Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

onsdag 30 september 2015

Ny rapport om EU emigranters barn

Då hade det kommit en ny rapport runt EU emigranterns barn
En ny UNICEF-rapport visar att barn som är EU-medborgare och lever i utsatthet i Sverige hamnar utanför samhällets skyddsnät. Barn till så kallade EU-migranter, som till exempel vistas i Sverige för att tigga, behandlas inte bara annorlunda än andra barn i Sverige. Deras ställning är till och med sämre än papperslösa barns.
Det råder stor oklarhet och förvirring kring barnens rätt till utbildning, hälso- och sjukvård samt socialt skydd och stöd. Rapporten visar att EU:s principer om likabehandling och fri rörlighet inte är anpassade efter dagens samhälle, där ett växande antal fattiga unionsmedborgare kommer till Sverige för att söka försörjning. Därför föreslår vi att:
  • Barnkonventionen måste följas.
  • Lagstiftningen måste ändras.
  • Kommuner och myndigheter måste få riktlinjer och vägledning för att undvika godtycklig tolkning av gällande rätt, och för att främja likhet inför lagen för alla barn.
– Vi visste att rättsläget var oklart, men det visade sig att de här barnen i princip helt saknar rättsligt skydd. De befinner sig längst ner i samhället, säger Christina Heilborn, programchef på UNICEF Sverige.
Rapporten Vilka rättigheter har barn som är EU-medborgare och lever i utsatthet i Sverige? visar på otydliga regler och tolkningar av gällande lagstiftning från myndigheters och beslutsfattares sida. Följden blir att det är högst godtyckligt vilka insatser och stöd som barnen får från exempelvis skola, sjukvård och socialtjänst.
– Vi visste att rättsläget var oklart, men det visade sig att de här barnen i princip helt saknar rättsligt skydd. De befinner sig längst ner i samhället, säger Christina Heilborn, programchef vid UNICEF Sverige.
Forskare vid Barnrättscentrum vid Stockholms universitet har på UNICEF Sveriges uppdrag genomfört granskningen. Där framkommer att till och med barn som är papperslösa i Sverige har starkare och tydligare rättigheter än EU-migranternas barn.
FN:s barnkonvention slår fast att alla barn som vistas i ett land har samma rätt till exempelvis skola, sjukvård och skydd, men trots det finns en överhängande risk för att dessa barn nekas sina grundläggande rättigheter.
– Vi ser en ovilja hos politiker att garantera alla barn samma rättigheter. Det är märkligt med tanke på att det är 25 år sedan Sverige skrev under barnkonventionen, säger Christina Heilborn.
Rapporten pekar på det faktum att EU:s principer om likabehandling och fri rörlighet inte är anpassade efter samhället idag, där ett växande antal fattiga unionsmedborgare kommer till Sverige för att söka försörjning. Därför krävs det lagändringar och politiska ställningstaganden, anser UNICEF Sverige som bland annat föreslår att:
  • Barnkonventionen måste följas så att alla barn får sina rättigheter respekterade.
  • Lagstiftningen måste ändras så att barn som är EU-medborgare och lever i utsatthet får sina rättigheter tillgodosedda.
  • Kommuner och myndigheter måste få riktlinjer och vägledning för att undvika godtycklig tolkning av gällande rätt, och för att främja likhet inför lagen för alla barn.
Läs själva Rapporten här: Vilka rättigheter har barn som är EU-medborgare och lever i utsatthet i Sverige?  

Om jag bara vetat..

..så hade jag inte straffat mig själv.
Inför Morgan Allings serie "Morgans mission" om mobbade barn är det flera kändisar som öppet berättar om hur de mobbades då de var mindre.
Karin Adelsköld Komiker och programledare är en. Hon skriver här en debatt artikel i ämnet
http://www.expressen.se/debatt/det-skolbarnen-gjorde-mot-mig-var-olagligt/
Jag blev mobbad under sju av mina nio grundskoleår. Det var allt från att vara utfryst och aldrig någonsin få vara med och leka, till förolämpningar om mitt utseende och hot av alla dess slag. Det var också en hel del fysisk misshandel, slag, sparkar, hårda nyp i de nya ömma brösten och knogslag på armarna. Jag gick i skolan på 80-talet och då fanns varken mobbningsplaner eller vuxna som satte gränser. Istället hörde det liksom till.

Inte en gång under alla mina år i skolan tänkte jag att det de gjorde mot mig var olagligt. Inte ens när jag låg med huvudet i toalettstolen och fick det kalla vattnet i nacken tänkte jag att detta var helt oacceptabelt. Och om jag ska vara ärlig så tror jag inte ens mobbarna själva visste det. Det var ju inte liksom inte på allvar, det var bara mobbning.
Varför kallar vi misshandel, hot och kränkningar för nått annat när det sker i skolan? Var någonstans tjänar vi på att ha ett samlingsnamn som är förknippat med så mycket annat än vad det egentligen är?

Hade jag som barn vetat att det de gjorde mot mig var olagligt hade jag inte lagt så stor del av skulden på mig själv ("jag är ju så konstig jag får väl skylla mig själv"). Jag tror det hade varit lättare för lärare att faktiskt hänvisa till skolans regler eller tom till svensk grundlag och jag tror definitivt att mobbare själva hade fått upp ögonen för vad de faktiskt gjorde och kanske till och med kunna få hjälp och stöd för sitt beteende.
I dag har skolan mobbningsplaner, stödgrupper och trygghetsteam vilket så klart är jättebra. Men man pratar fortfarande om mobbning som ett luddigt och, kan jag tycka, ett förminskande begrepp. För mobbning kan vara lite av varje: ret, tjuvnyp, öknamn men också misshandel, sexuella övergrepp och rentav brott mot mänskliga rättigheter. Det kan vara små missförstånd eller vara en fråga om liv eller död.

Med start denna vecka gör SVT en storsatsning på ämnet mobbning i flera olika program och jag tycker det är fantastiskt bra. Men snälla kan vi inte börja kalla mobbning för det egentligen är. Innan vi gör det tror jag inte vi kan komma tillrätta med det verkliga problemet: att det är förbjudet att kränka, hota eller misshandla någon oavsett vem som gör det eller var. Och oavsett tid på dygnet.

 
Ja varför gör man skilland? Varför är det inte lika hemskt, lika viktigt att barn skall ha en dräglig skola? Att de skall slippa utsättas. ingen skall behöva rädd för att gå till skolan.
DEt är lika hemskt med en vuxen som mobbas på jobbet men som vuxen kan man byta jobb. Även om jag inte tycker att det är den som utsätts som skall flytta på sig utan de som utsätter...
men ett barn har inget val. Det är skolplikt, de måste vara där.
Krafttag måste tas så jag håller med av hela mitt hjärta.

Är barn så olika?

Det är konstigt att man tvingar/kräver/utsätter barn för så mycket man aldrig skulle drömma om att göra med en vuxen.  Ändå är barn mer utsatta och dessutom beroenden utav oss.
Här är ett exempel.
http://www.dagensjuridik.se/2015/03/domstolar-ska-inte-kunna-tvinga-barn
Vem skulle tvinga en vuxen att bo hos en misstänkt våldtäktsman? Ingen. Men för barn gäller andra villkor. Sverige har visserligen bra skyddslagar när det gäller barn men tillämpningen är skrämmande dålig.

Rättsprocessen fungerar bara om rätt personer, på rätt plats handlar i rätt ordning. FN har kritiserat Sverige för att inte följa Barnkonventionen - men vem granskar våra domstolar?

Ur barns perspektiv blir det bara värre och värre och jag tror knappt mina ögon när jag läser en dom daterad januari 2015. Där berättar en pappa hur han "fått avlägsna mamman med våld från hemmet" och att han måste lösa en incident "som slutade med våld" och "när hon inte slutade bråka förde han in henne i ett annat rum, tryckte upp henne mot väggen ….och slängde ner
 
Sedan gör man skillnad på barn.
Ett uppmärksammat fall är en pojke som kidnappades av sin pappa och fördes utomlands. Efter 4 år fick mamman hem honom.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=97&artikel=6249855
Det var en mycket annorlunda barn hon fick hem. De har förlorat 4 år. Han hade glömt svenskan, hade inte fått se ens bilder av mamman. 
De har fått jobbat hårt med sin relation.
Nu dömdes pappan till 6 1/2 års fängelse samt drygt 110 000 kronor i skadestånd
 http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=97&artikel=6266643
Mamman talar om att ärret pojken fått och kommer att bära med det resten av livet. Mamman är kritisk till att det tog 4 år innan han dömdes.

Men då socialtjänsten tar barn ifrån dem de ser som sina föräldrar är ingen ansvarig. Ingen sätter ner foten och ingen får skadestånd. Inte ens fastän det utdelas grov kritik eller som i vårt fall de ansvariga åtals och döms.
Varför är det så?
Är barn så olika? Har de inte samma känslor? skadas de inte på samma sätt eller lika mycket?
Jo självklart. Det enda som skilljer sig åt är vuxnas syn på dem.

tisdag 29 september 2015

Tar inte hänsyn till allt

Hittade en debatt artikel som väcker frågor. Håller inte med i allt och en del är jag t.o.m fundersam till . Visst det beror på hur man jämför. Kopierar inte allt utan den är längre.
http://www.dagenssamhalle.se/debatt/stimulera-moderna-stjaernfamiljer-17833
Det går dåligt för barn som omhändertas av samhället. Myndigheter är inte lämpliga som föräldrar men diskriminerar mammor, utestänger pappor och köpslår om barnen och deras hem. Låt i stället släkt, vänner och civilsamhälle hjälpas åt med ansvaret för barnen, skriver debattörer inför den Internationella Anhörigkonferensen i Göteborg i veckan.   

Det går till och med sämre för omhändertagna barn än för barn som växer upp hemma i de tre procent fattigaste barnfamiljerna
Ett barn löper ca 250 gånger större risk att omhändertas av samhället om mamman är ensamstående, lågutbildad, arbetslös och lever på socialbidrag: Det är det mest ojämlika område vi har i Sverige. Papporna vill vara en resurs, men sorteras bort på strukturell nivå och i lagstiftning. Familjer splittras och barn skickas bort, ofta under hot, våld och tvång.

