Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

måndag 8 februari 2016

Fest för alla

I helgen var jag på fest.
Det var en fest som vi ordnade för alla som ville men tanken var att sammanföra flyktingar och svenskar.
Vi hade fått sponsring på fika i olika former, kakor, bullar, pepparkakor, kaffe, the, saft och festis, bananaer och clementiner och jag fick låna ett järn för att göra beligiska våfflor.
vi hoppades på i allfall 100 peroner och skulel vara glada om det kom 150.
Vår placerade pojke hade två av sina kompisar sovande över. De var med och hjälpte till att ställa i ordnning bord och stolar.
Ringde ett transitboende. Jo, de ville gärna komma men det gick inga bussar och de hade bara en bil, de var ca 50 boende och ca 30 ville komma. Vi fixar det sa jag. Se till att de är klara vi hämtar.
Sagt och gjort. Jag pratade med några av de som var med och höll på att ställa i ordning och självklart ställde de upp. Vi for iväg 6 bilar och hämtade upp skaran av förväntansfulla människor, vuxna och barn.
Vi kom in och sedan hann vi knappt ta av oss innan det började strömma in människor. Vi räknar med att det var över 400 personer där. Vilken succe.


Vi hade ordnat med lite uppträdande och avslutade med uppvisning av zumba dansas. Tjejen som ledde drog igång och snart fyllde andra på. Tillsist var det trångt på golvet och då hon slutade fortsatte det med danser där de besökande tog över. De visade upp sig land efter land, Eritrea, Somalia, Afghanistan, och de hängde på varandra.
Kopierar vad en vän till mig skrev. Tar åt mig äran lite för han var elev till mig för några år sedan och jag fick hela skolan att baka lussekatter och pepparkakor och skänka till stadens utsatta. Han var med och lämnade över det vi hade. Jag frågade hur han böjar engagera sig, han sa att ingen hade frågat innan men det gjorde att han fick upp  ögonen och sedan har det fortsatt, hans engagemang för utsatta.
Han skrev under festen på facebook:
Fantastiskt.
Det är det enda ordet som kan beskriva vad jag får uppleva just nu. Här har vi människor, barn & vuxna, bebisar och pensionärer, män och kvinnor från alla håll och kanter av denna värld vi lever i. Vi har Somalier som dansar med Syrier. Vi har Afghaner som dansar med Turkar. Vi har Svenskar som dansar med libaneser. Vi har människor som möts och för en stund får lära sig om och uppskatta varandras kulturer. Inte en sur min, inte ett bråk inte en enda känsla av skillnader i klass och/eller värde. 
Det är musik, det är dans, det är fika. Men främst av allt så är det gemenskap. 
Det här är multikulturalism i sitt esse. Det är det här vi instängda bekväma svenskar nu får chansen att ta del utav.
Varför tar vi inte chansen? 
Varför måste vi klaga och hata? 
Varför måste vi manipulera oss själva till att tro på nåt som aldrig funnits?
Det är inte multikulturalismen det är fel på, det är hur vi förhåller oss till det.
Vakna. Acceptera. Florera.
(dela gärna)
Och det gör jag gärna, tänk om fler kunde upptäcka vad vi upptäckte att det går att hålla sams och ha roligt.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar