Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

torsdag 15 oktober 2015

Inte vi som får pengarna

Det går då och då rykten om alla pengar vi som familjehem tjänar Sedan talar man om institutioner där priserna är helt andra än de pengar vi får.
Nu är det de som skor sig på ensamma kommande flyktingbarn. Familjehemmen räcker ju inte till.
Tur att de åtminstone skriver som det är

Privata bolag tjänar multum på flyktingbarn – familjer får bara en bråkdel

http://www.dn.se/ekonomi/privata-bolag-tjanar-multum-pa-flyktingbarn-familjer-far-bara-en-brakdel/
 Bristen på boenden till ensamkommande barn gör att privata familjehemsförmedlare kan pressa upp priserna kraftigt.
Förre S-politikern Jan Emanuel ­Johanssons Hoppetgruppen pekas ut som en av de ­dyraste. En kommun kan betala 3.600 kronor per dygn – bara en femte­del går till familjen som tar sig an barnet.
Bristen på boenden till ensamkommande barn gör att privata familjehemsförmedlare kan pressa upp priserna kraftigt.
Förre S-politikern Jan Emanuel ­Johanssons Hoppetgruppen pekas ut som en av de ­dyraste. En kommun kan betala 3.600 kronor per dygn – bara en femte­del går till familjen som tar sig an barnet.
 
Förra veckan granskade DN marknaden för de privata bolag som förmedlar familjehemsplatser till ensamkommande flyktingbarn åt kommunerna. Branschen har fått ett kraftigt uppsving i och med den pågående flyktingkrisen. Sedan 2014 har svenska kommuner betalat långt över en halv miljard kronor till bolagen. Många kommuntjänstemän är kritiska och anser att flera familjehemsförmedlare utnyttjar flyktingkrisen för att pressa upp priserna.

Ett av bolagen som pekas ut är Hoppetgruppen AB som ägs av den tidigare S-riksdagsmannen Jan Emanuel Johansson. Han har under åren tjänat flera hundra miljoner kronor på att bygga upp och sälja bolag inom barn- och ungdomsvård.
Vimmerby är en av kommunerna som anlitat Hoppetgruppen. De har betalat 3.600 kronor per dygn för ett barn som inte varit i behov av några särskilda stödinsatser.
– Det är väldigt mycket pengar, men det var väldigt bråttom och vi hade inte tid att hitta något annat. Tyvärr är det en marknad som vi har svårt att styra. Hade det varit ett av våra egna familjehem skulle det kosta under 1.000 kronor per dygn, säger Svante Christiansson, individ- och familjeomsorgschef.

Flera andra kommuner betalar Hoppetgruppen upp till 3.600 kronor per barn och dygn, enligt kommunernas egna uppgifter och de avtal som DN har tagit del av. Långt över de mellan 1.200 och 1.400 kronor per dygn som kommunerna annars anser vara ett normalpris för en extern familjehemsplacering.

Det innebär alltså att kommunerna kan ha en månadskostnad på omkring 100 000 kronor för ett enda barn placerat i familjehem via Hoppetgruppen.
DN har varit i kontakt med ett av de familjehem som Hoppetgruppen anlitar. Mamman i familjen säger att pojken som fram tills nyligen bodde hemma hos dem inte har några särskilda behov, men att företaget ändå fakturerade kommunen 3.600 kronor per dygn. Kommunen bekräftar uppgiften för DN.

– Det var en riktigt dyr lösning för kommunen. Av de pengarna fick vi omkring 700 kronor per dygn. Resten gick till bolaget, säger mamman.
 
Det finns fler exempel.
Andra tjänar alltså pengar på det vi gör. Trots att det är vi som gör jobbet....
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)