Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

lördag 7 februari 2015

Stockholm

Och i Stokholm hinner handläggarna heller inte med http://www.svt.se/nyheter/sverige/#./vi-har-svart-att-hinna-med?&_suid=142321852662607083277425734084
– Min arbetssituation är pressad, vi socialsekreterare har inte tid att lägga vår arbetstid på det som vi bedömer är det viktiga. Vi har svårt att hinna med att träffa klienterna och kunna driva ärendena framåt, säger David Hellberg, socialsekreterare på samma enhet.

Dokumentation i stället för möten

Istället för att möta ungdomarna och familjerna de ska utreda tvingas David Hellberg och Sanna Häggbring också spendera alldeles för mycket tid framför datorn med att dokumentera anser de.
– Dokumentationen är viktig. Men det jag kan uppleva i dag är att man skriver samma sak på flera ställen och det blir överarbetat, säger Sanna Häggbring, socialsekreterare.

Situationen på deras arbetsplats är inte unik, tvärtom känner de till arbetsplatser där det är ännu värre. Undersökningen från Akademikerförbundet SSR visar att 70 procent anger att det en hög personalomsättning på deras arbetsplatser. Efter bara tre år på ungdomsenheten är David Hellberg en av veteranerna på avdelningen som ska stötta nyare kollegor.

– Det är ganska kort tid att arbeta med så här svåra bedömningar och beslut som vi har. Jag känner mig inte tillräckligt trygg i det för att kunna handleda nya socialsekreterare som kommer från universitetet, men tyvärr är arbetssituationen så att vi inte är så många som har jobbat längre här, säger David Hellberg, socialsekreterare.

Risk att personalomsättningen ökar

Och risken är att de blir ännu svårare att hitta personal. Sju av tio socialsekreterare har de senaste två åren funderat allvarligt på att söka arbete utanför socialtjänsten enligt undersökningen.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)