De så kallade familjehemmen utvecklas allt mer till företag och HVB-hemmen är en guldgruva för riskkapitalbolag. Rättssäkerheten är undermålig. Ingen kontrollerar sanningshalten i de utredningar som ligger till grund för domar och beslut. Om barnen fick det bättre vore vi nöjda ändå, men så är inte fallet. Vi ser allvarliga konsekvenser i form av skolavhopp, sjukdom, kriminalitet och tonårsgraviditeter med mera: Såväl det mänskliga lidandet som de ekonomiska samhällskostnaderna är svåra att övervärdera.

Myndigheter och företag är helt enkelt inga bra föräldrar och kan inte ersätta det anknytnings-”kapital”, som finns hos föräldrar, släkt och andra närstående för barn. Det är dags sätta punkt och pröva nytt, även för ensamkommande flyktingbarn.

Grundläggande är barns behov av sammanhang, att höra till. Om föräldrarna i dessa fattiga familjer i stället sågs som en viktig resurs för sina barn så fick de ordentligt stöd i tid. Hur kan vi stimulera moderna stor- och stjärnfamiljer där människor hjälps åt kring barnen över generations- och andra gränser?
Sveriges unika och socialt utjämnande välfärdsmodell växte fram ur engagemanget hos ofta utsatta medmänniskor och lekmän i idéburen och kooperativ verksamhet. Låt oss få makten tillbaka när det gäller frågor som vi är bäst lämpade för.

Vi föreslår att alla kommuner omedelbart halverar antalet placeringar. Den budgetsumma som frigörs ska överföras till verksamheter där familjer, andra anhöriga och civilsamhälle bestämmer över pengarna, inte tjänstemän eller företag. På sikt kan systemet ha en självfinansierande struktur, som begravningsavgiften.
Jag håller med om mycket. Att det tenderar att bli familjehem som gör det för pengarna, att myndigheter generellt inte är så bra som vårdnadshavare och det blir de ju inte heller egentligen även om de tar ifrån biologiska föräldrar huvud ansvaret. Jg håller även med om att i större utstäckning måste se bio föräldrars kompetens och bygga på den inte bara som i vissa fall leta fel. Att man måste kolla släkt i högre utsträkning.
Men jag håller inte med om att man rakt av kan halvera placeringarna och jag reagerar över en hel del annat.
Man placerar inte barn enbart för att föräldrana är fattiga utan det skall vara andra skäl. Ok jag vet att vissa placeringsgrunder är väldigt luddiga men generellt) Och deras förslag kanske hade fungerat om det var enda skälet till att man placerar barn men då är det tyvärr inte. Det inte alltid att släkten är bättre. Och man skall enligt lag sträva efter släktplaceringar först. Det är missbruk, diagnoser, oförmåga att planera, sätta gränser eller sätta barnen först. Och det i sig kanske är ett av skälen till att många av dem är fattiga, men det är inte huvud skälet till att man tar deras barn.  
Och visst har jag sett siffror om att det går sämre för placerade barn men man vet inte hur det gått om de bott kvar eftersom man inte kan lämna vissa och jämföra. Sedan tar man inte med vad barnen har med i bagaget. Man tar inte hänsyn till hur skolgången varit innan placeringen, hur måga gånger de flyttat eller om det finns missbruk eller självdestruktivitet som att de skär sig eller medicinenrar. Man tar heller inte hänsyn till  om det finns diagnoser och hur de hanterats innan eller om de bevittnat våld och har svårt att lita på vuxna. Då tar det lång tid att bygga upp ett förtroende.
Sedan får jag faktiskt inte ihop det med siffrorna som tlar om att barn i familjehem faktiskt lyckas i 90% av fallen.

Ny farlig trend

Det har kommit en ny farlig trend. Barn skall äta själva
Men nu varnar forskare små barn klarar inte att äta så mycket eller rättare sagt få i sig så mycket som de behöver om de äter själva.
http://www.expressen.se/halsoliv/halsa/barn/experter-varnar-for-den-nya-babytrenden-blw/
BLW kallas en matningsmetod som nu sprider sig bland nyblivna föräldrar i Storbritannien och Australien.
Det handlar om att lära små barn att äta själva redan från födseln.
Men näringsfysiologer och andra experter varnar för den nya trenden.
– Det finns många kritiska aspekter, säger den norska överläkaren Ingrid B Helland
Man ammar i några månader, men så fort bebisen visar intresse för fast föda ska detta ska styra övergången från bröstmjölk till riktig mat. Och barnet ska själv få stoppa käket, som inte får vara av grötkonsistens utan i bitar, i munnen.
Ur ett uppfostringsperspektiv låter detta kanske vettigt, men ur näringssynpunkt är det mycket bekymmersamt, varnar experter.
LÄS OCKSÅ: Ny forskning visar samband mellan amning och hög IQ

Viktigt med järn

– Omkring sexmånadersåldern har barn en väldigt låg järnnivå i kroppen, och de är väldigt beroende av järn. Den mat som de själva kan komma åt och stoppa i munnen är det mycket lite järn i.
– Det blir dessutom lätt bara små munsbitar, vilket inte är tillräckligt i den åldern, säger Ingrid B Helland, överläkare vid Rikshospitalet i Oslo, till norska TV2.
Men hon tillstår också att metoden har vissa poänger. Bäst är att låta sig inspireras av några moment, samtidigt som man ser till att bebisen får i sig tillräckligt med nödvändig näring.
– Det är absolut viktigt att låta barnen delta i familjens måltider, att de får sitta med vid bordet och smaka och titta på den mat som de andra äter, säger Ingrid B Helland.
LÄS OCKSÅ: Allt färre mammor ammar sin nyfödda

måndag 28 september 2015

Vill bara säga det till nån..

En del öden fastnar mer än andra. Sedan är en del jounalisterna väldigt duktiga på att fånga just det där som berör. Hittade en berättelse som var så söt.
http://www.gd.se/gastrikland/gavle/roaa-fem-ar-har-kommit-till-sverige-efter-17-dagar-pa-flykt


Hon ler försiktigt mest hela tiden. Roaa är fem år och har redan överlevt fler gånger än de flesta. När hon får en festis på centralstationen i Malmö vet hon inte riktigt vad hon ska göra med den. Och under några sekunder skymtar 17 dagars flykt i hennes ansikte.
 
Sedan en lång berättelse men det är slutorden som fångar mig.
Rooas mamma Rasha sitter tätt intill sin dotter på bänken. Hon säger inte många ord, men tittar så på mig och säger tack på engelska. När jag svarar att hon inte har mig att tacka för något säger hon:
– Jag ville bara säga det till nån här 

Upp och ner vända världen

Det är inte länge sedan jag bloggade om att barn kan ha egna asylskäl.
Här är ett.
http://www.expressen.se/nyheter/har-bott-i-sverige-i-12-ar--nu-utvisas-han/
Leon är född i Tyskland och kom till Sverige när han var tio månader gammal.
Nu är han 12 år gammal och ska utvisas till Serbien – ett land han aldrig varit i.
– Familjen är i upplösningstillstånd, de gråter hela tiden, säger Andreas Hannah, ombud för familjen i processen mot Migrationsverket.

Han har gått i svensk skola, talar flytande svenska, har svenska vänner, har hela sin släkt i Sverige och är mycket engagerad i svenskt föreningsliv. Han spelar ishockey, mycket och gärna, i IFK Arboga Hockey.
– Han är väldigt omtyckt av vänner och lärare och har sin naturliga hemvist här i Sverige, säger Andreas Hannah, advokat och ombud för familjen i processen mot Migrationsverket.

Dessutom är Leon och hans föräldrar romer, vilka är en utsatt grupp i Serbien.
– De kommer med mycket stor sannolikhet att diskrimineras, vilket Migrationsverket borde ha beaktat, säger Andreas Hannah.
Hela familjen är serbiska medborgare, men föräldrarna har inte varit i landet sedan 1992 då de flydde från forna Jugoslavien till Tyskland. Där föddes Leon och han bodde kvar fram tills dess att familjen fortsatte flykten till Sverige.
Andreas Hannah beskriver en familj i chock:
– Familjen är i upplösningstillstånd, de gråter hela tiden, säger han.
Mamma Djeva är redan tagen i förvar av polisen – på tisdag ska hon föras till Serbien.
Pappa Memet, som lider av cancer, är hemma och tar hand om Leon. Han hoppas in i det sista att Migrationsverket ska stoppa utvisningen av deras familj.
 
Nej visst det är inga skäl i sig men att låta människor bo så länge och sedan skicka ut dem är inhumant. Och skall man sätta barnperspektivet i centrum som man skall enligt svensk lag så anser jag inte att man kan utvisa dem. Då är det väl bättre att strypa antalet som kommer och ta hand om de som redan är här.
De allra flesta barn som kommer ensamma är väldigt ambitiösa. De vill mycket och med rätt stöd så...
http://www.gd.se/gastrikland/gavle/mohammad-kom-som-ensamt-flyktingbarn-till-gavle-jag-lyckades-alla-gor-inte-det
– Man kan göra allt man vill, nästan i alla fall, bara man har viljan. Jag vill säga välkommen hit till dem som kommer hit ensamma nu. Har de lyckats med den resan kan de lyckas med mycket. Jag är tacksam i dag för att jag inte visste hur den skulle vara. För den var en mardröm.
Det säger Mohammad Amin Mohammadi, som kom till Sverige som ensamt flyktingbarn för snart fyra år sedan.

