Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

fredag 28 augusti 2015

Hjälp två nå sexton

En underbar artikel om en kommun där de gick ihop och fick bort tiggarna ifrån gatan. Vart tog de vägen då? jo de fick göra enklare sysslor ¨åt folk för en billig peng. De tjänar med än genom att tigga och de tar inga jobb för det är sådant som folk kanske inte skulle leja någon för i vanliga fall.
http://www.aftonbladet.se/svenskahjaltar/article21322809.ab
För ungefär ett år sedan kom de första tiggarna till lilla pittoreska Mariefred. De satte sig framför stans livsmedelsaffärer. Anna Löfving, chefredaktör och ägare till Mariefreds Tidning, reagerade direkt.
– Det blev en otrolig kontrast till idyllen här. Det är hemskt om barnen ska växa upp med att se människor så förnedrade, säger hon.

Allt började med en loppmarknad för att samla in pengar till EU-migranterna. Den gav 20 000 kronor. Anna Löfving och ortens pingstpastor åkte till byn Crovu utanför Bukarest, som tiggarna kommer ifrån, för att lämna pengarna.
– Självklart har jag förstått att ingen åker och tigger för att det är bekvämt. Men nu insåg jag på allvar hur fruktansvärt fattigt romerna i Rumänien har det.
Tillsammans med före detta politikern Lotta Grönblad och pensionären Solveig Lundqvist startade Anna det som nu kallas "I Mariefred har tiggarna rest sig upp" eller Mariefredsmodellen.

Via en Facebookgrupp kan mariefredsborna anlita romerna för enkla jobb inom städning, målning, snickeri och trädgårdsarbete. Det senaste är att de plockar lingon och blåbär som säljs på torget. De får minst 75 kronor i timmen.
– Visst, vi hjälper bara de fem-sex som finns här. Men de i sin tur skickar pengar till runt tio personer var, så många fler i Crovu får det bättre. Det är ett pytteantal, men någonstans måste vi börja.

– Nu hoppas jag att andra städer vill ta efter. Det går att dela upp verksamheten i små områden, så blir det enklare.
När vi är ute och går en sväng kommer vi till ett långt rött staket som romerna varit med och målat. Anna Löfving stannar och småpratar med ägaren, som är mycket nöjd. Men det finns också kritiker, som tycker att romerna "tar" jobb från städfirmor och hantverkare.

– Jag har inte dåligt samvete, säger Anna Löfving. Jag känner många arbetslösa och vet att det är hemskt. Men om jag måste välja mellan att hjälpa två grupper, så hjälper jag dem som har det sämst.

Två av de romer som har jobb är Elena och Nicolai Tudor. I dag arbetar de med städning och målning. Hemma i Crovu har de fem egna barn, och tar också hand om en systers sju barn. Och båda sina mammor. De bor i ett enda rum.
Genom gester, lite engelska och ett par svenska ord förklarar de att de är jätteglada att kunna jobba.
– Vi vill inte tigga mer, vi vill jobba mycket. Och skicka pengar hem. Vi är väldigt glada nu.
 
Om man hjälper två så hjälper man i detta fallet 16 personer inklusive dem själva.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar