Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

tisdag 30 juni 2015

Familjehemmet blev räddningen

Att vi behövs lyfts äntligen på vissa håll
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=125&artikel=6195744
Just nu väntar ovanligt många barn i vårt område på att få placeras i familjehem. För den som får chansen att hamna i ett bra familjehem kan det vara livsavgörande, det vet Albert Fejza i Trollhättan.
Fram till sju års ålder bodde Albert Fejza med sin mamma. Idag har de en fin kontakt men barndomsminnena är både få och dystra.
– Alkohol och tabletter, det är de bilderna jag har tyvärr. Mitt liv började den fjärde april 2001 när jag fick komma till en kärleksfull familj.
Idag är Albert 21 år och bor i Trollhättan. Han har tät kontakt med båda sina familjer, och tiden i familjehem har han mycket att tacka för.
– Det har varit min räddning till ett normalt liv.


Almedalen och besparingar

Då är jag i Almedalen. Resan hit gick bra och redan på båten såg jag en "kändis" dock inte en politiker. Det var Henrik Schyffert som gick bakom oss i trappen ner till bildäck. Dvs jag trodde det var han men det gjorde inte mitt sällskap.
Då vi kom ner till bilen hade han bilen snett framför så jag knappade in hans bil nummer för att se vem som ägde bilen och visst var det Scfyffert.

Sedan åkte vi upp och parkerade och gick in genom portarna på ringmuren. Det tog inte ens 20 minuter så sprang jag på barnombudsmannen. Vi kom så perfekt att det bara var att gå direkt till Stefan Löfvens kvälls tal. men så mycket folk. Vi stannade inte utan drog oss till bilen köpte frukost och for ner dit där vi skulle sova och kollade programmet inför morgondagen. dvs idag.
Det är KD´s dag och på programmet står att träffa ett antal personer och gå på diverse föreläsningar och seminarier. VAd sägs om barnrättsfrågor,, den osynliga fattigdomen, livet med diagnos, en barndom med missbruk, vuxna förebilder i den digitala världen, Hur undviker vi missförhållande i framtidens familjehemsvård, hur samtalar vi med unga , barndomstol - har makthavare ett barnperspektiv?

Hittade också en artikel som påverkar det vi gör.
http://vlt.se/nyheter/vasteras/1.3045353-barn-tvingas-flytta-nar-arvodena-sanks
Klarar tyvärr inte att göra länken klickbar så ni får kopiera och klistra

Västerås sänker arvodena till familjehem. ”Många barn kommer att gå igenom sammanbrott som de annars inte skulle behövt göra. Det börjar likna barnauktioner”, säger Yvonne Ahlkvist, familjevårdens organisation, Faco.
Jenny Lundgren, mamma till ett familjehemsplacerat barn, är bedrövad.
– Jag är jätteledsen. Mitt barn är väldigt oroligt och gråter hela tiden sedan hon fick reda på att hon inte kommer att få vara kvar i sin underbara familj.
Familjehemmet där Jennys barn är placerat har precis sagt upp sig på grund av kommunens sänkning av arvodet. Ekonomiskt innebär det omkring 2 000 kronor mindre per månaden och barn för vissa familjehem.
– Jag förstår att de säger upp sig, många har flera placerade barn. Mitt barn fick en fantastisk placering i ett familjehem med över 20 års erfarenhet och hon har gjort väldiga framsteg under de här fyra åren. Familjen har kunskap om min dotters särskilda behov och älskar henne lika mycket som jag gör.
Hon berättar att familjen de senaste åren har haft 15 handläggare.
Konsekvenserna kommer att kosta både psykiskt och ekonomiskt. Det tror Yvonne Ahlkvist som jobbat som familjehemskonsulent i drygt 20 år, samt ideellt för Faco.
– Familjerna kommer att säga upp sina uppdrag och i stället ta uppdrag till privata företag. Konsekvensen blir att utsatta barn får byta familjer och kommunen får betala fyra gånger så mycket för varje placering. 
Galet att man har så kortsiktigt tänk och barnperspektivet glömmer man fullständigt.

måndag 29 juni 2015

Almedalen nästa

Då skall jag strax sätta mig i bilen och fara till Gotland och Almedalsveckan för första gången i mitt liv. skall försöka rapportera så gott jag kan därifrån.
Sedan hittade jag en artikel om Karlskrona ..igen. Samma kommun som orsakade Yaras död kan man väl säga. <Och det verkar som om det skulle kunna hända igen...

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/blekinge/bryter-mot-lagen-i-46-fall
När socialnämnden i mitten av juni träffades för ett sista sammanträde innan semestern redovisades att 46 fall om barn och ungdomar som misstänks fara illa inte har hunnit utredas i tid. Därmed bryter socialförvaltningen mot lagen.
Det är tidsgränsen på två veckor för förhandsbedömningar och fyra månader för utredningar som förvaltningen i dag inte klarar.
Endast akuta bedömningar hinns med.
– Det här är givetvis inte bra på något sätt. Men vi har nu ett beslut om finansiering för 16 nya tjänster och vi kommer att rekrytera personal för att klara det är vi är skyldiga att göra, säger socialchef Anette Gladher.

Även i Sölvesborgs finns ärenden om barn som far illa där den lagstadgade utredningstiden gått ut.

- Just nu handlar det om 17 ärenden. Men vi jobbar intesivt för att lösa det här innan semestrarna, säger Ingrid Lindquist, avdelningschef för barn och familj på Sölvesborgs kommun.

Enligt Lindquist har man i Sölvesborg tillfört mer resurser för att komma tillrätta med problemet. Bland annat har ytterligare en socialskreterare anställts under våren. Men trycket på anmälningssidan är hårt.

- I snitt får vi in 40 anmälningar i månaden, säger Ingrid Lindquist.

I Ronneby hade man i april 27 fall som inte utretts inom fyra månader. I maj var siffran nere på 11.

- Det blir bättre. I fler och fler fall klaras ärendena av i rätt tid, säger socialförvaltningens chef Birgitta Ratcovich.

Monster barn

Förr var barn allas ansvar och alla lade sig i om man såg något som var på tok. Barn hade respekt för vuxna. Så är det inte idag vilket en krönikör lyfter
http://www.corren.se/bostad/carinaskronika/vad-sysslar-ni-med-foraldrar-8166336.aspx
Jag vet att det finns barn med handikapp eller olika diagnoser som gör att de inte uppträder som andra. Det är inte om dem jag pratar här. Jag pratar om ungar vars föräldrar fullständigt har abdikerat, som idkar ”fri uppfostran” och låter sin avkomma bete sig hur som helst, oavsett om de förpestar för alla i omgivningen.
När blev det så här och varför? Att barn dikterar villkoren och flata vuxna bara suckar lätt och låter dem hållas.

Hur sjutton ska det gå för de här monsterungarna framöver? Vem ska stå ut med dem och vem ska en dag vilja anställa dem?

Kalla mig gammeldags ni. Kalla mig stofil. Men vilken vargflock, vilket schimpansgäng och vilken vanlig bondkattsmorsa som helst begriper att man inte kan låta ungarna ta befälet. Det finns i deras ryggmärg att situationen i så fall skulle bli ohållbar.
Därför utövar de sin kärleksfulla föräldramakt tills avkomman lärt sig vett. Det är inte att kränka, inte att inskränka, inte att hämma, inte att förtrycka eller förminska. Det är att visa vägen, eftersom man vill sina ungar det bästa. Det är att bädda för att andra av samma art ska stå ut med dem. Det är att älska dem.
Homo sapiens tycks ha förlorat den ryggradsinstinkten. Vilken tur då, att vi kan skyffla ungarna till dagis och skola och sedan skylla ungarnas respektlöshet på för få anställda och bristande rutiner.
Stackars arma ungar.
 
Vet inte om det är de s.k. curling barnen som växt ut utan gränser som nu har svårt att sätta gränser för sina egna barn.  Sedan finns det, inte att förglömma, de som är underbara med sina barn .

söndag 28 juni 2015

Barn med diagnos saknar stöd

Tror inte att det är någon nyhet men barn som har diagnos saknar ofta stöd.
http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article21029507.ab
Nästan sju av tio föräldrar känner inte till möjligheterna till samordnad hjälp, enligt en ny undersökning.
Sedan 2010 ska samhället kunna erbjuda en samordnad individuell plan (SIP) till bland annat familjer med barn med neuropsykiatriska diagnoser, till exempel adhd eller Aspergers syndrom.
Lagen innebär i korthet att socialtjänst och hälso- och sjukvård ska samordna sina insatser för att underlätta för den drabbade.

Fakta: SIP

Samordnad individuell plan, så kallad SIP, är lagstadgad sedan 2010 i såväl socialtjänst- som hälso- och sjukvårdslagen.
Tanken är att personer som behöver såväl hälso- och sjukvård som stöd från socialtjänsten ska få hjälp med att en individuell plan upprättas.
Planen kan innehålla åtgärder från flera olika aktörer, till exempel psykiatri, beroendevård eller tandvård men även skola och elevhälsa.
I regel kan ingen bli nekad en SIP. Den kan heller inte fås mot sin vilja.
I undersökningen gjord av intresserorganisationen Attention tillsammans med Trygg-Hansa uppger 67 procent av de tillfrågade att de inte visste om att möjligheten med SIP fanns.
88 procent anger samtidigt att deras barn inte erbjudits en samordnad individuell vårdplan.
21 procent anger att efter fastställd diagnos har hjälp och stöd från samhället inte förändrats. 43 procent anger att man av vissa instanser fått stöd och hjälp.
Undersökningen är gjord i form av en webbenkät som gått ut till cirka 6 000 personer. Totalt 1 765 svarade
 
Jag skulle vilja lägga till att föräldrar med barn med diagnoser inte får det stöd de behöver och oftast önskar. Man väntar och väntar och då de inte orkar längre tar man barnen ifrån dem istället.