I juni 2012 flyttade han som 15-åring in i familjehemmet i Sätra Gävle. Han hade då varit på flykt i sex månader, tagit sig förbi beväpnade gränskontroller, gömt sig i mörka, stekheta lastbilar, levt på gatan i Aten och trängts i en fallfärdig båt på Medelhavet utan mat och vatten i dagar. För att senare bli spottad på i Sverige. Två år efter ankomsten gick han ut nian på Stora Sätraskolan och fick pris för bästa prestation. Från ingenting hörde han till dem han jobbat ihop flest betygspoäng.

söndag 27 september 2015

Vilka öden

Både Aftonbladet och Expressen skriver om flykting barn på väg hit eller någon annanstans.
I Aftonbladet handlar det om var barnen sover. Det börjar med en beskrivning och sedan följer ett antal berättelser och bilder.
http://darbarnensover.aftonbladet.se/
En saknar sin säng. En annan sin docka med de mörka ögonen. En tredje drömmer sig tillbaka till en tid när kudden inte var en fiende.
Kriget i Syrien har pågått i snart fem år och mer än två miljoner barn befinner sig på flykt inom eller utanför landets gränser. De har lämnat sina vänner, sina hem och sina sängar. Några av dessa barn bjöd in för att visa var de sover nu, när allt som en gång var, inte längre finns.
Magnus Wennman, vinnare av två World Press Photo Awards och fyrfaldigt utnämnd till Årets Fotograf i Sverige har under 2015 träffat flyktingar i otaliga flyktingläger och på deras väg genom Europa. Berättelsen om när natten kommer är en levande historia, utan ett givet slut.
I Expressen handlar serien också om barnen.  Om hur de flyr för att kunna få bli eller vara barn igen. Och deras frågor:
http://www.expressen.se/geo/varfor-sover-vi-pa-gatan--barnens-berattelser-om-flykten/
Marah Halal, 10, och hennes tre yngre syskon har slagit läger på asfalten. Andra flyktingar har lagt ut filtar och tält på kyrkogården intill. Det finns de som sover direkt på gravstenarna eftersom de dämpar kylan från marken.
Marah rör sig vant i mörkret, medan lillebror Hasan, 6, slocknat i mammas famn.
Här ska de tillbringa natten. De är smutsiga, hungriga, trötta, nervösa. Marah Halal har en egen ryggsäck att bära på. I den har hon vatten och den mat hon fått längs vägen från Grekland, Makedonien och Serbien. Hon har som alla andra här rört sig i skydd av mörkret, när andra barn sovit som djupast, och hört de vuxna viska: ”Tyst, tyst, så att inte polisen hör dig”.
Marah satt i klassrummet när väggarna rasade på hennes skola. En bomb hade träffat under lektionen.
– Tre i min klass dog, säger hon.
Skolan stängde omedelbart. Det var sista gången hon gick i skolan, enligt mamman.

Treårige Besher tog sig till grekiska ön Samos på andra försöket. Han hade aldrig varit ute på havet förut.
Moster Hanan Khaled, tidigare lärare i arabiska, berättar på flytande engelska hur hon tröstade Besher. Hon sa att familjen var ute på semester. När den turkiska polisbåten beordrade dem att återvända sa hon med förställd röst:
– Wow, titta på stora båten!
När Besher i gummibåten ville ha sin älsklingsdryck mjölk med socker, var sockret slut. Mostern förvandlades plötsligt till en magiker.
– Blunda, så ska jag trolla för dig.
Hon skakade mjölkflaskan med en trollkarls inlevelse och bad honom öppna ögonen.
– Smaka! Känner du att det är sött nu?
Besher nickade, även om mostern vet att han innerst inne förstod att smaken var densamma.

De första tre dagarna på flykt var hans reaktion genom tystnad. Han sa inte många ord. Sedan började han prata igen.
”Varför är vi inte hemma?”
”Varför sover vi på gatan?”
”Varför är pappa arg?”
”Jag vill ha chips!”“Var är mitt täcke? Kan jag åka hem och hämta det?”

Besher Ebrahem har sin lilla ryggsäck på ifall föräldrarna rycker till och säger att det är dags. Jag frågar vad han har i den. Han tar upp två bilar i plast, men visar inte blöjan och flaskan med älsklingsdrycken mjölk.
 
Jag läser berättelse efter berättelse och klumpen i magen och bröstet växer. Till sist känns det som man inte kan andras. Tänker på vad jag har som jag skulle kunnat ge om de varit här. Om jag åkt dit vad jag skulle kunna ta med och ge. Nallar, kuddar, filtar, har nog 10 liggande, kläder, leksaker, tält. Tänk bara att kunna ge ett sådant där litet 2 mans tält som vi har som skydd på natten. Vad det hade betytt.
Jag skulle aldrig klara att åka iväg och hjälpa för jag skulle inte kunna fjärma mig ifrån alla öden. Jag skulle vilja ta hem och rädda allihop. Och här kan man inte göra så mycket. Ge lite pengar eller saker till insamling.
Och så hör man om länder som stänger gränserna för att de inte skall ta sig igenom. Som står som mänskliga murar vid gränsen för att de inte skall komma igenom. Det gör mig så arg, och maktlös. De har ju ingenstans att ta vägen och inget att återvända till. Fastnar utan mat och utan vattten. Utan tak över huvudet och det börjar bli kallt. Barn som sover ute utan skydd och det är bara ca 8 grader.
http://www.expressen.se/tv/nyheter/utrikes/barn-sover-pa-marken-vid-gransen-till-eu/
Man känner sig så otillräcklig.  

Flyktingar, ta emot, ta emot fler, skicka hem?

Allt fler vill ta emot flyktingar och flyktingbarn
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6265201
– Förändringen mellan februari och nu är kraftig, säger Marie Demker.
Andelen som tycker att Sverige ska ta emot fler flyktingar har ökat med 18 procentenheter från februari till september i år. Nu vill 44 procent av svenskarna ta emot fler. 30 procent vill ta emot färre flyktingar, och det är en minskning med sex procentenheter sen februari.
Men Marie Demker tror inte att opinionsförändringen beror på just de senaste veckornas flyktingdebatt och exempelvis den uppmärksammade bilden på den drunknade treåringen Alan Kurdi.
– Opinionsförändringar sker inte så snabbt och med den typen av stimuli, säger hon.


Falköping gör film om flyktingbarn
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=97&artikel=6265125
– Vi hoppas att folk ska se att det här är ungdomar precis som alla ungdomar runt omkring oss. Att det är individer, inte bara en stor massa som kommer hit. Att det är något som bidrar till vårt samhälle.
Maria Olsson hoppas också att filmen kan väcka intresset för att bli god man, kontaktfamilj och familjehem.
 
Och i Strömsund så försöker man övertala ensamma flyktingbarn att åka hem igen.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=78&artikel=6263873
De senaste tre åren har över 1 000 ensamkommande asylsökande barn försvunnit i Sverige. Hittills i år har 221 barn avvikit.
Det sker ofta när de får besked om att de inte får asyl och som Sveriges Radio tidigare berättat kommer en stor andel av de här barnen från Marocko.
Nu ska de istället hjälpas hem, men det innebär inte att kommunerna ska utvisa barn.
– Definitivt inte. Vi som ansvariga vuxna runt omkring barnen vi måste vara beredda på ett avvisningsbeslut. Och vi måste stödja barnen att hantera ett eventuellt avvisningsbeslut.

I slutet av oktober kommer då barnrättsorganisationerna ANPCCAN från Uganda och Bayti från Marocko för att informera länets kommuner om hur arbetet med att leta reda på barnens föräldrar och återförena dem kan gå till. Migrationsverket bekostar projektet, men hittills har ingen återförening lyckats.
– Nej och det är det som är vår utmaning också. Det är väldigt få av de här barnen som uppger att de vill återvända, säger Migrationsverkets verksamhetsexpert, Kjell Terje Torvik.

Tanken är att organisationer i de olika länderna ska få direktkontakt med barnen och visar det sig att en återförening inte är möjlig kan det bli en ny asylprövning.
– Om det skulle vara så att föräldrarna inte kan ta emot eller att föräldrarna inte finns då får man se över vilka alternativ som finns. För det är heller inte omöjligt att man får en ny prövning

lördag 26 september 2015

Det jag var rädd för

Jag har redan lyft min rädsla inför strömmen av flyktingbarn.
Jag hör erfarna familjehem som möter nya problem. Barn som inte förstår varför man skall ha hjälm då man åkt gummibåt över medelhavet eller varför man skall vara rädd om saker då man inte äger en pinal. Varför man skall diska eller städa då man inte haft en fast bostad på kanske ett år.
Barn med en annan bakgrund som inte är vana vid vår kvinno syn som inte är vana att vi kvinnor ofta är de som "bestämmer" i alla fall i det dagliga hemma.

Sedan kommer nästa problem. Man placerar barn innan man hunnit skriva kontrakt eller alla familjer som nu öppnar sina hem för ensamkommande flyktingbarn. När det blir så många på en gång att de inte hinner utbilda. När man inte vet vad man tar emot eftersom man tar emot barn som gått igenom saker som inga barn skall behöva göra. Med en annan kultur, religion och bakgrund.
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/skane/slangdes-ut-for-att-familjen-ville-ha-mer-betalt
Mottagandet av ensamkommande flyktingbarn har blivit business. Privatpersoner drar nu nytta av den stora bristen på familjehem, och försöker tjäna pengar på den. Ekonomisk vinst går före viljan att hjälpa de unga.

16-åriga Yosef Mohseni kom från Afghanistan till ett familjehem i Sösdala utanför Hässleholm. Vi träffar honom hemma i köket där mamma Anette Wallsten hjälper till med läxan.

– Det ger så väldigt mycket, att kunna hjälpa dem ut i samhället och se dem växa upp och kan ta hand om sig själva, säger hon.

Just så är det tänkt att det ska fungera med familjehem, och så är det i de allra flesta fall. Familjen tar hand om den unga som sitt eget barn med läxläsning, måltider och annat stöd. Mot arvode och ersättning för endel omkostnader.

Men det funkar inte alltid så bra. Yousefs gode man är ansvarig för sju ensamkommande barn till. En kille hamnade i en familj där inte omsorgen kom först, utan pengar.

– Han sparkades ut ur hemmet eftersom man tyckte att det var dåligt betalt. De sa till honom att du får välja mellan frukost, lunch och middag för vi har bara fått 65 kronor per dag till mat för dig. Men det var inte relevant alls, det är klart att man får mycket mer pengar än så, berättar gode mannen Bo Sigeback.

Madeleine Moberg betonar att den övervägande majoriteten inte i första hand frågar om pengar, utan att de allra flesta är intresserade av att bli familjehem för att hjälpa. Hon menar att de andra smutsar ner för alla som verkligen vill ta hand om barnen av rätt orsak.

– Då är det en handel med barn snarare än för barnets bästa.

Killen i Hässleholm gick det till sist bra för, han omplacerades från sitt gamla familjehem.

– Det var uppenbart att vi som placerade honom blev förda bakom ljuset. Det tycker jag är förjäkligt. Då måste jag som god man reagera, säger Bo Sigeback.
 
Inslaget är längre.

Gammal med lika aktuell

Artikeln är sedan 2009 men den är lika aktuell.
Att inget ändrats.
Att man inte lär sig.
http://www.svd.se/endast-trygga-barn-vagar-beratta-om-vald-och-overgrepp
På Brännpunkt 26/7 uppmärksammar Rädda Barnen att barn nekas psykiatrisk vård och att det ofta rör sig om föräldrar som genom våld själva orsakat barnets vårdbehov. På samma sätt kan en vårdnadshavare, misstänkt eller dömd för vålds- eller sexualbrott, bestämma över barnets fysiska vårdbehov.

Och utsatta barn nekas därmed också vård för sina fysiska skador som orsakats av våld. Därmed sker inte heller den medicinska undersökning som utgör underlag för ett rättsintyg. Barnet berövas därmed ett viktigt bevis som kan styrka brottet.

Det är också helt absurt att den brottsmisstänkte själv kan vara den som lämnar och hämtar barnet vid polisförhör. I praktiken tillåts den misstänkte bestämma över både barn och polisutredning 

Bara trygga barn vågar berätta och måste därför få stöd under rättsprocessen. Barnen försätts annars i en omöjlig situation då de tvingas att leva kvar hos den misstänkte, i den miljö där övergreppen skett, samtidigt som brottsutredning pågår.
Barnen berättar ingenting alls, för lite eller tar tillbaka sina uppgifter. Därmed läggs förundersökningen ned. Vad annat kan åklagare göra?

Att åtal inte väcks handlar alltså inte alltid om brister inom rättsväsendet. Ibland omöjliggörs nämligen polisens förundersökning genom att socialtjänsten inte tar sitt ansvar. Brist på skydds- ingripanden saboterar bevis.
Jag har goda erfarenheter av tvärprofessionellt samarbete där socialtjänsten fattat snabba beslut för att skydda barn från hot, påverkan, bestraffning och nya övergrepp. Men jag har också erfarenhet av förvaltningar som inte alls tillvaratar barns intressen när den misstänkte har hel eller delad vårdnad. Socialtjänsten kan tillfälligt omhänderta barnen (LVU) för polisförhör och läkarundersökning. Men när så inte sker är barnen helt rättslösa och polisen varken kan eller får agera.

Denna brist får allvarliga konsekvenser för det enskilda barnet. En ny lag behövs som stärker barns rättsskydd och åtminstone ger dem en garanterad ”frizon” under polisutredningen.
Ingen skulle komma på tanken att tvinga en våldtagen kvinna att bo hos våldtäktsmannen. Varför ska barn behandlas annorlunda?

MONICA DAHLSTRÖM-LANNES
fd kriminalinspektör
 
Konstigt att inget hänt kan man tycka.

fredag 25 september 2015

Ge alla barn en app

Drottningen är känd för sitt engagemang för utsatta barn.
http://www.expressen.se/nyheter/silvia-till-ericssons-vd-ge-alla-barn-app/
Under fredagen träffas världens ledare på FN:s högkvarter i New York för att under högtidliga former klubba igenom de nya hållbarhetsmålen. De 17 målen ska ersätta de gamla milleniemålen och förhoppningsvis skapa en mer hållbar värld.
Men redan i dag började målen diskuteras. Sverige stod tillsammans med drottning Silvias välgörenhetsorganisation World Childhood Foundation och Mentor Foundation som värdar för ett högnivåmöte under rubriken ”Barnen och Hållbarhetsmålen”.

Mot slutet av mötet vände sig drottningen direkt till en av de andra talarna, Ericssons vd Hans Vestberg, och kom med ett konkret förslag.
– Jag har en fråga till dig. Varför gör ni inte en app för barnen så att de kan få information om sina rättigheter, vilka de är och var de kan ringa om de behöver hjälp. Deras föräldrar kan få information om hur de kan skydda sina barn, och vilka regler som finns.
– Jag tror det skulle vara en fantastisk hjälp. Så nu skickar jag över stafettpinnen till dig, sa drottningen.

Välkomnar idén

Efteråt välkomnade Hans Vestberg idén.
– Teknologin utvecklas så mycket och många barn kommer att ha mobiltelefon i framtiden så det är en väldigt god idé, sedan krävs det en sammanslutning av operatörerna runt om i världen för att genomföra. Men vi tar idén med oss och ser vad vi kan göra.

Du låter entusiastisk?
– Ja, jag är alltid peppad på nya uppdrag. Jag tror teknologin kan spela en viktig roll för att göra planeten bättre.
 
Vilken underbar ide.

Ingen lämplig

Det finns de fall där föräldrar går isär och bråkar så mcyekt om sina barn att ingen är lämplig
 http://www.juristpunkten.se/nyheter/?view_id=114865
Jag ska lämna ett typfall där ett par har ett barn, det kan handla om en separation direkt i och med graviditeten, direkt i och med födseln eller när barnet är mycket litet. I samtliga av dessa fall så har den ena parten bestämt sig för att den inte vill ha med den andre att göra. Oftast ligger det inga direkta grunder bakom detta såsom våld, hot, missbruk eller kriminalitet – utan det är bara ett ställningstagande. Den parten som vill ha bort den andre brukar dock vara kreativ med skäl till varför en andre inte är lämplig som varken partner eller förälder, oftast skäl som inte går att styrka och skapar en ord mot ord situation. Om en sådan ”process” påbörjas under graviditeten så har det då inte varit någon kontakt på nästan ett år och om det därefter inleds en process i domstol efter födseln så tar det ytterligare ett antal månader innan lämpligheten i sig kan prövas av socialtjänsten i och med den utredning som genomförs i merparten av alla sådana mål. Dessutom har mamman per automatik fått ensam vårdnad vid födseln om separationen skett innan dess. Så kommer vi då till den konkreta konflikten där teori och praktik inte går ihop.

Socialtjänsten tittar konkret på parternas samarbete och kommunikation, grundpelaren för gemensam vårdnad. Det finns ingen sådan och har inte funnits på nästan två år, därmed ses konflikten mellan parterna som långvarig och man anser mycket förenklat att det inte är lämpligt med gemensam vårdnad då parternas bristande kontakt framöver kommer att påverka barnet vid utövande av en gemensam vårdnad. Dessutom har den ena parten haft ensam vårdnad i över ett år och tagit väl hand om barnet, vilket gör att det allmänt ses som en bra fortsättning få denne inte är olämplig som vårdnadshavare i sig. Detta i kombination med den andre föräldern som under dessa år försökt att kommunicera, samarbeta och aktivera sig – men som inte släppts in och därmed inte fått visa sin lämplighet. Ofta i kombination med ett förvägrande av umgänge i största möjliga mån.

Vad väger tyngst, bristande upplysningsskyldighet vid ensam vårdnad eller ett barns rätt till en nära och god kontakt med båda sina föräldrar?
Om jag spinner vidare på ovanstående problematik så har vårdnadshavaren en skyldighet vid ensam vårdnad att fortlöpande informera den andre föräldern och hålla den delaktig i barnet. I annat fall kan det anses som vårdnadssabotage som motiverar en ändring i vårdnadsfrågan. Men vad händer då om sådant sker och det egentligen vore bättre för barnet med gemensam vårdnad, men då det anses finnas en varaktig konflikt mellan föräldrarna som motiverar ensam vårdnad. Vad väger tyngst, då båda två är allvarliga risktaganden för barnet i fråga.

I många fall kan dessa frågor lösas tillfälligt genom sidolösningar där den förälder som går miste om vårdnaden får en fullmakt där denne kan aktivera sig genom kontakt med dagis, förskola, skola och sjukvård och på så sätt fungera som en teoretisk vårdnadshavare. Omvänt kan även en vårdnadshavare ge fullmakt till en annan vårdnadshavare, att inom ramen för gemensam vårdnad, ensam fatta beslut om olika frågor för att undvika kontakt och konflikter. Men fullmakter är även det ett risktagande då de kan återtas när som helst och inte kan regleras i domar av domstolen.
För ett decennium sedan hade vi inte den här problematiken då väldigt få, så lite som under 1 procent av alla separationer hamnade i domstolen. Då handlade det uteslutande om verkliga situationer med missbruk, våld, kriminalitet eller olika typer av ohälsa. Men idag när domstolsvägen är vardag och det blir allt fler processer så hamnar dessa luckor i lag och praxis i verkliga problem för de ”smarta” föräldrarna som lärt sig att utnyttja systemet. Ett system som tillkommit för att skydda barnet blir istället vapen för att föräldrarnas egen villig och missgynnande för barnet ifråga.

Självklart är ovanstående exempel väldigt generaliserade för att belysa en poäng, men problemen är verkliga och vi jurister ställs ibland inför denna problematik med föräldrar som skapat en konflikt som inte finns för att på sikt få ensam vårdnad i domstol vid en eventuell process utifrån barnets skyddsaspekt. Det diskuteras nu om ändringar i lagstiftningen för att komma till rätta med olika situationer och undertecknad hoppas verkligen på en tydligare vägledning här då det annars faller i händerna på socialtjänsten och domstolen i varje enskilt fall att väga vad som väger tyngst av två olämpliga lösningar.
Av: Linda Bohlin, Ansvarig Affärsutvecklare och Jur kand på Juristpunkten
 
Sedan har en familj förlorat ett barn i Stockholm.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=103&artikel=6263746
Ett barn i treårsåldern avled under eftermiddagen efter att ha fallit från ett fönster i centrala Stockholm.
Larmet kom 17.06 om att ett barn ramlat från ett fönster på fjärde våningen i ett flerfamiljshus i stadsdelen Norrmalm i Stockholm.
Barnet fördes till Astrid Lindgrens barnsjukhus men dess liv gick inte att rädda.
– Efter undersökning rubriceras det hela som ett olycksfall och det finns ingen misstanke om brott, säger Albin Näverberg, presstalesman vid polisen i Stockholm till P4 Stockholm.

De som har vårdnadsbidrag

Föräldrar som har eller betalar vårdnadsbidrag får nu mer pengar.
Regeringen beslutade den 27 augusti 2015 om prisbasbeloppet för 2016. Prisbasbeloppet för 2016 är fastställt till 44 300 kronor. Prisbasbeloppet används bland annat inom socialförsäkringen och inom skattesystemet.
Det förhöjda prisbasbeloppet för 2016 är fastställt till 45 200 kronor (2015: 45 400 kronor). Det förhöjda prisbasbeloppet används vid beräkning av pensionspoäng för tilläggspension för dem som kommer att få pension enligt äldre regler

Inkomstbasbelopp och inkomstindex

Inkomstbasbeloppet för 2016 är fastställt till 59 300 kronor (2015: 58 100 kronor) och inkomstindex till 162,14 (2015: 158,91).
Den högsta inkomst som ger rätt till ålderspension räknas fram med inkomstbasbeloppet. Denna inkomst motsvarar för år 2016 en månadsinkomst på 39 879 kronor (2015 en månadsinkomst på 39 072 kronor).
Inkomstindex används för att för att beräkna räntan i pensionssystemet både för pensionsrätter och för den årliga omräkningen av inkomst- och tilläggspensionen.
http://www.regeringen.se/artiklar/2015/08/prisbasbeloppet-for-2016-fastallt/
Vad betyder det? Jo

De som har barn med underhållsstödkommer att få en höjning med 300 kronor, det vill säga från 1 273 kronor till 1 573 kronor med början den 1 september 2015 och påverkar underhållsstöd och betalningsskyldighet som avser tiden efter den 30 september 2015.
Det  påverkar det belopp som betalas ut för oktober 2015
 
Har den betalningsskyldige föräldern barnen 6 dagar per månad eller 5 dagar i sträck så finns det möjlighet att ansöka om umgängesavdrag. Är det så att den föräldern som får underhållsstödet inte skriver under blanketten kan man skicka in den ändå och sen utreder vi var barnen har bott.

Bor barnen växelvist så ska man ringa in till kundcenter på 0771- 524 524 för att meddela detta annars kan underhållsstödet betalas ut felaktigt.

Du kan läsa mer om detta här:
http://www.forsakringskassan.se/wps/wcm/connect/59f3fdd7-b187-479e-80a3-f1ca1c7ef6de/ff_us_4079c_underhallsstod_avdrag_nar_barnet_bor_tillfalligt_hos_dig1509.pdf?MOD=AJPERES

http://www.forsakringskassan.se/wps/wcm/connect/46d10aae-a65f-492e-8758-4fe7fae93988/ff_us_4079b_underhallsstod_vaxelvis_boende1509.pdf?MOD=AJPERES

torsdag 24 september 2015

Riskerar våra barn

En debatt artikel runt LVU förslagen
http://www.svt.se/opinion/article3711470.svt
1 juli 2017 kan en ny LVU-lag träda igenom som skrämmer oss som lever i den verklighet den berör.
Vi som kan bli fråntagna det käraste vi har. Våra barn.
Det nya LVU–lagförslaget (lag med särskilda bestämmelser om vård av unga) som nu ligger ifrån socialdepartementet, gör det möjligt för socialtjänsten att tvångsplacera ett barn/ungdom som uppvisar normbrytande beteenden.

Och detta även om dessa beror på en funktionsnedsättning och det inte går att påvisa allvarliga brister i föräldraomsorgen. Det gäller exempelvis de barn och ungdomar som inte går till skolan på grund av att de inte får det stöd de behöver där.

Om kommunerna och skolan inte är i fas med kommande lagändring kommer det verkligen att slå snett. Barn och unga som inte förmår att gå i skolan därför att skolan inte gjort rätt, riskerar alltså att placeras utanför hemmet med stöd av LVU.
Skolan säger att de gjort allt de kan och socialtjänsten går på deras linje. Vi vet redan idag att skolorna inte gör allt de kan för dessa elever, då resurser, pengar och kunskap saknas.

Vi känner oss väldigt osäkra på hur man säkerställer att skolan talar sanning och har fullföljt sitt uppdrag korrekt. Vi kräver att varje LVU-placering kvalitetssäkras.
Kompetensen kring neuropsykiatriska funktionsnedsättningar så som adhd, asperger och autism måste höjas och säkerställas, hos socialtjänstens handläggare, socialnämnd och förvaltningsrätt, samt hos mottagande familj eller särskilt boende.
Man kan inte påstå att barnrättsperspektivet stärks, genom att göra det lättare för socialtjänsten att rycka upp barnen från sin trygga miljö. Den trygghet, förutsägbarhet och kontinuitet som all forskning visar är av högsta vikt för dessa barns utveckling.
De skiljs ifrån ett väl fungerande hem som besitter den största kunskapen kring svårigheterna. De skiljs ifrån det som är deras trygghet och som det ser ut nu finns inget som garanterar vad man kommer till.

LVU behövs förvisso, som en sista utväg, och det nya lagförslag som ligger innehåller mycket som är bra. Dock saknas tydliga handlingsplaner kring dessa barn med särskilda behov.
Barn som kan uppvisa ett beteende som lätt kan läggas på föräldrarollen när det är skolan som brister i sin uppbackning och kompetens.
Kung Över Livet drar nu igång en namninsamling för att slutbetänkandet SOU 2015:71 inte skall gå igenom i sin nuvarande utformning.
Vi är oroade för den utveckling som kan komma till följd av detta då samhället ännu inte är rustade för det lagförslag som nu ligger.
Alla parter som är involverade i LVU-placeringar måste kvalitetssäkras, likaså skolornas resurser och påstående om att de gjort allt.
Hur det skall gå till framgår inte alls av slutbetänkandet.

Jag förstår biologiska föräldrars frustration och vanmakt. Man måste om man skall ta barn säkerställa att man gjort allt för att det skall funka hemma först men då är det inte alltid. Jag träffar många som upplever att handläggare letar fel istället för kompetenser och stärka dem. Det finns heller inga riktlinjer för vad de skall göra för att få tillbaka sina barn. Jo de kan få något som skall uppnås men då de klarat det dykler det upp nya krav. Vet också många föräldrar som har barn med diagnoser som ber om hjälp och ber om hjälp men ingen får innan de stupar och då tar man istället barnen ifrån dem.  Barn skall ha rätt till sina föräldrar vare sig de fungerar eller inte men på sina villkor. De skall ha rätt till en lugn och trygg uppväxt.
Men om det bara är stöd som behövs så skall föräldrar ha rätt till stöd utan att bli av med sina barn. Precis som familjehem måste få tala om att det är jobbigt och begära stöd utan att riskera att placeringen får flytta.

Fattigdom bland ensamståenden föräldrar

http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/danielswedin/article21450576.ab
Sedan 2005 har fattigdomen nästan fördubblats bland ensamstående föräldrar som har arbete - från 9 till 16 procent.
Många av dem får söka sig till socialkontoren för att klara sig. Upp emot 15 000 personer som i fjol fick socialbidrag har ett arbete, men måste helt enkelt söka bidrag för att klara vardagen för sig och sina barn.
Var sjätte svensk barnfamilj lever på en nivå som ligger under EU:s fattigdomsgräns och personer som står utanför arbetsmarknaden löper i dag fem gånger större risk att leva i fattigdom än innan regeringen Reinfeldt tillträdde 2006.
I går presenterades statsbudgeten för 2016 och medierna pratar om vem som år årets vinnare och vem som är årets förlorare.
Kanske borde vi höja blicken och prata om framtidens vinnare och förlorare.

Fattiga barn blir fattiga vuxna

Vi vet att det barn som växer upp med fattiga föräldrar löper mångdubbelt större risk att bli fattig som vuxen, med alla de sociala risker det innebär: du är sjuk oftare, utsätts för brott oftare och dör tidigare.
Ska vi ha det så?
Ja, våra politiker måste väl tycka det. Hur kan man försvara principen med att miljardstora skattesänkningar för folk med jobb betalats genom försämringar i föräldra-, sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna?
Men i den budgetproposition Magdalena Andersson lämnade till riksdagen antyder något annat.
Grundnivån i föräldrapenningen höjs till 250 kronor per dag, vilket är bra för de föräldrar som inte etablerat sig på arbetsmarknaden och därmed saknar inkomstgrundad föräldrapenning. Man avsätter 120 miljoner så att alla barn och unga som behöver det ska kunna få glasögon gratis.

Satsning på kultur

Man gör satsningar på musik- och kulturskolan och på landets idrottsföreningar. Dessutom höjer man barndelen i försörjningsstödets risknorm och satsar 200 miljoner så att barn under sommarloven avgiftsfritt ska kunna delta i olika fritidsaktiviteter. Sedan tidigare har man höjt underhållsstödet för ensamstående föräldrar.
Det är inte politik som i grunden förändrar tillvaron för landets fattiga barn, men det är en politik som åtminstone syftar till att göra det här landet till en lite anständigare plats.

 

onsdag 23 september 2015

Vems ansvar?

Cecilia Grefve har ju fått ett uppdrag att under tre år rodda i vad som behöver förändras och göras inom socialtjänsten.
Uppdraget kan du läsa om här :
http://www.regeringen.se/artiklar/2015/03/kraftsamling-for-att-starka-den-sociala-barn--och-ungdomsvarden/
Intressant läsning. Där hittar man även en del av vilka samtal som förts och vad som gjorts.
Om någon är intresserad så hittar du den nationella samordnarens blogg här.
http://www.socialbarnungdom.se/

Ett radio inslag om eu emigranters barn som kommer och kan bo här i svergie under flera år i värsta fall utan att gå i skolan. Man har nu gjort en utrednigen trunt det och hoppas att samordnaren tar tag i det.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6262598
I rapporten, som Unicef har beställt av Barnrättscentrum på Stockholms universitet görs en genomgång av rättsläget. Slutsatsen är att barn till EU-medborgare som vistas i Sverige utan att kunna försörja sig, faller mellan stolarna.
– Är man papperslös har man rätt till skolgång och sjukvård enligt lag, men de här barnen som vistas här i den här utsattheten och är EU-medborgare befinner sig i ett rättsligt vakuum, säger Christina Heilborn, programchef på svensk Unicef.

