Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

onsdag 7 oktober 2015

På vilka grunder och vad krävs för att få tillbaka

 Jag har länge ansett att man i vissa lägen tar barn på lite för lösa grunder. Eftersom vi samarbetar med Compassen vet jag att många ber och hjälp gång på gång utan att få någon och tillsist tar man barnen ifrån dem istället. Det finns heller inga riktlinjer för vad som skall uppnås för att få tillbaka dem och inte heller när. Många upplever att det ändrar sig hela tiden. Har de uppnått en sak så ändras det till något annat.
 http://www.smalanningen.se/article/mormor-och-mamma-anmaler-skola-och-socialbyra/
Ljungby– Även om jag inte har min son hos mig, så är jag ändå hans mamma, så jag borde väl ha lite att säga till om, säger en kvinna som har anmält både skolan och socialbyrån sedan hennes barn placerades i familjehem.
Kvinnan känner att ingen lyssnar på henne. Varken personal på skolan eller på socialbyrån i Ljungby. I somras placerade kommunen hennes son i familjehem och kvinnan vill nu göra det som krävs av henne som förälder, men hon tycker att allt vänds emot henne och att de som fattar besluten inte lyssnar ordentligt på henne och hennes son.
Det är därför hon griper efter ännu ett halmstrå och vänder sig till media för att berätta sin historia och sin syn på saken.
– Jag önskar att andra föräldrar ska se hur vi har det och att de också ska träda fram och berätta. För det är inte bara jag som är drabbad av det här bemötandet, säger kvinnan. 
 
Hon och hennes mamma, alltså barnets mormor, har anmält barnets skola till Skolinspektionen. De anser att skolan och rektorn inte har gjort vad de borde för att ge barnet tillräckligt med stöd. Barnet går på mellanstadiet och familjen gick med på att barnet tillfälligt togs bort från lektionerna eftersom han var störig och bråkig, men de tycker att problemen inte har följts upp.
Det har gjort att pojken har kommit efter i undervisningen och att han känner sig utanför. Han trivs inte och stannar hemma.
 
– Jag får höra att problemet ligger hos mig och i hemmet. Att jag borde ha sett till så att han var mer i skolan, att han äter ordentligt och att han har kläder. Men jag gör ju det. Jag tvättar och skickar med frukt. Men jag kan ju inte bära honom ut till skolbussen när han inte vill och inte trivs i skolan, säger Matilda.
Hon berättar att hon vill att sonen ska ha en kurator att prata med nu, även om han inte ville det när han var yngre.
– Han har haft en väldigt tuff uppväxt. Han har blivit vittne till hemska saker och jag har inte alltid orkat ta hand om honom
Matilda får träffa honom två timmar i månaden och prata i telefon 30 minuter i veckan.
– Han säger att det är i skolan han inte trivs men att han tycker han har det bra hemma. Och jag vill bara ha hem mitt barn, säger Matilda.
Hon tycker också att hon mer eller mindre blev hotad att skriva på papperna om att hennes son skulle bo i familjehem.
 
– Om jag inte skrev på så skulle de omhänderta honom enligt LVU (Lagen om vård av unga) och då skulle jag inte se honom förrän han fyller 18, sa de. Jag kände mig tvingad att skriva på.
Nu vet Matilda inte hur länge sonen ska vara placerad. Hon tycker att hon inte får någon information.
– De utesluter mig och jag har inget att säga till om. Det är orättvist. Och jag som alltid har tyckt att socialen har varit bra, för jag fick hjälp när jag var barn och hade problem med min pappa. De lyssnade på mig, men nu lyssnar socialen inte på barnen, tycker Matilda.
Däremot vill hon och mormorn tillägga att de tycker att familjehemmet fungerar bra. Om barnet skulle vilja ha fortsatt kontakt med familjehemmet framöver så har de inget emot det.
– De har gjort ett gott jobb och vi märker att de tycker om honom, säger de.
– Det jobbigaste är nog att vi inte vet hur länge han ska vara placerad. Vi har inte fått några besked. Det känns som att inget händer, säger Matilda. 
 
fotnot Det senaste som har hänt är att Matilda har bestämt sig för att hennes son ska bo hos henne igen. Eftersom hon gav sitt samtycke till att han blev placerad, kan hon också avbryta placeringen och ta hem sitt barn. Nu väntar familjen på svar från IVO och Skolinspektionen. Vad som sedan beslutas om var pojken ska bo är oklart.
Anna Persson                                        0372-69 253
 
Vi i BPIS ansöker just nu om få pengar för att ta fram riktlinjer för när man får ta barn och mallar för vad som skall uppnås för att få tillbaka dem.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)