Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

fredag 5 juni 2015

Utvisas till barnhem

Då var det migrationsverket igen.
Att inte lagen som säger att ett tydligt barnperspektiv skall råda i alla ärenden gällande barn gäller dem?
http://www.expressen.se/debatt/hyckleri-att-utvisa-barnen-till-ett-barnhem/
Efter skolavslutningen utvisas de ensamkommande systrarna Albertina och Janet från Sverige till ett barnhem i Angola.
Ett barnhem som Unicef larmat om.
Är det en politisk omläggning vi ser från regeringen där fler ensamma barn kommer utvisas till barnhem?, skriver Frida Johansson Metso, folkpartist och psykolog på Röda korset

För några år sedan var det otänkbart att Sverige skulle utvisa asylsökande barn utan släktingar eller nätverk till krigshärjade länder. Sedan introducerades konceptet med barnhem i ensamkommande flyktingbarns hemländer, barnhem som ansågs uppfylla lagens krav på ett ordnat mottagande så att barn kunde utvisas. Några EU-länder har använt barnhem – i Sverige har det varit sällsynt, men testas nu.

2011 fanns planer på ett svenskfinansierat barnhem i Afghanistan för att möjliggöra utvisning av ensamma barn. Barnombudsmannen var kritisk, hemmen riskerar att bli center för tvångsrekrytering, för militära grupper och människohandel, eller måltavlor för dem barnen flytt.
Planerna stoppades, men anledningen till att Nederländerna är värt att uppmärksamma nu är att ett nytt avtal ingåtts som gör det möjligt för Sverige att utvisa ensamkommande barn – till just barnhemmet Mulemba i Angola, det barn försvann ifrån, där risken att utsättas för trafficking bedömdes hög.
Två av dem som berörs är systrarna Albertina, 15 år, och Janet, 17 år, som kom till Sverige 2011. De har redan upplevt otryggheten på barnhem i sitt hemland – de växte upp på ett och flydde därifrån efter upprepade övergrepp. Migrationsverket ifrågasätter inte deras berättelse men bedömer ändå att de kan återsändas, i strid med FN:s rekommendation att inte utvisa ensamkommande barn till Angola.

Har den nuvarande S-MP-regeringen en annan åsikt, är det en politisk omläggning vi ser där fler ensamma barn kommer utvisas till barnhem? Om Angola är godtagbart, vilka andra länder är då rimliga att utvisa till? Är Afghanistan aktuellt? Systrarnas utvisning är ett oroande trendbrott. Står Miljöpartiet, som tidigare varit i konflikt med Socialdemokraterna och migrationsminister Morgan Johansson kring barnens bästa i migrationsfrågor, då gällande de apatiska barnen, bakom utvisningar till barnhem?
 
Det kan inte vara för barnets bästa att utvisas till ett barnhem när de redan fått familj här som de trivs i och utvecklas som de skall i.  Flickorna som beskrivs har dessutom bott här sedan 2011. Det blir 4 år och enligt lag skall en vårdnadsöverflyttning göras efter 3 år för att hindra att barn rycks upp. Varför gäller lagarna inte dessa barn?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar