Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

lördag 29 augusti 2015

Första artikeln

Då kom första delen i expressens serie om flyktingbarn. Inslaget som jag blinkade för igår.
Varför gråter Laura. När migrationsverket fick veta att det var på gång kom plötsligt beslutet. De får stanna.
http://www.expressen.se/nyheter/cancersjuka-laura-15-skulle-utvisas--i-gar-kom-nya-beskedet/
ESKILSTUNA. Laura Yeghiyan, 15, är ett av tusentals barn som i åratal levt med ångesten och ovissheten i det svenska asyllotteriet.
När klasskamraterna firade sommarlov satt hon på sitt rum och när de hälsade på grät hon – de påminde henne om den väntande utvisningen.
Men i går – bara timmar efter att Expressen berättat att det här reportaget skulle publiceras – kom beskedet via fax: Hon och familjen fick permanent uppehållstillstånd.
– Jag ser fram emot att gå i skolan igen, sa en lycklig Laura strax därefter.

Vi sitter med familjen under det timslånga mötet på Migrationsverkets kontor i Flen. Handläggaren, en man i 30-årsåldern, läser upp byråkratiska formuleringar om att inte bevilja uppehållstillstånd. En tolk översätter via telefon.
Laura petar nervöst på sina naglar.

Ettåringen leker med leksaksbilar i ett trångt utrymme bakom Laura och pappa. Lyudmila stannade i skolan i stället för att följa med. På väggen hänger teckningar som ritats av barn.
Ett av besluten handlar om Lauras lillebror Arman, som föddes 25 mars 2014. På hans första födelsedag kom Migrationsverkets avslag på hans separata ansökan om uppehållstillstånd – med förbud för honom att återvända till Sverige under två år.
– Några individuella skäl har inte åberopats i Armans fall, säger handläggaren om pojken.
Familjen har tre veckor på sig att överklaga beslutet, samtidigt som Migrationsverket arbetar för att genomföra utvisningen.
– Jag överklagar, säger pappan.

Laura sitter tyst under hela mötet och fortsätter att pilla på naglarna. Hon är ledsen, utmattad, stirrar tomt framför sig. Ingen fråga ställs till henne om hur hon mår och känner för att utvisas, trots att barn har speciella rättigheter och trots att barn kan ha egna asylskäl. I tio år har Rädda Barnen kunnat visa på återkommande allvarliga brister i handläggningen av barns asylansökningar. Barn får sällan komma till tals och får heller inte sina asylskäl individuellt bedömda under asylprocessen.
  
Följ länken för att läsa hela artikeln.
Det jag funderar på är hur ett beslut kan ändra sig så fort. På vilka grunder är det taget om det kan ändra sig "bara" för att press bestämmer sig för att belysa. Sedan finns det otaliga ärenden där press lyfter men de utvisas ändå. Jag får inte ihop det.
 
 Expressen 27 juni 2015: Unik statistik visar att det kan vara avgörande var i landet som asylsökningen prövas.

Fakta: Lagen om särskilt ömmande omständigheter
Utlänningslagens 5 kap. 6 § ändrades 1 juli förra året till särskilt ömmande omständigheter, med syftet att lyfta ytterligare fram barnrättsperspektivet. Lagändringen innebär att det inte ska ställas lika höga krav för att barn ska kunna beviljas uppehållstillstånd. I propositionen som föregick lagändringen (s.20 Prop. 2013/14:216) nämns exempel på omständigheter som bör kunna komma att beaktas som särskilt ömmande omständigheter: Om ett barn har ett medicinskt tillstånd som kräver avancerad vård och det är oklart att sådan vård går att få i hemlandet. Det kan även vara om ett barn under viss tid har dokumenterats med en svårartad sjukdom och det är konstaterat att ett uppbrott på ett avgörande sätt skulle få märkbara konsekvenser för barnets sjukdomstillstånd.
 
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)