Om två år

Åsa Regnérs pressekreterare skriver utifrån överlämnandet av tvångsvård av barn och unga:

I dag har barn-, äldre- och jämställdhetsminister Åsa Regnér mottagit betänkandet Barns och ungas rätt vid tvångsvård, förslag till ny LVU (SOU 2015:71). Syftet med översynsarbetet som ligger till grund för förslagen har varit att stärka barns rätt och rättssäkerheten i samband med tvångsvård för barn och unga.
I betänkandet föreslås att nuvarande LVU (lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga) ska upphöra och ersättas av en ny lag. Den nya lagen ska innehålla tydliga bestämmelser om kvalitetskrav i vården och om barns grundläggande rättigheter i samband med tvångsvård. Tvångsvården ska vara trygg och säker, ändamålsenlig och präglas av kontinuitet. Den ska ges med omtanke, bygga på respekt och helhetssyn. Ett barn som vårdas utanför det egna hem­met ska ha rätt till samhörighet med anhöriga och närstående, exempelvis syskon, och kontakt med hemmiljön. Han eller hon ska ges möjlighet till en fritid som är anpassad efter ålder och intresse.
- Det är hög tid att tvångsvården för barn och unga reformeras, säger Håkan Ceder, särskild utredare. Lagen ska vara det yttersta skyddsnätet för barn i mycket utsatta situationer. Beslut om tvångsvård är bland det mest ingripande som kan ske i en familj, så kraven på rättssäkerhet måste vara höga.
I betänkandet lämnas bl.a. följande förslag:
- Det ska säkerställas att barn och unga som blir aktuella för placering utanför hemmet ska få sina ofta eftersatta hälsobehov tillgodosedda. Barnen ska på begäran av socialtjänsten ha rätt att få en hälsoundersökning utförd. Landstingen ska ha en skyldighet att utföra undersökningen.
  • Socialtjänsten ska ges skyldighet att aktivt erbjuda stöd till föräldrar vars barn omhändertas för vård. Stödet ska göra föräldrarna delaktiga i vården och bidra till att deras föräldraförmåga utvecklas.
  • Vård på grund av brister i hemmiljön ska inte kunna avslutas om det strider mot barnets bästa. Skälen för att genomföra en vårdnadsöverflyttning ska förtydligas i lagen.
  • Ett barn som har fyllt 16 år ska ha rätt till en placering utanför hemmet även om föräldern motsätter sig det. Förutsättningen är att en sådan placering av socialnämnden bedöms som lämplig och barnet begär det.
  • Möjligheterna till s.k. avskiljning vid de särskilda ungdomshemmen ska begränsas kraftigt.
  • Stödet till unga som lämnar tvångsvården för ett vuxenliv ska förbättras genom tydligare lagstiftning och statligt finansierat utvecklingsarbete.
För att öka rättssäkerheten föreslås att samtliga tvångsåtgärder vid de särskilda ungdomshemmen ska kunna överklagas. Det ska också ställas särskilda lämplighetskrav på offentliga biträden som företräder ett barn i ett mål om vård. Dessutom ska både barn och föräldrar ha rätt till offentligt biträde i mål om begränsningar av umgänge.
Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2017.
 
Det är om två år. Det är lång tid då det behövs åtgärder nu.

lördag 27 juni 2015

Reaktioner efter presskonferensen

Då var det dagen efter och jag letar efter reaktionerna på presskonferensen
På radion verkar de inte ens ha varit där utan lägger en skriftlig sammanfattning av Håkan Ceders Rättssäkerheten för barn som tvångsomhändertas ska bli bättre. Det menar regeringens utredare Håkan Ceder som i dag presenterar ett förslag till ny lagstiftning på området.debatt artikel http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6199154
Rättssäkerheten för barn som tvångsomhändertas ska bli bättre. Det menar regeringens utredare Håkan Ceder som i dag presenterar ett förslag till ny lagstiftning på området.  
Barn-, äldre och jämställdhetsminister Åsa Regnér tar i dag emot betänkandet Barns och ungas rätt vid tvångsvård.
Utredaren Håkan Ceder skriver på DN Debatt i dag att man föreslår att dagens LVU (lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga) ska ersättas av en ny lagstiftning där barnperspektivet är tydligare och att deras grundläggande rättigheter tillgodoses även vid tvångsvård.
"Tvångsvården ska vara trygg och säker, ändamålsenlig och präglas av kontinuitet. Den ska ges med omtanke, bygga på respekt och ges utifrån en helhetssyn. Ett barn som vårdas utanför det egna hemmet ska ha rätt till samhörighet med anhöriga och närstående – till exempel med syskon – och kontakt med hemmiljön. Han eller hon ska ges möjlighet till fritid anpassad efter ålder och intresse" skriver Håkan Ceder.
I samband med P1-dokumentären Att ta ett barn sändes (del 1 och del 2) sa Håkan Ceder:
– Vi kommer att föreslå en tydligare lagstiftning och det kommer att innebära en starkare rättsäkerhet för både barn och föräldrar.
Under 2013 omhändertogs 8055 barn och ungdomar enligt LVU, uppger Socialstyrelsen.

På info torget för juridik
http://www.infotorgjuridik.se/premium/offentlig/
men den är låst och man måste ha loggin.

I presskontakt http://www.presskontakt.se/pressreleaser/oversyn-av-tvangsvardslagstiftningen-barn-och-unga
I dag har barn-, äldre- och jämställdhetsminister Åsa Regnér mottagit betänkandet Barns och ungas rätt vid tvångsvård, förslag till ny LVU (SOU 2015:71). Syftet med översynsarbetet som ligger till grund för förslagen har varit att stärka barns rätt och rättssäkerheten i samband med tvångsvård för barn och unga.
I betänkandet föreslås att nuvarande LVU (lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga) ska upphöra och ersättas av en ny lag. Den nya lagen ska innehålla tydliga bestämmelser om kvalitetskrav i vården och om barns grundläggande rättigheter i samband med tvångsvård. Tvångsvården 

Det liknar vårt

Ett ärende till som jag är engagerad i
http://www.bpis.nu/2015/06/27/familjehem-det-kan-inte-f%C3%A5-forts%C3%A4tta-s%C3%A5-h%C3%A4r-27470568

För nästan tre år sedan placerades tre syskon från Östra Göinge i ett familjehem. Under våren flyttades plötsligt barnen.
Fosterföräldrarna valde att anmäla kommunen till IVO, inspektionen för vård och omsorg, eftersom de anser att ärendet inte gått rätt till
.

Efter hand som barnen började känna sig mer bekväma började de också prata mer med fosterföräldrarna om vad de varit med om. Det visade sig att syskonens situation varit tuffare än någon visste. – De har varit med om mycket, säger Linda med gråten i halsen.
Just därför tycker hon det är extra olämpligt att rycka upp barnen från det som de kommit att betrakta som sitt hem, och dessutom dela på dem. 
Linda berättar att hon och hennes familj inte heller fick några indikationer på att familjehemmet inte skulle duga och att kommunen funderade på att flytta barnen.
– Vi hade ett bra samarbete med både skolan, vården och bup, barn- och ungdomspsykiatrin, där barnen gick, säger hon.
– Det har inte gjorts någon utredning och ingen har påtalat att vi gjorde något fel. De har inte pratat med varken oss, skolan eller bup.

Linda fick höra att en av anledningarna till att barnen omplacerades skulle vara att de inte gjort de framsteg som socialsekreteraren hoppats på.
– Men jag har pratat med läkarna och de säger att barnen kanske aldrig kommer att kunna lämna det som hänt bakom sig helt och hållet. Det bästa vi kan göra är att se till att de är trygga.


Till IVO har kommunen uppgett att de ansett att det fanns samarbetssvårigheter med familjehemmet och att de skulle varit svåra att få kontakt med. Det säger Linda inte stämmer alls.
– Vi föreslog till och med att socialsekreteraren skulle komma och träffa barnen oftare. Det bestämdes att hon skulle komma en gång i månaden och ha telefonkontakt en gång i månaden, men det hände aldrig.

Beslutet att omplacera barnen togs av vice ordförande i Östra Göinges individutskott. Detta trots att behovet av omplacering inte var akut.
– Det var tydligen så att socialsekreteraren hade funderat och det hela bygger på hennes tankar, säger Linda.


Barnen skulle till sin avlastningsfamilj, men blev i stället hämtade i skolan av socialtjänsten.
– Vi fick veta senare på dagen att de inte skulle komma tillbaka. vi fick inte ens säga hej då till dem!
Linda har inget hopp om att barnen skulle få komma tillbaka till henne och hennes familj igen.
– Men vi vill ändå göra vad vi kan för att de ska få det bra. Och det här måste stoppas, det kan inte få fortsätta på det här viset.

Norra Skåne har varit i kontakt med kommunen. som i nuläget inte vill kommentera kritiken från IVO.
 
Det liknar så mycket vårt ärende.  som sagt jag är kontaktad och engagerad och har gett alla råd jag kan. Det liknar så mycket vårt ärende och då borde de också ha möjlighet till granskning och åtal med fällande dom.
http://www.bpis.nu/2015/06/27/st%C3%A4rkta-r%C3%A4ttigheter-f%C3%B6r-barn-f%C3%B6resl%C3%A5s-i-ny-lag-27470747
En av dem som arbetat för att påverka lagstiftningen är Eva Hallgren, med egen erfarenhet av att vara familjehem och engagerad i organisationen Barnperspektivet i Sverige.
Hon tog förra hösten kontakt med riksdagens socialutskott samt med representanter för samtliga riksdagspartier för att uppmärksamma dem på problemen med omplaceringar av barn i familjehem.
– Först ville de inte tro mig. Då började jag att skicka mejl med alla ärenden. Ett i veckan, säger Eva Hallgren.
Hon skickade 48 mejl med 55 ärenden.
– Har man börjat omplacera ett barn leder det ofta till fler. Barnen vågar inte rota sig och det märks snart i skolresultat och andra sammanhang. Det kan lätt leda till miljonkostnader för samhället, menar Eva Hallgren.

Den nya lagen föreslås i betänkandet att träda i kraft den 1 juli 2017.

fredag 26 juni 2015

Hotar stämma Marks kommun

Då blev det officiellt att vi hotar stämma Marks kommun. Man har ju prövat att de gjort fel och man har även konstaterat vem som gjort fel men man har inte prövat om det finns något brottsoffer eller om det är vi. En advokatbyrå har letat och hittat blan domar i europadomstolen där familjehem som haft barn så länge som våra skall jämställas med adopterade barn.
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/vast/fostermamman-hotar-stamma-marks-kommun

Marks kommun tar ställning

Stämningsansökan kommer dock att lämnas in först efter att man gett Marks kommun chansen att lösa frågan utanför rättssalen. Kommunen tog del av skadeståndskravet under torsdagen.
– Vår kommunjurist ska titta på det. Innan hon har gjort det kan jag inte kommentera saken, säger Haleh Lindqvist, kommunchef i Mark.
Eva Hallgren, som numera driver föreningen Barnperspektivet i Sverige, arbetar aktivt med att lyfta frågor om fosterbarns och familjehems rättigheter i samhället.
Fosterbarnen får hon idag inte träffa överhuvudtaget. De lever i ett annat familjehem på hemlig ort.
 
På hemlig ort stämmer inte riktigt. Jag vet var de är och de är inte skyddsplacerade längre.


http://www.bpis.nu/2015/06/26/fostermamma-hotar-st%C3%A4mma-marks-kommun%C2%A0-27468692
Eva Hallgren påpekar att tidigare rättegång bara handlade om tjänstefelen. Nu vill hon pröva om en fosterfamilj som behandlats felaktigt kan anses vara ett brottsoffer.
– Det har aldrig testats i Sverige tidigare. Men vår advokat har granskat domar i Europadomstolar som pekar på att när barn har bott hos en fosterfamilj så länge ska det jämställas med biologiska eller adopterade barn.

Först kommer familjen att erbjuda Marks kommun att göra upp i godo. Men Eva Hallgren tvivlar på att det kommer att bli så. Hur det kommer att gå i en eventuell rättegång tycker hon är svårt att bedöma.
– Jag har ingen aning men vi vill få upp det här på agendan och är beredda att köra hela vägen till Europadomstolen om det krävs, säger Eva Hallgren.

 
I radio sjuhärad
http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=95&grupp=2894&artikel=6199015
Nu vill den förra fostermamman Eva markera mot Marks kommun och kräver alltså 400 000 kronor i skadestånd.
– Vi vill ha testat om det finns ett brottsoffer och om det är vi. Det är inte vi som har kommit fram till summan utan det är advokatfirman.
Eva poängterar att det inte handlar om pengarna.
– Skulle vi ha stämt kommunen på 100 kronor så hade det inte blivit den genomslagskraft, de kanske hade betalat och så hade det varit över.
För Eva spelar det inte roll att de två barnen varken är parets biologiska eller adopterade.
– Enligt mänskliga rättigheter är det en kränkning mot familjens integritet och ska jämställas med adopterade barn. Hade de varit våra biologiska barn hade de varit hemma för länge sedan. Om de varit våra adopterade barn hade ingen ifrågasatt att vi kämpat för dem.
 
De skall nu utreda våra krav
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=6199200
Ett svar på skadeståndskravet kan fosterföräldrarna förvänta sig från kommunen först framåt september, enligt kommunchefen Haleh Lindqvist, eftersom kommunstyrelsen inte sammanträder förrän då.
– Vi kan inte hantera den här typen av skadeståndskrav på 14 dagar, det finns det ingen organisation som kan.
– Vi har respekt för att de känner sig kränkta och därför vill vi också hantera det här skadeståndskravet på ett rätt och riktigt sätt så att de ska veta att vi tar det här på största allvar och hanterar det varsamt och korrekt, säger Haleh Lindqvist. 

Lvu utredningen klar

Idag lämnades LVU utredning över till ministern. Den skal nu ut på remiss och sedan vara klar i tror det var november.
Satt i tv4 morgon studio tillsammans med Barnombudsmannen.
http://www.tv4play.se/program/nyhetsmorgon?video_id=3188298
Han hade skrivit en debatt artikel.

http://www.svd.se/barn-i-samhallsvard-loper-extrema-overrisker/om/debatt
I genomsnitt är ett barn i varje skolklass omhändertaget i samhällsvård någon gång ­under sin uppväxt. Under 2013 var 23 574 barn placerade någon gång under året.
I flera avseenden saknas fortfarande uppföljning, kunskap och forskning om barn i social utsatthet. Hur många anmälningar görs om barn som far illa? Hur många utredningar inleds? Vad leder utredningarna till för åtgärder? Vad får åtgärderna för effekt? Det vet inte regeringen, inte socialutskottet och inte Sveriges 290 kommuner.

Institutionsvården av barn kostar varje år många miljarder. Men vi vet inte om resultatet av insat­serna är generellt positiva, neutrala eller negativa.
Regeringen bör ta initiativ till en långsiktig forskningsstrategi för att öka kunskapen om barn och unga i samhällsvård. Ökad kunskap och metodutveckling skulle på sikt bidra till att ge familjehemsföräldrar, socialarbetare och andra som arbetar med barn i utsatta situationer större möjligheter att lyckas i ett uppdrag som är meningsfullt, men också många gånger svårt.

En långsiktig forskningsstrategi räcker dock inte. Det krävs också åtgärder här och nu.
En lång rad studier visar på skyhöga överrisker för missbruk, självmord, förtidspensionering och beroende av försörjningsstöd bland unga vuxna som under sin uppväxt hade ”samhället som föräldrar”.
Studier har visat att fler barn begick brott eller missbrukade narkotika efter att de vårdats på institution än innan de blev omhändertagna och placerade. För barn i familjehem är resultaten något bättre. Men det går fortfarande sämre för barn som växer upp i familjehem än för de barn som lever i de 3 procent fattigaste familjerna som under lång tid får försörjningsstöd.

• Rätt till skydd. Barn ska kunna få stöd även om vårdnadshavare motsätter sig det.
• Rätt till information, delaktighet och att kunna återkoppla på vården.
• Rätt till kontakt med familj och syskon om det inte är till skada för barnet.
• Rätt att få skolsituationen utredd och att få ett bra stöd så att barnet åtminstone kan prestera i nivå med sina kognitiva förutsättningar.
• Rätt att få hälsosituationen utredd och få vaccinationer, tandvård och såväl somatisk som psykisk ­hälso- och sjukvård på likvärdiga villkor med ­andra barn. Rätt till en läkarundersökning vid omhändertagandet.
• Rätt att kunna slå larm och få hjälp om barnet blir dåligt behandlat.
Det hade Håkan Ceder som ansvarat för utredningen också.
http://www.dn.se/debatt/skrota-lvu-och-lat-barnets-basta-pragla-den-nya-lagen/ (för att läsa hela)
Tryggheten för barn som placeras tidigt i livet och långsiktigt måste stärkas. Särskilt viktigt ur ett barnperspektiv är att stödet till barnets förälder förbättras. Ett aktivare arbete från socialtjänsten att göra föräldrarna delaktiga i vården och utveckla föräldraskapet kan bidra till att förebygga konflikter, vilket har stor betydelse för barnets trygghet och stabilitet.
Men det behövs också lagändringar för att öka tryggheten för dessa barn. Vård enligt LVU vid missförhållanden i hemmet ska inte kunna upphöra om det strider mot barnets bästa. Det ska gälla även om de ursprungliga skälen för själva omhändertagandet inte längre är för handen. Vid bedömningen av om vården ska fortsätta ska barnets inställning, och om barnet sedan låg ålder och under lång tid vårdats i familjehemmet, vara centrala faktorer. Även barnets relation till vårdnadshavaren och till familjehemsföräldrarna ska vägas in. Utöver detta behövs också i lag tydligare vägledning för när socialtjänsten ska överväga en överflyttning av vårdnaden om ett barn från biologiska föräldrar till familjehemsföräldrar.

Ett ytterligare eftersatt område är stödet till dem som lämnar vården för ett vuxenliv. Inte överraskande visar forskning att barn som får adekvat stöd också har bättre förutsättningar att klara vuxenlivet på ett bra sätt. Förslaget här innebär att lagen ska bli tydligare i vilkets slags stöd barnet eller den unga ska kunna förvänta sig från socialtjänsten. Stödet och hjälpen bör inriktas på frågor om ekonomi, boende, studier eller arbete. Socialtjänstens särskilda ansvar för stödet ska gälla tills den unge fyller 22 år. Dessutom bör särskilda statliga medel avsättas för att utveckla fungerande arbetssätt och metoder i stödet till dessa unga.

Utöver detta behöver också rättssäkerheten stärkas på en rad punkter, till exempel:
• Samtliga beslut om tvångsåtgärder vid de särskilda ungdomshemmen ska kunna överklagas. I dag kan endast ett fåtal av dem överklagas.
• Det ska ställas särskilda lämplighetskrav för att som offentligt biträde få företräda ett barn i ett mål enligt LVU.
• Barn och vårdnadshavare ska ha rätt till offentligt biträde i mål om umgänges­begränsningar.
• Det ska utarbetas nationell vägledning för vilka begränsningsåtgärder som är tillåtna vid HVB som drivs i kommunal eller enskild regi. Den nuvarande oklarheten här är ur rättssäkerhetssynpunkt oacceptabel, både för barn och unga och personal.

Själva utredningen kan man läsa här
del 1 http://www.regeringen.se/contentassets/e77c4c5bd7624980aebe10b0bfe1c23f/barns-och-ungas-ratt-vid-tvangsvard-forslag-till-ny-lvu-sou-2015_71_dela_webb.pdf
del 2 http://www.regeringen.se/contentassets/e77c4c5bd7624980aebe10b0bfe1c23f/barns-och-ungas-ratt-vid-tvangsvard-forslag-till-ny-lvu-sou-2015_71_delb_webb.pdf

Man kan även se presskonferensen i efterskott.

torsdag 25 juni 2015

Norrköpings tidning

Då är det med i Norrköpings tidning. Ett ärende som jag följt och som resluterade i BPIS Östergötland. Sedan lyfter hon också överlämnadnet av boken till socialutskottet.
http://www.bpis.nu/2015/06/25/ett-%C3%A5r-har-g%C3%A5tt-utan-att-han-f%C3%A5tt-tr%C3%A4ffa-brodern-27446129
Han fortsätter tillsammans med organisationen Barnperspektivet i Sverige, BPIS Östergötland, tillsammans med den riksbekanta familjehemsmamman från Marks kommun, Eva Hallgren, kampen för att myndigheterna ska lyssna på barnen innan de fattar – för barnen – livsviktiga beslut. Under tisdagen lämnade de över boken "Det är inte enskilda ärenden" till riksdagens socialutskott.

– Det är för kärleken till barnen som jag fortsätter kampen. Varje gång jag varit i riksdagen har jag fått höra att lagen säger att ett tydligt barnperspektiv ska finnas i alla barnärenden. Men så är det inte. I den här boken har jag samlat 55 fall. Det visar att det inte är några enskilda fall, utan att det handlar om systemfel, säger Eva Hallgren, som blev känd för en bred allmänhet efter Uppdrag gransknings reportage om hur hennes två små fosterbarn den 28 oktober 2009 slets ifrån henne.
Direkt länk  till artikeln.
http://www.nt.se/nyheter/norrkoping/ett-ar-har-gatt-utan-att-han-fatt-traffa-brodern-11173887.aspx  
 
Sedan har spelat in ett antal intervjuer inför morgondagen  då LVU utredningen offentliggörs.  Sedan är det klart att jag sitter i TV 4 soffan och diskuterar runt att LVU utredningen skall vara klar och lämnas in kl 10 och passar då på att släppa en liten bomb. Har även gjort en tv intervju för tv 4 som kommer att gå på nyheterna.

onsdag 24 juni 2015

Myter om tiggare

Det är dags att slå hål på en stor myt runt tiggare http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.2751816-studie-om-tiggare-slar-hal-pa-myter
Rumänska tiggare i Stockholm, Oslo och Köpenhamn är mycket fattiga, och ingen annan tjänar på vad de samlar in. I Stockholm drar de in minst pengar och sover oftare utomhus, visar en stor studie.

Stockholmstiggarna tjänade också minst, både i hemlandet och i Sverige. På frågan vad de tjänade senast under en dag, genom tiggeri och pantsamling, svarade Stockholmstiggarna 130 kronor. I Oslo var siffran 190 svenska kronor och i Köpenhamn 240.
I Oslo råder sovförbud utomhus och i Köpenhamn även tiggeriförbud, så i grannländerna stördes tiggarna oftare. Men annars hade tiggare det på många sätt tuffare i Stockholm. Exempelvis sade 79 procent i den svenska huvudstaden att de sov ute och bara en procent på härbärge eller i lägenhet. I Oslo och Köpenhamn hade 26 respektive 28 procent ordentligt tak över huvudet.

Mycket tyder på att det var svårare att få plats på härbärge i Stockholm
Intjänat på senaste tiggande och pantsamling:
StadSvenska kronor
Stockholm 130
Oslo 190
Köpenhamn 240
Boendeform (procent):
Stad Härbärge/lägenhet/Bil/Tomt hus/Ute/Övrigt
Stockholm 1 6 9 79 5
Oslo 26 7 5 62 1
Köpenhamn 28 11 15 43 2
Spottade på på gatan (procent)
Stockholm 12
Oslo 22
Köpenhamn 7
Sedan hittade jag en serie om tiggare
http://story.aftonbladet.se/tiggarna2#section-1 Tiggarbarnen i Sverige
http://story.aftonbladet.se/tiggarna2#section-2 Avhysningen
http://story.aftonbladet.se/tiggarna2#section-3 tillbaka i Rumänien
http://story.aftonbladet.se/tiggarna2#section-4 Så kan du hjälpa
http://story.aftonbladet.se/tiggarna2#section-5 Fakta


Jag gör vad jag kan

Då är jag i press igen.
http://www.bpis.nu/2015/06/23/det-kan-vara-b%C3%B6rjan-till-en-ny-socialtj%C3%A4nstlag-27414239
Alla som någon gång visat minsta intresse för barnrättsfrågor har talat med Eva Hallgren.
För några år sedan blev hon känd som "fostermamman i Mark" då Uppdrag granskning avslöjade turerna kring när två barn utan förvarning togs från de enda föräldrar de kände till. Beslutet var fel och en politiker och två tjänstemän fälldes i tingsrätten. Men barnen kom inte hem. Då bildade hon föreningen BPIS, Barnperspektivet i Sverige och började bombardera makthavare med berättelser hon hört.
Det vanligaste politikersvaret var: "Vi går inte in i enskilda ärenden". Det är därför boken heter "Det är inte enskilda ärenden". Det 48 veckobreven ska visa det.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/kerstinweigl/article21013584.ab Direkt

tisdag 23 juni 2015

Två dagar

Igår träffade jag bpis Östergötland. Mycket trevligt gäng.
Innan jag träffade dem gjorde vi intervju med Norrköpings tidning.

Skall stan sätta mig i bilen och åka via tv 4 sedan till riksdagshuset där jag skall möta en reporter ifrån Aftonbladet.  Hon skall vara med då vi överlämnar min bok: det är inte enskilda ärenden till socialutskottet.

måndag 22 juni 2015

”Diskrimineringslagen saknar barnperspektiv”

Nu slår DO larm om att ”Diskrimineringslagen saknar barnperspektiv”
http://www.bpis.nu/2015/06/22/%E2%80%9Ddiskrimineringslagen-saknar-barnperspektiv%E2%80%9D-27398412
Missriktad lagtext. Barnkonventionen kräver att vi i frågor som rör barn har 
ett barnperspektiv. I fall där barn utsätts för sexuella trakasserier av andra barn är det 
därför olyckligt att lagen bara utgår från vuxnas sexualitet. För att kunna hjälpa de 
barn som utsätts för kränkningar behöver lagen ändras, skriver Agneta Broberg, DO.
 
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6195102
Diskrimineringslagen saknar barnperspektiv och kan därför bryta mot barnkonventionen, skriver Diskrimineringsombudsmannen Agneta Broberg i dag på DN Debatt. Som lagen ser ut nu ifrågasätter hon om den alls ska användas vid fall där barn trakasserar andra barn, den kan göra mer skada än nytta. 

Om ett barn trakasseras av ett annat barn i skolan, exempelvis sexuellt eller för sin etniska tillhörighet, så är det skolan som ska utredas för att ha brustit i sina skyldigheter. Men för att utreda skolans ansvar så måste själva trakasserierna också utredas. Och i praktiken leder det ofta till att barn pekas ut som offer och förövare i en långdragen process som kanske inte leder till upprättelse för någon. För, som Agneta Broberg säger, det enda barnet har rätt till enligt diskrimineringslagen är skadestånd om trakasserierna kan beläggas.
- Och det hjälper inte det här barnet. Barnet måste få hjälp i skolan här och nu när det inträffar, säger hon.

Och trakasserier mellan barn är tyvärr ingen ovanligt.
- Det är ett enormt problem i skolan. Om vi tar till också kränkningar enligt skollagen, för här har vi två lagstiftningar som gäller, så har vi närmast tiotusentals barn som usätts för trakasserier varje vecka, säger Agneta Broberg, diskrimineringsombudsman
 
Det där att barn diskrimineras av DO anmälde jag redan för 5 år sedan.  Det är nämligen även så att den som diskrimineras måste anmäla det själv. Men om den är för liten, för sjuk eller av annan anledning inte kan anmäla själva så ätar DO inte upp. Jag menar att det är själva problemet som skall granskas inte personen och då skall det inte beror på vem som anmäler.

söndag 21 juni 2015

Det går visst att rätta till men är det rätt?

