Det är inte så ofta jag skriver om "de små" men de finns där. Längtan och väntan försvinner inte och jag vill inte heller att den skall göra det. Jag kommer nog alltid vänta, längta och hoppas på att de skall komma hem igen.
Det har varit ledsamt, och jag har varit så ledsen att det känts som om jag aldrig skulle bli riktigt glad igen. Det har tidvis känts som om livet bara var en väntan på ett stort frågetecken som vi inte vet något om men ändå hoppas på.
Har ju fortsatt att jobba som familjehem även om det tog ett tag innan någon vågade jobba med oss.
Även om det är så fastslaget som helst att vi inte gjorde fel så är det ändå vi som dömts. Vi har inte gett upp hoppet om att det finns bra handläggare, bra kommuner att joba för och med och vi har hittat några.
I vilket fall nu har vi två solskenshistorier bakom oss. Två placeringar som gått perfekt rakt igenom. Unga vuxna som vi fått stötta och puffa rätt upp på banan igen. Unga som vi fått ge självförtroende, tillit till oss, fått träna i att klara vardagen på egen hand och nu går de för egen maskin.
Och så har vi öppnat vårt hem för ensamkommande.
Jag gick härom kvällen ett varv i huset och plötsligt kom jag på att faktiskt för första gången sedan banren försvann kände mig lycklig. Lycklig över hur det pratades och skrattades i olika hörn och spelades musik eller spel.
Jag älskar när det är liv och rörelse. Jag får mycket mer gjort. Skjutsar hit och dit. "Ungarna" drar med kompisar hem och man vet aldrig hur många man är då det blir kvällsmat, några extra märks ändå inte, det är bara roligt. Jag märker att sonen tar med kompisar hem och att kompisarna gärna följer med hem.
Allt är roligare. Det är roligare att laga mat, tvätta, jo du läste rätt och jag bakar flera gånger i veckan och njuter av att det tar slut och jag får baka mer. Jag njuter av lyxen att få hitta på små överraskningar åt familjen. Alla hjälps åt med disk och annat.
Förra helgen var vi på trollerishow då var vi 7, ikväll blir vi 7 igen men det är några som inte är de samma som i helgen.
Det innebär inte att jag längtar mindre eller älskar "de små" mindre utan jag vill fortfarande ha hem dem men jag är lycklig och mår bra, äntligen. Livet är inte bara en väntan på utan jag kan njuta under vägen. Lycklig i väntan på att de skall komma hem igen för det är jag fortfaraden tvärsäker på attde gör en dag.
De kommer alltid att vara en del av oss och vår familj, och vi ger aldrig upp kampen och förhoppningen att få hem dem men nu kan jag njuta men nu kan jag vara lycklig under tiden.
Regeringens förslag om att medicinskt åldersbestämma flyktingbarn möter motstånd. Både tandläkare och läkare menar att de metoder som finns inte är tillförlitliga. ”Tänder ser likadana ut oavsett om du är 15 eller 50”, säger tandläkaren Georgios Tsilingaridis.
I många fall är det svårt att avgöra om en asylsökande är över eller under 18 år. Därför vill regeringen införa medicinsk åldersbestämning. I de fall där Migrationsverkets handläggare är osäkra på om den asylsökande uppgett sin verkliga ålder ska de kunna hänvisa denne till en läkare som får avgöra frågan.Den asylsökandes ålder bestäms genom att man röntgar antingen handled eller tänder. Med hjälp av röntgenbilderna avgörs sedan hur gammal personen är.
Metoden har fått stark kritik från både läkare och tandläkare. Många menar att den är alldeles för oprecis för att vara tillförlitlig. Svenska pedodontiföreningen samlar tandläkare som är specialiserade på barn- och ungdomstandvård. I en skrivelse motsätter de sig förslaget.
– En person i tonåren har ofta helt färdigutvecklade tänder, då ser de likadana ut oavsett hur gammal personen är. Det enda sättet att undersöka ålder blir då att kolla på visdomstandens rotutveckling, men det är en väldigt oexakt metod med en spridning på fyra år. Den som bedöms som 20 kan lika gärna vara 16, säger föreningens ordförande Georgios Tsilingaridis.
Dessutom menar han att det blir ännu svårare eftersom de mallar som finns för att bestämma ålder via tänder bygger på undersökningar av personer med europeisk eller nordamerikansk bakgrund. Några undersökningar av personer med annan etnisk bakgrund finns inte. Därför går det inte säga att åldersbestämningarna blir korrekta för de grupper som nu söker asyl.
Han får medhåll av Gunilla Klingberg, professor i pedodonti vid Tandvårdshögskolan i Malmö.
– Man kan inte titta på tänder och fastslå åldern på barn i tonåren. Det är ungefär lika vetenskapligt som att fastslå att en person är 18 år gammal på grund av att den är en och sjuttiofem lång. Det vore etiskt tveksamt att röntga personer och därmed utsätta dem för strålning med så osäkra resultat, säger hon.
Ingemar Engström, överläkare och ordförande i Läkaresällskapets delegation för medicinsk etik, är starkt emot att metoden används.
– I det här fallet vill man veta om en person är över eller under 18 år, men mätmetoden är inte så precis. Vi kan omöjligt avgöra om en person är 17,9 år gammal eller 18,1. Felmarginalen är så stor att en person som man kommer fram till är 17 lika gärna kan vara 15 eller 19. Det är en så dålig metod att vi inte använder den inom vården, och då tycker vi inte att man ska använda den i något annat syfte heller, säger han.
I stället vill att han att man tittar mer på sociala och kulturella faktorer.
– Det finns andra metoder som används i andra länder, i Storbritannien har man en mer behovsorienterad metod där man bedömer hur gammal en person är genom att titta på hur den klarar sig socialt. Att bestämma en exakt ålder på medicinsk väg går inte, säger han.
Vad gör du om regeringen ändå inför medicinsk åldersbestämning?
– Om de stiftar en lag och tvingar oss blir det väldigt problematiskt. Vi inom läkarkåren är överens med tandläkarkåren om att det är en dålig idé. Jag hoppas och tror att det inte blir så, säger Ingemar Engström.
Socialstyrelsen tittar på flera förslag och ett av dem är att magnetkamera ska användas vid ålderbedömning i stället för vanliga röntgenbilder. Myndigheten ska undersöka om det kan ge bättre säkerhet. Att det skulle vara så ifrågasätts dock av flera läkare.
– De har inte lämnat något vetenskapligt underlag för det, så brukar en myndighet inte jobba. Det verkar som om de låtit sig styras av politiska skäl, säger barnläkaren och professorn Anders Hjern.
På vilket sätt blir det annorlunda om man använder magnetkamera?
– Ja, det är en bra fråga. Bilderna blir mer detaljerade, men det grundläggande problemet med att variationen är stor mellan olika individer och grupper kvarstår. Jag tror att de haft lite för bråttom när de gick ut med det här, säger Anders Hjern.
I nuläget är medicinsk åldersbedömning frivillig. Under förra året genomfördes 44 bedömningar. Åtta av dessa ledde till att den asylsökandes ålder justerades.
Love Ahlstrand