Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

måndag 19 oktober 2015

Rika på vår insats

Som sagt, vårdjättar gör sig rika på familjehem, på vårt jobb
http://www.aftonbladet.se/nyheter/paflykt/article21578474.ab
Privata vårdjättar blir rika på den rådande flyktingsituationen.
Wallenbergägda Aleris fakturerar kommunen 84 000 kronor i månaden för familjeboende för ett ensamkommande flyktingbarn. Halva summan går till företaget – inte familjen, skriver SvD Näringsliv.

Flyktingkatastrofen är ett faktum. Det är också bristen på boenden och sovplatser för flyktingarna som kommer. Bristen är så stor att kommunerna desperat tvingas placera barnen på boenden som kostar långt över deras budget.
Priset är svindlande.
Aleris verksamhet för familjehem, Nåjden, kan fakturera kommunen 84 000 kronor i månaden för att en familj ska ta hand om ett ensamkommande barn. Och hälften av summan går direkt till bolaget, skriver SvD.
– Det är 2 800 kronor om dagen och det är precis vad som står i vårt ramavtal som kommunerna upphandlar regelbundet. I förhållande till den tjänsten som vi erbjuder får både vi och kommunerna tycka att det är en rimligt summa, säger Anne-Marie Svensson, divisionchef för Aleris omsorg till Aftonbladet.

”I akut behov”

Andra, mindre kända, familjehem fakturerar hälften så mycket som Aleris: mellan 37 500 och 40 000 kronor i månaden.
– Vi har inga vanliga familjehem, utan vi har familjehem för barn med stora sociala problem, därför blir ju också prissättningen olika beroende på vad kommunen eller hemmet behöver för just det barnet, upphandlingen gäller alla kommunens barn, inte med fokus på ensamkommande, säger Anne-Marie Svensson.
Den stora prislappen kan vårdjätten ha eftersom kommunerna inte har något val.
– Oftast är det så att vi är i akut behov av plats och då får vi ta den plats vi kan få, oavsett pris och matchning av barnet, säger Inger Dorrian vid Täby kommuns familjeenhet till SvD.

Enligt professor Christina Ramberg finns det inte mycket kommunen kan göra. På grund av lagen om offentlig upphandling kan kommunerna endast säga ”ja tack” eller ”nej tack”, utan möjlighet att diskutera priset.
– De kan inte ifrågasätta varför det blir så dyrt. Det enda kommunen kan göra är att säga ”nej tack”, vilket ofta inte är ett praktiskt alternativ när det är nödvändigt att snabbt få tillgång till tjänsten, säger Christina Ramberg, professor i civilrätt vid Stockholms universitet, till SvD.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)