I veckan kom det ett beslut att "Tobias" som kämpat i tre år för att få hem sin son nu får det. Jag får erkänna att jag är kluven.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/kerstinweigl/article20983526.ab
Redan innan barnet föddes visste Tobias att han kanske var pappan. Mamman kunde inte ta hand om barnet. När faderskapet var fastställt blev Tobias vårdnadshavare men då inleddes en svår process att få ta hem pojken, som placerats hos ett ungt par i Bollnäs.Att hemflyttningen måste ske försiktigt och gradvis tyckte Tobias var naturligt, men gradvis gick det upp för honom att familjehemsföräldrarna hela tiden trott att pojken skulle växa upp hos dem.
Efter ett tag ansåg socialnämnden i Bollnäs att pojken visade tecken på att må dåligt, och att det skulle bero på umgänget med pappa Tobias. Uppgifterna kom huvdsakligen från familjehemsföräldrarna.
När Tobias ville fortsätta planen för hemtagning av sitt barn lades ett flyttförbud, som undanröjdes av domstol. Då svarade socialnämnden med att tvångsomhänderta pojken med stöd av LVU, lagen om vård av unga. Som skäl gav man att Tobias inte skulle ha visat tillräcklig förståelse för sin sons behov och reaktioner.

Upphäver domen

Det är den domen som Högsta förvaltningsdomstolen nu upphäver, med mycket bestämda formuleringar dessutom. Kammarrätten borde inte ha beslutat om LVU. Förutsättningar för tvångsvård fanns aldrig.
Ur domen: "...önskemål om regelbundet och frekvent umgänge med sonen måste ses som både naturligt och befogat" för att en pappa som vill ta hem sin son.
Tobias har redan kontaktat det team barnpsykologer i Malmö som han tidigare haft kontakt och kan stödja honom när en hemflyttningsprocess återigen ska sättas igång. Igen, Den senaste tiden har han åkt 169 mil för att träffa sin son tre timmar var tredje vecka.
 
Vad är barnperspektivet?
Vem ser barnet som sina?
Vem har han anknytning till?
Har föräldrar alltid rätt till sina barn?
Visst det blev fel men blir det rätt för barnet genom att rätta till? Är barnets bästa att flytta ifrån allt han känner igen som sitt bara för att det är en biologisk pappa? Om hans anknytning är hos någon annan?
Visst kommer barnet att anpassa sig, han har inget val. Han kommer inte att fara illa, men är det han´s bästa?
Jag är tveksam.
Anknytning måste bli viktigare i beslut runt barn. Då det gäller barns bästa måste man utgå ifrån anknytning inte biologiska band.
Visst är det hemskt och fel har begåtts men att rätta till genom att göra fler?
Jag menar inte att kontakten skall klippas utan sonen och pappa kan träffas ändå. Man kan hantera det som skillsmässobarn. Träfas mer på lov och helger men flytta? NEJ

Inga nyheter

Ett lite äldre inslag runt socialtjänsten i Mora
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/dalarna/socialtjansten-bryter-mot-lagen-1
De flesta socialkontoren i länet saknar i dag en eller flera socialsekreterare som arbetar med barn och ungdomar. I Mora har sex socialsekreterare slutat sen början av 2013. Alla lediga tjänster utom en har nu tillsatts, men erfarenheten är låg. Det är bara två som jobbar med barn-och ungdomsärenden som har jobbat längre än tre år.

– Det är hög arbetsbelastning och då blir det tufft. Jobbar man med barn och ungdomar, särskilt som är en utsatt grupp, så hinner man då inte med att göra det ska eller det man vill och tycker att man behöver så tar det ganska mycket på en. Så jag tror att det är en stor anledning. Vi behöver ha in mer folk, säger Johan Krumlinde

För att fylla dom tomma stolarna på socialkontoren runt om i länet använder i dag tolv av länets femton kommuner konsulter för att täcka upp. Det gör att den som behöver hjälp tvingas träffa olika socialsekreterare i ännu större omfattning än tidigare.

– Inom den sociala barn- och ungdomsvården kan vi inte ha ett system som i sjukvården. Vi kan inte ha stafettsocialsekreterare, det fungerar inte. Den problematik som de här medborgarna, våra mest skyddslösa, kräver att det är en person som vet hela historien. Som de kan berätta för, och som också har ett ansvar för att hålla dem i handen hela vägen ut, säger Heike Erkers som är ordförande på fackförbundet Akademikerförbundet SSR.

Undersökningsföretaget Novus har gjort en enkät på uppdrag av fackförbundet Akademikerna. Där svarar 7 av 10 socialsekreterarna i Dalarna att dom vill byta jobb. Hälften av socialsekreterarna svarar dessutom att dom inte kan jobba rättsäkert på grund av ärendemängden.

– Hela tanken med det sociala arbetet kopplat till barn och unga förutsätter kontinuitet, och jag tycker att man bryter mot det, säger Heike Erkers.

 
Ja det är inga nyheter men jag undrar när de styrande skall se till att det händer något också.

Blandad kompott

Det var en liten fyra åring som försvann ifrån ett köpcenter. Han har hittats på ett tåg 20 mil därifrån. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=128&artikel=6194721
Den fyraårige pojken som försvann tidigare under lördagen i Falkenberg, har nu hittats. Pojken hittades ombord på ett tåg och fick kliva av i Munkedal, cirka 20 mil norr om Falkenberg.

Personer ombord på tåget kände igen pojken från bilden som polisen gått ut med på sin Facebooksida, uppger TT. De ska då ha sagt detta till tågpersonalen, som sedan steg av i Munkedal med pojken.
– Nu ska han få uppleva ett nytt färdmedel. Han ska få åka patrullbil och sammanföras med sina föräldrar, säger Andreas Bengtsson, vakthavande befäl vid polisen i Halland, till TT.
 
Ja barn kan vara företagsamma. Tur att det finns de vuxna som vågar fråga, vågar lägga sig i.
Sedan en krönika.  Vad är det bästa för barnen?  att vara lediga eller gå i skolan?
http://www.expressen.se/ledare/jenny-madestam/korta-sommarlovet--for-barnens-skull/
För många väcker frågan ångest eftersom det inte finns något lustfyllt svar att ge. Det finns nämligen inget sommarhus att åka till, ingen segelbåt att segla med, inga släktingar att enkelt besöka. Det saknas pengar att spendera på utlandsresa, läger eller nöjesparker. Sommaren innebär i stället långa dagar hemma.

För många barn blir tiden hemma ensam, eftersom föräldrarna arbetar. Sverige är delvis fortfarande ett klassamhälle, och det är vid tider av ledighet som det visar sitt fula tryne, och där de barn som växer upp under resursknappa omständigheter hamnar i kläm. Det är på sommarlovet klasskillnaderna syns tydligast.

Ojämlikheterna kan dock utjämnas, så att barn i resurssvaga hem slipper långa (ensamma) veckor i lägenheten. En lösning är riktade resurser. Barnen, och deras föräldrar, skulle kunna få statligt sponsrade checkar att använda till olika typer av lustifikationer, likt Liseberg, Gröna Lund, Astrid Lindgrens värld, bo på camping eller liknande. Resa till och från kunde också sponsras.'

Idag finns sådana bidrag att tillgå från kommunen för de allra fattigaste, men det finns många fler barn runt om i Sverige som behöver liknande ekonomiskt stöd och här kan staten skjuta till pengar så att likvärdigheten uppfylls.

En annan, kanske inte lika lustfylld men klok lösning är att korta sommarlovet. Jag har skrivit det förut och skriver det igen: Sverige har ett exceptionellt långt sommarlov internationellt sett och lovet bör definitivt förkortas. Både för de socioekonomiskt utsatta barnens skull, men även för att höja resultaten i svensk skola.
Tycker ibland att man missar själva grejen. Istället för att ta ifrån barn ledighet och sommarlov för att en del inte kan eller har samma möjligheter istället för att ge de som inte har samma möjlighet som alla andra. Man skall väl satsa på ensamstående låg inkomsttagare så att de får det bättre. Precis som hon skriver erbjuda sommarlovsaktiviteter, saker som inte kostar men istället har man dragit ner på fritidsgårdar och fritidspersonal.
 

fredag 19 juni 2015

Glad midsommar


Ingens ansvar

Om myndigheterna tar ett barn och det missköts å det grövsta. Vems är då ansvaret? Barnets? Föräldrarnas?Myndigheternas?
I Sverige är det ingens och barnet tvingas betala rättegångskostnaderna.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/kerstinweigl/article20991442.ab
I dag kom domen i skadeståndsmålet som Sofia Rapp Johansson förlorade. Hon har i flera böcker beskrivit sin mycket svåra barndom: debuten "Silverfisken” från 2007 belönades med Katapultpriset; en upprättelse i sig, men hon ville mer. Hon stämde staten på skadestånd.
Sedan 2013 finns en lag som ger människor rätt till ersättning för att de farit illa i sina fosterhem. Men bara om övergreppen ägde rum före den 31 december 1980. Eftersom Sofia var placerad på 80- och 90-talet har hon ingen chans att få sitt ärende prövat av Ersättningsnämnden.
Att polisanmäla och sedan bevisa vart och ett av de många övergreppen skulle bli en mycket svår uppgift. Därför polisanmälde hon staten, som inte skyddade henne mot brotten.

På 71 sidor går tingsrätten igenom varför staten inte hade något tillsynsansvar för de fyra syskonen. Dels säger man i en svårbegriplig sats att fosterföräldrarna inte var en myndighet, de var i föräldrars ställe.
Och visserligen har Sofia och de övriga farit illa, men ersättningslagen är inte en skyddslag, utan har bara råkat få formen av lag.
Och för övrigt har staten enligt skadeståndslagen inte något ansvar för vad socialförvaltningen i en kommun gör eller inte gör.

Men det som sticker mig i ögonen med tingsrättsdomen är det som inte står där. Som hon och en syster berättat ingående om. Missbrukande föräldrar, välkända i socialtjänsten och för övrigt hela Enköping. Pröva hasch vid tre års ålder. Våldtagen i ettårsåldern. Upprepade övergrepp i flera fosterhem. Många, svåra, detaljerade berättelser. Vittnesmålen tog fyra dagar.
Men tingsrätten gör ingen bevisvärdering. Inte ett ord om hur man uppfattar uppgifterna. Det står: "Det är inte ifrågasatt att Sofia Rapp Johansson och Hanna Rapp Johansson har haft en mycket besvärlig uppväxt." Det är allt.
Domen ska överklagas, och blir högintressant för alla som i likhet med syskonen Johansson Rapp farit illa, fast de skulle skyddas av samhället. Vem som har ansvar för vad måste redas ut i grunden. Även om ingen barndom går i repris.
 
Det som skrämmer mest är att hon och hennes syster skal behöva driva den processen själva.

torsdag 18 juni 2015

Skall inte beror på bedömningar

I Jönköping bl.a har man gjort ett försök bland socionom studerande. Man gav dem påhittade ärenden och kollade sedan hur de gjorde utredningarna.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6182965
Simulerade barnavårdsutredningar, i ett försök på socionomprogrammet på Högskolan i Jönköping, visar att studenterna bedömer samma fall på olika sätt. Bland annat gjordes olika bedömningar beroende på om det handlade om en pojke eller en flicka.
Resultatet är väldigt intressant och visar att studenterna behöver träna på att kritiskt granska sina egna beslut, sammanfattar forskarna.
– Socionomstudenter tror sig vara absolut fria från fördomar, och är väl det på ett abstrakt generellt plan men sen när det kommer till den här utredningsverkligheten så trillar dom dit ändå, säger projektledaren Klas Borell
Studenterna får ta ställning till ett påhittat fall – en farmor misstänker att barnbarnet inte har det bra efter föräldrarnas skilsmässa och efterhand kommer fler och fler omständigheter upp.

Det har visat sig att i varje klass som använt programmet, sedan i höstas, tar studenterna olika beslut om att öppna utredning eller inte, de gör också olika bedömningar beroende på om det handlar om en pojke eller en flicka. Exempelvis var det fler som trodde att pojkens problem berodde på hans eget beteende medan fler trodde att flickan reagerade på problem i familj eller skola.
 
Läs/lyssna gärna hela inslaget

onsdag 17 juni 2015

Våldtagna pojkar

Först i Sverige med mottagning för våldtagna pojkar och män
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6191480
– I befolkningsstudier har man sett att våldtäkt mot män är oerhört mycket vanligare än man tror, för den allmänna uppfattningen är ju att män inte kan våldtas. Man ser också i studier att hälsoeffekterna är större för män, både när det gäller kroppslig hälsa och psykisk hälsa. Det är större risk för en våldtagen man att få posttraumatiskt stressyndrom. Det är ett sånt väldigt tabu så det blir en sådan tystnad kring den man som är utsatt, säger Lotti Helström.

Mellan 600 och 700 kvinnor om året söker sig till den akutmottagning för våldtagna som i tio år funnits på Södersjukhuset i Stockholm. Här finns dygnet runt personal som är specialutbildade för att ta emot personer utsatta för våldtäkt. I mitten av oktober kommer man också att börja ta emot män och pojkar. Enligt beräkningen är det ett par män i månaden som kommer söka sig till mottagningen.
– Den absoluta majoriteten av sexuellt våldsutsatta män är utsatta av en annan man. Det kan vara förvirrande för den personliga identiteten och den sexuella identiteten att ha varit utsatt för det här, och det är en av de svårigheter vi måste möta, säger överläkare Lottie Helström.

Förra året anmäldes runt 370 våldtäkter på män och pojkar, enligt Brottsförebygganderådets statistik. Men bedömningen är att det finns ett mörkertal.
En rundringning som RFSU, Riksförbundet för sexuell upplysning, gjorde förra året, där den som ringde uppgavs vara en man som blivit våldtagen, visade att det i många landsting fanns osäkerheter om var en man kunde få akut hjälp vid en våldtäkt, och också hur undersökningen skulle gå till.
 
Hörde någonstans att pojkar som våldtas ofta mår tror inte man kan säga sämre eller bättre än tjejer men de mår dåligt av annat skäl kanske man kan säga därför att de ibland får stånd under övergreppet och då mår dåligt eftersom det känns som om de varit med på det. Självklart skall det finnas även experters som kan hjälpa dem och stötta dem i att bearbeta.

Sedan ren info barn som föds av papperslösa i Marocko får ingen stads tillhörighet.
 http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=6191728
Barn som föds av papperslösa migranter i Marocko får inte per automatik en identitet eller nationalitet fastställd. Det betyder att de blir statslösa och helt saknar dokument som visar vilka de är. P1-morgon har träffat den 17-åriga småbarnsmamman Jenna som lever tillfälligt i norra Marocko med sin dotter som är utan dokument.

Jmf treåringen med Markfallet

En blogg som lyfter både tre åringen som kidnappades och jämför med Markfallet  som exempel på brist på barn perspektiv hon tar upp vuxen- barnperspektiv. uthängda socionomer, brist på familjehem,
http://emiliepilthammar.blogspot.se/2015/06/ur-ett-barnperspektiv.html?m=1
Faktum är dock, att människor som arbetar inom socialen är fruktansvärt utsatta. I artiklarna nedan länkas det till socialarbetare som fått sina liv förstörda då föräldrar till tvångsomhändertagna barn lagt upp sidor på nätet där socialarbetare och deras familjer hängts ut och anklagats för att exempelvis vara pedofiler. Det finns facebooksidor där människor i detta yrke hängs ut, där människor som vill få fram barnperspektivet jagas med blåslampa av arga biologiska föräldrar.

Av de barn som vårdas under LVU, Lagen om vård av unga, finns det garanterat stora missar och det jag får upp i min tanke är Marks kommun som så tydligt visade hur fel en socialtjänst kan göra.
Jag har full förståelse för att människor som får sina barn placerade är arga, ledsna och besvikna men när de börjar trakassera andra människor på nätet visar de, åtminstone för mig, att de uppenbarligen inte är några bra förebilder för några barn.  
 
Vad ett treårigt barn har för en tanke behöver man inte vara Einstein för att räkna ut. Detta barn har en familj, familjehemmet. Tillfrågas flickan kommer hon berätta det men det går inte som det ser ut nu då den biologiska mamman har kidnappat henne och håller henne gömd.
Detta är alltså en biologisk mamma som flickan inte har något större band till. Ett barn som garanterat frågar efter sina föräldrar, sitt dagis, sina vänner, sin bostad. Allt. Ett barn som ryckts upp från de rötter som gjort henne trygg och fått henne att må bra.

Den stora frågan, speciellt i DNs artikel överst nederst, är då barnperspektivet.
Ser den biologiska mamman till det?
Nej.
Ser DN till det?
Nej.
En förälder för mig är inte ett biologiskt DNA-band utan den som bryr sig om barnet och ger det allt det som borde vara självklart. Kärlek, kärlek, kärlek och omvårdnad.
En förälder är den som under alla omständigheter ser till barnets bästa och den som påstår att blod är tjockare än vatten och anser att "riktiga" föräldrar enbart är de med biologiska band, kan förklara det för alla de placerade barn som har bra familjehem samt de som är adopterade.

Finns det någon rättvisa i världen får den lilla flickan komma hem och familjehemmet tilldömas vårdnaden. I sak förändrar det ingenting för den biologiska mamman då hon fortsatt får ha umgänge med henne, men för barnet innebär det en oerhörd trygghet att veta var det hör hemma och efter nästan tre år i ett hem, är det där hon ska stanna.

tisdag 16 juni 2015

Fler ställs till svars

Det verkar ändå som det blir fler och fler som ställs till svars för beslut de tar som är felaktiga.
http://www.jp.se/article/jo-atalar-socialsekreterare/
Justitieombudsmannen (JO) har beslutat väcka åtal mot en anställd inom socialförvaltningen i Jönköping. Bakgrunden är att den anställde hämtade en treårig flicka hos hennes vårdnadshavare och förde henne till ett jourhem, trots att det inte fanns någon laglig grund till det.
Kammarrätten hade visserligen i en dom fastslagit att flickan skulle omhändertas enligt LVU på grund av missförhållanden i hemmet.
Däremot avslog kammarrätten ett yrkande från den sociala områdesnämnden om att beslutet om vård skulle gälla omedelbart.
Senare har vårdnadshavaren överklagat kammarrättens dom.

Hämtade flickan

Trots avslaget om omedelbart omhändertagande hämtade socialsekreteraren tillsammans med en annan socialsekreterare flickan redan två dagar efter kammarrättens utslag och förde henne till ett jourhem.
Genom att göra detta, trots att det inte fanns ett verkställbart beslut om vård, har socialsekreteraren vid sin myndighetsutövning åsidosatt vad som gäller för sin uppgift som handläggare. Det innebar att flickan vistades i jourhemmet utan laga grund fem dagar.
Enligt JO är gärningen inte ringa och har därför beslutat väcka åtal mot socialsekreteraren.

Trollhättan söker 25 familjehem Det gör man genom en film.
http://forandraverkligheten.nu/
Barn växer upp på olika villkor. De flesta ser en stabil och kärleksfull familj som en självklarhet. Men det finns faktiskt 500 000 barn i Sverige som lever i otrygga hem. Det kan bero på psykisk ohälsa hos en förälder, missbruk eller andra problem. Detta är en verklighet som du kan vara med och förändra. Många utsatta barn behöver komma till en ny, trygg familj – ett familjehem. Så hjälp till att sprida budskapet! Eller om just du funderar på att öppna ditt hem, för en lång eller kort tid. Varje insats är guld värd och kan förändra verkligheten för ett barn.
 
Ja de gör vad de kan och alla tvingas nog ta nya grepp.

måndag 15 juni 2015

Varför är det så svårt att rätta till

Ännu ett ärende där det verkar hopplöst att rätta till.
Tobias har fru och ett bra jobb, han är ostraffad och har aldrig missbrukat.
Trots det tilllåter inte socialen att hans treårige son flyttar hem till honom.
 
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20965222.ab
Pojken bor hos en fosterfamilj i Bollnäs. Tobias får träffa honom tre timmar var tredje vecka.
– Socialtjänsten gör allting för att bryta ner vår relation, säger Tobias.

Mamman övertalades att lämna barnet

Hur blev det så här? Varför får Tobias inte bo med sin son?
Han har inga skulder, inga missbruksproblem, han är ostraffad, har ordnad ekonomi, högskoleexamen och fast jobb på ett dataföretag.
Att han blev far var inte planerat. Han och Lotta beskriver sitt förhållande som tryggt och öppet. Det är okej att träffa andra.
För några år sedan träffade Tobias en yngre kvinna på en fest. När han senare fick veta att hon var gravid bestämde han sig för att ta sitt ansvar om det skulle visa sig att pojken var hans.
Sonens biologiska mor flyttade till Bollnäs, en ort varken hon eller Tobias har anknytning till.
När pojken föddes övertalades modern, som av olika skäl inte har kunnat ta hand om barnet, att frivilligt lämna det till en fosterfamilj. Även hon vill i dag att pojken flyttar till Tobias.
– Bollnäs kommun försökte inte ens ta reda på vem som är hans pappa, om det fanns andra släktingar, de placerade honom direkt i ett familjehem, berättar Tobias.

Får själva tjata om dna-test

Enligt lagen är det i den kommun där barnet är folkbokfört som faderskapet ska utredas. Men det gjorde inte kommunen i Bollnäs. Och det är bara en i raden av felaktigheter som avslöjas i P1-dokumentären.
Tobias fick själv tjata om att göra ett dna-test.
Svaret dröjde länge, först sju månader efter födseln träffade Tobias sonen för första gången. Då bodde han redan hos fosterfamiljen som hade fått löfte om att pojken troligtvis skulle växa upp hos dem.
– Och så dyker jag upp som gubben i lådan och vill ha min son. Pappan i familjen sa redan vid första mötet att han var rädd för att jag skulle ta ifrån dem barnet.
 
P1 har gjort två delar om ärendet
Del 1 http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/571231?programid=909
Barnet placerades i familjehem redan innan det stod klart vem pappan var, på grund av brister hos mamman.
Istället för att leta upp den andra biologiska föräldern, folkbokförde socialnämnden i Bollnäs barnet hos ett barnlöst par i 25-årsåldern. De fick veta att pojken sannolikt skulle växa upp hos dem.

Det var Tobias själv som fick bekräfta faderskapet genom ett dna-test. Då var sonen redan ett halvår gammal. När han tog kontakt med socialnämnden för att ta hand om sitt barn, fick han veta att pojken för tillfället inte kunde flytta hem. Hans hälsa skulle kunna skadas allvarligt, enligt socialnämnden, eftersom barnet är för tidigt fött och påstods vara extremt känsligt.
Tobias valde då att lita på myndigheten, men snart stod det klart att myndigheten istället bromsade en överflyttning.

Tobias har spelat in samtal och möten han haft med myndigheter, vilket han också varit öppen med. Journalisterna Katia Wagner och Milan Djelevic har följt honom under ett år. I programmet avslöjar Tobias ljud- och bildinspelningar hur socialnämnden bland annat använder sig av obestyrkta uppgifter för att bromsa överflyttningen till Tobias.
Fallet prövas nu av Högsta förvaltningsdomstolen.

Del 2 http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/571604?programid=909
– Lagen ställer väldigt tydligt krav på att det ska vara brister i hemförhållanden, det finns fyra olika kriterier, misshandel, brister i omsorgen, otillbörligt utnyttjandet eller annat förhållande i hemmet. Men i det här fallet var det så att barnet var redan placerat, pappan brast inte, utan bristen blir att han gör en annan bedömning än socialtjänsten om huruvida barnet ska hem eller ej, säger Pernilla Leviner. 

Tar tillfället till att undervisa

Ett lite annorlunda inslag men underbart tycker jag. En lärare som tog tillfället i flykten så att säga
http://www.expressen.se/nyheter/hon-hyllas-for-svaret-pa-elevernas-klotter/
Bjursåsskolan är en högstadieskola i Falun som byggdes för mer än 50 år sedan. Nu ska lokalerna rivas – och då passade eleverna på att klottra på väggarna i ett klassrum.
– De tyckte det var ganska kul att rita dit snoppar, snippor och bröst. När jag såg det tänkte jag att jag skulle försöka bemöta det på ett annat sätt. I stället för att bli sur ville jag utnyttja det som ett lärtillfälle, berättar läraren Johanna Johansson.

– Jag skrev lite frågor till bilderna. Vi har ju sex och samlevnad i läroplanen så jag ställde frågor om preventivmedel, uppmärksammade bröstcancer och fick in lite matteuppgifter.

"Extra pinsamt"

När eleverna kom till skolan igen fick de svara på frågor om vad mammografi är, var klitoris sitter och vilket preventivmedel man ska använda för att undvika graviditet och sjukdomar.
En av teckningarna.Foto: Privat
– Efter att de hade svarat på frågorna fick de städa upp efter sig. Det var givande för oss allihopa.
Johanna berättar att två elever i årskurs 9 på skolan tagit på sig klottrandet efter att det hela uppmärksammades och fångades upp av lärarkåren.
– Det var lite extra pinsamt för vi skulle ha föräldramöte i det nedklottrade rummet på kvällen

Jobb och sömn

Idag inleds rättegången mot den åklagare som anklagas för sexbrott.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=99&artikel=6188927
den åtalade mannen hittade de 14-åriga flickorna i Sundsvall som han nu misstänks för sexbrott mot via en anteckning på en bro.– Flickorna hade ristat in sina namn och telefonnummer på en bro. På det sättet har han letat rätt på dem.

Gävleåklagaren misstänkts ha langat sju flaskor sprit till flickorna i Sundsvall som då var i 14-årsåldern. Han tafsade på den ena av dem och skickade SMS med grovt sexuellt innehåll. Han är även åtalad för barnvåldtäkt mot en annan flicka i samma ålder i Dalarna som han hittade via en chattsida.
Åklagaren misstänks även för jäv efter att han haft en sexuell relation med en kvinna som han, trots deras relation, gav böter för narkotikabrott. Han misstänks även ha köpt sex i en annan kvinnas bostad.

Alla dessa personer har mannen även sökt information om i åklagarväsendets it-system, fast han inte var behöriga att gå in i deras fall.
Åklagaren erkänner dataintrång, och att han köpt ut alkhol. Men han förnekar alla sexbrotten och tjänstefel. Om han blir dömd kan han förlora sitt jobb som åklagare.
Anders Jakobsson, chefsåklagare vid särskilda åklagarkammaren, säger att det är ovanligt att en åklagare misstänks för den här typen av grova brott.
 
Man kan undra om det är för att så få åklagare begår brott eller om de går fria för att de är just åklagare.  Det är ju inte så många poliser eller andra myndighetspersoner som åtalas heller.

Sedan vill svenska forskare har riktlinjer för sömn. De anser att man måste sova minst 6 timmar men max 9 för att må bra.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=6189124

Och fler och fler unga får jobb. Dvs slipper att gå arbetslösa http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6189227 men bara så länge de är svenska. Siffrorna är inte lika ljusa för ungdomar med invandrar bakgrund.

söndag 14 juni 2015

Magnus R:I.P och skrivkramp

Visst känns det att man blir äldre och det märks då dem man växt upp med dör. Nu är det Magnus Härenstam som är död. Tänk vad många barn deras program fem myror lärt bokstäver, siffror, skillnader.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=97&artikel=6183782
I julas startade Evelina Johansson en insamling på sociala medier som resulterade i att familjer som hade det tufft kunde få hjälp att köpa julmat. På nationaldagen fick hon ta emot Anna Lindhpriset av Skövdes lokala kommitté
 Liknande grupper har startats på fler ställen i Sverige. Det är många som engagerar sig för utsatta människor. Det jag reagerar mot är att det behövs. Visst borde vi väl ha ett samhälle som tar hans om utsatta ändå?

