Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

måndag 12 oktober 2015

Körkort på barn

Jag har länge tyckt att man borde ha någon typ av körkort på barn. Någon typ av utbildning i hur barn fungerar och vad de behöver utifrån sina behov inte av vad som passar oss vuxna.
Man har en lång utbildning inför de flesta jobb. Man kan knappt bli städerska idag utan utbildning.
Utbildning för att få körkort, för att få köra moped.
Utbildning runt sporter hygien, hälsa, vitaminer, hälsokost Det finns utbildningar för det mesta och i många fall krävs de. Men för att skaffa barn krävs ingenting och en del borde starkt överväga att inte sätta barn till världen

Hittade en som håller med
http://www.expressen.se/kronikorer/lars-lindstrom/en-del-borde-starkt-overvaga-att-inte-satta-barn-till-varlden/
Föräldraskap är inget som ensamt kan skänka någon vishet. Att öppet lägga sig i andras beteende som föräldrar är känsligt, kanske dumdristigt. Jag tänker att en del människor (nu pratar jag naturligtvis inte om dig), men en del andra, starkt borde överväga att inte sätta barn till världen

Hos vissa är uttrycket att skaffa barn som skarpast, som om det handlar om att investera i en ny blå soffa, en miljödiesel från VW eller ett par svarta skinnskor. Som om livet kan gå vidare på samma obekymrade sätt även efter att föräldraskapet har förändrat alla förutsättningar.

En kväll ser vi ett avsnitt av nya omgången av tv-serien "Bron" med en obehaglig kvinna som inte bara sprider homofobiska, djupt reaktionära och farliga åsikter på sin videoblogg utan dessutom har en ytterst originell uppfostringsmetod.

För att kunna stå emot mobbingen lär hon sin dotter att slå sina plågoandar hårt i ansiktet. Våld löser ju alltid allting.
I Harper Lees klassiska roman "Dödssynden" (som fått ny aktualitet med den senkomna efterföljaren) är det tvärtom. Här får barnen lära sig att bita ihop och absolut inte börja slåss när skolkamraterna kallar deras pappa för "niggerälskare" för att han i sin roll som advokat ska försvara en svart man i rätten. Jag vet vilket jag tycker är rätt.

Så läser jag en debattartikel av en tvåbarnsmamma som tycker att mödravårdscentralen inte säljer in rätt budskap till blivande föräldrar... som om man inte har något eget ansvar när man sätter ett eller flera nya liv till världen.

Finns det någon som tror att livet bara ska fortsätta som vanligt när man blir förälder? Hur kan man inte förstå att barn innebär förändring? Kan jag inte festa tre kvällar i veckan? Varför sa ingen det?

Tvåbarnsmamman menar att den som säger att småbarn är kul ljuger. OK, här är några sanningar. Jag har aldrig skrattat så mycket. Jag har aldrig haft så mycket kroppskontakt. Aldrig delat så mycket villkorslös kärlek. Aldrig lekt så mycket. Och aldrig, förrän nu kanske, varit så trött.

Vi avstod mycket under tiden med två små barn (inte ungar). Mest för att allt annat föreföll meningslöst.
 
Ja det är inte lätt att vara förälder men det finns heller inget som är så givande.  Men livet blir aldrig som förut och är man inte beredd på det och villig och ta det så kanske man inte blir någon bra förälder. Och vem får ta konsekvenserna? Jo barnen.
Nej tänk om vi hade körkort för barn med krav på utbildning innan....
Inte genomförbart men många barn skulle säkert ha tjänat på det


Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)