Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

onsdag 18 mars 2015

MIsshandel inget hinder för umgänge

Är det verkligen så att en förälder skall ha rätt att träffa sitt barn som hen misshandlat bara för att det gått ett tag? Han är t.o.m dömd för det.
Skall föräldrar alltid ha rätt till sina barn? Här är det en pappa som domstolen ger rätt att träffa sitt barn bara för att det är fyra år sedan han slog honom.
http://www.bpis.se/hovratten-sexaring-ska-ha-umgange-med-pappa-som-misshandlat-honom/
Pappans misshandel av sin son ligger fyra år till-baka i tiden och det bör inte kunna utesluta varje möjlighet till umgänge. Det anser hovrätten som, i motsats till tingsrätten, ger pappan umgängesrätt med sonen. 
En gång var tredje helg
Göta hovrätt ändrar nu tingsrättens dom och förordnar att sexåringen under det kommande halvåret ska ha umgänge med sin pappa en gång var tredje helg - tillsammans med en stödperson.
Så länge pojken är omhändertagen är det ytterst socialnämnden som bestämmer i vilken utsträckning han ska träffa sina föräldrar. Strafföreläggandet mot pappan ligger dock snart fyra år tillbaka i tiden och bör enligt hovrätten inte utesluta varje möjlighet till umgänge.
Att pappan för några år sedan misskött umgängesplanen och gjort "vissa ofördelaktiga uttalanden" saknar också avgörande betydelse, liksom den omständigheten att pojken för några år sedan uttalat sig negativt om sin pappa.
Att träffa pappan, som har ett genuint intresse av umgänge, får istället anses förenligt med pojkens bästa, anser domstolen.
 
Pappan har ett genuint intresse av att träffa pojken och därför skall han få det anser rätten. Man hävdar att det är pojkens bästa bara för att pappan vill. Det kallar jag för ett tydligt föräldra perspektiv inte barnperspektiv.

Jag vet inget om ärendet i sig. Det kan hända att han ändrat sig och aldrig kommer att slå igen men det jag undrar över är:
Hur många chanser skall föräldrar ha?
Hur många gånger skall de få försöka på barnens bekostnad?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar