Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

torsdag 27 augusti 2015

Barn som behandlas fel

En som tycker till runt "Juni" http://emiliepilthammar.blogspot.se/2015/08/3-ar-och-overgiven-av-rattssystemet.html

Många är det som påstår att det biologiska bandet alltid är det starkaste. Många påstår att ingen kan vara mamma som en "riktig" mamma. Jag hoppas verkligen att alla de som anser så vara fallet, funderar på hur det fungerar för adopterade barn. Blir deras föräldrar aldrig riktiga? Kan de aldrig få "riktig" kärlek? Jag anser att det inte stämmer. För mig är ett biologiskt band bara en DNA-sträng, inget annat. En mamma är den som älskar barnet villkorslöst. 
Sverige skryter ständigt om att vi ser till barnets bästa. Helt ärligt, jag skäms. Jag skäms för att en myndighet kan ta sommarledigt när ett treårigt barn väntar på deras beslut. Om nu Sverige alltid ser till barnets bästa ska sociallagen skrivas om, familjehem ska inte kunna byta kommun när de förbrukat sitt förtroende i den ene, socialen ska arbeta utifrån barnet och familjehemmet liksom de biologiska föräldrarna ska få använda sig av en second opinion. En biologisk mamma ska inte kunna komma och ta sitt barn när det inte anses vara barnets bästa men vad händer?
Ingenting.
Tre månader har Juni varit försvunnen men alla är bakbundna.

Den biologiska mammans tolk måste veta var de befinner sig. "Advokaten" måste veta var hon finns sig och frågan man kan ställa sig är då varför de är så svåra att hitta. Det finns en journalist som varit i kontakt med henne. Varför pejlas inte mobiler och kontokort, varför avlyssnas inte släktens telefoner och varför spanas det inte dygnet runt? Resursbrist är garanterat en del men sedan kommer lagen. Polisen får inte pejla den biologiska mamman för hon är inte efterlyst så med andra ord är de skyddade. Pinsamt.
Detta är ett treårigt barn!

En kvinna som råkar ha samma DNA som detta barn ser barnet som en ägodel och tar henne. Det finns ingen tanke på barnets bästa och socialen samt rättssystemet borde ställa en enda fråga om systemet skulle fungera och den frågan skulle gå till barnet:
Vilka är dina föräldrar?
Juni hade garanterat svarat att hennes familj var i Hörby.
Hennes familj sedan hon var fyra månader gammal.

Jag hoppas verkligen att Högsta Domstolen förlänger LVUet och ser till att denna lilla tös får lugn i det som är hennes familj. Varenda dag av väntan är en katastrof för detta barn!

Detta är en rättsskandal utan dess like.
Kan bara hålla med. Särskilt utifrån inlägget innan.
Sedan var det killen som inte kom in i skolan han sökte. Han hade ADHD. Mamman skickade då ett fejk mail och frågade om plats å¨t sin fiktiva dotter i samma ålder. då fanns det plötsligt plats.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=103&artikel=6241208
Det är skolplikt i Sverige och en skola vägrar ta emot. Kan de/får de det? Rektorn skyller ifrån sig. Hon visste inte att grabben hade diagnos, var för snabb att ge flickan en plats. Det var ju fullt....
Är det någon som tror henne?

2 kommentarer:

  1. Mycket mycket klokt skrivet om lilla Juni, men som stämmer in på så otroligt många barn i vårt land som slitits från dem de ser som sina föräldrar. Skärpning Sverige!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är stor skillnad på att ta barn då man måste och då det inte behövs.Vet att det även händer då det inte egentligen finns skäl och att barn tas på felaktiga grunder.

      Radera