Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

måndag 5 oktober 2015

Bättre på att skydda barn som utsats för våld

Visst borde vi bli eller redan vara bättre på att skydda barn som utsatts för eller bevittnat våld?
Men nej då
http://www.dagenssamhalle.se/debatt/skydda-och-stoetta-barn-som-upplevt-vald-18744
Det bor fler barn än kvinnor på kvinnojourernas skyddade boenden. Cirka vart tionde barn i Sverige har sett pappa eller styvpappa skrika, svära, slå eller våldta mamma. Det är dags att vi ser de här barnen, skriver Unizon som samlar över 120 kvinno-, tjej- och ungdomsjourer och nyligen givit ut boken ”Det gäller barnen, barn och unga på skyddat boende”   

Du är fyra år och vaknar mitt i natten av att något i rummet utanför välts ned med ett brak, kanske en bokhylla. Du hör dunsar, mamma gråter och pappa eller styvpappa skriker och svär. Du vill söka hjälp och trygghet och din instinkt säger dig att gå till dina föräldrar. Mamma lyfter upp dig i famnen, trots det fortsätter skriken och slagen. Så kan vardagen se ut för ett barn som upplever våld. Ett barn som kanske snart flyttar med mamma till en kvinnojour. Risken att barnet själv direkt utsätts för våld ökar också markant om den ena föräldern är våldsam mot den andra. Det bor fler barn än kvinnor på kvinnojourernas skyddade boenden. Att leva med våld har allvarliga konsekvenser, både i stunden och för barnets utveckling. Det är dags att vi på allvar ser dessa barn och ger dem det skydd och stöd de har rätt till.

Regeringen har i budgeten för 2016-2019 avsatt 250 miljoner kronor per år för att förbättra förutsättningarna för socialtjänstens arbete med barnärenden. Barn som upplever våld måste vara en tydlig målgrupp för hur de pengarna används.
Vi kräver:
1) Garantera barn som upplever våld stöd och samtal av hög kvalitet i hela landet
Den nyutgivna boken "Det gäller barnen" är skriven av psykolog Peter Rösare på uppdrag av Unizon. I den har vi samlat kunskap och forskning om barn som upplever våld utifrån en feministisk värdegrund. Barnen behöver stöd och samtal för att bearbeta sina upplevelser.
Var femte kommun kräver felaktigt båda vårdnadshavarnas godkännande för att bevilja insatser som stödsamtal till ett barn som blivit utsatt för våld. Siffran kommer från vår rapport Kvinnofridsbarometern 2015 där kommunernas arbete mot mäns våld mot kvinnor rankas.
Det är ett faktum att ju tidigare ett barn får insatser desto större blir möjligheterna för barnet att inte påverkas lika negativt av våldet. Samtal och stöd hjälper barnen här och nu och förebygger framtida lidande, men kunskapen hos, och förutsättningarna för, dem som möter barnen varierar över landet.
Nästan 2 av 10 kommuner i Sverige uppger att de saknar särskild kompetens eller verksamhet som garanterar att barn som upplevt våld får rätt stöd och skydd. Barn faller mellan stolarna i ärenden som rör vårdnad, boende och umgänge och uppgifter om våld i barnavårdsutredningar tas inte i beaktande i familjerättens beslut om umgänge med den våldsutövande pappan eller styvpappan.
Barn får inte alltid egna samtal efter att våldet uppdagats, eller så frågar ingen om våld. Utåtagerande beteende tolkas som ADHD, tystnad som nedstämdhet och fobier som tvångssyndrom. Alla dessa symptom är också vanliga sätt barn reagerar på när de upplever våld.
2) Säkerställ skolgång och förskola för alla barn som bor på skyddat boende
En av de viktigaste positiva faktorerna för barn som bor på jour är att de får gå i skola eller förskola. Alla barn har rätt att gå i skola. För många barn är skolan eller förskolan dessutom den trygga punkten, som ger stabilitet trots att de befinner sig i kris.
I Sverige i dag saknar dock drygt 9 av 10 kommuner en skriftlig och på ledningsnivå beslutad rutin för att säkra skolgången för barn i skyddat boende och det är snarare regel än undantag att barn i förskoleålder inte får förskoleplats.
3) Höj kompetensen om barn som upplever våld
Barn som upplever våld tar ofta på sig ett stort ansvar för det som sker och mår dåligt av att inte kunna stoppa våldet. Vi vuxna kan aldrig backa från vårt ansvar. Med ökad kompetens hos socialtjänst, vårdinstanser, familjerätt, skola, och barn- och ungdomspsykiatrin kan vi skydda och stötta barnen utifrån deras behov. Det är deras tur nu.  
Olga Persson, generalsekreterare Unizon

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar