Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

söndag 31 maj 2015

Familjen skall ändå ut

En familj jag berättat om tidigare   som skulle utvisas efter att arbetsförmedlingen gjort fel fick ju uppskov. http://fostermamman.blogspot.se/2015/05/annu-ett-migrationsfall.htmlMan skulle se över vad som hänt. Men nu kom dråpslaget. De skall ut ändå och inte bara mannen utan nu även hans gravida fru och deras barn http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20875758.ab
Aftonbladet har tidigare berättat om pizzabagaren Yahya "Iza" Damlkhi i Söråker. För några veckor sedan fick han reda på att han ska utvisas från Sverige, efter 11 år i landet. Det sista halmstrået var att hans fru Rawan skulle få besked om att stanna i Sverige. Om hon skulle få ett positivt besked skulle hela familjen få stanna.
Men på torsdagen kom dråpslaget. Migrationsverket beslutade att även höggravida Rawan och dottern Linda ska utvisas.
– Det är bara kaos, jag fattar ingenting faktiskt. De fattar inte att min fru är gravid och snart ska föda. Vi har varit i Sverige i elva år, vi jobbar och betalar skatt, säger Iza. 
Bakgrunden till Izas beslut är en miss av Arbetsförmedlingen. Iza hade uppehålls- och arbetstillstånd och har bott och jobbat i Sverige i mer än tio år. I augusti i år skulle han därför enligt reglerna få permanent arbetstillstånd. Men när Iza tidigare skulle till Arbetsförmedlingen för att förlänga sitt arbetstillstånd gjorde myndigheten ett misstag. Det jobb han har, på pizzerian som formellt ägs av hans fru, hade inte ut­annonserats på rätt sätt.
– De sade att det inte behövde annonseras eftersom vi driver ett familjeföretag. Vad ska jag göra då? Jag jobbade på som vanligt, säger Iza.
På grund av detta fick han inget förlängt arbetstillstånd när det var dags för nästa ansökan.
– Vi har ingenting i Jordanien. Inga pengar. Vi har satsat allt på att ha ett bra liv i Sverige.
Familjen har fått stöd från bland annat Svenska kyrkan och i Timrå och Söråker har det hållits stora protester mot beslutet. Politikerna i Timrås kommunfullmäktige skrev även ett öppet brev till migrationsminister Morgan Johansson (S), skriver ST.nu.
Migrationsverket menar dock att Iza och familjen kan etablera sig och leva ett normalt liv i Jordanien.
Via vännen Anders Gissberg ska familjen nu göra ett sista försök att överklaga fruns beslut till migrationsdomstolen.
– Vi menar att de inte har följt barnkonventionen, med tanke på att hon är gravid och att
– Vi har ingenting i Jordanien. Inga pengar. Vi har satsat allt på att ha ett bra liv i Sverige.
Familjen har fått stöd från bland annat Svenska kyrkan och i Timrå och Söråker har det hållits stora protester mot beslutet. Politikerna i Timrås kommunfullmäktige skrev även ett öppet brev till migrationsminister Morgan Johansson (S), skriver ST.nu.
Migrationsverket menar dock att Iza och familjen kan etablera sig och leva ett normalt liv i Jordanien.
Via vännen Anders Gissberg ska familjen nu göra ett sista försök att överklaga fruns beslut till migrationsdomstolen.
– Vi menar att de inte har följt barnkonventionen, med tanke på att hon är gravid och att dottern inte ens är två år gammal, säger Anders Gissberg. 
Jag förstår inte att det skall vara så svårt att rättta till då myndigheter gjort fel.

Domare och polis behöver utbildning

En utredare på barnahus enheten vill att rätten skall ändra sitt förhållningssätt till sexuellt våld.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6177816
Alltför ofta utsätts barn och unga kvinnor för sadistiska sexuella övergrepp som slutar med att männen frias från våldtäktsanklagelserna i en domstol. Det skriver Nina Rung, utredare vid Barnahusenheten vid Stockholmspolisen, på DN Debatt i dag.
 
I debatt artikeln skriver hon: (Följ länken för att läsa hela)
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6177816
I mars 2015 kom domen från Svea hovrätt där en man blev friad efter att ha plockat in en 13-årig flicka från en parkbänk och därefter haft sex med henne. Flickan hade sagt till mannen att hon var på rymmen. Mannen uppgav att han uppfattade att hon var mellan 15–17 år. Domstolen valde att fria mannen utifrån en egen bedömning att hon hade en ”mogen kropp” och ett inte alltför barnsligt språk.

Det är dags att vi frågar oss varför det får anses vara ett normalt beteende att plocka in en ung flicka, ett barn, från gatan och ha sex med henne?

I somras kom den friande domen mot mannen som enligt domen trott att kvinnan han har sex med spelar en roll i en ”dominanslek” när hon skriker ”nej” och ”sluta”. Han antog att hon var med på det eftersom han tidigare haft sex med kvinnor som ville delta i en ”dominanslek”. Han blev friad trots att hon tydligt uttalat att hon inte ville, skrikit och sprungit ut från lägenheten i panik.

I veckan kom så domen i hovrätten då en man utövat grovt sadistiskt sexuellt våld mot en uppenbart mycket utsatt flicka. För ovanligheternas skull när det gäller sexualbrott så finns hela händelseförloppet på film då gärningsmannen själv filmat
Ändå friar också hovrätten mannen från våldtäkt. Han döms för misshandel, men inte grov sådan, trots att alltså tillhyggen används, hon i vissa delar är bunden och det är en utdragen misshandel som pågår i mer än 40 minuter. Till de sexuella handlingarna anses hon nämligen ha ”samtyckt”.

Vi har faktiskt inte råd att vänta på resultatet av ytterligare en sexualbrottsutredning. Dagens flickor och kvinnor måste få en rättvis rättegång, dagens domare måste ha tillräckligt med kunskap för att kunna döma så som lagstiftaren tänkt, och dagens potentiella förövare, som letar flickor på nätet eller på en parkbänk för att förgripa sig på dem sexuellt måste få ett klart besked: Skadar du ett barn sexuellt duger inga ursäkter. Du döms till ett långt fängelsestraff och får bära med dig en livslång börda, precis som de utsatta flickorna.


Sedan behöver även polisen utbildning. Det pågår nämligen en översyn och i den har man kommit fram till att polisen behöver utbildas för att undvika att det uppkommer fler olagliga register.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6177673
Hösten 2013 avslöjades att Skånepolisen hade ett register över närmare 5 000 personer, där de flesta var romer. Tillsynsmyndigheten Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden ansåg att registret var olagligt på flera punkter. I mars kom Justitieombudsmannen fram till att det hade karaktären av ett register över etnisk tillhörighet.

I vintras avslöjade Ekot att Stockholmspolisen i tio år fört ett register med känsliga uppgifter om kvinnor som anmält att de hade utsatts för hot och våld. Nu gör polisen en översyn över vad som krävs för att de anställda ska klara av att följa lagen. Slutsatsen så här långt är att utbildningsbehovet är stort.
– Det gäller både på chefsnivå och ner i organisationen på enskilda medarbetare som lägger in uppgifter i uppgiftssamlingar, säger Gunilla Svahn Lindström som är rättschef på polisen.
 
Jag vill bara lägga till socionomer.
Handläggare inom socialen behöver också mer utbildning. Utbildning runt barn, missbruk, självskadebeteende, och diagnoser.

Annorlunda grepp

en kommun till som har brist på familjehem. De tar till ett lite annorlunda grepp. De anvnder musik
http://www.trollhattan.se/startsida/omsorg-och-hjalp/aktuellt/trollhattan-soker-familjer/
Det finns ett akut behov av fler familjehem i Trollhättan. Trollhättans Stad tar nu därför täten och går ut med en kampanj för att belysa det stora problemet.
– Vi hoppas hitta minst 25 familjer som vill vara med och förändra verkligheten, säger Evelyn Axelsson, enhetschef för Familjehemsenheten Trollhättans Stad. Barnrättsorganisationen Maskrosbarn har konstaterat att det finns 500 000 barn i Sverige som lever i otrygga hem.

– En del av barnen kan av olika anledningar inte bo kvar hemma, förklarar Evelyn. Det kan bland annat bero på psykisk ohälsa hos en förälder, missbruk eller andra problem. Det är också många ensamkommande barn från andra länder som behöver komma till en familj.

Evelyn berättar att man har försökt hitta smarta sätt att få ut kampanjen till så många som möjligt och att man därför har valt framförallt digitala kanaler.
– Vi har försökt komma i kontakt med ambassadörer som engageras av frågan. Vi är särskilt glada över att få använda David Urwitz musik i den film som är kopplad till kampanjen.

Evelyn understryker att det är en värdefull insats man gör som familjehem.
– Vi tror verkligen att det finns många familjer där ute som kan vara med och göra skillnad. Vi vill gärna att de hör av sig till oss så vi kan berätta mer, avslutar Evelyn.
Vill du veta mer? Evelyn Axelsson, enhetschef för Familjehemsenheten Trollhättans Stad, 0520-49 70 51 (evelyn.axelsson@trollhattan.se)

Och i Stockholm bjuder Trygare Sverige in till ett seminatrie runt hot och riskbedömningar. Det handlar också om våld mot kvinnor.
http://tryggaresverige.org/polisiara-hot-och-riskbedomningar-inbjudan-till-debattkvall
Tid: Måndag 8 juni klockan 17.00-19.00
Plats: Pressklubben, Vasagatan 50, Stockholm
Anmälan: För anmälan eller mer information kontakta Chatrine Watting via e-post:
info@tryggaresverige.org eller ring 08-29 20 00
Sista anmälningsdag: Snarast!

lördag 30 maj 2015

Så bra och rätt skrivet

Ledar skribenten på GP har skrivit ytterligare en krönika. Denna gång utifrån tre-årignen som kidnappats.
http://m.gp.se/nyheter/ledare/ledarkronika/1.2728967-malin-lernfelt-barn-ar-inga-agodelar
Låt oss tala klarspråk en gång för alla. Barn i Sverige har inga rättigheter när de råkar ut för det värsta som kan drabba en liten skyddslös individ, att de biologiska föräldrarna sviker. Det spelar i princip ingen roll hur illa en mamma eller pappa gör sitt barn, så länge man delar samma blod har barnet ingen möjlighet att undkomma. Trots att myndigheterna enligt i princip alla lagar, regler och bestämmelser är skyldiga att utgå ifrån barnperspektivet och ta hänsyn till barnets behov vid beslut som rör minderåriga, är det ständigt den vuxnes vilja som hamnar i centrum. Av någon anledning väljer såväl socialtjänstemän som politiker och rättsinstanser allt för ofta att bortse från såväl anknytningsforskning som barnpsykologi och hänger sig i stället åt excesser i blodsmystik. Ett barn som i spädbarnsåldern placerats i familjehem på grund av att det vanvårdats svårt av de biologiska föräldrarna, kan flera år senare plötsligt lyftas ur sitt sammanhang och "arbetas hem" till människor vars enda koppling till barnet är att de råkar dela DNA.
 
Det som i dagsläget möjliggör den här typen av haverier är att lagen är skriven med utgångspunkt i från äldre barn, sådana som redan har en nära relation till de biologiska föräldrarna, där det därför finns goda skäl att i de flesta fall ha som mål att barnet skall återförenas med sin ursprungsfamilj. Samtidigt är myndigheterna skyldiga att överväga fortsatt omhändertagande om det gynnar barnet, oavsett om den ursprungliga orsaken till placeringen kvarstår. Dessutom skall en vårdnadsöverflytt enligt Socialtjänstlagen och Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU), särskilt övervägas när barnet varit placerat i tre år i samma familjehem. Dock är det skrivningarna om återförening som i rättssystemets ögon fortfarande väger tyngst. Det måste förändras.
2012 tillsatte den dåvarande regeringen en LVU-utredning för att förbättra situationen för omhändertagna barn. Utredningen har sedan dess fått ett antal tilläggsdirektiv och förväntas presentera sina slutgiltiga förslag till sommaren. Förhoppningsvis innefattar dessa sådant som flyttar tyngdpunkten från vuxnas rättigheter till barns. Från blod till anknytning. Om barnperspektivet skall gälla på riktigt måste det finnas en gräns för hur illa biologiska föräldrar kan göra sina barn och fortfarande behålla makten över deras liv. Sverige måste tillåta adoption av långtidsplacerade barn mot bioföräldrars vilja. Barn är inga tillhörigheter. Barn är egna individer med rättigheter, behov och relationer vilka måste tas på allvar.
 
Följ länken och läs hela. Den är bra skriven och så sann.

fredag 29 maj 2015

Ännu ett bevis på fel perspektiv

En artikel som lyfter treåringen men ur mammans perspektiv.
http://mobil.dn.se/nyheter/sverige/mamman-har-vardnaden-om-dottern-anda-jagas-hon/
Polisen i Skåne jagar en mamma som har gått under jorden med sin treåriga dotter. Mamman har vårdnaden om dottern och anses fungera bra som mor, men jagas ändå på uppdrag av socialtjänsten. Från sitt gömställe meddelar mamman att hon och dottern mår bra.
Polisen i Skåne jagar en mamma som har gått under jorden med sin treåriga dotter. Mamman har vårdnaden om dottern och anses fungera bra som mor, men jagas ändå på uppdrag av socialtjänsten. Från sitt gömställe meddelar mamman att hon och dottern mår bra.
– Vi leker och har kul, berättar mamman för DN i telefon från sitt gömställe.
I bakgrunden hörs dottern. Vi får ta del av bilder som visar hur de umgås och är ute och leker i naturen
 
Mamman säger att flickan mår bra. Och det räcker som bevis. Journalisten har inte träffat och inte sett och inte talat med. Han hör barn i bakgrunden. Barn som har roligt. Han vet inte ens om just den flickan är där. Han vet inte om hon gråter annars. Om hon inte sover. Det faktum att flickan var livrädd för mamman. Att hon dömts för misskötsel av henne har tydligen gått bort bara för att hon säger.

Mamman försvarar sig
http://www.dn.se/nyheter/sverige/maria-jag-vill-ha-hem-min-flicka/
Bakgrunden är att flickan blev slagen och skadad av fadern när hon var nyfödd. Han dömdes till fängelse i två och ett halvt år. Men även Maria dömdes. Domstolen ansåg att hon inte hade ingripit mot misshandeln.
– Jag var rädd att han skulle skada flickan ännu mer, säger Maria.
Nu har hon brutit med maken. Hon lever på hemlig ort och domstolen anser att det inte finns någon risk för att hon skulle vanvårda flickan.
 
Pappan bröt benen på henne och hon ingrep inte för att hon var rädd att han skulle skada flickan ännu mera. Det pågick under ett längre tag men hon tog inte flickan och flydde därifrån.  Och trotts att hon var så skadad att hon var apatisk då de fick tag i henne hade mamman inte gjort något alls för att skydda henne. Hon hade som sagt heller inte tagit henne til läkare.
Hon "sätter ju" flickan främst.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/maria-jag-vill-ha-hem-min-flicka/
– Jag vill ha tid med min flicka så fort som möjligt, att vi ska äta och sova tillsammans. Om min dotter vill fortsätta att ha kontakt med familjehemmet så ska hon få det, säger Maria
 
Och om hon vill flytta tillbaka? Får hon det också?

Jag blir förvånad över att en så stor tidning som DN tillåter att man så fullständigt missar barnperspektivet.
Jag blir förvånad över att man missar att lagen säger att barn skall slippa slitas upp och därför tillkom treårs regeln att barn skall vårdnadsöverflyttas efter tre år och det skall ske bara för att trygga barn ifrån sammanbrott och det kan ske även om ursrungs orsakerna har upphört att gälla. För barnets skull.

Det enda viktiga för DN verkar vara att mamman nu har fått tillbaka sitt barn.
Sedan att hon tagit det, bott hennes vilja trots att hon misskött det, trots att barnet är rädd för henne.  Man utgår helt kallt ifrån att barnet vill detsamma som sin mamma.
Det visa bara på en sak: nämligen ett vuxenperspektiv. Vem har frågat flickan? Ingen på DN iallafall. 

Rätt perspektiv

Ett tydligt barnperspektiv är alltsom oftast ett förtäckt vuxenperspektiv. Ibland är det inte ens förtäckt vilket detta inlägg bekräftar.
http://www.sydsvenskan.se/sverige/barnens-ratt-tappas-bort/
– Enligt lagen är det barnen som har rätt till sina föräldrar. Men domstolar dömer ofta som om det vore föräldrarna som har rätt till umgänge.

En grundtanke i lagstiftningen är att det är viktigt för barnen att ha kontakt med sina föräldrar och sitt ursprung när det är möjligt. Det ska samtidigt vägas mot de nackdelar som det i en del fall kan innebära för barnen.

– Man kan till och med hitta felskrivningar i domar där man pratar om föräldrars ”rätt till umgänge”, säger Åsa Landberg.
– Fördelarna med kontakt med föräldrarna får ibland väga för tungt gentemot risken för våld eller andra missförhållanden. Jag tycker ibland att man inte riktigt förstår det, säger Åsa Landberg.
– För de allra flesta barnen är det bäst att ha kontakt med sina föräldrar. Men det kan gälla att tänka lite annorlunda kring en del barn. Att det allra bästa är att de inte har kontakt med sina föräldrar.
Utan att kommentera det enskilda fallet menar hon att det alltid är ”destruktivt” när barn förs bort.
– De får inte ta farväl och de förstår inte vad som händer. Sedan kan det vara föräldrar som kan innebära att barnen utsätts för fara. Inte bara en psykologisk fara utan även en fysisk fara.

Det är ju därför vi i BPIS strider för  att barnperspektivet skall bli mer än ett fint ord på pappret.
Idag har vi vår första utbildningsdag. En dag där vi har bjudit in handläggare. Temat för dagen: " Hur undviker vi sammanbrott". Är så taggad

torsdag 28 maj 2015

Återigen glömmer man barnen

Tror ingen har missat kampanjen för att uppmärksamma biopolär sjukdom. Men även här har man missat barnen något som Cecilia Hagen lyfter i en debatt artikel. De flesta sjuka har barn....
hon var ett av dem
http://www.expressen.se/kronikorer/cecilia-hagen/man-borde-agna-uppmarksamhet-at-de-bipolaras-barn-ocksa/
Jag försöker komma ihåg hur det var. Hur hon betedde sig. Hur hon mådde. Hur hon blev bemött. Hur vi blev bemötta och mådde. Hur arg jag var. För det var nog just det jag var, nästan hela tiden. Arg på henne.

Hon var manodepressiv. Mindre manisk än depressiv. Knappt manisk alls. Hon åt librium och valium, hon var inte suicidal. De sista decennierna fick hon litium, som var nytt då. Jag tror att det var bra.
Många i min släkt lider av depressioner, ibland är de inte själva medvetna om det. Jag har haft turen att slippa.

Som liten var jag oerhört mörkrädd. Jag matades med sömnpiller som åttaåring. Sen dess har jag inte ätit en sömntablett, mörkrädslan har försvunnit, nu är jag omåttligt flygrädd i stället. Men jag kan verkligen inte skylla min flygrädsla på min arma, osannolikt jobbiga mamma.

Allt detta apropå Ann Heberleins tv-serie om det som nu heter att vara bipolär och om hur det känns och är.
Kanske att man skulle ägna uppmärksamhet åt de bipoläras barn också. Det gjorde man inte förr, kan jag meddela.
Jag kan bara hålla med. Man glömmer ofta barnen. Barnen till missbrukande föräldrar, psykiskt sjuka föräldrar. Drogande föräldrar, sjuka av andra orsaker. Barnen som lever med att föräldrarna inte orkar, man kan inte bjuda hem någon, inte hitta på så mycket. Sjukskrivning medför mindre pengar sämre ekonomi vilket gör att man inte heller har råd på samma sätt.

Idag förväntas riksdagen klubba beslut om en tredje pappa månad.
http://www.expressen.se/nyheter/forslag-om-pappa--manad-klubbas-i-dag/
I dag fattar regeringen beslut om det omdiskuterade förslaget om att införa en tredje så kallad pappamånad, rapporterar Ekot. Propositionen har stöd av Folkpartiet, men diskussionerna med Vänsterpartiet pågår fortfarande

Om propositionen till slut går igenom räknar regeringen med att nyordningen ska gälla från och med den första januari nästa år.
 
Kan även tala om att LVU utredningen som skulle vara klar nu d 15 juni har fått ytterligare förlängt och skall nu överlämnas till ministern d 26 juni

 

Att ingen lär sig...

Förstår inte att det inte går in. Man lämnar ingen levande varelse i en varm bil på sommaren
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=159&artikel=6175907
Pojken lämnades i bilen vid Mariebergs köpcentrum i Örebro när föräldrarna gick in för att handla. Det var en varm sommarkväll i juli och bilen stod i direkt solljus.
När polisen kom dit reagerade inte pojken, som var genomblöt av svett.
Temperaturen uppmättes i skuggan till 27 grader, men hur varmt det var i solen är inte klarlagt.
Föräldrarna friades i tingsrätten men Hovrätten dömer dem nu för framkallande av fara för annan till villkorlig dom.

Krav som gör att man misslyckas

Sedan en artikel om att svaga elever inte får stöd de behöver i skolan.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6174904
Svaga elever på yrkesprogrammen saknar stöd som de har rätt till. Det visar en ny rapport från Skolinspektionen. Inspektionen har granskat 30 av de skolor som har många avhopp och det visar sig att två tredjedelar av de svaga eleverna inte får den hjälp de behöver. Resultatet förvånar Mårten Petersson, utredare på Skolinspektionen.
Min tes utifrån att känna några är att man gjort även de praktiska ämnena teoretiska. Man måste klara så många teoretiska ämnen för att få ut sina betyg.

Berättade för länge sedan om en jag känner som är klar rörmokare men inte får ut sina betyg för att hen inte klarade matten. Matten skall ju ha en nivå så att den möjliggör för de som vill läsa vidare på universitet eller högskola.

De väljer en utbildning utifrån att de inte vill plugga eller har svårt att plugga och misslyckas för att utbildningen skall vara lika för alla alltså grundläggande för högre studier. Konsekvenserna blir istället att de som redan har svårt att plugga inte klarar det trots att de väljer ett praktiskt ämne där det skall vara mindre plugg.
Tragiskt när utbildningen dessutom är till bristyrken där det är svårt att få tag i folk.

Behöver lika mycket stöd

Det är inte bara barn som har svårt att klara kraven, de som har diagnoser som behöver stöd utan även de som är begåvade kan behöva stöd för att sporras och komma vidare och inte hållas tillbaka. Tänk nu kan begåvade barn få bättre stöd.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6175881
– När vi pratar om intellektuellt särskild begåvning så handlar det om elever som lär sig väldigt snabbt, som har ett gott minne, som har förmåga att resonera komplext och nyanserat. Och då gäller det att ha den typen av uppgifter som möjliggör det.

Vad innehåller det här stödmaterialet?
– Det innehåller två olika delar. En del som ger konkret stöd för lärarna i undervisningen i några olika ämnen. Och en övergripande del som handlar om vilka eleverna är, att de behöver socioemotionellt stöd, hur man kan organisera undervisningen. Vi har också en text i internationella perspektiv, hur man gör i andra länder, säger Johan Börjesson, undervisningsråd vid Skolverket.

Runt fem procent av landets skolelever bedöms som särskilt begåvade i ämnen som matematik, naturvetenskap, språk, idrott eller hantverk
Det kan arta sig så att en del elever tycker att skolan inte blir alls rolig. I de värsta fallen kan det vara så att eleverna inte vill gå till skolan. Det finns också exempel där man misstolkat eleverna, att det leder till felaktiga adhd-diagnoser till exempel, säger Johan Börjesson.

För 12-årige Oscar Magnusson som är särskilt begåvad blev det ett stort lyft när föräldrarna lyckades övertyga skolan att Oscar, som då gick i tvåan, fick börja läsa matte med eleverna i årskurs fyra. Så här berättar hans mamma Adina Schnelzer Magnusson.
– Ja, det var ju som att vända på en hand. Det var jättestor skillnad. Helt plötsligt fick han vara bra på någonting. Han mådde bra och det var roligt och stimulerande. Hade han missat de där mattelektionerna blev han helt förtvivlad, det var det han levde för i skolan, säger Adina Schnelzer Magnusson.

onsdag 27 maj 2015

Kan ju inte bli sämre

Då var det familjehem som anklagades att ha slagit sina barn. De förnekar och det fanns väl inga bevis direkt. Barnen placerades ändå i ett jourhem där de utnyttjades sexuellt.
http://www.mitti.se/nu-kraver-de-tillbaka-sina-barn/
Föräldrarna till de barn som förra året utsattes för övergrepp av sin jourhemspappa kräver nu sina barn tillbaka.
Detta efter att Svea hovrätt friat föräldrarna från misstankarna om att ha misshandlat barnen


Advokat Kerstin Koorti, som har företrätt mamman, menar dock att det kan bli en svår process trots den friande domen.
– Min erfarenhet är att de sociala myndigheterna ofta har inställningen att trots att det finns en friande dom så kan det ändå ha hänt. Det är riktigt otäckt och strider mot Europakonventionen. Antingen är man skyldig eller så är man oskyldig, säger hon.
 
Det är väl bara att konstatera igen att det finns de som inte borde vara familjehem men bristen på dem har medfört att de slinker igenom ändå.  Med ett nationellt register skulle riskerna minska.

Fruktansvärt

Inte i Sverige men lika hemskt
http://www.svt.se/nyheter/utrikes/fn-barn-korsfasts-och-begravs-levande
Islamiska staten, IS, dödar, våldtar och torterar systematiskt barn i Irak. Det framkommer i en rapport från FN:s barnrättskommitté. Experterna bakom rapporten uppmanar regeringsstyrkor att göra mer för att skydda minoritetsgrupper i landet.  
Det handlar om massavrättningar och halshuggningar, om barn som korsfästs och som begravts levande. Framförallt är det barn från minoritetsgrupper, ofta kristna och yazidier, som utsätts för tortyr och avrättningar. Men även sunni- och shiamuslimska barn drabbas skriver FN:s barnrättskommitté i rapporten som släpptes i går.

De 18 oberoende experterna bakom rapporten konstaterar att IS har gjort sig skyldigt till systematiskt sexuellt våld, som innefattar kidnappningar och slaveri. Kommittén uppmanar irakiska myndigheter att vidta alla nödvändiga medel för att rädda barnen som kidnappats av den sunnimuslimska terrororganisationen och att åtala de skyldiga.
– Vi är djupt oroade för morden och tortyren av dessa barn, säger en av experterna, österriska domaren Renate Winter, till Reuters.
 
Jag förstår inte hur man ens kan komma på tanken att göra så med barn.. med någon föresten. Hur är man funtad då? Tror inte på att en del "bara" lyder order utan av ren mänsklighet borde de själva protestera. Alltså de som gör det.  

Lagen måste ändras.

Nu har press fått upp ögonen. Men undrar om det kommer att få fler konsekvenser än att det belyser ärendet.
http://www.sydsvenskan.se/skane/mamma-som-domts-for-misshandel-rovade-bort-sin-dotter/
En treårig flicka söks av polisen i Skåne sedan hon blev bortförd av sin biologiska mamma – som dömts för att ha misshandlat henne.
När flickan var baby bröt hennes pappa avsiktligt av hennes lårben.
Trots misshandeln hade Förvaltningsrätten gett mamman rätt att träffa sin dotter i syfte att de skulle återförenas.


Polisen i Ringsjöbygden lades snabbt upp en efterlysning på sin Facebooksida. Det utlöste en formlig storm av debatt med hätska inlägg på sociala medier, där det spekulerades vilt om huruvida flickan förts ut ur Sverige till någon av de biologiska föräldrarnas hemland.
När det gick över styr drog polisen in efterlysningen.
– Det var ett misstag att lägga ut efterlysningen på Facebook. Vi ville bara ha hjälp från allmänheten. Har någon sett flickan? Men om vi vetat att det skulle bli sådant enormt fokus på den här familjen hade vi inte gjort det, säger Patrik Isaksson, chef för Ringsjöbygdens polis.

Efter bortförandet i fredags begärde socialtjänsten åter att flickan tvångsomhändertas enligt LVU. Och det är på den grunden som polisen nu letar efter den treåriga fickan.

Trots att den biologiska mamman nu i juridisk mening var ensam vårdnadshavare ansåg socialtjänsten inte det var förenligt med barnets bästa att träffa mamman. Om hon skulle få ta hand om flickan skulle det innebära en ”påtaglig risk” för flickans hälsa, ansåg tjänstemännen vid socialförvaltningen. Ändå beslutade Förvaltningsrätten i Malmö i januari 2015 att mamman hade rätt att träffa flickan varje vecka.

http://www.expressen.se/kvallsposten/mamma-kidnappade-dotter-fran-konditori/
Det var vid ett sådant tillfälle som mamman i fredags förde bort flickan.
– Det är fruktansvärt. Flickan var så rädd att hon vägrade träffa sin biologiska mamma om inte vi var med, säger fosterpappan.

 
Jag hoppas att detta gör att att focus kommer på barnperspektivet eller snarare avsaknaden av det. Hur kan man enligt lag få behålla sin föräldra rätt då man misskött sina barn på det viset? hur kan man fortfarande få ha något att säga till om?

tisdag 26 maj 2015

Kommuner som inte är anpassade för flyktingar...

Visste ni att det finns kommuner som inte är anpasssade för flyktingbarn?
Det visste iallfalla inte jag men så verkar det vara
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6173811
Alla kommuner tar numera emot ensamkommande barn och ungdomar, men en granskning som P4 Halland har gjort visar att flera kommuner i själva verket placerar barnen i andra kommuner. Enköping är en av de kommuner som valt att placera de flesta av sina ensamkommande utanför kommunen.

I dag bor 41 av de 46 asylsökande barn och ungdomar som Migrationsverket anvisat Enköping i andra kommuner,
– Huvudskälet är att vi inte har boende i vår kommun som är anpassade för ensamkommande barn, säger Magnus Edström.
Flera kommuner, bland andra Enköping, Sundbyberg och Habo placerar de allra flesta utanför kommungränsen.

För Habo kommuns del har flera av de här placeringarna i vissa fall blivit dubbelt så dyra än de inom kommunen. En placering på ett HVB utanför kommunen kan kosta kommunen 125 000 kronor i månaden vilket är dubbelt så mycket som det kostar kommunen att sköta det själv - och också dubbelt så mycket som staten ersätter.

Ha på fötterna

Efter Zarembas artikelserie får han mothugg. Och jag kan bara hålla med om att det gäller att ha på fötterna när man uttalar sig.
http://www.dn.se/kultur-noje/kajsa-ekis-ekman-verkligheten-gar-forlorad-bland-pastadda-skandaler-och-snyfthistorier/
Tesen är häpnadsväckande: hela det svenska rättssystemet och socialtjänsten styrs av ett dolt manshat, som gör att en mängd oskyldiga män förlorar vårdnaden om sina barn och till och med spärras in. 

Sedan beskrivs två mord, begångna av kvinnor på sina barn. Ett av fallen är tjugo år gammalt och det and­ra skedde för tre år sedan. Mord på barn, filicid, är relativt ovanligt i Sverige. 4–5 barn mördas per år, en majoritet av sina föräldrar – drygt hälften av förövarna är män. Zaremba väljer ut två fall där kvinnor har mördat sina barn och där incestanklagelser mot fadern har funnits med i bilden. I det första fallet underlät socialtjänsten att ingripa trots att det fanns misstankar om att allt inte stått rätt till. I det andra fallet var det tvärtom – ”till kvinnornas förtvivlan ställer sig inte samhället på deras sida” och enligt deras avskedsbrev är det därför de dödar dottern och sig själva. Vi blir alltså kvar med ett (1) fall där socialtjänsten inte gjort vad den ska. Dock fanns det ingen oskyldig inspärrad man med i bilden.

Under 90-talet, hävdar Zaremba, rådde en incestvåg. Källa: P C Jersild och en anonym manlig socialsekreterare som säger att ”under 90-talet förekom anklagelsen för incest i vart och vartannat vårdnads­ärende”. Citatet av socialsekreteraren är hämtat från en avhandling av Maria Eriksson, som använder det för att bevisa fördomar hos vissa socialsekreterare, men det underlåter Zaremba att berätta.

År 1995 anmäldes 242 fall av våldtäkt mot barn – 2008 anmäldes 1 800. BRÅ skriver i rapporten (2011:6) om den typen av fall Zaremba syftar på, där anmälaren är någon som inte bevittnat övergreppet utan anmäler på grund av en misstanke: ”Fall av dessa olika typer var antingen obefintliga eller mycket sällsynta i materialet från 1995, men var vanligare i materialet från 2008.”

Efter denna utvikning är vi tillbaka i artikelseriens poäng: en mängd pappor i Sverige är oskyldigt anklagade för övergrepp. Hur vet Zaremba att de är oskyldiga? Ja, rätten dömer nämligen till deras fördel. Och det är precis vad Zaremba lyckas bevisa, utan att märka det själv. Efter fem artiklar och femtio tusen tecken har vi hört många ”osannolika historier” och moraliska omdömen, men av de utlovade dolda drivkrafterna syns intet. Av de påstådda skandalerna har samtliga rättats till. Adam har fått tillbaka vårdnaden efter knappt två år. Ronny har fått ensam vårdnad om sin son, som han inte sett på tre år. Lars har också ensam vårdnad och bor med sin dotter på hemlig adress medan modern sitter i fängelse. Bengt har fått umgängesrätt, även om modern trotsar dessa beslut. Erik K fick tillbaka vårdnaden och de ansvariga på kommunen har fått lämna sina jobb. I inget av fallen med de dödade barnen hade mödrarna ensam vårdnad.
Ja, det enda fall där rättvisa faktiskt inte skipats är fallet med kvinnan som inte saltade maten. Hon är den enda som inte ens får skicka brev eller tala i telefon med sitt barn och där socialtjänsten inte lyfter ett finger. Och det är också det enda fall som Zaremba inte benämner ”könsfördomar” utan korruption i allmänhet. 
Det närmaste Zaremba kommer en riktig granskning är att hitta femton fall av ansökningar till JK för skadestånd. Femton fall av oskyldigt dömda alltså – åtta gäller Thomas Quick. Vi blir alltså kvar med sju fall. Bara två av dessa handlar om män som friats efter att ha fällts för att ha förgripit sig på sina döttrar. Två fall på tio år, alltså. Men Zaremba tillägger suggestivt: ”Det kan finnas flera.”

Om Zaremba hade studerat Maria Erikssons forskning i stället för att rycka ut lösa citat, hade han funnit att i 71 procent av de fall av vårdnadstvister där uppgifter om våld finns görs ingen riskbedömning för barnets välbefinnande.
Vad gäller sexuellt våld, finns det en annan skandal att gräva i: av alla anmälda sexualbrott leder endast en procent till åtal, enligt en rapport från BRÅ 2012. Andelen uppklarade brott är dessutom betydligt lägre när det gäller sexualbrott mot barn.
 
En till som ger sig in i debatten
 http://www.aftonbladet.se/kultur/article20856396.ab
Utan åthävor plockar Kajsa Ekis Ekman isär Maciej Zarembas granskning om vårdnadstvisterna (DN Kultur 25 juni).

För några år sen gav sig Zaremba i kast med alla ”kränkta” människor – funktionsnedsatta, homosexuella, transpersoner et cetera – och särskilt dem på Stockholms universitet. När jag följde honom i spåren hamnade jag hos en rektor som ­inte fanns, institutionen som var hans case hade upphört att existera sen länge. Av alla ­anmälningar – enligt Zaremba en ­veritabel epidemi – hade en (1) lett till skadestånd. Slutsatsen av min granskning av hans granskning, var att det nästan är omöjligt för den som känner sig diskriminerad att få rätt.
2011 mixtrade Zaremba med fakta om en kommunal respektive privat skola i Umeå, allt i syfte att påvisa att den kommunala skolans problem var det pedagogiska flummet. Skolverkets och andras utredningar om friskolesystemets segregerande konsekvenser, struntade han helt i.

Som Erik Wijk konstaterar, i ett större porträtt av Zaremba i Svenska Dagbladet 1997, går hans journalistik ut på att ”håna idén om jämlikhet”. ­Udden är alltid riktad mot välfärd­staten och arbetarrörelsen.
Waxholmskonflikten 2004 satte han ful- och felciteringen i system. Byggnads kamp för kollektivavtal – även för polackerna och letterna - förvanskade han till främlingsfientlighet. Kollektivavtalet och facket målades i en brun färg som fortfarande sitter i.
Året därpå resulterade hans skamlösa arbetssätt i att redaktören på Ordfront Magasin fick sparken. I samband med det föreslog Zaremba att ”medvetna lögner” och sånt som ”förvirrar” ska vara åtalbart. Det är en syn på yttrande- och pressfrihet som passar diktaturer.
Med en sån lag­stiftning hade ­Zaremba riskerat livstid.
 
Som sagt det gäller att ha på fötterna och ha fakta och rätt fakta. Det jag tycker är tragiskt är att man nu missar de fall som faktiskt finns av felbehandlade föräldrar och därmed barn.

måndag 25 maj 2015

Blanda problem=skapa problem

Många ensamkommande barn placeras tillsammans med ungdoms brottslingar bara för att det sakanas familjehem.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6172892
En av dem är en 16-årig tjej från Eritrea, som inte vill framträda med sitt namn. Hon placerades på ett boende tillsammans med flickor med självskadebeteende och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som ADHD och Tourettes.

– När jag kom hade jag mina egna bekymmer och de som bodde där sprang runt nakna, skrek på nätterna. De sa att maten jag åt var gjord av bajs och griskött och hotade mig att stoppa in tandkrämstuben i min vagina, berättar den här 16-åriga flickan som flytt krigets Eritrea. En flykt stundtals ensam via Etiopien, Sudan, Italien och sen Sverige. Kantad av misshandel och svek.
– Jag trodde att jag själv var sjuk, när jag hamnade med dem. Jag fick för mig det, säger hon och berättar om den första tiden i Sverige på ett boende tillsammans med flickor med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och självskadebeteende.

Det visar sig att den här flickans berättelse är en av flera liknande. Sveriges Radio har pratat med en handfull ensamkommande som berättar om när de kom till Sverige utan sina föräldrar och placerades på Hem för vård och boende, HVB. Enligt tillstånden är hemmen till för någon helt annan än för just dem.
Vi har pratat med behandlingsassistenter och gode män som också berättar om ensamkommande som fått bo tillsammans med kriminella, drogmissbrukare eller psykiskt sjuka barn eller ungdomar. Det trots att det inte finns någon utredning som säger att de har ett sånt vårdbehov.

Vardags hjälte

En vardagshjälte som inte funderade utan agerade.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=86&artikel=6173378
Sexårige Mohammad föll i går från ett fönster i familjens lägenhet på tredje våningen i ett hyreshus i Gunnebo. Den pojken klarade sig tack vare grannen Fathe Abasi som fångade honom.
Fathe Abasi satt i sitt kök i huset mittemot och såg pojken klättra ut och sedan hänga från fönstret. Trots att Fathe själv var inomhus två våningar upp tvekade aldrig att springa ut och försöka hjälpa till.
– När jag såg barnet tänkte jag bara hur jag kunde hjälpa honom, berättar Fathe Abasi.
– Jag tänkte "hur ska jag fånga honom?" utan att tänka på om jag själv blev skadad.
Som tur var gick det bra både för pojken och Fathe Abasi. De fördes till sjukhus, men skadades inte allvarligt. Pojken är fortfarande på sjukhus för att röntga en fot.
– Alla mina vänner och min lärare har sagt till mig att jag gjorde ett bra jobb, skrattar Fathe Abasi.
– Det är viktigt att hjälpa andra människor.

Vems fel?


http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=97&artikel=6173076
I dag fick den före detta politikern och nämndemannen kliva in i salen i Skaraborgs tingsrätt som misstänkt. Enligt åklagaren ska mannen ha våldtagit en 17-årig flicka inne på ett gruppboende.
När mannen skulle göra sitt första nattpass den 7 januari i år så slutade det med att han hade samlag och annat sex inne på den 17-åriga flickans rum.
Mannen har erkänt detta i förhör, men säger att det var hon som förförde honom.
Förhandlingen mot mannen hålls bakom stängda dörrar.
 
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=97&artikel=6172028
Efter det så fortsatte hans relation med flickan, det visar bland annat de närmare tvåhundra sms som skickats mellan dem.

"Hej snygging, sitter i möte, kommunfullmäktige och lyssnar på en tråkig gubbe, boring. Håller mig vaken genom att tänka på dig"
"Hoppas allt är bra med dig, ta inte illa upp men jag längtar efter att knulla med dig igen, du är så härligt skön"
 
Det är först den 2 april som flickan tillsammans med personal på ungdomshemmet går till polisen och anmäler mannen. Flickan ger en annan bild av vad som hände den natten. Hon säger att mannen gett henne en huvudvärkstablett, sedan kände hon sig drogad och uppfattade det som att mannen hade sex med henne.

Hon beskriver att hon var rädd, rädd för att det skulle ske fler gånger och rädd för att personalen inte skulle tro henne om hon berättade. Men hon anförtrodde sig till ett par av de andra ungdomarna på hemmet.
– Sen när han jobbade så var vi vakna typ alla hela natten, för att vi var rädda att det skulle hända något med henne. 
 
Hon må vara 17 år men hon var i en beroende situation till honom eftersom han vara hennes vårdare. Sedan var det ju han som skulle vara vuxen och det var på hans jobb. Inte många ursäkter där som jag ser det.

söndag 24 maj 2015

Hitta Juni

Brukar aldrig dela om inte det kommer ifrån polis eller missing people men denhär familjen har jag haft kontakt med tidigare så jag vet att det inte är fel.

Hjälp oss att hitta Juni.


Juni har varit familjehem placerad sedan hon var fyra månader. Hon är snart 3 år. Hennes biologiska mamma tog henne från Hörby kl.10 vid umgänge. Polis kan inte lägga ut eftersom det inte är ett brott då det var en SOL placering, men då det var på gång att bli ett LVU försvann mamman med henne. Flickan placerades pg.av grov misshandel och har aldrig sovit "borta"
Kontakta polisen.
https://www.facebook.com/photo.php?fbid=10152482018487609&set=a.400444922608.158401.719842608&type=1  
Sprid och hjälp flickan att komma "hem"

Forskning om adoption

Det har kommit forskning om adoption, Psykisk hälsa, Anknytningsbeteende, Tillväxt, pubertet,  Somatisk hälsa, Språket, Skolprestation och skolanpassning och Identitet
http://www.regeringen.se/content/1/c4/26/81/66ec52fa.pdf
Sammanfattningen:

Vi vet förhållandevis mycket om hur det går för utlandsfödda
adopterade och vad som kan tänkas orsaka problem, men vi vet
tämligen lite om vilka resurser som gör att adopterade klarar sig bra
trots olika riskfaktorer. Det finns förvånansvärt lite undersökningar
om tidiga samspelprocesserna mellan barn och adoptivföräldrar.
Vi vet inte heller hur svaren på många av de frågor som
ställts ser ut i ett livsloppsperspektiv och generationsperspektiv.
Longitudinella studier skulle kunna bidraga till att identifiera mer
kritiska livsfaser i adopterades och adoptivfamiljers liv. Det saknas
också undersökningar som i sin design beaktar medierande eller
modererande faktorer. Slutligen saknas forskning som belyser
effekter av pågående stöd- och behandlingsinsatser gällande
adopterade/adoptivfamiljer.

Kunskap som ligger till grund för vissa stöd- och behandlingsinsatser
finns idag inom den traditionella psykologin och psykiatrin,
men är inte alltid identifierad och tydliggjord i förhållande till
ett professionellt arbete med adopterade och deras specifika livssituation.
Madeleine Kats har i sin bok ”Adoptivbarn växer upp”
visat hur ett teoretiskt och professionellt kunnande, parat med stor
erfarenhet av adoptionsfrågor, resulterat i tillämpbar kunskap inom
området. Det finns också mycket kunskap i den forskning som
redan gjorts, men det föreligger uppenbara problem med att
systematisera och kommunicera resultaten så att de blir användbara
i olika stöd- och behandlingsinsatser.

Vad väger tyngst?

Det är en juristbyrå som jobbar mycket med vårdnadstvister och annat De skriver mycekt om det på sin hemsida
http://www.juristpunkten.se/nyheter/?view_id=114865
Som jurist så möts man ibland av dessa, vilket skapar en del problematik när teori och praktik inte går ihop. Här är ett par av dessa exempel på fall där varken ensam vårdnad eller gemensam vårdnad i praktiken är i enlighet med barnets bästa.Vad är en långvarig konflikt och kan det faktiskt vara en långdragen konflikt även om konflikten initierats och fortlöpt endast av den ena parten?

Jag ska lämna ett typfall där ett par har ett barn, det kan handla om en separation direkt i och med graviditeten, direkt i och med födseln eller när barnet är mycket litet. I samtliga av dessa fall så har den ena parten bestämt sig för att den inte vill ha med den andre att göra. Oftast ligger det inga direkta grunder bakom detta såsom våld, hot, missbruk eller kriminalitet – utan det är bara ett ställningstagande. Den parten som vill ha bort den andre brukar dock vara kreativ med skäl till varför en andre inte är lämplig som varken partner eller förälder, oftast skäl som inte går att styrka och skapar en ord mot ord situation. Om en sådan ”process” påbörjas under graviditeten så har det då inte varit någon kontakt på nästan ett år och om det därefter inleds en process i domstol efter födseln så tar det ytterligare ett antal månader innan lämpligheten i sig kan prövas av socialtjänsten i och med den utredning som genomförs i merparten av alla sådana mål. Dessutom har mamman per automatik fått ensam vårdnad vid födseln om separationen skett innan dess. Så kommer vi då till den konkreta konflikten där teori och praktik inte går ihop.

Socialtjänsten tittar konkret på parternas samarbete och kommunikation, grundpelaren för gemensam vårdnad. Det finns ingen sådan och har inte funnits på nästan två år, därmed ses konflikten mellan parterna som långvarig och man anser mycket förenklat att det inte är lämpligt med gemensam vårdnad då parternas bristande kontakt framöver kommer att påverka barnet vid utövande av en gemensam vårdnad. Dessutom har den ena parten haft ensam vårdnad i över ett år och tagit väl hand om barnet, vilket gör att det allmänt ses som en bra fortsättning få denne inte är olämplig som vårdnadshavare i sig. Detta i kombination med den andre föräldern som under dessa år försökt att kommunicera, samarbeta och aktivera sig – men som inte släppts in och därmed inte fått visa sin lämplighet. Ofta i kombination med ett förvägrande av umgänge i största möjliga mån.

Vad väger tyngst, bristande upplysningsskyldighet vid ensam vårdnad eller ett barns rätt till en nära och god kontakt med båda sina föräldrar?

Om jag spinner vidare på ovanstående problematik så har vårdnadshavaren en skyldighet vid ensam vårdnad att fortlöpande informera den andre föräldern och hålla den delaktig i barnet. I annat fall kan det anses som vårdnadssabotage som motiverar en ändring i vårdnadsfrågan. Men vad händer då om sådant sker och det egentligen vore bättre för barnet med gemensam vårdnad, men då det anses finnas en varaktig konflikt mellan föräldrarna som motiverar ensam vårdnad. Vad väger tyngst, då båda två är allvarliga risktaganden för barnet i fråga.

Självklart är ovanstående exempel väldigt generaliserade för att belysa en poäng, men problemen är verkliga och vi jurister ställs ibland inför denna problematik med föräldrar som skapat en konflikt som inte finns för att på sikt få ensam vårdnad i domstol vid en eventuell process utifrån barnets skyddsaspekt. Det diskuteras nu om ändringar i lagstiftningen för att komma till rätta med olika situationer och undertecknad hoppas verkligen på en tydligare vägledning här då det annars faller i händerna på socialtjänsten och domstolen i varje enskilt fall att väga vad som väger tyngst av två olämpliga lösningar

lördag 23 maj 2015

Skyll dig själv...

I Argentina har två domare väckt avsky då de frikänt en tränare som våldtagit en 6 åring.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6170062
Anledningen till att domarna sänkte straffet var för att pojken uppvisat "transvestitiska tendenser" vilket enligt domarna skulle bero på att han redan tidigare utsatts för övergrepp av sin pappa. Fallet har upprört Argentina och krav kommer från olika håll på att domarna ska avgå, vilket de hittills vägrat att göra.

De menar att straffsänkningen har stöd i lagen och att den sexåriga pojken har lidit mindre skada efter våldtäkten på grund av att hans liv förändrats av de övergrepp han tidigare utsatts för. I domen skriver de att det är tydligt att "pojken redan valt sexuell inriktning."

Inte bara åklagare och advokater kräver att domarna avgår. Det gör även president Cristina Fernandez de Kirchners stabschef Aníbal Fernandez, som i en intervju kallat dem för idioter och förkastat domen som skamlig. Domarna i sin tur hävdar att de är utsatta för en politisk komplott.

Domarna frikänner och menar att 6 åringen fick skylla sig själv eftersom han dessutom varit våldtagen en gång tidigare då av sin pappa. Vad säger man om sådant? Inte klokt.

http://omni.se/utrikes/47047fd0-ebac-43ff-b7cc-d069b30433a0?source=aftonbladet#xtor=AD-500-[omni]-[tf_utrikesbox_1404]-[integration]-[aftonbladet]-[startsidan]-[26002]
Man kräver nu att de skall avgå.
http://www.bbc.com/news/world-latin-america-32806811


Satsning som planar ut behovet

http://www.sydsvenskan.se/malmo/skenande-bidrag-bromsade/
Den kraftiga ökningen av antalet Malmöbor som behöver socialbidrag har planat ut.
Det är resultatet av en särskild satsning på trettio miljoner för att anställa fler socialsekreterare.
Med mer tid för varje människa går det bättre att hjälpa fler att försörja sig själva.
För att försöka vända utvecklingen satsade den rödgröna majoriteten trettio miljoner i budgeten för 2014 som främst gick till fler socialsekreterartjänster.
När satsningen gjordes var socialsekreterarna som jobbade med försörjningsstöd överbelastade, en socialsekreterare kunde ansvara för uppemot 90 hushåll. De hade fullt upp med att pröva nya ansökningar och hantera det akuta. Tanken med nyanställningarna var att de även skulle hinna jobba långsiktigt och hjälpa människor till ett liv utan bidrag. Barnfamiljer och de som får socialbidrag under minst tio månader, vilket gäller fyra av tio, var prioriterade.

– Satsningen var väldigt välkommen, säger Katrin Skatt Gåvertsson, som är ordförande för Akademikerförbundet SSR i Malmö.
Nu visar det sig att de nya socialsekreterare som anställdes 2014 gjorde skillnad. De som får bidrag lyckas snabbare än tidigare hitta en annan försörjning, och det är inte längre så stor ökning av nya personer som får bidrag som tidigare.

– Ökningstakten har minskat väsentligt, säger välfärdsdirektör Birgitta Vilén Johansson.
För socialsekreterarna känns jobbet mer meningsfullt när de kan hjälpa fler långsiktigt, säger den fackliga företrädaren Katrin Skatt Gåvertsson. Men den totala arbetsbördan är fortsatt hög, säger hon. Dessutom kvarstår ett stort problem: många socialsekreterare byter jobb efter kort tid. Hälften stannar inte ens i två år, enligt uppföljningar.
– Man får ägna alldeles för mycket tid åt att introducera nya kollegor, säger Katrin Skatt Gåvertsson.
Hon fortsätter:
– Det behövs mer politiska satsningar på hela socialtjänsten för att förbättra arbetsmiljön och minska arbetsbelastningen.
 
Gissar att det skulle behövas i hela Sverige. Undrar också hur många som far illa i sviterna av brister båda brister ekonomiskt och brist på handläggare.
 

fredag 22 maj 2015

Förlorat 3 barn på 8 år

Inom loppet av åtta år har hon begravt tre av sina fem barn.
- Det verkar ju helt otroligt men jag måste lära mig att leva med det, även om det är omänskligt hårt, säger hon
http://www.expressen.se/kvallsposten/eva-har-forlorat-tre-av-sina-barn--pa-atta-ar/
Mardrömmen för henne och familjen började i juni 2005 när den då 20-årige sonen Kasper högg sin äldre bror Martin till döds med en kökskniv.
Ingen vet vad som utlöste mordet men bröderna hade grälat och druckit öl.
Martin blev 21 år gammal.

Kasper fick ett sju år långt fängelsestraff och försökte under den tiden att ta sitt eget liv.
När han sedan blev frisläppt gick allt förhållandevis bra tills början av 2013 - då knackade polisen på Evas dörr igen.
- När polisen kom visste jag direkt vad det betydde. Jag ville bara trycka dem tillbaka nerför trappan och stänga dörren, säger hon till Udeoghjemme.
Kaspers liv avslutades i en brand i en husvagn. Troligen hade han somnat med en cigarett i handen.
Han blev 28 år gammal.

Förutom två söner har Eva också förlorat dottern Anja. Hon hade psykiska problem och dog till slut av en överdos, 24 år gammal.
Eva frågar sig själv varför, om och om igen. Kunde hon ha gjort något annorlunda för att förhindra tragedierna? Varför dödade Kasper sin bror? Varför dog dottern Anja i en överdos och varför brändes Kasper inne i en campingvagn?
- Jag vet inte varför det har blivit så här. Det finns inget bra svar på det men jag har lärt mig att man aldrig ska ta något förr givet. I stället ska man njuta av livet tillsammans med barnen så mycket det går, man vet aldrig när det är över.

Mark får kritik igen

Då får Marks socialtjänst kritik igen
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=6170712
Marks socialnämnd får nu mycket skarp kritik från Inspektionen för vård och omsorg, IVO.
Det handlar om placeringen av en flicka. Inspektionen för vård och omsorg menar att kommunen brutit mot lagen då man inte vidtog åtgärder när anmälan kom in, inte startade en utredning och att beslut sedan fattades utan samtycke från vårdnadshavaren.
Socialnämnden har "uppvisat betydande brist på kompetens", skriver IVO i sitt beslut.
Marks kommun har förklarat bristerna bland annat med att man haft brist på personal.
Man tar nu in konsulter igen Tre stycken och tar nu in en till som kostar 300 000 kr i månaden.
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/vast/#./kritik-mot-socialnamnden-i-mark?&_suid=1432277694304017043769115416607
Ordföranden i socialnämnden, Per-Olof Hermansson, säger att de haft problem med handläggare i flera år.
– Vi är högst medvetna om detta. Vi har en brist på kompetens hos våra handläggare. Det är ofta unga, nyutexaminerade personer som börjar jobba här, och som inte stannar så länge, säger han.
Just ärenden som rör barn är tufft att jobba med för länge, enligt Hermansson. Därför flyttar man snabbt från familjerättsavdelningen.
Nu har kommunen tagit in konsulter för att lösa kompetensbristen. Två konsulter har jobbat i ett år, och ytterligare en har nu hyrts in. Konsulterna jobbar helt enkelt som handläggare.
– De gör utredningar precis som de andra, säger Hermansson.
Men smakar det så kostar det. Kommunen betalar runt 100-150 000 kronor. Per person. Det blir alltså mer än 300 000 kronor varje månad.
– Jag skulle ju föredra att vi kunde höja lönen för våra fast anställda istället, så att det blev mer attraktivt att jobba här, säger Hermansson.
Det är märkligt att man kan få fortsätta trots att det inte blir bättre. Trots att man får kritik gång på gång och människor uppenbarligen far illa.

torsdag 21 maj 2015

Insemination för vems skull

I dagarna har man gått ut med att ensamstående kvinnor borde få insemineras.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6169913
 Den lagstiftning vi har är gammaldags, skulle jag vilja säga. Den vilar på föreställningen om att man måste vara två för att uppfostra ett barn. Vi tycker att det där är en omodern syn. Det handlar i stället om vilken kärlek och vilken omsorg man ger barnen, inte om man är en eller två, säger justitieminister Morgan Johansson.I dag är det endast ofrivilligt barnlösa som är gifta eller sambo som har möjlighet till assisterad befruktning inom den svenska hälso- och sjukvården. 
Men i en remiss till lagrådet föreslår alltså regeringen i dag att lagen ska ändras så att även singelkvinnor får rätt till insemination och provrörsbefruktning.

Tunga remissinstanser har fört fram att ensamstående kvinnor som vill genomgå assisterad befruktning bör kontrolleras på ett annat sätt än par.

"Att växa upp med enbart en förälder innebär en extra sårbarhet", anser Barnombudsmannen, som tycker att socialnämnden ska göra en separat utredning av kvinnorna. Även par där det finns en donator som vill genomgå assisterad befruktning ska hädanefter bedömas i en sådan medgivandeutredning för att säkerställa att barnet får kunskap om sitt ursprung, tycker Barnombudsmannen.

Hur har ni tänkt när det gäller barnperspektivet?
– Det menar vi är mycket väl tillgodosett. Som sagt, den prövning som man gör handlar om att se till att barnet ska ha goda uppväxtförhållanden, och där görs både en social och en ekonomisk prövning, säger Morgan Johansson.
 
Förslaget att även ensamstående kvinnor ska ha rätt till assisterad befruktning har brett politiskt stöd i riksdagen, men Sverigedemokaterna och Kristdemokraterna är emot. De tycker inte att samhället på det här sättet ska medverka till att det föds barn som saknar pappor.
 
Ibland undrar jag om det är en rättighet att få eller kunna skaffa barn. Jag tycker att man skall ställa sig frågan för vems skull skaffar man barn? För att man själv vill ha eller för vad man kan ge barnet?

Direkt kom det motargument från pappa-barn
http://www.svt.se/opinion/barnen-far-lida-nar-mamma-inseminerar-utan-pappa
Att tillåta insemination för ensamstående kvinnor blir inget annat än ett sätt att ge kvinnor möjligheten att skaffa barn utan att en pappa i efterhand kommer och krånglar om umgänge och vårdnad. Detta på barnets bekostnad då det förlorar sin rätt till halva sitt ursprung. Att slippa de här diskussionerna, bråken som det blir och eventuella stämningar är förstås rätt skönt för en ensamstående mamma, skriver Hanns Boris, från föreningen Pappa-Barn.

Många mammor kanske inte hade räknat med att mannen de valde att skaffa barn med har en längtan att få göra allt detta tillsammans med sin son eller dotter. De hade helt enkelt inte räknat med att stöta på patrull när de efter en tid verkställer sina planer när de vill gå isär, ha ensam vårdnad och hela boendet. Kanske redan innan barnet är fött till och med.

Att tillåta insemination för ensamstående kvinnor blir med andra ord inget annat än ett sätt att ge kvinnor möjligheten att skaffa barn utan att en pappa i efterhand kommer och krånglar om umgänge och vårdnad. Detta på barnets bekostnad då det förlorar sin rätt till halva sitt ursprung.

Kvinnor har idag i stort sett veto över sitt barn även om det finns en pappa med i bilden. Exempelvis har jag som man inte rätt att begära ett faderskapstest även om jag är övertygad om att det är jag som är pappa till ett barn. Det är bara mamman som kan begära att jag ska göra faderskapstest. Dessutom är det bara mamman som kan bestämma om jag ska få del av vårdnaden över barnet, om jag inte vänder mig till tingsrätten förstås. Där är dock chanserna små. Höll nästan på att glömma barnbidraget som betalas ut till mamman om inte hon går med på något annat.

2009 gjorde Statens folkhälsoinstitut en genomgång av barn och ungas psykiska hälsa. Den visar att barn som växer upp med en ensamstående förälder leder ökad risk för psykiska problem. Exempelvis har barn som växer upp med en ensamstående mamma psykiska besvär i större utsträckning, medan barn som växer upp med en ensamstående pappa har större koncentrationssvårigheter. Barn som inte växer upp med någon av sina biologiska föräldrar är de som mår allra sämst. Till och med utsattheten för att omkomma eller skadas svårt i trafiken är större för barn som växer upp med en ensamstående förälder, än för barn som växer upp i andra familjeförhållanden.

Sen är det även skillnad på varför man lever med en ensamstående förälder. Är det så att den andra föräldern avlidit har barnen lättare att gå vidare i livet. Men väljer den andra föräldern att inte ha någon kontakt eller ta ansvar för sitt barn, eller barnet inte vet vem den andra föräldern är, lider barnet mer av detta.

Kort och gott, barn behöver båda sina föräldrar och i synnerhet papporna behöver bli mer delaktiga i barnens uppväxt och liv. Istället för att samhället ger signaler om att papporna inte behövs är det mer välkommet om regeringspartierna, och för all del även oppositionen, kan komma med förslag som inkluderar båda föräldrarna i föräldraskapet istället
 
Det är bra med argument från båda sidorna. Det belyser problemen.
Jag är väl medveten om att kvinnor ser till att skaffa barn ändå om de verkligen vill det.
Jag vet också att många ensamstående klarar sig utmärkt men är också smärtsamt medveten om de problem som Hanns Boris lyfter, risken för utanförskap genom att växa upp med ensamstående föräldrar.

Nu tror jag inte att det kommer bli så lätt att gå och inseminera sig även om det skulle klubbas i lag. Du skall ju granskas och ha ekonomiska förutsättningar för det.
Det kommer ändå inte vara vem som helst som kommer att skaffa barn ensamma. Inte så många heller.
För de som "bara" är  är sambo kommer det att underlätta likaså för homosexuella kvinnorna, männen undantas ju eftersom de inte kan bära eller föda barn.

Kan inte hjälpa det men jag håller nog mest med sistnämda. Jag tycker att barn skall ha tillgång till både pappa och mamma. För även om det inte alltid är så anser jag ändå att intentionen skall vara den.
Vet inte om jag behöver förtydliga, det innbär inte att jag har någon åsikt om vem som är mest lämpad att vara mamma eller pappa eller vem som är mest lämpad att uppfostra barn.

Saknas till 566

Att det saknas familjehem är väl ingen nyhet vid dethär laget.
http://mobil.dn.se/sthlm/100-tals-barn-vantar-pa-placering/
I Stockholm tvingas nu 566 barn och ungdomar vänta på placering i familjehem. När bristen på kommunernas familjehem blir stor tvingas de köpa in familjehem från privata aktörer, för ett högre pris.
– Det blir som en handel med barn, säger Anders Fransson, familjehemsavdelningen i Upplands-Bro kommun.


I Södertälje väntar 55 barn på familjehemsplacering.
– Det tar lång tid att rekrytera familjehem. Det vore önskvärt med fler intresserade familjer för att kunna utbilda familjer, säger Stina Hermansson, resultatenhetschef på placeringsenheten i Södertälje.
Förutom de familjehem som kommunen själva rekryterar finns det så kallade privata konsulentstödda familjehem. Affärsidén är att erbjuda extra stöd och rådgivning till familjehem där de slipper kontakta en myndighet eller socialtjänst när de har frågor.
När kommunerna inte har tillräckligt med egna familjehem tar företag med konsulentstödda familjehem betalt av kommunerna för att barnen ska få placeras i dessa hem. Något som många kommuner är kritiska mot. Bland annat är priset ofta mycket högre än vad det skulle kosta att betala ett familjehem rekryterat av kommunen.
– Det är svårt att konkurrera med de privata familjehemmen, mycket eftersom de ger högre lön till familjen. De kan göra det eftersom vi betalar för att få placera ett barn hos dem. Det blir en väldigt obehaglig handel med barn. Där privata aktörer tjänar pengar på utsatta, säger Anders Fransson på familjehemsavdelningen i Upplands-Bro kommun.
 
Undrar när det skall vända eller hur de skall lösa den ekvationen. Vem förlorar mest på det? jo barnen.

Malena Ernmans dotter

Nyss talade Malena Ernman om att hennes dotter har Aspergers. Hon berättar öppenhjärtligt om hur det har varit.
http://www.expressen.se/halsoliv/halsa/det-har-varit-ett-helvetiskt-ar/
– Hon kom hem från skolan, ville inte äta, slutade prata, slutade läsa, slutade vilja – slutade fungera helt enkelt. Lukter, ljud, allt blev förstorat, jobbigt och svårt. Vi slussades mellan ätstörningsenheten och BUP, hon rasade i vikt och under några månader var hon riktigt illa ute. Ingen kunde göra något innan hon var stabil i vikten.

Det är så många som är i samma situation som hon – som känner sig ensamma och maktlösa.

– De ringde från skolan, vi hämtade henne och slussades sedan mellan olika läkare, vårdcentralen, akuten, det togs blodprover – vi visste inte vad det var och Greta ville inte prata och inte äta. Hon var bara väldigt ledsen och deprimerad och ville inte gå till skolan, ville inte vara där. Vi var hemma med henne 24 timmar om dygnet. Hon ville mest sitta i soffan med oss.

Mitt i detta känslomässiga kaos skulle Malena sjunga krävande barockopera.
– Det var dessutom en mycket fysisk roll. Jag dansade, gjorde akrobatik och hade en muskelkostym på mig som gjorde att jag badade i mitt eget svett varje kväll. Varje föreställning var som ett tre timmars träningspass!
Till slut orkade inte kroppen längre. Malena kollapsade – tre gånger. Fem föreställningar fick ställas in.
– Jag svimmade bakom scenen när jag skulle göra entré. Kungen och drottningen var där, Säpo var på plats och det var högtidligt värre. Precis när jag skulle börja sjunga tuppade jag av. Jag vaknade med huvudet i dirigentens knä. "Skyll på mig", sade han. "Jag är ändå alltid försenad". Publiken fick vänta en kvart, sen vaknade jag till och gick in och gjorde en jäkligt bra show! Det var ingen som märkte något...

– Aspergers i sig är inget problem, säger Malena. Det är snarare en begåvning man har. Problemet är att man ofta inte kan spela ett socialt spel – i Gretas fall tycker hon inte om ytliga saker, som att prata om killar, smink eller Iphones – och hur samhället bemöter de som är annorlunda, som tänker på ett annorlunda sätt. Så fort man inte är som alla andra hamnar man i utanförskap och en mobbning, som kanske inte syns. I vårt fall fick Greta diagnosen i tid, eftersom hennes kropp reagerade så våldsamt på utanförskapet att hon slutade äta.

Greta har aldrig haft problem med vänner. Det var inte förrän nu, när vissa blir tonåringar och andra stannar upp, som utanförskapet blev tydligare.
– Skolan säger att problemet är att hon är för tyst och att hon inte tar tillräckligt med plats. Och det stämmer ju väl överens med den generella bilden i samhället i dag där social kompetens värderas skyhögt över faktisk kunskap – det är ju fruktansvärt! Och en livsfarlig utveckling tycker jag. Jag var lika tyst när jag var liten. Jag kunde ligga på golvet tolv timmar i sträck och skriva noter och ansågs vara en supernörd. Jag blev mobbad, men hade en enorm trygghet i musiken. Jag kunde sjunga och därför blev jag accepterad – annars hade jag nog varit väldigt mycket utanför.

– Nu mår Greta väldigt bra igen, säger Malena. Hon dansar flera dagar i veckan och spelar teater - på scen säger hon att "hon är i karaktär" och då är hon inte blyg. Det var samma sak när hon satt i direktsändning i "Vi i 5:an" när hon var som mest sjuk. Hon hade inte pratat med någon i klassen på flera månader, men gick dit, var trygg och lugn – alla andra var alldeles skakiga - och svarade rätt på nästan alla frågor.
 
Hon berättar för att göra det lättare för andra att berätta, för att få förståelse. Det talas ju så mycket om ADHD men inte så mycket om andra diagnoser, som är lika vanliga.

onsdag 20 maj 2015

Ännu ett migrationsfall

Mannen som bott 11 år i Sverige utvisas nu tillsammans med sin högravida fru och deras lilla flicka. Han har  uppehållstillstånd, arbetstillstånd, har företag, (en pizzeria) försörjer sig själv och betalar skatt här. Han skulle fått PUT i augusti.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20807994.ab
I stället vill Migrationsverket skicka honom, hans gravida fru Rawan och dottern Linda till Jordanien.
– Jag känner mig lurad och förstår inte vad jag har gjort för fel. Jag och min fru försörjer oss själva och betalar skatt så vad är problemet? säger han.
Det var när Iza skulle till Arbetsförmedlingen för att förlänga sitt arbetstillstånd som myndigheten missade. Det jobb han har, på pizzerian som formellt ägs av hans fru, hade inte ut­annonserats på rätt sätt.
– Men arbetsförmedlingen sa att det inte behövdes och jag litade på dem, säger Iza.
Han fick inget förlängt arbetstillstånd men fick ­veta att utvisningen skulle skjutas upp tills hans fru skulle få besked om sitt ­uppehållstillstånd i september.
Men hon kallades plötsligt till Boden, 55 mil enkel resa, dit familjen åkte med bil den 7 maj.
– Där läste en tjänsteman upp ett beslut om att hon skulle utvisas inom två veckor,
 
En myndighet verkar kunna göra hur mycket fel som helst och det verkar aldrig gå att rätta till. DEt som påverkar och gjorde så även i dethär fallet var media som lyfte ärendet och protesterna som kom i svallvågorna därefter så
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/vasternorrland/ingen-utvisning-av-iza-idag
I morse skulle han ha infunnit sig hos Migrationsverket i Sundsvall med en flygbiljett.

Anstånd till i höst

Men vid halv nitotiden ringer Migrationsverket och meddelar att han får stanna tills dess att ärendet avgjorts.
- Det var ett skönt besked. Jag har sovit dåligt och varit rädd för att bli ivägskickad. I mina mörka stunder trodde jag att polisen skulle vänta på mig och skicka iväg mig direkt, berättar han.
När Migrationsverkets beslut blev känt började telefonerna att ringa. Kunden och vännen Anders Gissberg var en av de som kom förbi och gratulerade med en kram.
- Självklart måste han få stanna. Det handlar om en byråkratisk miss som inte Iza borde lida för, det är orimligt, säger han.

Prövning i höst

Beskedet till Yahya Damlkhi, även kallad "Iza" är att hans fall ska avgöras i samband med frun och hans dotters asylprövning i höst. Britt- Inger Andersson är beslutsfattare vid Migrationsverket

tisdag 19 maj 2015

Hjälp snabbare

Ja vad som helst som minskar väntetiden för att få hjälp
http://www.tv4.se/nyheterna/klipp/ny-framg%C3%A5ngsrik-metod-mot-psykiska-sjukdomar-3180645
Man hinner med 80 istället för 40 som tidigare Man gör hembesök och behandlar dem hemma istället för att placera på institution. Man träffar dem där problemen finns, och kan ge råd, verktyg i miljön där de behövs.
Nu visar flera kommuner  intresse.

Täpp luckan i lagen

En debattör lyfter det faktum att barn inte kan föra sin egen talan. Om de är för små, inte har någon vårdnadshavare eller om det är mot vårdnadshavaren som borde föra deras talan så är de rättslösa.
http://www.aftonbladet.se/debatt/article20786413.ab
Den 14 maj 2009 hände något ovanligt: högsta domstolen i migrationsärenden (Migrationsöverdomstolen) bad lagstiftaren om hjälp. Domstolen hade upptäckt ett hål i svensk lagstiftning: Det saknades regler för att kunna pröva barns ansökningar om att få återförenas med släktingar. Barn har enligt svensk rätt inte någon möjlighet att själva sätta i gång en process. Det innebär att en ställföreträdare, alltså barnets föräldrar eller en annan särskilt utsedd person, måste bekräfta barnets ansökan för att den ska kunna prövas.

Om ingen vuxen kan visa att den har rätt att representera barnet prövas inte barnets ansökan.
I dag har det gått sex år sedan Migrationsöverdomstolen bad lagstiftaren om hjälp, men hjälpen har ännu inte kommit. Barn hindras fortfarande från att få återförenas med sina familjer
 
Men inte heller det motsatta hävdar jag. Tänker på ex Hadille
Ett exempel är de två systrar, 16 och 18 år gamla som efter att ha förlorat sina föräldrar blev omhändertagna av sin farbror. Efter att ha tvingats fly Somalia beviljades farbrodern permanent uppehållstillstånd i Sverige. Flickorna ansökte om att få återförenas med honom. Den äldre systern beviljades uppehållstillstånd. Den yngre flickan fick däremot inte sin ansökan prövad. Eftersom hon var omyndig och farbrodern och hans fru inte kunde visa att de hade rätt att bekräfta hennes ansökan avvisades ansökan utan att prövas i sak – och de två systrarna skiljdes åt. Den äldre fick uppehållstillstånd, den yngre fick det inte.
Regeringen har tydliggjort att barns rättigheter är ett prioriterat område. Barnkonventionen ska göras till svensk lag. Det är bra. Men ytterligare åtgärder måste till för att barns rättigheter ska betyda något i praktiken. Att göra barnkonventionen till lag är ingen universallösning och kommer inte att lösa barns möjligheter att få sina ansökningar om återförening prövade. För att komma till rätta med detta problem krävs specifik lagstiftning.
 
Har alltid sagt och fortsätter att hävda att om man skall ha ett barnperspektiv skall man utgå ifrån det barnen och det de ser som sitt. Har ett barn landat i en annan familj skall det inte flyttas, har det landat i Sverige skall det inte utvisas, om man hittar föräldrar skall de om de har anknytning ha rätt att återförenas med dem och om det är för barnets bästa här i Sverige. Barn skall inte tvingas till umgängen med föräldrar som förgripit sig på dem eller som misshandlat dem, de skall heller inte tvingas hem till sådana föräldrar. Men barn vars föräldrar inte gjort fel skall inte hindras ifrån att få hem sina barn. Har det gått för lång tid för att flytta hem dem skall de ändå tillåtas vara en viktig del i deras liv.  Man kan hantera dem precis som barn vid skilsmässor. Delad vårdnad umgänge vid helger och lov.

måndag 18 maj 2015

Handfängslad 9 åring på rätts psyk

På rättspsyk tvingades de handfängsla ett barn iallafall i Västerås
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=112&artikel=6164799
– Det var en väldigt olycklig, ovanlig situation som förekom där ett barn blir väldigt våldsam och det var svårt att hantera situationen och hans mående, säger Margit Farkas som är verksamhetschef för barn- och ungdomspsykiatrin inom Landstinget Västmanland
På frågan om vakterna satte handfängsel bakom ryggen eller framför pojken kan inte Margit Farkas svara, men säger att hon ska återkomma om det.
Pojken som hade kommit till BUP för tredje gången för utredning var ingen okänd patient, men något hände på mottagningen som gjorde han varvade upp och blev våldsam.
 
Tycker inte det spelar någon roll om det var framför eller bakom egentligen.
Men frågan är om det inte fanns andra sätt att lugna pojken än att sätta på honom handbojor.
– Faktum är att barn med funktionsnedsättning och utan funktionsnedsättning som är rädda och i affekt kan bli lika ohanterliga som en vuxen person.
– Vi är skyldiga att om behovet uppstår fasthålla någon, oavsett vilken ålder, säger Margit Farkas.
– I den här situationen där var det det säkraste sättet att fasthålla pojken, att sätta handbojor på honom. Men som sagt vi tycker inte att det var ett bra sätt, säger Margit Farkas, som även har gjort en avvikelserapportering efter själva händelsen.

Har ni följt upp det här med pojken efter händelsen, hur mådde han i den situationen att få handfängsel?

– Jättebra fråga, men jag kan inte svara på det. Jag har inte undersökt det. Men jag kan återkomma om det, säger Margit Farkas till P4 Västmanland.
 
Tycker också att det är allvarligt att ansvarig inte vet hur det gått eller hur pojken mår. Att man bara utgår ifrån att allt gått bra att det är som det skall.
 

Barn i vårdnadstvister

Nu har det kommit forskning som visar att barn i vårdnadstvister mår sämre än man trott. Särskilt lite större barn som ofta blir medlare mellan mamma och pappa.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6159343
Vårdnadstvisterna ökar och siffror från Domstolsverket visar att på tio år har det skett in fördubbling av fallen som kommer in till Sveriges tingsrätter. Enligt en ny undersökning från Lunds universitet mår vart femte barn i en vårdnadstvist inte alls bra eller bara bra ibland.

– Barnen känner oro, de gråter, är ledsna, olyckliga kallar föräldrarna sina barn, säger forskaren Annika Rejmer som jobbar med studien.
I studien från Lunds universitet har man kollat närmare på drygt 400 vårdnadstvister vid domstolar i Stockholm och även gjort enkäter och intervjuer med föräldrar. I två av fem fall pågår det en barnavårdsutredning parallellt med vårdnadstvisten.
Majoriteten av föräldrarna i studien säger också att de är oroade för sin barn, och var femte förälder svarar att barnet inte alls mår bra eller bara mår bra ibland under vårdnadstvisten.

Enligt forskaren Annika Rejmer är det främst barn i skolåldern som mår dåligt.
– Barn som är 0-4 år, där verkar föräldrarna kunna hålla dem utanför konflikten eller så förstår de inte spelet som pågår.
– Däremot barn som är 6-7 år och äldre är mer involverade och i vissa fall är man även samtalspartner med föräldern. Där påverkas barnen starkt negativt, säger Annika Rejmer.
Jag är inte förvånad. Jobbade ett tag med att köra barn emellan föräldrar som inte kunde prata med varandra. Var jag fem minuter sen, vad de tyckte, så fick jag höra att jag skulle vara fem minuter sen att hämta också för den andre skulle minsann inte ha barnen mer.
Jag hörde hur de talade om för barnen att inte ringa så att den andre parten inte skulle se numret, att de inte fick tala om vart den andre bodde, hur de talade om varandra om hur knäpp den andre var till mig  då jag hämtade och lämnade, inför barnen.
Jag var inte så gammal då och hade inte fått några direktiv om hur ´jag skulle hantera det. Idag hade jag sagt ifrån att de inte skulle tala så inför barnen. Då vågade jag inte utan teg.
Barnen var väldigt tysta i bilen och mådde självklart inte bra i den situationen. 
Att bli så trasig efter en skilsmässa att man glömmer att sätta barnen i centrum är sorgligt. Det är då man får visa att man är vuxen och ta tag i situationen.

Känner en mamma vars man lämnade henne för deras barns fröken. Hon ringde upp och gick ut och tog en fika och talade om att vad hon än ansåg och vad de än tyckte om varandra så var de tvungna att uppföra sig för barnens skull. Läraren jobbar kvar och har nu fått sitt andra barn med mannen.
Beundrar henne och undrar om jag hade klarat av att vara lika storsint eller vuxen i en sådan situation.

Att vara vuxen är att sätta barnen först och sedan sig själv som vuxen. Att ta hjälp av andra än barnen och inte tala illa om den andre inför barnen.

söndag 17 maj 2015

I alla samhällsskikt

Ingen skall tro att man är bättre än andra bara för att man har pengar eller utbildning. Ingen skall tro att man gör rätt bara för att man kommer från en viss samhällskategori eller jobbar inom en viss yrkeskategori.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20788964.ab
En åklagare verksam i Mellansverige greps i går misstänkt för våldtäkt mot barn.
Brottet ska ha ägt rum i Dalarna.
– Den misstänkte förnekar, säger chefsåklagare Anders Jakobsson vid Särskilda åklagarkammaren.




Åklagaren anhölls på tisdagen på sannolika skäl misstänkt för våldtäkt mot barn.
Under onsdagen lämnade Anders Jakobsson vid Särskilda åklagarkammaren i Stockholm in en häktningsframställan till tingsrätten.
– Han misstänks för ett fall av våldtäkt mot barn, säger Anders Jakobsson till Aftonbladet.

Rätt sorts hjälp

Det är inte bara skakvåld som föräldrar kan anklagas för trots att de är oskyldiga
http://www.aftonbladet.se/lokala-nyheter/5102047d-eb9d-4413-a828-4961ea2236c4@omni
Sydsvenskan berättar i dag om paret Maria och Fredrik som båda häktades när de förde sina två barn till akuten, i december 2013. Läkaren anmälde paret som misstänktes för att ha förgiftat barnen, vilka båda behandlades mot epileptiska anfall.
Nu riktar paret kritik mot Skånes universitetssjukhus, som de menar kan lära av deras historia.
Det finns barn som far illa och de skall skyddas tror inte att jag tycker något annat. Barn som är skadade eller blir skadade skall ha skyddet att vuxna runt om reagera och anmäler men ibland känns det som om en del bestämmer sig för snabbt och sedan jobbar för att bevisa det.
Sedan verkar det vara alltför svårt att rätta till då någon gjort fel. Så får det inte vara. 

http://www.svt.se/nyheter/inrikes/de-hjalper-unga-bort-fran-ett-liv-med-brott
Med de senaste dödsskjutningarna i Göteborg har våldet nått en ny nivå. Det menar två unga killar i Göteborg som själva balanserat på gränsen till kriminalitet men mot alla odds har klarat sig. Utifrån sina egna erfarenheter engagerar de sig nu för att hindra ungdomar från att dras in i kriminalitet

– Det går inte tro att allt löser sig bara man knäpper med fingrarna. Man måste jobba långsiktigt och fånga upp ungarna redan vid 9 års ålder, i alla fall före 15 års ålder, menar Erik. Han betonar hur viktigt det är med en bra skola och vettiga fritidsaktiviteter för att ungdomar, i synnerhet de som växer upp under trassliga familjeförhållanden, inte ska halka snett.

Själv vill Erik utbilda sig till fritidsledare men en havererad skolgång har än så länge satt käppar i hjulet för det. Istället har många år av ideellt arbete och praktikplatser nätt och jämnt hållit honom flytande. Det är en tillvaro som till och med kan få Erik att tappa modet ibland och hysa förståelse för de ungdomar som väljer en kriminell bana i en förhoppning om snabba pengar och ett glamoröst liv.

– Alltså jag kommer inte att bli kriminell. Men bara att tänka så. Det är störande. Men blir man kriminell så är det någon annan som kommer att råka ut för något på grund av det jag gör. För mig är det stopp där. Det som stoppar mig är att jag inte kan skada andra människor och det kommer jag inte att göra heller.