Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

lördag 10 oktober 2015

Hemvård bätre för barn med cancer ?

Cellgifter hemma kan göra livet bättre för barn med cancer
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6268994
Nu görs försök med att ge cancersjuka barn cellgiftsbehandling i hemmet. Tanken är att minska tiden på sjukhus, som kan vara påfrestande för barnen och familjerna.

Tvåriga Louise Tyndal Från Ekerö utanför Stockholm kommer att bli den första patienten som provar på.
– Ja, jag har förstått det så. Nu har vi ganska mycket erfarenhet av hemsjukvård, men inte just det här med cellgifter, så ja, där blir vi nog först, berättar hennes mamma Emelie Tyndal.

Tvååriga Louise Tyndal fick leukemi för drygt ett år sedan och har tillbringat väldigt mycket tid på sjukhus.
Det har slitit på familjen, och därför är de glada att nu kunna få pröva cellgiftsbehandling hemma

– Vi tycker att när barnet får cancer bör familjen få ha ett så normalt liv som möjligt, säger Arja Harila Saari är sektionschef för barncancervården på Karolinska.
Hon säger att det i första skedet handlar det om enstaka patienter, och en sorts cellgifter, eller cytostatika som det heter på fackspråk, som utgör en liten del av hela behandlingsprogrammet.

I dagsläget får mellan 30 och 40 procent av barncancerpatienterna i Stockholm hemsjukvård i någon form, men det skulle kunna vara betydligt fler.
– I någon fas av behandlingen så tror jag att kanske 70 procent av patienterna skulle kunna använda någon form av hemsjukvård, säger Arja Harila Saari.


En till som skall ut efter att ha varit här länge. Migrationsverket tror inte på att han är 16 år.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/paflykt/article21537934.ab
HUDIKSVALL. Migrationsverket anser att 16-årige Eid Mohammed ljuger om sin ålder och vill utvisa honom till Afghanistan.
Trots att den åldersbestämning som gjorts anses ovetenskaplig och att andra intyg från specialistläkare stärker pojkens version.
– De här barnen är helt utlämnade och rättslösa, säger fosterpappan Pär Mårtensson.

Familjen tycker inte att han fått en riktig bedömning. Metoden att fastställa ålder enbart med hjälp av käkröntgen har fått hård kritik av läkare som anser att den är alltför osäker.
I den senaste ansökan hade ansökan därför kompletterats med intyg från bland annat en barnläkare, psykolog och skolan samt ett utlåtande från en odontolog, som är specialist på tänder.
– Dokumenten styrker Eids version men det ansågs ändå inte vara ett tillräckligt skäl för att lyfta ärendet, säger Ing-Mari.
Migrationsöverdomstolen bemötte inte med ett ord de nya intygen när de avslog ansökan om prövning.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar