Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

fredag 7 augusti 2015

Övergrepp på barn inte grova nog

Jag blir bara trött.
Hur skall man någon sin komma till rätta med övergrepp på barn om det inte ens våldtäkt mot barn mellan 6-10 år av domstol anses vara tillräckligt allvarligt?

Pedofils våldtäkter mot småflickor "allvarliga" men inte grova - får sänkt straff i hovrätten
http://www.dagensjuridik.se/2015/08/pedofils-valdtakter-mot-smaflickor-allvarliga-men-inte-grova
Den 44-årige mannen dömdes i Borås tingsrätt för tre fall av våldtäkt mot barn. Enligt domen hade mannen under flera år utsatt fem flickor, mellan sex och tio år gamla, för allvarliga sexuella övergrepp.
Tingsrätten underströk att mannen hade visat stor förslagenhet och att han hade byggt upp ett förtroende hos barnen som han sedan hade utnyttjat. Han hade även dokumenterat vissa av våldtäkterna och använt visst våld, enligt tingsrätten. Detta, tillsammans med flickornas låga ålder, gjorde att två av fallen bedömdes som grova.

De andra skulle titta på
Eftersom 44-åringen bland annat hade förmått de andra barnen att titta på under våldtäkterna och fotograferat och filmat barnen i olika sexuella sammanhang dömdes han även för flera andra sexualbrott mot barn.
Därför ansåg rätten att det var visat att mannen var skyldig till gärningarna och dömde honom till sju års fängelse. Han skulle även betala sammanlagt 820 000 kronor i skadestånd till flickorna.

Hovrätten ändrar domen
Hovrätten för Västra Sverige delar inte åklagarens och tingsrättens uppfattningar och rubricerar nu våldtäkterna som brott av "normalgraden".
Hovrätten skriver sin sina domskäl:
"A:s, B:s och C:s respektive ålder talar för att gärningarna ska betraktas med särskilt allvar. Flickorna har dock inte varit så unga att redan åldern i sig talar starkt för rubriceringar som grova brott. Detsamma gäller omfattningen av brotten."
Hovrätten anser att det inte går att utgå från att brottsligheten pågått under flera års tid. Snarare tyder utredningen på att den allvarligare brottsligheten skedde under 2014, enligt hovrätten.

Varierande grav av frivillighet
Hovrätten anser inte heller att det är styrkt att något våldtäktsbrott begåtts med hot eller våld.
Hovrätten skriver:
"Det råder dock inget tvivel om att A och B har stått under betydande inflytande av X (den tilltalade) och hans sexuella intressen, något som med stor sannolikhet har underlättat brotten och förmått flickorna att delta – såvitt har framkommit – med frivillighet (i varierande grad). Någon särskild förslagenhet – utöver sådan grundläggande manipulering som oftast torde krävas för att utan våld och hot förmå ett barn till sexuella handlingar med en vuxen – finns det dock inte några säkra tecken på."
Hovrätten anser att våldtäktsbrottens "betydande allvar" kan hanteras inom ramen för bestämmelsen om brott av normalgraden - det vill säga våldtäkt mot barn. Mannens döms därför till sex års fängelse och sammanlagt 500 000 kronor i skadestånd.
 
Flickorna var inte tillräckligt unga för att det skulle anses grovt. Det har heller inte skett tillräckligt ofta och förmodligen inte under tillräckligt lång tid. Sedan kan man inte fastställa att han hotat dem. De allvarligaste incidenterna hände under 2014. Men det året räknas inte in eller?
Alltså jag får inte ihop det...
en sexåring som utsätts för sexuella övergrepp som tvingas se på när en man har sex eller utsätter andra för övergrepp. Hur kan man anse att det inte är övergrepp eller att det inte är tillräckligt grovt? Att det inte skett tillräckligt ofta eller under tillräckligt lång tid för att vara grovt.
OK han fick 500000 i skadestånd och dömdes till 6 års fängelse men hur kan man ifrån rätten uttrycka sig på det viset? Det visar tycker jag synen på barn och den hör inte hemma i ett Sverige som säger att barnperspektivet skall väga tyngst i alla ärenden gällande barn.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar