tanken. Det finns få saker som berör mig så mycket, som jag tycker är så hemskt. Alla måste hjälpas åt att se till att det slutar, att det aldrig händer igen men tyvärr har vi långt dit.

Vad gör man själv åt problemen?

Hittade en liten notis om en från gruppen state of drama som såg en tiggare utanför systemet.
http://www.bt.se/nyheter/boras/20-tiggare-i-boras-skankte-dagskassa-(4483082).gm
I lördags satt det en kvinna utanför systemet och tiggde när jag skulle köpa pilsner. Hon hade konkurrens om platsen vid utgången av två andra kvinnor som samlade in pengar för världens barn. Plötsligt reste sej kvinnan som satt och tiggde sej upp, tog med sej sin papperskopp med dagens insamlade mynt, stegade fram till kvinnorna med världens barn bössor och tömde nästan hela sitt innehåll i en av bössorna.

Kanske är det så att man har lättare att känna för människor som har det svårt, om man själv vet vad det innebär att leva i svår fattigdom. Då kanske det också blir lättare att skänka bort sin dagslön till någon som behöver den mer.
Kanske har vi som är rotade i den västerländska "Jagtänkarkulturen" / "Alla-får-sköta-sej-själva-kulturen", lite att lära av människors sätt att tänka, som kommer från Europas fattigaste områden. Eller? För när skänkte du själv en dagslön till Rädda Barnen senast?

 
Sedan var det pappan vars son retades för att han gillade "tjejfärger" vad gällde kläder.
http://www.bt.se/nyheter/mark/arets-coolaste-farsa-draget-som-hyllas-i-mark-(4576915).gm
Han tog på sig klänning och följde med till förskolan.
När hans sexåriga son inte längre ville ha på sig lila strumpor för att han kunde bli retad, kände Mentor Pasha att han var tvungen att göra något. Se sköna bilden i artikeln!

När han sedan dök upp på jobbet iklädd sin frus klänning och rosa benvärmare trodde många av hans kollegor att han klätt ut sig till någon maskerad. Men när han berättade varför han klätt sig som han gjort var det många som kom fram till honom och tyckte han gjorde något bra.

– “Är ni födda i klänning?” frågade jag. Sedan förklarade jag att det inte är kläderna som avgör om man är tjej eller kille, och att folk kan gå klädda som de vill, säger han.
Efter det lugnade de flesta ner sig, och budskapet verkade gå fram väl. Enligt Mentor Pasha finns det ganska mycket traditionella värderingar i Fritsla om att killar ska leka med killsaker och tjejer med tjejsaker, vilket han vill motarbeta. Kanske är det bästa sättet att vara en bra förebild genom att leva som man lär, och Mentor Pasha hoppas kunna inspirera även andra med sin tysta aktion.

Han fick stort stöd av föräldrarna när de skulle hämta ut sina barn, och många tog även bilder och lade ut på sociala medier. När Mentor Pasha själv kom hem från jobbet fick han höra från sin fru att hennes inlägg redan delats över 50 gånger på Facebook, och kommentarena var övervägande positiva.
– Jag trodde inte att det skulle bli så stort, men ju fler som ser desto bättre! Jag hoppas att det hjälper barnen också, om de har funderat på att klä sig i rosa att de vågar det också, säger han.
 
Radion reagerade också http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=6051824
Fritidsledaren Mentor Pasha har väckt stor uppmärksamhet på sociala medier. När hans sexårige son retades för sina "tjejstrumpor" gick Mentor till jobbet i klänning. 

– Jag försöker poängtera att man får klä sig som man vill. Hur mycket det gett vet jag inte, men de flesta föräldrarna här har pratat om det.
– Exempelvis, på avslutningen idag kom en kille i fyran i en jättefin härlig klänning. Nu kanske man vågar - det har ingen betydelse vad man har på sig.
 
Ja det var också ett sätt (kul sätt)att få andra att få upp ögonen för ett problem.