Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

torsdag 8 oktober 2015

Barn med diagnos blir inte trodda

Är utbildad lärare och har i skolans värld sett hur många barn har svårt att få stöd och hjälp om de inte har en diagnos. Ibland är det t.o.m svårt att få hjälp trots att de har en diagnos.
Nu visar forskning att barn med diagnoser anses eller i allafall behandlas som om de är mindre trovärdiga det ställer till det om brott begås mot dem
http://www.dagensjuridik.se/2015/09/barn-med-adhd-och-autism-blir-inte-trodda-paverkas-av-icke-juridiska-faktorer

Ny forskning tyder på att rättssäkerheten för barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, som autism och ADHD, är låg. Barnen anses vara mindre trovärdiga och det är få fall där dessa barn misstänks ha utsatts för brott som leder till fäl-lande dom.

- Från förövarnas perspektiv är det lägre risk att bli upptäckta och straffade om de förgriper sig på de här barnen, säger Katrin Lainpelto, gästlektor i processrätt vid Stockholms universitet som forskar på hur barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar hanteras och bemöts i rättsväsendet.
Forskningen är finansierad av Brottsofferfonden och Stockholms barnrättscentrum.

Idén till projektet fick hon då hon arbetade med annan forskning och upptäckte att barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, så som autism eller ADHD, förekom väldigt ofta i förundersökningar kring misshandel och sexualbrott.
Statistiken visar att barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar löper tre till fyra gånger högre risk att bli utsatta för våld eller övergrepp jämfört med andra barn, enligt en granskning som Katrin Lainpelto gjort av internationell forskning på området. Hon säger att barnen ses som ”safe targets”.

Bedöms som mindre trovärdiga
Trots att andelen brott som drabbar barn med funktionsnedsättningar är hög kommer få fall upp i domstol. Också bland de fall som leder till rättegång finns en tendens att fler gärningsmän frias i de fall då brottet riktats mot ett barn med funktionsnedsättning, enligt Katrin Lainpeltos granskning av 286 svenska domar.

Av de fjorton fall som berör brott mot barn med funktionsnedsättning har domstolen inte heller förordnat någon offentlig sakkunnig något av fallen.

- Sakkunskap är självklart när det gäller tekniska och ekonomiska frågor, varför inte här? En psykiater med klinisk kunskap skulle kunna förklara vilka förutsättningar barnet har utifrån sin diagnos.

Hennes forskning visar också att fördomar kring barn med funktionsnedsättning spelar stor roll bland annat när det kommer till att bedöma barnets trovärdighet.

Bevisvärderingen påverkas
I en studie av Katrin Lainpelto fick 107 juriststudenter och en kontrollgrupp på 20 domare läsa samma förhör om en 11-årig flicka, som berättat att hon blivit utsatt för övergrepp av sin pappa.

Hälften av deltagarna fick veta att barnet hade ADHD/högfungerande autism. De studenter och domare som fått den informationen bedömde berättelsen som mindre trovärdig med färre detaljer.

- Vi är i hög utsträckning påverkade av icke-juridiska faktorer vid vår bevisvärdering. Deltagarna har trots allt läst samma förhör och förhöret skiljer sig inte åt i antalet detaljer, utan den enda skillnaden är vetskapen om funktionsnedsättningen, säger Katrin Lainpelto.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar