Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

torsdag 1 oktober 2015

Vill tro att de gör rätt

Att det inte alltid går till som det borde inom socialtjänsten är ingen hemlighet. Och man tycks ibland glömma att det är människor som jobbar där och mänskor gör fel.

Sedan finns det de som gör mer eller mindre fel än andra.

Fick en länk till en film baserad på ett inspelat samtal mellan en pojke och en handläggare. En som gör mycket fel. Det är rent ut sagt en skandal som vissa skriver.

Det finns mycket att reagera på redan där även om man först tycker att hon gör så gott hon kan och verkar empatisk och vill göra rätt....men efter åt förstår man att det kanske inte var så.
Det blir också tycker jag ett så tydligt tecken på att vi som åhörare så gärna vill tro att myndighets personer gör rätt. Vi tror det tills vi förstår att det inte alls var på det viset och då chockas vi.

Filmen; pojken och tanten som inte ville förstå avslutas med samtal med personer med utbildning och kunskap och vad de tycker och anser.

Killen berättar vad han varit med om, hur han mår och handläggaren drar sedan en helt annan slutsats. Sedan skryter hon med att hon har det inspelat och hon nästan driver med honom och vad han berättat.

Hon menar att han fantiserar och tycker att samtalet är tydligt och hon har det ju inspelat.
Hon menar att killen sagt att om föräldrarna blir sams skulle pappa sluta göra dumma saker. Hon överdriver då hon beskriver vissa saker som han sagt. Hon vill ha det till att det är ett bråk mellan föräldrarna . Gång på gång talar hon om hur häftigt det var att tala med honom. Sedan avslutar hon med ett high five.

http://www.agnetabravelius.se/skandal-inom-socialtjansten/

Pojken och tanten som inte ville förstå

Den här filmen bygger på ett autentiskt samtal mellan en 8-årig pojke och en socialsekreterare. Pojken berättar detaljerat vad hans pappa utsätter honom för och efter samtalet går socialsekreteraren in till sin kollega och redogör för pojkens berättelse. Här hade historien kunnat sluta, men socialsekreteraren tolkar det pojken berättat på det mest hårresande sätt och när samtalet är slut raljerar hon över sin ”bedrift”. Nu hade hon listat ut vad pojken hade varit med om. Samtalet slutar med att de båda socialsekreterarna gör high-five som en bekräftelse på att de har uppdagat sanningen. Men vems sanning handlar det egentligen om?
Den här filmen visar hur man kan misstolka ett barns berättelse om man saknar kompetens och erfarenhet. Är det här ett udda exempel eller är det vanligt att man resonerar på det här viset på svenska socialkontor? I filmen får vi även höra kommentarer från advokat Eva Kornhall, psykoterapeut Olof Risberg, f d brottsutredare Monica Dahlström-Lannes och Birgitta Holmberg, ATSUB.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)