I tre månader kan EU-medborgare vistas fritt här, efter det bara om de kan försörja sig. Under den tiden får kommunerna erbjuda skola, men det är inget tvång och de flesta kommuner väljer också att inte göra det. Ett av undantagen är Göteborg, där barnen tas emot på samma sätt som andra barn som är nyanlända.
– Vi frågar dem bara vad har de för språk, för att kunna hjälpa på bästa sätt, på deras språk, säger Medzit Selmani, områdeschef i Östra Göteborg.
Eftersom tremånadersperioderna kan upprepas hur många gånger som helst pekar rapporten också på risken för att barn i praktiken kan växa upp i Sverige, utan att deras rätt till skola och sjukvård enligt FN:s barnkonvention tillgodoses.
– Vi hoppas att regeringens nationella samordnare tar till sig av den här rapportens innehåll och att det kommer att göras en översyn av rättsläget och av lagstiftningen för den här gruppen av barn så att de får sina mänskliga rättigheter respekterade, säger Christina Heilborn på Unicef.

Nyligen hävdade Martin Valfridsson, som är regeringens samordnare för arbetet med utsatta EES-medborgare att det kan vara emot barnens bästa att kräva skola för dem här, eftersom det kan leda till att de rycks upp från en fungerande skolgång hemma. Även om utbildningsminister Gustav Fridolin förra hösten sa att regeringen arbetar för att barnkonventionen ska bli lag i Sverige, menade barnminister Åsa Regnér nyligen att det är bättre att stödja barnens utbildning i hemlandet. Men det argumentet köper inte Christina Heilborn på Unicef.
– Insatser behövs både i Rumänien och i andra länder. Men det undantar inte ansvaret från myndigheterna i Sverige när barnen väl är på plats här, säger hon.
 
Det är märkligt hur andra länders problem kan bli våra och samtidigt torr jag att vi måste bortse ifrån vem som bär ansvaret och se till att få det de har rätt till. Det kan ju inte vara så att de går år efter år utan skolgång medan länderna bråkar om vem som bär ansvaret....

tisdag 22 september 2015

5 oktober Morgans mission

D 5 oktober kommer ett program på svt kanal 1 om mobbing. Det är Morgan Alling som tillsammans med en klass 8 c kommer att kämpa mot mobbing.
http://www.svt.se/morgans-mission/
Mobbning handlar inte om onda barn – utan om onda mönster. Den övertygelsen är grunden i Morgan Allings nya program Morgans mission där han är beredd att gå genom eld och vatten för att nå sitt mål.
I denna realityserie får följa skådespelaren Morgan Allings kamp mot mobbning och kränkningar. Tillsammans med en av Sveriges främsta mobbningsforskare tar han sig an en vanlig skolklass för att ge dem nya kunskaper och erfarenheter som förändrar dem för alltid. Premiär 5:e oktober.
 
Här är en trailer han lade ut på sin privata facebooksida. Det är ett helt gäng kändisar som berättar om hur de själva mobbades.
http://www.svtplay.se/video/3751227/morgans-mission/infor-morgans-mission-sasong-1-avsnitt-1
Kända svenskar berättar om sina erfarenheter av kränkningar och mobbning inför nya serien Morgans Mission som har premiär 5 oktober.
 
 Del 2
http://www.svtplay.se/video/3750999/morgans-mission/infor-morgans-mission-sasong-1-avsnitt-2
Känner igen mig eftersom jag själv mobbades särskilt i 8:an. Jag hade flyttat hem ifrån Grönland där jag är uppvuxen. Jag kände mig som svensk men upptäckte att de, mina klasskompisar inte såg mig som svensk.  Det var jobbigt. Jag har nästan precis som någon säger i del 2 nästan förträngt det året. Jag minns inga lärare, jag minns bara de klasskompisar jag haft kontakt med i efterskott.
Mobbing är fruktansvärt och skall inte drabba någon.


 

måndag 21 september 2015

Konsekvenser på många håll

Det är klart att få vill jobba i en förvaltning i kris.
Vet förvaltningar som har stående annonser utan att få en enda sökande.
En som känner av det är Karlskrona där Yara dog.
http://www.expressen.se/kvallsposten/efter-yaras-dod--nio-av-tio-anstallda-har-slutat/
Åttaåriga Yara Alnajjar slogs ihjäl av sin morbror och hans fru.
I tidningen Socionomen berättar nu socialchefen i Karlskrona, Anette Gladher, för första gången om tankarna efteråt och hur mordet har påverkat kommunen.
– Nio av tio utredare som jobbade med barnavårdsärenden har slutat. Man orkade bara inte längre, säger hon till Socionomen
Samtidigt ökade inflöden av ärenden som gäller barn som far illa med 200 procent i kommunen.
För att klara hanteringen tvingades kommunen hyra in socionomer och ta hjälp av pensionerad personal.
Dessutom höjdes lönen för barnavårdsutredare med 5 000 kronor.
– De här akuta satsningarna handlar om att folk ska kunna, vilja och orka jobba kvar hos oss, säger Anette Glahder till Socionomen.

Flera satsningar

Utöver det har flera andra insatser gjorts i Karlskrona, säger Anette Glahder, och pekar på nyinrättade tjänster med specialistsocionomer, mottagningsteam och specialistteam för ensamkommande barn, bland annat.
Totalt har socialtjänsten i Karlskrona fått 20 nya tjänster.
Yaras mobror dömdes till 14 års fängelse för mord i hovrätten. Hans fru dömdes till livstids fängelse.
Ja det är svårt nog att orka och hinna med och nu kommer mängder med unga flyktingar.
Skolan har redan slagit larm, de klarar inte att möta upp alla barn med trauma
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=110&artikel=6258940
Else-Britt Fjäll jobbar som lärare på Junsele skola som tagit emot många flyktingbarn de senaste åren. Många av barnen har kommit via båt över medelhavet.
– Det kom till exempel en flicka som hade sett många släktingar och vänner drunkna på vägen hit. När hon kom hit släppte hon aldrig vår hand.

Else-Britt Fjäll berättar om flera liknande historier om barn som kommit till Junsele. Hon nämner en 8-årig pojke som var utåtagerande och ofta hamnade i bråk i skolan. Hon försökte prata med honom om det, men det var först när hon läste en bok om båtar som hon började förstå. Pojken ställde sig upp och berättade om vad han varit med om.
– Han berättade om knivar, slagsmål och människor som drunknade.

Det är vid dessa situationer som Else-Britt Fjäll känner en maktlöshet och frustration. Hon säger att det inte finns tillräckligt med kunskap inom skolan för att ge barnen rätt stöd och hjälp.
– Kuratorer och sjuksköterskor har inte alltid den kompetensen. Det här är en speciell situation, säger hon.
 
Jag bävar för hur det dessutom blir med alla ny rekryterade familjehem som man inte hinner utbilda.

Barn som bevittnar våld

Såg i Nya Lidköpings tidning (tyvärr måste man vara prenumerant för att se så jag kopierar här) en rubriken som fångade mitt intresse. Få barn som ser våld får ersättning
Förra året väcktes totalt 80 åtal i Skaraborg mot förövare som misstänktes för grov kvinnofridskränkning samt misshandel mot närstående kvinnor inomhus. Många av brottsoffren har barn

Barn som bevittnar våld i hemmet är brottsoffer och ska ha skadestånd.
Men pengarna når inte fram.
I Skaraborg har i genomsnitt fyra fall prövats per år - mellan 2008 och 2014.

Alldeles för få barn i Sverige får del av brottsskadeersättning som de har rätt till.
Det menar Ulrika Forsgren, jurist vid Brottsoffermyndigheten.
– Forskning visar att 100 000–200 000 barn i Sverige lever i en miljö där det finns risk att bevittna våld, säger hon.
2014 kom det in totalt 329 ansökningar i denna kategori i Sverige vilket visar på en orimligt låg ansökningsnivå.
– Det måste finnas många fler som är berättigade till ersättning.

Skaraborg är inget undantag. Mellan 2008 och 2014 har det i genomsnitt kommit in fyra fall per år där ett eller flera syskon ansöker om ersättning. 2015 ser något bättre ut – fram till i dag har tio familjer kommit in med ansökningar. Åren 2009, 2010 och 2011 var riktiga bottenår då som mest en till två familjer kontaktade brottsoffermyndigheten om hjälp. Hur många barn som bevittnar våld varje år är omöjligt att påvisa. Det vi däremot vet är att våldet mot kvinnor i hemmen är oroväckande stort. Många av brottsoffren har barn. Förra året väcktes totalt 80 åtal i Skaraborg mot förövare som misstänktes för grov kvinnofridskränkning (14 åtal) och misshandel mot närstående kvinnor inomhus (66 åtal).
2011, då Brottsoffermyndigheten fick in en enda ansökan, väcktes det 79 åtal där kvinnor utsattes för övergrepp i en hemmiljö.

Varför är det viktigt att barn får ersättning?
– Pengar i sig är inte det viktiga för barnen, vad jag kan se. Ersättningen gör att de känner att de räknas, att de syns. Det blir ett kvitto på att de har varit med om något hemskt. Tyvärr är det så lätt att de faller mellan stolarna.

Sedan juli 2014 ändrades anmälningsförfarandet och blev enklare att genomföra. Tidigare krävdes både mammans och pappans underskrift – vilket försvårade ansökan då en av parterna ofta var gärningsperson. Nu krävs enbart en förmyndares underskrift.
Svårigheter kvarstår ändå.
– Barnen faller ändå mellan stolarna. Den som ska ansöka är i de flesta fall är barnets mamma. Hon kan vara traumatiserad efter allt som hänt och mäktar helt enkelt inte med denna process, säger Ulrika Forsgren.
En lagändring har skett för att möta detta problem. Barnet kan numera söka ersättning på egen hand upp till tre år efter sin 18-årsdag.

För att få ersättning krävs i de flesta fall att det finns en fällande dom. Viktigt är därför att polis, åklagare och domare uppmärksammar barnens roll i exempelvis ett kvinnofridsärende och skriver om det i förundersökningar, åtal och domar.
– En ökad tydlighet är önskvärd eftersom bevittnandet kan innebära ett ökat straffvärde för ett brott och för att det utgör grund för ersättning till barnet, säger Peter Jonsson, chef på brottskadeenheten.
Ett allvarligt problem uppstår även när barn som finns i hem där våld utövats inte alls hörs av polisen. Blir de bortglömda inledningsvis i rättsprocessen är risken stor att de aldrig uppmärksammas.
En schablonersättning till barn som bevittnat våld ligger på mellan 5 000 och 10 000 kronor.

Christina Andrén och Therése Tsarouchas är advokater i Skaraborg som ofta får i uppdrag att biträda kvinnor i skadeståndsdelen i brottmål. De upplever att Skaraborg är ett område där polis och åklagare är bra på att uppmärksamma barn som bevittnar våld.
– Den nya generationen poliser är väldigt noggranna och alerta på det här området, anser Therése Tsarouchas.
Den stora haken uppstår istället då målsäganden (i flesta fall mödrar,) själva ska fylla i blanketter och söka skadeersättningen åt sina barn.
– Jag tycker nog att åklagare och advokater är medvetna om det, men att det stoppar på nivån där vårdnadshavarna måste bestämma. Kvinnorna är så illa traumatiserade och har svårt att orka med att bevaka både sitt eget och barnets skadestånd, menar advokaterna, säger Christina Andrén.

söndag 20 september 2015

En solskens berättelse

Blir så ledsen och bedrövad över alla berättelse då barn far illa under deras försök att ta sig hit. Idag var det ytterligare en liten flicka denhär gången som drunknat.
Men det finns bra berättelser, ljusa och jag väljer att lyfte en sådan.
http://www.expressen.se/geo/kassem-hamade/de-fangslade-barnen-fick-livet-tillbaka-1/
Trebarnsmamman Hadeel Saleh packade ner allt som gick i de slitna resväskorna och berättade för sina barn att det snart var dags.
Barnen förstod inte riktigt vad det innebar. De hade överlevt flera år av krig i staden Homs i Syrien. Större delen av staden ligger i ruiner, liksom allt hopp.
Hadeel gjorde som tolv miljoner och lämnade sitt hem för ett liv på flykt.

– Vid varje vägspärr trodde jag att det var slut med mig och mina barn. Skulle vi inte bli kidnappade hade de dödat oss. Det var en mardrömsresa, men vi lyckades muta oss genom vägspärr efter vägspärr, säger Hadeel.

Hon hade fått tips om hur man kunde ta sig med båt från Turkiet till Italien, och sen vidare till Sverige. Hon visste att folk dog på Medelhavet, men litade på människosmugglaren som garanterade en säker resa.
Smugglaren, som heter Abou Omar Harmoush och bor i Mersin i Turkiet, tog 6 000 dollar per person och resa.

– Efter tio dagar i Mersin gick jag, mina barn och ett 70-tal andra flyktingar ombord på två små fiskebåtar. Han lovade oss att byta båt på vägen, berättar Hadeel.
– Vi kände oss trygga och säkra på att vi skulle komma fram till Italien utan problem. De som hjälper Abou Omar åkte ju med oss, och de hade också familjer. Det var gott tecken, säger Hadeel.
Det visade sig vara en fälla.

De lämnade Mersin 24 oktober. Åtta dagar senare tvingades alla plötsligt byta från den stora båten till en mindre fiskebåt.
Båten styrde in mot en liten ö utanför kusten där barnen först kastades av för att få de vuxna att följa efter.
Flyktingarna simmade och vadade till stranden, samtidigt som den stora båten åkte i väg mot Europa.
– Vi kastades ner i vattnet, säger Hadeel.
Men Alans öde skulle inte bli deras.

De placerades i det egyptiska fängelset Karmouz efter att ha plockats upp av den egyptiska kustbevakningen.
I Karmouz fängslas de som överlevde Medelhavet, de som inte fiskades upp av räddningsbåtar, de som inte blev kvar på havsbottnen eller kvävdes till döds i låsta containrar.
De väcks tidigt på morgonen när fängelsevakten kommer in och hämtar tre fångar för att hjälpa till med maten. Sen måste varje grupp laga om maten för att få den ätbar.
Barnen får en halv timme i korridoren för att leka.
Jag pratar med henne på telefon från Alexandria, dit jag kommit för att träffe henne och barnen i fängelset.
I stället nåddes jag av glädjebeskedet att Sverige, Tyskland och Frankrike bestämt för att ta emot runt 70 fängslade flyktingar.
Bland dem fanns Hadeel och barnen. De skickades till Borlänge.
Den 10 augusti i år landade Hadeel och barnen i Sverige, Borlänge i Dalarna blev deras nya hemstad. Ett beigerosa radhus med rött staket deras nya hem.

Expressens fotograf Lisa Mattisson besökte familjen inför det här reportaget.
– Jag välkomnades med leenden och barnen visade direkt vägen till övervåningen där jag kände igen signaturmelodin från barnprogrammet ”Dinosaurietåget”, säger Lisa.
TV:n och soffan är gåvor från grannar.
– Haleed bjöd på turkiskt kaffe och hembakta kakor och berättade att familjen redan lärt sig många svenska ord, främst via Barnkanalen.

Kontrasten mot tiden i fängelset kan knappast bli större.
– Nu har barnen var sin säng. I fängelset fick de lägga sig på kartonger. De brukade säga ”vi sover på taggtråd”. Det var en mardröm som jag hoppas är över, säger Hadeel.
De har återvänt till livet, och i barnens ögon syns hopp och glädje.
– Nu väntar vi på att de ska få börja på dagis här i Borlänge.
rättade för sina barn att det snart var dags.
 

Krisen engagerar som tur är

Det är bra att krisen inom socialtjäsnten engagerar. Den mest lästa artikeln i Dagens Industri är en om krisen inom socialtjänsten
http://www.di.se/#!/artiklar/2015/7/22/ledare-sveriges-socialtjanst-befinner-sig-i-fritt-fall/
Socialtjänsten står på randen till ett sammanbrott. Enligt en färsk kartläggning av Akademikerförbundet SSR vill hela sju av tio socialsekreterare säga upp sig. Socialsekreterarnas arbetsbörda är orimlig och kommuner, över hela landet, har mycket svårt att rekrytera socionomer. Särskilt inom den sociala barn- och ungdomsvården, den verksamhet som utgör samhällets yttersta skyddsnät. Fyra av tio chefer i dessa verksamheter uppger att man inte följer lagstiftningen, enligt Novus i februari.

Den nedåtgående spiralen har pågått i många år. Samtidigt ökar kraven på socialtjänsten. Nya målgrupper identifieras av regering och myndigheter, ofta med en komplex och svårarbetad problematik, som insatser mot rekrytering till gängkriminalitet och våldsbejakande extremism. Göteborg har fler IS-krigare än hela USA. Inom EU är det bara Belgien som har fler IS-krigare än Sverige per capita enligt Magnus Ranstorp, forskare vid Försvarshögskolan. 
Personalkrisen inom socialtjänsten beror inte på det finns för få socialarbetare. Tvärtom. Socionomutbildningen är mycket populär och har höga antagningspoäng. Socialtjänsten måste reformeras vad gäller ledarskap, administrativt stöd, karriärtjänster och introduktion av nyanställda. Ansvariga ministern Åsa Regnér har här tagit initiativ, bland annat tillsatt en nationell samordnare. Det är utmärkt.

Men drastiska åtgärder krävs också. Jag har själv arbetat som socialsekreterare men lämnade det sjunkande kommunala skeppet för över tio år sedan. Den skadliga trenden att socialsekreterare med många år i yrket flyr socialtjänsten och nyexaminerade tvekar att kliva in måste brytas. Här och nu.
Det blytunga myndighetsansvaret står inte i paritet med utdelningen i lönekuvertet. Staten behöver akut skjuta till pengar för att locka tillbaka erfarna socionomer till socialtjänstens barn- och ungdomsvård. Regeringen bör snarast möjligt öronmärka medel för detta. Statliga miljardsatsningar har gjorts på lärares löner, det är hög tid att synliggöra socialarbetarnas betydelse. Money talks. Lön är en viktig faktor, men förstås inte den enda.

Sverige måste ha en professionell socialtjänst som klarar uppdraget att följa lagstiftningen i samtliga kommuner. ”Land ska med lag byggas” slås det fast i Magnus Erikssons landslag från 1350-talet. Det är en princip att värna även 2015. Om vi ska kalla Sverige en rättsstat är rättssäkerhet fundamentalt. Särskilt när det gäller samhällets mest utsatta barn och unga. Det är en av välfärdsstatens viktigaste kärnuppgifter. Kriminalitet och andra sociala problem, som psykisk sjukdom och missbruk, måste förebyggas med kvalificerat socialt arbete. Notan kommer ändå förr eller senare – med skyhög ränta.

Elvis Presley gör en klockren analys i sin gospelinspirerade hit ”In the Ghetto” från 1969. En pojke växer upp i Chicagos slum, kommer in på brottets bana och blir nedskjuten. I låtens slut sjunger rocklegenden om ett nytt spädbarn i gettot som går en liknande mörk framtid till mötes. ”People, don’t you understand, the child needs a helping hand or he’ll grow to be an angry young man some day.”

lördag 19 september 2015

Placerade barn utbildar socialtjänsten

Tror att jag tagit upp det tidigare att det var på gång men nu har första utbildnings tillfället varit.
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/smaland/familjehemsplacerade-utbildar-socialsekreterare
Nu ska familjehemsplacerade barn lära socialsekreterare göra rätt val. Eva-Linn Svensson placerades i familjehem redan när hon var fem dagar gammal. Banaz Omar har bott i 18 olika familjehem. Nu delar de båda tjejerna med sig av sina erfarenheter till socialsekreterare och andra som har med familjehemsplaceringar att göra. Intresset är enormt - i Oskarshamn idag räckte platserna knappt till... 
Både Eva-Linn och Banaz kan numera titulera sig "ambassadörer". De arbetar för en organisation med namnet Knas hemma, ett nätverk för och med ungdomar som har erfarenhet av familjehem och HVB-hem. Nätverket drivs av Barnombudsmannen i Uppsala. 
Och idag var en av samlingssalarna på Oskarshamns folkhögskola fylld till sista plats med socialsekreterare från hela länet.  
Det var tänkt att samla ett 40-tal, berättar John Heyne från Fryshuset. Men det kom 84!
– Jag kan nästan inte hålla reda på alla familjer jag har bott i, säger Banaz. Hon är vuxen idag och bor på egen hand, men bär med sig erfarenheterna från den tuffa barndomen:

– Undrade förstås varför det blev så där. Var det mig det var fel på?
 
En av dem var Charlotta C. Wessman, familjehemssekreterare i Västerviks kommun:

– Vi har en enorm brist på familjehem, som läget är nu med alla ensamkommande flyktingbarn. Och det är naturligtvis av största vikt att vi som jobbar med de här frågorna får ta del av de familjehemsplacerade barnens egna berättelser.

Föreläsningen är ett samarbete mellan Regionförbundet, Fryshuset och Knas hemma.

74 lagbrott på ett år

Att många socialtjänster inte hinner med är väl vid dethär laget ingen hemlighet. Och att det går så långt att man faktiskt ibland bryter lagen är heller inte så chockerande längre men att man får fortsätta trots att man är medveten om det... både ifrån granskarnas håll och utförarna socialtjänsten.
http://www.hd.se/lokalt/helsingborg/2015/09/17/socialen-har-begatt-74-lagbrott--bara-i-ar/
Barn-, ungdoms- och familjeutredningar får pågå längre än fyra månader om det finns särskilda skäl till det.
En hög arbetsbelastning är inte ett sådant. Ändå är det med den motiveringen som socialförvaltningen och politikerna i det sociala utskottet har förlängt utredningar vid 74 tillfällen hittills i år.

Detta bryter mot socialtjänstlagen i samtliga fall. Det betyder också att barn, unga och familjer utan grund får vänta längre på att bli färdigutredda. I många av fallen finns misstänkt våld med i bilden.
– Det skapar en ovisshet för familjer och rättssäkerheten brister, säger Gabriel Olsson, inspektör vid Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, i Skåne. 
Han pekar på två risker:
– Att man inte får igång ett underbyggt stöd och hjälp i tid. Att barnen kan fara illa under en lång tid. Insatser under utredningens gång är inte lika väl underbyggda eftersom man inte har en färdig analys och bedömning av barnens och familjens behov.
Socialdirektören Dinah Åbinger medger att man medvetet har brutit mot lagen i de 74 fallen och att detta inte ger rättssäkra utredningar.

Samtidigt menar hon att lagbrotten har varit det minst dåliga alternativet. Hon hänvisar till att det på utredningssidan finns 16-17 vakanser, lika med var fjärde socialsekreterare.
– Vi hade förstås kunnat avsluta utredningarna utan åtgärd efter fyra månader trots att de inte varit klara. Men då riskerar vi att barn far illa på grund av något som vi inte upptäckt. Det är ett värre scenario.

Det bästa alternativet hade ju varit om ni gjort det ni ska; utrett klart i tid?
– Ja absolut. Vi gör inget annat än rekryterar men lyckas inte få in full bemanning på alla stolar. Vi gör så gott vi kan, det är bättre än att inte göra något alls, svarar Dinah Åbinger.

När alla vakanser är lösta kommer det att se betydligt bättre ut, enligt socialdirektören. Till dess är fler sådana här lagbrott sannolikt att vänta:
– Vi har inget annat val ibland, säger hon.
Dinah Åbinger medger också att man i ett 20-tal fall har förlängt en och samma utredning mer än en gång utan lagliga skäl. Utredningstiden för dessa ligger mellan 152 och 296 dagar. Hon säger:
– Det är alldeles förfärligt. Men berätta vad jag ska göra? Du har inte svaret och det har inte Ivo heller.

En sak är i alla fall klar: Ivo tänker inte sitta stilla och se på när socialförvaltningen i Helsingborg bryter mot lagen.

I ett färskt lex Sarah-beslut riktar tillsynsmyndigheten kritik mot att två utredningar kring ett barn förlängts en respektive två gånger utan lagliga skäl.
Ivo överväger nu dessutom att starta en tillsyn mot förvaltningen utifrån de 74 lagbrotten. Med en större mängd fall blir det lättare att ställa krav på åtgärder, enligt Gabriel Olsson. Kraven är i så fall givna:
– Man ska slutföra utredningar i tid i första hand, eller ha särskilda skäl för en förlängning. Socialtjänsten har en tuff situation och svårt att rekrytera personal, men arbetsbelastning är ändå inte ett godtagbart skäl, säger han.

I Helsingborg har det fattats 171 beslut om förlängning av en utredning hittills i år. I 74 av dessa fallen anges "arbetsbelastning" eller "akut arbetsbelastning" som det enda skälet, vilket inte är lagligt. Socialförvaltningen har hittills i år slutfört 1217 utredningar
Jag förstår att man sitter i en rävsax. De söker folk, ingen vill jobba där, ingen söker, ärendena kommer ändå. Något drastiskt måste göras och det måste göras snart.

fredag 18 september 2015

Dubbla roller

Hittade en debatt artikel av Jenny Beltrán
Kan väl säga att jag inte håller med om allt. Visst skall vi familjehem granskas för att det skall bli rätt. För att undvika omplaceringar. Men jag vet också de som försöker få ut våra utredningar med allt om oss för att kunna svartmåla oss.
Men hon har några poänger
http://www.dagensjuridik.se/2015/09/da-far-socialsekreterarnas-makt-och-bristande-kunskap-om-reglerna-katastrofala-foljder
Ett annat problem jag ser är att kompetensen inom socialtjänsten runt om i landet är mycket låg. Många gånger kan socialsekreterarna inte de grundläggande rutinerna utifrån det regelverk som finns. Då blir det fel. Detta kombinerat med den enorma makt som den enskilda handläggaren har, leder många gånger till katastrofala följder. Den enskilda handläggarens tyckande läggs ofta till grund för ett ingripande beslut som ett tvångsomhändertagande.

Det säger sig självt att ett system där socialtjänsten både ska vara den myndighet som hjälper familjer, men samtidigt också ska besluta om tvångsåtgärder och frånskilja barn och föräldrar, inte kommer att fungera. Det blir dubbla roller som strider mot varandra. Min uppfattning är att det borde vara två helt separata myndigheter som var och en har sitt uppdrag.

Det krävs stora reformer av det system som vi har. Annars ser framtiden inte särskilt ljus ut. Staten har misslyckats tidigare med samhällsvården. Vi som jobbar med tvångsomhändertaganden ser att det inte har blivit bättre. Tvärtom ser det mycket mörkt ut.

Det finns uppenbara fall där barn måste frånskiljas från sina föräldrar. Dessa barn förtjänar dock att samhället tar hand om de och att de inte har de lika dåligt eller sämre än vad de hade de i sina familjer som ansågs brista i omsorgen.

Men det finns också många fall, där man kan hjälpa familjer komma tillrätta med problem i hemmet, utan ett frånskiljande. Man tar tyvärr inte i beaktande de skador som uppstår hos barnet vid ett frånskiljande. Jag anser att man måste väga de eventuella riskerna i hemmiljön mot de skador som följer av att man frånskiljer ett barn från sitt biologiska nätverk.

Barnen är vår framtid. Vi måste ge dem de bästa förutsättningar som vi kan. De facit vi har i hand, visar att samhällsvården inte har lyckats. Det måste ske en förändring.

torsdag 17 september 2015

Satsa på familjehemmen

Vår eminenta styrelse ledamot Johan Schött har fått in en åsikt i DN.
http://asikt.dn.se/asikt/debatt/satsa-pa-familjehemmen-en-fungerande-vardform/
Det slog mig, när jag stod där och tittade på alla dessa vardagskämpar som kom stretande med slitna barnvagnar och en blandad barnaskara i släptåg, att detta är människorna som gör det som alla andra pratar om. När politiker lägger ut texten om flyktingmottagandet då är det familjehemmen och jourhemmen som dygnet runt står redo att ta emot. När det pratas om solidaritet med de svagaste i samhället så är det familjehemmen och jourhemmen som tröstar och kramar barn som saknat den värme och omtanke som bara en familj kan ge. När debatten handlar om de problem som flyktingmottagandet sägs innebära så är det familjehemmen och jourhemmen som står redo att träna och uppmuntra, fostra och förmana.

Varför satsar då inte Sverige mer på familjehemsvården som ju faktiskt kan lösa en hel del av de utmaningar som vi nu ställs inför, inte minst med tanke på dagens flyktingsituation?
 
Det är en beprövad vårdform med cirka 9000 engagerade familjer, beredda att öppna sin dörr för ett barn eller en ungdom som behöver ett hem. Ingen annan vårdform kommer ens i närheten av de resultat som familjehemmen åstadkommer och detta till cirka en fjärdedel av vad till exempel institutionsvård kostar. Vi är dock alldeles för få.
 
Med en målmedveten rekrytering och med förbättrade och mer flexibla villkor skulle familjehemsuppdrag kunna göras mer attraktiva. Det skulle då inte bara handla om höjda arvoden, vilket i och för sig behövs, utan också om mer förutsägbara villkor, avlösning för vila och ’’batteriladdning’’, mer utbildning, förbättrade villkor beträffande pension och andra förmåner som är självklara för en löneanställd men som inte kommer familjehemsföräldrar till del.
 
Artikeln är längre. Men jag kan bara hålla med och säga underbart. Hoppas att de styrande ser den läser den och agerar.
Han har även skrivit en bok om att driva familjehem. Andras barn- mina ungar.