Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

måndag 17 augusti 2015

Barn blir trygga när de får vad de behöver

De flesta föräldrar har väl slagits med att barnen vill sova i sina föräldrars säng.
Visst kan det bli både varmt och obekvämt men om man vänder på det varför skall barnen sova själva när vi vuxna iallafall om vi är par sover två? Jag har alltid tänkt att det är så kort tid och snart kommer jag att sakna de små barnabenen och armarna som fäktar runt som propellrar och deras trygga snusande brevid.
Hittade en fråga psykologen runt barn som lyfter just detta.
http://www.svd.se/barn-blir-trygga-nar-de-far-det-de-behover
Fråga: Vi har två barn, två och fem år gamla. Vi, min man och jag har en bra relation men är inte överens om hur vi ska handskas med barnens sovande.
De vill oftast sova med oss. Jag tycker det är självklart och att de ska få göra detta medan min man har en annan syn på saken. Han menar att de minsann ska sova själva. Somna själva och sova själva. Han tycker att när de vaknar om natten går man upp och säger att "sov vidare nu" men att de inte ska få komma till oss
Svar:
Dina barn är mycket små och har ett mycket stort behov av att få vara nära och känna sig trygga även på natten. Vill man ha trygga barn är det viktigt att man gör det man kan för att hjälpa dem att bygga upp den tryggheten inombords. Det gör dem bra rustade för livet. Barn med en inre trygghet kan alltid luta sig inåt och känna att de bottnar inom sig.
Inget barn ska behöva tampas ensam med rädsla nattetid. Alla barn känner av rädsla men det som gör skillnad är om det finns vuxna som är kapabla att lyssna och känna in barnet och svara upp mot dess behov. Till exempel ett barn som är rädd för att sova själv, som tycker mörkret är otäckt eller som drömmer mardrömmar. Låt barnet bäras känslomässigt av dig. Svara på barnets rädslor med mycket trygghet, massor av kärlek och erbjud närhet.
Det finns de som menar att barn blir bortskämda och odrägliga av att få sova med föräldrar. Det stämmer inte alls. Barn blir trygga när de får det de behöver.
Om man som vuxen har svårt med det egna sovandet när man har barnen i sängen får man anstränga sig för att hitta praktiska lösningar som inte tummar på barnets behov. Det är så kort tid i livet som barnen är små så här får vi vuxna vara kreativa och komma på bra lösningar. Ständiga madrasser på golvet, extra säng alltid på plats eller köpa en mycket stor säng och acceptera hur det är kan vara exempel på bra lösningar.
När man väl accepterar hur barnens behov ser ut och att man ska möta dem i det som de behöver brukar det gå bra mycket bättre än när man kämpar emot och tycker att det som faktiskt pågår är fel. Lycka till!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar