Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

måndag 10 augusti 2015

Konsekvenser

Konsekvenserna av krisen inom socialtjänsten anser många vara orsakad av alliansen. De har suttit vid makten 8 år så det borde, ligga något i det påståendet. Nu är det socialtjänsten som är på bordet men skolan och vården är inte långt efter och nu är polisen på G. Visste ni att 300 poliser har sagt upp sig på 1 1/2 år. Visste ni att skolan är den enda myndighet som tillåts ledas av personer som inte är utbildade. Det är nämligen så att läser du till rektor så pluggar du en vecka och jobbar en. Man jobbar alltså samtidigt som man utbildar sig. En skola kan alltså vara i händerna på en som inte ens är utbildad.
När det bara skall vara ekonomisk vinning i allt så glömmer man människan bakom.
Konsekvenserna av krisen inom socialtjästen syns överallt. Här är en till som belyser:
http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/somaralnaher/article21203189.ab
Alexander är en 13 år gammal pojke som har varit hemlös i ett och ett halvt år. Det var när hans sjukskrivna mamma förlorade sin rätt till sjukersättningen som det började gå snett. Pengarna räckte inte längre till och de blev av med sin lägenhet. Ingen ny hyresvärd ville ha Alexander och hans föräldrar eftersom familjen hade betalningsanmärkningar. Inte heller kan socialtjänsten, som är sista skyddsnätet i samhället, hjälpa pojken eftersom det fattas lägenheter att förmedla.

Mer krav utan resurser

Bostadsbrist, hårdare krav på hyresgäster, ökad arbetslöshet, tuffare regler i sjukförsäkringen och allt färre som kvalar in till a-kassan är några av orsakerna till varför allt fler tvingas vända sig till socialtjänsten. Samtidigt har krav på administration och kontroll av klienter ökat utan att mer resurser skjutits till. Det säger sig självt: om arbetsbördan inte matchar resurserna går verksamheten på knäna.

Under flera år har biståndshandläggare och socialsekreterare larmat utan politisk lyhördhet. Tvärtom. Moderaterna satte prestige i att mala sönder trygghetssystemen. Arbetslösa som borde ha fått a-kassa hamnade i stället i knät på social-kontoren. Förra året kom det siffror som visar att bara fyra av tio arbetslösa får ersättning från a-kassan. Vilket är en halvering jämfört med år 2006. Därför är det kanske inte så konstigt att varannan som söker socialbidrag gör det på grund av arbetslöshet. Socialkontoren har fullt upp med vuxna som inte borde vara där.
Och många av dem som väl lyckas kvala in till a-kassan kommer inte ens upp till samma nivå som försörjningsstödet.
Det handlar om politiska prioriteringar. Vad är viktigast: Att folk får skatterabatt för att anlita städhjälp och renovera fungerande kök? Eller att trygghetssystemen och bostadsmarknaden fungerar?

”Kan inte ta hem vänner”

Socialpolitiken måste återfå en tydlig plats med den nya regeringen.
Alexander bor hos några vänner och sover på en luft-madrass på golvet. Bredvid sig har han sina kläder i papperskassar.
– Man kan inte ta hem kompisar och så kan man inte göra läxor och sånt, säger Alexander till P4 Göteborg.


http://www.corren.se/nyheter/linkoping/fredrik-dog-efter-socialens-misstag-8305079.aspx
Den 18 april 2014 hittade Marie Appelkvist sin 20-årige son död i sängen. Dödsorsak: en överdos av droger. Fredrik Appelkvist fick inte längre medicin mot sin ADD, så han försökte själv döva sina problem.
Det blev hans död.
Dagen efter begravningen föddes hans egen son. Hans flickvän Jennifer Nilsson levde som i chock: hon var ensam med allt som de skulle ha varit två om: förlossningen, det lilla barnet, den lilla nya familjen som de skulle bli.
– Min son ville inte dö, säger mamma Marie. Han var glad åt livet, och han såg fram emot att bli pappa. Han och Jennifer skulle förlova sig.
Marie Appelkvists berättelse om hur hon hittade sin döde son i sängen den där långfredagen är förskräcklig; hur hon försökte få honom att vakna och hur ambulanspersonalen till sist fick slita henne ifrån pojkens sida. Först när polisen hade pratat färdigt med henne fick hon ringa till Jennifer och berätta vad som hade hänt.
 
Och så söker de familjehem i Stockholm
http://www.stockholm.se/Fristaende-webbplatser/Stadsdelssajter/Rinkeby-Kista/Familjehem-Rinkeby-Kista/

1 kommentar:

  1. Lite väl enkelt att skylla på alliansen. Hade styret varit tvärtom hade syndabocken varit tvärtom också... Önskar att politikerna (oavsett parti) kunde ägna sig åt att fundera på hur det ska bli bättre snarare än att lägga tid att hitta och formulera sätt och orsak att smutskasta varandra...

    SvaraRadera