Hittade en länk till en artikel om ett skrivarprojekt. http://www.etc.se/nyheter/intagna-med-skrivkamp  Man låter barn som är placerade, straffade eller på behandlingshem skriva av sig.
Förra året tvångsplacerades drygt tusen ungdomar på LSU- och LVU-hem i Sverige. En del av dem för brottslighet, andra för missbruk. Vem lyssnar på vad dessa ungdomar har att säga om sitt liv och sin situation? Genom satsningen ”Skriva för förändring” får de chansen att göra sin röst hörd i samhällsdebatten.
De växer enormt när en text blivit publicerad, säger Olle Eriksson, en av initiativtagarna till projektet.
Vi känner dem i regel genom mediernas beskrivningar av olika samhällsproblem. De passerar brottsjournalistiken eller kriminalpolitiken i termer av sina handlingar – utanförskap, gäng, rån, misshandel och missbruk. Deras talan förs av försvarsadvokater, socialtjänst eller politiker. De själva kommer väldigt sällan till tals. 
Hur ser deras beskrivning av verkligheten ut? Vad har de för drömmar och förhoppningar om framtiden? 
Det nationella skrivarprojektet ”Skriva för förändring” vänder sig till de ungdomar som dömts till slutenvård för att ge dem chansen att göra sina röster hörda bortom de låsta dörrarna. Projektet startades Olle Eriksson och Jonas Klinteberg, journalister på fängelsetidningen Filen. 
– Vi fick mycket texter skickade till oss från frihetsberövade, som ville berätta om sin syn i olika frågor och som ville göra sig hörda i samhällsdebatten. När texterna publicerades såg vi hur mycket det betydde för deras självkänsla, berättar Jonas Klinteberg.  
Vilken bra ide.

 

lördag 13 juni 2015

Mäns våld mot kvinnor

Idag så är det väl ingen som missat att 17åringen som försvann på Kinnekulle har hittats död. Återigen har våld tagit en ung människas liv.

En annan artikel som belyser våld, mäns våld  mot kvinnor. I de flesta fall är barn inblandade och dessutom kostar det samhället miljoner.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/oisincantwell/article20929882.ab


Det är naturligtvis inte för att stärka Sveriges ekonomi som nationen måste bli bättre på att bekämpa mäns våld mot kvinnor.
Men det kan vara nyttigt för politiker och myndighetschefer att känna till att kostnaden för detta samhällsproblem är ungefär 45 miljarder kronor per år.

För trots att politikerna har vaknat till liv och avsatt resurser de senaste åren har inte mycket blivit bättre inom detta område. Det visar mina kollegor Kerstin Weigls och Kristina Edbloms sexåriga granskning av kvinnomorden i Sverige med all önskvärd tydlighet.

Socialstyrelsen fick i uppdrag att utreda alla mord i nära relationer för att dra lärdomar av misstagen. Efter två år hade myndigheten hittat och granskat 4 av de 28 mord som begåtts. De farligaste männen skulle tvingas bära fotboja. Så har inte blivit fallet.
Pappa som dödar mamma skulle inte få vårdnaden om barnen. En förändring som har uteblivit.
Listan på fiaskon kan dessvärre göras betydligt längre än så.
Åtta mål
Nu ska det bli bättre, hoppas och tror utredaren Juno Blom. Hon och hennes kollegor har intervjuat myndigheter, experter, företrädare för kvinnojourer och, inte minst, kvinnor som har utsatts för våld.
Hon föreslår åtta långsiktiga mål som samhället ska sträva efter. Bland förslagen märks en nationell styrning och samordning, utbildning för alla som på något sätt kommer i kontakt med kvinnor som blir misshandlade och insatser för barn som utsätts för våld.
Glädjande nog betonade Blom även det våldsförebyggande arbetet.
Tidigare insatser har ofta handlat om strängare straff. Som om det inte redan vore olagligt att döda och misshandla. Som om män skulle upphöra att slå kvinnor om lagen skärps.


Hela samhället ska med
Förskolor, skolor och andra delar av samhället ska involveras. Det låter klokt. Forskning visar nämligen att det finns en tydlig koppling mellan mäns åsikter om jämställdhet och våld. Ju mer stereotypa uppfattningar om maskulinitet och feminitet, desto mer våld.
Insatserna kommer att kosta pengar. Pengar som kommunpolitiker kanske inte alltid har lust att skjuta till. Men utredningen visar att det är väl investerade pengar.
Det går inte att beräkna de exakta kostnaderna för våldet i nära relationer. Men en samhällsekonomisk analys har gjorts. Notan för sjukskrivningar, vård, insatser i skolan för barn som blir slagna, polisutredningar, sociala utredningar, rättegångar och fängelsevistelser uppgår till sammanlagt 45 miljarder om året.
Det är en oerhörd siffra. Det är mer än vad hela rättsväsendet eller försvaret får i anslag per år år.
I god svensk ordning ska rapporten ut på remiss. Jag utgår ifrån att förslagen kommer att genomföras, men ingenting lär ske över en natt. Inte heller är utredningen en magisk formel som kommer att lösa ett allvarligt samhällsproblem.
Men erkännandet att det brister är en möjlighet till förändring. 


fredag 12 juni 2015

Semester

Minitripp  till Oslo över helgen får se om det blir något inlägg eller om jag tar semester.  I vilket fall hörs vi senast söndag

torsdag 11 juni 2015

Vårdnadsöverflyttning

Många undrar över det där med vårdnadsöverflyttning. Lagen säger att då ett barn bott i ett annat hem än sitt eget i mer än tre år skall man utreda om det är för barnets bästa att vårdnaden över går till dem.

Tidigare stod det att man bör göra det efter tre år men för något år sedan ändrades det till skall utreda.
Man lade även till att det skall göras utifrån att man skall trygga barnent dvs hindra att barnent rycks upp igen och den kan göras även om ursprungsorsakerna för placeringen har upphört att gälla.

Hittade en bra länk till där vårdnadsöverflyttning beskrives tydligt och bra.
http://www.familjehemmet.se/vardnadsoverflyttning.php
När ett barn varit placerat i samma familjehem under tre år, ska socialnämnden enligt bestämmelserna i Föräldrabalken 6 kap. 8 §, särskilt överväga om det finns skäl att ansöka om överflyttning av vårdnaden till familjehemsföräldrarna.
INNEHÅLL
Det är bara att följa länkarna och sedan läsa på det som är intressant. God läsning

Sjuka barn i skolan får konsekvenser

Att skicka sina halv sjuka barn kan få långt större konsekvenser än man kan föreställa sig. Det är många som skickar barnen när de är "bara lite" sjuka. De är snoriga men har ingen feber eller då man kanske egentligen förstår att det är något på gång men man hoppas på att det skall gå över eller inte bryta ut.
Vet t.o.m de som skickat sina barn trots att de vet att man kommer att ringa på dem bra för att de då hinner med just det där som är så bråttom med bara de får en stund på jobbet.

En artikel som belyser de konsekvenser man inte tänker på förutom att barnet riskerar att smitta dem de kommer i direkt kontakt med.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20927401.ab
Milly är bara två månader. Sedan 13 dagar tillbaka ligger hon inlagd på barnkliniken, allvarligt sjuk.
– Läkarna tror att hon blev sjuk på grund av baciller som hennes syskon fått hem från förskolan, där de har haft stora problem med att föräldrar lämnar sina barn trots att de fortfarande är sjuka, säger mamma Linda till Aftonbladet.

I slutet av maj, när Milly legat på sjukhuset i tre dagar, skrev mamma Linda ett Facebookinlägg som delats av nästan 3 000 personer. Där beskriver hon hur Milly, som föddes fem veckor för tidigt, ligger inlagd och kämpar för sitt liv.

"Hon har inte RS-virus, utan ett annat förkylningsvirus. Ikväll höll hennes lilla hjärta på att ge upp för gott, men hon kämpar på vår lilla tjej. Föräldrar snälla sluta att skicka era sjuka barn till dagis! Var hemma en extra dag istället, för det finns barn som har mindre syskon hemma. Är man sjuk stannar man hemma".

Förskolechefen tror inte det handlar om att föräldrar med flit tycker att barnen ska gå på förskolan när de är sjuka.
Hon menar att problematiken ofta ligger i bedömningen av hur barnet mår.
– Man kanske upplever dem som friska hemma men inte tänker på att det innebär en mycket större påfrestning att vara på förskolan, säger hon och fortsätter:
– Något som kan vara upphov till diskussion mellan föräldrar och personal. Sen är det klart att andra påtryckningar spelar in, som att jobbet kanske frågar när man kommer tillbaka och så.

– Det kanske hör till ovanligheten att mindre syskon smittas och blir så dåliga att det gäller liv eller död. Men det händer och det är inget barn som förtjänar att få kämpa så här som vår lilla tjej får göra. Hon har legat på sjukhus i tretton dagar nu och varit allvarligt sjuk i princip hela tiden.
Milly är fortfarande kvar på barnkliniken, men är på bättringsvägen.
– Vår lilla tjej kämpar på.