Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

lördag 3 oktober 2015

Vi är ju så duktiga eller..

I Sverige är det många som vill slå sig för bröstet och tala om hur duktiga vi är, hur många flyktingar vi tar emot och hur väl vi behandlar dem. Men är det så?
http://www.aftonbladet.se/nyheter/paflykt/article21513436.ab
Ett 30-tal människor, däribland barn, fick tillbringa natten utomhus utanför Migrationsverket i Kållered söder om Göteborg i väntan på att tas emot som asylsökande.
– Situationen är inte hållbar, säger volontärer från Refugees Welcome.
Natten till fredagen tvingades ett 30-tal personer sova utanför Migrationsverket i Kållered, uppger volontärer från Refugees Welcome i Göteborg. En av volontärerna på plats är skådespelaren Kjell Bergqvist som berättar om sina upplevelser i tv-klippet ovanför den här artikeln.
Det var män, kvinnor och barn i alla åldrar som väntade på att få söka asyl. Men trycket är stort på Migrationsverket och de asylsökande tvingades vänta hela natten. Människor fick sova på gräsmattor, sittandes i pinnstolar, eller på bara asfalten.
 
Det är en film med där Kjell Bergqvist beskriver vad han såg och hur det var  
Samtidigt sprids det så mycket felaktigheter på vägen.
Fick en grej på facebook som avslöjar en del.
Nej, nioåriga Alva fick inte kvarsittning för att hon hade ett mobiltelefonskal med en svensk flagga på. Det finns inte ens någon Alva på skolan.
Nej, åttaåriga... Noel blev inte avstängd från skolan för att han kallade en beige krita för hudfärgad.
Nej, muslimer har inte krävt att Oktoberfest i Tyskland ska stoppas.
Nej, det har inte varit ett gängslagsmål mellan flyktingar och tiggare på Malmö Central.
Nej, kvinnor i Malmö har inte ombetts att "täcka sig" och klä sig anständigt med hänsyn till flyktingar.
Nej, Alan Kurdis kropp blev inte flyttad för att få "bättre snyftbilder".
Nej, muslimer delade inte ut tårta på Göteborgs Central för att fira terrorattentatet mot Charlie Hebdo.
Nej, Marcia Karlsson mördades inte av en man på en flyktingförläggning. Någon Marcia Karlsson har över huvud taget inte mördats.
Nej, en judisk kvinna blev inte misshandlad av muslimer i Uppsala för att hon hade en Davidsstjärna i halsbandet.
Nej, Migrationsverket tror inte att det ska komma 900 000 flyktingar till Sverige inom tre månader.
Nej, bussflyktingar har inte flyttat in på Stockholms slott i väntan på bättre boende.
Nej, Finland har inte utfärdat reseförbud för svenskar på grund av svensk flyktingpolitik.
Nej, Mehmet Kaplan har inte erkänt staten ISIS.
Nej, regeringen vill inte förbjuda Sverigedemokraterna.
Nej, Stockholms stad ska inte bygga någon "tiggarskrapa" där alla tiggare ska ges en lägenhet.
Nej, stora dalahästen i Avesta målas inte om i "mångkulturens färger".
Nej, tioåriga Mio förbjöds faktiskt inte att vara pepparkaksgubbe i Luciatåget.
Snälla medmänniskor och vänner. Jag tänker fortsätta ropa ett ord i den virala öknen tills den virala öknen börjar grönska av förstånd. Ordet är källkritik!
Räkna till tio och upprepa detta ord en gång i sekunden innan ni sprider hat, rasism och splittring på sociala medier genom fejkade nyheter och hittepå.
Förresten är julen räddad. Det blir varken någon punktskatt på julmust eller något förbud mot skägg.
(Huvudkälla: http://www.metro.se/nyheter/viralgranskaren/)
Samtidigt försöker man förena Marockanska barn med sina familjer genom att övertala dem att frivilligt flytta tillbaka hem
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6269963
Barnrättsorganisationen Bayti, som betyder mitt hem på arabiska (och uttalas Bejti), ingick ett avtal med migrationsverket i mars i år och fick i uppdrag av migrationsverket att återknyta kontakterna mellan barnen och deras anhöriga i Marocko.
Det har knappt gått fem månader av det årslånga avtalet mellan Bayti och migrationsverket, men Jouad Chouaib, ordförande för Bayti, berättar redan om flera utmaningar som han själv märkt av.

– Det första problemet är att många av de här barnen nästan är myndiga. Det kan handla om några månader tills de fyller arton och vi kan bara hjälpa minderåriga. Det andra problemet är att de flesta av de här barnen inte vill åka hem, och vår verksamhet bygger på att barnen frivilligt ska använda våra tjänster för att återvända, säger han.

Bayti har gjort telefonintervjuer med 29 barn, men det visade sig att ytterst få av dem vill återvända. Detta är en stor utmaning för organisationen och för alla som arbetar med frågorna. Jouad Chouaib menar att den marockanska statens attityd mot barnen också är en svårighet.
– Problemet är inte att Marocko inte vill ta emot barnen. Snarare är problemet att den Marockanska staten inte ser dem som barn som ska beskyddas, utan som kriminella som bör straffas, säger Jouad Chouaib.

– Många har haft det väldigt tufft under hela sin uppväxt. Därför är det ju också en utmaning att jobba med de här barnen, för att många av dem kan ju inte så mycket annat. Det har kanske funnits missbruk med i bilden sedan unga år, de kanske inte har haft ett jobb, och jag vet inte hur mycket skolgång de haft möjligheter till. De här barnen, de kan liksom livet på gatan, så att säga.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)