Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

lördag 22 augusti 2015

30 punkter

I går var jag återigen uppe i riksdagen.
Denna gången var jag inbjuden av en sakkunnig för ett av våra största partier.

Hen hade i uppdrag att se över vad partiet skulle driva och sätta ihop 30 punkter. Hen ville att jag skulle presentera 30 punkter utifrån min bok "Det är inte enskilda ärenden" som delats ut till de som ansvarar för socialtjänsten och de delarna. Hen ville att jag skulle motivera varför de skulle driva just dem.
Jag hade 73. Jag vet ju att de ändå inte tar allt. SEdan går en del att lägga ihop.

Vi hade ett mycket gott samtal och jag fick presentera och argumentera för det jag hade med. Alltifrån att stärka familjehemmens villkor till att ge barn till homosexuella rätt till de som är viktiga. Bio familjers problem att vissa handläggare inte utgår ifrån kompetenser och stärker och stöttar i dem utan istället letar anledningar för att placera, letar fel. Att de inte få kalla expertvittnen.
Vi talade om handläggarnas situation med för mycket ärenden och flykten ifrån yrket.
Vi talade om gransknings myndigheternas "flathet" att inte göra något p allvar vad gäller konsekvenser.
Vi talade mest om att sätta barn i centrum och utgå ifrån dem vilken sida man än står på.
Vi talade om barnperspektivet och vad det är.
Ni återstår bara att se vad det mynnar ut i.....
Även om man får träffa och även om man har ordet så innebär det inte alltid att det händer något. Det är snarare tvärtom. Många visar bara att de lyssnar men sedan händer det inte så mycket.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar