Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

tisdag 27 oktober 2015

Flytvästar

Är vid medelhavet och njuter ett par dagar. Det gör naturligtvis att tanken förs till alla de familjer och barn som färdas över den i jakten pa  förändring. Hur det paverkar alla barn som tvingas följa med.
Som tva aringen som plockades upp
http://www.expressen.se/tv/nyheter/utrikes/fiskarna-upptacker-den-lille-som-flyter-i-vagorna/
Fiskarna upptäcker byltet som flyter i vågorna
Här räddar de den syriska bebisen från havet
Det visar sig vara tre sma barn. Den minsta med anisktet nerat men som tur är överlever han.  
De hade flytvästar men samtidigt berättas om personer som säljer flytvästar som bestar av paper.
http://www.aftonbladet.se/gulabatarna/article21647314.ab
De är billigare ju farligare de ställer upp pa att resa.

Att barn paverkas av vad som beslutas av vuxna eller vad som händer deras föräldrar verkar manga glömma. Hur är det med Dwights barn?
http://www.expressen.se/gt/jag-har-blivit-ifrantagen-min-ratt-till-en-pappa/
Det kanske är tjatigt, men 14 år har gått och en svensk medborgare sitter fortfarande fängslad i mitt forna hemland Eritrea.
Han heter Dawit Isaak, i dag fyller han 51 år och han råkar vara min pappa.
Jag vet att många av er går och bär på samma känsla som jag, en känsla som inte går att beskriva om man själv inte har haft en frånvarande förälder. Jag vet inte hur det är att leva med en pappa. Jag kan inte relatera till människor som har levt med en pappa, jag förstår oftast inte vad de pratar om. Och när de klagar tänker jag oftast att de i alla fall har en närvarande pappa, och att de borde vara tacksamma.
Jag är inte arg eller bitter för att ha blivit i fråntagen min mänskliga rättighet, rätten till min pappa. Men denna känsla har lämnat djupa spår i mig.
Jag väljer att tänka på alla andra värdefulla upplevelser, saker och människor som jag har. En stark mamma, en stark självständighet. Friheten.
Nu när jag har blivit äldre har jag funderat på vad den svenska staten har gjort för min pappa som har suttit fängslad sen han var 37, och jag var 8. I december fyller jag 22.
Många gånger har den svenska staten svikit honom. England och Kanada har stoppat en av den eritreanska regeringens största inkomstkällor, den tvåprocentiga skatten. Den innebär att varje eritrean som bor utomlands måste betala två procent av sin inkomst varje månad för att ens kunna komma in i landet. Denna skatt har funnits i över ett decennium. Den svenska staten vägrar att göra något åt den, även om Sverige i dag är det enda EU-land som har en samvetsfånge bland sina medborgare. 
Sverige kör vidare  med den så kallade ”tysta diplomatin”, men den har under tio-elva år inte nått några resultat. Allt har gått käpprätt åt skogen. 

Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)